Tuesday, March 21, 2017

Att leva i the Matrix

Allt eftersom dagarna går inser jag att jag lever i the Matrix. Det är inte bara en film.



Jag tycker mer och mer blir konstigt och overkligt på något sätt i både USA och Sverige.
Skolan är ett bra exempel som jag skrev om häromdagen. Vanligt sunt förnuft tycks ha lämnat skolan för länge sedan.

The Matrix är en plats där sådant som borde vara logiskt och enkelt inte alls är det. H&R Block i Mt Shasta hör absolut till the Matrix där vanlig läskunskap tycks ha försvunnit in i ett vortex. ;)

Skatteverket i USA har troligen ett alldeles eget Matrix där inga normala förhållanden råder överhuvud taget. Mina stora check löste de in väldigt snabbt men ett enkelt certifikat lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag ringde idag igen och stötte på.

The Matrix är en konstruktion som vi upplever som en verklighet. Jag tycker det blir mer och mer klart att detta Matrix finns överallt.



Det här kan tyckas vara ett konstigt inlägg men flera av mina vänner säger samma sak - det vill säga allt vi tagit för givet ställs nu på sin spets just nu och inget är vad det verkar vara. Saker och ting som har varit trygga punkter i vår tillvaro håller på att försvinna.

Det har regnat en del igen de senaste dagarna men idag på lunchen sken solen så jag tog en promenad i skogen kring skolan. Där känns allt fortfarande enkelt, rätt och inga konstigheter.

Om man kan skapa vad man vill i datorprogrammet som är the Matrix borde det ju gå att ändra vad man vill. Mind over matter. :)



14 comments:

Pettas said...

Du sätter fingret på det verkliga skeendet, tycker jag.
Hela världen tycks vara "vilse i pannkakan".
Sunt förnuft lyser med sin frånvaro i många sammanhang.

Det den ena handen gör vet den andra inte om i många politiska sammanhang.
Nu gäller det att hålla sig alert och att vara i balans för att inte
ryckas med i all "galenskap", att försöka stå stadigt på jorden.

Det är turbulent på många sätt och jag tror att det är det som
genomlyser väldigt många skeenden just nu. En bra ledare för varje land är ingen självklarhet längre. Jag upplever att folk är oroliga
överlag och på något sätt har givit upp. De bara följer med,
hur tokig ledningen än är.

Men jag är optimist och tror att det vänder.

Ha det bra Anne-Marie!

Annika said...

Håller med Karin.
Hela världen är vilse i pannkakan. OCH inte minst vi i US med Trump o co vid rodret. Den ena dagen är konstigare än den andra...
Jag har tagit paus från mkt i nyhetsflödet vad gäller administrationen just nu. Orkar inte.
IRS är en matrix i sig, vet ju hur det fattas kugghjul där, suck. OCH hur otroligt stöniga de ofta är. Som att köra huvudet rätt in i en vägg.
Men, jag försöker tänka som Karin, att det faktiskt vänder. Det körs lågt, sen lyfter det.
Jag tror verkligen det.
Vårkramar fr ett soligt, men kallt, DC!!

Annika said...

I det forna kommunistiska Östeuropa älskade många filmen "The Matrix" - inte så konstigt med tanke på att samhällena under kommunismen var uppbyggt kring konstgjorda sanningar som alla förväntades hålla sig till. Och att ekonomin och de större institutionerna gradvis vittrade sönder i inkompetens, korruption och försummande medan den officiella propagandan försäkrade befolkningen att allt var perfekt och fungerade utan problem. Vet inte om du någonsin såg filmen "The Lives of Others" om Östtyskland? I den filmen begår en man självmord när han blir belagt med yrkesförbud. Men ingen får nämna självmordet ELLER yrkesförbud för officiellt finns inte något sånt i Östtyskland och statistiken över självmord har man slutat föra eftersom den visade landet i dålig dager.
Ryssland - det forna Sovjetunionen - och andra länder också för den delen - var ju länge varit experter på att helt enkelt "sudda" de delar av verkligheten eller historien som inte passade. Man beskrev och beskriver/porträtterar det förflutna och nutiden för att passa ens egen variant av sanningen.

Det som psykologiskt är så konstigt med det här är att så många köpte den officiella (lögnaktiga) sanningen. Vi människor vill så gärna tro som alla andra, vi VILL lita på den "officiella" sanningen och vi verkligen hatar att vara skeptiska. Vi hatar kognitiv dissonans. Vårt välbefinnande bygger på att vi har konsens med andra och därför köper vi även lögner och propaganda som sanningar (fram till 1980-talet förstås då gapen blev så uppenbara att det inte gick längre). Den andra delen av det här är vår konfirmationsbias - att vi letar efter information som bekräftar vad vi vill tro och tycka och ignorerar den information som går emot det.

Jag försöker - som jag skrivit tidigare ifråga om media - gå ifrån mitt konfirmationsbias och läsa mer varierade nyhetskällor. Jag försöker också lära mig att leva med att vara vilse i pannkakan som ni andra skrev. Det är inte lätt alltid.
Kram

Annika said...

Correction: många som KOM från de forna kommunistiska staterna gillade the Matrix ska jag säga - kommunismen hade såvitt jag minns redan fallit när filmen kom ut :)

Anne-Marie said...

Karin: Ja, “vilse i pannkakan" är nog en rätt bra liknelse. :)
Sunt förnuft är tyvärr en raritet tycker jag hos många myndigheter och även hos “vanligt folk" ibland.
Jag tänkte faktiskt inte bara på det som pågår politiskt utan även på ett djupare plan. Det verkar (som jag upplever det) som om något håller på att förändras på ett riktigt djupt plan när man inte riktigt vet vad som är sant och hur saker och ting förhåller sig.
Jag vet att det är ett “steg på vägen" men det känns litet ovant och oklart just nu.

Marina said...

En mycket läskig, men kanske ändå inte en helt orimlig tanke...

Anne-Marie said...

Annika: Som jag skrev till Karin upplever jag det här “matrixet" även på ett djupare plan. Javisst, vi har allt det politiska men det är bara mer på ytan.
Det är svårt att sätta ord på den här upplevelsen jag har så jag tog till liknelsen med filmen The Matrix - vilket förresten är en mycket bra film tycker jag. De som gjorde den visste vad de höll på med.
IRS undrar jag om de vet vad de pysslar med. Jag tvivlar rätt ofta.
Det djupare planet är det som är viktigt tycker jag. Att man sedan får dras med det andra är en “onödig bieffekt". :)
Kramar!

Anne-Marie said...

Annika: Hade faktiskt ingen aning om att man älskade filmen The Matrix i forna Östeuropa. Jag tycker filmen är rätt genialisk och mer sann än vad många tror.
Nej, den filmen du nämner har jag inte sett. Den låter litet smått surrealistisk - vilket säkert det gamla Östeuropa var på många sätt. Jag tror att det finns väldigt mycket som “suddats" också i västvärlden. Saker som skett men som man inte får prata om och om sanningen kom fram skulle det skapa en stor obalans i världens maktstruktur. Jag skulle kunna nämna en del sådana men avstår då det blir för politiskt.
Det jag förundras över är att så många människor stoppar huvudet i sanden och vägrar se saker och ting som de faktiskt är. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att en hel del är hjärntvättade på ett eller annat sätt.
Vilse i pannkakan kanske var före sin tid. ;) Jag tittade aldrig på det TV-programmet eftersom jag var för gammal men jag tror nog att det förstörde mer än hjälpte.
Kram

Anne-Marie said...

Annika: The Matrix tror jag gjordes 1999 så då hade väl muren fallit för ett bra tag sedan. Men fortfarande kanske filmen hade en stor publik pga det som varit.

Anne-Marie said...

Marina: Jag tror att vi vet bara en bråkdel om vad som egentligen pågår. :)

My kids' Mom said...

Hej Anne-Marie,

Jag vet precis vad du menar...Ja, och de där konstgjorda sanningarna som Annika skriver om i sin kommentar känns som ett fenomen som nu även genomsyrar Sverige. Det är precis som om det finns två versioner av allt: Dels den den stora folkmängden blir itutad och som låter rätt och bra, dels en hemlig verklighet med helt andra spelregler som de få med makt tycks ha tillgång till och som hemlighålls fär resten av oss. Ju mer man upptäcker ju läskigare blir det. Inget verkar funka som det skall och det finns massor av människor helt utan kompetens på viktiga nyckel tjänster och poster i samhället. Ja, till slut så känns allt som en dimridå, och man mår bäst om man vet så lite som möjligt. Haha...det är därför jag existerar i min egen lilla bubbla som jag skrivit om förut :-)

Ha en fin dag!

Kram, Anneli

Anne-Marie said...

Hej Anneli.
Jag förstod att du skulle förstå. ;) Jag tror att hela världen befinner sig i något slags “upplösningstillstånd" om jag skall vara helt ärlig. Just det - två versioner tycker jag också att jag ser.
Ja, vi har ju “pratat om" några gånger den där bakomliggande verkligheten som de flesta inte har en aning om. Och den tror jag är i full gång just nu över hela världen. Den vore jag intresserad av att veta litet mer om. :)
Jag försöker också skapa en bubbla men vill helst inte helt stänga av mig helt från vad som pågår runt omkring mig. Om jag hade min egen bostad i naturen tror jag det vore enklare jämfört med hur jag bor nu.
Ha en bra dag! Kramar!

Channal said...

Ja, vart är världen och mänskligheten på väg?!! Vi har det för bra. Inget att kämpa för. Sen har människor blivit rädda och hör det de vill höra. Kusligt. Tror det vänder snart... det måste det göra! Dagens ungdomar är så kloka.

KRAM Anna

Anne-Marie said...

Anna: Man kan verkligen undra. Bra frågor och tankar du tar upp. Ja, det stämmer nog att människor är nöjda (eller kanske inte helt missnöjda) med det de har och att det är jobbigt att engagera sig. Tänk bara på hur mobilerna har tagit över och man umgås med sin mobil i stället för med sina medmänniskor.
Kramar!