Vara barnledig
Nej, jag skall inte få barn eller vara barnledig. :) Men en av lärarna i min byggnad väntar sitt första barn och jag kom att tänka på hur olika USA och Sverige är - igen.
USA och Australien är de enda västerländska länderna som inte har en lag på betald barnledighet! 177 andra länder har lagar som fastställer betald barnledighet. I USA gäller att har man jobbat en viss tid och företaget har ett visst antal anställda kan man få ledigt under ca 3 månader - obetalt. Och man har troligen rätten att få tillbaka sitt jobb men det är inte alltid helt säkert. Sådant här gör mig upprörd - att lämna bort ett spädbarn under långa dagar måste vara otroligt jobbigt för de som är tvungna. I USA har fler kvinnor möjligheten att vara hemma med sina barn än vad verkar vara fallet i Sverige. Men självklart finns det också många amerikanska familjer där både mannen och kvinnan måste arbeta.
Den obetalda barnledigheten ligger väl i linje med hur det är med semestrar här i USA.
Litet efterforskning kring det här med betald mamma/barnledighet visar snabbt att alla de nordiska länderna ligger mycket bra till. Något som jag inte visste om var till exempel att Tjeckien har en av de allra längsta barnledigheterna. Där kan mammorna stanna hemma upp till 4 år! Och få betalt. Även Österrike och Slovakien har mycket långa, betalda barnledighetsperioder. Den här sidan hos Wikipedia var intressant.
Jag minns inte hur det var med längden på betald barnledighet i Sverige när jag var liten på 60-talet. Däremot minns jag att de flesta mammor kunde stanna hemma under lång tid. Det var på den tiden när det räckte med en lön.
Ibland undrar jag varför det är så här i USA. Varför har man ingen lagstadgad betald barnledighet eller semester? Och då börjar jag också undra varför jag bor här egentligen. Eftersom jag inte har barn eller kommer att skaffa barn har jag inte berörts personligen av just den här "bristen" i USA men den längre semestern är helt klart något jag ibland saknar. Nu har jag turen att ha mer semester än många andra eftersom skolor ofta har mer generösa regler. När jag bodde i Oregon var jag på väg att få ett jobb precis innan Michael gick bort och där hade jag inte fått någon som helst semester på ett helt år.
USA har helt klart sina brister och det här är absolut en av dessa.
Jag fick en bloggutmärkelse igår. Tack Anna och Jan som har bloggen Man ser Floden! :) Jag väljer att inte skicka bloggutmärkelsen vidare och jag har redan skrivit om 7 saker som andra inte känner till när jag fick en annan utmärkelse så länkar till det inlägget:
32 comments:
Jag tror att en av anledningarna till att man inte har mer tryck rent politiskt för föräldraledighet är att många här i USA är hemmafruar. Väldigt många är INTE det såklart men jämför man med t ex Sverige där två löner n'stan alltid krävs för en familj så är det ändå annorlunda här. Dessutom tycker jag de flesta amerikaner är mer konservativa i sina synsätt på familjen också.
Lite olika kan det vara i olika delstater också tror jag. VVet inte men de flesta jag känner här som fått barn har varit hemma i 6 veckor. Det är vad man "får". Själv fick jag lyxledigt med 3 månade betalt! Men det var bara för min dåvarande chef var juste. Jag tycker rent personligen att det är en skam att man inte kan erbjuda föräldrar en längre ledighet. Betald. Och även barnomsorg! Men men, det krävs att FOLKET ska vilja ha detta för att kunna sätta press på politikerna.
Kram!
Jag har alltid (även när jag bodde i Sverige) tyckt att skall man skaffa barn så skall man kunna stå för kostnaden. Staten, och skattebetalare, skall inte betala en mamma att vara hemma.
Den långa mammaledigheten man har i Sverige tycker jag är är på tok för lång. Vill du skaffa barn och vara hemma, så spara pengar, och säg upp dig.
Jag förstår inte riktigt VARFÖR en arbetsgivare skall behöva lägga allt på is och skaffa vikarie m.m. bara för att någon har bestämt sig för att de skall skaffa barn. Sen om en arbetsgivare gör upp med en anställd om att jobbet finns kvar när denne vill komma tillbaka, så är det ju helt upp dem, men det skall absolut inte vara ett tvång tycker jag.
Det är ju mest Svenskar här i USA som beklagar sig över att man inte har någon betald/obetald mammaledighet, men det är för de är oerhört bortskämda med det i Sverige (samma gäller för semester).
Kort och gott; vill du ha barn så se till att du har råd med, och lägg inte bördan på någon annan.
Det finns ju vissa här i USA som gärna skulle vilja ha det Europeiska systemet vad gäller barnledighet, men det kommer aldrig att hända här, då majoriteten inte ser det som något som är Government business - precis som jag tycker. ;o)
Jag har själv inga barn än, men när (om) den dagen kommer så kommer jag troligtvis att sluta på mitt jobb, eller skära ner på tiden rejält, och stanna hemma med barnet.
Semester: När jag bodde i Sverige så hade jag 4-5 veckors semester, och visst var det skönt, men jag måste säga att jag har aldrig direkt kännt nån saknad av det. Jag har turen att jag jobbar på ett företag där de är väldigt generösa när det kommer till min semester - jag har på papper 2 veckors betald semester, men totalt sett så har det blivit avsevärt mer än det. De ser det som att så länge mitt jobb sköts, så är de inte så petnoga med det exakta antalet dagar jag tar ut. :o)
Eftersom jag haft folk i min omedelbara närhet som arbetat med utsatta människor har jag sett hur svårt det kan vara för, i synnerhet kvinnor, med ingen eller kort semester och brist på barnledigt.
Det är inte något problem för de välbärgade, men som vi alla vet, så finns det många i Staterna som inte är det.
Den kvinnan jag minns allra bäst, är den servitrisen som höll på att tuppa av när hon tog emot min beställning. Hon försökte in i det sista att klara av jobbet men till slut fick en kollega ta över. När jag se'n skulle åka därifrån, såg jag henne vid busshållplatsen där hon satt och grät, nu avskedad. Kollektivtrafiken i USA är som bekant inte särskilt bra — det skulle dröja i det närmaste en timme innan hennes buss skulle komma, det var kallt och småregnade. Jag fick hela hennes historia till livs när jag skjutsade hem henne. Det här var en måndag, på torsdagen hade hon fött sitt första barn, som nu låg ensam hemma i en liten lägenhet. En granne skulle titta in till henne ibland. Barnet var planerat och efterlängtat, Lynn (mamman) hade tänkt sluta arbeta när barnet kom, men när hon var i femte månaden dog hennes make i en arbetsplatsolycka. Själv hade hon att välja på att komma tillbaka till arbetet omgående efter förlossningen eller att sluta jobba. Besparingar och försäkringar hade hon inga, mannens jobb hade inte varit välbetalt, men de hade räknat med att klara sig på en lön i ett par månader, innan hon skulle kunna börja arbeta igen.
Så här på rak arm skulle jag kunna redogöra för fem eller sex liknande fall — vilket förmodligen bara är en promille av de som kommer i kläm.
Margaretha
Barn är inte en privatsak! Det är hela landets angelägenhet och det är en skam när samhället inte tar sitt ansvar.
Ja du, the working poor har ett h-vete i det här landet. Glad kan den kvinna vara som kan vara hemma i 6 veckor med lön. Jag känner till ett fall där mamman började jobba efter 3 veckor och fick lämna sitt barn på dagis, på heltid!!
Hårda BUD!!!
Jag tycker också det är sjukt galet att det är så litet fldraledighet här i US. SÅ ogripbart svårt att förstå sig på.
Själv hade jag turen att kunna vara hemma.
Detta är verkligen ett land med enorma klyftor. Men just barnledighet skulle fasiken lagstadgas. ALLA skulle få vara hemma i minst 6 mån!
OCH alla skulle få mer än två veckors semester också. TÄNK så hårt de flesta sliter här.
Min man har numera fyra veckors semester, och det känns ju som ren lyx.
BRA INLÄGG!! För detta är verkligen ngt som får blodet att koka i mig! Orättvist som bara den.
KRAM!!
vi är många som kämpat för bättre vilkor för kvinnorna när de föder barn, men usa är ett uland när det kommer till såna här frågor. jag håller med olgakatt om att barn är hela landets angelägenhet. och det är alltid barnen som får sitta imellan när det inte fungerar.
man kan vara hjälpsaam mot grannen, för det är lite fint, men riktig solidaritet vet amerikanerna ofta inte vad detär.
Jag hade turen att jobba på svenska ambassaden i Washington när jag var barnledig. Nu var jag nog den första lokalanställda på typ 30 som blev gravid så reglerna var inte helt klara, men jag fick 6 mån betald ledigthet 85% av lönen och ytterligare 12 månader obetald ledighet med rätt att återkomma till likvärdigt arbete. Med första barnet kom jag tillbaka efter totalt ett år, med det andra barnen bestämde jag mig för att inte återvända. Det fanns flera orsaker, men inte minst att daghem kostar drygt 1000 dollar/månad och barn där vi bor...
Maken fick ta ledigt obetalt eller ta ut semester. Med första tog han ut två veckors semester och med den andra en vecka.
Saltis: Jag tror du har helt rätt. Många fler familjer i USA har möjlighet att ha en hemmamma än vad man har i Sverige. Det verkar också stämma att många människor har mer traditionella könsroller här i USA. Något som känns väldigt främmande tycker jag. Vilken juste chef du har. Det är verkligen dåligt att man i USA inte har ett bättre system för t ex föräldraledighet. Jag tror att många amerikanska kvinnor tycker det är jättejobbigt att lämna ifrån sig ett spädbarn efter bara några veckor. Kram!
Mimmi: Du har en litet annan inställning än vad de flesta verkar ha. Jag måste nog hålla med de övriga att det är tokigt att USA inte har mer generösa regler. Även om jag inte har egna barn kan jag tänka mig att många kvinnor här i USA har det jobbigt när det gäller barn och hur allt skall gå ihop. Många har inte råd att spara pengar - fler och fler människor lever från lönecheck till lönecheck - så dina tankar att spara pengar om man vill skaffa barn tror jag är i mycket svårt för allt fler som bor i USA. Du verkar ha en rätt annorlunda tillvaro än vad många har - mig inkluderad. Med de låga löner vi har i mitt område är det mycket svårt att kunna spara pengar eftersom levnadsomkostnaderna är lika höga som i områden där folk tjänar mer.
Margaretha: Jag tror att din histora om Lynn stämmer på många som bor i USA. De har inga stora besparingar och händer något oförutsett kan hela tillvaron raseras. Men vad hemskt att lämna en baby och inte kunna ha ständig tillsyn. En rörande historia som tyvärr nog är vanligare än vad man tror.
Olgakatt: Barn behövs i samhället. Jag minns för en hel del år sedan när barnafödandet var lågt i Sverige och man sade att nu behöver det födas fler barn för att man framöver skulle kunna ta hand om alla äldre. Folk måste ha tagit till sig det här eftersom det rätt snart därefter blev fler barn som föddes.
Annika: Det känns otroligt hårt att höra om så små barn som måste lämnas bort. Undras just hur babisar upplever att inte kunna vara nära sin mamma? Och hur påverkar det barn här i USA? Du har ju haft turen att kunna stanna hemma med K och haft råd. Men som redan nämnts har ju inte alls alla den möjligheten. Jag tror det vore väldigt nyttigt för människor i USA att inte alltid jobba och ha mer ledigt. Kul att du gillade inlägget. :) Kram!
Debbie: Det måste finnas någon slags historia och bakgrund till varför USA är ett U-land ifråga om till exempel obetald barnledighet och kort semester. Jag kan inte tillräckligt om amerikansk historia men det vore intressant att förstå mer av det här.
Malin: Intressant att höra om dina erfarenheter. Det var nog litet annorlunda genom att du jobbade på svenska ambassaden. Även om den finns i USA kanske reglerna är litet mer förmånliga. Jag kan inte tänka mig att det är bra varken för en mamma eller hennes barn att vara ifrån varandra så många timmar per dag när barnet är litet.
Nu måste jag försvara mig lite ;o) Jag tror nog inte att min tillvaro skiljer sig från andras - jag tjänar inte mycket pengar alls (min lön är rent ut sagt patetisk om jag skall vara helt ärlig), vi lever långt ifrån ett lyxliv, och har inte enorma (inte ens stora) besparingar på banken. Jag skulle nog vilja påstå att vi lever på "from paycheck, to paycheck".
Så, om man inte har råd att spara pengar så att man har råd att ha barn, var skall pengarna till barnet komma ifrån då?? Från mig, och andra som arbetar och sparar?? I don't think so!
Jag har vänner och bekanta av alla de slag - de som är hemma med barnet i ett par månader, och sedan börjar jobba igen, och sen de som slutar jobba helt och hållet efter de har fått barn, och några som är hemma på dagen, och jobbar kvällar när pappan är hemma. Vissa har det knapert, andra har det bra, men jag tror inte jag har hört någon beklaga sig över att man inte har betald mammaledighet. De har visserligen hört talas om hur det är i Sverige, men jag tror ingen har sagt något om att så borde det bara i USA också
Jag tycker helt enkelt att har man inte råd med barn, så skaffar man sig inga. Att skaffa barn är ingen rättighet, utan ett ansvar. :o)
Du har en mycket intressant blogg och du tar upp många bra ämnen. Glad att jag hittade hit.
"Att skaffa barn är ingen rättighet, utan ett ansvar"
Håller helt med Mimmi här.
Ett ansvar som man sedan har genom hela livet.
Marie
Mimmi: Ännu ett intressant ämne med många olika åsikter. Kul att du delar med dig av hur du ser på saker och ting. :)
Marie: Välkommen hit! Roligt att du gillar bloggen. :) Något jag tycker man skulle behöva är "körkort" för att ha barn. Tänk så många som egentligen inte alls passar som föräldrar och vars barn far illa. Helt sant - har man barn tar inte ansvaret slut egentligen någon gång.
Jag tycker "Mimmis" åsikter är skrämmande. De borgar för att endast rika människor ska få skaffa barn. Kom inte och säg annat med din attityd "har man inte råd". De borgar för att kvinnor antingen får vara hemmafruar eller som med servitrisen, jobba tills de stupar. Ibland blir jag så förbannad på folk som tycker Sverige är så mesigt och bla bla. Åk till Somalia. Åk till Colombia. Lev livet lite hårdare innan ni dömer andra. Sverige på 1850-talet var mkt hårdare. Folk söp, svalt och dog. Så länge sedan är det inte. Ville vi ha det så? Nej vi såg till att ta ansvar för ALLA. Svaga, rika, fattiga, starka. Visst får somliga mer hjälp än andra. Men är inte det mer än rätt? Eller ska man lämna sk svaga människor åt sitt öde? De får skylla sig själva att de är så dumma att de inte skaffar ett högavlönat jobb? Folk i Colombia jobbar 80 tim i veckan för samma lön som du tjänar på en dag. Här är ett ord du "Mimmi" kan slå upp, medkänsla och när du håller på, medmänsklighet.
Till "Anonymous"; Jag har gott om medkänsla, och medmänsklighet (du vet inte ett skit om mig, så kom inte och påstå motsatsen).
När du säger att mina åsikter borgar för att endast rika skall få skaffa barn, så har du fel även där, men annat kan väl inte väntas av en (förmodligen) Sosse-Svensk. *rolleyes* Du tycker säkert också att alla som vill ha en Ferrari skall få det, oavsett om de har råd - skattebetalarna, och de med mer pengar skall betala för det.
Jag hoppas för din egen skull att du bor i Sverige, och inte i "hemska" USA där du inte blir omhändertagen "from cradle to the grave".
Anne-Marie,
jag är helt enig med dig om att många inte passar till föräldrar. Kruxet är bara vad man gör med dem som inte klarar uppkörningen för "ha-barn-körkort" - tvångsterilisering är inte en tilltalande tanke.
Det är sådana gånger jag är tacksam över att det finns ett skyddsnät, när föräldrarna visar sig odugliga, så får ju barnen inte bli lidande. Tyvärr är maskorna i nätet ofta väl stora...
Margaretha
Hade ingen aning om att jag skrev med karbonpapper! Hittar ingen "soptunna" så att jag kan ta' bort kopiorna.
M
Anonym och Mimmi: Jag låter er diskutera detta på egen hand. :) Alla har uppenbarligen olika åsikter men det verkar som om de som tycker att man skall ha betald barnledighet är i majoritet i det här fallet.
Margaretha: Usch nej, tvångssterilisering kan ju inte vara något alternativ. Jag ser ibland barn här i Mt Shasta området som inte verkar ha en bra hemmiljö - föräldrarna har det dåligt ställt och verkar antingen alkoholiserade eller använder droger. Då blir man litet ledsen. Jag tog bort dina "karbonkommentarer". :)
Mimmi,
Utan att elda på i denna strid så måste jag säga att jag förstår dig fullt ut. Det är lönlöst att försöka förklara detta för många svenskar. Vad många inte fattar är att det är inte gratis i Sverige med alla bidrag och förmåner. Det går på skatten och alla sociala avgifter.Jag är säker på att många svenskar inte vet att alla företagare i Sverige, små som stora måste bidra med barnomsorgsavgifter till den kommunala barnomsorgen. Oavsett om det har barn på dagis eller inte. Det är helt enkelt olika sätt att finansiera detta. Glöm heller inte att de med mycket låga inkomster i U.S.A. är helt skattebefriade. De bidrar därmed inte till det allmänna. Det är så amerikanska staten och därigenom folket har valt att finansiera detta. Majoriteten av amerikaner vill inte ha det som i Europa. Jag har bott I U.S.A. i circa 20 år. Jag har jobbat med många olika saker. Min första lön var 4.25 an hour, med en veckas semester. Trots detta har jag inte återvänt. Anledningen är att jag trivs här och jag älskar detta landet. I Sverige var jag deprimerad här lever jag upp. Jag har valt att inte skaffa barn, min fru gjorde karriär och jag har jobbat upp mig till en bättre lön. Betalar av mitt hus nästa månad. Har det varit lätt alla gånger, nej det har det inte. Men har jag anklagat amerikanska staten för det! Nej. Det är dags att svenskarna tar sig i kragen. Allt går inte ut på att suga ut staten så mycket som möjligt
Betald barnledighet är den vägen Sverige har valt för att få fler kvinnor att föda barn. Och samtidigt kunna ha ett arbete. Det är ett sätt att använda kvinnors kunskaper. Att vi har en möjlighet att både jobba och ha barn. Att inte behöva välja bort.
Självklart kostar det och det betalar vi alla med skatten. På samma sätt som vi betalar annan välfärd med skatten.
Jag tror inte att det är någon som tror att det är gratis med barnledighet - men det lönar sig i längden för landet.
Sverige är ett av de europeiska länderna där kvinnor föder flest barn. Och vi behöver fler barn - barn som senare ska arbeta då pensionärerna blir fler.
Så JA jag tycker det är bra med den föräldraledighet vi har i Sverige. Och att papporna är hemma också.
Staten är inte någon okänd storhet, vi är staten. Jag har inte träffat på en enda svensk som inte varit medveten om att det solidariska skattesystem vi har valt att använda i Sverige innebär att vi delar på kostnadena för välfärden. Själv är jag glad om mitt bidrag, i form av relativt hög skatt, kan hjälpa dem som inte har lika goda inkomster som jag har.
Tennswede: Jag tror jag måste hålla med Cari och Fred att de flesta svenskar nog känner till att t ex föräldrapengen bekostas av skattemedel. När jag gjorde litet efterforskning innan jag skrev det här inlägget hittade jag en hel del länkar på internet där amerikanska kvinnor kände sig frustrerade och uppgivna att de inte kan stanna hemma litet längre tid och samtidigt få en viss betalning. USA är ett land där man förväntas klara sig själv i mycket stor utsträckning och jag minns att jag blev litet förvånad och till och med chockad under mina första år här hur mycket som ligger på individen. Jag tycker att "storebror" i Sverige gick alltför långt i fråga om att ta hand om människor i Sverige men vad jag har förstått har det till viss del förändrats under senare år. Att hitta ett mellanting mellan Sverige och USA tror jag vore det ideala.
Cari: Som jag skrev till Tennswede tror jag det är ytterst få svenskar som inte känner till att saker och ting bekostas med skattepengar i Sverige. Även om man ibland klagar på de höga skatterna i Sverige tror jag att de allra flesta faktiskt vill ha tillgång till de tjänster/pengar som man får genom dessa skatter. Jag tycker jag betalar en hel del i skatt där jag befinner mig i Kalifornien men inte får jag särskilt mycket i "retur".
Fred: Jag tror, precis som du, att de tjänster man får genom skatterna i Sverige är tjänster som folk verkligen vill ha och uppskattar. När min pappa låg på sjukhus 2001 - han låg där 5 dagar innan han gick bort - betalade min mamma runt 300:- för den intensiva vård han fått. Om man inte har en sjukförsäkring i USA (antingen privat eller genom sitt arbete) skulle en sådan vistelse troligen gå på flera hundra tusen dollar. Som svensk är det verkligen en annorlunda värld i USA just med tanke på "samhällstjänster".
Tack Fred för att du betalar för oss "tärande" medborgare!
Jag hade tänkt hålla mun, och inte lägga mer bränsle på den här debatten, men vill ta' upp Anne-Maries tråd i det sista svaret. Kanske behövs ett klargörande för de svenskar som flytt landet och inte har kläm på hur det fungerar nu för tiden.
Att inget är gratis,eftersom vi alla betalar skatt efter förmåga, har redan nämnts. Men jag vill tillägga att många tjänster är avgiftsbelagda.
Eftersom jag känner till amerikaner som fått gå ifrån hus och hem när sjukdom eller olyckor drabbat dem, är jag oändligt tacksam för att mina dyra mediciner är subventionerade.
Min mor som arbetat, och därmed betalat skatt i hela sitt liv, är nu beroende av diverse hjälpmedel som hon inte får - men väl får låna av kommunen. Hon har nyligen fått en trapphiss installerad. Ungefär samtidigt berättade min amerikanska väninna att hennes mamma inte hade råd med en trapphiss utan fått flytta ned sängen i vardagsrummet. Hygienen får hon sköta i köket. Att flytta har hon inte råd med.
Margaretha
Även om man lyckades få hela världens befolkning att bara skaffa barn när dom har råd så kvarstår probremet att många av oss inte har råd att ha föräldrar. Nästan hela min dementa pappas pension går åt till att betala för det boende där dom kan se till honom dygnet runt. Men skulle vi betala vad det verkligen kostar så skulle jag få välja ättestupan istället.
Margaretha: Tack för din kommentar. Det är som natt och dag dessa skillnader mellan Sverige och USA. Jag tycker USA känns väldigt hårt i vissa sammanhang när man jämför med Sverige. Min pappa åt en hel del olika mediciner innan han dog och det hade väl kostat honom en hel förmögenhet om de inte varit subventionerade.
Inga: Ja, det stämmer säkert. Jag vill inte ens tänka på hur det skulle kunna bli om min mamma blev tvungen att flytta till ett äldreboende. Dels kostnaden och dels att jag bor i USA och hon i Sverige + att jag är enda barnet.
Tille er alla, nu var det ju lite ironi från min sida, och naturligtvis förstår jag att många tycker den svenska modellen är bra. Jag vidhåller ändå att många inte förstår hur mycket det systemet ökar kostnaderna för i stort sett allt. Jag är också väldigt medveten om att mycket har skurits ned i Sverige. Det rättvisa borde således vara att sänka skatterna i proportion till vad som har skurits ned. Ingen är väl intresserad av att betala för nåt man inte erhåller. Oavsett hur solidarisk eller progressiv man anser sig vara. Nog om det, men man måste inse att det finns svenskar även kvarvaranade sådana som inte vill öka den svenska modellen, utan att för den skull vara osolidariska med de som har det svårt. Alla tror inte på den socialistiska lösningen på allt.
I U.S.A verkar det sättas en ära i så lite statlig inblandning i invånarnas liv som möjligt.
Sociala "skyddsnät" tycks anses suspekta, något som smygkommunistiska länder som t.e.x Sverige kan ägna sig åt...
Kom hem till Sverige min vän, vi må vara stela på ytan här hemma, men vi tar i alla fall hand om varandra. Du kan ge dig in i svensk politik, jag tror du är en person som har förmågan att leda andra människor.
Jag är rädd att U.S.A kommer att förfalla ännu mer framöver...det finns för mycket unkna värderingar i det landet, och som man ännu inte gjort upp med.
Patrioten: Helt rätt! Folk i USA gillar inte statens inblandning. Ibland känns det sunt men ibland känns det helt fel. Sverige anses nog vara smygkommunistiskt och litet konstigt och underligt. Oj, det var inte dåligt att du har de tankarna om mig och min ledarskapsförmåga. Jag tror att det som nu pågår bara är början faktiskt på ett ekonomiskt sönderfall här i USA och många, många kommer att få det svårt. Jag känner mig mer öppen nu än vad jag gjorde för bara ett år sedan att hålla Sverige-alternativet öppet. Den som lever får se. :)
Håller med Olgakatt om att barn är hela samhällets ansvar! Och att vi skaffar barn, att vi VILL göra det, är ju också bra för samhället, att det lever vidare. Det är genom barn och nya generationer som vi skapar ekonomisk tillväxt. Det är ju det tankesättet som ligger till grund för det generösa systemet i Sverige - att vi, läs kvinnor, ska vilja och KUNNA skaffa barn. Utan att behöva ge avkall på jobb och karriär och utan att vara BEROENDE av en mans inkomst på det sättet som det var förr. Vi ses ju alla som arbetstagare (och det finns det ju de som har åsikter om också) men så är det. Vi ska alla arbeta och bidra. Men för att kunna göra det måste samhället underlätta för oss!
Anna: Jag håller med dig i allt du skriver. USA känns gammaldags och litet fientligt faktiskt medan Sverige är mycket "modernare" och verkar se till helheten mer just inom det här området.
Post a Comment