Prata svenska
Om man kommer som riktigt ung till ett annat land kan det nog vara lätt att till viss del glömma bort sitt modersmål. Om man är litet äldre, som jag var när jag kom till USA, måste man nog bo väldigt många år i ett annat land för att glömma bort ord och kanske få en brytning på svenskan.
Även om jag i stort sett bara pratat engelska under snart 11 år pratar jag nog som jag gjorde när jag bodde i Stockholm. Det enda jag vet som har förändrats är att jag ibland får leta efter ett ord eftersom det engelska ordet kommer först i huvudet på mig. Mina kompisar säger också att jag lagt mig till med vissa ljud som "Aha" och "Hmm" vilket amerikanarna säger en hel del.
De enda gångerna jag pratar svenska är per telefon med min mamma och några kompisar i Stockholm. När Michael och jag levde tillsammans pratade vi bara engelska. För det mesta tänker jag inte ens på att jag pratar engelska men ibland när jag inte kommer jag på vad något heter på engelska kan jag sakna att jag inte kan uttrycka mig på svenska. Mitt ordförråd när det gäller vad jag förstår är fortfarande större än mitt ordförråd när jag själv skall uttrycka mig.
Idag fick jag helt oväntat prata litet svenska på jobbet. Min chef är inblandad i olika tekniska projekt på skolan och mannen jag pratade med kom från ett företag som vi jobbar med. Helt plötsligt kom min chef in i det rum jag sitter i och sade att det var någon som jag nog ville prata med. En lång man steg in och började prata svenska med mig. Jag blev minst sagt överraskad eftersom jag inte alls var förberedd. Som jag förstod det hade han kommit till USA 1981 och han kom från norra Sverige. Jag kunde höra att han bott här ett tag eftersom han pratade med litet brytning. Det var roligt i alla fall att få prata svenska helt apropå.
Han verkade också tycka det var litet småkul.
Idag är det ju mycket enklare att kunna lyssna på svenska än vad det var när jag kom hit. Med internet och bredband kan man ju både lyssna på svensk radio och se på svensk TV. Men att prata svenska är ju faktiskt litet speciellt när man inte gör det så ofta.
8 comments:
Jag har ju bott har i 30 ar men jag har ingen amerikansk 'accent' nar jag pratar svenska - jag har min Goterborgs dialekt fortfarande :) Det ar det dar med att man glommer svenska ord ibland, och ersatter dem med amerikanska ord, kanske lite av lathet.. Sa gor nog alla som varit har tillrackligt lange. Det dar med att tappa ord kan jag se kommer mer och mer ju langre jag varit har, och jag forsoker motverka det genom att, som du sajer, lasa tidingar pa svenska och lyssna pa svensk radio och skriva blogg pa svenska :) Men ibland undrar jag, nar jag ser mej sjalv som en 90 arig gaggig gammal tant, om jag kommer att 'ga tillbaks' till svenskan eller inte..
Anita: 30 år är en lång tid. Jag hoppas att jag (om jag fortfarande bor i USA) efter så lång tid också pratar som jag gör nu. Det är intressant att höra att du har samma upplevelse som jag har, d v s att de svenska orden inte alltid kommer utan man får leta. Det är tur att det finns internet som ju gör kontakten med Sverige så mycket enklare. :)
Jag har bott har i 10 ar och pratar svenska valdig sallan. Mest med mig sjalv och med hundarna. Annars blir det kanske nan gang i manaden nar jag pratar med nagon hemifran pa telefon.
Jag har ocksa markt att det ar svart att komma pa svenska ord ibland. Jag har ett lexikon har, mest for att sla upp svenska ord som jag inte kan komma pa. :o/
Fast jag har ingen brytning; jag pratar norrbottniska - det gar aldrig bort!
Nagot som jag finner jobbigt och lite skrammande ar nar jag inte kan hitta ett englskt ord ELLER det ordets svenska motsvarighet..Det kanns som att vara i ett sprakligt ingemansland. Har bott i Texas i 7 ar nu och det hander inte ofta men nar det hander....Ugh!
Eftersom jag pratar svenska dagligen emd M så tror jag knappast att jag kommer "glömma" svenskan. Men visst, det har redan blivit så att man oftare tar till ett engelskt ord eller uttryck för att det är det första som man kommer på, även när man pratar svenska. Men jag märker att när jag är i Sverige eller pratar med svenska vänner i telefon så händer detta inte lika ofta.
Lustigt det där. Jag älskar verkligen engelska men svenska är trots allt modermålet. Älskar svenskan mer och mer...
Aurorabuddha: Jaha, du har bott här ungefär lika länge som jag bott i USA. I går pratade jag med ett par kompisar i Sverige och jag kom på mig ett par gånger att vilja säga de engelska orden i stället. Jag fick stanna upp och försöka komma på de svenska orden. Jag antar att dina hundar inte säger så mycket tillbaka på svenska :) men det går ju jättebra att prata med dem. Förstår de både svenska och engelska?
Swetex: Välkommen hit! Ja, ibland känns det som om man blir lite vilsen och inte riktigt vet vilket språk man skall prata och tänka på. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka på engelska och till och med prata med mig själv på engelska.
Saltis: Jag kan tänka mig att det blir annorlunda om man lever med en svensk person. Jag tror att vi svenskar har en förkärlek för engelska ord eftersom det finns så många svengelska ord också i Sverige.
Mara: Vad härligt att du gillar svenskan! Visst är det något med speciellt med ens modersmål.
Post a Comment