Tuesday, March 17, 2015

Att "googla" sig själv

Jag går i "väntans tider" nu när det gäller advokatens arbete. Han skickade ett "livstecken" idag att han har börjat arbeta med mina papper och att det inte dröjer alltför länge innan han har ett förslag på hur det hela skall lösas. Han har redan indikerat ett par olika vägar men ville självklart ha satt sig in i mitt "fall" innan det blir mer konkreta förslag. Den här väntan är inte rolig och jag märker att min stressnivå ligger bra mycket högre än normalt. Advokaten har bara haft mina papper i en veckas tid men det känns som evigheter sedan jag skickade kartongen.

Att hitta sig själv på nätet är något som följer med dagens samhälle där vi är "uppkopplade" via olika hemsidor. Jag har försökt göra mig så "anonym" som möjligt men fortfarande hittar jag mig själv på alldeles för många sidor tycker jag. Nu är inte alla resultat för mig utan även andra personer, framför allt i Tyskland, som har samma namn som jag. Senast idag hittade jag mig själv på en PDF-sida över människor som skrivit brev till Astrid Lindgren! Det var nytt. Den hade jag aldrig sett tidigare. Nu minns jag inte ens vad brevet handlade om mer än att det hade med natur och miljö att göra.

Jag har också hittat många hemsidor som tar upp de böcker som min pappa och jag gav ut på vårt bokförlag. Har man ett ovanligt efternamn är det inte lätt att vara alltför anonym. Bokförlaget finns ju inte kvar numera men böckerna finns omnämnda på en hel del sidor.

Har ni hört talas om Googles nya sätt att ranka hemsidor, bloggar och andra nätresurser? Jo, man skall gå efter vad Google anser vara "korrekt fakta"! Ser fler än jag problemet med den sortens rankning? Kan Google verkligen tala om vad som är "korrekt fakta"? Nej, det tror jag säger sig själv att de inte kan. Bara genom att skriva om till exempel genmodifierad mat kan man komma lägre ner i deras rankning. Idag rankar de efter bland annat hur många ingående länkar en hemsida/blogg har. Och skriver man ett sådant här inlägg är man troligen mycket suspekt. ;)

Jag arbetade för Google under drygt ett år och gjorde bland annat bedömningar av hemsidor enligt Googles instruktioner. Det var intressant och lärorikt och gjorde att jag fick en rätt bra insikt i hur denna sökmotor fungerar.

Ibland när jag söker efter saker och ting på nätet hittar jag mina egna blogginlägg om olika ämnen. Nu när jag letat efter information om den nya, amerikanska lagstiftningen som har att göra med utländska bankkonton och liknande har jag hittat flera inlägg som jag skrivit om detta. När jag skriver på bloggen är jag alltid mycket medveten om att allt jag skriver kan komma att synas någonstans, därför skall det hålla att läsas av vem som helst.
Dessutom är jag mycket noga med att inte skriva egentligen någonting hos Facebook eftersom det väl numera är helt klart att detta medium är mycket övervakat. Privata meddelanden är egentligen det enda jag skriver. Man kan få fram mycket om en person genom att gå in hos Facebook. Jag förundras ofta när jag ser vad vissa personer skriver om. Att arbetsgivare idag kollar olika sociala medier är en självklarhet och även jag gjorde det när vi skulle anställa en tillfällig person på skolans andra campus.

Vad tycker ni som läser om att "allt" egentligen är offentligt på nätet?

Det var länge sedan berget var med här på bloggen. Här kommer ett foto från idag.


Våren har kommit till Weed - trots att vi ju inte egentligen haft någon vinter.


20 comments:

Desiree said...

Våren verkar ha kommit en bra bit hos dig. Vackert med de rosa blommorna liksom bilderna på berget.
Jag antar att man får acceptera att allt är offentligt i dagens samhälle. Jag sitter dagligen i mitt jobb och googlar på olika människor och företag och visst finns det mycket info man kan få. Lägger ut en del på FB men inget som jag känner är för känsligt eller för privat.
Håller tummarna för att du snart får svar från advokaten och att det hela går relativt smidigt.
Kramar!

Gunnel said...

Egentligen är dte lite skrämmande att dte är så lätt att skaffa information om andra människor. Facebook använder jag inte mer, det är bara bloggen som gäller nu. Jag är också väldigt noga och tänker efter mer än en gång innan jag publicerar ett inlägg. Det går ju inte gärna att ångra i efterhand. Ha det bra.

Gabrielle said...

Mig stör det en del att bilder jag tagit "knorpas" av Google och tydligen hamnar under olika sökord. Via bilden kommer folk sen in på bloggen. Det kan ju för all del ge fler besök på bloggen men jag gillar ändå inte riktigt att hitta nära och kära så där bland Bilder på Google. Men det är förstås mitt eget fel som lagt ut dom. Fast på bloggarna (jag har 2) lägger jag ändå sällan ut bilder på familj eller släkt. På Facebook gör jag det lite oftare men där ska ju enbart dom som är mina vänner se det. Menar du att det ändå är riskabelt att göra det, alltså att publicera privata bilder på FB enbart för vänner?

Steel City Anna said...

Det blir trakigt om man hela tiden maste bete sej lika trakigt och korrekt som om man vore pa en arbetsintervju! Hela poangen med sociala medier forsvinner ju da, det blir bara olika fasader (sa ar det mycket redan). Jag kor pa och ar lite tokig med mycket asikter, men sarskilt privat ar jag forstas inte, men det ar jag inte i verkliga livet heller utom med absolut narmaste familj. Kanns hemskt om arbetsgivare domer folk fran sociala medier, vill de ha blanka robotar? Bara en massa miss-universum-statusar, jag alskar barn, djur och fred pa jorden ... Tror den utvecklingen ar ganska farlig faktiskt. Kommunikation ar val det viktigaste vi manniskor har egentligen. Nej, jag orkar inte pa och vara for radd och forsiktig med allting. Livet ar for kort!

FREEDOMtravel said...

När man googlar mig får man bara upp min namne. Det finns ju en "lite" mer känd person som heter Helena Bergatröm ;)

Annika said...

Sant, jag har hittat min egen blogg flera gånger då jag googlat.
OCH din blogg, och andra bloggvänners.
Så är det. Så fort man skrivit ngt nytt ser man hur google kommer in och "hämtar upp". Mountain View.
Mina bilder har har jag hittat flera gånger då jag sökt.
Det är väl som det är med den nya tidens sociala medier, gissar jag.
Och att ligga på google, och under andra sökmotorer, har jag väl inget direkt emot.
FB ligger jag lågt med för tillfället. Men kommer säkert att börja skriva där snart igen, kanske.
Våren har kommit mkt längre hos dig än här. Härligt!!
Kramar!

Anonymous said...

Härligt med vår! Man får passa på att njuta. Här i Stockholm ska visst vintern göra en visit till helgen. Så skönt att det rör på sig på skatteärendefronten. Glöm inte bort vad vi har kommit överens om; just det: andaaaaas. Google är en fantastisk uppfinning men jag retar mig ibland om jag söker på t.ex Teaterbiljetter och får frågan: "Menar du teater biljetter?" Nej, vill jag skrika, jag menar teaterbiljetter! En grej! Ett ord! Annars är jag inte aktiv alls på sociala medier. Jag har en insomnad FB och ett stillastående twitterkonto och det går så bra att leva ändå. :-)/Susanne

Anne-Marie said...

Desiree: Eftersom vi knappt haft någon vinter i år har våren kommit rekordtidigt. Alldeles för tidigt tycker jag men jag har nog inte så mycket att säga till om. :)
Man förundras ibland över allt som man kan få fram via Google för både privatpersoner och företag. Att se vad som finns därute på nätet om en själv tycker jag är bra att veta även om man inte har något att dölja.
Jag väntar fortfarande på besked från advokaten. Förhoppningsvis kommer något snart.
Kram!!

Anne-Marie said...

Gunnel: Det är litet skrämmande tycker jag också att så väldigt mycket information finns tillgängligt via nätet. Samtidigt som det givetvis ger oss människor en helt annan möjlighet att vara informerade jämfört med hur det var bara för 15 år sedan.
Facebook känns litet väl övervakat men man kan ju stänga ner sin profil rätt ordentligt vilket jag gjort.
Ha det bra!

Anne-Marie said...

Gabrielle: Jag vet precis vad du pratar om betr. bilder hos Google. Den hårfrisörska jag går till här i Weed hade ett par kunder som sade att de hittat en bild jag tagit av huset där hårfrisörskans "salong" finns. Och dessa personer hade sedan använt min bild. Och givetvis hade ingen kontaktat mig betr. detta. Nu skriver jag ju min blogg på svenska så de hade troligen inte förstått kanske hur de kunde kontakta mig. Eller så hade de inte brytt sig.
Jag vet inte hur lätt det är att komma åt FB-konton som stängts ner - som du beskriver vilket jag också gjort. Men jag vet att arbetsgivare i USA ibland tvingar folk som söker jobb att logga in på "låsta" FB-konton så att arbetsgivaren kan se vad som finns där.

Anne-Marie said...

Steel City Anna: Din inställning är sund och det vore bra om alla hade samma inställning. :) Jag håller med dig.
I USA vet jag att arbetsgivare ibland har tvingat arbetssökande att logga in på sina FB-konton så att arbetsgivaren kan se vad som finns där. Enligt konstitutionen i USA skall vi ju ha fritt att skriva och uttrycka oss men jag tror att det numera tyvärr är mest på pappret och inte så mycket i verkliga livet.
Troligen har jag skrivit om "farliga" saker på bloggen om man nu går efter Googles nya sätt att bedöma "korrekt fakta". :)

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Vad bra att du har en mer känd namne. :) Folk hittar säkert er blogg om man googlar husbilar och liknande.

Anne-Marie said...

Annika: Jag har nog inget egentligen emot att hitta inlägg från min blogg hos Google om det är saker som andra kan ha nytta av. Det jag nog inte tycker lika bra om är när jag hittar mer privat information om mig själv. Jag har en LinkedIn-profil och den ångrar jag att jag lade upp eftersom jag hittat information om var jag arbetat ute på nätet. Det tycker jag inte känns bra. Har inte riktigt lyckats klura ut om LInkedIn har samma "nedstängningsmöjlighet" som FB har.
Det där med bilder är jag litet kluven inför betr. copyright osv. Tror att jag skriver till dig privat via FB eftersom jag har en fråga.
FB är bra på vissa sätt men jag håller en låg profil där. :)
Kramar!!

Anne-Marie said...

Susanne: Jag var på väg att nämna min "personliga coach" - dig ;) i inlägget och att du uppmanat mig att andas men visste inte om det skulle bli för "privat" kanske för dig.
Det där med särskrivningar är en "folksjuka" numera i Sverige. Blir så trött på dessa ord som skall skrivs ihop och som folk inte tycks kunna stava nuförtiden.
Det går utmärkt att leva utan sociala medier men internet skulle jag nog ha litet svårt att vara utan.

Anonymous said...

Du hade gärna fått nämna mig, din "personliga coach", i ditt inlägg. Jag hade bara blivit så barnsligt smickrad. :-) Måste få berätta om min 18-åriga systerdotter som bloggar och jag blir så glad när jag läser den och ser att det inte finns en enda särskrivning där. Det finns hopp för ungdomen! :-)/Susanne

Anne-Marie said...

Susanne: Okej, då blir det kanske i ett annat inlägg som min personliga coach kan få ett omnämnande. :) Jag uppskattar verkligen dina trevliga och roliga kommentarer skall du veta.
Vad härligt att din systerdotter fattat att svenska ord skall skrivas ihop för det mesta.

Anna N said...

Särskrivningar är irriterande, men enligt en professor på universitetet i Göteborg som jag kom i kontakt med, en helt normal utveckling av språket. Han menade att med den influens vi har från ex engelskan så påverkas svenskan och tar sig nya vägar, såsom alla språk alltid har gjort! Kanske så att vi som ogillar ändå får gilla läget ;-)
Kram Anna N

Anne-Marie said...

Anna: Självklart utvecklas språk hela tiden. Både engelskan och svenskan. Det som gör att jag har svårt med särskrivningarna är det att det blir svårt att läsa och förstå. Kanske vi "gamlingar" ;) måste dö ut först innan särskrivningssvenskan helt kan ta över.
Kram!

malix said...

vilka underbara bilder, solförmörkelsen märktes kanske men mest att det blev lite mörkare va så mulet så här syntes det inte så bra

Anne-Marie said...

Malix: Roligt att se dig här. :) Tack! Det verkar som om vissa platser i Sverige hade en bättre möjlighet att se solförmörkelsen än andra.