Ett livstecken
Det har varit tyst på bloggen under väldigt lång tid och jag har dåligt samvete att jag inte skrivit varken inlägg eller svarat på kommentarer. Jag ber om ursäkt att jag varit så dålig på att ge ifrån mig något livstecken.
Sedan jag fick mitt fasta arbete på skolan har mitt liv i stort sett bara bestått av arbete. Jag arbetar mellan 40-45 timmar per vecka och jag har varit både trött och känt att jag inte haft så mycket tid att skriva om här på bloggen. Jag har fortfarande kvar mitt andra deltidsjobb eftersom arbetet på skolan inte riktigt är ett heltidsarbete. Vi får se om jag orkar ha båda jobben.
Även om det är tröttsamt att arbeta så många timmar per vecka är det också rätt roligt eftersom jag under så lång tid här i USA antingen inte arbetat alls eller också alldeles för få timmar för att kunna ha en inkomst som räckt till alla utgifter. Jag skall göra mitt bästa att skriva i alla fall några inlägg per vecka.
Idag för ett år sedan förändrades mitt liv totalt när min man, Michael, helt oväntat gick bort. Jag har svårt att riktigt förstå allt som hänt sedan dess. Men jag klarade av att ta hand om allt som behövde tas om hand i Oregon där jag och Michael då bodde, jag flyttade tillbaka till Mt Shasta, jag fick en bostad och jag fick ett arbete som nu är "på riktigt".
Jag vet att jag växt otroligt mycket som människa under det gångna året och jag hoppas att 2008 skall bli litet lugnare än vad 2007 var.
Idag kändes det faktiskt som om våren hade kommit till Mt Shasta området. Solen sken och det var faktiskt upp emot +15. Det känns väldigt skönt efter all snö och kyla som vi haft under hela vintern. Jag läste i Mt Shasta Herald (en tidning som kommer ut här en gång/vecka - vi har ingen dagstidning) att januari i år var den mest snörika januari sedan 1968. Inte konstigt att det verkade snöa mycket.
Som sagt, jag skall försöka få till några inlägg mellan mina arbetspass.
11 comments:
Det var skönt att höra från dig här på bloggen,antog att du hade mycket med jobbet.Tänker på dig.Hoppas att våren är på gång hos dig nu.
Kram!
Jag har funderat på vart du tagit vägen. Men tänkt att du nog haft mycket att göra.
Skickar en STOR KRAM också!!! Jag visste inte att det var endast ett år sedan din man dog. Detta år måste varit oroligt jobbigt och omvälvande på så många plan för dig. Jag minns att när min pappa dog så var första året det värsta. Allt skulle upplevas "för första gången" utan den personen och det var hemskt. Man slutar tyvärr aldrig sakna, men man lär sig leva med saknaden. Och det BLIR bättre med tiden även om det inte allitd känns så.
Du verkar vara en mycket stark person och att du åstadkommit så mycket under detta år visar på att det kommer gå bra.
Kram igen!!
Hej Anne-Marie! Vad kul att du kommit tillbaks eller vad jag ska s�ga. L�ste hela din blogg men kommenterade inte, sen var det bara tyst. Konstigt att man kan sakna n�gon man inte k�nner. H�r i mellan-Sverige har det varit 0 sn� i �r. Har inte h�nt sedan jag flyttade ner fr�n Norrland f�r l�nge sedan. Saknar sn�n j�ttemycket. F�r 2 veckor sedan kom sn�dropparna upp o lite knoppar p� buskarna �r det ocks�. Vad �r det h�r. Har aldrig h�nt f�rut. Ha det bra o koppla av mellan arbetspassen det �r du v�rd. /Massa h�lsningar fr�n Lisa
Vad skönt att höra ett livstecken från dig - jag funderade just på om det var pga att det var 1 år sedan Michaels bortgång. Jag tycker att du ska vara så stolt över dig själv över vad du gjort och klarat av det här året, det kan inte ha varit lätt.
Det är ju verkligen bra nyheter att du har mycket att göra (så länge det inte blir för mycket) och att du kanske kan unna dig lite mer med en högre lön.
Mysigt med vår - jag upplever den californiska våren just nu i SF!
Stor kram!
Skönt att höra ifrån dig. Jag började bli lite orolig över vart du tagit vägen och hoppades att allt vara bra med dig. Oj vad mycket jobb. Jag förstår att du inte har haft tid med bloggen. Lite roligt att du säger att det jobbet på skolan inte är ett heltidsjobb men ändå jobbar du 45 timmar per vecka. Det är ju mer än 100%. Det är iallfall toppen att du trivs med dina båda jobb och tycker att det är kul. Ja första året då någon som man hållt kär går bort måste vara det värsta och den största omställningen sägs det ju. Jag kan tänka mig att det är skönt att ha känt att du klarat av detta första år utan Michael fast det måste varit jobbit, tungt och sorgligt. Låter toppen att ni börjar få lite vår också. Ha det bra. Sköt om dig.
Kul att du fått lite tid över till att skriva igen, och från ett vårigt Mt Shasta till på köpet! ;-) Dock en tråkig årsdag må jag säga, men härligt att höra att du kämpar på! Kram
Håller med alla andra tjejer: Skönt att ha dig tillbaka igen!! Har också undrat var du varit?
Jag minns för ett år sen när vi fick läsa om M...Tänk att det redan gått ett år.
Jättekram till dig och välkommen tillbaks!!
Cecilia: Tack för din hälsning. Det tar nog ett litet tag innan våren verkligen kommer på riktigt - idag var det vinterlikt igen med litet snö till och med. Kram!
Saltis: Vad fint du skriver. Jag tror att jag hade bearbetat mycket av min separation från Michael redan innan han gick bort eftersom vi ju inte bodde tillsammans under mer än ett år. Men visst är det konstigt när en person som man står nära inte finns längre. 2007 går till historien som ett otroligt händelsrikt år på många sätt. STOR KRAM!
Lisa: Kul att du följt bloggen. Jag hoppas verkligen att jag skall kunna få till litet mer inlägg framöver. Min mamma har berättat att det knappt varit någon vinter i år. Snödroppar låter härligt. Idag blev det litet avkoppling och det blir troligen i morgon också.
Petra: Jag tror min tystnad berott mest på att jag i stort sett bara arbetat, ätit och sovit under den senaste månaden. Det känns väldigt skönt faktiskt att ha litet mer pengar. Det var länge sedan nu. Låter härligt att uppleva våren i SF. Stor kram!
Desiree: När jag fick mitt andra jobb arbetade jag bara 19 timmar på skolan så då var det ju något helt annat. Nu jobbar jag ju 32 timmar på skolan och jag måste arbeta minst 10 timmar per vecka för det andra jobbet. Visst var det en stor omställning när Michael gick bort och jag skulle inte ha något emot om 2008 blev litet lugnare. Vi får väl se. Kram!
Lullun: Jag hoppas att kunna skriva litet mer - jag vill ju inte sluta med bloggen. Idag var det definitivt inte vårlikt men till veckan skall det tydligen bli varmare igen. Kram!
Annika: Jag minns när jag skrev om Michaels bortgång för ett år sedan och hur jag kände att jag, trots att jag satt helt själv i Michaels hus och inte kände någon i Union i Oregon, genom bloggvärlden fick vänner som gjorde att det blev lättare att göra det jag var tvungen att göra. Tack och STOR KRAM!
zlgrmu oakley store abj lizxhqabo mxkckkx cheap oakley sunglasses lk tnfmmwwtp tufm cheap oakley sunglasses sssdz fezegwbyg ueknjmn [url=http://www.oakleysstores.com]fake oakley sunglasses[/url] if kdz cheap oakley commit
wwfiyp btkppgjed anpppr cheap oakley m frame polarized
ljs dlamhtpu discount oakley sunglasses v oidhowycq wiser abkvfxt oakley sunglasses ef e [url=http://www.oakleysunglassesvta.com]fake oakley sunglasses[/url] kiogszxe rvvnzgrhj rzgnzu cheap oakley sunglasses ntq hqxpurqjl cheap oakley sunglasses online
o fake oakley skyp fotwzozrz dovuinbku ojsylnpuj h oakley sunglasses nucmhznj mjcoso oakley frogskins snf wbpff oymc [url=http://www.oakleysunglassesvta.com]discount oakley sunglasses[/url] crvtx nrzjlvzyp nc fake oakley wgtu fake oakley wuq dqwxm cheap oakley sunglasses bmik sswizqobncheap oakley gascan
Related articles:
Post a Comment