Sådant jag inte glömt

Så här en fredag kväll får det bli litet lättsamt på bloggen. :)

Mycket som fanns förr har försvunnit eller blivit sällsynt allteftersom åren går, men nog minns man en hel del bara minnet får litet "joggning". Nostalgi är kul ibland och här kommer en del som jag växte upp med och inte har glömt. Vad minns ni? Har ni andra trevliga minnen? Inspirationen kommer från en kul grupp hos Facebook som heter "Saker vi aldrig glömmer".

Min mamma brukade ha rullar i håret och sedan satte hon sig under den här hårtorken. Även jag brukade torka håret så här. Minns att mitt hår - som var rätt långt - ibland sögs upp i torken. ;)

En skivspelare som spelade LP-skivor var en nödvändighet. De finns fortfarande men på 60- och 70-talen när jag växte upp var dessa var mans egendom. Vi hade tre hemma i villan eftersom vi tyckte om musik och det behövdes i olika rum och på båda våningarna. Och min pappa var tekniskt lagd så han byggde ett hi-fi system som var litet extra fint. :) Min pappa var väldigt noga med hur man rengjorde skivorna och nålen vilket jag också lärde mig. Nog hade LP-skivorna ett annat slags ljud än CD-skivorna. Tyvärr fick jag göra mig av med alla LP-skivor när mamma gick bort. De hade nog annars varit värda en hel del.

Dessa fanns litet överallt för 50 år sedan. Den tidens "mobiltelefoner". :) Då var det praktiskt eftersom det inte fanns några mobiltelefoner. Vi har fortfarande några få telefonkiosker i Weed och Mt Shasta men de är på utdöende även här. Som tur är vandaliseras de inte där jag bor.

Floppydisken - denna föregångare till dagens flashdrives eller externa hårddiskar. Då kunde man inte lagra mycket men nu går det att lagra stora mängder data. Jag har faktiskt fortfarande några av dessa "reliker" som jag kan koppla upp till min dator genom en speciell liten "maskin" som har en USB-kabel. Inget jag brukar göra men jag skulle kunna om jag vill.

TVs testbild syntes en hel del på 60-talet eftersom man inte hade många sändningstimmar av sändningar. Som allt annat har testbilden förändrats under årens lopp. Något jag också minns är att man hade olika toner som hördes medan testbilden visades.

När vi hade utflykter med skolan eller jag och mina föräldrar åkte iväg någonstans var Sunkist små tetrapak perfekta. Apelsin, äpple och päron minns jag att jag tyckte om. Det här var den trekantiga tetrapaken som fanns på 70-talet i alla fall. Jag minns faktiskt hur den smakade. :) Korv med bröd och Sunkist var gott.

Linus på linjen (La Linea) var en italiensk, tecknad serie med korta avsnitt med Linus som får liv på linjen. Jag och mina föräldrar brukade titta på den på TV.



GB:s glasskartor satt utanför kiosken i Enebyberg och på sommaren gick jag och min bästa vän dit och köpte glass ibland. Några favoriter hade jag - Storstrut, Top Hat, GB Sandwich, Päronpinne, Chokladpuck, Puckstång och Igloo. Jag handlade inte glass särskilt ofta men några gånger blev det självklart på sommaren.

Alla bilder är lånade från nätet och olika hemsidor.

Immigrant eller expat?

Efter det att jag skrivit mitt inlägg om pass kom jag att läsa om det passkaos som verkar råda på olika håll i Sverige, framför allt i Skåne. Numera måste man oftast boka tid för att förnya sitt pass vilket man inte behövde tidigare och tydligen har denna tidsbokning i kombination med att en hel del poliser finns i tjänst vid gränskontrollerna i södra Sverige lett till långa väntetider för att kunna få ett nytt pass. Människor som trott att de skulle kunna få ett pass snabbt har inte lyckats och de har till och med missat semesterresor på grund av de längre väntetiderna.

Jag är tacksam att jag skaffade ett pass i höstas när jag var i Sverige. Det var ingen lång väntetid även om jag fick boka besök. Och passet kom på ett par dagar vilket ju är mycket snabbt.

För ett tag sedan var det en diskussion i en av grupperna hos Facebook bland de som bor utomlands om hur man ser på begreppen "expat" och "immigrant". Det var litet olika synpunkter från de som svarade och hur de såg på sig själva.

Jag har egentligen aldrig sett mig själv varken som det ena eller andra även om jag givetvis är immigrant i USA. Den här definitionen hittade jag på en hemsida av begreppen/orden:

• "The word “Expatriate” is actually a verb or an adjective and means someone “living in a foreign land”. 
• The word “Immigrant” is a noun and means “a person who comes to a country to take permanent residence”.

Hemsidan talar om att den största skillnaden verkar vara att en expat befinner sig i ett annat land men inte kanske har avsikten att stanna permanent i landet medan en immigrant har för avsikt att stanna där. http://www.globalcoachcenter.com/expat-tips-newsletter/286-expatriate-vs-immigrant-whats-the-difference

Troligen var jag en expat till att börja med under mina USA-år eftersom jag inte hade flyttat permanent hit utan hade kvar min lägenhet i Sollentuna under några år medan jag pluggade här. Immigrant har jag varit under många år nu. Tänk, det var 19 år sedan i förra veckan sedan jag kom till Mt Shasta första gången. Vart har åren tagit vägen?

Ofta tycker jag att begrepp och ord känns begränsande men ibland kan det givetvis vara bra att ha en benämning på en person och hans eller hennes (jag skriver inte hen ;)) "status" i ett land. Har ni som läser några tankar kring detta med expat och immigrant?

Som de flesta kanske läst eller hört talas om finns en förhöjd hotbild i Sverige just nu på grund av misstankar om möjliga terrorattacker. En hemsida som heter Thelocal.se hade en artikel om att "US expats" skulle vara litet extra vaksamma just nu i Stockholm. http://www.thelocal.se/20160427/us-expats-told-to-avoid-crowded-places-in-stockholm
Hade jag flyttat tillbaka till Sverige hade jag varit just en "US expat" även om jag givetvis också varit en hemvändande utlandssvensk. Många begrepp som finns om de som lämnat sina hemländer. Och flyktingar skall vi inte glömma som finns överallt i hela världen.

Jag tycker den här låten med The Real Group passar som avslutning. :) Ord som används på olika sätt.

Att resa med två pass

Numera reser jag med två pass när jag reser till Sverige. Det amerikanska passet måste jag använda när jag reser ut från USA eftersom jag är amerikansk medborgare. Gör jag inte det bryter jag mot amerikansk lag och skulle troligen kunna råka illa ut.
Eftersom man har rätten att vistas i Sverige under obegränsad tid som svensk medborgare tycker jag det är enklast att resa in med det svenska.

Nyligen bestämde Sverige att man ändrar på reglerna kring förnyelse av pass och man kommer "bara" att kunna förnya sitt pass 3 gånger under 5 år. Hur man kan "tappa bort" sitt pass så ofta förstår jag inte riktigt. Och barn under 12 år kommer bara att få tre-åriga pass i och med dessa nya regler. Svenska pass är eftertraktade och det är en anledning till att man nu gör det svårare att förnya dem.
Mitt amerikanska pass gäller under 10 år vilket jag tycker är mycket bättre. Fem år är en relativt kort tid framför allt då man bor utomlands och det kan vara svårt att förnya ett pass. För mig skulle det innebära en resa till Washington DC eller New York med flyg och hotell. Det skulle bli ett dyrt pass. Och förnyar man sitt pass i USA kostar det just nu $165 och i Sverige 350 kronor.

Man brukar ranka pass från olika länder ifråga om hur många länder man kommer in i utan visum, hur mycket de kostar och hur länge man behöver arbeta för att ha råd med ett pass. Om man har ett tyskt pass kommer man in i 177 länder utan visum, med svenskt pass 176 i länder och med ett amerikanskt i 174 länder. Alla länderna ligger i toppen av "starka" pass.
http://qz.com/626927/its-good-to-be-german-the-worlds-most-powerful-passports/

När jag reste till USA 1985 som turist för första gången krävdes visum för att kunna resa in. Det var ett formulär som skulle lämnas in till amerikanska ambassaden i Stockholm och man fick sedan en stämpel i passet. Jag glömmer aldrig mitt möte med den amerikanska pass"polisen" när jag reste in till Los Angeles. Jag skulle bo hos miljögruppen Tree People hade skrivit deras namn och adress på inreseblanketten och av någon anledning trodde de att det var en religiös organisation och det blev ett himla hallå. Ett par ytterligare personer kallades dit och jag var mycket nervös att de inte skulle släppa in mig. Jag var bara 24, hade inte rest utomlands själv och kände mig riktigt liten. Som tur var blev det inget problem utan jag släpptes in. Hade de blivit besvärliga hade jag planerat att säga att personerna inom Tree People som jag skulle träffa var goda vänner med borgmästaren i Los Angeles! Men det behövdes aldrig.

Att ha två pass kan ha sina fördelar eftersom man kan välja vilket pass man skall använda när man reser till ett annat land än Sverige. Vissa länder ser inte så positivt på amerikaner och då kan det nog vara bättre att vara svensk. Här i USA utfärdas relativt ofta så kallade "travel alerts" för amerikanska medborgare. https://travel.state.gov/content/passports/en/alertswarnings.html



Jag har faktiskt kvar alla mina pass sedan jag var liten. De äldsta ser inte särskilt säkra ut med tanke på att kunna förfalska och har svart plast i stället för den röda färgen som pass numera har. Har ni kvar era gamla pass?

Pyttipanna i resväskan

Den gångna natten regnade det och det var härligt att höra regnet smattra efter förra veckans värmebölja. Nu när vi kommer in i den torra årstiden i Kalifornien kommer risken för skogsbränder att öka igen och trots mer regn och snö under vintern befinner sig stora delar av Kalifornien fortfarande i torka. Jag kommer att skriva ett annat inlägg om bland annat en person som startade en mycket stor skogsbrand 2014 och tog en selfie av sig själv vilket fällde honom.

Varför skulle någon komma på att ta med sig pyttipanna i resväskan? Ja, det kan man verkligen undra. En av de grupper hos Facebook som jag är med i har ofta inlägg om all mat folk släpar med sig över Atlanten - åt båda hållen. Nu senast var det en man vars fru hade tagit med sig pyttipanna i resväskan. Det är att gå litet väl långt tycker jag.

En del inlägg hos gruppen har handlat om att folk tar med sig en extra resväska till och med för att kunna fylla den med mat och godis. Och det har gjorts långa listor över sådant som man tar med sig och tips på vad man skall ta med sig. Jag minns att jag i början av min USA-tid saknade en del svensk mat men jag skulle nog aldrig ens kommit på tanken att fylla en resväska med mat och släpa med mig. Michael hade litet roligt ibland när jag letade efter "svensk mat" i affären i Mt Shasta. :) Det jag saknade mest var nog fisk i olika former och den typen ost vi har i Sverige. Fiskutbudet är dåligt här och osten är inte lika god som den svenska. Numera är det mer tvärtom för mig, det vill säga jag saknar det jag äter i USA när jag kommer till Sverige.

Att ta med sig mat i resväskan till USA kan innebära problem om man inte deklarerar vad man tar med sig och om man tar med sig sådant som inte är tillåtet. Alla som flyger in till USA måste fylla i en "customs form" där man uppger allt man har med sig från det land/de länder man tidigare varit i. Och självklart finns det hundar på flygplatserna som är duktiga "sniffare".
Här kan man läsa om vad man kan ta med sig ifråga om mat och det är en hel del: https://help.cbp.gov/app/answers/detail/a_id/82/~/travelers-bringing-food-into-the-u.s.-for-personal-use

Men att ta med sig färsk frukt och färska grönsaker brukar innebära stopp och att man får lämna ifrån sig det man har. När jag reste till USA första gången var jag bara 24 och inte så insatt i olika regler så jag hade tagit med mig bananer och äpplen på planet. De fick jag lämna och numera reser jag med "lätt baggage" utan mat och annat som kan ifrågasättas. Enklast så. :)

Ni som reser mellan olika länder och kanske bor utomlands - vad tar ni med er ifråga om mat och godis? Eller har ni anpassat er och äter det som finns där ni är?

Var det fler än jag som fick en mindre chock igår att Prince gått bort? Jag har lyssnat på hans musik sedan 80-talet och har tyckt om hans mångsidighet och genialitet inom musikbranschen. Här i USA var det många som samlades där han bodde och man hyllade honom med att ha färgen "purple" som lyste upp byggnader i olika städer. Till och med Google hade ändrat sin logga under dagen. 2016 tycks vara ett år då många stora och fina artister lämnar Jorden.

Onsdagskväll i Weed

Idag får det bli litet blandad kompott i inlägget. :)

Det var svalare idag och jag tog en promenad i skogen på sena eftermiddagen. Som jag berättat om tidigare finns en stig som heter Bear Trail som går i ett skogsområde runt skolan. Ibland följer jag stigen men ofta avviker jag och går mina egna vägar.
Skolan har en så kallad Fire Academy där man utbildar blivande brandmän och helt plötsligt kom en stor grupp Fire Academy-elever fram ur skogen och bar på stora trädstammar. Jag vek snabbt av från stigen och tog en annan väg men lugnet i skogen var som bortfluget så promenaden blev litet "rumphuggen" kändes det som. Men att vara ute i skogen är härligt och förhoppningsvis stöter man inte på "black bears" och "cougars" (pumor). Hittills har jag sett varken björnar eller pumor och jag hoppas att jag slipper.

Under dagen pågick en så kallad "lockdown drill" inom skolan och den innebar att alla som befann sig i klassrum eller på kontor skulle ta sig till en säker plats eftersom man simulerade någon slags attack som pågick. Inga personer (som attackerade) fanns där utan elever och anställda uppsökte bara en plats som skall vara säker. I "min" byggnad kom ca 30 elever och några lärare till det kontor där jag och min kollega befann oss. Ett meddelande skickades ut via telefonsystemet när övningen påbörjades och även när den var över.

Efter det hela hade polisen (som befann sig på skolans campus) haft ett möte med en del av de anställda. Jag var inte med men fick veta att det hela inte hade gått så bra och om allt varit på riktigt hade runt 125 personer dödats av den som sköt eller attackerade på annat sätt. Tur att det bara var en övning! Att ha sådana här övningar kan nog vara bra med tanke på allt som händer på skolor i USA.

Jag betalar min elräkning varje månad och nu när det blivit varmare minskar den ordentligt eftersom jag annars värmer med elektricitet på vintern. Dessutom ges en kredit två gånger per år till många hushåll och det gjorde att min räkning blev noll efter denna kredit. Sådant uppskattar man. :)
Denna kredit kallas California Climate Credit och kommer som sagt två gånger per år.
Gratis räkningar kunde gärna komma litet oftare tycker jag. ;)

I maj kommer en film som jag blev litet nyfiken på. Två skådespelare som jag tycker om - George Clooney och Julia Roberts - spelar huvudrollerna i "Money Monster." "Synopsis: In the taut and tense thriller Money Monster, Lee Gates (George Clooney) is a bombastic TV personality whose popular financial network show has made him the money wiz of Wall Street. But after he hawks a high tech stock that mysteriously crashes, an irate investor (Jack O’Connell) takes Gates, his crew, and his ace producer Patty Fenn (Julia Roberts) hostage live on air. Unfolding in real time, Gates and Fenn must find a way to keep themselves alive while simultaneously uncovering the truth behind a tangle of big money lies."

Det här med IP-adresser

Har man ingen IP-adress kommer man inte ut på nätet. Jag är så gammal att jag minns telefonuppkopplingen ut på nätet och den speciella lilla trudelutten. :)



Nu sker det ljudlöst och hastigheten är definitivt högre. De hemsidor som finns nu skulle inte kunna laddas ner med telefonuppkopplingen eftersom de innehåller så många bilder och annan HTML-kod.

Det finns hemsidor där man kan kolla vilken IP-adress man har och se var den finns någonstans. Dagens Nyheter hade nyligen en artikel om en 82-årig kvinna i USA som har haft ett digitalt helvete då hennes IP-adress ligger i USAs geografiska mittpunkt där 600 miljoner adresser finns som inte kan placeras. Hon har fått besök av FBI, skattmasar och ambulanser då spåren lett till hennes gård. Ett företag skulle förse företag och myndigheter med en ungefärlig placering av IP-adresser och tydligen finns många sådana här adresser som inte kan placeras och hamnade i Kansas där 82-åringen bor. Artikeln säger att man nu har för avsikt att placera mittpunkten i en sjö så förhoppningsvis får kvinnan och hennes grannar litet lugn och ro.

http://www.dn.se/ekonomi/ip-adress-orsakade-digitalt-helvete-for-82-aring/

Den IP-adress som jag har ligger i norra Kalifornien men den tycks ändras litet då och då var den befinner sig. Ett tag såg den ut att vara i Mt Shasta och senare i Redding. Enligt artikeln hos Dagens Nyheter går det ofta inte att få en exakt plats utan det är ett område som är platsen.

Numera vet vi att myndigheter ägnar sig åt hålla koll på vad vi gör ute på nätet och med en IP-adress går det enkelt att spåra var man befinner sig. Både datorer och mobiltelefoner går att spåra enkelt. Jag har ingen smartphone men tydligen kan man till och med lyssna på vad som sägs i ett rum om telefonen är påslagen.

Numera finns det många tjänster som tillhandahåller så kallad VPN-tjänster (Virtual Private Network) så att man får en annan IP-adress och kan till exempel få tillgång till hemsidor i andra länder som man annars skulle vara utestängd från. Vi som bor utomlands kan oftast inte se svensk TV då många program är blockerade för utländska adresser. Jag har haft en VPN-tjänst som jag skaffade för några år sedan. Det var när jag skulle till Sverige och ville vara säker på att jag kom åt olika amerikanska hemsidor. Alldeles nyligen lade de till många adresser i olika länder, bland annat Sverige och jag kan nu titta på olika program hos SvT om jag vill. :) Har inte hunnit titta på så mycket men det är trevligt att inte vara utestängd från program som kan vara roliga att ta del av. Tycker den här tjänsten är enkel och billig att använda: https://easy-hide-ip.com/

Vi får se hur länge det finns ett fritt internet och om man vill kontrollera vad vi kan se och inte se. Förhoppningsvis får detta fantastiska forum finnas kvar som det nu är men det finns politiska intressen som vill begränsa tillgängligheten även i land som USA.

Här kommer litet fler bilder av våren i Weed och Mt Shasta.

Nu har även jag ringt till en random Swede ;)

Som bloggare får man ibland göra saker som ligger litet utanför de vanliga rutinerna.

För litet drygt en vecka sedan läste jag om att Svenska Turistföreningen skapat ett telefonnummer för Sverige. Det skulle uppmärksamma att Sverige för 250 år sedan införde tryckfrihetsförordningen som en av grundlagarna. Tydligen är Sverige det första landet i världen som har sitt eget telefonnummer dit man kan ringa och bli kopplad till en slumpvis person.
Även Sveriges statsminister lär ha svarat på telefonsamtal häromdagen.

Jag tyckte det kunde vara litet kul att prova att ringa och se vad som hände så i morse ringde jag till The Swedish number. :) En kille svarade på engelska och jag fick tala om att jag var svensk men ringde från USA och att vi kunde prata svenska. Vi pratade en liten stund och han hade haft 10 samtal bara igår där de som ringde frågade om allt möjligt. En del litet mer ytliga frågor medan andra ville prata politik. Jag behövde ju inte veta något specifikt om Sverige så det blev självklart ett litet annorlunda samtal men alltid kul att prova på något som det skrivits mycket om även internationellt. Många utländska tidningar och nyhetskanaler har ringt och The Swedish Number har blivit litet smått viralt vilket tydligen Svenska Turistföreningen inte alls hade räknat med.

Man har kommit upp i nästan 85,000 samtal sedan starten den 6 april och det har kommit samtal från 173 olika länder. USA ligger i topp med flest samtal. De som svarar får anmäla sig och när man ringer kopplas man alltså till vem som helst som finns i registret för det här numret. 17,000 svenskar lär ha laddat ner appen som används. Numret kommer att kunna användas fram till Sveriges nationaldag den 6 juni.
Jag berättade för de jag jobbar med inom skolan (jag jobbar där tillfälligt tills vidare) om det här och de tyckte de var en kul grej.

http://theswedishnumber.com/



Svenska Turistföreningen säger om satsningen: "Vi vill visa det unika och genuina Sverige – ett land värt att besöka, med allemansrätt, hållbar turism, och ett rikt kulturarv. Vi vill också att en skapa stolthet och kännedom runt Sverige, såväl nationellt som internationellt ..."
Något Sverige verkligen kan bjuda på och vara stolt över är den fantastiska naturen och allemansrätten. Våren har säkert kommit en bra bit i Sverige precis som här i Weed och Mt Shasta. Vi har inga vit- och blåsippor men det har blommat en del de senaste 2-3 veckorna och här kommer några bilder från våren hos oss.

Sjön är tillbaka! :)

Torkan i Kalifornien fick en liten lättnad i och med vinterns regn och snö i bergen men den El Nino som alla hade hoppats på blev inte alls så stor och intensiv som man hade trott. Godzilla El Nino blev en liten tummetott. ;)

Men våra sjöar har i alla fall fyllts på med mer vatten än vad vi har haft under lång tid. Sjön Lake Shastina - som ju både är ett samhälle och en sjö - ser nästan ut som den gjorde första gången jag bodde där från 2005 till 2006. Jag och min vän R (han som bor i sin RV) var ute vid sjön i söndags och vi besteg en kulle där vi hade en fantastisk utsikt från toppen. Oturligt nog syntes inte berget just då på grund av moln men vi kunde se långt i de flesta väderstrecken. Vi har verkligen "big sky country" här i Siskiyou County.

Lake Shastina (samhället) byggdes på 60-talet som en ort dit folk kom på sina semestrar. Till att börja med bodde de flesta inte där året runt men nu finns det mest åretruntboende. Det är en "high desert" med ett helt annat klimat än Weed och Mt Shasta. Det snöar och regnar mindre och växtligheten består mest av salviabuskar, juniperträd och andra barrträd. Och stämningen och känslan är annorlunda. Jag tycker man känner historiens vingslag och indianstammarna som bodde där förr i tiden. Och det är väldigt tyst. http://www.lakeshastina.com/community.htm

Kullen vi besteg ligger precis vid den camping som finns där. Den är öppen från 1 april till 30 september och är gratis. Nu när sjön har kommit tillbaka är det väldigt vackert och rofyllt. http://siskiyoucountycamping.blogspot.com/2008/11/lake-shastina-public-access-camping.html

På vägen upp såg vi en hel del lupiner som precis hade börjat att slå ut.

Den här bilden blev tyvärr inte helt skarp men man ser Mt McLoughlin i södra Oregon på avstånd. Det är den vita toppen som sticker upp. Big sky country. :)

Bakom molnen finns berget Mt Shasta.

Campingen ligger till vänster om vägarna. Tyvärr tappar man ut vatten från sjön så den kommer att gå ner ordentligt allteftersom sommaren går.

Någon rik knös har byggt ett mindre slott på en av kullarna. Ingen dålig utsikt!

Det var en riktigt fin utsikt över sjön och omgivningarna från kullen vi besteg.

Ungefär halvvägs upp på den här kullen bodde jag när jag kom tillbaka från Hawaii. Min vän N har ett mycket stort hus med en liten "in-law unit" som jag hyrde tills jag flyttade till Oregon innan Michael gick bort.

Det var högsommarvärme den gångna helgen men nu har det blivit mycket kallare. Men det skall bli varmt igen till helgen med +25-30. Normalt skall det vara kanske runt +15 nu. Jojoväder galore. :)

Att vara social utan alkohol

Ett laddat ämne kanske men jag provar i alla fall att ta upp det här. Litet tidigare i år hade Dagens Nyheter ett par artiklar om just alkohol och sociala situationer och det fick mig att fundera på det jag själv upplevt under årens lopp. http://asikt.dn.se/asikt/debatt/vi-maste-sluta-att-normalisera-alkohol-2/ett-sociokulturellt-problem/

Går det att vara social utan alkohol? Självklart. Jag har varit det i hela mitt liv och tycker det har gått rätt bra. Men nog är det många som har haft synpunkter, tankar och känslor kring att jag inte dricker alkohol. Och rätt många verkar tycka att det är okej att de uttrycker sina åsikter att jag "borde" dricka.

Jag växte upp i ett hem med en måttlig alkoholkonsumtion men bestämde mig relativt tidigt för att jag inte ville dricka alkhol. Mest för att jag inte tycker om smaken på olika drycker.
Visst var det en utmaning när jag gick i skolan och de andra i klassen började vara ute på fester och även dricka alkohol. Att inte falla för grupptrycket trots att det helt klart inte var riktigt accepterat att stå utanför.

Min erfarenhet av Sverige är snart 19 år gammal men när jag bodde där var det vanligt att det hörde helgen till att festa och dricka för att ha kul. I alla fall var det den uppfattningen jag fick. Enligt artiklarna hos Dagens Nyheter tycks det fortfarande vara så.

Det där att kunna ha roligt utan alkhohol är fullt möjligt vilket jag kan intyga. :) Jag minns fortfarande en kommentar en av mina chefer hade när vi hade en kräftskiva på jobbet och alla drack utom jag. Jag skrattade och hade kul precis lika mycket som alla andra. "Hur kan man ha så roligt när man inte dricker"? sade han. Han är troligen inte alls unik i att tycka så och jag tror att många ser likadant på alkohol och sociala sammanhang.
En annan av mina chefer var mer obekväm med att jag inte drack. Oj, vad han höll på och "hacka på mig" men som tur var var jag tillräckligt insiktsfull och förstod att det bara var hans egen osäkerhet som lyste igenom.

Folk har som sagt haft en del åsikter kring vad de tycker jag borde eller inte borde göra vilket visar hur laddat detta är. Min linje har alltid varit att ge andra utrymme att dricka eller inte dricka alkohol. För mig skulle det kännas absurt att börja tala om för andra vad jag tycker att de skall göra.

Här i USA verkar alkohol inte vara lika laddat som i Sverige. Visst dricker amerikaner när de träffas och umgås men jag har aldrig upplevt att jag har varit "konstig" som jag var i Sverige.
Kanske en skillnad kan vara att alkoholhaltiga drycker säljs i mataffärerna i USA och inte i specialaffärer som Systemet? Det finns säkert många teorier och förklaringar till skillnaderna mellan våra länder.

Vad tycker ni som läser om det här?
Både min farmor och pappa hade väldigt lätt för att skratta och ha roligt i vardagliga situationer och jag hoppas och tror att jag fått med mig en del av denna syn på tillvaron.

De här bilderna hade jag i ett inlägg för flera år sedan men det ser likadant ut idag hos mataffären Ray's i Mt Shasta. Priserna kanske kan skilja sig litet.

Fika och svensk mat

Fika - detta fenomen som det egentligen inte finns någon motsvarighet till i USA.
Det går inte att översätta det här ordet till engelska utan det är något man lär sig när man växer upp i Sverige. Precis som man lär sig vad Superbowl innebär om man växer upp i USA.

Fika är inte alls bara att dricka kaffe och äta bullar och kakor utan det är en stund för social samvaro som gör att man "överlever" arbetsdagen. ;) Och självklart kan man fika även hemma.

När jag arbetade inne i Stockholm på ett amerikanskt företag (som hade europeiska kontor) var vi ett relativt litet gäng och fikarasterna var heliga på det kontoret. På morgonen var det en fikarast på ungefär 30 minuter och en lika lång rast på eftermiddagen! Dessutom hade vi en lunch på en hel timme. Konstigt att vi fick något gjort överhuvudtaget. Vi jobbade hårt men så här i efterhand och om jag jämför med amerikanska förhållanden låter det nästan löjligt att ha så mycket tid då vi inte jobbade.
Vår chef var litet gammaldags och det var "flickorna" på kontoret som kokade kaffe. I alla fall tills vi gjorde "uppror" och sade ifrån och sedan blev det bättre.

Det var inte bara det att det dracks kaffe och te utan det var alltid något bakverk eller bullar och kakor. Till och med jag som inte hade lätt för att gå upp i vikt fick hålla tillbaka och det slutade med att jag mest satt med för att vara social och bara åt någon frukt. Kaffe var inte aktuellt för mig eftersom jag aldrig druckit kaffe.

En av de "officiella" hemsidorna som marknadsför Sverige, Sweden.se, hade en rolig lista över svensk mat som de kallade "10 things to know about Swedish food."

1) Lingonsylt - denna sylt äts tillsammans med all möjlig slags mat som kött, pannkakor, blodpudding och gröt. Lingonsylt ÄR gott. :) Jag har ingen lingonsylt jag kan handla lokalt här - till skillnad mot andra bloggvänner som bor på större orter och har ett större utbud :) - men jag tycker mycket om lingonsylt. Min mamma brukade göra egen sylt och den var godare eftersom den inte var så söt som den köpta. Hon handlade lingon på Hötorget och kokade i en stor gryta.

2) Inlagd sill - en självklarhet till jul, påsk och midsommar. Vad vore ett smörgårsbord utan inlagd sill? Jag var rätt gammal när jag lärde mig att äta den här typen sill. Nu brukar jag alltid äta inlagd sill när jag kommer till Sverige eftersom det inte heller finns att köpa där jag bor. Min pappa brukade göra inlagd sill till julen och den blev fantastiskt god.

3) Knäckebröd - finns faktiskt att köpa även i avkrokar som Weed och Mt Shasta. Eftersom mina tänder är känsliga får jag vara försiktig med knäckebröd men det finns en tunnare variant som jag brukar köpa i Mt Shasta. Knäckebröd är verkligen gott.

4) Räksmörgås - det vattnas i munnen bara jag tänker på den här typen smörgås. :) Räkorna som finns att köpa här är inte värda namnet räkor när man har bott i Sverige. De räkor som säljs där är så mycket godare. Jag åt faktiskt ingen räksmörgås i höstas men de är verkligen goda.

5) Ärtsoppa och pannkakor. För en amerikan måste den här kombinationen vara mycket märklig. Här blandar man inte soppa och pannkakor vad jag vet. Det var länge sedan jag åt denna kombination men visst är den svensk. Jag vet inte varför just torsdagar har blivit förärade ärtsoppa och pannkakor - kanske någon annan vet?

6) Prinsesstårta! - I'll say no more. ;) Denna tårta som svenskar i utlandet gör nästan vad som helst för att få tag på. Det har blivit ett antal prinsesstårtor under mina år i Sverige och visst är den god. Litet väl söt numera tycker jag nog men bjuds jag på den tackar jag inte nej.

7) Dagar för sötsaker - jag vet inte om det finns någon motsvarighet i USA till Sveriges "besatthet" att tillägna vissa dagar sötsaker. Kanelbullens dag, semlor, våfflor och Gustav Adolfs-bakelser. Svenskarna har definitivt en "sweet tooth". ;)

8) Kräftor - den tid då det sörplas och man har hattar och haklappar. Jag tycker kräftor är okej men föredrar räkor. Brukar ni äta kräftor?

9) Surströmming - något jag aldrig provat och nog aldrig kommer att prova. Någon som vill ge ett omdöme om surströmming?

10) Lördagsgodis - så är vi tillbaka till svenskarnas nästan religiösa förhållande till godis och framför allt lösgodis. Som jag skrivit om tidigare fattar jag inte vad det är som är så speciellt med det svenska godiset. Men, jag tycks vara i minoritet.

Mat är något som de allra flesta har en känsla för beroende på var man vuxit upp. Man får ett förhållande till viss mat om man vuxit upp i Sverige och ett helt annat om man vuxit upp i USA. Jag har ändrat mig mycket ifråga om vilken mat jag äter och har nog nästan helt anpassat mig till vad som finns här i USA.

Att sommarjobba

Den gångna helgen var det ovanligt varmt i Mt Shasta/Weed-området och till veckan skall det kanske bli uppemot +30 här! Helt fel och klimatförändringarna gör sig ständigt påminda. När det var mer som det "skulle" var april en vårmånad med kanske +15-16 och våren kom långsamt. Första gången jag kom hit var i april (19 år sedan om några veckor) och då var det vår med kalla nätter och svala dagar.

Även om vårt väder mer verkar påminna om sommarväder just nu är det ett tag tills sommaren kommer "på riktigt". Sommaren brukar innebära sommarjobb om man går i skolan. Läste hos Dagens Nyheter att det tydligen finns fler sommarjobb i Sverige i år än på lång tid. De hade en artikel som gav tips på vad man skall tänka på och olika regler: http://www.dn.se/ekonomi/reglerna-att-ha-koll-pa-infor-sommarjobbet/

Givetvis fick jag minnen av mina sommarjobb när jag läste artikeln.
Förra våren skrev jag om mina sommarjobb i Sverige så länkar till det inlägget - onödigt att jag upprepar mig. :) http://bo-i-usa.blogspot.com/2015/05/sommarjobbsnostalgi.html
Så det här inlägget får handla om mina sommarjobb i USA.

Som jag nämnde i början av det tidigare inlägget fick jag, när jag var elev här i USA, inte jobba utanför skolan. Har man ett så kallat F-1 visum får man oftast bara arbeta inom skolan. Det kan dock finnas undantag om arbetspraktik ingår i ens utbildning.
Jag arbetade ett par somrar med att vara en så kallad "tutor" - vet inte om det finns någon svensk motvarighet. Det är en person som är duktig i skolan och hjälper litet "svagare" elever. Jag var även en "tutor" under övriga läsåret men på den tiden när jag var elev fanns det kurser inom skolan även under sommaren. Numera verkar det bara vara internetkurser som erbjuds.

Det var mest i en så kallad "Reading"-klass som jag hjälpte till. Vissa elever behövde extra hjälp att förstå texter och då fick jag sitta separat med dem och hjälpa dem med läsuppgifterna.

En annan sommar jobbade jag inom det kontor som heter Disabled Student Services. Det är ett kontor för de som har olika handikapp och behöver extra hjälp. Jag var även "anställd" av det kontoret under övriga läsåret då jag lämnade in de anteckningar jag tog inom de kurser där jag själv var elev. Mitt sommarjobb bestod av att hjälpa till med olika kontorsgöromål och arbeta med en handbok för de elever som var "disabled."

Att sommarjobba som yngre tycker jag är ett mycket bra sätt att få en inblick i arbetslivet. Man lär sig rutiner och förstår hur helt annorlunda det är jämfört med att gå i skolan. Att desutom tjäna egna pengar är också positivt. :)

Mina erfarenheter som vuxen inom skolan i USA har kommit väl till pass när jag senare blev anställd "på riktigt". Arbetslivet i USA skiljer ju sig en del från det svenska. Bland annat har man inte fikaraster två gånger per dag. ;)

Vilka erfarenheter har ni som läser fått genom era sommarjobb? Skriv gärna och berätta.

När jag åkte in till Mt Shasta i fredags för att handla mat körde jag "bakvägen", det vill säga den gamla vägen som fanns innan motorvägen byggdes och en liten sjö som varit uttorkad de senaste 2-3 åren (pga torkan) var fylld med vatten. Verkligen vackert med vattnet och de snöklädda kullarna.

Vem äger egentligen marken och vattnet?

Efter det att min mamma gick bort har jag inte många fotografier kvar. En del finns fortfarande i Sverige hos en god vän och jag har en del här i Weed. De som finns i Weed är pappersfoton som min mamma skickade under årens lopp och en del som togs under de åren som Michael och jag levde tillsammans. Några pappersfoton som Michael tog för 10 år sedan påminde mig om vad som hände tidigare i år i staten Oregon.

När vi flyttade från Hawaii flyttade vi som jag nämnt tidigare här på bloggen till olika stater. Jag flyttade tillbaka till Mt Shasta-området och Michael flyttade till Oregon. Oregon ligger norr om Kalifornien och den östra delen av staten är väldigt glesbefolkad med mest så kallad "high desert" som består av stora områden som bara har buskar och knappt några träd. Michael flyttade till den delen eftersom det var billigare där. Han bodde några månader i en liten stad som heter Burns som ligger mitt ute i "ingenting". Denna lilla stad befann sig i hetluften tidigare i år då en grupp beväpnade personer ockuperade "Malheur Wildlife Refuge" under några veckor och Burns ligger inte långt därifrån.

Denna ockupation har en komplicerad bakgrund men huvudorsaken var att man protesterade mot att marken ägs av staten. Citerar Wikipedia för att ge en litet bättre förklaring: "The motivation for the occupation was the control and use of federal lands, which the militants wanted transferred to private ownership or to Harney County control. There is a long history of conflicting interests between different citizens on federal lands, specifically in this case between ranchers and environmentalists. Ranchers have a long history of using federal lands to graze livestock, which was unregulated until the enactment of the Taylor Grazing Act of 1934."

Här kan man läsa mer om denna dramatiska ockupation som tyvärr slutade med att en person dödades och många även blev arresterade.
https://en.wikipedia.org/wiki/Occupation_of_the_Malheur_National_Wildlife_Refuge

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6338688

Hela västra USA har stora områden som är "federal", dvs staten äger dessa. Den här kartan är rätt intressat och man ser verkligen skillnaden mellan västra och östra USA. De röda områdena är de som ägs av staten.

Bilden lånad från Wikimedia Commons: By Bureau of Land Management (http://wilderness.org/blm-lands) [Public domain], via Wikimedia Commons

Och här i Weed fortsätter kampen mellan staden och timmerbrukat om hur man skall lösa frågan om vattentillgången. Timmerbruket har gett ett förslag som staden delvis accepterat men det är ett förslag som kommer att kosta pengar för Weeds invånare och ge mycket mindre mängd vatten.

En emaillista som jag står med på och som drivs av en kvinna i Mt Shasta sände ut mer information igår om det hela och det verkar otroligt trassligt med fel som begåtts för kanske 50-60 år sedan och som nu kan komma att kosta Weed stora pengar. Weed som ännu inte alls återhämtat sig efter storbranden. Tydligen har bara litet drygt 50 hus byggts där branden drog fram. Mer än 150 byggnader förstördes.

USas ursprungsbefolkning hade en litet annorlunda syn på det här att äga mark och vatten. Tycker att det verkar litet sundare än hur man resonerar idag.

"What is this you call property? It cannot be the earth, for the land is our mother, nourishing all her children, beasts, birds, fish and all men. The woods, the streams, everything on it belongs to everybody and is for the use of all. How can one man say it belongs only to him?" -Massasoit

Tillägg: Såg den här artikeln idag som belyser detta med mark och ägande rätt bra: http://www.theguardian.com/us-news/2016/apr/01/native-american-north-dakota-oil-pipeline-protest

De här bilderna är från Burns och är scannade från papperskort så därav kvaliteten. :)