Svenska allemansrätten

Min mamma ringde i morse och berättade en solskenshistoria. Hon har några gånger träffat på ett par som bor i närheten av henne och de berättade häromdagen att de hade plockat en massa svamp i höstas. Bland annat kantareller. Min mamma, som själv gillar att plocka svamp men som inte kan komma ut i skogen som förr då hon har benskörhet, svarade att det lät ju härligt. Mannen sade att han skulle komma över med litet svamp. Min mamma tänkte inte mer på det men så för ett par dagar sedan ringde det på hennes dörr och paret med svamparna stod utanför hennes dörr. Hon fick en påse kantareller som hon skulle smaska på någon dag.


Som svensk tar man allemansrätten för given. Att kunna gå ut i skog och mark och plocka både blommor och svamp är en självklarhet. När jag flyttade till USA blev jag påmind om att allemansrätten är något rätt så unikt. Här i USA har jag stött på otaliga skyltar som säger "Private property," "Keep out" och "No trespassing". Något som jag verkligen saknar är att inte kunna gå fritt i naturen och att jag blir utestängd från vackra områden. Visst finns det fina naturområden som är öppna för alla men det är inte samma sak som att bara kunna gå ut i skogen och följa någon stig. Jag bodde under många år i ett område som heter Kärrdal i Sollentuna och hade otroligt nära till skogen och en sjö. Det var underbart att kunna följa årstidsväxlingarna på nära håll.

Vi skall vara tacksamma för allemansrätten.