Jet lag - inte direkt
Alla som har åkt längre sträckor och antingen förlorat eller vunnit tid - beroende på om man rest österut eller västerut - har säkert hört talas om jet lag. Och kanske också upplevt detta kroppsliga tillstånd när den "inre klockan" kommer ur balans.
När jag åkte mellan Sverige och USA under mitt första år efter det att jag träffat Michael kände jag helt klart av jet lag under flera dagar. Kroppen och hjärnan kändes sega och sovcykeln var inte vad den brukar vara.
Trots att jag försökte komma in i den svenska dygnsrytmen genom att vara uppe till tidiga kvällen när jag kom till Sverige och på sätt följa dag och natt.
Allteftersom åren gått har min jet lag blivit mindre och mindre - tidsskillnaden mellan USAs västkust och Sverige är 9 timmar vilket är en rätt stor skillnad. Vad jag vet har jag inte gjort något specifikt för att minska effekterna utan det är nästan som om kroppen "vet" att den är i Sverige och skall följa svensk dygnsrytm och inte den amerikanska tiden. Något jag är väldigt noga med är att dricka mycket vatten under hela resan.
Eftersom den flight jag ofta har tagit från Chicago kommer till Stockholm tidigt på morgonen har jag tvingat mig att vara uppe till kanske 20/21-tiden och sedan lägga mig. Jag brukar sova rätt många timmar eftersom jag är utmattad efter den mindre "expeditionen" från Weed. Efter en natt med kanske 7-8 timmars sömn har jag varit "fit for fight".
Nu när jag kom till Stockholm i början av augusti hade jag mentalt bestämt mig innan jag åkte att jag absolut inte hade tid för jet lag. Och så blev det. Jag märkte knappt att jag bytt tidszon. Redan dagen jag kom, trots att jag varit uppe i ca 1,5 dygn och inte direkt sovit på flyget, satte jag igång att röja en del och när jag lade mig vid 21-tiden sov jag gott och vaknade utvilad dagen därpå.
Vad det beror på att jag nästan inte tycks märka av jet lag längre vet jag inte men jag är tacksam att min kropp på något sätt tycks ha bestämt sig för att klara sig utan den. :)
Bilden lånad från nätet.
12 comments:
Hej!
Vad skönt att du inte känner av jetlag. Själv har jag haft stora problem med mina resor till Usa men sällan när jag kommit tillbaks hem.
Sist jag var där tog det mig en vecka att bli "normal" men då var jag sjuk kanske berodde på det. Få se hur det blir med nästa resa om ca 1 månad.
Ha det gott *kram* Lena
Hej,
Som morgonmänniska gillar jag starkt att åka västerut för då vaknar man ju ännu tidigare på morgonen :-)
Jag jobbade som flygvärdinna under några år och det var inte jet lagen som var värst utan de många nattflygningar till medelhavsdestinationer där man lämnade Arlanda sent på kvällen för att sedan återvända tidigare än tuppen på morgonen därpå. Ibland fick jag lov att köra med ansiktet utstickandes genom bilrutan påväg hem till Solna för att ens hålla mig vaken.
Fantastiskt starkt gjort av dig att inte drabbas av jet lag.
Kram Anneli
Superskönt att slippa jet lag. Jag tycker det är lite olika för varje gång. Men det är betydligt lättare att flyga till USA än från USA. Ibland är det nog som du säger att man inte heller har tid för jet lag och kroppen blir inställd på sådant. Men generellt så lider jag inte så mycket av jet lag. Försöker hålla mig vaken dagtid då jag kommer fram och gå och lägga mig lite tidigare istället.
Kram!
Jag får bara jetlag när jag flyger västerut, till USA från Europa. Tror att det för att jag är morgonmänniska.
Men precis som du säger så är det jätteviktigt att direkt gå över till nya tidszonen, och kämpa på...
Vad skönt att du slipper jetlagen.Själv upplever jag det olika från gång till gång. Ha de gott!
Lena: Det vanligaste verkar vara att man mår sämre när man förlorar timmar, dvs från USA till Sverige. Men det finns säkert alla varianter. Att vara sjuk gör ju inte saken bättre. Kram!
Hej Anneli: När jag kände av jetlag var jag helt klart mer påverkad när jag åkte österut och förlorade tid. Jag har funderat en del på hur just flygvärdinnor klarar av dessa långa flygningar och tidsomställningar. Troligen sliter det.
Jag har ingen aning om varför jag egentligen inte drabbas av jet lag längre. Gör inget annorlunda utan det verkar mera som om min kropp bara har kommit in i något slags tillstånd av att ställa om sig med en gång. Kram!
Desiree: Att förlora tid påverkade mig helt klart mer än att vinna tid. Som du säker är det bästa att försöka komma in i dygnsrytmen där man befinner sig så snabbt som möjligt. Och jag tror också att man rent psykologiskt kan påverka kroppen hur den hanterar tidsomställningen. Kram!
Eastcoastmom: Intressant att så många verkar ha problem när de vinner tid. Jag påverkades alltid mer av att förlora tid.
Att lägga sig när man kommer fram, trots att man är helt utmattad, är nog det värsta man kan göra.
Katta: Tror säkert att hur man klarar av jet lag till viss del kan bero på hur man mår. Jag har förvånats över de senaste åren att min jet lag tycks ha försvunnit. Kram!
Hmm, undrar hur jag skulle klara det där med jet lag? Älskar att sova, mycket och länge. Var nog björn i mitt förra liv.
Det måste vara skönt att vara hemma i Weed igen kan jag tänka mig? Själv stannar jag lite extra i Sverige i år. Har inte upplevt en svensk höst på 25 år så det ska bli skönt faktiskt. Fast det säger jag nu innan "hösteländet" satt igång på rikitigt. Får se hur jag låter om en månad. Oktober är en av mina favoritmånader i Spanien, med sol och bad. Men det blir ju inte mycket av den varan nu i höst.
Småländska kramar/Annelie
Annelie: Att vara björn låter inte helt fel. ;)
Eftersom jag inte planerar att stanna men ännu inte vet vart jag skall ta vägen känns det litet jobbigt att vara i limbo på något sätt men det känns bra att jag gjort det jag skulle i Sverige.
Det kanske blir en brittsommar i år i Sverige. Man vet aldrig.
Kramar!
Post a Comment