Rabatter för oss som har låga löner

Ibland slås jag av hur annorlunda mitt liv är här i USA jämfört med det liv jag hade i Sverige. Inte bara det att jag bor i ett annat land och lever i en annan kultur men också att det är så annorlunda med till exempel löner och hur mycket - eller litet - olika personer tjänar.

Jag hade ett bra arbete med en helt okej lön i Stockholm innan jag kom till USA. Det var absolut ingen hög lön men det blev ändå en del över varje månad efter det att räkningarna var betalda och varje år fick jag en lönehöjning.

Som jag nämnt tidigare har den grupp anställda jag hör till inom skolan inte haft en enda lönehöjning på 6 år och nu arbetar vi för mindre lön under 2 år. Dessutom är vi troligen den grupp som har de lägsta lönerna inom community colleges i Kalifornien.

Men vi är inte alls unika egentligen. Väldigt många människor i USA har till och med flera jobb för att kunna betala sina räkningar. Och detta beror till stor del på att många arbeten har rätt låga löner - precis som i mitt fall. I USA finns det även så kallade "minimum wages" och de ligger runt $8-9/timme. Det är inte mycket. http://www.dol.gov/whd/minwage/america.htm

Under flera år fick jag rabatter hos telefonbolaget och elbolaget eftersom min lön var låg. Det var när jag hade färre timmar inom skolan. Trots att jag nu har fler timmar tjänar jag inte så väldigt mycket mer men tydligen anser telefonbolaget och elbolaget att jag har tillräckligt med pengar. Min senaste elräkning, utan rabatt, var påtagligt högre.

Här i Kalifornien finns det något som heter California LifeLine Program som ger rabatt för låginkomsttagare som har en telefonservice (gäller inte mobiltelefoner). Jag minns att det var en rätt bra rabatt jag fick för flera år sedan.

Elbolaget, Pacific Power, har en liknande rabatt men de hade helt plötsligt sänkt sina gränser för vad man får tjäna. Eftersom man måste skicka in en ny ansökan vartannat år kvalificerade jag helt plötsligt inte för en rabatt. Och detta trots att min lön blivit lägre i och med i år. http://www.pacificpower.net/ya/wtp/fa/california/ccp.html

Här i Weed finns det ett område med lägenheter som byggdes bara för några år sedan. Dit får man bara flytta om man har en låg lön. Jag blev paff när jag ringde upp dem för några år sedan och fick veta att jag tjänade för mycket. Det var inte mycket över deras gräns men fortfarande för mycket.

Bilder från lägenhesområdet - tog dessa för ett par år sedan.

City of Weed - gammaldags småstad

Det är inte första gången jag skriver om City of Weed. Ibland kan jag inte sluta förundras över hur gammaldags det är här i den allra nordligaste delen av Kalifornien.

Varje månad får jag en räkning - en så kallad "utility bill" - för vatten/avlopp/sophämtning. Den kan man inte få via nätet utan den sänds med posten.

Det som väl är ännu mera gammaldags är att den inte går att betala via nätet utan den går bara att betala antingen om man skickar en check ;) eller så kallad "money order" med posten eller går till deras kontor och betalar den eller lägger betalningen genom en springa på utsidan av deras byggnad.

I måndags när jag var ledig var även City of Weeds kontor stängt så jag lade min betalning med en check i springan. Nog har vi en viss gammaldags småstadscharm. :)

När jag skrev om detta i ett inlägg för ett par år sedan fick jag en del kommentarer där man sade "men det måste väl gå att betala via nätet". Det var obegripligt att vi är så gammaldags. Jo, det är vi. :) Jag frågade till och med en gång och nej, det var inget alternativ med nätbetalningar. Här står det svart på vitt.

I byggnaden där City of Weed finns ligger även Siskiyou County Court. Ibland när jag har gått in på kontoret för att betala min "utility bill" har det varit olika rättegångar och då är den lilla rättegångssalen fylld till bristningsgränsen. Det finns en sådan där röntgenmaskin som skall kolla väskor och liknande men den har man ställt åt sidan. Risken för attentat i lilla Weed är troligen minimal. I samma byggnad ligger även Weeds polisstation.

Utanför står Abner Weed - mannen som grundade staden. Han som byggde timmerbruket som lades här på grund av de starka vindarna (som The Weather Channel aldrig rapporterar om ;)) som skulle torka timret. Bakom Abner ser man hur det såg ut förr i tiden med timmerbruket (som fortfarande finns här och är i gång).

Nog är Weed en gammaldags småstad. Det är bara att konstatera. :)

Yaktrax och Q

Igår snöade det i Weed. Till och med så mycket att jag var tvungen att skotta. Inte min favoritsysselsättning just nu med tanke på foten. Det gick men jag känner idag att hela foten och benet känns tröttare. Tur är det att huset jag hyr ligger väldigt nära gatan.
Det var vinterstormen Q som drog in över västkusten. Ytterligare en storm som namngivits av The Weather Channel. Man kan verkligen undra var de fått idén med bokstaven Q från eftersom deras förklaring till namnet är The Broadway Express subway line i New York City. Hmmm.

Under flera veckor har jag kunnat parkera precis utanför den byggnad där jag arbetar genom ett speciellt, kortvarigt parkeringstillstånd. Vi har inga "vanliga" parkeringsplatser utanför min byggnad utan bara handikapplatser. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte fortsätta parkera där och måste nu parkera på någon av de "vanliga" parkeringsplatserna längre bort.

Litet nervös var jag, skall erkännas, i morse eftersom det kom ytterligare litet snö igår kväll och det frös på under natten. Jag klarade mig helskinnad till jobbet men det tog en bra stund att ta mig från parkeringen till kontoret. Gångvägarna hade inte halkbehandlats - mysko tycker jag. Pratade med en lärare idag och han hade lika svårt som jag att förstå hur man planerar - eller kanske inte planerar. Så kallad "ice melt" läggs ut men ibland först senare på morgonen.

Hur som helst tog jag mig från min bil till kontoret iförd Yaktrax och ett par kryckor som jag använde som gångstavar. Min vän C lät mig låna dessa kryckor. Har egentligen inte använt dem eftersom de är för långa men i morse var de perfekta som gångstavar.

Yaktrax verkar vara motsvarigheten till broddar. Man trär på dem på en sko eller känga och undertill finns det spiralkedjor som skall se till att man inte ramlar på hala vägar. Jag köpte mina Yaktrax i en affär i Mt Shasta och tydligen finns de även att köpa i Sverige. Idén till Yaktrax lär ha kommit från de skoskydd som sherpas har i Himalayabergen. https://www.yaktrax.com/

Man skall inte gå inomhus med Yaktrax eftersom det kan bli ordentligt halt men utomhus på snö och is verkar de fungera rätt bra. Det var min första gång att prova den här typen skoskydd men det lär nog bli fler gånger. :)

Att veta en känsla

Idag har vi helgdag i USA - Presidents Day. Skolan har stängt och jag tackar och tar emot. :) Den firas till minne av George Washington, USAs första president. Ingen post delas ut och många skolor, banker och statliga kontor har stängt. Men de flesta affärer har öppet eftersom man utnyttjar dagen till olika reor - Presidents Day Sales. Eftersom min fotled fortfarande inte är återställd - det blir bättre men går väldigt långsamt - tar jag det lugnt hemma.

Det slog mig häromdagen att jag i vår kommer att ha bott 16 år i USA. Det är en lång tid och jag har ibland litet svårt att fatta att det blivit så många år. Mina planer är fortfarande att lämna Weed men pga stukningen har jag inte kunnat känna efter och fundera på samma sätt som om jag varit frisk - har märkt att jag varit mycket tröttare än normalt pga fotleden.

När jag kom hit för 16 år sedan var min referensram Sverige. Semesterresor till USA och många länder i Europa räcker inte för att skapa en ny referensram, det är för kort tid. Något som blev uppenbart med en gång var alla nya mått, vikter, längder, osv. Och trots 16 år i USA är jag fortfarande rätt dålig på de amerikanska systemen. Mycket har nog att göra med att jag tycker att de är komplicerade och att metersystemet är så mycket enklare.

Som tur är har termometrar och andra mätredskap ofta både och. Michael pratade självklart om Fahrenheit (den enhet som mäter temperaturen) och numera vet jag på ett ungefär vad till exempel 70 grader Fahrenheit motsvarar i Celsius. Men jag har inte KÄNSLAN som en amerikan har. Känslan finns fortfarande för Celsius. Jag vet precis hur 20 grader Celsius KÄNNS.

Likadant om någon pratar om att ha åkt 30 miles här vet jag på ett ungefär hur långt det är. Men KÄNSLAN finns hos kilometer - 10 kilometer vet jag hur det KÄNNS att åka.

Och 1 kg vet jag hur det KÄNNS om jag hör det måttet. 3 pounds får jag ofta räkna om först i huvudet så att jag vet hur mycket det är i kilo. KÄNSLAN finns inte för pounds utan för kilo.

Även när det gäller nya helgdagar och traditioner finns inte KÄNSLAN riktigt där. Delvis kanske det beror på att Michael och jag inte direkt firade de amerikanska helgdagarna. Jag minns min första Thanksgiving. De andra amerikanerna KÄNDE dagen och firandet. Jag tyckte det var en ny och trevlig upplevelse. Men jag hade ingen riktig känsla inför dagen. Julafton har jag en KÄNSLA inför som kommer från att ha växt upp med den helgen och varit med om den som barn. Som sagt, firar man USAs helgdagar kan man självklart skapa en känsla allteftersom.

Att veta en känsla kommer med att växa upp i en kultur och att lära sig olika saker genom upplevelser som barn. Känslan finns där och sitter i ryggraden så att säga. Som invandrare får man lära sig allteftersom och känslan blir nog aldrig riktigt densamma som när man får med sig den genom sin uppväxt.

Termometrar har oftast som tur är både Celsius och Fahrenheit.

Likadant är det med linjaler - på ena sidan centimeter och på den andra inches.

Ett mått som har amerikanska ounces och cups på den ena sidan av måttet.

Vänder man på det har man milliliteter.

Meteorit- och asteroid-dagen

När jag satte på TVn en liten stund i morse för att titta på väderprognosen fick jag se bilder av en meteorit som kommit in över Ryssland. Det har varit stora nyheter över hela världen.

Den lär ha vägt runt 10 ton orsakat en hel del skador både på människor och byggnader. Rykten har tydligen cirkulerat om den sköts ner men det lär vi nog aldrig få svar på.

Det finns i alla fall många videosnuttar och bilder av meteoriten på nätet. Såg att Dagens Nyheter hade en hel del också på sin hemsida. Mobiltelefonerna lär ha slutat fungera under några timmar efter det att himlakroppen hade gått igenom atmosfären och exploderat.

Om den här meteoriten har något som helst samband med den asteroid som idag kommer att flyga mycket nära jorden är nog höljt i dunkel.

Asteroiden 2012 DA14 flyger idag närmare jorden än vissa satelliter (ca 27,000 km) och är ca 50 meter i diameter. Tydligen är det närmare än vad andra himlakroppar gjort som varit i den här storleksordningen. Tyvärr lär ingen kunna se den här asteroiden utan kikare och och teleskop och den lär kunna ses bäst från Indonesien, Asien och Australien.

Här i USA kommer det att finnas flera "live streaming video" sajter som visar asteroiden: http://cosmiclog.nbcnews.com/_news/2013/02/15/16966984-watch-asteroid-2012-da14-buzz-past-harmlessly-via-streaming-video?lite. Vet inte om man kan se dessa utanför USA.

Sådana här händelser påminner oss om att vi är rätt små i förhållande till det som rör sig ute i rymden. 1908 exploderade antingen en meteorit eller asteroid i en annan del av Ryssland - i Tunguskaområdet. Den var av en annan kaliber - mycket större jämfört med meteoriten som exploderade idag. Inga människor lär ha skadats vid explosionen 1908 men 80 miljoner träd jämnades med marken!

Den här bilden togs ungefär 20 år efter det att explosionen skett. Träden ligger som plockepinn på marken.

Ha en fin helg trots "rymdskräpet". :)

Bilden från NASA.

Valentine's Day och National Condom Day

När jag kom till jobbet idag (började senare eftersom jag jobbar till 21) fanns ett email från skolans "Health Education Specialist" att det fanns "cake" kvar efter det att National Condom Day firats. ;) Cake and Condom Day som hon skrev.

Idag är det alltså inte bara Valentine's Day utan även National Condom Day. Nog bör de höra ihop, eller hur. ;) Det verkar som om den internationella kondomdagen firas redan den 13 februari men här i USA slår vi tydligen samman dagarna.

Valentine's Day eller Alla Hjärtans Dag firas över hela världen och har långa, anrika traditioner. Här i USA ser man ballonger, choklad i MYCKET LÅNGA BANOR och blommor som de vanligaste presenterna. När jag bodde i Sverige minns jag inte särskilt mycket firande kring den här dagen men jag antar att firandet ökat allteftersom.

Blommor är tydligen den vanligaste gåvan i Sverige - 4 miljoner rosor säljs den dagen. I USA lär det ha funnits runt 224 miljoner rosor i handeln förra året. Det är en imponerande siffra.

Efter ett snabbt test hos Dagens Nyheter kan jag bara konstatera att jag inte kan särskilt mycket om den här dagen:
http://www.dn.se/nyheter/fragesport/vad-kan-du-om-alla-hjartans-dag

Helt plötsligt har det blivit annorlunda att lägga upp bilder hos Blogger. Vad har de nu hittat på? Nu gäller det att sätta sina HTML-kunskaper på prov så att man kan ändra koden trots allt.

Bilden från internet: http://www.lilesnet.com/ValentinesDay/cards/index.htm

W-2, 1040 och TD F 90-22.1

Det ser nästan ut som någon slags hemlig kod i en Bondfilm. ;) Men så spännande är det inte. Det är helt enkelt olika blanketter som har med deklarationen att göra här i USA.

Varje år ställer skolan (och andra arbetsgivare) ut en blankett som heter W-2 eller Wage and Tax Statement. Den används för att rapportera löner och skatter för oss anställda. Återigen används vanliga posten att skicka dessa blanketter till alla anställda under januari. Att detta inte görs elektroniskt på något sätt är en gåta för mig. Kanske större arbetsgivare gör det elektroniskt - men inte här hos oss. Jag fick min för ett par veckor sedan.

Numera kan man fylla i sin deklaration via nätet och även betala elektroniskt eller med debet/kredit-kort om man har kvarskatt. Men det går även bra att betala med en check! ;) som skickas tillsammans med deklarationen till IRS eller Internal Revenue Service.

De vanligaste blanketterna för deklarationen är 1040 eller 1040A eller 1040EZ beroende på ens omständigheter. Har man utländska bankkonton som man får ränta för skall man också fylla i något som heter Schedule B. Eftersom IRS numera kontrollerar alla utländska bankkonton skall man inte undvika att fylla i den blanketten om man fått ränta.

Det där med utländska bankkonton skall rapporteras separat dessutom till något som heter U.S. Department of the Treasury. Den blanketten har det "spännande" namnet TD F 90-22.1. Där skall man ta upp alla konton man har i utlandet, de belopp som fanns på kontona under året och vad banken/bankerna heter. Den här blanketten har jag fyllt i sedan jag började tjäna pengar inom skolan när jag var elev. Den heter också så högtidligt "Report of Foreign Bank and Financial Accounts".

Under ett par år var jag tvungen att få hjälp av ett par olika företag med deklarationen efter Michaels bortgång. Det var alldeles för komplicerat att klara av den på egen hand eftersom det involverade två stater, Kalifornien och Oregon och andra saker i och med dödsboet. Numera gör jag allt själv och känner mig nästan litet stolt eftersom USA troligen har världens mest komplicerade skatteregler och lagar. Det är troligen en anledning till att det finns en uppsjö av företag som hjälper folk med deras deklarationer.

Något annat som jag inte gillar men som är ett faktum, det är att amerikanska medborgare måste fortsätta att deklarera även om de inte längre bor i USA. Även om man inte behöver betala skatt, skall deklarationen skickas in varje år. USA är ett av de få utvecklade länderna i världen som har detta krav. Jag visste om det när jag blev amerikansk medborgare men faktum är faktum.

Jag verkar ha en liten skuld till IRS (den federala myndigheten) men får tillbaka litet från staten Kalifornien. Man deklarerar till både IRS och till den stat där man bor. Alltid något. :)

Bilderna från internet.