Friday, February 19, 2016

Är Alfons Åberg farlig?

Ibland undrar jag hur vi som är litet äldre faktiskt överlevde vår barndom och klarar oss rätt bra i livet. För någon månad sedan anmälde en förälder en förskola i Malmö då barnet fått mardrömmar efter att ha sett en film med Alfons Åberg. Tydligen har den här Alfonsfilmen visats under 25 år på bio och kanske en miljon barn sett filmen. Vet vi hur skadade dessa barn har blivit av filmen? Och vi som var barn på 50- 60- och 70-talen eller ännu tidigare hur klarade vi oss när vi tittade på barnfilmer som säkert var "skadliga"?

Jag är sarkastisk vilket jag hoppas framgår men ibland undrar jag hur mycket man kan skydda barn från olika upplevelser. Om man inte får vara med om både positiva och negativa upplevelser blir det litet som en "skyddad verkstad". Att "curla" barn finns både i USA och i Sverige, det vill säga föräldrarna vill ge sina barn så få negativa upplevelser som möjligt. Självklart vill man att ens barn skall ha en bra och trevlig uppväxt men livet består av både det som är roligt och mindre roligt.

Allt var inte bättre förr utan mycket har blivit bättre under årens lopp men det känns nästan som om man vill ta bort den delen av tillvaron och livet (kanske både för barn och vuxna) som kan innebära besvikelser, sorg och att det faktiskt är okej att inte alltid må bra. Vi växer som människor genom att få ta del av känslornas hela spektrum. Det kan jag intyga till 100% efter de senaste 19 åren som har varit en berg- och dalbana minst sagt.
Alfons Åberg är bara ett symptom på något större och det är intressant att fundera över sådana här saker tycker jag.

Jag var för gammal för att titta på Alfons men jag tittade på andra program. Minns ni de här i mitt tycke roliga och trevliga programmen?

Från A till Ö med Birgitta Andersson, Bert-Åke Varg och Inga Gill.



Fablernas Värld som innehöll sedelärande historier.



Anita och Televinken med tant Anita. :) Jag tittade inte på det här programmet 1978 men det fanns knappt några klipp hos YouTube.



Pellepennan och Suddagamman. Det här är 60-tal. En ritsaga av Gunnel Linde som handlade om Pellepennan som ritade och Suddagumman som suddade.



Pippi Långstrump var min absoluta favorit. Inger Nilsson - som spelade Pippi - är nästan jämngammal med mig och jag identifierade mig med Pippi. Hade till och med en Pippiperuk. ;) Numera har man skrivit om vissa ord i Pippiböckerna som inte anses vara passande.



Bamse världens starkaste björn som äter dunderhonung och har kompisarna Lille Skutt och Skalman. Tydligen lever Bamse vidare i allra högsta grad.



Ett program som jag aldrig tittade på eftersom jag var litet för gammal då var "Vilse i Pannkakan". Det här programmet verkar vara något av det mest surrealistiska som har sänts och barn lär ha blivit skrämda. Staffan Westerberg som var vilse i pannkakan har fått epitetet "Mannen som förstörde en hel generation".

För att listan inte skall bli alltför lång vill jag bara nämna några ytterligare klassiker: Beppes Godnattstund med Beppe Wolgers iförd nattmössa i en stor säng med dockor, Fem Myror är fler än Fyra Elefanter (en riktig klassiker), Humle och Dumle som var ett av SvTs första barnprogram där två skafferitroll hade huvudrollerna, Drutten och Gena som var med i Sveriges Magasin.

Vill bara avsluta med en av de absolut bästa TV-serier för barn och ungdoms som sänts - Kråkguldet.

44 comments:

My kids' Mom said...

Hej Anne-Marie,

Hoppas allt är bra med dig-

Vilket kul blogginlägg och speciellt eftersom det blev en promenad down memory lane :-) och fasiken vilket minne du har! Pellepennan och Suddagumman hade jag helt glömt bort men minns nu :-) Från A-Ö kunde vara riktigt spännande då Hedvig skulle gömma sin näsa. Kråkguldet var en rysare som man som barn kunde bli lite rädd av men det fanns ju aldrig på kartan att föräldrar skulle ringa och anmäla någon för att barnen blev lite rädda.

Ja, herregud säger jag! Vart är vi på väg.

Ha en fin dag och tack för ännu ett trevligt blogginlägg.

Kram och ha en underbar helg!

Anneli

Pettas said...

Jag säger som Anneli. Vilket minne du har och tack för minnena du väcker.
Det jag tycker är fånigt i sammanhanget med barnet som fick mardrömmar av Alfons Åberg ( kan säkert vara så) är att alla böjer sig och ber om ursäkt för livet.
Jag förstår inte den delen överhuvudtaget.
Vi kan ju inte linda in alla i bomull och stänga dörren om oss och hålla verkligheten utanför.
Massmedia är experter på att förstora saker också. Vart är vi på väg?
Suck!

Kram

lenaiwales said...

Härliga minnen!
Enl denna anmälan ang Alfons, så borde mina barn var totalförstörds. Konstigt att vi inte märkt detta, hi,hi!!!
Det kan kanske vara så att barnet har andra problem, men att det det är lättare för föräldrarna att beskylla någon annan. Trams tycker jag!!!!!
Tack för din kommentar hos mej!
Ha en bra weekend!

debbie said...

om alfonshistorien kan jag inte yttra mig eftersom jag inte har några förstahandsuppgifter. men en liknande situation har jag upplevt när mina barn var små, och min dotters bästis reagerade starkt på sagor som lästes på dagis. tack och lov kunde det lösas mellan föräldrarna och dagis utan att hela nationens tyckande blandades in.
vår familj var så ovanlig att vi inte hade tv, men jag har många radiominnen. Fibber McGee and Molly var väl inget barnprogram, men något hela familjen lyssnade till varje vecka.

Guide om Dubai said...

Såklart att han inte är farlig ;)

olgakatt said...

Det var väl att ta i att anmäla förskolan för filmen om Alfons. Man kan aldrig förutsätta vad barn blir skrämda av men nog borde föräldrarna kunna hantera detta. En släktings lilla dotter var länge vettskrämd för folk med glasögon utan att man lyckades klura ut varför. Hon gallskrek när nån med brillor tittade på henne. Med tiden gick det förstås över, men det krävdes ju litet förklaringar av föräldrarna i umgänget med folk.

Själv läste jag alla sagor jag kom över, gräsligt hemska folksagor, HC Andersen och allt möjligt utan att bli det minsta skrämd. Nog kan barn tidigt skilja på saga och verklighet.

Rebekah M said...

Intressant ämne, det här! Jag har funderat ofta, och ganska länge, över vart det hela är på väg. Även om media har tendenser att blåsa upp så'na här historier, så ligger det så mycket i det Du skriver om "curlingen" ... eller kanske det heter "curlandet". Det måste ju nästan bli en hel generation av prinsar och prinsessor som vill vara "center of attention", och det kan bli problematiskt om alla vill ha uppmärksamhet på samma gång.

Jag kommer inte ihåg exakt vilket år vi skaffade TV, men jag vet med säkerhet att vi hade 1963, eftersom jag minns JFK. Känner igen alla namnen på serierna, men jag tror jag måste hamnat mitt emellan på nå't sätt ... för jag kommer inte ihåg dem särskilt väl. Fablernas Värld, kanske ...

Brorsan tog mig med på bio när jag var sju, åtta år för mamma jobbade natt på sjukhuset. Jag såg James Bond och Cat Ballou ... Hur skadad blev jag?! Jag vet inte, men hittills har jag levt ett hyfsat liv och hållit mig inom lagens råmärken.

Jag fick mardrömmar av att läsa Astrid Lindgrens 'Mio, min Mio', men jag läste den i alla fall.

Anne-Marie said...

Hej Anneli,

Vad roligt att du uppskattade inlägget. :) Jag mindes nog inte alla program av mig själv utan blev litet påmind när jag var inne hos YouTube. De flesta fanns i minnet men just Pellepennan var en sådan påminnelse. :)
Från A till Ö var ett av mina favoritprogram som jag faktiskt också tittade på när jag blev äldre och det gick i repris.
Visst var Kråkguldet litet kusligt men jag tyckte mycket om den serien. Läste faktiskt även en bok med samma namn.
Ibland undrar man verkligen vart vi är på väg.

Ha en fin helg du också! Kramar!

Anne-Marie said...

Karin: Som jag skrev till Anneli mindes jag inte varenda program även om de flesta fanns i minnet. Roligt att du tyckte om inlägget. :)
Mycket märkligt tycker jag också att det som hände i Malmö gick så långt som till en anmälan.
Livet består av både roliga och mindre roliga saker men allt hör livet till och man kan inte blunda för varken det ena eller det andra. Gör man det får man oftast stress och andra problem.
Massmedia är givetvis experter på att förstora upp saker och ting - som vanligt. :)
Kramar!

Anne-Marie said...

Lena: Visst är det kul med litet nostalgi ibland. :)
Ja du, man ju undra hur skadade vi är egentligen som vuxit upp i en annan era. ;) Det tycks gå rätt bra för oss trots allt.
Säkert att det kan finnas andra orsaker dessutom bakom barnets mardrömmar. Håller helt med dig om att det är tramsigt att gå så långt som att anmäla.
Alltid roligt att titta in hos dig och se vad Lena haft för sig. :) Har dock inte hunnit med min bloggrunda ännu.
Ha en fortsatt fin helg!

Anne-Marie said...

Debbie: Jag vet ju heller inte mer än det jag läst i massmedia betr. Alfons Åberg.
Låter mycket sundare tycker jag att försöka lösa saker och ting på en "lägre nivå" utan att behöva blanda in hela Sverige.
Jag lyssnade en hel del på radio som yngre men där har jag dåliga minnen av vad jag lyssnade på. Ett program har jag för mig hette Nicke Lilltroll.

Anne-Marie said...

Guide om Dubai: Välkommen hit! Kul med en helt ny kommentatör. :)
Jamen visst, självklart att Alfons inte är farlig! :)

Anne-Marie said...

Olgakatt: Tycker också att det verkar att ta i att göra en anmälan. Självklart kan barn bli skrämda av olika saker men man tycker att det kunde ha hanterats mellan föräldrarna och förskolan på ett annat sätt.
Barn kan ha alla möjliga slags rädslor som verkar helt oförklarliga. Som tur är växer väl de flesta bort.
Jag läste också alla möjliga slags sagor och berättelser. Minns att vi hade en tjock bok med en massa otäcka berättelser som jag läste med "god aptit". :)

Anne-Marie said...

Rebekah: Minns att du alldeles nyligen skrev om att "curla" barn. Jag tycker det är intressant att fundera över sådana här saker som har att göra med hur människor tänker och agerar.
Jag tror att föräldrarna bara vill sina barn väl givetvis men tyvärr gör de nog barnen egentligen en björntjänst eftersom man som barn måste ha vissa motgångar också.
Jag tycker man ser väldigt tydligt - både här i USA och i Sverige - att vi har en stor mängd yngre människor som sätter sig själva i första hand och som kräver väldigt mycket för att vara nöjda.
Du är ju litet äldre än mig så kan tänka mig att du kanske var litet för stor för en del av de här programmen. Serien Från A till Ö har gått i repris även när jag var äldre och jag tyckte fortfarande om att titta då.
Jag tror att "curlandet" inte var lika utbrett när du och jag var barn och att man klarade sig bra ändå. :)
Jag läste en del deckare minns jag som relativt ung och de var litet läskiga.

Marina said...

Nu blev det verkligen nostalgi på hög nivå - kul! Många bekanta program där. En serie som etsade sig fast riktigt hårt var också Kullamannen, den där jättespännande serien med den mystiske mannen, han med "två vita och två blå"... Den där "Alfons-historien" är bara så tragisk och fånig, så den tänker jag inte ens bry mig om att kommentera. Man upphör aldrig att förvånas av vissa människor. (Undrar förresten vad de föräldrarna tittade på som små...)

Louise said...

Tydligen läste jag någonstans (hittar ej källan nu) att det där med Alfons var ett stort missförstånd och hade blivit förstorat i medier, så hur sant det är vet jag inte... Men det daltas mycket med barnen idag verkar det som :)

Anne-Marie said...

Marina: Vad roligt att du tyckte om nostalgin! :) Kullamannen har jag minnen av också men inte lika starka som Kråkguldet. Kanske beroende på att jag läste både boken och såg TV-programmet.
Visst är det fånigt med anmälan av Alfons. Helt okej att du inte kommenterar. :)
Ja, det kan man ju verkligen undra vad föräldrarna tittade på. Kanske de är unga och har blivit "curlade".

Anne-Marie said...

Louise: Massmedia brukar förvränga saker och ting så det kan säkert vara så.
Mitt påstående att det "curlas" för mycket idag, det står jag dock fast vid. :)

Channal said...

Detta är bara pinsamt! Har inte massmedia något annat att skriva om. Tror nog att Bröderna Grimms sagor är bra mycket läskigare. Hans o Greta, Rödluva och vargen eller Snövit.

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Anna: Massmedia gillar förstås att skriva om saker och ting litet överdrivet men man kan ju undra hur det står till numera.
Alla de sagor du nämner borde ju vara farligare än Alfons och tydligen överlevde barn även när de läste de gamla sagorna. :)
Kram!

Anonymous said...

Hej
Inte vet jag hur vi överlevt som sett alla dessa farliga barnprogram? förutom barnprogrammen vet jag att jag såg en deckare som hette syndare i Prag minns inte hur gammal jag var men runt 12 år kanske det kan inte ha varit nyttigt för mig.
Älskar dina inlägg med gamla saker man glömt men när man läser är det som igår för övrigt kan jag säga att för ca 5-6 år sen köpte jag Kråkguldet på DVD Box på Åhlens på rea helt undebart och de där föräldrarna som anmälde Alfons och förskolan de lär få anmäla mkt hela sitt liv tills barnet flyttar hemifrån o slipper sina nojiga föräldrar.
Hälsningar Birgitta S

Steel City Anna said...

Televinken tyckte jag såg lite läskig ut :) men jag hade ett kassettband som jag gillade. Annars var Björnes Magasin min barndom. Jag gillade Trasdockorna allra bäst, eller the Raggy Dolls som det heter här, döm om min förvåning när jag såg att det programmet publicerades av Yorkshire Television! En liten cirkel som slöts. Även jag och maken tittade på samma program, tjeckisk dockteater. Han för att det var det enda som fanns och jag för att Sverige tyckte att det var välgjort med trevlig socialistisk moral ... Det säger lite om det politiska klimat man växte upp i, jag tror faktiskt nästan det kan ha varit mera traumatiskt än nu :)

Steel City Anna said...

Läste just Rebekahs kommentar, visst var Mio min Mio extremt läskig! Var bara jag som tyckte det som barn. Har läst den även som vuxen och jag tycker verkligen att det är en obehaglig stämning hela tiden. Ska kolla om jag kan anmäla nån :)

Anne-Marie said...

Hej Birgitta,
Ja, man kan undra hur alla tidigare generationer klarat sig någorlunda. :) Jag läste deckare när jag var relativt ung. Vem vet hur det påverkade mig.
Vad roligt att du tycker om nostalgin. :) Som du säger, när man tänker efter verkar det inte som så länge sedan.
Vad skoj att du kunde hitta Kråkguldet på DVD. Tror att det är en klassiker.
Kanske barnet inte flyttar hemifrån om det blivit alltför mycket "curlat". ;)

Anne-Marie said...

Anna: Nej, televinken tyckte jag nog aldrig såg läskig ut.
Björnes Magasin kom väl senare så jag var litet för stor. Har en känsla av att du är litet yngre än mig. :)
Känner inte alls till the Raggy Dolls. Kul att både du och din man tittade på samma program.
Barnprogram med socialistisk moral var nog poppis ett tag i Sverige. Nu skulle säkert folk bli kränkta till höger och vänster. ;)
Jag har nog aldrig läst Mio min Mio vad jag minns. Konstigt. Åh, du kan säkert anmäla någon Anna. ;)

Annica said...

I vissa fall önskar man nästan att det borde krävas någon slags utbildning och legitimation för att skaffa barn. För de där föräldrarna blir det ett heltidsjobb att skydda barnet från "livet". Och må de se till att barnet inte råkar titta på några som helst TV-nyheter eller bläddra i en dagstidning. För där vimlar det hela tiden av hemska och mardrömsframkallande händelser. Det tycker t.o.m. vi vuxna.
När jag var liten så fanns inte TV så det var radion man lyssnade till. Men som vuxen har jag med glädje sett både Från A till Ö, Fablernas värld, Anita och Televinken, Teskedsgumman (har jag på DVD!), Pippi Långstrump, m.m. Jag tror att riktigt bra och välgjorda barnprogram kan ses med behållning av alla åldersgrupper.
Kram från en (över)mogen men också barnslig TV-tittare. ;)
P.S. Mysiga Nicke Lilltroll gillar jag än idag.

Rebekah M said...

Anne-Marie, Anna ... 'Kul', att höra att någon fler läst Mio min Mio, och dessutom tyckte att den var läskig. Jag skulle ha lagt ifrån mig den i stället för att läsa ut den.

Men i alla fall ... det har gått en dag sedan jag skrev, och har kommit ihåg två series som jag verkligen tyckte om: Bullerbyn och Saltkråkan.

Ika said...

Pippi var (och är!) för alltid en favorit! Bamse också, och självklart även Alfons Åberg. Det andra barnprogrammen du skriver om var jag nog lite för ung för att se. Jag håller med om att man försöker skydda barn från "obehagligheter" och jag kan inte tänka mig att något tagit skada av dessa program. HOWEVER, ett program som jag INTE skulle vilja visa mina framtida barn är Tom och Jerry, trots att älskade det och ändå blev normal. Såg ett avsnitt för inte så länge sen och var nästan tvungen att hålla för ögonen. Jösses var rå den är, haha! Hela serien handlar ju om att slå och få död på varandra.

Minns du förresten en serie och hette lördagsgodis? Min farbror var programledaren:)

Anne-Marie said...

Annica: Du känner precis som jag. "Körkort" för att bli förälder har jag länge efterlyst. :) Man behöver ju tillstånd för mycket annat, så varför inte för ett av de kanske allra viktigaste "uppdragen" som människa.
Man undrar om barnen som blir "curlade" och skyddade också undviker allt märkligt som finns på internet. TV är ju verkligen ytterligare en källa till mycket som kan vara skrämmande.
Kul att du har sett och tyckt om samma program som jag minns. Teskedsgumman tog jag inte upp eftersom jag gjort det i något annat inlägg. Vissa av de välgjorda barnprogrammen kan absolut ses av alla åldersgrupper. Vilse i pannkakan tror jag dock inte skulle ha sänts.
Jag minns att du skrivit om Nicke Lilltroll i någon annan av dina kommentarer här. :)
Kram från ytterligare en barnslig person! ;)

Anne-Marie said...

Rebekah: Jag fattar inte varför jag inte läste Mio min Mio. Kanske var det bäst så.
Bullerbyn och Saltkråkan är definitivt ytterligare två klassiker som fortfarande står sig. Båtsman var ju så härlig i Saltkråkan. :)

Anne-Marie said...

Ika: Pippi är ett härligt program och bra böcker. Alfons tittade jag aldrig på eftersom jag var litet för gammal.
Jag kan inte tänka mig att alla tidigare generationer tagit skada av alla "farliga" sagor och berättelser.
Tom och Jerry är onekligen litet utmanande. Inte lätt att vara Jerry. ;)
Nej, tyvärr minns jag inte Lördagsgodis. Fick "googla" för att se vem som kan vara din farbror - det stod att sammanlagt fyra personer var programledare. Hittade bara en Lundin. ;)

Gunnel said...

Mina barn tittade på Vilse i pannkakan och har inte tagit någon skada av det. Jag minns själv programmen och fattar fortfarande inte hur det kunde bli en så stor sak av det hela. Det räcker att en person uttalar sig negativt om en sak, sen hänger många på och det bara växer och växer. Många har inte en susning om vad det var som utlöste det hela, men är ändå med och protesterar. Sunt förnuft efterlyses! Kram

Desiree said...

Ja detta med curalnde av barn kan manga ganger ta alldeles for stora proportioner. Kan inte tanka mig att Alfons kan vara farlig pa nagot satt. Helt klart overdrivet att klassa Alfons som farlig. Yes men massor med underbara minnen du tar upp fran barndommen nar du namner klassiker som Fem Myror, Beppes Godnattstund osv.
Kram!

Annika said...

Visst är det otroligt fånigt med Alfons. Man tror knappt att det är sant.
Precis, då hade jag varit helförstörd och jag är verkligen Vilse i Pannkakan-generationen, haha!!
Jag och mina kompisar brukar garva åt det programmet idag. "Nu kommer storpotäteten".
Visst, det var ju jättemycket då som kunde klassas som "förfärligt". Kråkguldet är en sådan tex (såg om det för ngra år sen. Snacka om att det är föråldrat. Men visst älskade jag det då det begav sig även om jag för liten för att se det 1969). Såg om Huset Silvferkronas Gåta också, likadant där tidens tand hade gnagt för hårt.
Älskade från A till Ö. Pippi och Astrid Lindgren övh var nog mina stora favoriter.
På SVT Plays Arkiv finns massor, massor, massor med gamla barnprogram.
Nostalgi är alltid kul!!
Kram!

Tredje året i Hjo said...

Jag missade både Vilse i pannkakan och Carl Johan De Geers Tårtan. Var för gammal för barnprogram då. Såg annars en bra film om Carl Johan De Geer som jag kan rekommendera, CJDG – en film om Carl Johan De Geer. Finns på SVT-play.

Anne-Marie said...

Gunnel: Jag har nog sett något program av Vilse i pannkakan och tyckte att det verkade väldigt konstigt och något "förvirrat". :) Visst kan det vara som du skriver att en reaktion utlöser kedjereaktion.
Sunt förnuft behövs det absolut mer av i hela världen. Kram!

Anne-Marie said...

Desiree: Det verkar ha blivit ett fenomen litet överallt med "curlande" av barn tyvärr. Jag tror att barn behöver vara med om alla slags erfarenheter. Självklart skall man inte i nödan utsätta barn för otrevliga och otäcka upplevelser men Alfons verkar definitivt höra till en övedrift - om det hela nu stämmer.
Kul att du också minns och tyckte om en del av programmen som jag blev litet nostalgisk kring. :)
Kram!

Anne-Marie said...

Annika: Man vet ju aldrig hur massmedia vrider och vänder på historier men om det stämmer är det otroligt töntigt. Jag är troligen "helskadad" med tanke på vad jag läste för böcker. ;)
Nog kan en del program bli föråldrade medan andra fortfarande står sig. Just det ja, Huset Silvercronas Gåta missade jag att ta upp. Det var en annan stor favorit för mig. Vet inte hur jag skulle känna om jag såg det idag. Ser att YouTube har en del avsnitt av det också.
Vissa program tycks vara älskade av de allra flesta och Pippi verkar definitivt höra dit. Kanske vissa berättelser har något som gör att de alltid är aktuella. Precis som viss musik. Tänker till exempel på ABBAs musik.
Nostalgi är kul ibland.
Kramar!

Anne-Marie said...

Hans: Jag såg Tårtan hos YouTube när jag hämtade klippen som jag lade upp. Det var ett annat program som jag skulle vilja kalla töntigt. Jag såg några få avsnitt men inte jag skulle vilja se om. :)
SvT Play har en hel del intressanta program.

Anonymous said...

Ja herregud!! Folk bara letar efter anledningar att bli förolämpade eller klaga på något löjligt sätt. Man baxnar! Man kunde ju tycka att det finns mycket annat som är så mycket värre...men, men. Otroligt att man har överlevt 70 och 80talet egentligen.

Susanna B.

Anne-Marie said...

Susanna: Det verkar som om många människor är lättkränkta nuförtiden. Och det där att vara överbeskyddande tycks vara ett fenomen som finns både i USA och i Sverige. Det finns väldigt mycket som är värre och som folk borde fokusera på i stället. Ja du, man undrar hur vi överlevde och klarade oss rätt bra. ;)

Anonymous said...

Visst är det otroligt att vi överlevt alla dessa farliga barnprogram jissus vi måste vara helt psykiska vrak hela högen eller hur? Trött på alltihopa och dessa överbeskyddande och curlande föräldrar faktiskt.
Sen att livet ser annorlunda ut utanför bostaden det är en annan sak där har jag helt klart varit mer beskyddande än mina föräldrar var mot mig men det beror på att mer händer och samhället ser annorlunda ut men barnprogram?? Mina såg Alfons och de är helt normala tonåringar nu och de klarar sig bra själva även utanför hemmet.
Tack för en bra blogg !
Hälsningar Birgitta S

Anonymous said...

Hej igen!
Jag köpte Kråkguldet på DVD REA på Åhlens när mina killar var 9-10 år och vi såg på det och de har överlevt.
Hälsningar Birgitta S

Anne-Marie said...

Birgitta: Visst är det konstigt att vi "överlevt" dessa farliga program. :) Man får kanske hoppas att historien om Alfons var litet överdriven. Men nog "curlas" det rätt friskt överallt.
SJälvklart har samhället förändras och man får vara smart och se till att man gör det som är bra.
Ja, du nämnde det i din tidigare kommentar på inlägget att du köpt DVDn med Kråkguldet. Vad kul!
Roligt att du tycker om bloggen. :)