Att blogga
Det känns bra hittills att vara tillbaka i bloggvärlden. :) Kul att så många tittat in här och kommenterat. Tack för det! :)
När jag kollade de bloggar jag brukar läsa och skriva kommentarer hos insåg jag att det var inte bara jag som tagit ett längre blogguppehåll. Flera av mina favoriter har också legat lågt eller kommer att ta en paus. Det kändes rätt bra att det inte bara var jag som varit borta från “blogglandia" en längre tid.
Jag har alltid varit ärlig med att jag bara skriver om jag känner att jag har något vettigt att skriva om och bara om jag har lust och inspiration. Nu kom ju en skada till som faktiskt gjorde det väldigt svårt rent fysiskt att skriva utan att få ont.
Att skriva för att man “måste" skriva och för att man inte kanske vågar släppa taget om bloggvärlden det känns fel tycker jag. Och jag har också litet svårt för de som bara bloggar om “feel good" och “myspys". Livet består av hela spektrumet av känslor och upplevelser och jag tycker det känns helt rätt att dela med sig av både det positiva och mindre positiva. Så har jag alltid gjort och kommer att fortsätta att göra.
Bloggvärlden är fantastisk eftersom man kan få kontakt med folk över hela världen som man annars aldrig skulle ha kunnat få kontakt med. Och jag som inte har direkt några svenskar omkring mig upplever att jag inte känner mig lika “ensam" här i USA eftersom jag fått kontakt med många fantastiskt trevliga svenskar som bor här och som bloggar. Jag upplever att vi blivit vänner även om vi faktiskt aldrig träffats “på riktigt". Jag hoppas att kunna få träffa flera av dem någon gång men avstånden är ju som bekant mycket stora i USA.
Idag är sista dagen på skolans jullov - tyvärr - och jag måste ringa till min hyresvärd eftersom mina grannar (återigen) inte varit särskilt “roliga" den senaste veckan. Ett mål jag har och som jag hoppas kunna uppnå under 2017 är att äga mitt boende och att jag bor helt själv där och inte har någon vägg i vägg.
Jag har lyssnat på Sveriges Radio Bjällerklang en hel del under december och hörde den här låten som jag har spelat en hel del sedan dess. :)
14 comments:
Så sant, så sant! Bloggvärlden är fantastiskt och jag känner också som du att jag fått vänner via bloggen som jag uppskattar enormt även om jag aldrig har träffat majoriteten på riktigt. Man följer varandras liv och lär sig så mycket samtidigt som man stöttar varandra. Helt underbart!
Jag känner också ibland att lusten tryter, och ofta fr min del då det är så mycket som händer i det verkliga livet men som jag absolut inte kan blogga om eftersom det inte bara handlar om mig...Ja, du vet ju lite om det som försegår i mitt liv...och då känns det så ytligt att blogga om ytligheter i brist på den verklighet som råder.
Ha en fin dag och det är så kul att du är tillbaka och bloggar igen.
Kram, Anneli
Det är jättekul att läsa din blogg igen! Du verkar ha mycket på gång under 2017 och det ska bli spännande att följa.
Det verkar vara nåt tabu framförallt bland svenskar att lufta sånt som är jobbigt. Det ska vara himla hurtigt hela tiden. Jag har bloggen just för att kunna skriva om sånt jag funderar på för att få en ventil och även möjlighet att se andras syn på saker. Men också fåniga små minnesbilder som mest är till för mej själv. Det kan vara en mix av allt möjligt och det är ju skönt när man har bloggen bara på kul, att man inte har krav på sej att man ska alstra klick och pengar och allt vad det är :)
Så, nu kom jag mig äntligen för med att klicka mih over there. Kul att du är igång. Har några inlägg att läsa ifatt. Nu är det dags att sussa i det gamla landet. Gonatt!
Anneli: Du och jag fick ju kontakt via våra bloggar vilket jag tycker känns väldigt roligt. Visst känns det som om man till viss del känner den andra personen även om man aldrig träffats irl.
Jo, jag vet ju att du inte kan skriva om precis allting som pågår i din tillvaro. Det gör ju inte jag heller i min blogg utan man väljer vad som känns intressant även för andra. Riktigt personliga bloggar tror jag är bäst att ha bara för inbjudna.
Tack, vad snäll du är! :) Ha det bra!
Kram!
Anna: Vad roligt att du tycker det - tack! Och jag uppskattar att följa din blogg igen. Jag måste få till större förändringar under 2017 eftersom jag annars inte kommer att må bra. Det gäller bara att våga och ta litet läskiga steg.
Ja, visst är det så. Man undrar om det beror på att man inte tillåter sig riktigt att vara känslosam i Sverige på kanske samma sätt som i många andra länder. Både engelsmän och amerikaner har ju mycket större känsloregister som de mera öppet visar. Jag tycker din blogg är väldigt trevlig med en bra mix av olika saker.
Hans: Vad roligt att du också tittade in på bloggen. :)
Ja, ett par inlägg har jag skrivit sedan jag återupptog bloggen.
Hoppas att natten blev bra med god sömn!
Bloggandet ska vara och kännas roligt, inte som ett tvång. Det är ju inte alltid man har något intressant att skriva om. Men jag kan skriva ändå! :) Om det bara bloggades över sådant som var viktigt skulle bloggarskaran vara ganska gles.
Ibland har jag behov av att skriva av mig om jag är krasslig och ibland vill jag ge min barnsliga sida en röst. Vill ingen läsa så är det bara att låta bli. Man måste inte alltid vara djup och seriös. Hellre lite trams emellanåt än bara ytligheter som kläder, smink, uteliv och shopping. Det är jag allergisk mot.
Mitt liv (och min blogg) kan säkert verka väldigt ospännande i andras ögon. Numera sätter ju t.ex. min hälsa stopp för resor och andra äventyr men det som är j-a-g lever (och upplever, jo faktiskt!) desto mer. Det jag tänker, tycker, känner och undrar över känns plötsligt mer intensivt och viktigt. Det är ju nu jag har tid och möjlighet att fundera över meningen med livet ... och även lösa världsproblemen. ;) Man kan ha ett rikt och bra liv även om man mest är hemmavid. Med en gnutta humor och självironi så blir tillvaron riktigt trevlig ändå. Åtminstone för mig. :)
God fortsättningskram!
Annica: Javisst kan man skriva även om det inte kanske är så jätteintressant för andra. Jag kanske har litet väl höga ambitioner ibland. :) Trams är trevligt tycker jag. :) Men där kommer nog min ambition i vägen ibland att det “måste" vara mer än trams.
Ja, smink uteliv och shopping är rätt ointressant tycker jag också.
Eftersom hela världen finns tillgänglig numera via internet kan man ju alltid ta del av olika saker och skriva även om man själv inte varit med om något. Tankar och känslor kan ju fortfarande finnas kring något fenomen.
Du har en härlig humor och självironi Annica. :) Hoppas att du har den kvar framöver.
God fortsättningskram till dig också! Vi har inga fler helgdagar nu eftersom Trettondagshelgen inte finns i USA.
Jag tycker det är kul ifall man kan skriva om lite av varje. Själv har jag svårt för att hålla mig till bara ett ämne. Ibland verkar det kanske lite rörigt, men det är ungefär som mina tankar just då. Precis som du skriver så har jag också blivit bekant med många människor som jag aldrig fått lära känna om jag inte börjat blogga. Det är skönt och inte ha någon press på sig utan skriva när man känner för det. Det får absolut inte kännas som ett jobb. Nu är det snart sista helgfirandet, sen är det vardag igen. Ganska skönt!
Jag förstår och respekterar din inställning. Bloggandet ska bygga på lust inte tvång, men snälla du, skriv en rad och berätta att du känner för en paus nästa gång. Nu var jag övertygad om att något hemskt hade hänt.
Välkommen tillbaka i bloggossfären och ett gott 2017!
Visst är bloggvärlden fantastisk! Tänk så många härliga svenskamerikanskor jag har fått kontakt med här. Så kul och spännande! Sen är bloggen ett bra minne. Skulle glömma mycket om jag inte hade min blogg.
KRAMAR Anna
Gunnel: Jag tycker du har en jättebra blandning på din blogg. Litet allvarligare ämnen blandade med humoristiska. Tänk om bloggarna funnits när jag kom till USA. Då hade det varit mycket lättare att finna sig tillrätta här i USA. Jag har fått mycket stöd genom de svenskar jag blivit bekant med genom bloggarna. Eftersom jag inte har några svenskar här direkt har jag alltid varit själv med alla tankar och känslor. Ja, ni har ju mera helger i Sverige. Här har vi helg den 16/1 - Martin Luther King Jr Day.
Ulla: Jag lovar att jag skall skriva om det blir någon längre paus. :) Tack för att du bryr dig.
Trevligt namn du har - min mamma hette Ulla.
Tack och tack detsamma!
Anna: Kul att du blivit så uppkopplad till oss i USA. Litet nyfiken på hur det kommer sig? :)
Roligt i alla fall att jag fått kontakt med dig och hittat till din blogg.
Ja, bloggen är ett bra sätt att dokumentera vad som hänt.
Kramar!
Post a Comment