Att få sin post utomlands

Jag inser nu varför jag gav mig själv några veckor innan jag reser iväg - det är mycket att förbereda och ordna när man skall vara borta en längre tid.

Eftersom jag har bestämt mig för att ha kvar lägenheten under i alla fall en period kommer jag att ha kvar min amerikanska adress här i Weed. Självklart har jag inte råd att ha betala hyra under en längre tid men det kändes litet väl övermäktigt att ge upp både jobb och bostad innan jag ens vet exakt hur allt kommer att utkristalliseras framöver.

Numera får jag inte mycket post men litet kommer i alla fall till min gatuadress och den postbox som jag också har. USPS (USAs postverk) kan inte eftersända post utomlands så det är tur att det finns andra alternativ.

För några år sedan när jag funderade på att eventuellt flytta till Sverige (det var när min mamma började bli dålig) tog jag reda på mycket som nu kommer till användning.
Bland annat hittade jag så kallade "mail forwarding" företag som, mot en avgift, kan skicka posten utomlands.
US Global Mail är ett av dessa och ligger i Texas och de kan skicka posten i stort sett vart som helst i världen. De verkar ha bra "betyg" och igår skapade jag ett konto hos dem.

För att kunna få ett konto måste man också fylla i en blankett som USPS har och som ger US Global Mail (och andra liknande företag) rätten att hantera posten å mina vägnar. Blanketten skall inte bara fyllas i utan den skall även bli "notarized" (heter Notarius Publicus i Sverige), vilket innebär att en person som har rätten att attestera min namnteckning skriver under och stämplar med en officiell stämpel. Jag skulle också ta med mig två former av ID som skulle kontrolleras och tas med på blanketten - jag tog med mig mitt amerikanska pass och körkort.

Så nu har jag inte bara mina adresser i Weed utan även en adress i Texas. :) En Lone Star State adress. ;) Det är så staten Texas också kallas - The Lone Star State.

Hettan har slagit till i Weed igen. Litet drygt +30 visade min termometer idag på eftermiddagen. Samtidigt läser jag om rekordmängder med regn i Hallsbergstrakten i Sverige där man åkt båt på gatorna. Och i Japan har man på vissa håll fått en halvmeter regn på ca 24 timmar och mer än 100,000 människor har fått order att evakuera. http://www.weather.com/storms/typhoon/news/tropical-storm-etau-japan-flooding-landslides. Extrema väderförhållanden tycks vara vardagsmat numera.

I USA kallas vanlig post ofta för "snail mail". Det är bara att hoppas att posten till Sverige inte är riktigt så långsam.

Bilden lånad från nätet.

Internettrollen

Minns ni adventskalendern Trolltider? Det var en av mina favoriter när den sändes 1979 i TV. Söta småtroll som levde i gläntan i skogen.



När jag gick på låg- och mellanstadiet fanns det små troll i plast/gummi som vi flickor lekte med. Trollen hade olika kläder och tillbehör. Efter litet "googlande" fann jag att de tydligen kallas lyckotroll eller Dam troll (efter den danske upphovsmannen Thomas Dam - http://www.damworld.dk/9986264. Fler än jag lekte med dessa. :)



Och John Bauer skildrade troll och andra väsen (tomtar, vättar, älvor, riddare, prinsessor, prinsar, och älg, varg, fåglar, hästar, julbocken och andra djur) på ett fint sätt tycker jag. John Bauer omkom i en båtolycka på Vättern 1918 under en hösttorm.



Internettrollen är dock varken små eller söta. De är - enligt Wikipedia - " personer som skriver på internetfora och liknande i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart".

Jag är med i två olika Facebookgrupper som vänder sig till oss som bor i USA och andra som är på väg hit. Under helgen såg jag ett par exempel på hur internettrollen drog igång hätska diskussioner och provocerade fram många starka reaktioner. Ett inlägg handlade om den så kallade "Confederate flag" som kom till under USAs "Civil War" som pågick 1861-1865. Flaggan representerade "The Confederate States of America". Eftersom jag kan mycket litet om både kriget och flaggan tänker jag inte gå in på det här men flaggan väcker många starka känslor fortfarande i USA. Efter det uppmärksammade skjutdramat i en kyrka i South Carolina tidigare i somras beslutade man att ta ner just denna flagga i staten och även Walmart, Amazon, Ebay och Sears (alla stora affärsjättar) beslutade att sluta sälja flaggan.

Jag håller mig alltid utanför diskussioner och forum där internettrollen härjar. De är rätt lätta att upptäcka eftersom de alltid vrider och vänder på saker och ting och "förgiftar" atmosfären med sina negativa kommentarer.
Som den här artikeln talar om kan man spåra internettrollen och deras beteende. Jag kan bara instämma i det man skriver - ge inte energi till dessa personer utan ignorera deras kommentarer och dras inte med i den hätska och negativa energin: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-blir-kollegan-ett-internettroll-1/

Jag kom precis tillbaka från en trevlig lunch med en tidigare arbetskollega. Hon är chef för avdelningen "Financial Aid" inom skolan och hon ville bjuda mig på lunch. Vi gick till Ellie's i Weed som har smörgåsar, sallader och liknande. Min almanacka börjar redan fyllas på med olika träffar. :)

Ett avslutat kapitel

Den gångna veckan var intensiv eftersom jag skulle göra mitt dagliga arbete och samtidigt försöka avsluta så mycket jag kunde. Den nya tillfälliga personen skulle också ha en viss fortsatt genomgång inom vår avdelning.

Igår var dock min sista dag inom skolan vilket just nu känns overkligt. Jag har haft College of the Siskiyous som mitt andra hem under större delen av min tid i Mt Shasta/Weed-området. Under åren 1998-2002 var jag internationell elev där och från 2005 har jag arbetat inom Distance Learning-avdelningen med ett kortare avbrott i slutet av 2006/början av 2007 när jag flyttade till Oregon. Det var precis då jag startade den här bloggen. Mitt Oregon"äventyr" blev dock inte långvarigt eftersom Michael oväntat gick bort i slutet av februari 2007 och jag återvände till Mt Shasta och Weed.

Inte konstigt att jag har många olika känslor och tankar just nu som jag måste bearbeta. Man skapar definitivt emotionella band till en plats som haft så stor plats i ens liv som denna skola har haft i mitt.

Igår blev det många kramar och det värmde att höra kommentarer som "What are we going to do without you?" och "You cannot leave". Jag slutar ju inte på grund av att jag tycker illa om mitt arbete utan på grund av att jag känner att jag dels måste ta tag i vissa saker i Sverige under en längre tid än bara 2-3 veckors semester och på grund av min magkänsla, "inre signaler" och situationen i Kalifornien.

Det var tårta i överflöd som vi kunde mumsa på. Jag fick en mycket fin bok med bilder av berget Mt Shasta och som sagt många värmande kramar och kommentarer. Det kännns fint att det jag gjort inom skolan uppenbarligen har uppskattats.

Nu kommer jag att ha några veckor med mera tid att göra det jag måste göra innan jag åker i slutet av september. Det verkar också som om flera personer som jag arbetat med vill att vi skall äta lunch eller middag tillsammans innan jag ger mig av.

Det är långhelg i USA eftersom måndag är en helgdag. Labor Day firas då och det är den sista "sommarhelgen". Det kommer onekligen att kännas konstigt att jag inte skall till jobbet på tisdag och troligen kommer det att ta litet tid att bearbeta känslorna att jag nu lämnar skolan och det jag gjort där.

Vädret har helt plötsligt svängt och de senaste två dagarna har det varit mycket svalare. Igår regnade det till och med en del på kvällen. Idag har solen skinit igen men det har varit mer höstlika temperaturer med bara runt +16 på eftermiddagen. Det verkar dock som om det kommer att bli riktigt varmt igen till veckan med drygt +30 igen under flera dagar.

Eftersom det var kallt i natt kom det litet snö uppe på berget. Litet puder på toppen. :)

H2O

Det blev egentligen inget av regnet som utlovats för några dagar sedan. Berget Mt Shasta fick tydligen litet regn men Weed fick kanske 10 regndroppar. Torkan fortsätter alltså och likaså bränderna. Vindarna måste dock ha vänt eftersom berget har synts den senaste tiden.

Vi har fortfarande vatten och skolan har oförtrutet fortsatt att vattna gräsmattorna under sommaren. Dålig stil tycker jag men tydligen är de gröna mattorna värda mer än att ta ansvar för hur mycket vatten som används.
Andra delar av Kalifornien har riktigt ont om vatten och får snåla mer än vad vi gör. Jag har dock sett att en del privatpersoner i Weed låter sina gräsmattor bli bruna. Det känns bra att det finns förståelse för hur allvarligt det är.

Precis som i Sverige, säljs det stora mängder vatten på flaska här i USA. Jag kommer nog att återkomma till detta eftersom man planerar att sätta igång en fabrik i Mt Shasta som kommer att använda vårt vatten för tillverkning av vatten på flaska och även andra drycker. Och detta mitt under den värsta torkan som Kalifornien varit med om.

Jag köper i stort sett aldrig vatten på flaska eftersom det känns som ett otroligt resursslöseri. Jag fyller hellre en glasflaska med kranvatten och återanvänder glasflaskan om och om igen. Men raderna är långa i affärerna av flaskor med vatten.
Något som säljs här är destillerat vatten som också används som dricksvatten. När jag först kom hit gjorde Michael sitt eget destillerade vatten med hjälp av en maskin. Jag tycker att destillerat vatten har en underlig smak och "konsistens" eftersom alla mineraler försvinner från vattnet under processen. Men, som sagt, detta slags vatten säljs i vanliga mataffärer. I Sverige verkar destillerat vatten mest säljas på Apoteket och kostar en hel förmögenhet. Om jag köper fyra liter av detta vatten kostar det mig inte mer än kanske 9 kronor.

Något annat som också säljs antingen utanför mataffärerna eller inne i butiken är "blocks of ice" eller "crushed ice". Det är väldigt vanligt och framför allt under sommaren tycks denna is ha en stor åtgång. Den förvaras i denna sortens "frysdisk" som man ser litet överallt.

Vatten är den godaste drycken tycker jag och den enda jag egentligen dricker. Det är bara att hoppas att vattnet inte helt tar slut här i Kalifornien.

Det blåser på månen

... var en av mina favoritböcker när jag var yngre. Jag minns att jag plöjde igenom boken och att den tog slut för snabbt. :) Det var så med vissa böcker.
Jag brukade låna många böcker i Brageskolans bibliotek där det doftade så som bibliotek kan göra. Det var den där speciella bokdoften som följde med mig hem med låneböckerna.

Jag kom ihåg just den boken när jag tittade ut genom fönstret alldeles nyligen och såg fullmånen. Den lyser mellan molnflaken och det är fortfarande varmt trots att det är mitt i natten. Det blåser varma vindar i kväll och Weed lever upp till sitt rykte som en stad med kraftiga vindar.
Meteorologerna tror till och med att det kan komma litet regn men det tror jag först när jag ser eller hör eventuella regndroppar. Chansen till regn har minskat sedan de började prata om denna front för ett par dagar sedan. Det brukar vara så numera i torkans Kalifornien. Tänk om det det kunde regna ordentligt så att bränderna släcktes.

Trots ytterligare en intesiv vecka återigen på jobbet åkte jag in till Mt Shasta på eftermiddagen för att handla. Många turister verkar vara här på besök och det är mer människor än vad det brukar vara.
Berget hade de välbekanta molnen som signalerar en väderfront. Man måste passa på att fota när de syns eftersom de kan vara borta efter bara en liten stund.

The hills are alive...with the sound OF muSIC

En av mina favoritstäder i Europa är Salzburg. Jag var där 1979 på språkresa under tre veckor tillsammans med en god vän. Vi ville bättra på vår tyska och se vackra Österrike.

Vi fick bo hos två litet äldre kvinnor - en dotter och hennes mamma. Tyskan vi hörde runt omkring oss var inte skoltyskan vi var vana vid utan "schwizerdeutsch" som helt klart var svårare att förstå. Allteftersom dagarna gick klarade vi dock av att prata allt bättre och förstå mer och mer av vad som sades.

Som jag nog skrivit om här på bloggen tidigare var jag helt betagen av filmen "Sound of Music" som liten. Jag såg den på bio flera gånger och musiken från filmen spelades oavbrutet hemma och jag brukade sjunga till den. Det är den enda LP-skiva jag har slitit ut. :) Jag har sett filmen flera gånger även som vuxen och självklart såg min kompis och jag filmen på en biograf i Salzburg.

Har man sett Sound of Music känner man igen sig när man besöker Salzburg. Det är en vacker stad som är fantastiskt lummig och grön med floden Salzach som går rakt genom den. Vi bodde en bit utanför staden och fick ta en buss dit.
Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg och hans födelsehus är ett museum som vi besökte. Huset ligger i Altstadt (gamla staden), en mysig del av staden med smala gränder.

I år firar Salzburg litet extra eftersom filmen Sound of Music fyller 50 år. http://www.dn.se/resor/osterrike/salzburg-firar-sound-of-music/
Det finns alltid turer som tar turister till de platser som syns i filmen men i år verkar det vara litet extra uppmärksamhet på grund av jubiléet.

Jag visste faktiskt inte att filmen bygger på en sann historia om familjen von Trapps liv och flykt från Österrike. I filmen flydde man undan nazisterna över bergen till Schweiz men i verkliga livet åkte familjen till Italien och sedan till USA. Som vanligt ändrar man en historia för att passa Hollywood bättre. Här är en hemsida som berättar om bakgrunden till filmen: http://www.archives.gov/publications/prologue/2005/winter/von-trapps.html

Filmen Sound of Music är en klassiker som generationer har sett och fascinerats av och den har satts upp som musikal ett otal gånger. Den har även vunnit flera Oscars och andra priser.

En av de allra mest kända sångerna från filmen - Do Re Mi där vi får lära oss sjunga med Maria. :)



Även TVs "Friends" får med Sound of Music på ett hörn med Chandlers speciella sätt att betona ord. ;)

Vargflocken "Shasta Pack"

Det är inte varje dag man kan läsa om Siskiyou County i en stor, svensk dagstidning. I går hade DN en artikel i sin nättidning som berättade om en vargflock i det "glesbefolkade länet Siskiyou County". "Shasta Pack" kallas vargflocken efter berget Mount Shasta. Flocken består av två vuxna vargar och fem vargungar. http://www.dn.se/goda-nyheter/forsta-vargflocken-i-kalifornien-pa-100-ar/
Artikeln nämner att det för några år sedan syntes en ensamvandrande varg som rörde sig mellan Kalifornien och Oregon. Jag minns att jag läste om denna varg och att en hel del personer såg den. Litet spännande är det tycker jag att vi nu har en vargflock i nordligaste Kalifornien.

Eftersom det är så få personer som bor här finns självklart förutsättningarna för stora områden där vargarna kan röra sig. Tydligen bor det bara 2,8 invånare per kvadratkilometer i Siskiyou County vilket inte är mycket. I Los Angeles County däremot bor det 934 invånare per kvadratkilometer.
När jag läste om hur glesbefolkade vi faktiskt är (självklart vet jag att det bor väldigt få här) kände jag hur mycket jag uppskattar detta. Trots få affärer och ett mycket begränsat utbud av i stort sett allt.

När jag först kom hit var det en stor omställning från att ha bott i Stockholmsområdet hela mitt liv. Jag var en storstadstjej som var van vid bussar, tunnelbana och massor med affärer. Nu skulle jag aldrig vilja bo i Stockholmsområdet igen. Nej tack, det är alldeles för stort och för många människor. Och för dyrt. Jag uppskattar de stora ytorna vi har här i Siskiyou County och att vi aldrig har rusningstrafik eller långa köer.
Att Stockholm bara fortsätter att växa är rätt obegripligt tycker jag. Visst finns det arbeten där men att människor är villiga att betala miljoner för en liten lägenhet är absurt. Jag pratade med min goda vän I igår via Skype (det är henne jag kommer att bo hos till att börja med) och hon berättade om en bekants dotter som köpte en lägenhet någonstans i Stockholm för 1,5 miljoner. Lägenheten är på 11 kvm! Hur bor man ens på 11 kvm och varför betalar man 1,5 miljon?

Det finns stora områden i västra USA där det bor väldigt få människor. Nordligaste Kalifornien är ett sådant område. Staten Montana har också en liten befolkning. De har ungefär samma befolkningstäthet som Siskiyou County med bara litet drygt 1 miljon människor i hela staten. Montana är den fjärde största staten i USA och bara Alaska, Texas och Kalifornien är större.

Efter 18 år i glesbygden vill jag inte bo i en större stad igen. Det får gärna också finnas natur alldeles inpå knutarna. :)

Eftersom berget dolts i brandrök på sistone får det bli en bild från några år tillbaka. Den visar bra på hur stora vyer och vidder vi har här.