Litet kort från Stockholm
Kom igår till Stockolm helt utmattad. När jag gick och lade mig hade jag varit uppe mer än 50 timmar i sträck. De här resorna är jobbiga eftersom jag bor så långt från en större flygplats.
Det var ett kyligt och regnigt Stockholm som mötte mig. Våren har börjat komma men det är fortfarande vår och inte sommar som det var i Weed när jag åkte därifrån i måndags.
Idag besökte jag sjukhuset där mamma ligger. Det var litet konstigt att se min mamma så liten och hopsjunken. Ännu mer hopsjunken efter hennes senaste två fall. Och hennes minne är inte vad det var - för 3 veckor sedan kom hon ihåg saker och ting mycket bättre. Något har hänt även om de, trots flera olika undersökningar, inte hittat något uppenbart som en stroke eller blödning.
Tydligen skall hon komma hem nästa vecka och vi fick redan idag träffa en person som skall se till att hon får hemtjänst flera gånger om dagen och larm. Tur att jag kommer att vara här ett tag i alla fall efter det att hon kommit hem.
Det kommer att bli mycket att göra men det är bara att "power through".
Har redan reagerat över hur mycket jag ändrats under alla år jag bott i USA. Människor i Kalifornien och troligen i större delen av USA är så annorlunda jämfört med hur folk är i Stockholm. När jag kommer till Sverige blir den förändring jag genomgått uppenbar. Det är intressant att se hur olika länderna verkligen är och hur olika människorna är.
Är på biblioteket och har problem med det svenska tangentbordet. ;) Och är på väg ibland när jag pratar med folk att säga saker och ting på engelska.
Dags att handla litet mat. Känner mig till och med bortkommen i svenska mataffärer där man packar maten själv i kassan och jag inte hittar sådant jag är van vid. Så kan det vara efter 15 år i USA. :)
15 comments:
Styrkekram!
Margaretha
Jag hopas så att det kommer gå bra nu för dig och din mamma. Att du finns där för henne nu en tid är otroligt fint. Och att du känner dig lite främmande i Sverige är ju inget konstigt alls.
Varma Kramar!!!
Kramar till dig Anne-Marie!
Karin
ooh det är en av sakerna jag verkligen gillar i usa. påsarna är gratis och det är någon som packar ner varorna till en!
tråkigt att läsa om din mamma! =(
lisette
Ta reda på vilka mediciner din mamma får. Ibland kan äldre bli glömska och avtrubbade av medicineringen.
Anna
Bara att komma på sjukhus kan göra en äldre människa förvirrad och såklart blir det värre av själva åkomman också.
Förhoppningsvis blir din mamma sig lik igen när hon kryat på sig och fr a när hon kommit hem.
Klart att du är "bortkommen" efter 15 år utomlands - om någon vaknat upp efter 15 år skulle det kännas likadant eftersom tiden inte står stilla!
Vi har väldigt god erfarenhet av hemtjänsten i Malmö till vår mor. Hoppas Stockholms är lika bra!
Stora kramar!
Förstår att det är svårt på många plan!!
Kämpa på, så hoppas vi att det löser sig
Hej Anne-Marie, en stor kram till dig. Jag hoppas din mamma snart känner sig lite piggare och bättre. Jag tror att det kommer bli bra men visst har ni det kämpigt nu. Låter som en bra och trygg lösning med täta besök från hemtjänsten och att din mamma får larm.
Ja det är vår här. Det är ju jättefint nu men det är en bit kvar till sommaren. 15 grader känns "väldigt varmt". Jag hoppas du får tillfälle att njuta lite av denna fina vår också mitt i alltihopa. Oj vad jag känner igen mig i det där att känna sig helt bortkommen i början. Det var så mycket nytt som vi överöstes med då vi precis flyttat hem att vi var helt slut första halvåret. Folk runt omkring oss fattade inte alls. Jag hoppas innerligt att det löser sig med allt på ett bra sätt för både dig och din mor. En stor kram och maila gärna om du har tid/lust/ork att ses och ta en fika eller nåt.
Kram igen.
AM
Jag börjar med att skicka deig en stor kram. Skönt att få se lilla mamma och jag hoppas verkligen ska räta ut sig till den allra bästa för henne nu och att det ska fungera.
Kram och lycka till med allt du gör och allt du har framför dig.
Andra gången som ett av mina med verkar ha försvunnet. Jag skriver ju bara snälla saker :-( /Daniel
Anne-Marie,
Jag har inte varit på internet mycket den senaste tiden så det var ett tag sedan jag läste din blogg. Jättetråkigt att höra om din mamma. Hoppas verkligen att hon återhämtar sig snart. Jag förstår till stor del hur du känner. Jag var tvungen att åka till Sverige utan planering 2010 då min syster blev sjuk och gick bort. Jag har dock fördelen att vara ett av tre barn så jag förstår hur mycket svårare det är när man är enda barnet.
Hoppas att allt löser sig och att din mamma blir bättre. My wife and I will keep you in our prayers.
Lars
Tittar in till dig ibland genom att du finns på min dotters blogg.
Jag känner med dig nu. Har själv gått igenom allt detta. Senast min mamma för 3 år sedan. Det var jobbigt. Har haft sviter av det lång tid efteråt.
Före henne ett halvt dussin gamla släktingar där jag hade ensamt ansvar.
Man klarar det. På något sätt kommer en styrka. Jag kallar det ett Livets kraft. Något som svårligen kan beskrivas.
Önskar dig allt gott!
Om att komma hem:
Jag hade "bara" 70 mil. Även dessa hade förändrat mig. Hur mycket ska inte alla mil skilja dig från Sverige!
Min dotter känner något liknande som du efter 3 år i USA. Hon längtar tillbaka tror jag och åker dit nu snart på en semester.
Avstånd förändrar. Ett land gör om en människa. Jag minns hur granskogsdoften överväldigade mig efter ett år i London.
Jag är urnorrländska och kommer nog aldrig att kunna flytta rötterna helt - även om Atlantens öar har en väldig lockelse också.
"Som din dag är, så ska din kraft vara." Så brukade ofta min mor säga. Möjligen en liten tröst när dagarna är som mest tunga och oroliga.
Önskar dig och din mor allt det bästa.
A-M
Hoppas att du får tag på alla personer i hemvården som du behöver tala med och få besked av.
Det kommer att kännas tryggt och bra när allt kommer igång och din mor får daglig hjälp.
Marie GA
Post a Comment