Astrid, Evert och bloggen

Det hände som bekant en hel del i Sverige under de litet drygt 2 månaderna jag var där. Ibland kändes det som om hela landet nästan blev upp- och nedvänt. Det som var gammalt och bekant ena dagen var helt plötsligt något helt annat nästa dag.

En av de saker som hände var att Sverige fick nya sedlar. http://www.riksbank.se/sv/Sedlar--mynt/Sedlar/Tidplan/. Det var den första omgången av nya sedlar - nästa utgivning kommer under 2016. De enda sedlar jag fick i min hand var 20-kronorssedeln med Astrid Lindgren och 50-kronorssedeln med Evert Taube. En helt ny valör kom ut (200-kronorssedeln) och den pryddes av Ingmar Bergman. Och 1000-kronorssedeln (har nog aldrig sett en sådan sedel vad jag vet) har en bild av Dag Hammarskjöld.

Nästa år byts 100- och 500-kronorssedlarna ut samt även mynt. 1- och 5-kronorna får ett nytt utseende och en 2-krona kommer också att finnas. Jag minns 2-kronorsmynten men de slutade att ges ut 1971. Greta Garbo och Birgit Nilsson kommer att finnas på sedlarna som kommer nästa år.
Jag tycker de nya sedlarna jag såg var rätt fina - litet Monopolkänsla dock. Precis som USAs 100-dollarsedel. Och det var roligt att Astrid Lindgren fick komma med på "tjugan". :)

Eftersom Sverige går mer och mer mot ett kontantlöst samhälle kan man ju undra litet varför Riksbanken nu ger ut nya sedlar och mynt. Så här säger de själva. "De sedlar vi har idag utformades för ungefär 25 år sedan. Därför behöver de moderniseras för att vi ska kunna upprätthålla ett effektivt skydd mot förfalskningar. Det är viktigt för att kontantbetalningarna ska fungera smidigt och för att vi ska ha en effektiv kontanthantering."

För bara några dagar sedan skrev man i New York Times om utvecklingen i Sverige mot ett samhälle där kontanter knappt används. http://www.nytimes.com/2015/12/27/business/international/in-sweden-a-cash-free-future-nears.html?_r=0
Personligen tycker jag att det har gått litet väl långt och jag tycker synd om till exempel äldre personer som kanske inte kan eller vill lära sig all ny teknik. Sedan får man ju inte glömma bort att risken för nätbrott ökar ju mer som görs elektroniskt. Jag tycker också att det är absurt på något sätt att banker faktiskt inte har pengar på sina kontor. Jag vet hur resonemanget går men det känns konstigt ändå. De amerikaner jag har berättat detta för tittar storögt på mig och undrar vad vi håller på med i Sverige. Alla banker jag har besökt i USA har fortfarande kontanter även om man säkert måste säga till i förväg om man vill ha ett större belopp. Och man kommer med 100% säkerhet att bli utfrågad vad man skall använda pengarna till trots att det är ens egna pengar.

Tydligen måste man även betala med mobilen ibland i Sverige för att gå på toalett. Gratistoaletterna som finns överallt egentligen i USA saknade jag medan jag var i Sverige. Jag gick till Åhlens i Stockholm ett par gånger och där får man betala 10 kronor. En gång var det en kvinna som slank in utan att betala när någon annan kom ut och jag hakade på henne. ;)

Jag har både bankkort och kreditkort men fortfarande tycker jag om att betala med kontanter. I Stockholms kollektivtrafik måste man betala i förväg och ladda sitt kort men annars betalade jag faktiskt med kontanter överallt. Till och med hos SJ köpte jag biljetter kontant inne på Centralstationen.

Som med allt annat finns det givetvis för- och nackdelar med kontanter och att betala elektroniskt. Vad tycker ni som läser?

Bloggen har sett likadan ut under rätt många år nu och jag kände att jag ville göra om utseendet men det tar sin tid eftersom jag har ändrat så mycket i koden i den nuvarande bloggen. Om bloggen ser konstig ut vid olika tillfällen beror det alltså på detta. :)

Igår sken solen och berget lyste vackert i solen och hade en egen liten molnhatt. :) Berget är så stort att det skapar sitt eget väder.

En helt vanlig lördag

God fortsättning till er alla! Annandag jul har kommit och gått i Sverige. I USA har vi en helt vanlig lördag. Som bekant är julhelgen mycket kort i USA med egentligen bara juldagen som den dag då julen firas av de allra flesta. En del amerikaner firar även litet grand på julafton men väldigt många arbetar den dagen. Annandag jul är ett okänt begrepp.

De hade utlovat snö här i Mt Shasta-området för julafton men det blev inte mycket med den snön. På kvällen var jag bjuden på knytkalas hos J utanför Mt Shasta tillsammans med hennes dotter och en annan vän, C. Alla tog med sig något gott att äta. Mitt bidrag var en linssoppa som värmde gott. C hade bakat en så kallad Japanese cheesecake som var fantastiskt god. Här kan man se hur man gör denna kaka som också kallas Cotton cheesecake.



Igår var N (som jag bodde hos när jag kom tillbaka från Hawaii) hos mig på en enkel middag. Hon och jag har känt varandra länge nu och jag bodde i hennes lilla "in-law unit" under litet drygt ett år. Ibland känns det som en evighet sedan eftersom så mycket har hänt de senaste 10 åren och jag har förändrats väldigt mycket som person.

Litet mat behövde inhandlas så jag begav mig till Mt Shasta idag och möttes av mer snö på gatorna än vad vi har i Weed. Solen sken och det märktes att många turister befinner sig här just nu. Eftersom det finns snö uppe på berget kommer många för att åka skidor och pulka, gå med snöskor osv. Hörde en del olika språk på gatorna och i affärerna.

Berget lyste vitt i solskenet. Har ingen aning om hur mycket snö det finns högre upp men vet att det kan vara flera meter snö under vintern.

Och här kan man ta hand om snön till skillnad mot vissa andra delar av USA. :)

Väster om Mt Shasta finns Mount Eddy som är den högsta punkten i bergskedjan Trinity Mountains. Berget har fått sitt namn efter Olive Paddock Eddy som var den första kvinnan som besteg Mt Shasta. Mount Eddy har inte haft någon snö alls egentligen de senaste åren så det är verkligen trevligt att se snö där nu.

Och på vägen tillbaka till Weed knäppte jag den här bilden från bilen av Black Butte. Det är en så kallad "lava dome" som ligger precis utmed motorvägen I-5. Det intressanta med det här berget (det är nästan 2000 meter högt) är att det är nästan en exakt kopia av berget Mt Shasta fast det vanligtvis är helt svart och givetvis mycket mindre. Nu finns det snö även på Black Butte. Butte är (enligt Wikipedia) "A butte /bjuːt/ is an isolated hill with steep, often vertical sides ..." och ordet kommer från franskan.

I natt kommer det att bli kallt här och det har till och med utlovats litet mer snö i morgon. Sverige tycks också - äntligen - få litet av den vita varan.

God Jul!

Det här var kanske årets längsta dag när jag var liten. Eftermiddagen med julklappsöppnandet verkade aldrig vilja infinna sig och mitt tålamod prövades under många timmar.

Som jag skrev i mitt förra inlägg brukade jag klä julgranen på julaftons morgon. När jag klev upp doftade hela huset underbart av gran och ljusen lyste så vackert i mörkret.

Vi brukade försöka ta en promenad på förmiddagen medan det fortfarande var ljust ute innan jullunchen. Julkorven kokades och åts tillsammans med potatismos och brysselkål. När jag var en liten flicka var det även dopp i grytan vilket vi senare slutade med.

Efter jullunchen var det dags för fika om man ville ha och samtidigt tittade vi på Kalle Anka. Fortfarande förundras jag över att denna tradition tycks ha anammats av ett helt lands befolkning. :)

I en av FB-grupperna jag är med i hade man lagt upp en länk till Kalle Anka-programmet. Det verkar ha några år på nacken eftersom Arne Weise finns med som värd. Och det kan man inte se via SvT Play.


Arne Weise och Kalle Ankas Jul! (Hela!) by fredrik-pettersson

Till slut var det dags för julklapparna och oftast hade jag en rätt stor hög. Jag var ju enda barnet och min farmors enda barnbarn. Det var allt möjligt - böcker, kläder, någon LP-skiva osv. Minns ett foto som pappa tog där jag sitter vid min julklappshög iförd tomteluva. :)

Min farmor kom alltid och firade jul med oss och det var väldigt spännande tyckte jag eftersom hon tyckte om att leka med mig. Hon tog också med sig olika godsaker som vi åt under julen. Risgrynsgröt, griljerad skinka, rökt lax, inlagd sill, vörtbröd och annat gott tilltugg avnjöt vi på kvällen. Och självklart tittade vi på Karl-Bertil Jonssons jul när den kom 1975. En annan tradition som jag fortfarande håller fast vid. Karl-Bertil vill jag inte missa och som tur är visar SvT den även för oss som bor utomlands. "Det var då en välsignad jul" som Karl-Bertils ömma moder sade. ;)

http://www.svtplay.se/video/928353/karl-bertil-jonssons-julafton

Avslutar med dikten "Tomten" av Viktor Rydberg. Tycker den är så fin och passar så här på julafton. Önskar er alla en riktigt God Jul!

Dan före dopparedan

Även om det fortfarande är den 22 december på västkusten i USA låtsas vi att det är den 23. :) I Sverige har det varit den 23 ett antal timmar redan.

Dan före dopparedan - den 23 december - och en dag som var fylld med förväntningar när jag var liten. Som bekant firar jag knappt jul numera men så har det inte alltid varit utan jag var en helt vanlig tjej som firade jul som alla andra gjorde. Tror att jag var i 20-årsåldern när jag och mina föräldrar egentligen slutade att fira jul. Julklapparna försvann först, sedan julgranen medan litet julmat alltid fanns kvar.

Den 23 december brukade vi ta in julgranen och de elektriska ljusen sattes fast i granen. Det var min pappa som fick äran att sätta upp dem. :) Huset fylldes av en fantastisk doft och det kändes som jul. Det är märkligt det där med julkänslan som kom allteftersom december fortskred och späddes på ytterligare om det fanns snö.
Jag brukade sedan klä julgranen på julaftons morgon och det var kulor, tomtar, flugsvampar (har aldrig riktigt förstått det där med flugsvamparna faktiskt - någon som kanske vet varför man har svampar i adventsljusstakens mossa och julgranen), glitter och även svenska flaggan i långa band under några år.

Julpyntet hade redan satts upp i huset. När jag var liten hade vi mycket julpynt och jag minns att jag nog satte fram det mesta. En kyrka som spelade någon av julsångerna var en av min mammas favoriter och den hade hon ända tills dess att hon var för dålig för att orka pynta.

Den 23 var det inte lätt att somna och jag minns att jag ofta hade svårt att sova stor del av natten eftersom allt var så pirrigt inför julafton. Själva julafton fram till julklappsöppnandet var en MYCKET lång dag.

Nordligaste Kalifornien har haft mer vinter än vad delar av Sverige har haft och det snöade rätt ordentligt under helgen. Det talas om snö till julafton så det kanske blir en vit jul. Numera bryr jag mig inte om det vita - tycker nog att det är enklare att ha barmark men jag vet att många "måste" ha en vit jul. :)

När jag kom tillbaka till Weed tog jag fram min adventsljusstake och den lilla julduken som jag köpte via eBay förra året. Jag hade ju gjort mig av med alla små juldukar som mamma hade.

Något som jag har lyssnat en hel del på under december via datorn är Sveriges Radios Bjällerklang. Ett trevligt program med non-stop musik som inte är låst för oss som befinner oss utomlands. Jag gillar deras musik och den här låten har de spelat en del. Tycker den passar dan före dopparedan. :)

Det vita berget

Mt Shasta har mest varit insvept i moln sedan jag kom tillbaka till Weed. Det ena ovädret efter det andra har dragit in över västkusten och vintern känns mer som den brukar göra med regn, snö och blåst. Fortfarande råder torka i större delen av Kalifornien men alla hoppas att El Nino-fenomenet skall hjälpa till att minska torkan denna vinter. Både i Washington och Oregon har man haft översvämningar med mycket stora regnmängder.

När Mt Shasta äntligen syntes häromdagen och en stund idag var det ett snöbeklätt berg som dök fram och det var trevligt att se den vita snön lysa mot himlen. Så skall berget se ut. :)

I morse snöade det ordentligt under ett par timmar men senare på dagen kom solen fram några timmar och snön började smälta. Jag åkte in till Mt Shasta för att handla och det fanns snö på alla berg och kullar runtomkring. En ovanlig syn efter 2-3 vintrar med mest barmark.

Jag uppskattar de längre dagarna i nordligaste Kalifornien efter en mycket mörk andra halva av november i Stockholmsområdet. I Weed gick solen idag upp vid 7.30 och ner vid 16.45 - litet drygt 9 timmar dagsljus. Det är en stor skillnad mot Stockholm där man idag bara har 6 timmar dagsljus.

Mt Shasta kommer nog att få mer snö de närmaste dagarna eftersom prognosen mest visar regn och snö framöver och Mt Shasta Ski Park har öppet. De kunde inte hålla öppet förra året vilket var en stor besvikelse för många men den här vintern verkar det redan finnas en hel del snö. Jag åker inte skidor men det finns många skidentusiaster som bor här och även turister som kommer hit för att åka skidor. Deras Facebooksida visar bilder och man behöver inte vara inloggad för att se dessa. https://www.facebook.com/skipark

Engelska Sverige

När jag var på besök hos mina bloggvänner i Värmland tittade vi en kväll på en DVD med Hasse och Tage. Det var deras första revy som hette Gröna Hund och gjordes 1962. Litet gammal kändes den men det var rätt roligt att se dessa herrar i sin ungdoms dagar. Monica Zetterlund, Mille Schmidt, Lissi Alandh och Lasse O'Månsson var också med och alla kunde både sjunga och skådespela.

Vid ett tillfälle under revyn sade Tage att engelskan var ett ofta förekommande språk i det svenska samhället och detta var alltså redan i början av 60-talet. Jag reagerade inför detta och tyckte att det var intressant att svenskan redan då uppenbarligen var märkbart påverkad av engelskan.

I Kapp-Ahl-affären i Åkersberga Centrum fick man verkligen fråga sig om man var i Sverige eller utomlands i ett engelskspråkigt land eftersom nästan alla skyltar var på engelska. Jag blev förvånad att se så många skyltar i en och samma affär på engelska men antar att det verkligen blir mer och mer vanligt att man använder engelska på det här sättet i Sverige. Black Friday-rean var ju helt på engelska och där tycks man bara ha tagit över det amerikanska konceptet.

Och Subway fanns så jag behövde inte alls känna det som om jag var borta från USA. :)

Språk förändras hela tiden och det känns som om engelskan numera är en del av svenskan och att man använder väldigt många engelska ord i olika sammanhang. Jag tycker nog man kunde anstränga sig litet mer för att hitta svenska ord och uttryck men jag kanske är gammaldags. :)

Däremot letade jag förgäves efter särskrivningar ute i affärerna och såg faktiskt ingenting av dessa. Blev nästan litet besviken. ;)

Såg den här intressanta videon idag hos Dagens Nyheter om resväskans väg på Arlanda. Jag har alltid undrat vad som egentligen händer när man lämnar väskan ifrån sig. Jag är lika tacksam varje gång jag varit ute och rest och jag ser min väska komma på baggagebandet. Det har hänt ett par gånger att väskor inte kommit fram och det är jobbigt, framför allt om det händer på utresan. Jag hade tur att båda mina väskor kom fram som de skulle till Medford i förra veckan.

Här är resväskans okända liv på Arlanda
Har du undrat vad som händer med din resväska när den checkas in på Arlanda? DN har följt den 7 kilometer långa färden http://bit.ly/1P1EMwh
Posted by Dagens Nyheter on Monday, December 14, 2015

Hur känns det att vara tillbaka i USA?

...är frågan jag får varje dag nu. Jag kom tillbaka till Weed i onsdags kväll efter en maratonresa och det känns skönt att ha mina egna saker omkring mig. Efter litet drygt 2 månader i andras hem kanske det inte är så konstigt att känna så. De jag har besökt har varit gästfria och öppnat sina hem för mig vilket jag uppskattar väldigt mycket men man har en annan slags tillvaro när man är "på besök" jämfört med hur det är hemma.

De sista dagarna hos min vän utanför Åkersberga fylldes av att städa och ställa i ordning innan jag gav mig av. Eftersom jag hade ett mycket tidigt flyg dagen jag skulle resa tillbringade jag några dagar hos vänner i Sollentuna. Hos U och H i Sollentuna fick jag även träffa vänner från gymnasiet som jag inte träffat på mycket länge. Det var en fin kväll med god mat och trevligt sällskap. Tack U och H för er gästfrihet och för att ni ordnade den trevliga middagen. :)

Att resa från Stockholm till USAs västkust är en mindre expedition men resan gick bra trots de många timmarna. Och som tur var hann jag med alla flyg och kom fram till Medford i södra Oregon på utsatt tid. Blev hämtad där av snälla personer och kunde komma till Weed senare under kvällen.
Flighten från Frankfurt till San Francisco var mastig med 11,5 timmar i luften men den var inte fullbokad och jag hade turen att få byta säte och kunde ha tre säten för mig själv. Skönt att till och med kunna lägga sig ner. Jag vet inte hur gammalt flygplanet var men "retro airplane" ;) kom i huvudet flera gånger. Det var en Boeing 747-400 med "puckel" och nog syntes det att planet hade ett antal år på nacken men sätena var mer bekväma än på nyare plan och vi kom fram som vi skulle. När min pappa och jag reste till USA 1986 flög vi samma typ flygplan och trots att vi satt i ekonomiklassen fick vi sitta i "puckeln" både på dit- och hemresan. Det kändes litet lyxigt faktiskt. Nu var "puckeln" reserverad för de som har mycket pengar.

Det har varit fullt upp sedan jag kom tillbaka - jag skulle hämta min bil som stod i mitt förråd (som tur var startade bilen med en gång trots att den stått stilla litet drygt 2 månader), dubbdäck skulle sättas på och jag har packat upp och ställt i ordning lägenheten.
Och idag, lagom till Lucia, har det snöat här i Weed! Vi hade ett hemskt oväder den gångna natten med mycket kraftiga vindar, ösregn och frampå morgonen ett intensivt snöfall. Var ute och skottade till och med.

Innan vi skulle gå på flygplanet i Frankfurt blev vi utfrågade om vår packning. Ni vet alla de där frågorna om man packat väskan själv, om den varit under ens uppsikt osv. Har inte fått dessa frågor på väldigt många år och blev nästan litet full i skratt eftersom jag kom att tänka på en härlig monolog med komikern George Carlin om "airport security". Tycker framför allt om hans tankar om "Carrot Top" och att lämna resväskorna ute på gatan natten innan man åker. ;) Och nog är det så att man absolut inte får skämta med säkerhetspersonalen.

Turist för en dag

Efter mer än två veckor av grått, grått och mer grått och knappt ljusa dagar sken solen idag. Det blåste kallt men det var härligt att dagen blev ljusare och man fick se blå himmel.
Därför var det perfekt att åka till Gamla Stans julmarknad och insupa litet Stockholmsatmosfär. Många gånger när jag har varit i Sverige har det varit så fullt upp att jag inte hunnit med att vara turist. Det var jag idag.

Gamla Stan är verkligen en mysig del av Stockholm med sina trånga gränder och kullerstensgator. Just nu pågår julmarknaden vid Stortorget som jag ville besöka. Julmarknaden i Gamla Stan har funnits sedan 1837 så den har onekligen långa anor. Man skall nog egentligen vara där på kvällen med alla mysiga ljus men det gick inte för mig eftersom jag knappt hade kunnat komma “hem“ då med tanke på glesa bussförbindelser.

Jag gick runt bland bodarna där det såldes olika slags mat, klädesplagg och prydnader. Det blev inget inhandlat och det berodde mycket på att jag har noll utrymme i mitt baggage.

Som alltid är alla bilder klickbara.

Eftersom jag inte hade något inplanerat den här dagen tog jag en ordentlig promenad i Gamla Stan, gick på kullerstensgatorna och beundrade alla fina, gamla hus. Det som är så speciellt med Gamla Stan tycker jag är att det bor människor här så det är en levande stadsdel.

Storkyrkan som ligger nära Stortorget.

Passerade bland annat Mårten Trotzigs gränd som är Stockholms smalaste gränd med bara 90 cm.

Bestämde mig för att promenera tillbaka till Östermalmstorgs tunnelbanestation och gick utmed vattnet där alla båtar finns. Där blåste det riktigt kallt men det blev i alla fall några bilder. Visst är Stockholm vackert även på vintern!

Kungliga slottet - såg dock inga kungligheter utan bara en vakt som stod utanför i snålblåsten.

Vandrarhemmet Af Chapman.

Anrika Grand Hôtel med det gröna taket.

Vid Nybroplan såg jag dessa älgar som troligen är väldigt vackra när lamporna tänds på kvällen.

Även om jag inte skulle vilja bo i Stockholm idag har denna vackra stad självklart en plats i mitt hjärta eftersom jag är född här och bodde i Stockholmsområdet tills jag flyttade till USA. Tycker denna fina låt med Lasse Berghagen passar som avslutning. :)

Nä, nu är det dags att åka hem snart

Jag har varit i Sverige rätt länge nu och snart är det dags att åka tillbaka till USA. Och skall jag vara helt ärlig ser jag faktiskt fram emot att komma hem igen.

Jag kom till Sverige med inställningen att se om jag skulle kunna tänka mig att skapa mig ett hem i Sverige. Litet visste jag att Sverige i grund och botten egentligen skulle förändras under den tid jag var här. Hela landet har gått igenom någon slags metamorfos som gör att ingen troligen vet vad som kommer att hända framöver. Jag behöver troligen inte gå in på detaljer eftersom jag tror att de flesta följer nyheter och det informationsflöde som finns.

Jag kommer att behöva ta en ordentlig funderare vad som skall hända framöver och det känns som om jag behöver komma bort från Sverige och Europa där det hänt stora saker hela hösten. Det verkar som om den ena händelsen efter den andra har skett - den enorma flyktingströmmen som drog in över Sverige och vände det mesta upp och ned, attackerna i Paris, jakten på terrorister i Belgien där man till och med införde undantagstillstånd under flera dagar och den något pannkakeliknande jakten på en man här i Sverige.

Sverige är ett land i stor förändring och just nu känns det som om vad som helst egentligen kan hända. Likadant verkar det vara ute i Europa. Det händer givetvis mycket också i USA.

Efter att ha bott hos andra under en lång tid nu behöver jag komma tillbaka till mitt. Så här länge kommer jag aldrig att vara borta igen. Skall jag vara ute på resande fot under en längre tid måste jag ha mitt hem med mig.
Weed kanske kommer att kännas annorlunda, vad vet jag. Sverige är definitivt annorlunda. I dagsläget vet jag inte om människor inser hur stor förändringen faktiskt är. Med en utomståendes ögon kanske jag ser litet annorlunda på saker och ting. Men den stora förändringen har inte blivit riktigt personlig ännu och det är först när det blir personligt som jag tror att människor kommer att inse att något mycket stort har skett.

När jag kom till Sverige var det brittsommar stor del av oktober och till och med in i november. De senaste 2-3 veckorna har dock den svenska hösten slagit till och nu blir det knappt ljust på dagarna om det är mulet. Jag märker att jag vant mig av med detta mörker och även om det är mulet också i nordligaste Kalifornien står solen högre på himlen och dagarna är både ljusare och längre.

Sverige känns också fortfarande som en “lillebror“ till USA med engelska som språk i fler och fler sammahang. Jag satt och väntade på bussen i Åkersberga Centrum häromdagen och tittade på skyltar som fanns i en klädaffär. Inte en enda var på svenska! För mig är det helt obegripligt att ett land inte använder sitt eget språk mer än vad Sverige gör.
Och en FB-grupp jag är med i (för svenskar som bor i USA) diskuterade man idag fenomenet Black Friday som intagit även Sverige till viss del. Black Friday är USAs största readag som ligger på klämdagen efter Thanksgiving när väldigt många amerikaner är lediga. Inlägget har fått många kommentarer där de flesta tycks känna att man undrar varför Sverige tar efter ytterligare ett amerikanskt fenomen. Jag känner likadant.

Jag har ytterligare litet drygt 1,5 vecka innan jag åker och vi får se vad som händer på den korta tiden. Vem vet, kanske det blir fler omvälvande händelser i Sverige och i Europa.

Jag lade ut ett inlägg på den engelska bloggen om alla röda hus som finns i Sverige. Alla möjliga slags byggnader är ju faktiskt rödmålade. Så här såg det ut för några dagar sedan när solen faktiskt kom fram. Då är det fint! :)

Här säger vi hej!

I USA säger man ofta hej till okända personer om man möts på gatan. Självklart är det inte alltid så men rätt ofta i alla fall.
Som Stockholmare var jag inte riktigt van vid det eftersom människor i huvudstaden inte riktigt är så “intima“ för det mesta.

Därför har jag blivit positivt överraskad av att människor där jag nu befinner mig (norr om Åkersberga) faktiskt hejar på varandra. I stort sett alla jag möter här säger hej vilket verkligen är trevligt. Jag känner mig nästan som om jag är bland amerikaner. ;)

Det är lantligt där jag befinner mig och inte särskilt många bor här så det kan kanske vara en anledning. Troligen finns det även andra anledningar som jag inte känner till. Häromdagen tog jag bussen till Åkersberga Centrum för att handla mat och träffade en kvinna som känner min vän jag bor hos. Vi hejade på varandra och började sedan prata om ditt och datt. Kvinnan var från Malmö och hon sade att har man ögonkontakt med varandra i Malmö, ja då hejar man. Intressant tyckte jag.

Hur är det där ni bor? Hejar man på varandra när man möts på en gata eller är ute på promenad?

Jaha, då har man gjort en U-sväng i Sverige när det gäller immigrationen. Läget tycks förändras nästan dag för dag just nu. Det som kom fram igår på presskonferensen hade nog i stort sett varit otänkbart bara för några veckor sedan. Nu dröjer det ju ända fram till april innan dessa förslag möjligen sätts i verket och man kan ju fråga sig vad som händer fram tills dess. Vem hade kunnat ana att det på två månader (sedan jag kom) skulle bli så stora förändringar i detta land. Inte jag i alla fall.

Kanske regeringen behöver lyssna litet på Stevie Wonder. :)

För 9 år sedan den 22 november

... skrev jag det första inlägget på min blogg. Helt otroligt vad åren har gått fort. Om någon hade sagt att jag fortfarande skulle blogga hade jag nog knappt trott på det. Men fortfarande känns det roligt och jag tycks ha saker att skriva om. Och alla kommentarer som kommer gör att bloggen känns mycket levande och inspirerande. Utan era kommentarer skulle jag inte alls vara lika motiverad. Så tack för dessa och fortsätt att kommentera! :)

När jag startade bloggen fanns det inte alls lika många bloggar som det gör idag. Nu tycks det ju bloggas i var och varannan stuga i Sverige och utomlands. ;)
Jag ville dela med mig av hur det var att bo i USA på en mindre ort och hur jag upplevde detta. Många bloggar som skrivs av svenskar i USA befinner sig ofta på litet större orter och har helt andra förhållanden jämfört med hur det är på en liten ort i den amerikanska glesbygden. Och jag ville skriva en blogg som skildrar allt möjligt, det vill säga det skulle inte bara vara en “feel good“-blogg utan skildra livet som helhet.

Och bloggvärlden är fantastisk eftersom man kan knyta kontakter och få vänner som man annars inte skulle ha kunnat möta. Jag har haft förmånen att få träffa flera andra bloggare vilket varit fantastiskt roligt och trevligt. Jag hoppas att det blir fler framöver. :)

Jag kommer nog att skriva ett inlägg relativt snart om intryck jag har efter rätt många veckor i Sverige. Att det skulle bli så händelserikt och omvälvande i mitt gamla hemland hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig.

Tack till alla som läser och hoppas att ni vill fortsätta att titta in här!

Bilden lånad från nätet.

Sverige - lägesrapport 20 november 2015

Länktillägg: Tala om att tongångarna i Sverige förändrats den senaste veckan bara. Den här typen artikel hade inte skrivits för bara ett par veckor sedan. Den talar om precis samma saker som jag har berört i inlägget: http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sverige-gar-sonder--och-lofven-tittar-pa/

Den senaste veckan har jag tagit del av flera intressanta artiklar som äntligen tycks belysa saker som jag tänkt och känt under lång tid. De handlar alla om att politiker och andra ledande inom Sverige tycks vara antingen helt handlingsförlamade eller fega att fatta obekväma beslut eller vara som strutsen, det vill säga stoppa huvudet i sanden. Eller kanske de är “all of the above“. Det står i alla fall klart nu att Sverige är på väg in i ett läge som är otroligt allvarligt.

Minns ni SAS-chefen Jan Carlzon? Den mycket framgångsrike affärsledaren på 80-talet som fick flygbolaget SAS att bli det mest punktliga i världen. När “min“ skola gick igenom olika kriser för några år sedan hade skolchefen sagt till alla anställda att vi var välkomna att prata med honom om idéer och förslag vi hade för att kunna få skolan på rätt köl igen. Jag satte faktiskt upp ett möte med honom och tog då upp en del av de idéer som Jan Carlzon hade. Vet inte hur stor effekt det hade men jag gjorde i alla fall vad jag kunde.

Jan Carlzon höll ett anförande för någon vecka sedan på Kvalitetsmäsann i Göteborg där han talade om ledarskap förr och nu men han tog även upp den stora flyktingströmmen till Sverige. Han sade bland annat ”öppnar man sin famn måste man också öppna sina ögon”. Vad Jan Carlzon avsåg var att man självklart skall ta hand om människor på flykt men man måste också kunna ta hand om dem och ha en plan (detta har jag efterlyst under flera månader) och ett politiskt ledarskap. Jag håller helt med Jan Carlzon om att detta tycks saknas i dagens Sverige. Artikeln skrevs av News55: http://www.news55.se/artiklar/jan-carlzon-sverige-har-brist-pa-politiskt-ledarskap-i-flyktingfragan/

Affärsvärlden skrev också om saker som jag tycker borde vara självklara. Om storleken på flyktingströmmen fortsätter knäcks landets statsfinanser skriver man. Självklart håller det inte i längden att ta emot 10,000 nyanlända varje vecka och bibehålla det svenska samhället på den nivå som människor vant sig vid. Eftersom Sverige är politiskt korrekt har det hittills tydligen varit belagt med litet tabu att diskutera ekonomin när det gäller att ta emot flyktingar. Nu har man börjat inse inom regeringen att man måste göra besparingar inom olika områden och då kan man ju undra var dessa kommer att komma från. Kommer dessa att drabba redan svaga grupper i Sverige? Fattigpensionärer? Sjukvården? Skolan? Troligen kommer alla områden att få ta del av mindre pengar.

Känslan jag får när jag nu följer massmedia på “första parkett“ är att ingen hade kunnat förutse att det skulle komma så många på så kort tid (de veckor jag varit i Sverige har runt 70,000-80,000 människor kommit) och att man nu litet yrvaket tycks inse att det inte håller rent ekonomiskt. Och att situationen ändras timme för timme och dag för dag. Men fortfarande kvarstår frågan - hur klarar man av allt rent ekonomiskt. http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3945039.ece

Alla vet väl att man i Sverige inte tar till stora ord eller dramatiserar saker och ting i onödan. Nu börjar det dock komma information som talar om en mycket snabbt annalkande kris av stora mått.
Det finns en myndighet i Sverige som heter “Myndigheten för samhällsskydd och beredskap“ (MSB) som nu har börjat tala om att man snart troligen inte kan upprätthålla viktiga samhällsfunktioner som att säkerställa personers liv och hälsa. “Även med aktörernas nu vidtagna åtgärder föreligger stora utmaningar för värnandet av målen för vår säkerhet, främst med avseende på liv och hälsa samt samhällets funktionalitet.“ Det låter minst sagt allvarligt och skrämmande med tanke på vad det rent praktiskt kan innebära. MSB säger till exempel att det kommer att bli “undanträngningseffekter“ inom sjukvården vilket innebär att man inte kan ta emot alla patienter. Det borde vara en mycket stor varningssignal till alla som sitter i en beslutsfattande position i Sverige.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21788152.ab

Sveriges regering fattade för en vecka sedan beslutet att införa gränskontroller. Antalet människor som söker sig till Sverige har inte minskat trots denna åtgärd.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/antalet-asylsokande-pa-ny-rekordniva/

Migrationsverket kan inte längre garantera boende för de som kommer. Den gångna natten fick människor sova utomhus.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/flyktingar-tvingades-sova-utomhus/

Fredrik Reinfeldt talade om att Sverige skulle bli en humanitär stormakt. Tanken kanske var god men verkligheten gör sig nu påmind när rent praktiska saker i det svenska samhället börjar falla samman och ett Sverige där människor får sova utomhus i november och där man kanske inte kan få sjukvård är allt annat än humanitärt.

Sveriges statsminister vill att andra länder skall ta större ansvar inom EU. Det också en god tanke men då andra länder inte tycks följa statsministerns uppmaning måste man kanske nu fatta obekväma beslut i Sverige. Eftersom svenskar är konflikträdda (det har jag sett när jag jämför Sverige och USA) kommer detta givetvis att bli en stor utmaning. Den stora frågan är dock - vad kommer att hända om man inte fattar stora och kanske utmanande beslut?

Tack för ordet!

Att trivas i sitt eget sällskap

Som jag berättade i ett tidigare inlägg är jag hussittare just nu. Min väns lägenhet ligger ungefär 2 mil norr om Åkersberga centrum och det är väldigt lantligt här. Skogar, fält och en bondgård dominerar. Trevligt tycker jag även om det blir litet bökigt att ta sig till olika platser och vänner när man måste planera sina resor minutiöst och med SLs reseplanerare i högsta hugg. Bussarna går i stort sett bara en gång i timmen och från 10 till 12 går det inga bussar alls. Har man varit någonstans under senare eftermiddagen/kvällen gäller det att passa tiderna eftersom den sista bussen går kring 21-tiden.

Jag har lyckats klara av det mesta av det jag “var tvungen“ att göra. Detta innebar många resor kors och tvärs och nu kommer det att bli litet lugnare tills jag åker tillbaka till USA. Fortfarande kommer jag nog att försöka göra ytterligare en resa ut i landet för att “känna av läget“ men har inte gjort några slutgiltiga planer än eftersom jag var tvungen att klara av alla tandläkarbesök först.

Sedan min vän åkte iväg till Australien har jag varit mycket på egen hand och det har varit skönt efter mer än en månad i andras sällskap. Numera kan jag säga utan tvekan att jag trivs i mitt eget sällskap och har absolut inget emot att vara för mig själv. Självklart är det trevligt att prata och träffa andra men jag får ingen panik när jag är ensam, som jag fick när jag var yngre. Då kändes det jobbigt att vara ensam till och med under en helg. Numera är det inga problem.

Det tog mig rätt många år att känna så här men jag är tacksam att ha kommit dit. Människor som alltid måste ha andra omkring sig tror jag skulle må bra av att lugna ner sig litet och acceptera att det är helt okej att vara med och för sig själva.
Det är en stor skillnad mellan att vara ensam och känna sig ensam. Jag känner mig inte ensam trots att jag är på egen hand en hel del. Det har debatterats en del om ordet “ensam“ som tycks ha fått en litet negativ klang och många säger “själv“ i stället.

Hur står det till där ute i stugorna - trivs ni i ert eget sällskap? Eller måste ni ha andra omkring er?

Ett nytt inlägg finns också på min engelska blogg. Det handlar om det svenska vintermörkret och att man vänjer sig vid mer ljus på vintern på sydligare breddgrader.
http://take-that-leap-of-faith.blogspot.se/2015/11/gosh-it-is-dark.html

Och nu är det snart dags att skriva ett allvarligt inlägg om läget i Sverige med den annalkande “kollapsen“ av det svenska samhället och att ingen vågar fatta obekväma beslut. Flera intressanta artiklar har kommit den senaste tiden. Senast idag fanns en hos Dagens Nyheter om att man inte längre kan garantera att viktiga samhällsfunktioner kanske kommer att fungera mycket snart.

Man klarar sig rätt bra även när man är ensam. Kevin i filmen Home Alone är ett bra exempel. :) En rätt rolig film som har några år på nacken.

Kollektivtrafik, körkort och vinterkläder

Idag hade jag mitt sista (och tredje!) besök hos tandläkaren. Det var tandstenen som ställde till det men idag sade tandläkaren (som jag gått till under många, många år) att det såg riktigt bra ut och att tandköttet var mycket friskare. Nu skall jag göra en del efterforskning för att se vad jag själv kan göra för att hålla det hela i shack. Jag förespråkar “självhjälp“ och har gjort det under många år. Sedan skall man givetvis gå till tandläkare och läkare när det behövs - vilket jag nu gjorde. Och fick betala mycket pengar. Tandläkare är inte billiga - varken i Sverige eller i USA.

Min tandläkare finns på Lidingö och från det område där jag nu befinner mig (ca 2 mil norr om Åkersberga) är det en mindre expedition att ta sig till honom. Dessutom är det ett stort hopp mellan bussarna från 10- till 12-tiden vilket innebär att jag måste åka mycket tidigare än vad jag skulle behöva. Jag åkte “hemifrån“ vid 9.30-tiden och var tillbaka runt 17-tiden! Det är ju helt sanslöst att tillbringa hela dagen med att mest åka buss, tåg och tunnelbana.

När jag bodde i Sverige hade jag aldrig något körkort och det gick bra att åka kollektivt eftersom jag bodde i Stockholmsområdet. Men visst har jag tillbringat många timmar på bussar, tunnelbana och tåg. Idag åkte jag med en buss till Åkersberga station, tog Roslagsbanan (som nu äntligen tack och lov går till Östra station igen efter reparationer), byte där till tunnelbanan till Östermalmstorg, och där var det nytt byte till Ropsten med tunnelbanan. Väl vid Ropsten var sista sträckan med Lidingöbanan - som också är igång igen efter 2 år av reparationer och upprustning. Expedition är ett passande ord. :)

Stockholm har en fantastisk kollektivtrafik även om jag vet att pendeltågen ofta har problem. Men bussar och tunnelbana brukar fungera riktigt bra. Eftersom jag åker så mycket medan jag är här har jag ett 30-dagarskort vilket är mycket smidigt. Det är inte billigt men så enkelt och bra eftersom det gäller inom alla zoner för kollektivtrafiken.

Varför jag aldrig tog något körkort vet jag inte riktigt. Vi hade ingen tradition att ha bil eftersom mina föräldrar aldrig hade någon. Min pappa lärde sig att köra i lumpen och han och min mamma gjorde ett par spännande resor med bil ute i Europa som unga. Det var bara pappa som hade körkort och hur han vågade köra i Europa efter att bara ha kört på kaserngården förstår jag inte.

När jag kom till USA var det givetvis nödvändigt att ha ett körkort, framför allt då Michael och jag bodde en bit utanför Mt Shasta. Mitt första år var inte roligt eftersom jag blev väldigt isolerad. Jag kunde inte ta körkort som turist. Varför det har blivit så väldigt svårt och komplicerat att ta körkort i Sverige förstår jag inte. Onödigt svårt verkar det vara. I Kalifornien (och i de flesta stater i USA) är det väldigt enkelt egentligen att ta körkort. Jag tog några körlektioner i Edsberg i Sollentuna innan jag skulle ta körkortet i USA och när jag berättade för körläraren om detta skrattade han. :) I Kalifornien är det ett häfte man skall läsa och när jag gjorde teoriprovet hade jag en fråga för mycket fel och kunde gör om provet med en gång och fick alla rätt. Min uppkörning var också mycket enkel. Fickparkering har jag aldrig ens lärt mig. Och framför allt är det mycket, mycket billigare i USA att få ett körkort jämfört med Sverige.

Nu skall det bli kallare har jag läst. Från och med fredag denna vecka talas det till och med om snöbyar i Stockholmstrakten. I Weed lär det ha snöat redan.
Jag trodde inte att det skulle bli så milt som det har varit egentligen ända sedan jag kom till Sverige så jag har inte kunnat använda vinterkläderna som jag tog med mig. Nu kommer de väl till pass. Har full utrustning så kommer inte att frysa. :)

Jag gillar Sheldons koncept i the Big Bang Theory när det inte går särskilt bra att köra via en simulator - “I am transcending the situation and am too evolved for driving“. ;)

Dags att hussitta

Regnet strilade ner i morse och det har inte blivit riktigt ljust idag känns det som. Det märks verkligen att det är november och att dagarna blir allt kortare.

Min vän I som jag bor mest hos åkte i tisdags på en längre utlandsresa för att hälsa på sin son i Australien. Hon kommer tillbaka samma dag som jag åker tillbaka till USA och det blir om ungefär en månad. Så nu bor jag själv i hennes lägenhet och jag skall villigt erkänna att det faktiskt är rätt skönt att kunna vara själv. Jag har bott själv så många år nu att jag inte är van vid att ha någon annan person omkring mig hela tiden. Sedan jag kom har jag bott hos andra och egentligen inte haft eget utrymme vilket blir litet jobbigt i längden.

Självklart är jag mycket tacksam för alla som låter mig bo hos sig men nu blir det alltså några veckor med “eget boende“. Samtidigt tar jag givetvis hand om lägenheten och ser till den. Jag är nu en “house sitter“ - eller på svenska en hussittare. Jag har skrivit om detta på bloggen och att man i USA har ett helt annat utbud av möjligheter att “house sit“ än vad Sverige har. Fortfarande är det nog rätt ovanligt tror jag att man i Sverige tar in främmande personer som tar hand om en bostad när ägaren/ägarna är bortresta.
http://bo-i-usa.blogspot.se/2014/02/house-sitting-som-livsstil.html

Nu gör jag det alltså för en god vän med principen är ju densamma. Man tar hand om post, vattnar blommor, städar och tar hand om bostaden. Jag kommer nog inte att vara här hela tiden eftersom jag fortfarande planerar att åka ut i landet återigen.
Planerna fick skjutas på framtiden litet grand eftersom jag tyvärr har blivit tvungen att besöka min tandläkare ett par gånger och har ytterligare ett besök på måndag i nästa vecka. Jag vill väldigt gärna gå till min svenska tandläkare eftersom han vet precis hur mina tänder är och då jag har ett litet annorlunda problem med mer förslitning än normalt fattar inte alla varför tänderna är som de är. Eftersom jag inte hade gått på mycket länge var det mer att göra än vad jag hade trott och det kommer att bli rätt dyrt men givetvis måste jag ta den kostnaden och ta hand om tänderna.

Idag lär jag fylla år och Facebook påminde om det alldeles nyss. Trevligt i alla fall med hälsningar från vänner både i Sverige och USA via Facebook. :) Jag har inga planer på något speciellt utan har firat dagen i tysthet. Har inte varit i Sverige på min födelsedag sedan 2003 när jag hälsade på min mamma som precis hade flyttat från Enebyberg till Täby.

Tur att min tandläkare har litet mer ordning och reda hos sig än vad Mr Bean får uppleva. ;)

Det här med vikt

När man kommer till Sverige blir det att ställa om tänkandet litet eftersom vi har kg i Sverige och lbs (pounds) i USA. Ett kg motsvarar litet drygt 2 pounds. Eftersom man säljer frukt och grönsaker i kg och pounds gäller det att inte ta fel på hur mycket det kostar och väger. Jag har jämfört på kul hur mycket maten tycks kosta här i Sverige jämfört med Weed och Mt Shasta och det är faktiskt ingen större skillnad. En del är till och med billigare i Sverige.
Kalifornien har dyr mat men om man kommer till vissa andra stater kan det vara ordentligt billigare. Så ni som frågar mig via email vad maten kostar i USA får det svar ni får, det vill säga att det inte är möjligt att svara på eftersom maten skiljer i pris mellan alla stater och städer.

Pounds är rätt enkelt att räkna om till kilo. Värre är det med vissa andra måttenheter. Självklart mäter man all slags vikt i pounds i USA - också människors vikt. Jag brukar säga att vet man inte var flygplanet har landat är det bara att se på hur människor ser ut - de extra kilona (eller pounds) är ofta många hos stora delar av den amerikanska befolkningen.

Jag har gått upp en del i vikt sedan jag kom till USA men det kan delvis bero på att jag är 18 år äldre. Numera äter jag så bra och relativt fettsnål mat att det inte borde innebära någon egentlig viktökning och jag har gått ner i vikt de senaste åren. Utan att banta och mest troligen beroende på att jag väljer min mat noga. Jag tror att mat med färre tillsatser också märks på ens vikt.
Något jag dock märkt är att jag alltid går ner i vikt i Sverige när jag kommer hit även under kortare perioder. För mig är det litet av ett mysterium eftersom jag äter i stort sett samma saker både i USA och i Sverige. Samma sak har hänt nu under de 5 veckor jag varit i Sverige. Byxorna är märkbart större och jag ser att vikten har minskat. Jag börjar tro att det är något annat än maten. Exakt vad det är vet jag nog inte men jag har mina teorier. Inga vetenskapliga teorier och tills vidare håller jag dessa för mig själv. :)

Har ni som levt i eller besökt USA märkt samma sak? Eller är det bara jag som har denna litet underliga upplevelse?

Nu är jag hos en god vän söder om Stockholm under några dagar. Det är en amerikansk kvinna som kom till Sverige strax innan jag åkte till USA. Vi brukar säga att vi bytte plats. ;) Hon och hennes fästman bor i ett stort, mysigt hus alldeles vid ett naturreservat. Litet speciellt faktiskt. De har en våg och jag har vägt mig vilket jag inte gjort på länge. Jag har faktiskt inte ägt en våg på många år.

Idealet verkar oftast vara att man skall vara riktigt smal men det är verkligen inte bra. Jag var väldigt smal som ung och behövde äta ofta för att inte gå ner i vikt. Jag blev till och med mobbad för att jag var smal. Och när jag blev rätt allvarligt sjuk i 20-årsåldern var det inte lätt eftersom jag blev mycket mager. Nej, det är bäst att ha några extra kilon.

Kanske man skulle börja med magdans för att hålla vikten. :)

Ekologisk mat

Tänk vilken höst det är i Stockholm i år! Igår sken solen från en klarblå himmel och det var runt +12-13. Svamparna lyser med sin frånvaro tyvärr, men det är härligt att ha fint väder.

Ekologisk mat har växt explosionsartat i USA de senaste åren och producenterna har svårt att hinna tillgodose det växande behovet. Det känns som en mycket positiv utveckling att allt fler människor inser att den “vanliga“ maten inte är särskilt bra.
Mängden ekologisk mat i Sverige har också växt mycket sedan jag var här för två år sedan. När jag tittar på hyllorna hos ICA, Coop och Hemköp finns det allt mer vilket jag verkligen gillar. Sverige har inte riktigt hunnit ikapp USA men det kanske blir. Något jag märker dock är att ekologiskt kött inte alls finns i samma utsträckning i Sverige som i USA. Nu har jag ju ingen lokal bondgård jag kan köpa via utan får gå till vanliga mataffärer så de som har en lokal bondgård kan säkert hitta mer ekologiskt kött än vad jag har gjort.

Eftersom hälsokostaffärer i USA oftast har mycket mat jämfört med liknande affärer i Sverige blir det kanske ett litet annat utbud men de vanliga mataffärerna i Sverige har relativt mycket också tycker jag. Ekologiskt bröd finns det inte alls lika mycket av som det gör i USA och det saknar jag.

Mat är något som man vänjer sig vid beroende på var man bor och i början av mina USA-år saknade jag en hel del mat som jag var van vid från Sverige. Numera saknar jag en del av det jag brukar äta i USA de gånger när jag är i Sverige.

Det känns självklart för mig att försöka äta så mycket ekologiskt som jag kan med tanke på hur maten tillverkas och hur “vanlig“ djurhållning går till. I USA måste man verkligen vara informerad om vad som finns i maten och vad alla tillsatser egentligen är. Stor del av maten är dålig och innehåller många tillsatser. När jag läser innehållsförteckningarna i Sverige finns mycket konstigt också i mat som inte är ekologisk. Och det där lösgodiset som står tonvis vid utgångarna är inte bättre. Lösgodis kan jag lätt vara utan. :)

Jag har nog skrivit om den här filmen tidigare men den är värd att puffa för igen. Food Inc är en otroligt bra film som berättar om djur- och mathållningen i USA. Starka scener finns men den är värd att se.



Här är ett axplock av ekologiska varor hos ICA i Åkersberga.

Hej, hej!

När jag var i Stockholm i augusti 2013 blev jag överraskad och litet tagen på sängen över alla tiggare som satt på gatorna. Det var en ny gatubild som jag inte hade sett tidigare. Visst hade det funnits tiggare men inte alls på det sättet.

Jag hade läst om alla som nu sitter utanför mataffärer och på andra håll i vårt avlånga land innan jag kom till Sverige men visste givetvis inte hur det var. Nu har jag sett dem och det är många som kommit till Sverige på bara ett par år. Och de liknar alla varandra på något sätt - de hejar på de som passerar och har handskrivna skyltar som talar om hur många barn de har. De allra flesta passerar och det blir nog en naturlig reaktion efter ett tag.
Det sägs att de som kommer från till exempel Rumänien har det sämre ställt där än vad de har i Sverige. Jag vet inte exakt hur det är i Rumänien men att sitta på gatorna när det är kallt och kanske både regnar och snöar kan väl ändå inte vara bra det heller.

I Sverige är det tydligen lagligt att tigga vilket det inte är i en hel del andra länder och det är en orsak till att dessa människor kommer hit. I USA är det olagligt att vara hemlös i vissa områden och man kan bli bötfälld. Vi har inte särskilt många tiggare i nordligaste Kalifornien och de allra flesta står vid av- eller påfarterna till motorvägen I-5. De har också handskrivna skyltar och de allra flesta passerar även där.

Det har alltid funnits tiggare men i USA har det blivit väldigt många fler de senaste 10 åren. Eftersom allt fler amerikaner lever “paycheck to paycheck“, det vill säga de har inga besparingar alls, är det inte mycket som behövs för att de skall få det kärvt. I USA är det ungefär 50 miljoner människor som inte kan köpa mat om de inte får “food stamps“. I Sverige söker många också hjälp med bidrag till mat och liknande.

Häromdagen skrev man om ett stort läger i Malmö för romer och att lägret utgjorde en hälsofara, bland annat beroende på att människor hade börjat göra upp eldar. Politikerna hade beslutat att riva lägret och de som bodde där visste väl inte riktigt vad de skulle göra.

De svenska politikerna tycks stå handfallna, vilket de tycks göra rätt ofta numera, och ingen verkar veta vad man skall göra. Självklart vore det bättre om de som kommer till Sverige och tigger hade bättre förhållanden i sina hemländer så att de kunde stanna. Frågan är hur bra de har det i Sverige. Vad tycker ni som läser om tiggarnas situation i Sverige?

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/sanningen-om-tiggarna-ar-komplicerad
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-migranter-protesterar-utanfor-stadshuset/

Jag är nu tillbaka i Åkersbergaområdet igen efter min resa och har litet bättre uppkoppling till omvärlden. :) Avslutar med några bilder från den fina sjön Grycken som samhället Stjärnsund ligger vid.