Halloween

Ingen kan nog undgå att det är Halloween idag. Det har funnits pumpor och andra Halloween dekorationer i folks trädgårdar under säkert ett par veckor. Häromdagen såg jag en hängd man i ett träd här i Weed. Många träd och buskar verkar också ha "drabbats" av Halloween firandet eftersom de helt plötsligt fått en massa spindelväv.

På skolan var det den ena mer skräckinjagande figuren efter den andra. Många elever hade klätt ut sig och en del lärare var inte sämre. En av de lärare som undervisar i den byggnad som jag arbetar i brukar alltid klä ut sig. Han har en vit rock och en peruk med vitt hår och det har han varje år. Synd att jag inte har en kamera så att jag kunde ha tagit en bild på honom.

Många barn går omkring och "trick or treat" idag. När Michael och jag bodde utanför Mt Shasta fick vi besök bara en enda gång av barn och den gången hade vi givetvis ingenting hemma som vi kunde ge dem. Andra år när vi hade något hemma kom ingen. Kanske husen ligger för långt från varandra här för att barnen skall orka gå omkring. Kan tänka mig att det inne i Mt Shasta är ett annat sorts firande.

Jag lär nog missa de som eventuellt går och "trick or treat" i Weed i kväll eftersom jag jobbar sent.

Happy Halloween!

Ringa telefonsamtal

Jag har tidigare på bloggen skrivit om att fler och fler företag här i USA utplacerar sin kundtjänst till t ex Indien och andra låglöneländer. Att det inte alltid är så lätt att förstå och bli förstådd är något jag upplevt många gånger.

Något annat som hänt sedan jag kom till USA är att man i stort sett aldrig får prata med en livs levande person som kan koppla samtalet vidare till rätt avdelning eller person. Nästan alltid möts man av en inspelad röst som ger en massa alternativ för att komma vidare. När jag hört kanske åtta alternativ har jag glömt bort vad de första är och så får man lyssna ytterligare en gång. Ofta räcker det heller inte med att välja ett alternativ utan när man gjort det får man ännu fler val. Många gånger passar heller inte något av de förinspelade valen det ärende jag har och vad gör man då? Som tur är kan man oftast trycka noll eller säga "agent" och då kopplas man till en "riktig" person. Jag blir lika glad varje gång det fungerar och jag får prata med en människa.

Som utlänning pratar man ju oftast inte engelska utan brytning och de gånger företaget har valt att inte ge möjligheten att man kan trycka på nummer ett eller två osv utan man skall säga vad man vill då kan det helt klart bli problem. Det har hänt flera gånger att det jag har sagt inte alls registrerats och då är den enda lösningen att vara mycket envis och fortsätta att säga "agent". När jag ringer till mitt telefonbolag är det enda sättet att kunna få prata med någon.

Röstbrevlådor är något annat som alla företag i dag verkar använda sig av. Om dem tycker jag inte. Varje gång jag lämnat ett meddelande och någon faktiskt ringer tillbaka blir jag lika glad och överraskad. Ibland får jag känslan av att man använder röstbrevlådan för att inte behöva prata med folk som ringer. Visst kan de vara praktiska och bra men då skall de ju användas på rätt sätt.

Jag minns när jag började jobba i början på 80-talet. Det företag där jag jobbade hade en växeltelefonist som svarade på alla inkommande samtal och som kopplade vidare till rätt (förhoppningsvis) person och avdelning. Det har hänt mycket sedan dess.

Något som är bra är att många företag i USA har kundtjänster som är öppna 7 dagar i veckan och ofta till sent på kvällen eller kanske till och med 24 timmar om dygnet. Jag glömmer ofta bort att det inte är lika vanligt i Sverige och att man måste ringa på "vanliga" kontorstider.

I morgon får vi se hur det går när jag skall försöka få tag på en person på ett stort företag. Dags kanske att ha både tålamod och envishet. :)

Jordnötssmör

USA är ett land med oändligt många valmöjligheter. Annika skrev för några dagar sedan väldigt träffande om hur man som ny i USA kan få mindre panik av att bara beställa en smörgås.

Dessa valmöjligheter finns överallt och när jag var och handlade igår kollade jag för skojs skull hur många sorters jordnötssmör som fanns i den affär jag brukar handla i. Innan jag kom till USA hade jag faktiskt aldrig ätit jordnötssmör men nu gillar jag det. I lagom mängder eftersom man väldigt lätt går upp i vikt. Många använder jordnötssmör som pålägg. En klassiker här i USA är väl "the peanut butter and jelly sandwich".

Det fanns rätt många olika märken av jordnötssmör och här kommer nu alla de olika typer som fanns (på engelska för enkelhetens skull):

No-stir creamy (vanlig sort och organic)
No-stir crunchy (vanlig sort och organic)
Organic creamy
Organic crunchy
Vanlig creamy
Vanlig crunchy
Crunchy unsalted
Extra crunchy
Crunchy
Super chunk
Creamy unsalted
Peanut butter & grape jelly stripes

Jag blev nästan litet trött när jag insåg hur många sorters jordnötssmör som fanns. Som tur är har jag min favorit så jag behöver inte kolla in alla sorter varje gång jag handlar.

Det har varit en helg med mycket fint väder. Kallt på nätterna men soliga och fina dagar. Skönt med litet brittsommar så här i slutet på oktober.

Stava och bokstavera namn

Jag har en profil på Facebook - detta fenomen som drar till sig fler och fler människor.

Idag gick jag med i en grupp som heter "Vi som alltid måste bokstavera våra namn" och jag blev glad att se så många andra som har samma problem som jag alltid haft - att behöva bokstavera inte bara mitt efternamn utan även mitt förnamn. Det spelar ingen roll att jag bor i USA, jag har samma problem här.

Numera bokstaverar jag alltid både för- och efternamn. De allra flesta missar att mitt förnamn har ett "e" i Anne. Marie tycks inte vara några större problem. Sedan gäller det att också få med bindestrecket mellan Anne och Marie. I Sverige verkar datasystemen klara av långa namn med bindestreck. Inte så i USA. Här är det vanligaste att mitt förnamn skrivs ihop eller också att det skrivs som två ord. Inte ens immigrationsverket i USA klarar av namn med bindestreck. När jag ringde och frågade sade de att det är så. Det kändes litet konstigt att mitt "gröna kort" inte har mitt namn skrivet såsom det skall vara. Där är det i två ord. Det är ju i alla fall ett viktigt dokument.

Okej, mitt efternamn är mycket svårare än mitt förnamn. Om jag bodde i Tyskland skulle jag inte ha några problem men i Sverige och USA är det ovanligt. Min släkt, på min pappas sida, kommer ursprungligen från Tyskland. Mitt efternamn är Kuhlemann och jag har sett alla möjliga varianter. Här är några: Kuleman (inte alls dåligt), Tuleman (fortfarande förståeligt) men Kugelberg. Hm. Verkar vara litet väl långsökt.:)

Men jag är som sagt i gott sällskap med många andra. Min mamma hade skickat mig en liten tidningsartikel om rätt roliga stavningsfel i Dagens Nyheters Nutidsorientering. En känd svensk som vi hört talas om mycket på senaste tiden är rymdfararen Christer Fuglesang och där fanns det flera stavningsvarianter på hans efternamn: Flugelslang, Suglefang, Fågelson, Flugsvans (!).
Jag tror jag fortsätter att bokstavera mitt efternamn. Folk tycks i alla fall kunna uttala både mitt för- och efternamn här i USA. Alltid något. :)

Americans are NOT stupid - WITH SUBTITLES

Ibland sägs det att amerikaner inte är särskilt kunniga om geografi och har en dålig allmän kännedom om sin omvärld. Jag hoppas att denna video inte bekräftar detta. Rolig är den i alla fall. :)

Elda för kråkorna

Nu när det har börjat bli kallare har jag ju varit tvungen att sätta på värmen i min lägenhet litet då och då. Idag var ett undantag eftersom det var riktig sommarvarmt.

Hus i den här delen av Kalifornien är inte välisolerade. Snarare tvärtom. Jag har märkt att min lägenhet blir riktigt kall om det blåser ute och det gör det ju rätt så ofta. När jag bodde i Lake Shastina var det samma sak. Så fort det blåste blev det svinkallt inomhus.

Svenska hus kan ju ibland vara för välisolerade men här är det absolut ingen risk för det. Min första vinter här blev litet av en chock då jag inte alls var van vid hur man värmer upp hus i det här området. Jag var ju van vid från Sverige att det fanns element i alla rum och att de var påsatta mer eller mindre under vintermånaderna. Här är det väldigt vanligt att man inte allas värmer upp hela huset eller lägenheten utan i första hand det rum där man är.

I det hus där Michael och jag bodde fanns det så kallade "electric baseboard heaters" och de är dyra att ha igång. Vi var tvungna att använda dem på bottenvåningen eftersom det inte fanns någon annan uppvärmning där. På övervåningen hade vi en vedspis. Och det var inte en spis som vi eldade i för att det var mysigt utan det var för att värma upp huset.

I huset i Lake Shastina fanns det en salig blandning av sätt att värma huset: elektriska element som man kunde flytta från rum till rum, en så kallad "monitor heater" som drevs med fotogen (många har en tank med fotogen utanför sitt hus), en sofistikerad anläggning som användes för både uppvärmning och luftkonditionering och som också drevs med fotogen. I min lägenhet har jag bara elektriska element.

Jag har vant mig vid att leva i en mycket svalare bostad än vad jag gjorde i Sverige eftersom det är dyrare att värma bostaden. I min lägenhet i Sollentuna ingick el och uppvärmning i hyra och jag hade ingen aning om vad det kostade.

Men en gemensam nämnare är att man ofta "eldar för kråkorna" eftersom husen inte alls är bra isolerade. Det känns som om vi har en lång vinter framför oss och det är bra att jag har varma tröjor och tofflor.

Idag får det bli en lista

Jag känner att min egen blogg och mitt kommenterande på andra favoritbloggar blivit lidande på sista tiden. Svaret är tidsbrist. Jag jobbar mer på skolan och dessutom har jag fått ett annat deltidsjobb som sker på distans. Jag skall precis sätta igång så det blir en del att sätta sig in i. Det är nog allt jag kan säga om det jobbet eftersom det finns en hel del konfidentiella regler. Men så mycket kan jag säga att det är ett mycket känt företag.

Så med denna tidsbrist får det bli en lista som jag sett på flera andra bloggar:

1. När gick du upp idag?
Kl 6:30

2. Diamanter eller pärlor?
Diamanter. Inte för att jag har några men om jag hade skulle det bli diamanter.

3. Senaste filmen du såg på bio
Det var "Hairspray" som jag bloggade om för ett tag sedan.

4. Favorit-TV-program?
"Dancing with the Stars" och "The Biggest Loser"


5. Vad åt du till frukost?
Yogurt, banan och smörgås.


6. Vad är ditt andranamn?
Kristina

7. Din favoritmat?
Det finns så mycket att jag inte kan räkna upp allt här.

8. Vilken mat gillar du inte?
Syrade grönsaker.

9. Favoritchips?
Äter väldigt sällan chips.

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Har ingen just nu.

11. Vilken bil kör du?
Chevrolet Metro.

12. Favoritmacka?
Kalkonmacka med olika pålägg.

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Falskhet och översitteri.

14. Vilka är dina favoritkläder?
Byxor, tröjor och varma innetofflor.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Nya Zealand.

16. Favoritklädmärke?
Har nog inget just nu eftersom det knappt finns märkeskläder i Mt Shasta.

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Åh, så långt har jag nog inte tänkt. Det vore härligt att bo någonstans där det är varmt året runt.

18. Favorittid på dagen?
Kvällen.

19. Var är du född?
Stockholm

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Konståkning.

21. Coca Cola eller Pepsi?
Dricker varken den ena eller den andra.

22. Fotboll eller ishockey?
Hockey.

23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Nattuggla.

24. Pedikyr eller manikyr?
Har inte haft varken pedikyr eller manikyr.

25. Vad ville du bli när du var liten?
Flygvärdinna

26. Bästa barndomsminnet?
När min pappa var hemma och vi kunde leka. Han arbetade väldigt mycket och var sällan hemma.

27. Varit i Afrika ?
Nej. aldrig.

28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Nej.

29. Varit med om en bilolycka?
Nej.

30. Favoritdag i veckan?
Beror på vad jag skall göra.

31. Favoritrestaurant?
Var på en thai restaurant i lördags och de hade mycket god mat. Här finns inga kända restauranger i Mt Shasta.

32. Favoritblommor?
Vitsippor.

33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Brukar inte äta snabbmat.

34. Äger du en cykel?
Ja faktiskt, men den står i Sverige. Litet långt bort för att kunna använda den nu. :)

35. Vem fick du senaste mailet från?
Anne i Oregon

36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Ingen tror jag.

37. Läggdags?
Ofta runt 12 eller 1. Om jag inte skall upp tidigt.

38. Senaste personen du delade en middag med?
Min vän R som jag åt middag med i lördags.

39. Vad lyssnar du till just nu?
Min laptops fläkt som susar.

40. Favoritfärg?
Cerise.

41. Hur många tatueringar har du?
Inga - och jag vill inte ha några heller.

Bensinpriser

Bensinen är fortfarande mycket billigare här i USA än vad den är i Sverige. Men vi som bor i Mt Shasta området betalar mycket mer än vad man gör i andra delar av Kalifornien och USA.

Ingen tycks ha någon riktigt bra förklaring till varför det är så. Men det jag hört och det måste jag nog instämma i är att det råder något slags monopol här. Ofta har ju bensinstationer olika priser men här spelar det i stort sett ingen roll vart man åker eftersom priserna är desamma.

I veckan gick priserna upp igen och nu betalar vi $3.35/gallon. Det är ungefär 5.90/liter i svenska kronor. Vi betalar nu till och med mer än vad man gör på Hawaii och där brukar det alltid vara dyrare än på fastlandet.

Jag är glad att jag kan gå till jobbet. Det blir en del pengar jag kan spara varje månad.

Oj, vad mycket snö det är uppe på berget. När molnen lättade en stund idag såg jag all snö som fallit. Det har varit busväder hela veckan och det har gjort att berget nu är helt vitt. Så här kallt brukar det inte vara i oktober. Nästa vecka har de lovat litet varmare väder och det vore skönt.

Mount Shasta Film Festival

Under de senaste åren har det hållits en filmfestival här i Mount Shasta. Den gick av stapeln den gångna helgen men jag gick inte dit.

För ett par år sedan var jag emellertid där och tittade på en otroligt fascinerande dokumentärfilm. Den heter "The Wild Parrots of Telegraph Hill" och är en sann historia om den bohemiske Mark Bittner som utvecklar en fantastisk relation med en flock vilda papegojor på Telegraph Hill i San Francisco.

Mark Bittner söker efter meningen med sitt liv och allt eftersom tiden går visar det sig att papegojorna ger honom alla svar han behöver. Det är en charmig och rörande film och man får lära känna de olika papegojorna och deras olika personligheter.

Efter det att jag sett filmen köpte jag faktiskt boken med samma namn och den var lika läsvärd som filmen var sevärd. Kan verkligen rekommenderas.

Bilden från Barnes & Noble.

En välkänd restaurang

En välkänd restaurang här i allra nordligaste Kalifornien är borta efter en brand för några dagar sedan. Granzella's heter den och den låg utmed den stora motorvägen I-5 och var ett ställe som många kände till.

Jag har varit där flera gånger på resor till och från San Francisco området. Den hade funnits i 30 år och byggts ut allt eftersom och innehöll bland annat en restaurang, en deli och ett bageri. De hade väldigt goda smörgåsar och mycket annan god och litet exotisk mat.

Tydligen hade branden börjat i köket och hela byggnaden försvann på mindre en timme. Ägarna säger att de skall bygga upp restaurangen igen eftersom den sysselsätter många i Williams.

Det var länge sedan jag var där men den var ett perfekt stopp på väg till eller från San Francisco.

Bilden från News10.net

Mannen som skulle cykla till Redding

Nu vet jag faktiskt vad som hände med mannen som skulle cykla till Redding. Jag var inne i Mt Shasta idag och skulle bland annat tvätta. Gissa vem satt på den tvättomat jag gick till? Jo, mannen som var på väg till Redding. Jag var givetvis tvungen att fråga honom hur det hade gått.

Han berättade då att han ännu inte cyklat till Redding men att hans planer inte hade ändrats. Tydligen var det som jag hade trott - om han hade åkt den väg han pratade om hade han varit tvungen att cykla på motorvägen och det är ju inte tillåtet. Så nu hade han fått reda på en annan väg som han skulle kunna åka. Han skulle inte stanna i Redding utan fortsätta till San Francisco, Los Angeles och Las Vegas.

Han påstod att han cyklat till 47 stater och att han var ute på en mission för att omvända människor till att tro på Gud. Han började tala om sin tro och ville helt klart försöka omvända mig också. Det var jag ju inte riktigt intresserad av så jag önskade honom lycka till och att han skulle komma fram.

Det har varit en riktig brittsommardag idag. Solen har skinit från en klarblå himmel och det var riktigt varmt, runt +20. När jag var inne i Mt Shasta kunde jag se hur mycket snö som kommit uppe på berget. Det var vackert men också väldigt tidigt. Till veckan kommer det att komma mer snö och de har till och med talat om snö för staden Mt Shasta.

En annorlunda skoldag

Idag hade vi en så kallad "All Campus Professional Development Day" på skolan. Trots att jag bara är tillfälligt anställd hade min chef sagt att jag skulle vara med. Alla elever var lediga men personalen skulle delta i olika föredrag.

För ett par år sedan när vi hade den här dagen var det rena rama lekstugan. Kvinnan som höll föredrag pratade om något som berörde bara delar av personalen vilket gjorde det väldigt ointressant. Dessutom hade hon litet ovanliga sätt att få oss att delta - vid ett tillfälle skulle hon illustrera något och använde garnnystan. Dessa nystan skulle sedan kastas runt i rummet. När det hände tror jag att alla som var med tänkte att det fick vara nog.

I år var det helt klart mer intressant eftersom ledningen för skolan hade bestämt att temat skulle vara "Sustainability - Caring for our Environment". Det skall, under de närmaste åren, byggas några nya skolbyggnader och man har tydligen bestämt att de, i alla fall till viss del, skall uppfylla vissa miljökrav. Som svensk blir man ibland mörkrädd när man ser hur långt efter amerikanarna är när det gäller källsortering, återvinning, en "grön" livsstil osv. En av föredragshållarna sade att Siskiyou County (det är namnet på det område som Mt Shasta och de andra städerna ligger i) är otroligt efterblivet när det gäller sådant här.

Det finns väldigt få möjligheter här att kunna lämna olika slags förpackningar till återvinning, det mesta går troligen i soporna. Jag minns att jag blev riktigt chockad och ledsen när jag kom hit och såg hur dåligt det var och hur mycket som slängdes.

Det verkade i alla fall som om många i personalen på skolan är intresserade av att kunna återvinna och ha en mer "grön livsstil" så det kanske kommer så småningom.

Bananer

Det verkar som om länken till web kameran fungerar igen. Tyvärr har det varit mulet hela dagen idag, annars hade man kunnat se hur mycket snö som kommit uppe på Mt Shasta. Så här tidigt tror jag inte att jag sett så mycket snö uppe på berget. Har hört från ett par personer att man talar om en riktig "vargavinter" i år. Får verkligen hoppas att de har fel.

Jag står med på en "mailing" lista här i Mt Shasta området och det kommer en hel del email varje dag. Jag fick ett häromdagen som jag tyckte var litet intressant. Nu har jag ju inte gjort någon vetenskaplig efterforskning så att jag kan säga att det här stämmer, men jag har hört vid tidigare tillfällen att bananer är nyttiga eftersom de innehåller så många olika ämnen. Vilken tur att bananen är en av mina favoritfrukter. Jag har varit lat och inte översatt det jag fick, men jag är säker på att det går bra ändå.

Never, put your banana in the refrigerator!!!

After reading this, you'll never look at a banana in the same way again.

Bananas contain three natural sugars - sucrose, fructose and glucose combined with fiber. A banana gives an instant, sustained and substantial boost of energy.

Research has proven that just two bananas provide enough energy for a strenuous 90-minute workout. No wonder the banana is the number one fruit with the world's leading athletes.

But energy isn't the only way a banana can help us keep fit. It can also help overcome or prevent a substantial number of illnesses and conditions, making it a must to add to our daily diet.

Depression: According to a recent survey undertaken by MIND amongst people suffering from depression, many felt much better after eating a banana. This is because bananas contain tryptophan, a type of protein that the body converts into serotonin, known to make you relax, improve your mood and generally make you feel happier.

PMS: Forget the pills - eat a banana. The vitamin B6 it contains regulates blood glucose levels, which can affect your mood.

Anemia: High in iron, bananas can stimulate the production of hemoglobin in the blood and so helps in cases of anemia.

Blood Pressure: This unique tropical fruit is extremely high in potassium yet low in salt, making it perfect to beat blood pressure. So much so, the US Food and Drug Administration has just allowed the banana industry to make official claims for the fruit's ability to reduce the risk of blood pressure and stroke.

Brain Power: 200 students at a Twickenham (Middlesex) school were helped through their exams this year by eating bananas at breakfast, break, and lunch in a bid to boost their brain power. Research has shown that the potassium - packed fruit can assist learning by making pupils more alert.

Constipation: High in fiber, including bananas in the diet can help restore normal bowel action, helping to overcome the problem without resorting to laxatives.

Hangovers: One of the quickest ways of curing a hangover is to make a banana milkshake, sweetened with honey. The banana calms the stomach and, with the help of the honey, builds up depleted blood sugar levels, while the milk soothes and re-hydrates your system.

Heartburn: Bananas have a natural antacid effect in the body, so if you suffer from heartburn, try eating a banana for soothing relief.

Morning Sickness: Snacking on bananas between meals helps to keep blood sugar levels up and avoid morning sickness.

Mosquito bites: Before reaching for the insect bite cream, try rubbing the affected area with the inside of a banana skin. Many people find it amazingly successful at reducing swelling and irritation.

Nerves: Bananas are high in B vitamins that help calm the nervous system.

Ulcers: The banana is used as the dietary food against intestinal disorders because of its soft texture and smoothness. It is the only raw fruit that can be eaten without distress in over-chronicler cases. It also neutralizes over-acidity and reduces irritation by coating the lining of the stomach.

Smoking & Tobacco Use: Bananas can also help people trying to give up smoking. The B6, B12 they contain, as well as the potassium and magnesium found in them, help the body recover from the effects of nicotine withdrawal.

Stress: Potassium is a vital mineral, which helps normalize the heartbeat, sends oxygen to the brain and regulates your body's water balance. When we are stressed, our metabolic rate rises, thereby reducing our potassium levels. These can be rebalanced with the help of a high-potassium banana snack.

Warts: Those keen on natural alternatives swear that if you want to kill off a wart, take a piece of banana skin and place it on the wart, with the yellow side out. Carefully hold the skin in place with a plaster or surgical tape!

So, a banana really is a natural remedy for many ills. When you compare it to an apple, it has four times the protein, twice the carbohydrate, three times the phosphorus, five times the vitamin A and iron, and twice the other vitamins and minerals. It is also rich in potassium and is one of the best value foods around. So maybe its time to change that well-known phrase so that we say, "A banana a day keeps the doctor away!"

Åka buss

Tyvärr tycks den webkamera, som jag har en länk till, inte uppdateras just nu. Den har sett likadan ut sedan i fredags. Jag låter länken ligga kvar och hoppas att kameran kommer igång snart.

När jag bodde i Stockholm åkte jag buss, tunnelbana och pendeltåg för att komma dit jag skulle. Jag hade inte ens ett körkort! Det är säkert ovanligt men vi hade faktiskt aldrig någon bil i min familj och jag såg ingen anledning till att ha ett körkort. Så här i efterhand hade det varit bra att ha ett svenskt körkort eftersom jag blev totalt isolerad och avskuren från omvärlden under mitt första år här i USA. Varför? Jo, det finns knappt några bussar här. Och ännu mindre tåg eller tunnelbana.

Jag kände mig otroligt isolerad eftersom bussen stannade inne i Mt Shasta och Michael och jag bodde ungefär 4 km därifrån. Enda sättet för mig att komma någonstans var om Michael skjutsade mig eller om vi båda åkte tillsammans. Att gå från friheten att kunna åka vart jag ville till att bli helt beroende av en annan person var inte roligt.

Mitt andra år här blev helt annorlunda. Med ett studentvisum kunde jag ansöka om ett så kallat Social Security Number (motsvarar våra svenska personnummer) och med detta nummer kunde jag ansöka om ett körkort. Givetvis skulle jag klara ett teoriprov och en uppkörning men det var inte särskilt svårt. Jag hade tagit några körlektioner i Edsberg i Sollentuna och när jag berättade för körläraren att jag skulle ta ett körkort i USA skrattade han gott. Han visste hur mycket lättare det är i USA jämfört med i Sverige.

Jag minns fortfarande hur otroligt glad jag var dagen jag klarat min uppkörning. Att det sedan tog mer än 6 månader innan jag fick mitt "riktiga" körkort och flera telefonsamtal och brev för att få det är en annan historia. Det kan nog bli ett annat inlägg eftersom jag blev chockad över vad jag fick reda på.

De bussar vi har här går mellan de olika städerna men de går bara några gånger per dag. Från Weed till exempel går bussen bara 9 gånger per dag. Och de går aldrig på helgerna eller på vardagskvällarna. Dessutom har bussen väldigt få hållplatser. Jag bor nu så att jag faktiskt kan ta bussen till exempel till Mt Shasta (den har en hållplats utanför skolan). En anledning till att jag valde den lägenheten jag nu bor i var just att jag inte skulle vara helt beroende av min bil och det känns skönt.

Våra bussar heter STAGE (Siskiyou County Transit and General Express) och har man bott i Stockholm är bussystemet här inte mycket att bli imponerad av. Men det är ju bra att det finns om man behöver använda sig av det.

När jag nu är inne på bussar berättade min mamma något som jag tyckte var litet kul och något förvirrande. När jag bodde i Enebyberg hade jag flera bussar att välja på. En av dem hade ett nummer åt ena hållet och ett annat nummer åt det andra. Logiskt tycker jag. Nu hade de tagit bort det systemet och döpt om bussarna till 614H och 614V. H står för höger och V för vänster. Min första kommentar var - men hur skall man veta vad som är höger och vänster? Det beror ju på var man står och inte ens då är det särskilt logiskt. Ibland undrar man vilka "snilleblixtar" folk på SL får. :)

Det blåser i Weed

Som jag säkert tidigare nämnt här på bloggen är Weed en mycket blåsig stad under hösten, vintern och tidiga våren. I kväll och i morgon är ett intensivt lågtryck på väg - tydligen skall det värsta ovädret inte komma in över vårt område. Trots detta har det för Weed till och med utfärdats "High Wind Warnings".

Idag var det en riktig sommardag med sol och värme men det har blåst. När jag var ute på min promenad fick jag mig ett gott skratt. Här i USA finns det något som heter "leaf blowers" och de använder man för att flytta på löv och liknande. Trots att det alltså har blåst kraftigt hela dagen var en kvinna ute och jobbade med sin "leaf blower". Det såg komiskt ut när hon försökte blåsa löven, som givetvis redan blåste runt av vinden. Varför hon var ute med sin "leaf blower" en sådan här dag blev jag inte riktigt klok på. Det verkade inte som om det var någon större idé. :)

Jag är faktiskt glad att jag inte bor kvar i Lake Shastina (där jag bodde innan jag flyttade till Oregon) eftersom det huset skakade när det blåste. Ingenting stoppade vinden och det var flera gånger som det blåste och jag kände hur hela huset gungade. Vi får se hur huset är där jag bor nu. Det har inte varit något riktigt oväder sedan jag flyttade in.

Bilden från Wikipedia.

Cykla till Redding

När jag var ute på min promenad var det en man som frågade mig om vägen. Han var liten, smal och hade inte många tänder. Jag vet inte vilken nationalitet han var men amerikan var han inte.

Han hade troligen de flesta av sina ägodelar fastspända på sin cyckel och han var på väg söderut. Det var vad han sade i alla fall. Han undrade om en viss väg skulle kunna leda honom till Redding. Det är från den staden jag skulle ha kunnat flyga. Jag sade att han troligen var tvungen att färdas på motorvägen för att komma dit. Det sade han att han inte fick eftersom han ju cyklade.

Tydligen hade han frågat någon annan om vägen och då fått förslaget att ta en viss väg. Jag sade att han ju kunde pröva men att jag inte trodde att han kunde cykla på mindre vägar för att komma fram. Det är en bra bit mellan Weed och Redding, ca 11 mil (svenska).

Tänk vad många olika sorters människor det finns. Han var definitivt en annorlunda person. Förhoppningsvis kommer han fram till Redding.

Några slutliga tankar om mitt Stockholmsbesök

När jag bodde i Stockholm reagerade jag inte särskilt ofta över att det är en riktigt stor stad. Det gör jag nu när jag kommer på besök. Efter att ha bott på mindre orter i så många år har jag vant mig vid en mindre stads lugnare tempo. Många människor i Stockholm verkar otroligt stressade och, som sagt, inte alltid så artiga. Visst finns det en hel del fördelar också med att bo i en stor stad som t ex utbudet av affärer. Sedan uppskattar jag givetvis alla bussar, tunnelbanor och tåg. Det är fantastiskt att kunna åka inom ett så stort område och komma i stort sett vart man vill.

Stockholm är absolut en av världens vackraste städer, framför allt på sommaren. Jag har en plansch hemma med en vy av Stockholm och i förgrunden finns Gamla Stan. Andra som sett den här planschen har haft kommentaren att Stockholm är fantastiskt vackert.

Jag känner fortfarande rätt ofta att jag saknar naturen som finns i Stockholmsområdet. Under mitt besök gick jag ut i skogen som finns i närheten av min mammas lägenhet och kände att jag skulle vilja bo där det finns den sortens natur. Det är ju helt klart inte på 1000 m över havet (som jag nu bor på).

Människor i Stockholm är ofta väldigt trendigt klädda och jämför jag med där jag bor är Stockholm rena modestaden. Mobiltelefonerna tycks gå hand i hand med denna livsstil. Att alltid vara tillgänglig verkar litet överdrivet tycker jag och man kan ju inte åka buss eller tunnelbana utan att behöva lyssna på dessa samtal. Visst har folk här i Mt Shasta området också mobiltelefoner men det verkar vara litet mer så att de inte används hela tiden.

Jag är verkligen glad att jag åkte när jag gjorde. Hade jag väntat ett par veckor hade jag nog inte kunnat åka med tanke på det som hänt på jobbet. Vi får se när jag kan åka igen.

Att prata och höra svenska och engelska

När jag var på besök i Sverige förra året märkte jag att jag reagerade över att höra andra prata svenska, t ex i affärer och restauranger, och att jag pratade svenska med dem. Det här låter kanske jättekonstigt. Jag tycker själv det är underligt. Likadant var det nu när jag var i Sverige.

Nu tror ni kanske att jag blivit en ny Dolph Lundgren. :) Så illa tror jag inte att det är. Undras just om det finns någon "magisk gräns" när man blivit så van vid ett annat språk att ens eget modersmål kan verka litet främmande innan man hunnit vänja sig vid att höra det talas runtomkring en?

Efter alla år i USA har jag ju vant mig vid att jag pratar engelska med folk i t ex affärer och att de pratar engelska med mig. Det verkar dock vara en skillnad beroende på vem jag pratar med. Om jag pratar med min mamma eller mina vänner i Sverige reagerar jag inte.

Eftersom jag var så kort tid i Sverige den här gången hann jag nog aldrig ställa om mig. Hade jag stannat flera veckor hade det säkert varit annorlunda. Men jag tyckte i alla fall att det var intressant att jag reagerade över detta. Och det hände flera gånger, inte bara en gång.

Jag har också märkt att jag omväxlande tänker på svenska och engelska. Troligen tänker jag mer på engelska vid det här laget än vad jag faktiskt tänker på svenska. Min drömmar växlar nog också mellan båda språken. Med tanke på drömmar berättade min pappa något som jag tyckte var litet kul när han och jag reste runt i USA 1986. Vi sov i samma rum och en natt hade han vaknat av att jag pratade i sömnen - på engelska. Givetvis pratade han och jag svenska med varandra så jag måste verkligen ha påverkats av min omgivning.

Skillnader mellan USA och Sverige

Idag blir det ett inlägg som inte handlar om mitt besök i Sverige. Något hände igår på skolan som fick mig att fundera på skillnader mellan anställningsförhållanden i USA och Sverige.

När jag kom till jobbet i går på eftermiddagen sade min chef att min kollega hade lämnat skolan. Detta hade skett på ungefär en timme. Han hade gått på lunch och kom aldrig tillbaka utan hade sänt ett email och sagt att han lämnade sin anställning!

Så vitt jag vet skulle det troligen inte kunna hända i Sverige. Jag vet inte vad som hänt under mina år i USA men jag kan inte tänka mig att det har ändrats så mycket sedan jag arbetade.
Det jag minns är att, beroende på anställningstid, hade man olika lång uppsägningstid. Och detta gällde också om arbetsgivaren skulle säga upp någon.

Häromdagen fick jag höra av en vän här i Mt Shasta att en av hennes vänner hade blivit avskedad. Det skedde från en minut till nästa. Han hade ingen aning om att något var på gång. Tala om total shock.

Jag har alltid tyckt att anställningsförhållandena här i USA känns litet väl "lösa" och att man inte har någon särskilt stor trygghet och det har jag ju fått bevis på. Givetvis kan det finnas fördelar också, t ex att en anställd som vill sluta på jobbet inte behöver stanna kvar i månader.

Ja, det var ju verkligen tur att jag åkte till Sverige när jag åkte! Nu hade det väl varit i stort sett omöjligt. Vi får väl se om något händer med de här tjänsterna nu när det bara är min chef och jag. Kanske det var den väckarklocka som behövdes.

Resan till Sverige

Min resa till Sverige förtjänar ett eget inlägg eftersom jag nog aldrig rest så länge bara för att komma fram till Stockholm.

Den första sträckan från Weed till San Francisco gick med Greyhound. Det finns ju en svensk film som heter "Vi hade i alla fall tur med vädret" - jag får väl säga "Jag hade i alla fall nära till busshållplatsen" eftersom det bara var att gå tvärs över vägen från min lägenhet. Att åka med Greyhound är en upplevelse i sig. Det är helt andra människor som åker med de här bussarna än vad man t ex ser på flygplatser. Bussen jag åkte med hade rätt gott om plats men trots detta var det en kvinna som absolut skulle sitta bredvid mig. En annan kvinna sade helt plötsligt (jag vet egentligen inte vem hon pratade med, troligen vem som helst som ville lyssna) att en busschaufför hade förföljt henne. Fast i nästa mening fick vi höra att hon var en ättling till Drottning Elizabeth i England! Hm. Jag säger inget mer. :)

Jag kunde inte åka direkt till San Francisco utan hade ett uppehåll i Sacramento (Kaliforniens huvudstad). Det var ett trevligt avbrott i min långa resa eftersom jag fick chansen att träffa en annan bloggare. Tack JaCal för att du föreslog att vi skulle ses. Det var verkligen roligt att träffas.

När jag väl kommit fram så småningom till San Francisco tog jag en lokalbuss till flygplatsen. Jag åkte genom staden och trots att San Francisco är en fantastiskt vacker stad är den också fylld av fattiga och utslagna människor och mycket skräp. På lokalbussen trodde jag nästan att tredje världskriget skulle utbryta när några asiatiska kvinnor blev riktigt upprörda. De trodde att det kostade mindre än vad det gjorde att åka med bussen och de skrek till busschauffören. Som tur var fanns det en man på bussen som talade deras språk så de lugnade ner sig så småningom.

Jag hade bokat ett hotell eftersom min flight gick tidigt morgonen därpå och det var riktigt skönt att få lägga sig ner efter att ha suttit på bussar hela dagen. Det var inte så många timmar jag var på hotellet men litet sömn fick jag i alla fall.

Jag flög med Continental och de är helt okej. De serverar fortfarande mat på sina flighter som man inte behöver betala för. Jag hade bara ett byte i New York och när jag kom fram till gaten för Stockholmsflyget kände jag mig helt plötsligt förflyttad till Sverige. Människor var långa, blonda och talade svenska. Det var en nattflygning som gick till Stockholm och jag hade givetvis hoppats på att kunna sova litet grand. Men tji fick jag och många andra passagerare. I raden framför mig satt en ung mamma med en liten baby (som man inte hörde ett pip från) och en dotter på 2-3 år. Denna lilla flicka "underhöll" planet under många timmar genom att skrika och gråta och alla som satt i närheten tittade menande på mamman som inte verkade bry sig. Tråkigt när sådant händer.

Ett par iakttagelser som jag gjorde på planet var att svenskar tyvärr inte är lika artiga som amerikaner. Sorry, men det verkar vara så. Det fanns tidigare i somras en artikel i Dagens Nyheter som också beskrev detta "fenomen". Här finns en länk till denna artikel. Den andra iakttagelsen var att det fanns många kassar med klirrande flaskor bland svenskarna. Har nog aldrig sett amerikaner köpa med sig sprit. Men det är klart, kan man köpa alkohol i mataffären kanske man har en litet annan inställning.

Det var ett gråmulet Stockholm som vi möttes av och taxichauffören jag åkte med sade att det redan blivit höst.

Efter nästan två dagar på resande fot kom jag till slut fram till Hägernäs i Täby. En lång resa och ett långt inlägg men jag tyckte det var roligt att dela med mig av min maratonresa.

Tillbaka igen

Nu äntligen är jag tillbaka till bloggen. Jag kom tillbaka till USA i torsdags i förra veckan och började jobba igen samma dag vilket var litet väl intensivt kanske efter att ha rest 1,5 dag ungefär. Det var även jobb på fredag som gällde och jag har ägnat helgen att vila upp mig efter denna maratonresa.

Helt klart kommer jag inte att göra om en sådan bussresa med Greyhound och andra lokalbussar. Enda anledningen till att jag gjorde det var att flygbolaget United, som flyger från en liten flygplats i staden Redding ungefär 1,5 timmes bilresa söder om Mt Shasta, hade höjt sina priser så otroligt mycket sedan förra året. Men det var det inte värt.

Jag kommer nog att ägna de närmaste inläggen åt att återge litet upplevelser och intryck från min resa och mitt besök i Stockholm. Det var väldigt kort tid, litet väl kort faktiskt. Det kändes som om jag aldrig riktigt "landade" i Sverige utan jag visste hela tiden att jag bara hade några dagar och så var det dags att resa igen.

Vädret var i alla fall bra. Jag lyckades nog pricka in en riktigt fin period med mycket sol och inte alltför kallt väder. När jag kom tillbaka till Kalifornien var det sol och sommarvarmt men jag och alla andra fick nog en mindre shock eftersom det dagen efter, i fredags, blev ett väldigt omslag till kallare väder och det till och med snöade!!!! Ena dagen var det +25 och nästa alltså snö. Tvära kast minst sagt.

Nu skall jag börja läsa mina favoritbloggar igen och försöka uppdatera mig om allt som hänt. Och, som sagt, det blir några inlägg med intryck från min resa.