Home Sweet Home...

... kan jag inte riktigt kalla det hus jag nu hyr. Trogna läsare av bloggen vet att det har varit många underliga saker som hänt i huset sedan jag flyttade in i början av augusti förra året.

Den här söta "skylten" fick jag av en av de lärare som undervisar för oss (en liten present efter det att jag blivit amerikansk medborgare). Hon har följt min minst sagt "knaggliga väg" under de senaste åren när det gäller mina bostäder. Nu sitter den uppe som en påminnelse varje dag att det här är mitt mål - att kunna skapa "Home Sweet Home" och känna att jag har ett riktigt bra hem. Om det blir här i USA eller i Sverige eller någon annanstans det står skrivet i stjärnorna. Men det är bra att ha en påminnelse, ett positivt mål som jag strävar efter.




När jag först kom till USA pratade Michael och jag en del om att många amerikaner är väldigt rörliga. De flyttar många gånger under sitt liv. Ofta långt och till en helt annan del av USA. Jag vet inte hur det är i Sverige nuförtiden men när jag först kom hit var det vanligt att man (i Sverige) bodde mycket länge på samma plats och i samma hus. Det verkade som om svenskar inte alls var lika rörliga. Amerikaner verkar ha litet nomadblod i sig. Ofta är det på grund av brist på arbete eller att man fått ett nytt arbete som man flyttar. Kanske vi europeer är litet mer "stationära".

Flyttar man tillräckligt många gånger blir det inte en så stor sak. Det kan jag skriva under på. Från att ha bott i samma hus i Enebyberg under 25 år till att flytta varje år blir man litet av en nomad. ;)

Allseende Google

Häromdagen fanns en artikel i Dagens Nyheter om Google och deras enorma inflytande på nätet. Artikeln sade också att de vet väldigt mycket om de som surfar genom de sökningar vi gör. Har fler än jag märkt att annonserna ändras på olika hemsidor beroende på vad man söker efter? Jag sökte efter en väska alldeles nyligen och vips så fanns det annonser där som visade olika väskor.

Google är ett av världens mest inflytelserika företag som vi alla kommer i kontakt med när vi surfar ute på nätet. Googles sökmotor är kanske den som flest använder sig av - jag gör det när jag söker information. Deras huvudkontor ligger här i Kalifornien i Mountain View. Googles sökmotor är bara en av deras många produkter. Wikipedia har en mycket lång lista över produkter och tjänster som finns hos Google. Några av de mer kända är: Google Chrome, Google Earth, Picasa, AdSense, AdWords, GMail, Blogger, YouTube, Google Maps, osv.

Att ett företag dominerar marknaden så som Google gör har givetvis sina för- och nackdelar. Litet av en monopolställning börjar de få och det gör det givetvis svårare för små och nya företag att etablera sig.

Under ca 1 år arbetade jag på distans här i USA för Google. Det var perfekt att jobba hemifrån eftersom jag kunde bestämma precis när jag skulle få ihop de timmar som krävdes. Eftersom jag även jobbade på skolan kunde jag inte få ihop mer 10-12 timmar per vecka. Det här var innan den ekonomiska krisen drabbade USA och tyvärr kunde jag inte fortsätta efter mitt första år eftersom det jobbet som jag gjorde helt enkelt togs bort inom Google. Vi fick inte tala om (t ex på en blogg) att vi jobbade för Google. Bara det gör ju att man blir litet undrande och misstänksam. Men då det är ca 3 år sedan jag jobbade för dem utgår jag från att det är okej nu. Jag fick gå igenom ett par olika prov som skulle sålla bort folk men som tur var klarade jag mig. Mitt jobb var att gå till olika hemsidor som jag fick från Google och "betygsätta" dem enligt Googles manual. Denna manual var vår Bibel och den läckte ut på några hemsidor. Fortfarande förstår jag inte exakt hur Google söker och listar hemsidor och bloggar inom sin sökmotor. Det är väl en del av Googles hemlighet och makt.

Google har många nöjda anställda eftersom de bjuder på en hel del "bonusar" och rätt mycket frihet. Men då den ekonomiska krisen slog till var det många med mig (framför allt deltidsanställda som jobbade på distans) som fick sluta eftersom Google skulle spara pengar. Google verkar vara en del av vår vardag och jag blev ännu en erfarenhet rikare när jag arbetade för dem.

Något Google blivit känt för är uppfinningsrika varianter av den vanliga Google-logon. Den brukar ändra utseende vid speciella dagar och helger. Eftersom Google har stränga regler kring upphovsrätten för sina logos lägger jag inte ut någon av dessa. Jag hittade i stället denna roliga hemsida med logos som folk hittat på. http://www.logoogle.com/

Kall Oscar?

I morse vaknade jag till -15 grader utomhus. Det är kallt för att vara så här års i mina trakter. Självklart är det inte något uppseendeväckande för en svensk men det blir mycket kallt inomhus i husen vi har här eftersom de inte alls är byggda för så kallt väder.

Det är ett ovanligt kallt vinteroväder som startade i Alaska och som sedan har vandrat söderut genom Washington, Oregon och Kalifornien. Snö föll i vissa delar av San Francisco-området vilket inte har hänt på 35 år! Längre söderut i Kalifornien i Los Angeles-området kommer det att också bli mycket kallare än normalt.

Den här helgen, närmare bestämt i morgon söndag, är det den årliga Oscarsutdelningen i Hollywood. Årets kanske största evenemang inom filmvärlden. Kanske vi får se filmstjärnor i päls och med blå läppar ;) om det blir kallt. Jag brukar inte orka titta på hela programmet men det är alltid lika roligt att se alla vackra kläder som visas upp.
Efter en snabb titt på listan över nominerade filmer kan jag bara konstatera att jag inte sett en enda!

Ett av mina fönster var helt täckt av is i morse. Vackert men kallt. Eftesom jag har mina ramar med plast (de har jag varit tacksam för hela vintern) kan jag inte med säkerhet säga om isen var på ut- eller insidan av fönstret men jag tror att den var på insidan. Enkelglasfönster i -15 grader är inte någon höjdare precis.

Lappa och laga

Som jag skrev om i torsdags i förra veckan kom jag hem till ett läckande tak efter min resa till Sacramento. Det tog hela fem dagar innan min hyresvärd masade sig dit. Men i måndags kom han faktiskt och lappade och lagade taket.

En hel timme var han uppe på taket och hamrade och satte dit extra bitar av takbeklädnaden. Han meddelade att han fått laga taket på fyra olika ställen! Inte särskilt förtroendeingivande måste jag säga att hyra ut ett hus med så dåligt tak. Han har sagt att taket kommer att läggas om men det är först till sommaren när det är varmt och inte regnar och snöar. Jag hoppas att hans insats häromdagen i alla fall skall förhindra fler blöta golv och mattor.

Nuförtiden verkar det som om de allra flesta människor inte lagar sådant som går sönder utan hellre gör sig av med det och köper nytt. När jag var liten lagade man allt möjligt och fortsatte att använda prylarna under lång tid. Men nuförtiden är det slit och släng som ofta verkar gälla.

I förra veckan gick ett blixtlås sönder i den ena av mina vinterjackor (jag har två jackor så jag har i alla fall en annan jacka jag kan använda nu). Jackan med blixtlåsproblem är en favorit och fortfarande helt användbar även om den är litet sliten efter flera års användande. Eftersom jag är helt okunnig ifråga om att byta blixtlås och inte har någon symaskin insåg jag att jag var tvungen att hitta en sömmerska eller liknande.

Eftersom det är så ont om allt möjligt i mina trakter trodde jag att det skulle bli svårt att hitta någon som kunde hjälpa mig. Döm om min förvåning när jag nästan med en gång fick tag på en sömmerska! Min chef hade till och med anlitat henne och var riktigt nöjd.

Min jacka kommer att befinna sig hos sömmerskan under en liten tid eftersom det inte finns så långa blixtlås i Mt Shasta området! Hon måste åka till en större stad. Jag ser fram emot att få tillbaka min jacka och förhoppningsvis kan jag använda den under flera år framöver.

Tur att jag har en annan jacka eftersom Kung Bore gjort sitt intåg med stormsteg. Snö och rekordkyla väntar!



Bilden från www.voguefabricsstore.com

Deklarera via nätet

Under helgen gjorde jag mina deklarationer och för första gången gjorde jag dem via nätet. Som jag berättat här tidigare på bloggen måste man skicka in två olika slags deklarationer - en till den federala myndigheten IRS (Internal Revenue Service) och en till staten Kalifornien.

Förra året skickade jag in papperskopior men att göra deklarationerna via nätet var mycket enklare eftersom man fick frågor som var lätta att besvara och man blev vägledd vilka siffror som skulle finnas var. Att anlita en person eller ett företag är inte aktuellt för min del eftersom jag numera har en mycket enkel deklaration. I år fick jag tillbaka hela $2 !!!!! för den federala deklarationen men rätt mycket mera från staten Kalifornien. Det är skönt att inte behöva betala restskatt vilket jag gjort flera år.

Något man också måste göra om man har utländska bankkonton är att fylla i en blankett som inte skall skicks med deklarationen utan den skickas separat till Department of the Treasury. Eftersom jag fortfarande har ett par svenska bankkonton har jag troget skickat den här blanketten varje år.

I år har alla i USA på sig till den 18 april att skicka in sina deklarationer. Vanligen är det den 15 april som gäller (det är en av de 100 frågorna för medborgarskapsintervjun) men i år lär det vara en helgdag i District of Columbia som har gjort att senaste inlämningsdag har senarelagts. Den här helgdagen heter Emancipation Day och den firar frigivandet av slavar och medborgarrättigheter. Helgdagen finns inte i Kalifornien utan bara i några andra stater. Alla verkar fira den på olika datum men då Washington, D.C. ligger i District of Columbia och IRS har sitt huvudkontor i huvudstaden har de stängt den 15 april i år. Helgdagen infaller 16 april men man har stängt statliga kontor den 15.

Så här mycket pengar får jag inte tillbaka. ;)

Att ge gåvor och presenter

Något som jag tyckt varit det svåraste med att komma som vuxen till ett annat land och en annan kultur är att förstå de där små kulturella skillnaderna och nyanserna, jag brukar kalla dem "oskrivna regler". När man växer upp i ett land lär man sig hur man gör och säger i olika sammanhang helt enkelt för att man växer upp där och man ser hur andra gör och säger.

Att flytta till ett annat land innebär att man måste lära sig på nytt. Eftersom jag flyttade ihop med en amerikan fick jag självklart en viss inblick i hur man beter sig men Michael var en man som inte alls gjorde som alla andra så det var inte till så väldigt mycket hjälp.

För ett tag sedan pratade jag med min chef om det här att ge gåvor och presenter när man till exempel hälsar på någon. Jag har alltid tyckt att jag inte riktigt vetat vad som gäller eftersom Michael och jag hade ett minimalt umgänge (han var en riktig eremit ;)). I Sverige är det ju väldigt vanligt att ge blommor som gåva när man hälsar på någon. Enligt min chef är det också något folk gör här i USA men det verkar inte fullt så vanligt som det är i Sverige. Hon sade att många ger en flaska vin - det gör man kanske även i Sverige. Men det verkade också som om det är rätt vanligt att man inte tar med sig en gåva när man går bort. Nu kan säkert det här skilja sig från område till område och från stat till stat (som med allt annat i USA).

Eftersom min chef är en person som gjort många resor och som är mycket intresserad av andra länder har jag alltid känt att jag kan vara rätt svensk ihop med henne på jobbet. Väldigt skönt tycker jag. Och därför bestämde jag mig för att ge henne en vacker blomma som tack för att hon ställde upp förra veckan och tog mina arbetspass när jag befann mig i Sacramento. Och tårtkalaset gjorde ju inte saken sämre. :)

Hur folk pratar

Trots 14 år i USA har jag fortfarande en brytning - inte mycket men tillräckligt för att folk skall höra att jag inte är amerikan. I alla fall verkar det vara så i Mt Shasta området. Nu när jag var i Sacramento slogs jag av att i stort sett ingen verkade prata "riktig" amerikanska. De på hotellet var indier, taxichaufförerna kom från alla möjliga länder (några hade stora problem att hitta mitt hotell vilket gjorde mig litet nervös eftersom jag inte ville betala mer än vad jag behövde), folket på immigrationskontoret var en blandning av utlänningar och amerikaner. Restaurangfolket var också en blandning.
USA är en smältdegel av olika slags människor som har lärt sig engelska mer eller mindre bra. Förvånansvärt många kan inte prata engelska som man enkelt förstår. Jag låter som ett proffs ;) jämfört med många andra jag stött på.

Förutom alla olika slags brytningar som folk kan ha finns givetvis dialekter i USA, precis som vi har dialekter i Sverige. Här i Kalifornien (om man hör "riktig" amerikanska) pratas en rätt enkel engelska/amerikanska. Men så är det inte på många andra håll i USA där man verkligen får lära sig dialekten. Jag skulle ha svårt att klara mig tror jag i "the deep south". Eftersom Kalifornien har en enormt stor mexikansk befolkning pratar kanske inte så många denna enklare engelska utan det är ofta man hör mexikaner med en mycket stark brytning när de pratar engelska.

Weed har en rätt stor svart befolkning och en hel del har ett mycket speciellt sätt att prata och jag har svårt att förstå dem ibland. African English eller Ebonics kallas den här typen av engelska. Urban Dictionary har några rätt extrema exempel - inte lätt att hänga med:

Standard English Example:
Question: What do you need to do?
Answer: I need to take the time, to gather the information, and then double check it, to see if I am correct in my facts; Then I have to package it and take it to the Post Office, so that I can get it insured, to make sure I don't lose my valuable work.

Ebonics Example:
Question: What cha' gawn do?
Answer: Lawd ha' murcy! I nee' ta git dis stuff togetha
and take it ta da Post office, and git me some insurance!

Som sagt dialekten i södra USA är helt annorlunda än här på västkusten. Och det är många som pratar den typen av engelska. Den här kartan visar hur många stater det faktiskt är:


Här är några exempel på just den här typen av amerikansk engelska (Southern English):

- I only done what you done told me.
- You was sittin' on that chair.
- I might could climb to the top.
- This here's mine and that there is yours.
- He's fixin' to eat.

Inte precis vad jag lärde mig i skolan.

Många från Sverige utvandrade till Minnesota och där pratas en speciell engelska. Den lär vara en blandning av mer än 40 olika nationaliteter. Även i North Dakota pratas en speciell dialekt liknande den i Minnesota. Filmen "Fargo" utspelar sig i Fargo, i North Dakota och det var tur att jag kunde se den textad. Det var inte alldeles lätt att hänga med. Filmen är bra och kan rekommenderas - men med textning. :)



Bilderna från Wikipedia (kartan) och Brownielocks.com (Minnesota talk).

Som vanligt är USA ett land med stora skillnader och många kulturer.

Dubbelt medborgarskap

Flera kommentarer jag fått är om jag kommer att ha dubbelt medborgarskap eller om jag måste ge upp det svenska. Dags att reda ut begreppen litet. :)

Att ge upp mitt svenska medborgarskap är något jag ALDRIG skulle göra. Jag är svensk och kommer alltid att känna mig som en svensk. Mina 14 år i USA har inte ändrat på det. Självklart har jag förändrats som person och tagit till mig en del av det amerikanska men det betyder inte att jag under några omständigheter skulle vara beredd att ge upp mitt svenska medborgarskap.

Sedan 2001 erkänner Sverige dubbelt medborgarskap. Om man blev medborgare i ett annat land innan 2001 gav man automatiskt upp sitt svenska medborgarskap. Eftersom jag blev amerikansk medborgare först nu betyder det att Sverige aldrig kan säga att jag inte är svensk medborgare.
USA däremot erkänner egentligen inte dubbelt medborgarskap men det är mest på pappret som det gäller. De skulle aldrig komma till mig och säga "you have to give up your Swedish citizenship". Det skulle aldrig ske. På mitt Naturalization Certificate står det att min tidigare nationalitet är svensk. Så på pappret, enligt amerikansk lag, är jag inte längre svensk medborgare. Men det är alltså bara på pappret som det gäller. Litet konstigt kanske men det är så det är.

Just nu har jag bara mitt Naturalization Certificate som visar att jag är amerikansk medborgare. Och man kan inte resa med detta papper så mitt första steg är att skaffa ett amerikanskt pass. Det måste jag ha när jag skall resa till Sverige. Jag kommer att använda mitt amerikanska pass när jag reser ut från och in till USA och jag använder det svenska vid ut- och inresor till och från Sverige. Man skall alltså alltid resa med två pass. Här i USA tar det lång tid att få ett pass. Oftast tar det mellan 1-2 månader. Det kommer jag att sätta igång med under nästa vecka troligen. Efter måndagens helgdag. Vi har helgdag igen - Presidents' Day eller Washington's Birthday. George Washington var USAs första president. Det har jag lärt mig nu. :)

Något som slagit mig efter att ha levt i USA under 14 år i en "icke-amerikansk status" är att jag alltid känt mig kontrollerad på något sätt. En känsla av ofrihet har också funnits. När jag bodde i Sverige var det ju tankar och känslor som aldrig fanns eftersom jag var en "fullvärdig" medborgare. Så har det inte varit här i USA. Självklart har saker och ting förbättrats allteftersom jag blivit mer och mer integrerad men immigrationsverket har alltid funnits med i bakhuvudet. Till exempel att de måste veta när man flyttar och att man inte kan befinna sig utanför USA under en längre tid om man av någon anledning skulle vilja bo i ett annat land under ett par år till exempel.

Jag ser alltså bara fördelar med att ha dubbelt medborgarskap. Det enda som kan bli litet knepigt är om jag till exempel skulle flytta tillbaka till Sverige under en period eftersom man fortfarande måste deklarera i USA. Exakt hur detta fungerar har jag inte hunnit sätta mig in i men det är bra att känna till i alla fall.

Kanske jag skulle köpa en sådan här flaggkombination :) - bilden från Anderson Butik (som säljer svenska produkter i USA).

Ny amerikan :) och ny läcka :(

Min resa till Sacramento blev längre än vad jag trott. Kom inte tillbaka förrän igår morse till ett Weed i snöstorm.

Jag är nu amerikansk medborgare! :) Det har nog fortfarande inte riktigt sjunkit in att jag efter 14 år inte behöver ha ett dugg mer med USAs immigrationsverk att göra. Det har blivit en del under så många år - som turist, elev och permanent resident.

Det var bra att jag åkte till Sacramento en dag tidigare eftersom det snöade ordentligt på måndagen. Jag höll mig på hotellet större delen av dagen och gick igenom min ansökan och de 100 frågorna en sista gång .
På tisdagen var det nervöst och timmarna tycktes röra sig framåt med snigelfart. Min intervju var inte förrän halv ett och jag var på plats ungefär en halvtimme innan. Man får inte komma tidigare eftersom de har begränsat med sittplatser. Det var många andra som väntade på sin tur och ca 20 minuter försenat ropades mitt namn upp. Jag blev intervjuad av en kvinna som gick igenom min ansökan med en rasande fart. Jag var nästan löjligt mycket förberedd - men jag tror på att vara mer förberedd än vad man behöver vara. Jag fick sex frågor som jag klarade av utan problem och jag fick skriva en mycket enkelt mening och läsa en lika enkel mening. Det var allt och jag var godkänd!

Jag fick lämna ifrån mig mitt gröna kort - det kändes nästan konstigt faktiskt. Vi kom överens om att jag skulle få sväras in som medborgare samma dag eftersom jag gjorde det rätt klart att jag hade en mycket lång resväg. Efter ca 1 timme blev jag inkallad till ett rum och en man läste Oath of Allegiance och jag fick svara "I do." Jag fick mitt Certificate of Naturalization (jag är nu en så kallad "naturalized citizen" till skillnad från amerikaner som fötts här och på så sätt erhållit sitt medborgarskap) och allt verkade vara korrekt. Men jag såg inte att de missat en mycket viktig detalj - det såg jag först när jag kommit tillbaka till hotellet. De hade inte daterat mitt certifikat!!! Det är en detalj som inte går att utelämna. Hur skall man annars veta när jag blev medborgare. Jag kastade mig i en taxi men kontoret hade stängt tyvärr så jag fick ringa min chef och berätta att jag blev kvar ytterligare en dag. Jag var helt bestämd på att jag inte skulle lämna Sacramento innan jag hade mitt datum.

Nästa dag kom och jag åkte tidigt till immigrationskontoret. Det kontor jag hade besökt dagen innan hade inte ens öppnat. En kvinna passerade mig i korridoren och jag frågade om hon jobbade där. Det gjorde hon och jag förklarade vad som hänt. Hon tog mitt certifikat och kom tillbaka med det och nu hade det en datumstämpel. De skrev inte ut ett nytt certifikat. Jag frågade om det här kan hända och hon sade "oh ja, det har hänt" !?! Och att det här var vad de gjorde, dvs de fick stämpla datumet. Men herregud, varför är de inte mer ordentliga om det nu verkar vara något som händer litet då och då. Jag är SÅ glad att inte behöva ha med dem att göra mer. Jag hade nu mitt daterade certifikat men fick vänta många, många timmar eftersom bussen skulle gå först klockan 2 på natten. Greyhound har en mycket konstig tidtabell från Sacramento norrut - klockan 2 på natten och 7 på morgonen! Inget däremellan. Jag hade förlängt mitt hotellrum ytterligare en dag (den här resan kostade en förmögenhet med hotell, taxi- och bussresor) så jag tittade på TV, sov litet och gick och åt.

Till slut var det dags att bege sig till busstationen där vi fick vårt handbaggage genomsökt! Det här landet verkar helt ha spårat ur med kontroller precis överallt. Bussen tog sig genom snöstormen med nöd och näppe och en timme försemade var vi tillbaka i ett kallt och snöigt Weed. Och när jag kom hem möttes jag av en ny takläcka i en annan del av huset! och min hyresvärd har fortfarande inte kommit (han påstår att han och hans fru är sjuka - jag tror att han helt enkelt inte vill göra något) så jag får väl strida igen. Mitt tålamod beträffande det här huset har tagit slut och om jag kunde flytta ut skulle jag göra det med en gång. Vi får se om jag kan bryta mitt kontrakt.

Idag var det tårtkalas för mig på skolan. Min chef (jag har en mycket bra chef) hade ordnat med det för att fira mitt medborgarskap. Jag har blivit grattad och fått kort. Tänk att det hela har tagit slut - äntligen. Nu skall jag se till att jag skaffar ett amerikanskt pass eftersom mitt enda bevis just nu på att jag är medborgare är mitt Certificate of Naturalization. Dessutom vill jag ju kunna åka till Sverige på senvåren och då måste jag ha ett amerikanskt pass. Jag är otroligt tacksam att processen att bli medborgare bara tog litet drygt 3 månader.

Att vara amerikansk medborgare känns som en befrielse. Jag är fri att kunna stanna eller flytta utan att vara begränsad av alla möjliga regler för icke-amerikaner. Härligt!

Snöstorm

Efter 6 veckor med vårväder har vädergudarna bestämt sig för att ändra på det. Lagom förstås till min resa till Sacramento. Murphy's Law kanske.

I morgon dundrar ovädret in med orkanstyrka på vindarna, snö och kyla. Därför åker jag till Sacramento redan idag - söndag. Det blir en extra dag med hotell osv men jag vågar inte stanna här till i morgon eftermiddag när jag hade planerat att åka. Att bo uppe i bergen gör att vädret kan ställa till det så att man helt enkelt inte kommer härifrån genom att motorvägen kan stängas om det kommer mycket snö. Och det är självklart inte ett alternativ med min medborgarskapsintervju på tisdag.

Därför tar jag bussen till Sacramento idag och får en extra dag i morgon i Sacramento. Jag kommer inte att ta med mig någon dator så det får bli nya uppdateringar när jag är tillbaka. Förhoppningsvis har jag positiva nyheter efter intervjun.

På återhörande litet senare.

"I love you"

Något jag undrat över sedan jag kom hit till USA är varför man i stort sett alltid, när man pratat i telefon med till exempel sin man, fru, flickvän, pojkvän osv, säger "I love you" innan man lägger på luren.

När jag först lärde känna Michael pratade vi i telefon mellan mina besök här i USA och efter varje samtal sade vi alltid "I love you" som avslutning. Men det är inte bara om man är ifrån varandra under en längre tid som den här frasen kommer med utan det kan även vara efter ett kort samtal på jobbet med sin käresta. Och nästan alltid säger man "I love you" som avslutning.

Är det en liknande fras kanske som "Hi, how are you?" som hörs i affärer? Man säger den av gammal vana. Eftersom jag inte är amerikan har jag nog tyvärr inget bra svar men jag tycker det är en intressant del av det amerikanska samhället. Jag kan inte tänka mig att man i Sverige säger "jag älskar dig" efter varenda samtal man har med sin man eller fru. Själva frasen "jag älskar dig" låter mycket mera högtidlig tycker jag än "I love you". Kanske för att engelska inte är mitt modersmål?

Kanske det är litet samma sak som med ordet "hon" (kort för "honey") som många säger till varandra i alla möjliga sammanhang här i USA. Massor med människor har sagt det till mig i affärer och ute i samhället. Det är inget konstigt med det utan en del av det amerikanska sättet att prata. I början reagerade jag nog litet men nu tänker jag inte så mycket på det. Har dock svårt att tänka mig att en svensk skulle säga samma sak till en restauranggäst eller en person i matkassan. ;) Det hör liksom inte till det svenska kynnet. Vi svenskar är litet mer återhållsamma med så "stora" ord.

Nästa vecka lär det bli mycket av "I love you" och alla kan fira sina "honeys" på Alla Hjärtans Dag. :)




Bilden från examiner.com

Immigrationsverket fick mig att åldras idag ;)

Efter mitt vårinlägg igår kom vintertemperaturerna tillbaka idag. Men det var väl bara väntat eftersom det bara är början av februari. Det har varit en mycket ovanlig januari med sol och relativt varmt i stort sett varje dag.

Idag fick jag en smärre panikattack inför intervjun nästa vecka. Av någon anledning kände jag att jag skulle kolla litet mer på det här med "tax returns" (deklarationer) vid just medborgarskapsintervjuer. Jag hittade ett par hemsidor där det framgick att man med största sannolikhet kommer att få frågor om sina deklarationer. Det var jag förberedd på och hade kopierat de senaste fem årens deklarationer. Men det jag inte hade sett var ett dokument hos USCIS (immigrationsverket) där det stod i klartext att man var tvungen att ha med sig de senaste fem årens så kallade "tax transcripts" (en slags summering som görs av skatteverket och som man kan begära i efterhand). Eftersom jag inte kunde minnas att jag sett denna information tidigare och det inte stod något alls i intervjubrevet fick jag litet panik. Att inte skriva detta i klartext i intervjubrevet är urdåligt och jag fattar inte att det inte är en standardtext.

Som tur var fick jag tag på en trevlig och hjälpsam man hos skatteverket (vilket kanske inte alltid är det lättaste) och han pratade med mig och hjälpte mig under mer än en timme med dessa papper. Det visade sig också att de bara kunde faxa (det var ju inte tal om att skicka med post eftersom jag aldrig skulle få det i tid) tre tidigare års "tax transcripts". För de två tidigare åren var det något annat ("account transcripts") som jag inte vet om immigrationsverket kommer att godta. Alla papper kom fram till slut via faxen men som sagt, om immigrationsnissarna kommer att godta de papper jag fick idag det står skrivet i stjärnorna. Och jag vet fortfarande inte om staten Kalifornien har något motsvarande papper jag kan få. Jag hann inte ens ringa deras kontor idag. Ingen kul överraskning alls och det är bara att hålla tummarna nu att allt går vägen trots allt. Mycket underligt att man skall behöva leka detektiv och inte få klara instruktioner. Jag har gjort vad jag kan och har i alla fall mer bevis nu än vad jag hade tidigare.

Nog med gnäll. Men några fler gråa hårstrån fick jag nog idag. ;) Det där med ålder är intressant tycker jag eftersom man nuförtiden egentligen inte alls vet hur gammal en person är. När jag var liten var tanter oftast tanter och gubbar var oftast gubbar. Den svenska tanten med permanentat hår och blommig klänning var ett faktum. ;) Och de som var 60+ lyssnade på en viss musik - ofta på Bertil Boo - den sjungande bonden.

Idag är gränserna mycket mer flytande. Ett bevis är en av de nya domarna hos "American Idol". Jag hade tänkt att inte titta på programmet eftersom förra säsongen var otroligt tam. Men så halkade jag in i sändningen för ett par veckor sedan och det var en helt annan stämning med de nya domarna Steven Tyler (Aerosmiths ledsångare) och Jennifer Lopez (ingen mer presentation behövs väl). Steven Tyler har verkligen gjort att American Idol känns intressant igen. Han är 62 och trots sitt omfattande droganvändande skulle jag aldrig gissat att han var i 60-årsåldern. Kul är det i alla fall att folk inte åldras som förr.

Hittade den här videon hos YouTube med Aerosmith - härlig låt tycker jag.

Promenad i februarisolen

Den senaste månaden har Kalifornien haft ovanligt fint väder. Vi blev dränkta i december men de senaste veckorna har det varit vår. Igår var det rekord som slogs litet överallt. Vi hade runt +18 och normalt "skall" det vara runt +8 den här tiden på året. I Sacramento (dit jag skall nästa vecka) var det runt +25. Helt otroligt.

Det fina vädret lockade så jag begav mig ut på en promenad i ett skogsområde (där det faktiskt inte fanns några skyltar som sade att det var privat mark) alldeles i närheten av där jag bor.

Efter samtal med R i Arizona (som nu i stort sett verkar ha återhämtat sig från sin valley fever-sjukdom) fick jag klart för mig att det var en tidigare så kallad "rest area" som nu hade stängts. Några picknickbord fanns kvar men annars var det bara skogen och en bäck som går genom Weed, Boles Creek, som omgav mig.

Härligt med vattnet som porlade och solen som sken. :)

Marie Callender's pajer

Marie Callender's pajer är goda - och kaloririka. I fredags "syndade" jag och köpte en av deras så kallade "pot pies" (det är en paj som helt omsluter innehållet med en frasig pajdeg). Det är sällan jag köper färdiglagad mat men efter en intensiv arbetsvecka var det läge att ha något enkelt som jag bara kunde värma.

Marie Callender's tillverkar inte bara pajer och annan färdiglagad mat utan det är även en restaurangkedja här på västkusten. Don Callender grundade den första restaurangen 1948 i Long Beach i Kalifornien. Restaurangen fick hans mammas namn. Till att börja med såldes mest pajer men idag har man alltså all slags färdiglagad mat och dessertpajer. Jag kan rekommendera den här restaurangen - men bara om man inte bantar. :) De flesta rätter är "laddade" med kalorier men de är goda och känns litet som hemlagad mat faktiskt.





Idag är det "THE sportsevent" här i USA, nämligen Superbowl - finalen i den amerikanska proffsfotbollen. I år går den av stapeln i Arlington i Texas mellan Pittsburgh Steelers och Green Bay Packers. Under några timmar innan matchen börjar har man ett så kallat "pregame program" när man pratar om lagen, intervjuar folk och massor med reklam kommer att visas. Jag har försökt lära mig reglerna i amerikansk fotboll men har aldrig lyckats egentligen. Det verkar nästan som om man måste växa upp med den här sporten för att ha ett riktigt intresse. Men de allra flesta amerikaner kommer att sitta klistrade framför sin TV idag.

Magiska moln

Ibland bildas magiska och vackra moln ovanpå, runt eller i närheten av berget Mt Shasta. För en liten stund sedan när jag tittade ut genom fönstret såg jag ett av dessa vackra moln. Det här är ett så kallat "lenticular cloud" - linsformat moln. Nederdelen av molnet kom tyvärr inte med eftersom det fanns telefonledningar i vägen.

Molnet ser ut att delas upp i flera delar och färgas alltmer rosa-gult av den nedgående solen. Läckert!

Tusen gallons jämnt

Igår kom min "utility bill", det vill säga vatten, avlopp och sophämtning. Tidigare räkningar har visat exakt hur mycket vatten jag använt. Igår var det en jämn och hög summa - 1000 gallons (1 gallon = 3.78541178 liter). Så mycket vatten har jag tidigare aldrig använt. Efter ett samtal till en av mina vänner blev slutsatsen att City of Weed troligen uppskattar användningen under vintern. Om det är mycket snö kommer de inte åt att avläsa vattenmätaren så då måste de ge alla en ungefärlig summa. Nu har vi ingen snö så varför de gör det nu är ett mysterium - men det är ju Weed. ;)

Trots snart 14 år i USA känner jag mig fortfarande litet som en motståndare till hur man mäter och väger här. Självklart har jag lärt mig enklare saker som att 1 inch = 2,54 cm och att 1 foot = 30 cm. Men många mått och längder känns oerhört komplicerade. En av mina mattelärare här i USA var en klok kvinna - hon sade att metersystemet är mycket mer logiskt. Visst är det det!

Svenska recept har jag räknat om med omräkningstabeller och jag har både svenska och amerikanska saker att väga och mäta med.

Många termometrar visar som tur är både Celsius och Fahrenheit. Jag har lärt mig på ett ungefär vad till exempel 60 grader fahrenheit är men om någon säger +15 grader Celsius då vet jag precis hur det känns. Det där har att göra med att växa upp med något och ha det i ryggmärgen.


Mina amerikanska mått för amerikanska recept - teaspoon, tablespoon osv.


Alldeles nyligen gick mitt svenska decilitermått i plast sönder så då fick jag snabbt ta reda på vad som kunde motsvara det. Det visade sig vara 1/3 cup!


Det här måttet har som tur är på ena sidan cups och ounces och på andra sida milliliter.


Det här mätbandet har faktiskt bara inch och feet men jag har en linjal i alla fall som visar både centemeter och inches.


Man har försökt införa metersystemet i USA men amrisarna har inte gett det tummen upp. Dags tycker jag! :)

Phil spår en tidig vår

Phil lär nog vara världens mest kända murmeldjur. Han bor i Punxsutawney (inte alldeles lätt att veta hur man skall uttala det ;)) i Pennsylvania. Idag är det hans och alla andra murmeldjurs högtidsdag i USA - Groundhog Day!

Phil förutspådde tidigare idag att det skulle bli en tidig vår. Kanske något man hoppas på i östra halvan av USA som under de senaste dagarna drabbats av ett oväder som verkar vara något helt enormt. Detta oväder har kallats "historiskt" och "monster". Ett oväder som lär ha täckt ungefär 1/3 av USA och dumpat snö, is och lett till tusentals inställda flighter. Det värsta ovädret på 40 år!

I USA finns det alltså en tradition att låta ett murmeldjur förutspå när våren skall komma. Om murmeldjuret inte ser sin skugga blir det en tidig vår. Ser han sin skugga blir det vinter i ytterligare 6 veckor. Phil såg inte sin skugga idag. Problemet kanske är att det finns flera murmeldjur som också gör väderprognoser. Flera såg sin skugga. Hur skall man tolka det? Troligen att murmeldjur inte är meteorologer. :) Eller att de kanske bara spår vädret lokalt.

Punxsutawney Phil har sin egen hemsida - självklart att murmeldjur inte skall vara sämre än oss människor. Några andra kända murmeldjur som också hör till denna unika grupp är:
Wiarton Willie i Wiarton, Ontario i Kanada, Shubenacadie Sam i Shubenacadie, Nova Scotia också i Kanada (det finns alltså till och med en internationell "avdelning: :)), Jimmy the Groundhog i Sun Prairie, Wisconsin, Stormy Marmot i Aurora, Colorado, Mountain Maryland Murray i Cumberland, Maryland, Staten Island Chuck på Staten Island (New York City), Buckeye Chuck i Marion, Ohio, General Beauregard Lee i Lilburn, Georgia och några till.

Groundhog Day - ytterligare en egenhet i den amerikanska kulturen. :) Och en bra film med Bill Murray.



Bilden från www.groundhog.org

Betala pengar till Uncle Sam

Ett par av frågorna som finns på ansökan om amerikanskt medborgarskap lyder "Since you became a lawful permanent resident (det är vad jag är just nu), have you ever failed to file a required Federal, State, or local tax return?" och "Do you owe any Federal, State, or local taxes that are overdue?" Att inte ha deklarerat (tax return är detsamma som deklaration) eller att vara skyldig skatt gör att man kan bli nekad medborgarskap.

För mig är det självklart att betala skatt på det jag tjänar. Det gjorde jag i Sverige och det har jag gjort i USA. Det finns emellertid en rätt stor och aktiv rörelse i USA som inte betalar skatt eftersom de anser att beskattning av privatpersoner går emot USAs grundlag (the Constitution). Under hippie-rörelsen i USA växte den här antiskatterörelsen och är fortfarande aktiv.

Den 31 januari är sista dagen då en arbetsgivare skall ställa ut något som heter W2. Det är en blankett som uppger hur mycket man tjänat under 2010, hur mycket skatt som dragits. Den skickar man med sin deklaration och informationen skickas också till olika statliga instanser. Jag hämtade min blankett igår på skolans lönekontor.

Som jag skrivit om här tidigare är USAs skattesystem ett av de mest komplicerade i hela världen. Det är därför det finns en uppsjö av så kallade "tax preparers", dvs företag som hjälper folk med sina deklarationer. Jag tog hjälp av ett par sådana företag när jag flyttade tillbaka från Oregon eftersom jag skulle skicka in deklarationer till tre olika ställen. Förra året var min första gång att deklarera på egen hand och det gick bra. Det blir nog samma sak i år.

Jag saknar den svenska, förenklade självdeklarationen!

Bilden av Uncle Sam (som symboliserar den amerikanska regeringen) kom på 1800-talet. Jag tycker han ser rätt sträng ut - Gubben USA. ;)


Jag tror att jag föredrar Musse som Uncle Sam. :)