Jojoväder och skräppost

Vädret här i norra Kalifornien - och kanske i stora delar av världen för den delen - är ett riktigt jojoväder.

I början av den gångna veckan var det mulet, litet regn och runt +8-10. Normalt marsväder för Weed och Mt Shasta. I mitten av veckan blev det +25 i Mt Shasta!!! Det är inte som det skall, den saken är helt klar. Det slogs rekord i hela norra Kalifornien och i södra Oregon.

Södra Kalifornien har egentligen sommar året runt men här i den allra nordligaste delen är det fyra årstider och det har varit så sedan jag kom hit 1997. Jag är en person som nog egentligen tycker bäst om olika årstider och att inte ha samma väder och klimat året runt. Jag ställde nog aldrig egentligen om mig till att ha ständig sommar på Hawaii under året då Michael och jag bodde där.

Träd och blommor har verkligen kommit långt här i Weed och det är litet konstigt att se träd slå ut redan i mars. För några år sedan hade vi - just den här tiden i mars - ungefär 1 meter snö.

Tvärt kast nu till skräppost. :) Jag får väldigt många email som bara är skräppost via bloggens email. Som tur är brukar Yahoo klara av att lägga de flesta i min Spam men en del smyger sig in även i min vanliga Inbox. Jag har fått en hel del email som säger att det är fel på min senaste Teliafaktura och många säger att jag skall bekräfta olika personliga uppgifter. De allra flesta av dessa öppnar jag inte ens eftersom de så uppenbarligen är skräp.

Häromdagen kom ett email till min Inbox som var skräppost men jag öppnade faktiskt det (klickar aldrig på några länkar dock) och det var ett av de mer underliga email jag fått. Det påstods komma från Kina och där kunde jag läsa:

"Dear Sir,

We know your company is a professional manufacturer for the wooden houses. At present, we are interested in importing 60 units the customized wooden houses. If you need the drawing and more information, please contact us.

Kind regards

Alex"

Dags kanske att ge sig in i byggbranschen. ;)

Det verkar som om antalet email som är skräppost har ökat i samma takt som USAs "Do not call-list" inte klarar av att filtrera samtal särskilt bra. Den listan fungerade riktigt bra under flera år men numera kommer en hel del samtal som inte borde komma. Ser jag ett okänt nummer svarar jag aldrig.

I början av veckan skall jag troligen få ett mer konkret besked från min advokat och det har nu framkommit att utländska pensioner verkligen är ett "snårigt" och komplicerat område. Han sade i ett email att till och med skattekunniga personer inte vet exakt vad som gäller. Jag har en privat pensionsförsäkring i Sverige som kommer att "ställa till det" med tanke på rapporteringskrav osv. Men även tjänstepensioner skall med på olika blanketter. Det blir att betala mer innan den här "härvan" är avslutad. Jag får återkomma när jag vet litet mer. Stressigt är det tycker jag och min nattsömn har blivit litet lidande. Därav också mindre inspiration, tid och ork att skriva här på bloggen. Men nu blev det ett inlägg i alla fall. :)

Här kommer några bilder på våren i Weed som togs i fredags.

Frieri och att gifta sig

Så tragiskt med flygplansolyckan i franska Alperna igår. Det har varit en del märkliga flygplansolyckor- och försvinnande det senaste året och denna tycks vara ytterligare en.
Jag minns med obehag en resa jag och min pappa gjorde från Denver till San Francisco sommaren 1986. Det var ett rejält oväder som orsakade förseningar men i stort sett alla andra flighter avgick (mer eller mindre försenade), förutom vår. Helt plötsligt kom ett flygplan till gaten, vi gick ombord men vi fick lämna planet efter en kort stund. Jag är fortfarande tacksam för det eftersom planet definitivt hade sett bättre dagar och var mer eller mindre fallfärdigt.

Häromdagen tog DN upp en mycket trevligare berättelse som också hade att göra med flygplan. En man friade till sin flickvän över högtalarsystemet på flygplanet mellan Seattle och Juneau (Alaska). Och hon sade ja. :)

http://www.dn.se/resor/nyheter/friade-till-flygvardinna-via-hogtalarsystemet/.

Denna historia fick mig att minnas mitt giftermål och att Michael och jag nog var väldigt oromantiska. Vi hade börjat prata om att gifta oss redan i december 1997 och då hade vi egentligen bara känt varandra sedan april samma år. I USA kan man tyvärr inte vara sambo med någon och få stanna i landet. Av olika anledningar kunde vi inte gifta oss då - även då var skatteverket i USA inblandat. Så vi fick lägga det hela på hyllan ett tag och jag blev i stället internationell elev med visum vid skolan där jag jobbar nu.

Vi gifte oss i augusti 2002 eftersom allt var utrett med skatteverket då. Vi hade hellre velat fortsätta att "bara" vara sambo men det gick ju inte. Frieriet bestod mest av "okay, I guess we'll have to get married then." Tala om romantik. ;)

Vi gifte oss i staten Nevada i Reno. Alla stater i USA har litet olika bestämmelser kring hur giftermål genomförs. När vi gifte oss 2002 var Nevada en mycket enkel stat att gifta sig i eftersom man kunde få sin "marriage license" och gifta sig omedelbart. Det verkar som om olika stater har förenklat det hela sedan 2002. I vissa stater krävs även ett blodprov för att få gifta sig. Den här listan visar bestämmelserna i olika stater: http://www.nolo.com/legal-encyclopedia/chart-state-marriage-license-blood-29019.html

Vi kom till Reno på eftermiddagen/kvällen, gick till ett kontor där vi fick vår "marriage license", spelade litet på kasino på kvällen och så gifte vi oss dagen därpå.
Vi hade inga speciella kläder och de enda som var närvarande vid giftermålet - som skedde på ett kontor - var mannen som var giftermålsofficiant och ett vittne. Mycket enkelt och "odramatiskt". :)

Jag har faktiskt bara ett par bilder från det kontor där vi gifta oss. Och jag respekterar Michaels önskan att inte synas på bild på nätet så låter bli att lägga ut dessa.

Jag tog aldrig Michaels efternamn eftersom det namn jag har är unikt i Sverige. Om jag bodde i Sverige skulle jag vara den enda personen med det namnet vad jag vet. Och att ha ett dubbelnamn var inte aktuellt eftersom mina för- och efternamn redan är mycket långa.

Som liten var jag nog aldrig en "typisk tjej" som drömde om ett fantastiskt bröllop. Jag trodde nog att jag kanske aldrig skulle gifta mig men nu blev det så. Michael och jag hade varit sambo i ungefär 5 år innan vi gifte oss sedan var gifta i ungefär 4,5 år innan han gick bort.

Har ni som läser några roliga och trevliga minnen av frierier och giftermål?

Det finns många filmer som handlar om bröllop. Här är några av mina favoriter.

Four Weddings and a Funeral



My Best Friend's Wedding



My Big Fat Greek Wedding.



The Wedding Planner.

Mina favoritkex

Numera läser jag alla innehållsförteckningar (ibland känns det som om affärerna borde ha förstoringsglas som kunderna kunde använda ;)) och den mesta maten håller inte måttet. Maten har även blivit mycket dyrare bara det senaste året - givetvis inget som vi ser i våra lönekuvert inom skolan med löneökningar - och den ekologiska maten kostar givetvis ännu litet mer. Men det får det vara värt så länge som jag har pengar jag kan betala med.

Efter ett par år när jag mer och mer övergått till nästan bara ekologisk mat märker jag att jag mår mycket bättre. Men, som jag skrev alldeles nyligen, är det numera nästan ett heltidsjobb att hänga med när det gäller vad som är bra och inte bra i maten vi äter.

Kex tycker jag är gott att äta som tilltugg och till soppa. Av någon anledning har vi få ekologiska märken just för kex i affärerna där jag bor. Hälsokostaffären i Mt Shasta har ett märke med goda "saltine crackers" som jag brukar köpa. Annie's är ett rätt känt märke med ekologisk mat här i USA och det finns även i våra affärer.

Det jag har märkt efter att ha lagt om kosten de senaste åren är att den mesta maten - som inte är ekologisk - är oftast antingen mycket salt eller söt. Den ekologiska maten smakar litet mer som den gör när man lagar till själv.

Eftersom båda mina föräldrar kom från södra Sverige uttalade vi alltid kex med tj-ljud. De allra flesta av mina klasskompisar och arbetskamrater uttalade kex med ett vanligt k-ljud. Det här lär vara ett "trätoämne" hur kex anses uttalas korrekt. Jag tycker det låter konstigt med k-ljud men andra verkar tycka att tj-ljud låter lika underligt. Hur uttalar du kex?

Idag har jag "roat" mig med att försöka hitta information som svar på en del frågor min advokat har om den svenska tjänstepensionen och privata pensionsförsäkringar. Jag får berätta mer litet senare men jag märker att mina kunskaper om det svenska pensionssystemet är mycket små och otillräckliga. Skall prata med advokaten i morgon per telefon för att få litet klargöranden och sedan måste jag nog ringa till ett par företag i Sverige där mina försäkringar finns och där jag förhoppningsvis kan få veta mer. Om inte annat kommer jag att veta mycket mer om mina svenska pensioner efter denna pärs.

Freaky Friday - solförmörkelse, supermåne och vårdagjämning

Ni som bor i Europa kommer att kunna se en solförmörkelse i morgon (fredag). Och i Sverige verkar det som om den kommer att kunna ses rätt bra. Stockholm kommer att ha 82% av solen täckt av månen. Ju längre söderut i Europa man kommer, desto mindre av en förmörkelse blir det.
http://news.nationalgeographic.com/2015/03/150318-total-solar-eclipse-equinox-supermoon-astronomy-spring/
Vi i USA kommer inte alls att kunna se denna solförmörkelse. Det var några år sedan här i nordligaste Kalifornien som folk vallfärdade hit eftersom Mt Shasta-området var en av de platser där den kunde ses som bäst. Givetvis var jag i Sverige då där man inte såg solförmörkelsen.

Dessutom är det en så kallad supermåne. Enligt Wikipedia är det när "en nymåne eller fullmåne som inträffar då månen är som närmast eller nära (inom 90 procent av) sitt närmaste avstånd till jorden i en viss bana (apsis). Kort sagt, jorden, månen och solen är alla i en linje, med månen i sin närmaste position till jorden."
Det här lär vara en nymåne så den kommer inte att synas alls på samma sätt som när det är fullmåne. Jag har sett i alla fall en supermåne här i Weed och det kändes litet "freaky" ;) faktiskt eftersom den var otroligt stor.

Vårdagjämningen eller First Day of Spring (som den kallas i USA) infaller i alla fall samma dag i både USA och Sverige. Eftersom vi egentligen inte har haft någon vinter i nordligaste Kalifornien känns det litet märkligt att det nu är full vår här med blommor som håller på att slå ut. Blommor som annars inte brukar slå ut förrän mycket senare på våren. Idag har det varit runt +20 här. En mer normal vår skulle det vara bara kanske runt +12-13 i mitten av mars.
Det har varit mörkt på morgnarna tycker jag efter det att vi ställde om till sommartid här i USA för ungefär 2 veckor sedan. Fortfarande är det riktigt mörkt när jag kliver upp vid halvsjutiden så nog känns det litet vinterlikt fortfarande om man går efter hur mörkt det är på morgnarna. Om en vecka är det er tur i Sverige att ställa om klockan.

Ni som bor i Sverige berätta gärna om ni såg solförmörkelsen och hur det var.

Hur långt har våren kommit där du bor?

Jag tycker vi avslutar med ett citat av Nalle Puh. Inte kanske helt grammatiskt korrekt men det är ju vår nu. ;)

Bilden lånad från http://www.quotehd.com/

Att "googla" sig själv

Jag går i "väntans tider" nu när det gäller advokatens arbete. Han skickade ett "livstecken" idag att han har börjat arbeta med mina papper och att det inte dröjer alltför länge innan han har ett förslag på hur det hela skall lösas. Han har redan indikerat ett par olika vägar men ville självklart ha satt sig in i mitt "fall" innan det blir mer konkreta förslag. Den här väntan är inte rolig och jag märker att min stressnivå ligger bra mycket högre än normalt. Advokaten har bara haft mina papper i en veckas tid men det känns som evigheter sedan jag skickade kartongen.

Att hitta sig själv på nätet är något som följer med dagens samhälle där vi är "uppkopplade" via olika hemsidor. Jag har försökt göra mig så "anonym" som möjligt men fortfarande hittar jag mig själv på alldeles för många sidor tycker jag. Nu är inte alla resultat för mig utan även andra personer, framför allt i Tyskland, som har samma namn som jag. Senast idag hittade jag mig själv på en PDF-sida över människor som skrivit brev till Astrid Lindgren! Det var nytt. Den hade jag aldrig sett tidigare. Nu minns jag inte ens vad brevet handlade om mer än att det hade med natur och miljö att göra.

Jag har också hittat många hemsidor som tar upp de böcker som min pappa och jag gav ut på vårt bokförlag. Har man ett ovanligt efternamn är det inte lätt att vara alltför anonym. Bokförlaget finns ju inte kvar numera men böckerna finns omnämnda på en hel del sidor.

Har ni hört talas om Googles nya sätt att ranka hemsidor, bloggar och andra nätresurser? Jo, man skall gå efter vad Google anser vara "korrekt fakta"! Ser fler än jag problemet med den sortens rankning? Kan Google verkligen tala om vad som är "korrekt fakta"? Nej, det tror jag säger sig själv att de inte kan. Bara genom att skriva om till exempel genmodifierad mat kan man komma lägre ner i deras rankning. Idag rankar de efter bland annat hur många ingående länkar en hemsida/blogg har. Och skriver man ett sådant här inlägg är man troligen mycket suspekt. ;)

Jag arbetade för Google under drygt ett år och gjorde bland annat bedömningar av hemsidor enligt Googles instruktioner. Det var intressant och lärorikt och gjorde att jag fick en rätt bra insikt i hur denna sökmotor fungerar.

Ibland när jag söker efter saker och ting på nätet hittar jag mina egna blogginlägg om olika ämnen. Nu när jag letat efter information om den nya, amerikanska lagstiftningen som har att göra med utländska bankkonton och liknande har jag hittat flera inlägg som jag skrivit om detta. När jag skriver på bloggen är jag alltid mycket medveten om att allt jag skriver kan komma att synas någonstans, därför skall det hålla att läsas av vem som helst.
Dessutom är jag mycket noga med att inte skriva egentligen någonting hos Facebook eftersom det väl numera är helt klart att detta medium är mycket övervakat. Privata meddelanden är egentligen det enda jag skriver. Man kan få fram mycket om en person genom att gå in hos Facebook. Jag förundras ofta när jag ser vad vissa personer skriver om. Att arbetsgivare idag kollar olika sociala medier är en självklarhet och även jag gjorde det när vi skulle anställa en tillfällig person på skolans andra campus.

Vad tycker ni som läser om att "allt" egentligen är offentligt på nätet?

Det var länge sedan berget var med här på bloggen. Här kommer ett foto från idag.

Våren har kommit till Weed - trots att vi ju inte egentligen haft någon vinter.

An apple a day keeps the doctor away

En av mina favoritfrukter är äpplen. Jag har alltid tyckt om denna frukt ända sedan jag var liten. I trädgården i Enebyberg växte äppelträd där vi kunde plocka egna, ekologiska äpplen. Så goda de var. :) Som jag berättat om tidigare här på bloggen tycks få personer i Weed av någon anledning ta vara på sina äpplen utan mycket av frukten hamnar på marken och ruttnar bort.

Här i USA hör "vanliga" äpplen till de frukter och grönsaker som är mest besprutade - de hör till listan "Dirty dozen". Äpplena toppar faktiskt listan. Andra frukter och grönsaker där man uppmanas att bara handla ekologiskt finns här: http://www.ewg.org/foodnews/dirty_dozen_list.php.

Trots ett massivt motstånd av konsumenter och andra organisationer godkände USDA (myndigheten i USA som godkänner och bannlyser mat) för bara några veckor sedan genmodifierade äpplen. Ett kanadensiskt företag (kanske de samarbetar med Monsanto?) har tagit fram äpplen som inte blir bruna när de skärs eller stöts. Nog känns det väldigt onödigt tycker jag och troligen vet ingen hur dessa äpplen påverkar oss människor. http://www.inquisitr.com/1852932/gmo-apples-that-dont-brown-approved-prompting-food-safety-debate/

Som vanligt vill man inte märka äpplena och informera kunder att de är genmodifierade men förhoppningsvis kommer de att ha en märkning som antingen säger "Arctic apples" eller en snöflinga. Till att börja med kommer denna nya äppelsort att finnas för Granny Smith och Golden Delicious men även Gala- och Fujiäpplen kommer att "få äran" framöver.

Finns det märkning kan man ju undvika dessa frukter men om de ingår i annan mat blir det svårt. Och många ekologiska äppelodlare - framför allt i "the Pacific Northwest" där stora delar av äpplena som säljs i USA odlas - är oroliga att deras sorter kommer att korspollineras av denna "frankenfruit". Det har hänt vid olika tillfällen här i USA med olika genmodifierade grödor och att de spritt sig även till ekologiska odlingar.

Det börjar nästan bli ett heltidsjobb att handla "rätt" mat och veta vad man skall äta. Vad tycker ni som läser om genmodifierad mat?

Det här är Cameo ekologiska äpplen som jag köpt i hälsokost affären i Mt Shasta.

Våren tycks ha kommit hit - efter en period som egentligen inte var någon vinter - med krokusar som växer utanför byggnaden där jag jobbar.

Mor- och farföräldrar - a trip down memory lane

Ofta tycker jag att engelskan har bra ord och uttryck men ibland är svenskan bra mycket bättre. Ord för mor- och farföräldrar hör dit. I engelskan finns det bara två ord - grandmother och grandfather - och sedan får man hålla på och förklara om det är på mammas eller pappas sida. Där är våra svenska ord - mormor/morfar och farmor/farfar - så mycket enklare och mera praktiska.

Ett trevligt email från Sverige som kom häromdagen fick mig att minnas mina mor- och farföräldrar. En av min mammas kusiner - hon hade många kusiner och de allra flesta har jag aldrig träffat - hade letat på nätet men inte hittat henne. Däremot hittade kusinen mig via min blogg och på så sätt fick han veta vad som hänt min mamma och kunde även skriva till mig. Tänk vad bra det är att man kan söka efter personer och få tag på varandra.

Som bekant har jag numera en mycket liten närmre släkt men självklart finns det en del litet mer avlägsna släktingar. Släktingar som jag aldrig träffat. De finns i Sverige, Tyskland och faktiskt även i USA. En av min mammas kusiner bor i Florida och vi brukar skicka julkort till varandra.

Mina morföräldrar träffade jag inte så ofta eftersom de bodde i Småland men mamma och jag åkte tåg dit under olika lov. Jag tycker mina minnen av mormor och morfar tyvärr har blivit litet suddiga vid det här laget eftersom de gick bort i början av 80-talet och jag inte träffade dem så ofta. Morfar var en målarmästare och hjälpte till ett par gånger att måla i villan i Enebyberg. Mormor var en tuff dam som lärde sig köra bil när hon var äldre och hon och morfar samt en annan man som bodde i närheten brukade åka ut på bilturer.
Min mormor fick demens och låg på sjukhus under många år. Morfar (som bodde kvar själv i villan trots att han hade mycket svårt att gå) brukade åka och hälsa på henne regelbundet. Ingen trodde nog att morfar skulle gå bort först men så blev det. Och bara några månader senare gick mormor bort. Tror nog att hon ville vara med honom. :)

Farmor däremot var en person jag träffade ofta och hon hade en mycket större betydelse för mig under min uppväxt. Efter det att farfar gått bort när jag bara var runt 2-3 flyttade farmor från Göteborg till Stockholm. Det var på den tiden man kunde få en hyreslägenhet i Stockholm utan att stå många år i kö. Farmor var en livsglad person som hade ett stort umgänge. Hon sjöng i kör, spelade piano och åkte på utflykter och resor. Och hon kom ofta och hälsade på i Enebyberg. Jag såg alltid fram emot hennes besök då vi brukade leka tillsammans när jag var yngre. Och hon skämde bort mig eftersom jag var hennes enda barnbarn. Något jag fått arbeta med en del när jag blev litet äldre. Hon var litet drygt 90 när hon gick bort efter att ha haft ett långt och intressant liv.

Vad har ni som läser för minnen av mor- och farföräldrar? Vilken betydelse har de haft i era liv?

Min pappas släktforskningspapper som han gjorde för både sin och mammas släkt finns i Sverige. Det kanske är dags att ta fram dem nästa gång jag kommer till Sverige och se om jag kan hitta fler i min släkt.

Ett par av mina Facebookvänner hade lagt ut en länk till den här roliga YouTube-videon. Tycker den passar bra eftersom vi precis ställde om till sommartid. "Daylight Saving Time - how is this still a thing?"



Jag antar att vi skyller på tyskarna för påhittet med sommartiden. ;)

8 år sedan

För några veckor sedan skrev jag om drömmar och att jag hade haft en dröm där jag träffade min pappa. För litet drygt en vecka sedan var det dags för ytterligare en dröm där jag fick träffa en kär person som inte finns här längre - Michael. Och att jag hade drömmen exakt den dagen han gick bort för 8 år sedan tror jag ju inte var någon tillfällighet.

Det var roligt att träffa Michael igen :) och jag insåg hur mycket jag förändrats sedan han gick bort.
Det var en tuff tid efter hans bortgång eftersom jag bara hade bott i Oregon 3 månader och jag egentligen inte kände några andra i Union i nordöstra Oregon där vi bodde. Men jag tog mig igenom projektet att avveckla hans hus och allt som fanns i huset. Det var hans hus och planerna var ju att vi inte skulle bo tillsammans även om vi gärna ville bo närmare varandra än vad vi gjorde när jag bodde i Kalifornien. Jag vet att han hjälpte mig "från andra sidan" eftersom huset såldes på ett nästan magiskt sätt och jag lyckades hitta människor som kunde ta hand om många av hans saker som jag inte ville slänga.

Att bli kvar själv och klara av allt stärkte mitt självförtroende väldigt mycket. Och jag växte mycket som person. Jag hade inga tvivel på att jag skulle stanna kvar i USA även om Michael var anledningen till att jag kom hit 1997. Jag minns att min mamma frågade mig om jag skulle flytta tillbaka till Sverige och att jag sade "nej, jag känner att jag skall vara kvar i USA". Jag hade mitt green card så det var inga problem att kunna stanna lagligt här. Dessutom fick jag ju tillbaka mitt gamla jobb när jag återvände från Oregon trots att jag varit borta 4 månader. Det var som om någon hållit en vakande hand över mig och mitt fortsatta liv här i Kalifornien.

Jag ångrar inte alls att jag stannade kvar i USA efter Michaels bortgång och nu så här i efterhand kan jag se den "röda tråden" som lett till olika upplevelser och erfarenheter som jag inte skulle vilja vara utan.

Hur framtiden ser ut känns litet mera oklart just nu med tanke på det jag nu måste gå igenom visavi skattemyndigheten. Och om det blir USA framöver eller inte står skrivet i stjärnorna. Det jag dock har känt sedan jag tog kontakt med advokaten är att Michael kommer att hjälpa mig. Det känns bra.

Michael skulle inte vilja ha varit med på bild på bloggen så det respekterar jag även om han inte finns här längre.
Avslutar därför i stället med några bilder på vårblommor som mötte mig i Mt Shasta i lördags.

Sommartidstrams

Jag är uppe tidigt trots att det är lördag och skulle kunna ha sovmorgon. Har sovit kanske 10 timmar så det kändes som att det var dags att stiga upp även om klockan bara är 7 på lördagen. Var helt utmattad igår kväll troligen på grund av allt jag jobbat med för att kunna skicka till advokatfirman och all anspänning. En obehagskänsla finns hela tiden i bakgrunden att jag inte vet hur allt detta med mina deklarationer och rapporteringar skall avlöpa. Känns svårt att skjuta undan den just nu. Det finns ett uttryck som heter "Innocent until proven guilty". Som saker och ting är numera här i USA har ett annat uttryck skapats av denna fras "Guilty until proven innocent" och det är så jag känner mig just nu. Men min kartong med alla papper kom fram till advokatbyrån igår och väntar nu på advokaten när han är tillbaka på kontoret på tisdag nästa vecka. Jag har gjort just nu vad jag kan.

Skall åka och handla idag i Mt Shasta och försöka få litet ordning och reda hemma. Det blir lätt att man drar fram väldigt mycket när man håller på med stora projekt.
Dessutom har vi en 23 timmar lång lördag och inte 24 timmar som vanligt. Vi ställer nämligen om till sommartid instundande natt. Därav rubriken.

Ingen jag pratat med tycker om sommartiden. Alla säger att den känns onödig och bara ställer till med en massa extraarbete ifråga om klockor som skall ställas om och problem att sova. Jag har aldrig känt av sommar- eller vintertiden ifråga om hur jag sover men det kommer att bli mörkt på morgnarna under ett tag framöver. Det hade precis blivit ljust vid halvsjutiden när jag brukar stiga upp när jag jobbar men nu kommer det att vara becksvart igen. Ja, det blir ljusare på kvällen men det känns mindre viktigt faktiskt.

Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt "vanlig tid" året runt i Sverige. Det var först 1980 som det blev sommartid "på riktigt" i Sverige. Man hade provat redan 1916 men det var krut i böndena då som protesterade och det tog alltså nästan 70 år innan man permanent införde detta "påfund". I Sverige har man i alla fall den goda smaken att vänta litet och ställa man klockan först sista helgen i mars. USA hade samma policy fram till 2007 när man helt plötsligt skulle ställa om andra söndagen i mars.

I Sverige behöver man bara "bekymra" sig om en tidszon där alla ställer om samtidigt. Här i USA vet jag inte hur man ens skulle kunna hålla reda på tiden om man reste tvärs över USA under den instundande natten eftersom alla tidszoner ställer om när klockan är 2 på natten i just den tidszonen. Bor man i Hawaii och Arizona kan man dock sova som vanligt och inte delta i tramset utan få sina 24 timmar och behålla samma tid.

Jag vet att man i Sverige numera talar om trädgårdsmöbler som ställs fram eller tillbaka för att minnas vilket håll klockan skall ställas. När jag bodde i Sverige hade vi inte kommit på den ramsan. I USA säger vi kort och gott "spring forward, fall back". Jag skulle vilja säga "mer normaltid åt folket!" :)

Vad tycker ni som läser om sommar- och vintertid?

Jag säger nej som Grumpy Cat ;) - bilden lånad från nätet.

Torsdagstankar

Jag har nu "blivit med" advokat. Papper är påskrivna och en stor check skickades i fredags i förra veckan. Ja, ni i Sverige, vi skickar checkar här i USA. ;) Detta "antika betalningssätt" som är helt godtagbart och används av många i USA.
Den gångna helgen samt några dagar denna veckan har jag jobbat ihärdigt för att kunna skicka 10 års!!! papper såsom deklarationer med tillhörande bilagor, bankutdrag, blanketten där man rapporterar utländska tillgångar, kopior på de årliga värdebeskeden för min pensionsförsäkring och översättningar jag försökt göra av dessa för att hjälpa advokaten som skall jobba med mitt "fall".
Det blev en ordentlig bunt med mappar som jag skickade igår med "priority express mail".

Jag är tacksam över att jag är en person som sparar på papper under lång tid. Jag hade alla papper som efterfrågades och det rörde sig "bara" om att göra kopior, översättningar och organisera allt. Sådant kan jag efter alla år då jag jobbade som sekreterare och assistent.
Jag skrev också summeringar för varje år - 10 år är en rätt lång tid - för att påpeka viktiga saker, bland annat att jag faktiskt tagit hjälp av professionella "tax accountants" (efter Michaels borgång) vilket jag hoppas skall vara till min fördel eftersom jag grundade mina blanketter på den information jag fått.

Nu är det bara att avvakta och se hur advokatbyrån vill gå vidare med det hela. Och eventuella brev från IRS (skattemyndigheten i USA) kan jag vidarebefordra till dem.
Olustkänslan finns fortfarande eftersom jag ännu inte alls vet hur mycket detta kommer att kosta mig. Men det är lika bra att få det hela avklarat nu och inte om 5 år då det skulle bli ännu svårare att reda ut allting.

Uppenbarligen behöver man professionell hjälp om man är en "US Person" och har utländska tillgångar. Framför allt nu då de nya FATCA-reglerna klubbats igenom i Sveriges Riksdag. De innebär att de allra flesta finansiella institutioner i Sverige (och andra länder) måste rapportera konton som "US Persons" har. I Sverige kommer till exempel bankerna att rapportera till Skatteverket och de rapporterar i sin tur till IRS. Antagligen kommer de allra flesta svenska bankkunder att få frågor från sin bank om de har eventuella kopplingar till USA som skulle kunna leda till att de räknas höra till US Persons.

Att numera vara en US Person (medborgare/green card) med utländska tillgångar (och det är säkert många svenskar som bor i USA som har olika slags pensionsförsäkringar) är något som är komplicerat. Och jag kommer att ta mig en ordentlig funderare, när den situation jag nu befinner mig i förhoppningsvis retts ut, vad jag egentligen skall göra framöver. Skall jag ha kvar mitt amerikanska medborgarskap eller bara ha mitt svenska? Givetvis kan jag inte bo i USA om jag inte längre är amerikansk medborgare. Och även om jag inte hade några svenska bankkonton skulle jag ju inte bara kunna göra mig av med min svenska pensionsförsäkring.
Ja, som sagt, det finns mycket att tänka på. När jag blev amerikansk medborgare fanns inte de regler som nu trätt i kraft som heter FATCA. Hade de funnits kanske jag sett annorlunda på det hela och helt enkelt gett upp mitt green card och flyttat tillbaka till Sverige. Jag har inget att dölja men frågan är hur mycket pengar jag vill lägga ut på experthjälp för att göra deklarationer korrekt för resten av mitt liv. Eftersom USA inte går efter var man bor utan efter medborgarskap, spelar det ingen roll för rapportering om man inte bor i USA. Rapportera skall man ändå. Sverige går efter var man bor och inte efter medborgarskap.
Får berätta mer framöver när jag vet mer om det som nu behöver redas ut.

Nu till veckan skall vi få sommartemperaturer eftersom det högtryck som hela tiden finns på plats väster om oss - ute i Stilla Havet - kommit tillbaka. Torkan fortsätter här medan snöstorm efter snöstorm drar in över östra halvan av USA.