Mobiltelefoner

Jag har en mobiltelefon - en så kallad Tracfone som jag berättat om tidigare här på bloggen. Eftersom jag inte tycker om vilken effekt min mobiltelefon har - mitt öra blir varmt och jag börjar bli yr efter en liten stund - använder jag den så litet jag kan.

Visst är mobiltelefoner bra att ha, framför allt om man är ute och kör bil. Men om de inte fungerar är de ju mindre bra. Jag fick ett exempel på det det senaste dygnet. En person som är på väg tillbaka till Mt Shasta området med bil skulle ha ringt mig igår kväll. Inget samtal kom och jag kunde heller inte komma fram till hans mobil. Det var samma sak i morse. Han hade lovat att ringa mig igår kväll och allt eftersom timmarna gick blev jag mer och mer orolig att något hade hänt.

Jag ringde ett par vänner här i Mt Shasta området och frågade vad de tyckte jag skulle göra. Rådet var att ringa till Highway Patrol - det är en viss del av poliskåren som patrullerar vägarna i alla delstater. Som tur var hörde min vän av sig och det visade sig att hans mobil inte hade haft någon täckning och service i det område han hade kört genom. Och då går det ju inte att ringa.

Det är en riktig djungel här i USA med olika företag, hur mycket man vill betala och hur många minuter som gäller för en månad osv, osv. Jag har den enklaste varianten med en förbetald plan som gäller tills minuterna tar slut och innan de gör det kan man bara sätta in mer pengar.

Tänk vad samhället har ändrats i och med att fler och fler fått mobiltelefoner. Jag har nästan glömt hur det var före deras tid.

Deklarationsdags

Varför är amerikanska deklarationsblanketter så komplicerade? Jag minns när man i Sverige hade mer omständliga blanketter än den förenklade deklarationsblanketten som de flesta numera kan använda.

Jag har tittat på och läst och försökt förstå mig på de amerikanska blanketterna men utan någon större framgång faktiskt. Michael brukade göra vår deklaration men nu får jag, precis som många andra, använda mig av något av alla de företag som finns och som just hjälper folk att göra deklarationer. Amerikanska skatteregler anses vara svåra att förstå och varje år kostar denna deklarationshjälp ca $250-300 miljarder.

Det finns ett företag som heter H&R Block och det är det ledande företaget när det gäller deklarationshjälp. De finns nog i de allra flesta städer. Till och med i Mt Shasta finns ett kontor.

Jag har redan fått min deklaration gjord, inte av H&R Block utan av ett annat företag i Mt Shasta. En av delägarna kände Michael och jag tyckte att det var trevligt att kunna få hjälp av dem. Det är ju inte på något sätt gratis men det är helt klart värt att få denna hjälp. Jag skulle aldrig klara av att göra deklarationen själv.

Litet pengar får jag tillbaka men ungefär hälften går till att betala för deklarationshjälpen. Skönt att ha det gjort för den här gången i alla fall.

Bilden från Wikipedia - en variant av första sidan av blanketten 1040.

Helgprat

Igår fick vi en extra dag genom att det är skottår i år. Och det är ju något som inträffar oavsett om man bor i Sverige eller USA. Något som kommer att skilja sig från och med nästa helg är att vi här i USA går över till sommartid, eller som det heter här "Daylight Saving". Jag tycker inte det var länge sedan vi gick över till vintertid. Det blir bra på eftermiddagarna eftersom det kommer att vara ljust längre men det blir mörkare igen på morgonen. Det har varit så skönt att det blivit ljusare på morgnarna. Jag börjar redan 7.45 tre dagar i veckan. I och för sig har jag ju inte långt att gå till jobbet men det är tidigt tycker jag.

Igår kväll var jag bortbjuden på middag. Jag var bjuden till min vän J (som jag bodde hos när jag kom tillbaka hit från Oregon) och hon hade även bjudit ett par andra vänner. En av dessa var en kvinna som hade släkt långt tillbaka som kom från Norge. När hon fick höra att jag kom från Sverige blev hon litet extra intresserad och hon frågade en hel del om hur det var i Sverige.

Det är alltid roligt att kunna berätta om hur det är och visa på skillnader och likheter mellan USA och Sverige. Jag berättade bland annat om allemansrätten och de andra blev helt klart imponerade av denna "lag" som vi svenskar ser som en självklarhet. Här i USA är det ju inte alls så utan det finns ofta skyltar som talar om att det är privat mark.

Ibland längtar jag verkligen efter den svenska naturen och att kunna ströva omkring i skogen såsom jag gjorde när jag bodde i Stockholm.

Ett livstecken

Det har varit tyst på bloggen under väldigt lång tid och jag har dåligt samvete att jag inte skrivit varken inlägg eller svarat på kommentarer. Jag ber om ursäkt att jag varit så dålig på att ge ifrån mig något livstecken.

Sedan jag fick mitt fasta arbete på skolan har mitt liv i stort sett bara bestått av arbete. Jag arbetar mellan 40-45 timmar per vecka och jag har varit både trött och känt att jag inte haft så mycket tid att skriva om här på bloggen. Jag har fortfarande kvar mitt andra deltidsjobb eftersom arbetet på skolan inte riktigt är ett heltidsarbete. Vi får se om jag orkar ha båda jobben.

Även om det är tröttsamt att arbeta så många timmar per vecka är det också rätt roligt eftersom jag under så lång tid här i USA antingen inte arbetat alls eller också alldeles för få timmar för att kunna ha en inkomst som räckt till alla utgifter. Jag skall göra mitt bästa att skriva i alla fall några inlägg per vecka.

Idag för ett år sedan förändrades mitt liv totalt när min man, Michael, helt oväntat gick bort. Jag har svårt att riktigt förstå allt som hänt sedan dess. Men jag klarade av att ta hand om allt som behövde tas om hand i Oregon där jag och Michael då bodde, jag flyttade tillbaka till Mt Shasta, jag fick en bostad och jag fick ett arbete som nu är "på riktigt".

Jag vet att jag växt otroligt mycket som människa under det gångna året och jag hoppas att 2008 skall bli litet lugnare än vad 2007 var.

Idag kändes det faktiskt som om våren hade kommit till Mt Shasta området. Solen sken och det var faktiskt upp emot +15. Det känns väldigt skönt efter all snö och kyla som vi haft under hela vintern. Jag läste i Mt Shasta Herald (en tidning som kommer ut här en gång/vecka - vi har ingen dagstidning) att januari i år var den mest snörika januari sedan 1968. Inte konstigt att det verkade snöa mycket.

Som sagt, jag skall försöka få till några inlägg mellan mina arbetspass.

Superbowl Sunday

Idag är det väl nästan en "helig" dag här i USA. Det är nämligen Superbowl Sunday. Detta evenemang sänds givetvis i TV och det är möjligen det TV-program som flest tittar på under hela året. Superbowl Sunday är finalen i NFL (National Football League).

I år spelar man i Phoenix, Arizona (inte långt från Quartzsite där jag var under julhelgen). I år är det "The New England Patriots" som spelar mot "The New York Giants".

Under Superbowl Sunday brukar ofta populära sångare och musiker uppträda innan matchen börjar och i halvtid. Det här evenemanget är tydligen också en dag då man äter mycket. Det är bara Thanksgiving som slår Superbowl Sunday.

Den här matchen sänds i år i en TV-kanal som heter Fox och det är den kanalen som jag tidigare berättat om där man visat andra kanaler på bästa sändningstid eftersom det har varit en konflikt under lång tid mellan Fox, den station som sänder Fox lokalt och vårt kabelbolag. Nu har det tydligen brutit samman totalt eftersom den kanal som brukar visa Fox (som alltså är en nationell TV-kanal) bara har en text där vårt kabelbolag beklagar det inträffade och hänvisar till att denna konflikt nu måste lösas av kongressen här i USA.

Eftersom jag inte är intresserad av amerikansk fotboll gör det mig inget men jag kan tänka mig att många är både upprörda och irriterade idag. Men ett av mina favoritprogram kommer jag inte att kunna titta på nu om inte något händer. "American Idol" har satt igång igen och det vill jag gärna titta på.
Det blir väl att titta på datorn eftersom det tydligen sänds där. Konstigt är det i alla fall med vår Fox-kanal.

Bilden från NFLs hemsida.

"Vädermannen" Punxsutawney Phil

Idag är det Groundhog Day här i USA. I Punxsutawney i Pennsylvania finns det en groundhog (ett murmeldjur) som heter Phil. Varje år samlas en massa människor i denna stad och väntar med spänning på om Phil kommer att se sin skugga eller inte. Ser han sin skugga blir det ytterligare sex veckors vinter. Ser han inte sin skugga lär det bli vår snart. I år såg han sin skugga och det bådar inte gott för oss här på västkusten.

Det tusende ovädret (nja, det var kanske en liten överdrift men det känns så) drog in över västkusten idag och har lett till att vår stora motorväg I-5 återigen stängts från Redding till Ashland i södra Oregon. Den lär inte öppna förrän i morgon. Jag vill inte ens tänka på hur parkeringsplatsen ser ut här och hur mycket snö det kommer att vara i morgon bitti.

Jag hoppas att Phil har fel. Det måste han ha. Om inte får man väl roa sig med att titta på filmen Groundhog Day som är en helt underbar film med Bill Murray som befinner sig i Punxsutawney för att rapportera om Groundhog Day. Bill Murray får vara med om att samma dag oavbrutet återupprepar sig och det är inte förrän han får en insikt som saker och ting börjar ändra sig.

Jag börjar också nästan känna mig som ett murmeldjur - det kanske är dags att gå i ide. :)

Bilden från Groundhog.org

Prata svenska

Om man kommer som riktigt ung till ett annat land kan det nog vara lätt att till viss del glömma bort sitt modersmål. Om man är litet äldre, som jag var när jag kom till USA, måste man nog bo väldigt många år i ett annat land för att glömma bort ord och kanske få en brytning på svenskan.

Även om jag i stort sett bara pratat engelska under snart 11 år pratar jag nog som jag gjorde när jag bodde i Stockholm. Det enda jag vet som har förändrats är att jag ibland får leta efter ett ord eftersom det engelska ordet kommer först i huvudet på mig. Mina kompisar säger också att jag lagt mig till med vissa ljud som "Aha" och "Hmm" vilket amerikanarna säger en hel del.

De enda gångerna jag pratar svenska är per telefon med min mamma och några kompisar i Stockholm. När Michael och jag levde tillsammans pratade vi bara engelska. För det mesta tänker jag inte ens på att jag pratar engelska men ibland när jag inte kommer jag på vad något heter på engelska kan jag sakna att jag inte kan uttrycka mig på svenska. Mitt ordförråd när det gäller vad jag förstår är fortfarande större än mitt ordförråd när jag själv skall uttrycka mig.

Idag fick jag helt oväntat prata litet svenska på jobbet. Min chef är inblandad i olika tekniska projekt på skolan och mannen jag pratade med kom från ett företag som vi jobbar med. Helt plötsligt kom min chef in i det rum jag sitter i och sade att det var någon som jag nog ville prata med. En lång man steg in och började prata svenska med mig. Jag blev minst sagt överraskad eftersom jag inte alls var förberedd. Som jag förstod det hade han kommit till USA 1981 och han kom från norra Sverige. Jag kunde höra att han bott här ett tag eftersom han pratade med litet brytning. Det var roligt i alla fall att få prata svenska helt apropå.
Han verkade också tycka det var litet småkul.

Idag är det ju mycket enklare att kunna lyssna på svenska än vad det var när jag kom hit. Med internet och bredband kan man ju både lyssna på svensk radio och se på svensk TV. Men att prata svenska är ju faktiskt litet speciellt när man inte gör det så ofta.