Orkanen Irene
Östra USA har precis kommit över den värsta chocken efter den relativt stora jordbävningen som skedde för några dagar sedan. Den delen av USA är ovan vid jordbävningar och det var mycket länge sedan de hade ett så stort skalv -5.8 på Richterskalan uppmättes det till. Det var dessutom ett ytligt skalv som kändes inom ett mycket stort område.
Och nu är det alltså dags för orkanen Irene. Jag har precis tittat på The Weather Channel som sänder dygnet runt med i stort bara reportage om denna stora orkan som kommer att braka in över stora delar av USAs östkust nu under helgen. Man har evakuerat många, många människor och förberett så gott man kan. Irene är stor - det område som vindarna täcker är litet drygt 70 mil brett! Orkaner är svåra att veta exakt hur de kommer att röra sig och hur mycket de försvagas när de kommer in över land men alla är förberedda på mycket regn, blåst och höga vågor. Orkanen har nu kommit in över South Carolina och kommer att fortsätta norrut. Det har till och med talats om att New York kan komma att drabbas.
Jag har aldrig varit i en orkan - här på västkusten har vi inga orkaner - men kan föreställa mig hur skrämmande det måste vara. Weed och den dal som kallas för Shasta Valley (som Weed och Lake Shastina är delar av) kan ha vindar uppemot 70 miles per hour under vintern. Det är mer än 100 km/t. När jag bodde i Lake Shastina trodde jag flera gånger att huset skulle skadas eftersom det blåste så otroligt. Det var skrämmande.
Man talar också om mcyket kraftigt regn i och med orkanen Irene och påföljande översvämningar. Att se vattnet stiga är en kuslig känsla. När M och jag bodde på Hawaii var vi med om ett oväder som påminde om det man kanske kommer att ha på USAs östkust. Det regnade oavbrutet i flera timmar och det var inte ett stilla sommarregn utan ett ösregn. Vattnet steg till kanske 1-1,5 meter på marken. Som tur var stod huset på pålar, som de flesta hus gör i Hawaii, men jag glömmer aldrig den känslan av att inte veta om vi hade blivit tvungna att ta vårt pick och pack och ge oss av.
Jag håller tummarna för att Irene lugnar ner sig och kommer nog att fortsätta att titta på The Weather Channel då och då över helgen.
Bilden från NASA.
12 comments:
Kul att läsa din blogg om livet "over there"
Tycker också det känns läskigt med tanke på hur många som bor i regionen. Hoppas den ändrar riktning!
Jag håller med Cinna, det är fint att läsa om livet i USA via dig.
Nu får vi alla affirmera och hålla tummarna för att Irene inte blir så fruktansvärd som det utlovas.
kramar!
För en lagom svensk är det nästan omöjligt att föreställa sig hur fasansfulla verkningar den här sortens väder kan få. Bara ett vanligt oväder är ju värre än de flesta svenska oväder.
Margaretha
som just nu
oroar sig för
många vänner
Ja hu, sådana här stora oväder inger verkligen respekt. Vi är små mot naturens krafter och jag hoppas att männiksor följer råden att evakuera i de områden som det kommer att slå hårdast mot.
Jag minns hur hemska stormarna Gudrun och Per var här hemma. Hur hela huset skakade oavbrutet. Hur strömmen slogs ut i flera dygn och vi låg framför brasan hela familjen och hörde och såg hur skogen föll som tändstickor runt omkring oss. Hur elledningarna blixtrade när träden fällde dem och hur det aldrig verkade ta slut. Och sedan den där hemska tystnaden dagen efter. Och då var den tydligen inget mot det som nu drabbar östkusten i USA.
Mina tankar till alla drabbade och jag hoppas att Irene kommer att lugna ner sig och bli mindre än förväntat.
Kram LOtta
Håller med Cinna och Pettas - det är alltid lika intressant att läsa dina USA-rapporter.
De värsta oväder jag varit med om var under min vistelse i USA. Först tornadovarning när jag var i Wisconsin. Sedan ett våldsamt åskväder i New York just som jag skulle flyga hem till Sverige. I tre timmar fick vi sitta och vänta i planet på startbanan på Kennedy Airport innan piloten fick klartecken att lyfta.
Det var det kraftigaste åskväder jag någonsin sett. Blixtarna korsade himlen hela tiden, och trots fullt dagsljus var det nattsvart. Man är och känner sig liten inför naturens krafter.
Morgonen börjar mulet men ännu så länge lugnt. Vi kör på som vanligt fram till eftermiddagen då det sannolikt är bäst att hålla sig hemma. Känns obehagligt.
Vägarna här svämmar över lätt och elektriciteten slås ut relativt snabbt. Att bo nära vattnet när det blåser styrkor av den här kalibern är riskfyllt. För många innebär det evakuering och skador på hus och mark.
Vädret här i USA liknar ingenting jag varit med om tidigare.
usch det kommer till oss snart:/..
Cinna: Välkommen hit! Tror inte att jag sett dig här tidigare. Visst är det otäckt med ett så stort oväder. Har följt The Weather Channel litet då och då idag och det är det enda de pratar om. New York har evakuerats på vissa platser och man har slutat köra kollektrafiken, vilket tydligen aldrig tidigare har hänt.
Karin: Vad roligt att du gillar att läsa om USA ur mitt perspektiv. :) Ja, alla tummar hålls och de goda tankarna flödar österut. Kramar!
Margaretha: USAs väder är extremt på många sätt. Som du skriver är "vanliga" oväder mer extrema än vad kanske de svenska ovädren är. Läste dock att de svenska oväder också har blivit mer våldsamma nu under senare år. Det verkar vara samma trend överallt.
Lotta: Det verkar som om många människor har evakuerat men att en del är envisa och stannar kvar. Det kanske inte är så smart att gå emot strömmen vid sådana här tillfällen. Tänk att Gudrun och Per var sådana starka oväder. Verkar ju nästan ha litet orkan-karaktär över sig. Jag tycker det är otäckt när det blåser hårt och regnet vräker ner. Man känner sig så liten. Kram!
Annica: Vad trevligt att du också tycker om mina USA-"rapporter". :) Vädret är otroligt våldsamt ibland här i USA. Jag var strandsatt vid ett tillfälle på Chicagos O'Hare flygplats under många, många timmar. Regnet vräkte ner och blixtarna var otaliga. Till och med det tåg som förbinder terminalerna var utslaget pga ovädret.
Lotta: Jag håller helt med dig. Vädret här i USA är inte likt något annat jag heller varit med om. Du som bor så nära vatten kanske måste vara litet extra uppmärksam. Det verkar som om orkanen nu "bara" är kategori 1 men att det regnar oerhört intensivt och blåser. Hoppas att du kan sova i natt. Kram!
Bella: Välkommen du med! Såg på din blogg att du bor i "The big Apple". Hoppas att allt går vägen och att det inte blir alltför omfattande med skador.
Post a Comment