Att behöva söka sitt jobb flera gånger!

Jag kommer inte att skräda orden i det här inlägget eftersom detta går emot allt sunt förnuft i mitt tycke vad skolan håller på med och “utsätter" mig för.

När jag kom tillbaka från Sverige förra hösten hade jag turen och förmånen att min chef N (som nu gått i pension) hade möjligheten att få in mig som deltids- och korttidsanställd inom skolan igen. Jag jobbade bara ca 20 timmar/vecka till att börja med vilket självklart inte var tillräckligt för att få alla räkningar betalda men jag hade litet sparade pengar som jag också kunde ta av. Efter några månader lyckades N få upp antalet timmar till 28 vilket givetvis var mycket bättre. Fortfarande var det dock bara som korttidsanställd. Under juli (efter axelskadan) fick jag dessutom mer betalt per timme eftersom N hade lyckats att ge mig en annan jobbtitel. Detta var som en förberedelse innan N skulle gå i pension i oktober.

Några dagar innan N skulle gå i pension frågade vår nye chef T (han är chef för kontoret som sysslar med “instruction" - det vill säga allt som har med kurser att göra) mig om jag kunde tänka mig att jobba heltid 40 timmar/vecka. Javisst sade jag eftersom jag inte hann med allt jag skulle göra och jag hade fått mer ansvar och fler arbetsuppgifter. Det tog bara 1 eller 2 dagar innan personalavdelningen skickade ett mejl till mig och sade “we are sorry but you will not be able to work more hours as of .... but we have to advertise this job internally and you have to apply for it." Att T inte visste detta eller att personalavdelningen inte hade kunnat kläcka ur sig detta är under all kritik. Herregud vad dåligt.

Jobbet var som sagt bara för interna ansökningar OCH det var dessutom bara “interim". Det innebär att det inte var ett permanent jobb utan mer som ett vikariat. Jag sökte jobbet motvilligt eftersom jag annars hade fått sluta på en gång och fick skicka in en ansökan med brev, CV, referenser och så vidare. Eftersom jag var den enda som kunde söka jobbet (jobbeskrivningen var egentligen skriven för mig av N) var jag den enda som sökte jobbet. Men trots detta fick jag gå igenom TVÅ intervjuer - en med en liten grupp och en med “höjdarna" inom skolan. Beskedet jag fick under den sista intervjun var “we will check your references and let you know." Hur urbota korkade är de om de skulle kolla referenser när jag har jobbat där 11 år och folk känner mig och vet vem jag är? Det visade sig att inga referenser kollats (jag frågade mina referenser) men trots detta tog det ca 3 veckor!!! från mina intervjuer tills dess att jag faktiskt blev anställd. Totalt tog det 1,5 månad för detta interna jobb från utannonseringen tills dess att jag blev anställd! Jag har inte ens ord för hur dåligt och oprofessionellt detta sköttes.

Det har varit flera personer inom skolan som varit anställda som “interim" och haft dessa vikariat under kanske 6 månader till 1 år. Men så enkelt skulle det inte vara i mitt fall tydligen.
När jag och min kollega hade ett möte med chefen T bara ca 1 vecka efter det att jag blivit anställd på heltid och som “interim" sade han under mötet “I haven’t seen the job (alltså mitt jobb som jag precis blivit anställd för) being advertised as permanent yet. I have to make sure it gets advertised." Jag fick en obehaglig känsla i maggropen och mycket riktigt - bara ca 1 vecka efter det mötet var mitt jobb utannonserat igen. Men denna gången var det utannonserat externt och vem som helst kan söka. Tala om slag i ansiktet och förnedrande. Jag brukar inte svära på bloggen men det här kräver litet mer kraftord - vad fasiken håller de på med?

Om jag skall fortsätta att jobba inom skolan måste jag återigen söka mitt jobb med ansökan (brev, CV, referenser osv) och dessutom gå på intervjuer igen om de väljer att intervjua mig. Jag har ännu inte sökt jobbet och det tar emot något helt otroligt att göra detta. Dessutom vet jag ju inte om de vill bli av med mig eller om detta bara är en mycket oprofessionell byråkrati som inte tar någon som helst hänsyn till mig. Om jag inte söker utan helt enkelt lämnar skolan - vilket faktiskt känns som ett alternativ i det här läget - kommer de att få ett helvete rent ut sagt eftersom ingen kan en hel del av det jag kan efter det att N gick i pension. Och det vore faktiskt rätt åt dem när de behandlar folk på det här sättet.

Som sagt, jag skräder inte orden eftersom det här är under all kritik. Alla jag har pratat med inom skolan säger samma sak - vad håller de på med?

Jag kommer säkert att återkomma till detta men allt detta har gjort att min inspiration och lust (förutom axelskadan) legat på sparlåga under flera månader.
Så här kan det alltså gå till i “drömlandet" USA och ni som vill flytta hit - var medvetna om att det kan vara så här.. Jag tror tyvärr att jag inte alls är unik.
Och ni undrar kanske nu - varför söker hon inte bara ett annat jobb? Svar: Det är inte alls gott om jobb här och det är inte alls enkelt att få ett annat jobb. Men jag har en del andra tankar också kring vad jag eventuellt kommer att göra framöver vilket inte alls innefattar Weed och USA - får lov att återkomma till dessa framöver.

Okej “rant over" för denna gången. Mt Shasta är vackert med all snö nu. Tog denna bild igår när jag åkte till staden Yreka.

Lägesrapport

Jag lever fortfarande även om det kanske inte verkar så här på bloggen. :) Hoppas att kunna återuppta bloggandet efter en jobbig höst.

Axeln blir bättre och bättre och jag märker att jag blir starkare. Men fortfarande har jag litet ont inne i axeln och blir trött om jag skriver mycket så får vara försiktig - det gäller även hur mycket jag skriver på bloggen. Rörelseförmågan blir bättre men är ännu inte vad den var. Kommer att skriva litet mer om detta och vad jag gjort eftersom jag bara har gjort “naturliga" saker och vet att man kan bli frisk även utan mediciner.

Mitt arbete är rena, rama “dårhuset" och har gjort att min inspiration och lust har legat på sparlåga. Detta är en stor orsak till att jag inte skrivit på bloggen under hösten. Kommer att gå in på detta mer också i inlägg framöver. Skolan har stängt för jullov nu vilket känns skönt. Skönt att få litet andrum från denna miljö som jag varit i sedan januari.

Vi har full vinter här i nordligaste Kalifornien. Det snöade dagen före julafton och snön ligger kvar eftersom det varit ovanligt kallt. Med våra dåligt isolerade hus är det många lager kläder som gäller just nu. :)

Det här blir inget långt inlägg men ville ge ifrån mig ett livstecken. Har fått en del undringar under hösten hur jag har det. Tack till er som skrivit!

Mt Shasta har massor med snö och så här vintrigt såg det ut i lördags när solen sken en stund.

Att fylla 55

Man är inte äldre än vad man känner sig och det mottot lever jag efter. Att jag på pappret lär bli 55 i november känns egentligen helt ointressant men när man blir 55 tycks man helt plötsligt höra till en "ny grupp" i alla fall här i USA.

En del restauranger har så kallade "senior discounts" och det är ofta 55-gränsen som gäller. Men det kan även vara 60 eller 65 som är gränsen. Oftast är det de större kedjorna som har de här rabatterna och som bekant har vi ett magert utbud i Mt Shasta-området av restauranger. Här i Weed har vi en restaurang som heter Hi-Lo Café där de har en så kallad "senior menu" (frukost, lunch och middag) som gäller från 55. Ingen rabatt märkligt nog men mindre portioner. Från deras meny "Reserved for those over 55 who’ve been around the mountain a couple of times and want a little less food." http://thehilocafe.com/

Den här bilden är från maj 2015 när C och hennes man passerade genom Weed och vi åt frukost/brunch hos HI-Lo.

Här är en lista med "senior discounts" för de litet större restaurangkedjorna: https://www.theseniorlist.com/2015/01/2015-senior-discounts-restaurants/

Något annat som jag snart "kvalar in till" är "55+ communities," det vill säga bostadsområden där man måste vara 55 för att kunna bo. De finns också i Sverige vad jag vet men tror att det är litet mer utbrett här i USA.
Min vän C (som bodde granne med mig i Lake Shastina) och hennes man har bott i ett sådant område i Oregon sedan de flyttade härifrån. De här bostadsområdena har ofta olika aktiviteter, golfbanor och kan bestå av många hus. Ofta är det villor vilket kanske inte är lika vanligt i Sverige.

Jag har börjat fundera litet på om ett sådant område skulle kunna vara något för mig eftersom jag mycket snart har åldern inne. Vad jag vet finns inga sådana "55+ communities" i mitt område men på många andra platser i USA finns de. Har ännu så länge ingen bra lista över var de finns men har tittat litet på nätet.

Vi har sluppit brandrök de senaste dagarna vilket varit underbart och branden lär vara 85% "contained" nu. Troligen kommer den att brinna tills det börjar regna men de har i alla fall fått den under bra kontroll. Som mest var det mer än 2000 brandmän som bekämpade branden.

Och idag är det 15 år sedan 9/11 skedde. I en av grupperna jag är med i hos Facebook (svenskar i USA) skrev många om sina upplevelser just denna dagen 2001 och det var intressant och gripande att läsa om alla minnen som finns kring den här dagen. USA förändrades 11 september 2001 och är fortfarande ett annat slags land tyvärr.

Don't wear white after Labor Day

Ni får överse med att jag inte svarar på kommentarer just nu. Annars är det A och O för mig att besvara alla kommentarer men jag tar det litet lugnt med detta på grund av axeln. Tack till er som skriver!

Idag är det Labor Day i USA och skolan är stängd. Många i USA är lediga idag och det är trevligt med en långhelg. Semester kan jag egentligen inte ha såvida jag inte vill förlora inkomst (har ju varken sjuk- eller semesterersättning) och idag blir det en sådan dag med förlorad inkomst.

Labor Day infaller alltid den första måndagen i september och är ett “inofficiellt“ avslut på sommaren. Många är ute och campar den här helgen och det brukar vara fullt på campingplatserna. Vi har det ovanligt svalt just nu och i morse var det bara +4 här i Weed men det skall bli varmare igen under veckan. Nästa helg talar man över +30 igen - nu börjar det bli litet tjatigt med sol och värme tycker jag.

Det finns ett märkligt uttryck kring Labor Day som säger “don’t wear white after Labor Day“ vilket ju kan tyckas vara underligt. Det verkar ha sitt ursprung i det tidiga 1900-talet när överklassen kunde ha vita/ljusa kläder under sommaren medan arbetarklassen ofta hade mörkare klädesplagg då de hade jobb som ofta innebar hårt arbete och smuts. När september kom blev det svalare och överklassen kunde använda andra kläder som kanske var mörkare till färgen.

För de flesta människor idag spelar det givetvis ingen roll vilka färger på kläderna man har under olika årstider men uttrycket verkar leva kvar. https://www.yahoo.com/style/where-did-whole-don-t-150041390.html



Branden i vårt område har nu vuxit till 25,000 acres och berget är helt täckt av rök idag. Igår syntes det och luften var klar så förhållandena ändras för varje dag och timme.

Något helt orelaterat - jag tittade inte på OS i Rio men såg givetvis att svenskarna vann en del medaljer. TV-reklamen här i USA (och även i Sverige) är oftast bedrövligt dålig och fånig men under sommar-OS släppte ett av USAs största försäkringsbolag - Farmer’s - en kul liten reklamsnutt. :)



Happy Labor Day!

En innehållslös tillvaro ;)

Jag har fått litet frågor från bloggvänner “vart jag tagit vägen“. Eftersom axelskadan fortfarande är påtaglig har bloggen fått ta en undanskymd tillvaro ett tag eftersom vi fick väldigt mycket att göra inom min avdelning på jobbet innan skolan satte igång och även sedan höstterminen startade. Eftersom jag knappt kan vara hemma från skolan (har ju ingen sjukersättning) var jag tvungen att ransonera datortiden hemma så att jag kunde vara på jobbet och göra det jag skulle. Bloggen ger inga pengar men jobbet gör det. :)

En av mina kollegor har haft ungefär samma sak som jag har med försämrad rörelseförmåga och smärta vid oförsiktiga rörelser och hon sade att denna typen skador kan ta lång tid - ofta många månader. Hon var mer “normal“ igen efter kanske 6 månader. Och jag har märkt att det också är relativt enkelt att bli “återskadad“ till viss del. Jag använder en “magnetic pulser“ nu (kommer att skriva mer om denna vid ett annat tillfälle) och den hjälper till att läka. Använde denna vid min fotledsskada för 3,5 år sedan. Jag skulle troligen inte alls sitta framför en dator men just nu har jag inget annat sätt att få in pengar.

Det känns som om jag har en rätt innehållslös tillvaro just nu som rubriken säger eftersom jag jobbar, går hem tvärs över gatan och försöker ta det lugnt och vila axeln, laga mat, titta litet på TV och göra sådant som man måste göra i ett hem. Bor man själv blir det ju en del att göra trots allt.

Jag skrev på min FB-sida häromdagen att jag varit så tacksam att vi inte haft rök från skogsbränder tidigare i sommar. Det har brunnit - och brinner fortfarande - längre söderut i Kalifornien men nu är det vår tur tyvärr. Vi har inte haft åskoväder så man misstänker att denna branden kanske har startats av människor.
Branden startade i lördags kväll (ca 80 km från Weed) och har nu exploderat i storlek. Jag visste inte ens om den förrän Weed var insvept i brandrök i tisdags morse. Röken har kommit och gått sedan dess och igår kväll var det rök igen så att jag inte kunde öppna mina fönster. Som tur är har det blivit litet svalare.

Området där det brinner är glesbefolkat och det verkar ofta brinna där under sommaren, men trots detta har flera hus förstörts. Och igår utfärdades hälsovarningar på grund av all rök och partiklar i luften. Jag håller mig inomhus och tänker inte vara ute när det är påtaglig rök i luften. Torkan i Kalifornien har inte “försvunnit“ och bara för att man inte skriver om den - nu är det “bara“ skriverier och TV-program om presidentvalet i november - är den påtaglig för oss som bor här.

Här är ett par länkar som har bra information om just den här branden:

http://inciweb.nwcg.gov/incident/4997/
https://www.facebook.com/YrekaNews/?fref=ts

Länken jag har i högerspalten till en webkamera som finns här visar nog rätt bra hur röken ser ut vid olika tider under dagen.

Den här bilden tog jag i gryningen i tisdags och det är disigt på grund av röken.

Går det överhuvudtaget att lämna Weed?

Mt Shasta har av olika indianstammar ansetts vara ett heligt berg under lång tid och många som kommer hit som turister eller bor här känner samma sak. Ibland talar man till och med om att Mt Shasta är en kraftplats och ett energivortex. Jag börjar undra om Weed besitter samma egenskaper.

Framför allt “mitt“ college tycks vara ett sådant vortex som man inte kan ta sig ur. :) Många har gått i pension eller slutat av andra anledningar men av någon anledning tycks de återvända. Jag har ju gjort samma sak. Första gången jag lämnade det här området var när Michael och jag flyttade till Hawaii. Ett år senare var jag tillbaka. När Michael hade gått bort bodde jag i Oregon men återvände. Och nu senast kom jag tillbaka till Weed efter mitt “Sverigeäventyr“. Trots att jag känner att det är dags att hitta en ny plats.

Men jag är som sagt inte alls unik utan det är många med mig som återvänder. Självklart är skolan en stor arbetsgivare i det här glesbygdsområdet med få arbetstillfällen och små företag. Kvinnan som började inom “min“ avdelning - när jag skulle lämna mitt jobb förra hösten - slutade i början av juni för att flytta till Texas. Hon var också tillfälligt deltidsanställd och flyttade till Houston i Texas där hon bott för många år sedan. Idag fick vi veta att hon nu är tillbaka och skall jobba tillfälligt inom en annan avdelning inom skolan! Jag och min kollega gjorde stora ögon när vi fick veta det och jag kände att ingen kan ta sig härifrån. Vi försöker men så dras vi av någon märklig kraft tillbaka till detta vortex. :)

Jag har fått en del “rapporter“ från R som fortfarande befinner sig i Montana och han tycker om den allra västligaste delen där han varit. Det är vackert och människor är trevliga. Och vädret verkar vara mycket mera växlande än vad det är här i Kalifornien där det blir tjatigt med bara sol och varmt. Tydligen är det inte alltid att det finns tillgång till mobiluppkoppling eftersom han varit på flera campingplatser där han inte kunnat ringa. Vi får se när jag eventuellt kan besöka Montana - blir dock inte förrän jag är mycket bättre i axeln vilket tycks ta sin tid.

En kartong med mycket personlighet!

Det kanske får bli litet kortare inlägg under en period så att jag kan skriva litet oftare. Har i alla fall svarat på alla trevliga kommentarer nu på det tidigare inlägget - beklagar att det tog litet tid.

Som jag berättat om tidigare brukar jag köpa barley grass = korngräs och ha i min yogurt till frukost. Tidigare har jag kunnat köpa korngräset i hälsokostaffären i Mt Shasta men av någon anledning slutade de att sälja det. Så jag har varit tvungen att försöka hitta det på nätet eftersom det inte finns i någon annan affär här.

Jag hittade det hos en försäljare via Ebay men det var inte ekologiskt vilket jag helst ville ha. Så alldeles nyligen gjorde jag min första beställning hos Nuts.com. Jag ringde dit först eftersom jag hade ett par frågor och de är “nutty“ helt klart. ;) Har aldrig hört ett sådant meddelande innan man kom fram till personen i kundtjänsten.

Igår kunde jag hämta paketet och det var en kartong med mycket personlighet. :) De hade lyckats klämma in text på varenda del av kartongen förutom insidan. Jag har läst många bra recensioner om Nuts.com och de säljer inte bara nötter utan även “Dried Fruit,“ “Chocolates & Sweets,“ Snacks,“ “Coffee & Tea,“ och olika varor för “Cooking & Baking.“ Jag fick min beställning väldigt snabbt och som sagt en mycket speciell kartong.

Alla bilder går att klicka på så att de syns bättre.

The heat is on och kö"logik"

Jag är ledsen att jag är en sådan dålig bloggerska denna sommaren. Men jag måste bli bra i axeln och det blir sakta, sakta bättre. Synd att jag inte kan vara hemma flera veckor och ta det lugnt. Vila tycks vara det allra bästa botemedlet.

Det är varmt i stora delar av USA. Vi har haft runt +36-37 de senaste dagarna och det skall bli varmt idag igen.
Har man ingen luftkonditionering hemma - vilket jag inte har - blir det väldigt varmt frampå eftermiddagen. Som jag berättat om tidigare öppnar jag alla mina fönster på övervåningen under natten men på nedre plan måste jag ha det stängt eftersom vem som helst annars skulle kunna ta sig in. Det blir sena nätter nu eftersom det inte alls svalnar som det brukar utomhus. De säger att det skall bli litet svalare till veckan - troligen runt +30 (fortfarande varmt) - och det ser jag fram emot. Jag klarar av kyla bättre än hetta och är tacksam att arbetet i alla fall har luftkonditionering.

Igår ställde jag klockan på ringning trots att jag var ledig - skolan har haft stängt på fredagarna under juni och juli - eftersom jag ville åka och handla innan den värsta hettan. Kvart i åtta gav jag mig av och var tillbaka runt 10. Då var det redan väldigt varmt.

Hälsokostaffären i Mt Shasta var relativt tom på folk och det var trevligt. Jag behövde uppsöka en toalett och affären har toaletter som även allmänheten kan använda. Som ni kanske minns så är det gratis oftast här i USA att besöka allmänna toaletter som nästan alltid finns även i mataffärer.

Framför mig stod ett par japanska kvinnor och sedan var det min tur. Bakom mig stod en yngre man. Helt plötsligt kom en kvinna och gick förbi kön och ställde sig först! Jag sade "there is a line here" varpå hon började räkna bakifrån i kön och alltså ansåg sig själv stå sist trots att hon faktiskt stod först i kön!?! Tydligen tyckte hon att detta var helt logiskt. Kanske kö"logik" i Mt Shasta, vad vet jag. Det finns en hel del speciella personer i Mt Shasta. :)

Annars är folk här i USA bra på att köa utan nummerlappar. I Sverige verkar man inte kunna köa utan nummerlappar eftersom de finns överallt. Den enda plats jag sett nummerlappar på i Mt Shasta-området är hos DMV (Department of Motor Vehicles). När jag var i Sverige i höstas fick jag ta nummerlappar på apoteket, hos posten i mataffären, banken osv. En av de där små kulturella skillnaderna som är intressanta.

Eftersom jag har litet svårt fortfarande att lyfta armen som vanligt kan jag inte riktigt fota vilket är litet trist. Förhoppningsvis kommer jag att kunna göra det snart.

Jag har lagt ut den här videon tidigare men den är rolig så det får bli en favorit i repris. Att köa är inte alltid lätt. :)

USAs sjuka sjukförsäkringssystem

Som ni märker ligger jag fortfarande litet lågt med bloggen. Har märkt att efter 7 timmar framför datorn på jobbet är axeln trött på kvällen. Det blir dock bättre i snigelfart.

När jag först kom till USA visste jag ingenting om hur sjukvården fungerade eller att man är tvungen att ha en sjukförsäkring men det blev jag snabbt medveten om. Michael hade ingen sjukförsäkring eftersom han hade haft en relativt stor hjärtinfarkt ca 10 år innan vi lärde känna varandra och på den tiden ville försäkringsbolagen inte försäkra den typen personer. 10 år var en gräns och efter det blev det möjligt att oftast bli försäkrad igen.

Jag hade försäkring via olika bolag under många år eftersom jag var elev under några år och sedan var hemma utan ett jobb under en längre period och deltidsanställd under rätt lång tid inom skolan. Skolan erbjuder bara de som har heltidstjänster och permanenta anställningar förmånen att ha billigare sjukförsäkring.

När jag kom tillbaka från Sverige i slutet av förra året var jag givetvis tvungen att hitta en sjukförsäkring eftersom man inte kan vara utan såvida man inte vill riskera att få betala miljonbelopp om man blir allvarligt sjuk. Obamacare drevs igenom för några år sedan och nu ser sjukförsäkringarna annorlunda ut. De är färre och ofta dyrare. “The affordable health care“ är som jag ser det ett stort skämt. Inget “affordable“ alls egentligen. Och hela sjukförsäkringsområdet håller på att “haverera“ med allt fler försäkringsbolag som drar sig ur det hela och allt dyrare premier (alltså den kostnad man har som kund varje månad).

Jag lyckades hitta en relativt bra försäkring när jag kom tillbaka till USA genom Covered California, det är den “market place“ som finns här och som kan ge stora subventioner om man tjänar litet. Nu när jag kommer att tjäna mer kommer mina månadskostnader att stiga med ca 140%! Och i morse läste jag att Covered California nästa år kommer att höja sina premier med i genomsnitt 13%. http://www.cbsnews.com/news/whats-behind-californias-obamacare-premium-hike/
I längden är det ohållbart att vara försäkrad i Kalifornien och kanske även i USA. Alla stater har dock olika prisnivåer på sina försäkringplaner.

USAs sjukförsäkringssystem är sjukt. Jag ser inget bra med Obamacare och hur utvecklingen har blivit. Visst, en del personer kan nu bli försäkrade vilket de kanske inte kunde bli tidigare men till vilket pris? Det finns faktiskt några “faith based“-företag som har försäkringar och det kanske blir nästa steg om jag är kvar i USA. Jag håller sinnet öppet för andra länder också just nu.

Eftersom jag har litet svårt att fota just nu blir det dåligt med egna bilder. Jag såg ett avsnitt av Seinfeld häromdagen och kände en viss samhörighet med Sam som inte kan röra på armarna som man brukar. :)

Uppdatering, arbete och tankar om Montana

Jag lever fortfarande även om det kanske inte verkar så här på bloggen. Det blir sakta bättre med axeln men det tycks ta sin tid. Fortfarande har jag inte den vanliga styrkan i höger arm och jag får vara försiktig med olika rörelser. Men jag har ingen värk (det var bara de första 2 dagarna) och jag fortsätter att ta olika preparat. Jag minns hur lång tid fotledsstukningen tog - förhoppningsvis tar den här “stukningen“ inte lika lång tid. Men när man är litet äldre tycks läkningsprocessen ta sin tid.

Förra veckan började jag jobba igen efter veckan jag var tvungen att vara borta från skolan. Eftersom mitt jobb innebär att sitta framför en dator var de 7 timmar jag var på jobbet fullt tillräckliga och jag insåg att datortiden hemma fick bli begränsad.

Som jag skrev i det förra inlägget jobbar jag fortfarande tillfälligt tills vidare inom skolan och avdelningen för distansundervisning. Men min chef (som snart går i pension) har sett till att jag från och med i måndags har en annan titel och att jag tjänar mer. Hon och jag hade ett möte för ett par dagar sedan och det verkar som om jag kommer att göra i stort sett det jag tidigare gjort (som jag aldrig fått ekonomisk kompensation för) men att det även kan bli en del nya arbetsuppgifter.
Fortfarande gäller att jag inte har någon ersättning för sjukdagar, helger och ingen semester. Så egentligen kan jag inte vara borta av någon anledning utan att förlora mycket pengar. Inte alls någon idealisk situation och det är tuffa villkor när man inte har en fast anställning. Den här axelskadan kom verkligen olämpligt eftersom jag fortfarande får ligga mycket lågt med tid på datorn så att skadan kan läka.

Jag har funderat mycket på (och tidigare gjort en hel del “reserach“ via datorn) var i USA det skulle kunna finnas möjligheter att finna en “ny plats“. Eftersom jag inte har direkta kontakter är det inte alldeles enkelt. Min vän R (som bor i sin RV) befinner sig just nu i västra Montana och den staten är något jag funderat på. Han kommer att vara där under en längre period och det skall bli intressant att höra vad han tycker. En av mina mostrar bodde faktiskt i Montana under många år - hon “vann“ ett green card - men hon gick bort för ett bra tag sedan så jag kan inte åka och hälsa på henne.

Montana är en mycket stor stat med få invånare och det tilltalar mig. Den västra delen lär vara den vackraste. Eftersom jag inte kan gå i pension redan gäller det också att hitta någon form av försörjning. Men det känns också som en begränsning att “behöva“ ha en inkomst innan jag gör något annat. Kanske det är dags att “kasta sig ut“ i något okänt och våga göra det utan att ha en inkomst. Ibland måste man göra sådana saker även om det känns läskigt och osäkert. Synd bara att dollarkursen gentemot svenska kronan är så dålig nu eftersom jag “förlorar“ mycket på att föra över pengar till USA. Men med tanke på all oro som vi ser i hela världen kanske det är dags att inte bry sig om sådana saker utan “hoppa“ och se var man landar.

Fortfarande får jag ta det litet lugnt vid datorn så det blir nog inte inlägg lika ofta som tidigare under en period. Men jag har inte slutat att blogga. :)

Här är några smakprov från Montana.

R.I.C.E och Forced unpaid leave

TACK för alla uppmuntrande och snälla kommentarer! Jag får tacka er gemensamt eftersom det blir för mycket att skriva svar till er alla.

Jag har valt att ligga mycket lågt med min tid att skriva på datorn eftersom överbelastade muskler (pga datoranvändning) troligen ligger till grunden för det som hände. Jag måste bli bra eftersom mitt jobb innebär att sitta vid en dator så kommer nog att fortsätta ytterligare en liten tid att inte skriva mycket här eller kommentera hos andra. Trist tycker jag, men det viktiga är att bli frisk.

Eftersom jag lärde mig mycket av min elakartade fotledsstukning för 3,5 år sedan vet jag att det "enda" man egentligen kan göra i det akuta skedet är R.I.C.E-protokollet - det vill säga: Rest, Ice, Compression och Elevation. Jag har konsulterat med min kiropraktor (som jag litar mer på än en "vanlig" läkare faktiskt när det gäller muskler, senor osv) och han sade samma sak. Så jag har vilat så mycket jag kunnat, haft is på till och från under dagen och haft stöd för axeln/armen. Jag har inte kunnat lyfta armen mycket så det var uteslutet. Och det blir sakta bättre dag för dag.

Något jag vet att läkare älskar att få folk att ta är antiinflammatoriska läkemedel som till exempel kortison. Jaga skulle aldrig i livet ta kortison ens om någon betalade mig eftersom jag sett på mycket nära håll hur sjuk man kan bli av det. Min mamma hade en ond höft på 70-talet och fick en kortisonspruta - dagen efter kunde hon inte ens gå. Min pappa åt kortison under några år och blev otroligt forsvagad av detta preparat och skulle troligen inte alls ha blivit så sjuk och dött i förtid om han inte tagit kortison. Jag tar i stället ett naturligt antiinflammatoriskt medel som heter “turmeric/curcurmin“. Det tog jag vid min fotledsstukning och jag vet att det hjälper och är effektivt. Gurkmeja heter det på svenska.

Sedan använder jag också två olika preparat som jag smörjer på axeln/armen: arnika och något som säkert inte finns i Sverige Dr Christophers Bone and Tissue Ointment. Dessa använde jag också vid fotledsstukningen och vet att de fungerar mycket bra.
Jag är tacksam att jag bor i ett land som inte är ett "U-land" (som Sverige är) när det gäller naturliga preparat. Jag vet att jag är "tjurig" när det gäller "vanliga" läkemedel men man kan faktiskt bli frisk lika bra med naturliga preparat och de är inte hokus-pokus. Så det så. ;)

Det kanske var tur i oturen att jag blev dålig just den här veckan eftersom jag ändå skulle ha varit borta från jobbet. Jag var nämligen tvungen att ta en veckas “forced unpaid leave“ mellan två olika kontrakt som tillfälligt anstäld. Ja, så tufft är det i USA och här biter man ihop och får det att fungera trots allt. Jag kan inte arbeta “för länge“ i ett kontrakt som tillfälligt anställd utan måste vara borta en kortare tid innan jag kan fortsätta arbeta. Nu hade jag givetvis utgått från att kunna göra litet roligare saker än att sköta om min axel men vad gör man. Nästa vecka hoppas jag att jag skall vara äunnu bättre men måste givetvis vara försiktig med min datortid. Som sagt överbelastning vid datorn och sedan en oförsiktig rörelse kan skapa en "sprain/strain" i axeln.

När jag börjar jobba på måndag blir det i en litet annan roll (med mer betalt) dock fortfarande tillfälligt. Får återkomma om detta.

Jag har känt mig litet som Sheldon men har varit mycket bättre på att ta hand om mig själv. :)

Aj!

Jag har inte slutat blogga eller slutat svara på kommentarer men min högra axel/skuldra har inte varit rolig de senaste 2-3 dagarna. Något hände i tisdags kväll som gjorde att jag har haft en otrolig smärta och till och med varit tvungen att stanna hemma från jobbet ett par dagar. Och nu när jag är tillfälligt anställd tills vidare får jag inte ens betalt om jag stannar hemma vilket givetvis känns i plånboken.

Jag vet inte vad som hände i tisdags men axeln har varit överansträngd en tid och det kanske var en tokig rörelse som utlöste det hela. De senaste två nätterna har tillbringats mest i en stol eftersom jag inte har kunnat ligga ner som vanligt.

Jag har svårt att sitta vid datorn men ville skriva ett livstecken och jag svarar på kommentarer om några dagar.

På återhörande!

Midsommardagstankar

Det var visst midsommarafton igår även om jag inte alls brydde mig om det. :) Tror att den nyheten överskuggades av Brexitnyheten som säkert slog ner som en bomb för en del. Nu vill en del engelsmän ha en ny omröstning eftersom de tyckte att valdeltagande var för lågt. Denna omröstning kommer givetvis att få stora effekter för alla utlänningar som bor och lever i UK och det verkar som om ingen riktigt vet exakt hur det kan komma att bli framöver.

Jag minns folkomröstningen vi hade i Sverige om EU och om vi skulle gå med eller inte. Eftersom jag fortfarande bodde i Sverige var det enkelt att rösta och jag skall erkänna att jag röstade nej. Det finns givetvis fördelar med EU men det finns också många nackdelar med denna stora, dyra överstatliga union. Det skall bli intressant att se om denna “rörelse“ sprider sig till andra länder inom Europa och fler länder begär utträde. Jag tycker man såg i Sverige i höstas när jag var där att frustrationen var rätt så stor hos svenska politiker att andra EU-länder inte tog sitt ansvar och tog emot fler flyktingar. Så nog finns det stora brister inom EU.

Tidigare i veckan röstade man i Sverige igenom en hårdare lag för asylsökande/flyktingar som vill komma till Sverige. Jag var inte alls förvånad att denna tillfälliga lag röstades igenom med så stor majoritet.

En “bieffekt“ av denna lag - som kanske inte så många uppmärksammat ännu - är att till exempel hemvändande svenskar som har en utländsk make/maka kommer att få mycket hårdare försörjningsplikt för sin partner än vad som hittills varit. I USA har man denna försörjningsplikt och immigrerar man genom familjemedlemmar måste den amerikanska partnern kunna visa att de kan försörja sin make/maka under lång tid och till och med efter en skilsmässa. Michael fick fylla i en blankett som bara rörde detta och har man inte tillräckligt med pengar för att nå de nivåer som finns som krav måste man ha en så kallad “co-sponsor“.
Det kan nog vara bra att reglerna blir litet hårdare än vad de hittills varit i Sverige även om det givetvis blir tuffare för en del.

http://www.thelocal.se/20160614/how-changes-to-swedens-residency-laws-could-affect-expats

Trots att min axel fortfarande “trilskas“ har jag varit "duktig" ;) och dammsugit och tvättat min bil idag och igår drog jag upp en del ogräs. Man måste göra sådant tidigt på morgonen så jag har varit uppe tidigt båda dagarna trots att jag har varit ledig. Skolan har ju fredagsstängt under sommaren.

Nu på eftermiddagen tog jag en fin promenad i skogen kring skolan och såg massor med fjärilar som drogs till vissa blommor. Eftersom vi hade en del regn för en vecka sedan finns det fortfarande en hel del blommor i skogen (rätt ovanligt så sent på sommaren) och jag plockade faktiskt några blommor som jag tog med mig hem.
Nu till veckan skall hettan tyvärr slå till igen så då kommer nog allt att blomma över och det blir mera brunaktigt i skogen.

Även om jag inte firat midsommar hoppas jag att ni haft en fin midsommarhelg!

Att vinna på lotteri

I USA finns ett nationellt lotteri som heter Mega Millions. Potten var uppe i 333 miljoner dollar för dragningen i kväll så jag slog till och köpte en lott med flera nummerkombinationer. En rad med nummer kostar $1 och jag betalade för fem rader.
Så här spelar man Mega Millions "Players may pick six numbers from two separate pools of numbers - five different numbers from 1 to 75 and one number from 1 to 15 - or select Easy Pick. You win the jackpot by matching all six winning numbers in a drawing."

Eftersom potten var uppe i en så stor summa var det många som spelade men det verkar som om ingen vann den stora vinsten eftersom potten nu har gått upp till $363 miljoner. Jag vann $1! ;)

Lotterier har aldrig varit något som tycks ha legat för mig med tanke på turen. Har aldrig vunnit några stora priser utan bara små vinster de få gånger jag vunnit.
Michael och jag spelade på enarmade banditer vid ett par tillfällen i Lake Tahoe och i Reno men inte heller där vann vi.
Det är märkligt att vissa personer alltid tycks vinna medan andra nästan aldrig vinner. Brukar ni som läser vinna?

Jag skriver litet kortare inlägg eftersom jag fortfarande har en del besvär med mina muskler i ena armen och axeln. Eftersom jag har ett jobb som innebär att jag sitter vid en dator är det svårt att vila så mycket som behövs.

Värmen har återvänt och just nu har jag alla fönster öppna med fläktar som är igång för att få in den svalare kvällsluften.

De här söta nejlikorna växer utanför "min" skolbyggnad och lyser upp. :)

Junisnö och svenskt sommarväder

Efter snart 20 år här i Kalifornien med mycket varmare somrar än vad Sverige oftast har, har jag vant mig vid många månader med riktigt varmt väder. Fortfarande tycker jag att det ofta är för varmt och de senaste åren har det blivit märkbart varmare jämfört med hur det var när jag först kom hit. Då blev det sällan varmare än +30 medan det nu ofta går upp över den temperaturen och blir obehagligt varmt.

Därför har jag inte alls haft något emot det mer svenska sommarvädret vi haft de senaste dagarna. Det har varit kyligt och regnat en hel del. Idag skingrades dock molnen och solen kom fram och nu skall det bli varmare igen.

Jag åkte iväg för att tanka min bil och såg att berget till och med fått en del snö. Det är ovanligt att det blir så kyligt i juni att det snöar uppe på berget. Men det såg vitt och vackert ut mot den blå himlen. :)

Jag gillar att kunna ha litet mer kläder på mig än vad jag kan ha när det blir +35. Jag minns fortfarande att det var litet konstigt att alltid ha t-shirt och shorts på Hawaii där det aldrig blev kallt. I fredags när jag var inne i Mt Shasta för att handla hade jag till och med på mig min läderjacka utan att vara för varm.

Tänk att det är sommarsolståndet (summer solstice) den kommande veckan. Eller som man säger i USA “First Day of Summer“ vilket givetvis inte stämmer eftersom vi haft sommar ett bra tag.

Och i Sverige firar man midsommar om en vecka. Dagen som kanske egentligen borde ha blivit Sveriges nationaldag. :)

Här är det kolsvart vid 21.30/22-tiden medan nätterna aldrig blir riktigt mörka i Sverige. Jag minns att jag fick en viss panik när midsommar var förbi och man visste att det bara skulle bli mörkare. Numera tänker jag knappt på att det vänder.

Berget med nysnö i juni.

Ett paket från Amazon

Skönt att höra i kommentarerna på mitt förra inlägg att jag inte är den enda som blivit tillsagd när man fotat. Skyltar med information verkar ju vara en bra lösning för båda parter tycker jag. På så sätt undviker man missförstånd och kör med “raka puckar“. Det har dock inte Walmart.

När Michael och jag började handla hos Amazon.com hade de i stort sett bara böcker. Nu har Amazon blivit ett varuhus på nätet där man kan köpa nästan vad som helst.

Alldeles nyligen hade jag beställt några saker och gick min vana trogen in på deras hemsida för att se när det beräknades anlända. Oftast brukar de skicka till min postbox med USPS (vanliga posten) men den här gången stod det Ontrac vilket var ett helt nytt företag för mig. Jag hade varit tvungen att få det skickat till min gatuadress av någon anledning och då använder sig tydligen Amazon av Ontrac ibland.

Eftersom jag aldrig hade hört talas om Ontrac ville jag se vad det var för slags företag och kom in på Yelp.com - en sajt med recensioner av olika företag - och läste till min förskräckelse att i stort sett alla som recenserade där inte hade fått sina paket eller de hade blivit ordentligt försenade. http://www.yelp.com/biz/ontrac-commerce
Någon från Ontrac hade skrivit svar och även uppgett sin email adress. Vad bra tyckte jag, då skriver jag till henne för att få veta litet mer om deras rutiner. Detta var efter att ha försökt ringa och inte kommit fram till någon trots att jag väntat i telefonen runt 45 minuter.

Dagen därpå hade jag fått ett svar från en person inom företaget som verkade vara tillmötesgående och ville hjälpa till. Jag ville veta om jag behövde skriva under när paketet levererades vilket jag inte skulle behöva. Jag gillar verkligen att man kan följa en försändelse och se var den befinner sig. Helt plötsligt verkade paketet ha “fastnat“ i Sacramento och jag var i emailkontakt med kvinnan hos Ontrac som verkligen var mån om att jag skulle få mitt paket utan att bli lika missnöjd som andra verkade ha blivit.

Paketet blev en dag försenat och jag tror att det skulle ha blivit ytterligare fördröjningar om jag inte haft hjälp av min kontakt hos Ontrac. Men helt plötsligt klockan 21.45 knackade det på dörren. Jag råkade vara i badrummet just då så kunde inte öppna dörren och jag öppnar heller inte dörren så sent på kvällen om jag inte vet att någon jag känner kommer. Jag kikade ut genom persiennen och såg en litet större bil utan något namn men när den åkt stod paketet utanför dörren. Litet lustigt att de har personer som levererar så sent på kvällen. Kanske jag fick en specialleverans. ;)

Några överansträngda muskler i ena axeln och armen gör att jag inte kan vara inne på datorn lika mycket som jag brukar vara hemma så jag kanske ligger litet lågt med bloggvärlden under några dagar framöver.

De här söta blommorna växer utanför "min" skolbyggnad. Vet tyvärr inte vad de heter.

Dessa växer i skogen och liknar hundkäx tycker jag.

Här får man inte ta foton

Hårklippningen gick bra och det blev inga Sheldonincidenter. :) Skönt att ha litet kortare hår. Jag klipper mig inte särskilt ofta men har man litet längre hår brukar det gå bra. Luggen klipper jag flera gånger mellan mina besök hos frisören - annars skulle jag se ut som en Old English Sheepdog. ;) De är härliga men har sin päls över ögonen.

Bilden lånad från Wikipedia - By Photo taken by Harald Urnes, Norway (Harald Urnes, Norway) [GFDL (http://www.gnu.org/copyleft/fdl.html) or CC-BY-SA-3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/)], via Wikimedia Commons

Eftersom det svalare vädret höll i sig (idag var det dock varmare igen) passade jag på att åka till Yreka igår för att handla litet där affärerna är billigare jämfört med affärerna i Weed och Mt Shasta. Jag åker "bakvägen" i stället för I-5 eftersom jag tycker om den litet lugnare takten och dessutom är det vackrare. Ytterligare ett plus är att det är få bilar vilket jag gillar.

Min första anhalt var toaletten hos JC Penney. :) Jag uppskattar verkligen att kunna använda en toalett utan att behöva betala. En sådan stor skillnad mot Sverige där i stort sett alla toalettbesök tycks kosta pengar. Under mitt Sverigebesök i höstas besökte jag toaletten hos Åhléns i Stockholm några gånger och det var 10 kronor varje gång. Utom en gång då en dam före mig i kön smet in när en person kom ut genom spärren. Och jag var inte sämre utan hängde på. ;) Förhoppningsvis har Åhléns inga spioner ute på nätet. :)

Nästa anhalt var The Dollar Tree/Store där i stort sett allt kostar en dollar. Den här typen affärer har en stor kundkrets numera eftersom så många amerikaner har det kärvt ekonomiskt. Jag läste senast idag att det program med så kallade "food stamps," som ges till de som har det dåligt ekonomiskt, har legat nere för många under flera dagar. Det betyder att människor inte kan handla mat.

Eftersom jag "gick i skola" hos Michael och hans tänkande att ha litet "preparedness" inför eventuella situationer där man kanske inte enkelt kan handla mat har jag under många år haft en del extra mat som ris, bönor, linser, en del konserver osv. Alltså mat som inte kräver kylskåp eller frys. Jag gick igenom mitt lager häromdagen och det var en del som blivit gammalt. Eftersom den här maten bara skulle ätas i en krissituation bryr jag mig inte så mycket om att den inte har samma höga kvalitet som maten jag annars äter så The Dollar Tree/Store var perfekt för detta inköp. Det blev litet ris, grönsaks- och fiskkonserver.

Jag har mitt lilla matlager i en hink.

Egentligen tycker jag inte särskilt bra om Walmart men vad gör man när det är den enda större affären som vi har inom ett rimligt avstånd. Jag brukar handla toalettpapper, plastpåsar för matförvaring, smör (vilket är MYCKET billigare där) och goda fiskkonserver från Bar Harbor. Bar Harbor ligger i Maine och har mycket hög kvalitet på sina varor.

Jag hade tagit en del foton som jag hade tänkt visa här på bloggen och jag var vid de ekologiska bananerna, som var riktigt billiga, när en storvuxen, barsk man sade "You cannot take pictures in here." Jag undrade om det var emot lagen att ta foton på bananer och fick till svar att man inte får fota hos Walmart.
Jag gick därifrån och kände mig irriterad över hur han tilltalade mig. När jag kom hem "googlade" jag eftersom jag ville se om det faktiskt stämde. Det gör det tyvärr. Walmart har fotoförbud i sina affärer och till och med utanför affärerna så jag bryr mig inte om att lägga ut bilderna. Det skulle inte alls förvåna mig om de har spioner ute på nätet.

Detta är andra gången jag har blivit tillsagd att jag inte kan fotografera. Det första tillfället var utanför kontoret för Social Security i Yreka för ett par år sedan där en vakt sade till mig. Han hade helt fel och man kan visst fotografera den typen byggnader från utsidan. Nu vet jag det och skulle inte lägga ner kameran om jag fick en tillsägelse igen utanför en sådan byggnad. Man måste vara påläst och kanske till och med ha utskrifter med sig för att visa de som tror att de vet men som faktiskt inte vet.

Seinfeld har en härlig episod som heter "The soup Nazi" där en barsk och kärv man säljer soppor som tydligen är mycket goda. Men man måste bete sig på ett visst sätt, annars får man ingen soppa. Så kände jag mig hos Walmart igår!

Det känns som fredag

Äntligen har det blivit litet svalare och jag kunde sova bättre. Nu blir det ett par dagar med litet svalare väder så det är bara att tacka och ta emot. Inget långvarigt dock eftersom det ju är sommar i Kalifornien.

Skolan har haft stängt på fredagarna de senaste somrarna och det är samma sak även i år. Har haft en fredagskänsla hela dagen även om det bara är torsdag här fortfarande. :)

De som är heltidsanställda har återigen fått valet att arbeta antingen 8, 9 eller 10 timmar per dag. Jobbar man inte 10 timmar får man ta semester så att man uppfyller sina 40 timmar/vecka. Här får man absolut ingenting gratis. Jag jobbar fler timmar per dag nu, på grund av de kortare arbetsveckorna, men fortfarande bara deltid.

Det kan vara skönt under sommaren att ha en litet längre helg även om jag inte har något direkt inplanerat nu till helgen. Eventuellt åker jag till Walmart i Yreka eftersom det kommer att vara litet svalare. Har man ingen luftkonditionering i bilen får man anpassa sitt åkande efter hur vädret är.

I morgon har jag en tid hos frissan - eller frisören kanske eftersom det är en man. Det var ett bra tag sedan jag klippte håret så det är verkligen dags nu. Har gått till honom under rätt många år nu och tycker att han gör ett helt okej jobb. Bra att kunna göra det på sin lediga dag.

Förhoppningsvis går det bättre än för Sheldon. ;)



De senaste dagarna har jag inte kunnat gå ut och gå på grund av hettan men idag tog jag en sväng på eftermiddagen. Det blommade fint i många trädgårdar så jag passade på att fota litet.

Kärt barn har många namn - Torch Lily, Red Hot Poker och Tritoma. Eller Kniphofia uvaria. Tycker de är fina och litet ovanliga.

En intressant svamp som växte på ett träd.

437 blixtnedslag på två timmar

I söndags kväll kunde man börja undra om världens undergång var nära. På kvällen drog det in ett åskoväder och runt klockan nio på kvällen satte det igång att blixtra och åska utan like. Jag har aldrig sett något liknande under mina 19 år här. Min chef hade varit på väg hem (hon bor också i Weed) i sin bil och hon är verkligen ingen person som tror på övernaturliga saker men till och med hon tyckte att det var ett mycket konstigt åskoväder. Hon använde till och med uttrycket “an otherworldly experience.“

Det var inte bara en blixt då och då utan det var som en kanonad som oupphörligt lyste upp himlen under ett par timmar. Jag stod vid ett av mina fönster på övervåningen och tittade på detta skådespel. När jag växte upp var mina föräldrar alltid noga med att dra ut kontakter under åskoväder så det har jag fortsatt att göra. Jag drog ut min elkontakt till datorn men då jag har en laptop gick jag in litet snabbt ibland för att titta på väderkartan som visade en “cell“ som låg precis till väster om Mt Shasta och Weed. Den var röd, orange och gul vilket innebär ett allvarligt oväder. Efter ett tag började det regna vilket kändes mycket bra. Att ha så många blixtar utan regn kan bara innebära en sak - bränder.

När det hade börjat lugna ner sig litet gick jag in på en kanal som sänder brandkårens “live broadcast“ och visst hade några bränder startat. Efter en stund hörde jag inte mycket på kanalen och det var dags att gå och lägga sig.

Dagen därpå läste jag i en av våra tidningar att det hade varit 437 blixtnedslag under ca 2 timmar! Att inte fler bränder satte igång kanske berodde på regnet. Jag hittade en intressant artikel och karta som visade alla blixtnedslag.

http://www.siskiyoudaily.com/article/20160606/NEWS/160609808

Bilden lånad från US National Weather Service Medford Oregon https://www.facebook.com/NWSMedford/

Jag vet faktiskt inte om jag varit med om ett sådant här åskoväder tidigare någonstans. Och det var något kusligt över det hela. Domedagsstämning. Litet svalare blev det under natten eftersom det regnade men igår natt var det varmt igen. Min nattsömn har helt klart blivit litet lidande de senaste dagarna.

Här är “cellen“ som låg till väster om oss. Mycket underlig koncentration av detta oväder just över oss.

Bilden lånad från The Weather Channel.

Himlen var vacker och litet dramatisk innan ovädret satte igång.

Nu hoppas vi på litet svalare väder. Jag behöver sova! :)

Att anpassa sin tillvaro efter hettan

Det blev inte fullt så hett igår som de hade varnat för och det berodde mest på alla moln som drog in. Min termomter visade ca +32 på eftermiddagen. Molnen gjorde dock att det aldrig riktigt svalnade på natten. De blev som en filt som höll inne värmen. Att temperaturen ligger runt +20 hela natten är mycket ovanligt hos oss. Ingen nedkylning alltså av lägenheten den gångna natten.
De har förlängt värmeböljan till klockan 20 i morgon måndag så det är bara att härda ut så gott det går. Och det är varmare idag och kommer att bli ännu varmare i morgon.

När det blir riktigt varmt måste man vara inställd på att anpassa sin tillvaro efter hettan. Jag håller mig mest inomhus och är utomhus bara om jag måste. Går jag ut har jag alltid en solhatt och försöker hålla mig i skuggan. Vatten är A och O om man skall vara hemifrån några timmar.

Att vara ute och åka i en bil som inte har luftkonditionering vill jag helst inte när det blir så här varmt så igår satte jag väckarklockan på ringning vid halvsjutiden för att kunna vara inne i Mt Shasta så tidigt som möjligt för att kunna handla mat. Jag var där runt 8.15 och hemma igen vid 9.30. :)
Att handla så tidigt på morgonen är en helt annan upplevelse än om man handlar senare på dagen. Det är få kunder och de flesta som är i affären verkar vara de som jobbar där. Kanske idé att göra detta fler gånger under sommaren. :)

Ofta blir det att jag stannar uppe senare på kvällen för att bostaden skall ha blivit litet svalare och skall man upp tidigt dagen därpå så kan det bli litet sömnigt. Vi får se om det kan svalna mer i kväll. Hoppas det.

I morgon är det Sveriges nationaldag som ju numera är en röd dag och helgdag. Eftersom jag inte bodde i Sverige när det blev national- och helgdag vet jag inte riktigt hur man firar numera. Minns bara en sommar när jag var i Sverige i början av juni och att det var litet "tafatt" med firandet. Kanske det har blivit mer "ordning" på det nu? :) Ni som bor där, vad gör ni?

Man kan nog med säkerhet säga att man i Sverige inte kommer upp i Norges nivå på nationaldagsfirande. Såg den här litet småroliga videon från TheLocal.se om skillnaderna.



Jag har alltid framme min lilla svenska flagga i trä och i morgon tittar jag litet extra på den. :)

HEAT ADVISORY IN EFFECT FROM 2 PM SATURDAY TO 11 PM PDT SUNDAY

De är väldigt precisa med tidsangivelser våra amerikanska metorologer som utfärdar olika "advisories" och "warnings". :) Rubriken tog jag från den "Heat Advisory" som utfärdats för Central Siskiyou County (där bland annat Weed ligger) för den instundande helgen.

Det skall bli VARMT under helgen med rekordvärme på många håll. Man talar om runt +35-40 vilket är mycket ovanligt så här tidigt i juni. Och som jag nämnt tidigare på bloggen har inte särskilt många luftkonditionering i det här området (inklusive bloggerskan) eftersom det oftast blir rätt svalt under nätterna. Nu kommer det nog inte att svalna särskilt mycket under helgen.

Att befinna sig utomhus är inte ens att tänka på när det blir så varmt. Då är det mycket behagligare att vara inomhus även om det självklart blir mycket varmt även där. Jag har mitt "system" med öppna fönster under nätterna som jag sedan stänger på morgonen. Det brukar hålla sig relativt svalt fram till på eftermiddagen men det är när det är litet mer "normalvarmt".

Jag pratade med R när han var på besök under helgen och både han och jag konstaterade att när vi båda kom till Mt Shasta-området (oberoende av varandra) i slutet av 90-talet var det mycket sällsynt att det blev varmare än +30 under hela sommaren. Det var varmt men det blev aldrig farligt eller obehagligt varmt. Och nätterna var mycket svalare än vad de är nu.
Skolan ligger på nära håll så vem vet, kanske jag går dit till vårt luftkonditionerade kontor. :)

Vårterminen var slut i och med förra veckan och nästa vecka sätter vår "summer session" igång. Ett inslag som vi haft de senaste åren är att Santa Clara Vanguard Drum and Bugle Corps kommer till vårt campus och övar under ett par veckor. Som avslutning brukar de ha en konsert som är gratis för oss som bor här. Jag gick dit för ett par år sedan och de var väldigt duktiga. Medan jag skriver detta hör jag trumvirvlar med en som håller takten alldeles i närheten av min bostad. Det blir att lyssna på trummor och blåsinstrument från tidiga morgonen till sena kvällen under ytterligare litet drygt en vecka. :)

Här är ett litet smakprov som är några år gammalt. De är duktiga tycker jag.

Svårstavat i USA?

Att stava har alltid varit lätt för mig. Till och med här i USA frågar amerikaner mig ibland hur ord stavas. ;) När jag gick i skolan fanns inga särskrivande mobiltelefoner och vår lärare körde med mycket svensk grammatik.

I USA har man varje år en så kallad "National Spelling Bee" där unga tävlar om att kunna stava bäst. Ett svårstavat ord läses upp och sedan får den tävlande stava ordet bokstav för bokstav efter att kanske ha ställt några frågor kring ordet. Att skriva ett svårstavat ord är en sak men att läsa upp det är en helt annan. Här finns en lista över de ord som man vunnit med och jag ser att jag skulle gå bet på många av dessa. Stichomythia till exempel känns rätt obekant. :)

Den här videon är från förra årets Spelling Bee. Inte alldeles enkla ord.



Eftersom "mitt" kontor inom skolan är en central för videokonferenskurserna får vi en hel del dokument som skall skickas mellan elever och lärare och ibland har jag läst en mening eller två och ofta ser jag stavfel. Skolan har ett så kallat "Writing Lab" dit man kan gå och få hjälp med sina uppsatser. Jag gick alltid dit efter det att Michael läst igenom det jag skrivit och kommit med några förslag. Och numera finns det väl alltid stavningshjälp i ordbehandlingsprogram som Word.

Google hade alldeles nyligen gjort en sammanställning över ord som folk söker stavningshjälp för och det var en intressant sammanställning. I Kalifornien sökte man ofta på ordet "desert" = öken vilket kanske inte är så konstigt. Varför man i Arizona sökte på diarrhea = diarré känns litet mer oklart. Och ännu konstigare är Utah och Arkansas som sökte på leprechaun! Man kan undra varför. Jag tycker inte det finns någon riktigt bra översättning för det ordet. Min ordlista säger pyssling, tomte, troll. Leprechauns i USA har en stav och en kruka med guld vid regnbågens slut. :)

Här kan man läsa om alla olika ord som amerikaner sökte stavningshjälp för. Nog är de rätt enkla. :) http://abcnews.go.com/Technology/google-reveals-top-misspelled-word-state/story?id=39406176

Kartan går att klicka på för att se litet större - lånad från ABC News/Google.

Långhelg för minnen

I USA har vi långhelg med en helgdag i morgon måndag. Det är Memorial Day weekend och många amerikaner träffar familj och vänner och åker på camping. Jag var inne och handlade i Mt Shasta igår och hörde ett par personer prata i mataffären om att de skulle campa i Mt Shasta-området. Min vän R (som bor i sin RV) befinner sig uppe på Mt Shasta just nu och har rapporterat om massor med turister som har besökt berget. Han skall komma till mig litet senare idag och hälsa på.

Memorial Day är en dag då man minns de som omkommit i olika krig. Som Wikipedia säger "Memorial Day is a federal holiday in the United States for remembering the people who died while serving in the country's armed forces." Och man är noga med att påpeka att det är skillnad mellan Memorial Day och Veterans Day "Memorial Day is not to be confused with Veterans Day; Memorial Day is a day of remembering the men and women who died while serving, while Veterans Day celebrates the service of all U.S. military veterans." I USA finns ett helt annat fokus på de som deltagit i krig jämfört med till exempel Sverige (av naturliga skäl).

Och i Sverige firar man Mors Dag idag. Vi har ju redan firat mammorna här i USA den 8 maj i år tillsammans med många andra länder i världen.

I sommar blir det tre år sedan min mamma gick bort. Ibland fattar jag inte att det redan gått tre år. Min mamma sade alltid att jag var pappas flicka vilket stämmer (mycket beroende på våra gemensamma intressen och allt vi arbetade med tillsammans) men självklart hade min mamma och jag mycket roligt tillsammans också.
Jag minns framför allt flera semesterresor som min mamma och jag gjorde till Kreta och Rhodos i slutet av 70-talet och början av 80-talet. På den tiden var Kreta inte alls så "turistigt" som det nu har blivit och vi trivdes fantastiskt bra. Vi trivdes så bra att vi faktiskt besökte samma hotell tre gånger. :) Vi blev till och med goda vänner med en av kyparna som serverade mat i restaurangen och blev hembjudna till honom och hans familj. En av hans familjemedlemmar (minns nu inte exakt deras släktförhållande) var en tjej i min ålder och hon och hennes syster blev brevvänner till mig. Vi blev som sagt hembjudna till dem och det var för att fira någons namnsdag. I Grekland tycks man fira namnsdagar mer än födelsedagar och det var verkligen ett trevligt kalas.

Resan till Rhodos var också riktigt lyckad efter det att vi fick byta rum. Av någon anledning hade man bokat oss i ett rum ovanpå hotellet som användes som något slags avställningsrum och det fanns ingen luftkonditionering och det var inget riktigt hotellrum. Vi klagade hos researrangören och fick sedan bo i ett trevligt rum i själva hotellet. Vi blev bekanta med en annan svensk mamma med dotter och umgicks litet med dem.
Där var vi också inne i en av deras paraplyaffärer och häpnade över alla paraplyer som verkligen inte kommer mycket till användning. :) Man hade (kanske fortfarande har) ett par industrier som tillverkar paraplyer på ön.

Jag tänker litet extra på min mamma idag och som avslutning får det bli litet fina blommor från Mt Shasta.

Kaliforniens statsblomma "California poppy."