Den har blivit en favorit
Ibland bara vet man att man kommer att tycka om något nytt man köper.
Så blev det med en handväska som jag gav mig själv i födelsedagspresent förra hösten.
För några år sedan köpte jag en väska som jag har varit väldigt nöjd med när jag har rest. Jag har använt den som handbaggage och den har fungerat väldigt bra. En välgjord och hållbar väska.
Den handväska jag hade tidigare började bli väldigt sliten och jag kände att det verkligen var dags för en ny. Så när jag hittade en handväska hos samma företag blev jag glad. Efter litet efterforskning för att kolla hur stor den var och hur många fickor osv som fanns, slog jag till.
När jag fick väskan visste jag att jag skulle tycka om den och den har verkligen blivit en favorit. Den är också välgjord, har många fickor och känns väldigt praktisk.
Lug heter företaget som tillverkar de här väskorna och de har funnits sedan 2005 och är numera ett märke som även kändisar använder. Jag är tydligen i gott sällskap. :) Enligt deras hemsida använder till exempel Gwen Stefani och Carrie Underwood väskor från Lug. https://www.luglife.com/
Den här helgen har jag pratat mer svenska än vad jag har gjort på länge. I lördags blev det ett samtal med en mycket god vän som bodde i huset bredvid mig i Kärrdal. Numera bor hon i Dalarna. Och idag pratade jag med min kusin A. Jag har ju knappt någon släkt längre så det är roligt att vi kan höras av ibland.
18 comments:
Praktisk väska!
Ska man veta vilka Gwen Stefani och Carrie Underwood är?
En både snygg och praktisk väska. Speciellt som handbagage behövs en väska med gott om fickor, tycker jag. Så bra att du får träna prata svenska. Det är ändå lite annorlunda än att skriva det. Ha en bra början på veckan.
När man reser är det bra att ha en väska med många fack. Din väska ser väldigt praktisk ut. Själv är jag en typisk ryggsäcksmänniska när jag reser. Jag har ett antal sådana att byta med beroende på vilken typ av resa eller vandring det handlar om.
Älskar fickor och fack, men glömmer alltid vad jag pillar i där haha. Kan hitta de mest underliga grejer långt efteråt. Skönt att prata svenska ibland. Och fantastisk känsla tycker jag, att vara helt flytande på två språk som man bara svänger emellan.
Många fack är bra! Då kan man hålla bra ordning på sina pryttlar. Vilket ju kan behövas emellanåt! ;)
Det är så sant det du skriver att man vet att det nya man köpt blir en "trogen och omtyckt vän". Man bara känner så för vissa saker. Det kan gälla allt från kläder till favoritmuggen och bilen.
Precis som det är när man träffar en person som man omedelbart känner sympati med/för.
Kram från bloggvännen i norr!
Ser ba ut det där, Anne-Marie. Fack är bra, men det gäller att komma på VAR man stoppat prylarna. Har frenetiskt letat i fel fack.
Trevligt med lite svenska för dig i helgen.
Kram!
Vet inte hur det skulle kännas att leva dag efter dag och inte ha någon att prata svenska med. Märklig känsla antagligen. Har varit utomlands en månad som mest men hade hustrun att prata med precis som hemma. I Frankrike pratar jag knagglig franska och antagligen skulle jag krympa en aning av att inte kunna använda mig av språket fullt ut. I USA och England skulle jag klara mig bättre. Men inte bra.
Ha det gott!
Trudy: Välkommen till kommentarsfältet! :)
Ja, båda väskorna är väldigt praktiska.
Om man “skall" veta vilka Gwen och Carrie är nog upp till var och en. :) Båda är populära, amerikanska sångerskor. Carrie Underwood vann till exempel American Idol för många år sedan och har sålt runt 65 miljoner skivor.
Gunnel: Nu var det ju handväskan som jag köpte som födelsedagspresent förra året. :) Handbaggageväskan köpte jag för flera år sedan. Men båda är bra och praktiska.
Inte blir det mycket svenska numera men litet då och då. Det är bra “träning" med bloggarna på svenska.
Ha det bra!
Karin: Egentligen är ryggsäckar mer praktiska. Min handväska (som jag köpte som födelsedagspresent förra året) är väldigt bra och funktionell. Handbaggageväskan (som givetvis är större) använder jag inte så ofta utan det blir bara vid enstaka tillfällen.
Anna: Jag hade faktiskt glömt ett fack i handväskan och fick kolla häromdagen! ;) Det var inget jag använder ofta men helt plötsligt slog det mig - vad har jag där? :)
Visst är det härligt att vara tvåspråkig. Jag har absolut inga problem med svenskan trots att jag under snart 20 år pratat väldigt litet svenska. Och efter det att min mamma gick bort har det blivit ännu mindre.
Annica: Fack är verkligen bra! :) Jag har “för många" fack i handväskan eftersom jag inte använder alla men det är helt okej.
Det är intressant att vissa saker blir favoriter medan andra bara är okej och några enstaka inte alls intressanta trots att man köpte dem.
Absolut, det är likadant med människor. Minns vårt telefonsamtal i Sverige där det var som att prata med någon man känt länge. :)
Kram till dig från bloggvännen i Kalifornien!
Annika: Handväskan var en väldigt bra födelsedagspresent som jag köpte. :)
Väskan har så många fack att jag inte ens använder alla men som jag skrev till Anna upptäckte jag häromdagen att jag inte kollat ett fack på ett bra tag.
Ibland känns det roligt att prata svenska men oftast tänker jag inte på att jag egentligen bara pratar engelska. Jag pratar med mig själv till och med på engelska. ;)
Kramar!
Hans: Jag pratade mer svenska i början av mitt USA-liv eftersom båda mina föräldrar levde då. Nej, jag har faktiskt aldrig saknat svenskan utan har nog alltid känt mig väldigt hemma med engelskan. Tycker numera att jag faktiskt kan uttrycka mig bättre på vissa sätt på engelskan. Och detta beror inte på att jag har glömt svenskan - nej, den sitter bergfast i både tal, skrift och ordförråd - utan det har mer att göra med att engelskan har fler ord och ord man kan “leka med". :)
Jag har alltid haft lätt för engelska redan på mellanstadiet i Sverige och när jag arbetade i Sverige använde jag engelska varje dag. Dessutom översatte min pappa och jag böcker från engelska till svenska under ca 20 år.
Ha det bra!
Väskor är inte viktiga för mej och - alltför många fack
gör mej yr, för jag kan inte komma i håg vad jag lagt var. :)
Jag har faktiskt ingen att prata svenska med, där jag bor,
men ringer till kompisar i Sverige och har inga problem med
språket, men som Anne-Marie säjer, engelskan har ett större
ordföråd.
När jag jobbade som sekreterare för Irano-Swdish, en import-export
firma i Sthlm, tog jag stenografi på svenska, skrev brev på
engelska, och svarsbrev kom, skrivna på franska. Jag kunde läsa franska
utan problem, men aldrig i livet skulle jag ha kunnat skriva ett
affärsbrev på franska. Och att tala franska!! Nevah!!!
Ruth i Virginia
Ruth: Så trevligt att se dig här igen! :) Det var länge sedan.
Jag vill gärna ha en handväska och det är allt jag har. Det kan vara knepigt om man har många fack. :)
Nej, jag har ingen att prata svenska med där jag bor och det känns inte viktigt. Men att prata svenska någon gång tycker jag är trevligt även om engelskan är så naturlig nu att den har blivit mitt första språk största delen av min vakna tid.
Jag gick på Frans Schartaus eftergymnasiala chefssekreterarutbildning i Stockholm i början av 80-talet och lärde mig att stenografera på svenska, engelska och tyska. Inget jag minns nu tyvärr. Franska är svårt och jag har även glömt tyskan jag kunde eftersom jag inte använt mig av den på så länge.
Ser ut som praktiska och välgjorda väskor, båda. Jag vet mycket väl vem Carrie Underwood är (hon är gift med en kanadensisk hockeyspelare🙂), den andra vet jag inte.
Jag har just köpt en resväska på Costco, som håller måtten för att gå som handbagage. Nästa gång jag reser tänker jag inte checka in något bagage.
Det blir inte så mycket svenska pratat, jag kommer inte riktigt ihåg senaste gången jag pratade med någon på telefon/skype. Det är ett bra tag sedan ... blir bara läsa och skriva.
Rebekah: Båda är väldigt välgjorda. Jag gillar välgjorda saker. Det visste jag inte att Carrie Underwood var gift med en kanadensisk hockeyspelare. Gwen Stefani är också en sångerska som bland annat varit med i talangtävlingen “The Voice".
Jag önskar att jag kunde resa utan vanligt baggage men skall man vara borta ett par veckor upplever jag i alla fall att handbaggaget inte riktigt räcker till.
Svenskan är en “raritet" för mig känns det som i alla fall i pratform. Att läsa och skriva svenska händer ju litet oftare.
Post a Comment