Monday, November 27, 2006

Svensk mentalitet - är det så vi är?

Igår skrev jag om de där oskrivna reglerna som man bara kan när man växer upp i ett land. Det finns en del stereotyper om oss svenskar som att vi är blyga och inåtvända. Om de är sanna eller inte vet jag inte eftersom alla människor är olika. Troligen är vi blyga jämfört med amerikaner men när man väl kommit över den där första tröskeln är det faktiskt rätt lätt att bli kompis med en svensk. Amerikaner är ofta väldigt öppna och pratar med alla men att sedan verkligen komma djupare kan ta väldigt lång tid.

För att återgå till oskrivna regler. Troligen är min betraktelse färgad av att jag bodde i Stockholmsområdet hela mitt liv.

Titta inte på folk i tunnelbanan. Det är okej att titta på allt annat. Jag kunde reklamen utantill när jag jobbade och åkte tunnelbana varje dag.

Prata inte med främlingar såvida du inte pratar om vädret eller om bussen som är försenad.
Min amerikanska kompis C sade en gång att hon tyckte folk var så oartiga eftersom de inte sade "Hej" när hon t ex var ute och gick. I USA hejar man oftast på varandra när man möts.

Inled gärna ett samtal med att tala om vädret. Det är neutralt och "säkert". Alla har någon åsikt om det och det pågår varje dag.

Var beredd på att uppge din ålder. Vi svenskar tycks vara fixerade vid hur gammal någon är. Har du tänkt på hur ofta svenska nyhetsprogram talar om hur gammal någon är. Varför är det så intressant? Det är en befrielse här i USA att man inte tycks ha samma åldersfixering.

De flesta svenskar har en stor tilltro till att "storebror" skall ta hand om dem. Nu när det svenska välfärdssystemet håller på att monteras ner blir många väldigt rädda och upprörda. Hur skall det gå? Hur skall jag klara mig? Det är som om vi glömt bort att vi faktiskt kan ta hand om oss själva. Här i USA måste man klara sig själv i mycket större utsträckning. Blir man sjuk och måste ligga på sjukhus måste man ha en sjukförsäkring så att man inte sedan står med en räkning på en halv miljon kronor.

Det är spännande att se skillnader mellan olika länder och kulturer och som svensk kan man definitivt tillföra sitt nya hemland det som är bra med den svenska kulturen.

7 comments:

JaCal said...

Hittade hit via din kaffe kommentar i min blog! Rolig läsning - känner igen mig massor i det du skriver också!

Oj, vad svårt det är att åka tunnelbana i Stockholm efter ett par år i USA... ;-)

Annika said...

Visst är det så...Amerikaner så öppna och lätta, men OJ så svåra att komma in på det rikigt djupa livet, helt klart.

Och ja, visst är det svårt att åka t-bana i sthlm när man har bott i USA ett längre tag.

Victoria said...

Hej, här kommer en hälsning från Florida! Hittade hit till din intressanta sida via Anne (utvandrare2000talet) och jag undrar hur du lagt in den där praktiska almanackan med klocka som du har nere till höger? Har du gjort den själv?

MVh, Victoria

Anonymous said...

Hejsan, undrar lite saker om att bo i USA. T ex hur du fick tillstånd att bo där, hur gick du till väga, vart ska man vända sig, är det roligt att flytta till USA?

Hälsningar Linn Löfgren- du får gärna svara till mig mail.
- linn.lofgren08@gmail.com

Anonymous said...

Du har en jätte intressant blogg, och du skriver jättebra, jag känner igen mig i små delar. Jag satt och googlade på om hur många mil det var mellan usa och sverige, och jag kom på något konstigt sätt in på din blogg, och tur var väl det! Även om jag är bara 15 år så talar din blogg väldigt mycket till mig, forsätt så här, och ha det så bra!

- muffins_95@hotmail.com

Anne-Marie said...

Anonym: Tack och välkommen hit! Jättetrevligt om du fortsätter att läsa. Undras just hur du kom till min blogg genom den sökningen? Oh well, Google har litet underliga vägar ibland. :)

Anonymous said...

Jätte fint skrivet, Kan du berätta hur du upplever *pursvenskar* med andra svenskar här i Sverige. ? Hittar du några likheter i USA i denna fråga.