Bostadsuppdatering

Tack till alla fina kommentarer - jag gör ett undantagsfall här och tackar alla samtidigt som skrev och önskade lycka till.

Här kommer nu en liten bostadsuppdatering. Om man bor i ett område med en skola (college eller universitet) finns det väldigt litet att hyra just den här tiden på året eftersom eleverna har hyrt det mesta. Sommarmånaderna har många fler bostäder till uthyrning. Därför insåg jag att jag (tyvärr) inte kunde vara otroligt kräsen och jag visste att jag inte skulle hitta en "drömbostad". Tiden var alltför kort. Att både hitta bostad och flytta på 30 dagar är nästan en "omöjlig" uppgift.

Efter det att jag skrev mitt inlägg i fredags tittade jag på några fler bostäder - två genom företaget jag har hyrt från och en som min "gamla" hyresvärd (från min tidigare lägenhet i Weed) hade i Lake Shastina. Ingen var så att jag "hoppade högt". När jag senare kom hem fanns ett meddelande på telefonsvararen att kvinnan med lägenheten i Weed hade godkänt mig! Igår var jag och skrev på pappren. På 24 timmar hade jag tittat på, ansökt om och blivit godkänd för en bostad. Kanske rekord. :) Det är en helt okej bostad men ingen drömbostad. Tiden var som sagt alldeles för kort och utbudet för litet. Men jag kommer att ha tak över huvudet och jag kan åka till Sverige som planerat.

Nu är det "busy work" som gäller. Att ringa miljoner telefonsamtal för att flytta telefonservice, sätta upp ny service osv. Och att faktiskt flytta mina saker. Jag är otroligt tacksam att jag har så litet som jag har. Men jag måste ha hjälp eftersom min bil inte klarar av några stora saker.

Den nya lägenheten ligger faktiskt på samma gata där jag tidigare bodde i lägenhet. Och lägenhetsnumret är detsamma som det jag hade i min "gamla" lägenhet. Om jag vill gå till jobbet kan jag göra det. Jag kommer att bo nära den stora motorvägen vilket blir ett klart minus men jag kommer i alla fall att kunna se berget från ett par fönster. Givetvis kommer jag att sakna min nuvarande bostad - utsikten, sjön, tystnaden, den härliga, rymliga känslan som den här lägenheten har och att den inte riktigt ser ut som en "vanlig" lägenhet. Men jag har ju inget val - jag måste flytta.
I skrivande stund vet jag inte när flyttlasset går men jag siktar på inom ett par veckor. Mycket att packa alltså.



Tack Olgakatt för bloggutmärkelsen! Vad glad jag blev. :) Precis som Annika skrev i sitt bloggutmärkelseinlägg väljer jag att inte skicka den vidare - kan inte välja ut på det sättet. Sju saker skall jag skriva om som andra kanske inte direkt känner till. Det får nog bli saker som blogg"världen" inte känner till eftersom mina vänner vet om det mesta.

1) Gymnastik var det ämne jag tyckte sämst om i skolan. Inte för att jag inte tyckte om att röra på mig utan pga att läraren endast tyckte om de tjejer som var med i en gymnastikgrupp i Enebyberg. Vi hade uppenbarligen dåliga lärare i mina skolor - har ju tidigare berättat om svenskläraren som fick mig att tro att jag inte kunde skriva.

2) Tv-serierna "Friends" och "Seinfeld" är mina absoluta "sitcom" favoriter. Har sett alla episoder flera gånger.

3) Jag har hälsat på Olof Palme vid en prisutdelning som var i Stockholm för många år sedan.

4) Jag har aldrig rökt - inte ens provsmakat en cigarett.

5) Mitt sätt att se på tillvaron är att det är en mening med allt som sker i mitt liv och att jag lär mig av allt för att "växa" som människa. (Till och med min nuvarande bostadssituation).

6) Anser att "jantelagen" i Sverige (dvs den oskrivna "regel" som säger att "du skall inte tro att du är något") är en stor anledning till att jag bor i USA. Även om folk är ytliga här tillåts framgång och man tillåts att tro på sig själv.

7) Jag kan sjunga, dansa och spela piano och tvärflöjt.

Nu måste jag återgå till mina flyttkartonger. :)

Måste flytta - igen!

Ville bara skriva ett kort inlägg - igår var en dag som jag trodde att jag aldrig skulle få uppleva. Innan jag begav mig till jobbet för mitt "kvällsskift" kom en kvinna från uthyrningsföretaget och gav mig ett brev där det stod att jag har 30 dagar på mig att flytta ut! Jag fick ingen bra förklaring men jag vet att det inte har med mig att göra utan de påstår att de tre lägenheterna skall byta ägare och att de inte längre skall vara till uthyrning.

Tala om total chock att få ett sådant brev. 30 dagar. Hur hittar man en ny bostad OCH flyttar på 30 dagar? Trots chocken igår ringde jag till ett par som har en lägenhet i Weed till uthyrning, jag var och tittade på den igår och i morse lämnade jag in min ansökan. I eftermiddag skall jag faktiskt titta på ett hus i Lake Shastina och jag skall också titta på ett möjligt hus i Weed. Fördelen med att bo i en liten stad är att alla känner alla. De som har lägenheten i Weed känner min chef och en av mina referenser. Och jag vet att de ger mig fina referenser. Huset i Weed hyrs ut av en kvinna som var en av Michaels klienter (Michael var en terapeut) och denna kvinna har just nu ett tillfälligt jobb där även min granne jobbar. Världen är liten.

Jag hade på känn att ägaren hade ekonomiska problem (pga tidigare brev om att vattnet skulle stängas av och i söndags satt en lapp på min dörr som var till ägaren från hans huslåneföretag) och jag vet att många andra i Kalifornien är i samma situation som jag, men att faktiskt vara med om det är något jag hade hoppats slippa uppleva. Och jag hade aldrig trott att det skulle gå så fort. Det som fortfarande är oklart är om huset har gått in i något som heter "foreclosure" eller inte. Det är när ägaren inte längre kan betala lån som finns för huset och en bank tar över. Om det är så att det egentligen har gått in i "foreclosure" (och uthyrningsföretaget inte talar om det) har jag rätt till 90 dagar. Förra året i maj kom en ny lag som just ger hyresgäster litet mer skydd vid "foreclosures".

Vet inte hur ofta jag hinner och orkar uppdatera min blogg framöver tills jag hittat en annan bostad men jag skall försöka skriva och berätta vad som händer.

Frigjorda amerikaner

I södra Oregon (staten som ligger precis norr om Kalifornien) finns en mysig stad som heter Ashland. Den har fina affärer och det märks att folk har pengar. Husen är omhändertagna och det är en stad som har mycket personlighet. Den har ett universitet och har nog blivit litet "inne" att bo i.

I Dagens Nyheter skrevs det alldeles nyligen en liten notis om Ashland. Tydligen har staden även några exhibitionister:

"Sedan en kvinna cyklade genom stan förra året endast iförd stringtrosa och en pensionerad programmerare promenerade naken förbi en skola har de styrande i Ashland i Oregon, USA, fattat beslut om nakenförbud".

Inte visste jag att folk i Ashland var så frigjorda. :) Annars är Ashland mest känt för Oregon Shakespeare Festival som drar runt 100,000 turister varje år. Och de har även en filmfestival som blir mer och mer populär.

Jag berättade för en av våra lärare (som bor i Ashland och pendlar varje dag) att denna nyhet hade letat sig ända till Sverige. Hon tyckte att det var litet pinsamt att Ashland skulle bli känt genom just den här notisen men hon hade sett den nakna damen på cykeln.

Ashland kan annars rekommenderas om någon har vägarna förbi södra Oregon - trots nakna Ashlandbor.

Jag har tyvärr inga egna bilder från Ashland så det får bli en lånad bil (Wikipedia). The Plaza, Ashland.

"Hello, how are you?"

Jag börjar undra om den här frågan kommer med bröstmjölken i USA. :)

När jag var i USA första gången 1985 trodde jag naivt att jag faktiskt skulle svara med något mer än t ex "I'm fine" eller "I'm okay". Jag trodde att den som frågade faktiskt ville veta något om hur jag mådde. Ja, jag var ung då. :) Snabbt insåg jag att ingen egentligen var speciellt intresserad av några längre utläggningar.

Den här frågan får man i affärer, banker, postkontor, hotell - "you name it" - och den verkar ställas som en artighetsfras. Den är en del av den amerikanska kulturen helt enkelt. Inga djupa svar förväntas utan det är mer som att man med frågan ser den andra personen vid kassan eller i kön och säger "hej" litet snabbt. Numera bara svarar jag "I'm fine - how are you?" Det är allt, inget mer komplicerat.

Att ha samma utbyte i en affär i Stockholm kan vara litet svårare helt klart. Jag var van vid den amerikanska stilen när jag kom på besök förra året och tänkte mig nog inte för att jag var i Sverige. :) Jag fick några tafatta "hej" tillbaka och det kändes som om personen i kassan inte riktigt "såg" mig, som om han eller hon nästan var rädd för någon slags kontakt. Jag vet att jag generaliserar och att det alltid finns undantag. Och att det kanske är ett storstadsfenomen, men det verkar nästan finnas en rädsla att skapa kontakter i Sverige.

Visst är frågan "Hello, how are you?" en ytlig fras men den gör i alla fall att man känner sig sedd. Den skapar en kontakt människor emellan även om det bara är under några sekunder. Det vore nog inte helt fel om vi i Sverige kunde ta till oss litet mer av den här stilen.

Folkräkning ... eller?

Det bor litet drygt 300 miljoner människor i USA. Under mars kommer alla hushåll i USA och Puerto Rico att få en blankett som skall fyllas i och skickas tillbaka. Det är inte frivilligt utan blanketten skall skickas tillbaka. Gör man inte det kommer en folkräkningsanställd hem till dig, knackar på din dörr och ställer de frågor som finns på blanketten.

USAs grundlag säger att alla invånare skall räknas vart tionde år. Det är "The United States Census Bureau" som har ansvar för detta enorma projekt. Mer än 10 miljarder dollar lär det hela kosta i år. Det är alltså inte frivilligt att svara eller inte svara på frågorna. Risken att bli bötfälld om man inte svarar på blanketten eller om man ger felaktig information lär kanske inte vara överhängande men man kan bli bötfälld, beroende på "brottet", allt från $100 till $1000 och få tillbringa ett år i fängelse. Det här är tydligen inget man tar lätt på.

Mitt minne av Sverige är att man är så van vid att "storebror" skall veta både det ena och det andra att de flesta inte tänker så mycket på om det kommer blanketter som skall fyllas i. I USA är det annorlunda. Många har litet av en rebell i sig och en hel del människor kommer troligen inte alls att fylla i blanketten. Många amerikaner misstror "storebror" och vill inte lämna olika slags uppgifter om sig själva och sitt hem.
Många har också ifrågasatt den här folkräkningen eftersom det finns massor med illegala immigranter som inte finns med i "systemet" och många andra som varken har en fast adress eller ett fast hem.

I år lär det vara det kortaste frågeformuläret någonsin med "bara" 10 frågor. I USA skall man ofta uppge sin ras när man fyller i olika slags formulär och det finns med också i det här. I folkräkningen 2010 finns följande raser uppräknade: White, Black/African American/Negro, American Indian or Alaska Native, Asian Indian, Chinese, Filipino, Other Asian, Japanese, Korean, Vietnamese, Native Hawaiian, Guarmanian and Chamorro (har ingen aning om varifrån dessa människor kommer), Samoan och Other Pacific Islander. Många har reagerat över ordet "negro" i formuläret eftersom det är ett laddat ord i USA.

Eftersom jag inte vill ha någon som kommer och knackar på min dörr fyller jag nog i blanketten som en "lydig svensk". :)

Winter Wonderland

Följ med på en resa från barmark till meterhöga snövallar.
Min dag började i ett snöfritt Lake Shastina där sjön faktiskt växt till sig litet.

När jag kom till jobbet i Weed var det en annan värld som slog emot mig. Det var vitt. Och mycket vitt. Gatorna var smala och snövallarna höga. Weed hade också haft elavbrott men "bara" under 7-8 timmar. Skolan var igång idag som vanligt men det såg litet tomt ut på parkeringsplatserna.

Här jobbar jag - i Distance Learning byggnaden.


Mitt nästa mål efter jobbet var att handla mat i Mt Shasta. Jag hade, som sagt, hört talas om långa (flera dagar) elavbrott men affärerna hade öppnat igen. Läraren med svenska svärmor berättade att hon sett elledningar slitas loss och explodera. Hon hade mellan 1-2 meter snö hemma. Jag visste inte riktigt vad som väntade.

Det var fantastiskt vackert att köra motorvägen mellan Weed och Mt Shasta. Snötyngda granar kantade vägen. När jag kom in till Mt Shasta var det som att stiga in i en helt annan värld. Gatorna var smala, höga snövallar fanns mitt i gatan, parkeringsplatserna hade krympt till ett minimum på grund av snön, många trädgrenar hade brutits av. Så kan det se ut i slutet av vintersäsongen när många oväder dragit in.

Jag hörde historier om folk som varit utan el i flera dagar och som packade sina kylskåp med snö. Någon sade att han hade 10 plusgrader hemma. Andra hade tagit in på härbärget. Har aldrig sett så många bilar från elbolaget ute på stan. Affärerna hade stängt under 1-2 dagar och hela vårt område var egentligen avskuret från omvärlden när I-5 stängdes av. Mt Shasta Ski Park hade fått 6 feet snö under 2 dagar. Det är ungefär 2 m snö. Det kändes litet som en stad i kristillstånd samtidigt som folk handlade som vanligt. Välkomna till Mt Shasta i snö.

Huvudgatan i Mt Shasta - Mt Shasta Boulevard. Låter som en mycket stor gata i en mycket liten stad. :)




Jag blev förvånad över hur många stora trädgrenar som brutits av.

Insnöade hus och bilar.

Dagens plus

Tänkte med jämna mellanrum skriva litet kortare inlägg om trevliga saker som hänt.

Dagens plus idag är:

• Att ha ytterligare en ledig dag eftersom skolan var stängd även idag. Och att få ledigt med lön utan att behöva ta semester.
• Att se en "bald eagle" (vithövdad havsörn) sväva över huset där jag bor. Min granne och jag var ute på en promenad och såg denna fina fågel - hade tyvärr ingen kamera. Det här är USAs nationalfågel.
• Att ha el under alla oväder den senaste veckan. Läste idag att flera tusen personer i Mt Shasta varit utan el mer än 24 timmar. Min kollega hade inte haft el under 32 timmar. Man har till och med inrättat ett härbärge i stan för alla som har det kallt och mörkt hemma.

Bild på vithövdad havsörn från The Organic Leadership Blog