Sista januari - litet ljusare

Januari har varit en konstig månad i år. Det känns som om jag gått i en dimma med den stukade foten, ryggbesvären, beskedet om mammas demenssjukdom osv. Men idag är det den sista januri och månaden är över.

Något som blev väldigt påtagligt min första vinter, för 15 år sedan, i norra Kalifornien var de längre dagarna. Det var en trevlig överraskning med dagsljus fram till 17-tiden på eftermiddagen när det var som mörkast. Eftersom jag inte pluggade eller arbetade var jag inte uppe så tidigt på morgnarna den vintern. Men det var ljusare även då jämfört med mörkret jag varit van vid från Stockholm.

Nu börjar det bli ljust runt 7-tiden på morgonen och det blir inte mörkt förrän vid halvsex-tiden på eftermiddagen. Den 31 januari går solen upp 7.21 och ned 17.24 i Mt Shasta-området.

Jag har svårt för mörkret och uppskattar att vi har mer dagsljus här i norra Kalifornien. Idag var det dimma fram till mitt på dagen så det var litet småskumt men vi har rätt många dagar med sol även på vintern. Jag minns en november i Stockholm när det var dimma och moln varje dag - 3 timmar med sol var allt! Inte konstigt om man blir inåtvänd och butter. ;)

Minns ni den lilla solfilmen som brukar visas ibland på TV - eller brukade visas, kanske den inte sänds längre - med solens upp- och nedgång. Känns väldigt svensk på något sätt. Kan inte tänka mig att stora The Weather Channel i amerikansk TV skulle kunna visa något liknande.

Det är ljust i Sverige under sommaren, den saken är klar. Så ljust har vi det inte här i Kalifornien.

Små etiketter

Det här kanske är allmän kunskap men det hade lyckats gå mig förbi.

De där små klistriga etiketterna som sitter på frukt och grönsaker (kallas för PLU-labels - Price look-up här i USA) har inte bara funktionen att tala om för kassaapparaterna vad det är för slags frukt och grönsaker (det visste jag) utan man kan också dubbelkolla hur det man köper odlats. Det var faktiskt nytt för mig.

För ett par år sedan började jag att köpa mer och mer ekologisk mat eftersom den smakar mycket bättre och inte har en massa konstiga tillsatser. Fortfarande köper jag vissa frukter/grönsaker som inte är ekologiska - priset har en viss betydelse. Efter en snabb koll i kylskåpet kunde jag konstatera att etiketterna stämmer med märkningen i affärerna.

Ekologiska frukter och grönsaker har etiketter med 5 siffror som börjar med 9.

Konventionellt odlade frukter och grönsaker har etiketter med 4 siffror som börjar med 3 eller 4.

De frukter och grönsaker som jag själv aldrig skulle äta är de genetiskt modifierade. De har etiketter med 5 siffor som börjar med 8.

Fler och fler studier visar att just de genetiskt modifierade produkterna är skadliga att äta. Här i USA är större delen av majs- och sojaväxterna genetiskt modifierade. De kommer sedan in i maten och då nästan alla hel- och halvfabrikat i USA innehåller någon slags majs- eller sojaingrediens finns den genetiskt modifierade maten runtomkring oss. Ekologiskt märkt mat får i USA inte innehålla genetiskt modifierade produkter.

Bäst att hålla utkik i affären framöver efter de små etiketterna.

Bloggtankar i januari

Just nu är det dåligt med inlägg här på bloggen. Att arbeta 40 timmar/vecka och inte må som jag brukar tar faktiskt på krafterna.

Den stukade foten blir mycket långsamt bättre. Har läst att litet mer allvarliga stukningar kan ta sin tid - men jag börjar bli litet otålig. Jag tar det lugnt och går försiktigt eftersom jag helt enkelt inte kan gå lika snabbt som vanligt. Fotleden har fortfarande en viss svullnad och den vanliga styrkan finns ännu inte där som den brukar.

Dessutom var jag tvungen att gå till chiropraktorn i förra veckan eftersom jag fick väldigt ont i vänster höft och knappt kunde gå på grund av detta. Att inte kunna gå som vanligt pga stukningen hade troligen orsakat en obalans i ryggen. Tur i oturen var vi lediga förra måndagen och jag hade hjälp av R igen så jag blev körd till Mt Shasta.

Chiropraktorn visste precis vad som behövde göras och ett par dagar senare var jag i stort sett återställd. Det visade sig att jag inte hade varit där på 10 år så det är väl ett rätt gott betyg för min rygg. :) Tack och lov att det finns chiropraktorer. Jag har fullt förtroende för "min" chiropraktor och jag vet att när han drar och knycker i olika kroppsdelar så blir det bättre.

Att inte kunna vara ute och gå är konstigt. Jag som brukar vara ute på promenader i stort sett varje dag. Men foten har inte tillräckligt med styrka ännu. Det gör inte direkt ont utan är mer en känsla av en viss svaghet. Därför blir det inga bilder tagna. Att vara hemma och på arbetet gör ju att fotomotiven onekligen blir något begränsade. Jag som hade anmält mig till en fotokurs nu i januari. Den fick jag avboka eftersom jag insåg att jag inte skulle klara av uppgifterna efter stukningen.

Mina tankar har också gått till min mamma de senaste dagarna. Hon fick besked i förra veckan att de nu, efter olika prover och kontroller, kommit fram till att hon har något som kallas vaskulär demens. Har läst en del om denna sjukdom och flera av symptomen stämmer. Hon är fortfarande vid relativt gott mod men självklart blir hennes vardag inte vad den brukade vara. Eftersom både hon och jag är personer som hellre tar litet mer alternativa preparat än de "vanliga" medicinerna (som har 1 miljon biverkningar) har jag hittat en produkt som kanske skulle kunna hjälpa henne. En del forskning har gjorts här i USA att kokosolja kan hjälpa personer med minnessvårigheter och olika typer demens.

Jag tar till exempel ingen "vanliga" anti-inflammatorisk medicin utan ett preparat som heter curcumin. Det är ett extrakt från gurkmeja. Använder också en gel som är gjord av arnica (har inte hittat något annat ord på svenska). Båda preparaten skall hjälpa när man har svullnad och inflammation.

Dagarna rullar på trots att jag inte kan göra så mycket. Ser fram emot när jag kan röra mig mer som vanligt.

Bilderna lånade från Swanson Vitamins.

Rapport från sjukstugan

Tack för alla fina kommentarer och omtanke efter det att jag stukade foten.

Det verkar litet segt med stukningen men jag var i alla fall på jobbet den gångna veckan. Tyvärr steg jag litet fel utomhus för några dagar sedan trots att jag går otroligt försiktigt. Det är nästan omöjligt att gå på den ojämna marken med snö och is. Och då använder jag ändå en gångstav. Självklart var det inte bra och jag märkte att jag fick litet mer ont. Som tur är har jag blivit bättre igen. Men det fördröjde tillfrisknandet märker jag.

Fortfarande kan jag inte ha min normala "tyngd" på den stukade foten och det finns även en viss svullnad. Blåmärkena verkar avta mer och mer som tur är. Har läst att litet mer allvarliga stukningar, vilket det här var, kan ta sin tid. Har inte särskilt ont nu men känner mig fortfarande svag i fotleden.

Skolan satte igång i måndags och det har varit full fart hela veckan. Som tur var kunde C (min vän och kollega) hjälpa till några dagar så att jag inte behövde gå mycket. Jag försöker att inte överbelasta foten. Första skolveckan är alltid väldigt intensiv och det var den här veckan.

Som tur var fick jag ett tillfälligt tillstånd att parkera utanför "min" byggnad även om vi egentligen inte har någon "vanlig" parkering. Eftersom läraren som bröt armen på 19 ställen också arbetar i den byggnaden kanske det hjälpte till att vi båda fick tillstånd att parkera där.

Det var tur att R kunde komma och hjälpa mig eftersom jag hade haft svårt att klara mig själv. Han gav sig av i måndags. Han bor i en mindre RV (recreational vehicle) och åkte söderut till Redding där de haft runt +20!!! under flera dagar. Vi har fortfarande väldigt kallt på nätterna (mellan -5 och -10)och det är därför snön och isen har så svårt att smälta. Solen har i alla fall lyst och det har varit litet varmare på dagarna. Det har verkligen varit det värsta väglaget utomhus med en stukad fot.

Kylan drog även ner över södra Kalifornien vilket gjort att frukt och grönsaker fryst. Det kommer att märkas i affärerna över hela USA eftersom Kalifornien är en stor producent av just frukt och grönsaker. Det blir mer glest i diskarna och högre priser.

Det blir nog litet mer glest med blogginlägg ett tag eftersom jag inte kan vara ute och gå alls just nu och jag är mest hemma eller på jobbet. Inspirationen är inte riktigt på topp. Men det blir förhoppningsvis bättre med det framöver.

Detalj från gångstaven - kommer från ett träd och var en gåva från R för några år sedan.

Får man tycka synd om sig själv?

Som trogna läsare av bloggen har sett har 2012 inte varit något höjdarår för mig - mycket underliga som har hänt och som inte riktigt flutit på.

Jag trodde att 2013 skulle börja litet bättre men tydligen inte. Idag när jag kom till skolans parkering hade vi tydligen "black ice" - is man inte ser och som är mycket förrädisk. Jag hade parkerat min bil och skulle gå runt den - och trillar. Så illa att jag nu har en stukad fotled.

Förhoppningsvis är den "bara" stukad - den är svullen och jag kan stödja på den men det gör ont så jag haltar. Jag tycker faktiskt synd om mig själv nu. Inte för att det troligen hjälper men jag känner att jag får tycka synd om mig själv en liten stund i alla fall.

Jag kommer att få litet hjälp från R som kommer över hit och troligen stannar ett par dagar så att jag inte behöver gå alltför mycket.

Jag stukade faktiskt ena fotleden för kanske 25 år sedan i Sverige och vet att det tar ett tag att bli bra. Då lärde jag mig något som jag nu kommer att tillämpa - att röra på fotleden, försiktigt, i cirklar för att förhindra ärrvävnad på olika ligament. När jag läste om det för 25 år sedan hade jag redan haft stukningen under några veckor. Jag hade blivit mycket bättre men det ville inte bli helt bra. Första gången jag gjorde cirklarna med fotleden trodde jag att jag skulle svimma, så ont gjorde det. Men jag blev bra på nolltid.

Nu gäller vila, is och jag använder faktiskt magneter. Vet att många är skeptiska mot dem men jag vet att de fungerar. Det har de bevisat tidigare.

Något positivt har i alla fall hänt idag - takreparationerna pågår just nu. Tur det eftersom vi kommer att få ett nytt oväder i natt och i morgon. Det var i grevens tid det.

Mindre i lönekuvertet

Det har talats och skrivits mycket de senaste veckorna om USAs "fiscal cliff". En viss överenskommelse skedde men det finns tydligen mycket kvar att komma fram till och lösa. Eftersom USAs skuld växer för varje minut är det här inget som kommer att lösas över en natt.

Som jag nämnt arbetar alla inom min skola nu för mindre pengar i och med januari. Det känns onekligen som att min motivation har minskat. Och det som hade sagts från början var att sänkningen bara skulle gälla under ett år. Nu kommer den att gälla under 2 år. Har man ett riktigt välavlönat arbete - som en del har inom skolan - märks givetvis inte sänkningen alls på samma sätt som för de som tillhör den grupp anställda jag hör till.

Något som inte alls verkar ha talats och skrivits om lika mycket är att den så kallade "payroll tax" har gått upp nu i januari. Den sänktes under 2 år för alla men förlängdes inte som många hoppats på.

Den här skattehöjningen gör att alla kommer att få mindre kvar efter det att skatten dragits. För en "medelinkomst" blir det runt $1000/år (eller runt 6500 kronor). Det är en hel del. Men även jag kommer att få betala mer i skatt och det i kombination med löneminskningen inom skolan känns ju inte riktigt som någon höjdare.

Det finns bara en väg nu - framåt och i en ny riktning. :) Fortfarande lever jag med frågan vart jag skall ta vägen men jag hoppas att det klarnar relativt snart.

Trots att det är mitt i vintern blommar ett par av mina krukväxter. Fint att ha litet blommor att titta på.

Post i brevlådan

Trettondagsafton i Sverige. En okänd helg i USA. Efter tre dagar på jobbet med fullt ös känns det bra att vara litet ledig igen även om det "bara är en vanlig lördag. :)

Min svenska almanacka dök äntligen upp! Vilken tur att den inte kommit bort bland all julpost. Kuvertet innehöll även ett fint julkort.

Det har blivit tradition att mamma brukar skicka en svensk almanacka. Bilderna i den hon köper är vackra och stämningsfulla. I år hade hon fått hjälp av hemtjänsten med inköp och ivägskickande. Jag uppskattar verkligen att kunna titta på vacker svensk natur och röda stugor. Som utlandssvensk får man ett behov ibland att se på det man vuxit upp med. Och där kan jag ju också se alla svenska helgdagar - har numera inte alltid koll på när de är.

Mitt paket är fortfarande på väg till min mamma. Idag fick jag veta att något av hennes privata post kommit till hennes Goda Man vilket den ju inte skall göra. Den Goda Mannen får de flesta räkningarna osv men privat post skall ju fortfarande gå till mamma. Förhoppningsvis kommer mitt paket fram direkt till mamma utan omvägar.

Mitt hus har av någon anledning två brevlådor. En väldigt gammal och antik sådan. Och en litet nyare men fortfarande variant äldre. Anledningen till tejpen på den äldre brevlådan är att brevbäraren började lägga post i den och posten fick ju inte alls plats och blev blöt. Weed-style kanske. ;)

Häromdagen hade min hyresvärd lämnat ett meddelande på telefonsvararen att det troligen är på gång med reparationer av taket. Men ännu har inget hänt och nu utlovas det mer snö och kanske regn. Snigelfart tycker jag. Och typiskt Weed faktiskt.

Trevlig Trettondagshelg till alla i Sverige!

Frusen snö

Solen tittade fram då och då idag och lyste på den vita snön. Inte ens under dagen smälter snön. Kylan håller sitt grepp om Weed och norra Kalifornien.

När jag kom till jobbet igår såg det ut i stort sett som det gjorde när jag gick därifrån 12 dagar tidigare.

Man får hålla sig till de plogade gångvägarna mellan skolans olika byggnader - de vanliga genvägarna har djup snö.

Stötte på en av lärarna idag som har kontor i byggnaden där jag jobbar. Hon hade trillat på isen där hon bor. Resultatet - en arm som brutits på 19 ställen. Det gäller att gå försiktigt.

Ovant att börja arbeta

Efter 12 dagars ledighet kändes det ovant att börja arbeta idag. Det var tunnsått med bilar på parkeringen och många verkade fortfarande vara på semester.

Efter en så lång ledighet var det mycket att göra. Många email som skulle tas om hand och mycket annat som måste bli klart innan terminen börjar om 1,5 vecka. Eftersom skolan stängde en dag tidigare (fredagen innan jul) på grund av det dåliga vädret blev saker och ting bara liggande som annars skulle ha blivit omhändertagna.

Det var i alla fall varmt och skönt på kontoret. :) Jag hade vant mig vid mitt svala hus under många dagar men det var inte dumt att ha det litet varmare på jobbet.

Man kunde tro att tiden nästan stått stilla eftersom den snö som vi fick innan jul fortfarande låg kvar i stora drivor. Det var litet mer plogat och skottat, men annars såg det ut som det gjorde när vi gick därifrån.

Det går snabbt att vänja sig vid ledighet och att kunna disponera sin tid själv. Nu blir tiden mera inrutad igen. Men här i USA har vi flera lediga dagar under januari och februari vilket gör att månaderna känns litet kortare.

Och det kommer troligen att bli ännu flera lediga dagar (utan betalning) eftersom det är så de kommer att sänka våra löner. Under tiden skolan var stängd nu under helgerna var vi lediga med betalning. De har talat om att några dagar stänga hela skolan och då får vi stanna hemma utan betalning.

I kväll är det riktigt kallt igen. Tur att jag har min stora fleecefilt.

Idag sken solen

Det har varit riktigt kallt den senaste veckan. Bara några få plusgrader eller till och med nollgradigt under dagen och på nätterna har kvicksilvret krupit ner mot -10 grader. Att bo i ett svenskt hus är ingen match med sådana temperaturer. Att däremot bo i ett hus här i norra Kalifornien är kallt. Isoleringen lämnar mycket övrigt att önska. I de allra flesta hus. Burr.

Jag har levt mycket kyligt inomhus den senaste tiden för att inte få en astronomisk elräkning. Lager av kläder och en mycket tjock fleecefilt är nödvändiga. Men det blir ruggigt ändå. Många i mina trakter värmer (som jag nämnt tidigare) inte hela huset utan bara de rum de befinner sig mest i. Jag gör samma sak. Det blir nog ändå en rätt saftig räkning eftersom jag varit hemma under ledigheten.

Det har varit mycket moln och dimmoln som gjort att det varit kallt även på dagarna plus ovanligt kall luft. Men idag kom solen fram i alla fall. Luften var fortfarande kall men det var härligt att se en blå himmel och huset blev helt klart varmare när solen sken in.

I morgon är det meningen att jag skall börja arbeta igen. Ledigheten har, som bekant, inte riktigt varit vad jag trodde den skulle vara men det tjänade uppenbarligen ett syfte. Litet avslaget blir det nog på jobbet eftersom skolan inte startar förrän om 1,5 vecka och många är säkert fortfarande är lediga. Och från och med i morgon arbetar jag - och alla andra inom skolan - för mindre pengar. Det är tur att det finns en del sparade pengar på mitt bankkonto.

Och nu skriver vi 2013. Ett nytt år med nya möjligheter. :)

Berget under den korta solnedgången för några minuter sedan. Förra vintern hade vi knappt någon snö alls på berget vid den här tiden på året. Nu finns troligen metervis uppe på berget.