Thursday, October 14, 2010

Amerikansk pluskulturlista

Även om det finns mycket i den amerikanska kulturen som jag inte förstår finns det en del som jag tagit till mig och som jag önskar fanns mer av i Sverige.

Här kommer listan - ta inte illa upp ni som bor i Sverige:)

  • Något som jag lade märke till när jag kom hit var att människor var vänliga och trevliga också mot främlingar. Det var jag inte van vid från Stockholm och Sverige. Här verkade det vara en del av kulturen att man faktiskt blev vänligt bemött även om man inte kände den andra personen. Kanske det är så på mindre orter i Sverige men i USA verkar det vara" standard" även i större städer.
  • Amerikaner kan det här med "customer service". Det kan inte vi svenskar särskilt bra. Att gå in i en affär i Sverige och en affär i USA är som natt och dag. I USA blir man nästan "antastad" av de som arbetar i affären medan man i Sverige får leta med ljus och lykta efter någon som kan hjälpa till. Numera när jag kommer på besök till Sverige märker jag verkligen hur stor skillnaden är.
  • Amerikaner är inte alls så konflikträdda som de flesta svenskar är. Jag tycker det är en sundare inställning att kunna ha konflikter och sedan reda ut dem och gå vidare. Varför är svenskar så rädda för att ha konflikter? Jag har blivit mycket bättre på att kunna "klara av" konflikter och det känns mera hälsosamt.
  • Att tro på och våga stå upp för sig själv verkar vanligare i USA. Jag har förstått på kommentarer jag fått på andra inlägg att Jantelagen mjukats upp i Sverige och det är bara att gratulera. Men jag tycker fortfarande att USA har mycket mer av att det faktiskt är tillåtet att tro på sig själv och att våga stå upp för sig själv. Jag jobbar fortfarande med det men har blivit mycket bättre på att kunna göra det.
  • I USA verkar man mer kunna glädja sig åt andras framgångar utan att vara avundsjuk. En amerikansk kompis som bott i Sverige lika länge som jag bott i USA har sagt samma sak. Svenskar är mer avundsjuka än vad amerikaner är. Jag måste tyvärr hålla med henne.
  • Något som Michael sade när han följde med mig till Sverige var att han upplevde att någon slags energi/glöd/intensitet saknades hos svenskarna. Jag fattade inte vad han pratade om då men nu förstår jag. Det här är en svår sak att sätta ord på men det handlar om en slags inlevelse och intensitet i hur man är och uttrycker sig och relaterar till andra. Amerikaner har en mycket större grad av den här energin än vad svenskar har. Jag skulle vilja säga till människor i Sverige: kom fram ur era skal - det är faktiskt inte farligt. Vet inte om jag egentligen lyckats förklara det här men det är en påtaglig skillnad mellan USA och Sverige. Blygheten hos de flesta svenskar håller folk tillbaka. Man är inte alls lika blyg i USA.
  • Amerikaner är överlag artiga. Man håller upp dörren till personen som kommer efter, man ber om ursäkt om man går i vägen osv. I Sverige har jag inte hört folk be om ursäkt och visa artighet alls på samma sätt. Det har till och med skrivits artiklar i stora svenska dagsidningar om den här skillnaden.
  • Konsten att kunna prata med andra är helt klart mer utvecklad i USA. Även om det är ytligt småprat gör det att det blir ett vänligare och öppnare klimat människor emellan. Det här vore något att ta efter i Sverige och se hur mycket trevligare det blir.
  • Amerikaner har lättare att uttrycka sig och prata inför andra. När man ser barn och ungdomar här i USA som intervjuas i något TV-program kan de faktiskt uttrycka sig riktigt bra och vältaligt. De står inte och hummar som de flesta svenska barn och ungdomar (och även vuxna) gör. ;) Att lära sig tala inför andra lär man sig i amerikanska skolor. Det är viktigt tycker jag. Jag gick en "speech"-kurs där vi höll anföranden inför andra och det var en av de bästa kurser jag gick när jag var elev.
  • Eftersom man kan det här med "customer service" i USA har många företag öppet 24/7 och man kan, som privatperson, ringa även utanför vanlig kontorstid. Det tycker jag är fantstiskt bra när man arbetar och kanske inte kan ringa mellan 9 och 5.
  • Jag gillar verkligen att man i USA kan köpa hälsoprodukter och tillskott av olika slag utan sådana restriktioner som det är i Sverige. Det har talats om att göra det mer begränsat även i USA - hoppas att det dröjer.
  • Amerikaner har en "jäklar anamma"-anda som är inspirerande. De är pionjärer i mångt och mycket och lyckas med saker och ting som svenskar verkar ge upp inför. Vi svenskar har blivit omhändertagna av "storebror" under så lång tid att vi inte riktigt verkar ha den vilja som krävs. I USA finns inte storebror riktigt på samma sätt så här måste man vara mer av en pionjär.
Det här med kulturella skillnader är verkligen intressant och när man bor utomlands har man möjligheten att kunna berika sig själv och ta till sig saker som man aldrig kunde ha gjort på samma sätt om man bott kvar i Sverige.

32 comments:

Malin said...

Jag är ny i USA, men håller helt och hållet med dig i det du skriver!
Du har satt ord på det jag upplever!
Jag har bott utomlands några år förut och det var då jag började se att allt kanske inte är bättre i Sverige ;) men nu när jag kommit till USA är de här skillnaderna ännu mer tydliga!
Jag tycker att det var en intressant iakttagelse Michael gjorde när han var i Sverige. jag har inte hör någon säga det så förut, men jag förstår precis vad du/han menar håller med till fullo!
Intressant inlägg!

Malin said...
This comment has been removed by the author.
em said...

Här är det en del som jag inte håller med om — men det har vi talat om tidigare, så det hoppar jag över nu.
Amerikaner är ofta generösare när det kommer till att dela med sig av sina kunskaper. Många svenska konsthantverkare delar inte med sig av genvägar och tekniker inom sitt fack. Har funderat på om det är det gamla skråväsendet som spökar. Visserligen har jag en gång stött på en liten tant upstate NY som satt på ett hemligt recept — en tårta som hon vunnit ett antal blåa rosetter med.
En annan sak som skiljer oss åt är hur man ställer upp för varandra — delvis för att det inte finns någon "storebror" — det kan vara allt från att skjutsa till sjukhuset eller affären till att reparera huset åt någon som inte har råd med det.
Bara ett par av många plus.
Margaretha

Trillingnöten said...

Amen! Jag håller med på varendaste punkt. Och speciellt den där punkten med "intensitet". Svenskar saknar glöd! Kanske för att det inte finns utmaningar på samma sätt som i USA. Vi har våra skolor, alla kan komma in om man har betyg i princip och kostnadsfritt, vi har nästintill gratis sjukvård, hyfsade löner...varför bråka och vara för "galna" när vi har det så bra? Ingen behöver vara bäst tyvärr. Jante är där. Allt är lagom. Alla tas om hand. Ingen behöver kämpa...
Jag tycker många har ett så uttryckslöst ansikte de allra flesta dagar...lite som robotar som går omkring...jättetrist! dags å liva upp saker :)

jane said...

bra sagt!

olgakatt said...

Det här var roliga blogginlägg, Anne-Marie, dessa listor!

Vissa saker håller jag verkligen med om, t ex artigheten och kundservicen. (Även om jag häromveckan i NY upplevde ett par butiker som väldigt oartiga, faktiskt.)
Det här med småprat med främlingar är något som jag testar här hemma många gånger. Det går jättebra! Det är bara att ta första steget så lossnar det. Men visst är vi blyga och tystlåtna annars, det är en skillnad, men jag ser inte det ena som bättre eller sämre än det andra.

Jag vet inte om jag förstår riktigt vad du/Michael avser med intensitet och glöd. Men om du avser det "superlativa" språket och den synbarliga begeistringen i saker och ting som jag ser i USA så upplever jag den som oerhört tröttsam och rent av falsk ibland. Då gillar jag engelsmäns "understatement"-språk bättre.
Jag har umgåtts en del med georgier (som har typ medelhavstemperament) i Ryssland för många år sedan och dom undrade ibland om jag var ledsen när jag inte alls var det. Ryssarna begrep sig bättre på mig. Men den nordiska melankolin är ju omtalad. Kanske var det den Michael reagerade på?

Konsten att tala inför publik är amerikaner bättre på än de flesta - det märks inte minst på internationella kongresser.De LÄR sig verkligen hur man ska hålla intresset uppe hos publiken! Hit med såna kurser!

Den punkt jag har motsatt åsikt om gäller att man köpa "hälsopreparat" och tillskott friare i USA. Det krängs så mycket värdelöst skräp för dyra pengar och vad värre är, farliga och förfalskade saker helt okontrollerat. Även här borde det skärpas ordentligt. Här köper folk allt möjligt på internet och vid kontroller visar sig minst hälften vara falskt och ofta skadligt. Det sägs att människan vill bedragas men preparaten ska i alla fall vara kontrollerat ofarliga.

Visst är det lärorikt och intressant att resa och bo utomlands längre eller kortare tid och uppleva andra sätt att ordna sin tillvaro. Man trivs olika väl med olika företeelser i olika länder och det är jättebra att ta intryck, hämta det man gillar och lära sig acceptera det man inte gillar!

Annika said...

Ja, och amen till det du har på listan.
Det där med att lära sig prata inför folk lär man sig redan som tulting i lekis då det är show and tell. Varenda unge uppmuntras.
Uppskattar också att barn här är så artiga!
HELA TIDEN!
Respekten är god mot äldre både i skolan och i det sociala livet.
JA, servicen är milsvid från en i sverige. det gäller allt, precis allt.
Utbudet också.
Precis, hela volontärbiten är ju enorm också. Viljan att hjälpa till.
Jättekul med dessa listor...
KRAM!!!

Katarina på Filippinerna said...

Kul med denna lista! Jag håller med om mycket men tycker ibland att amerikaner är lite för ytliga,, eller så har jag bara träffat på ytliga sådan, ha ha.

El Sueco said...

Jag håller med om att den amerikanska attityden är mycket bättre än den svenska. Problemet är inte att svenskar inte är öppna, utan att man inte låter andra svenskar vara öppna. Jag vet inte hur många gånger som jag fått frågan vilket land jag kommer ifrån... (Så därför vill jag flytta till ett land där de gestikulerar lika mycket som jag gör!) Men jag vill inflika att jag gillar den latinamerikanska och sydeuropeiska öppenheten bättre än den nordamerikanska, som jag tycker verkar mer inställsam. När en latino pratar med dig verkar det på något vis mer genuint. Amerikaner vill vara trevliga. Latinos vill prata...

Bokstavsbarn said...

Jag håller fullständigt med, speciellt om att amerikaner är artigare än svenskar. Ett ursäkta är mer naturligt för amerikaner än för svenskar, vilket jag tycker är lite synd.

Anne-Marie said...

Malin: Vad roligt att du kan relatera till det jag skrev. Michaels kommentar var intressant. Jag fattade som sagt inte vad han pratade om eftersom jag då bara varit i USA under ett par år. Nu efter så många år här kan jag verkligen se var han kom från. Den där intensiteten och glöden (som ibland urartar i USA) finns inte alls på samma sätt i Sverige. Det känns litet "avslaget" helt enkelt i Sverige.

Margaretha: Jag upplever att många amerikaner är mer generösa överlag. Det amerikanska samhället känns på vissa sätt mer tillåtande. I andra sammanhang är det mer "tillknutet" än vad det är i Sverige. Jag tror att människor fortfarande ställer upp mer för varandra i USA än vad man gör i Sverige. Det har jag hört amerikaner prata om - att man hjälper varandra eftersom det hör till.

Anne-Marie said...

Trillingnöten: Jag minns mina resor i Stockholms tunnelbana som, nu när jag bott i USA, verkar nästan som en "mentalanstalt" ;) eftersom det inte är tillåtet att titta på andra och prata med andra - uttryckslöshet helt klart. En kompis till mig som växte upp utanför Åkersberga pratade ibland med folk i tunnelbanan (hon kom nästan från landet trots att hon bodde utanför Stockholm) och hon fick alla möjliga konstiga reaktioner. Jag hoppas att det är mer tillåtet att prata med sina medmänniskor utanför Stockholmsområdet. Här i USA skulle man anses som konstig om man inte pratade med någon som man till exempel åkte hiss med. Intensiteten och glöden är en skillnad som man kanske inte ser om man aldrig bott i USA.

Jane: Tack! :)

Anne-Marie said...

Olgakatt: Vad kul att du gillade listorna! :) Visst är det så att även svenskar tinar upp ;) men det kommer inte helt naturligt. Undras just om det är annorlunda i södra Sverige där du bor? Har en känsla av det. Jag kan ibland nästan bli illamående av den urartade intensiteten i t ex TV-program osv men jag ser i min vardag (vilken borde vara rätt verklig) hur människor som jobbar på skolan har en helt annan inlevelse och glöd i allt de gör. Jag upplevde inte samma glöd och intensitet under de 14 år jag jobbade i Sverige. Det är den jag talar om - inte den "tillgjorda" - den kan jag vara utan. Det här kanske man inte riktigt ser om man inte bor här och har bott här under många år. Jag vet att du har en litet annan instlällning än vad jag har när det gäller tillskott. Det är okej. :) Absolut, mer kurser att kunna tala inför andra - Sverige och svenskar älskar kurser så det är väl bara att köra på.

Annika: Antar att din K kan prata inför andra eftersom hon vuxit upp här. Jag minns hur totalt skräckslagen jag var i skolan eftersom anföranden skedde kanske en gång per år och man fick aldrig lära sig egentligen hur man gör. Volontärverksamheten är enorm här i USA. Tänk på "Meals och Wheels" till exempel. Det är en stor rörelse som verkligen hjälper många människor. Kul att du gillade listorna! KRAM!

Anne-Marie said...

Katarina: Visst är amerikaner ytliga ibland - vet inte om du läste min lista från dagen innan där jag skrev att jag tycker det är svårt att få vänner på djupet i USA. Men att kunna konversera litet grand när man till exempel väntar på en buss det gör att det blir mer lättsamt människor emellan - troligen går man inte in på sitt livs histora i en sådan konversation. ;)

El Sueco: Helt sant. Svenskar har svårt att ge "space" (utrymme) till andra. Jag har litet svårt för de latinamerikanska och sydeuropeiska kulturererna - tycker det är alltför mycket "macho". Och för gamla, traditionella könsroller. Varför flyttar du inte till Spanien - det hör ju till EU? Jag gestikulerar mer sedan jag flyttade till USA - svenskar är rätt återhållsamma minst sagt ibland. :)

Bokstavsbarn: Artigheten är en rätt stor skillnad. Svenskar är buffliga - det har jag sett mer och mer när jag flyger till Sverige. Trist men sant.

debbie said...

hehe, sanningar huggna i sten!
man ser vad man vill se.
efter att ha levt i båda länder i många år ser jag mer och mer att det inte är så himla stor skilnad. inte egentligen. vi fostras på ett annat sätt i amerika, det är sannt, men jag känner inte igen beskriviningen av alla trevliga och vänliga amerikaner. det finns lika många skitstövlar i båda länderna. och lika många trevliga människor i båda länderna. jag bor i stockholm och ingen tycker det är konstigt när jag pratar med dom på tunnelbanan, inte konstigare än den kvinnan på bussen i nyc som sa "get out of my hair" när jag började prrata med henne.
jag förstår inte heller det där om glöden. är det det en del av mina arbetskamrater har när de är så intensiva så jag helst går därifrån?

Freedomtravel said...

Intressant att läsa! Och stämmer ganska bra med det som amerikanska kollegor till mig uttryckt. Och visst är det väl så att vi svenskar är lite blyga och mindre öppna, tyvärr. Där tror jag att amerikanerna har en del att lära oss!

Känner dock inte igen det här med hälsoprodukterna. Tycker tvärtom att våra apotek säljer allt möjligt krafs utan bevisade effekter. Allt som är ofarligt får de ju sälja, även om det inte har nån som helst dokumenterad effekt... Och dessutom finns ju alla hälsokostbutiker...

El Sueco said...

Jag ska flytta till Spanien, men deras enorma arbetslöshet (20 procent!) gör det svårt. :(

Jag tror att Spanien har mindre machokultur kvar om man jämför med Latinamerika.

Angie In Turkey said...

Men EXAKT sa är det ju!! Sa synd.. Jag vill inte bo i Sverige pa grund av allt detta. Allt är som en regnig dag när man gar ut. Tur att jag inte bor där heller:)

Carola said...

Jag håller med i punkterna på din lista. Jag har bott i USA under ett år men är nu bosatt på Bahamas och även här finns många Amerikanare. Nu blev jag inspirerad att göra en likadan lista Svenskar-Bahamaner. Det som jag håller med om mest är att Svenskar nästan aldrig säger "ursäkta". Efter att ha bott utomlands länge så blir jag lika förundrad varje gång jag kommer hem. Svenskar kan nästan knuffas i en affär utan att be om ursäkt. Min man som är engelskman tycker svenskar är oförskämda. Vi måste bättra oss!

Lotta said...

Jag har suttit och nickat och hummat igenkännande i ett par minuter nu medan jag läst dina inlägg om skillnader - positiva och negativa -mellan Sverige och USA. Jätteintressant! Vi har många amerikaner där jag jobbar på universitetet och här märks stoooor skillnad. Våra amerikanska vänner är överlag mycket mer högljudda, översvallande, glada och artiga än vad vi är. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka att "kan de inte tona ned sig lite" men det är ju precis som du säger; kanske är det istället jag som borde framhäva mig själv lite mer??

Anne-Marie said...

Debbie: Intressant att höra om dina erfarenheter. Självklart finns det många skitstövlar också i USA men överlag tycker jag att folk verkar vara litet mer vänliga och artiga sinsemellan. Kul att du har en annan upplevelse i tunnelbanan i Stockholm. Kanske jag får ta och prova det nästa gång jag kommer på besök. Jag kan också tycka att amerikaner är ibland jobbigt intensiva men det är en annan livsenergi här i USA än vad man ser i Sverige. Den kanske finns där men är mer dold.

Freedomtravel: Jag tror många svenskar skulle må bättre av att vara litet mer öppna och bjuda litet mer på sig själva. Jag har upplevt en otrolig begränsning i Sverige med tanke på hälsoprodukter och saknar vissa saker som jag vet hjälper men som har förbjudits av Socialstyrelsen.

Anne-Marie said...

El Sueco: Finns det andra länder i Europa som har mer av det du önskar men lägre arbetslöshet? Kan inte tillräckligt om hur det är att bo i olika länder i Europa. Machokulturen har jag väldigt svårt för. Den är jobbig och onödig tycker jag.

Angie: Vilken tur! :) Jag tror att svenskar faktiskt har en glöd som inte riktigt får "lov" att komma till uttryck. Den är dold och hålls nere av "oskrivna regler" i samhället.

Carola: Har nog inte fått någon kommentar från en Bahamas-boende tidigare. Kul! Jag tänkte på det där med artigheten när jag var i Stockhoolm i mars tidigare i år och jag blev ledsen när jag märkte hur buffliga och oartiga Stockholmarna var. Man kan nästan bli nedsprungen utan att någon säger något. Fattar inte varför det blivit så - har inget minne av att det var så när jag var liten på 60-talet.

Anne-Marie said...

Lotta: Självklart kan amerikaner bli för intensiva och översvallande ibland. Framför allt i TV-program med publik. Där blir jag nästan illamående av hur folk skriker och är onaturligt intensiva. Jag tror du är något på spåren när du säger att du kanske skulle framhäva dig själv mer. :) Som man säger i USA "You go girl!"

El Sueco said...

Norge är visst det enda landet i Europa där det är rimligt lätt att få ett jobb, men norrut är fel håll... Alla varma EU-länder verkar stå nära en ekonomisk kollaps, utom Grekland som redan haft sin. Sedan finns den där haken att jag talar spanska. På din sida av Atlanten finns det fler länder där folk talar spanska än här. ;)

Umepojk i Mason, Ohio said...

Jag började skriva en kommentar, men det blev för mycket, så gjorde det till ett inlägg på min egen blogg, http://umepojk.blogspot.com/2010/10/vanlighet-och-annat-american-style.html. Som du ser, är mitt tänkande lite annorlunda.

Anne-Marie said...

Umepojk: Välkommen hit! Lämnade en kommentar på din blogg. :)

Anna, Fair and True said...

En del håller jag med om, annat inte. Sedan är väl vissa grejer heller inte fråga om "rätt" eller "fel" utan kulturella skillnader. Som Olgakatt föredrar jag engelska "understatements" före amerikanska "overstatements". Jag tror definitivt svenskar kan brinna för saker och vara entusiastiska och ambitiösa, vi bara visar det på ett annat sätt. Amerikanarna lär ju sig verkligen att berätta och presentera som du nämner, de borde man träna mer i svenska skolan. Man kanske gör det mer nu men inte när jag gick i skolan i alla fall. Vi kanske inte är pionjärer på samma sätt om man tänker på att starta företag (men det beror ju på annat också, regelverk m m) men vi har verkligen att work ethic tycker jag. Och visste du att svenskar är ett av de folk i världen som gör mest volontärarbete? Det är allt från anhörigarbete i vården till idrotts- och folkrörelser. Och något måste vi göra rätt eftersom när det gäller forskning och utveckling och innovation har vi ju varit bäst i världen de senaste åren (tror det är WTO eller en liknande organisation som rankar).

De som t ex mina engelska kollegor brukar säga om svenskar är att vi hela tiden säger "tack". Vi kanske inte är så bra på att hålla upp dörrar men "tack" säger vi hela tiden, tydligen :)

Det här med småprat är ju verkligen en kulturell sak. Inom antropologin brukar man ju säga att svenskar (och även engelsmän) kan vara blyga och ta tid på sig i början men sedan kommer allt (du kanske har hört jämförelsen med en Heinz ketchupflaska) medan amerikanare kan prata på och (förefalla) öppnare men att det är svårare att lära känna dem på djupet. Så jag tror det snarare handlar om det än "konsten att prata". Jag är svensk och jag kan hålla låda och älskar att mingla med främmande! :)

Intressanta reflektioner i alla fall även om jag inte höll med om alla!

Anna, Fair and True said...

En del håller jag med om, annat inte. Sedan är väl vissa grejer heller inte fråga om "rätt" eller "fel" utan kulturella skillnader. Som Olgakatt föredrar jag engelska "understatements" före amerikanska "overstatements". Jag tror definitivt svenskar kan brinna för saker och vara entusiastiska och ambitiösa, vi bara visar det på ett annat sätt. Amerikanarna lär ju sig verkligen att berätta och presentera som du nämner, de borde man träna mer i svenska skolan. Man kanske gör det mer nu men inte när jag gick i skolan i alla fall. Vi kanske inte är pionjärer på samma sätt om man tänker på att starta företag (men det beror ju på annat också, regelverk m m) men vi har verkligen att work ethic tycker jag. Och visste du att svenskar är ett av de folk i världen som gör mest volontärarbete? Det är allt från anhörigarbete i vården till idrotts- och folkrörelser. Och något måste vi göra rätt eftersom när det gäller forskning och utveckling och innovation har vi ju varit bäst i världen de senaste åren (tror det är WTO eller en liknande organisation som rankar).

De som t ex mina engelska kollegor brukar säga om svenskar är att vi hela tiden säger "tack". Vi kanske inte är så bra på att hålla upp dörrar men "tack" säger vi hela tiden, tydligen :)

Det här med småprat är ju verkligen en kulturell sak. Inom antropologin brukar man ju säga att svenskar (och även engelsmän) kan vara blyga och ta tid på sig i början men sedan kommer allt (du kanske har hört jämförelsen med en Heinz ketchupflaska) medan amerikanare kan prata på och (förefalla) öppnare men att det är svårare att lära känna dem på djupet. Så jag tror det snarare handlar om det än "konsten att prata". Jag är svensk och jag kan hålla låda och älskar att mingla med främmande! :)

Intressanta reflektioner i alla fall även om jag inte höll med om alla!

Anne-Marie said...

Anna: Självklart är svenskar också entusiastiska på sitt sätt. Jag tror emellertid att det skulle vara bra för folk i Sverige att ge litet mer utlopp för sin entusiasm - mera öppet. Svenskar är helt klart mer effektiva jämfört med amerikaner. Amerikaner kan verka väldigt upptagna, men det är de inte. De är mer som sydeuropeer. Nej, jag visste inte att svenskar var så aktiva inom volontärprojekt. Intressant! Det där att säga "tack" är verkligen svenskt. Jag har inte upplevt att folk här i USA säger tack lika mycket. Men man undrar varför vi tackar hela tiden när vi sedan inte kan vara lika artiga inom andra områden? Du kanske inte är "typiskt svensk" - vad det nu egentligen är. ;) Kul att läsa om dina reflektioner.

InHungary said...

Jag ska nog göra en likadan lista, efter att jag har läst din. Jämför Sverige med Ungern.. :)

Anna, Fair and True said...

Jag har ju bott utomlands och sedan flyttat hem så jag är nog kanske inte typisk svensk :) Men jag tror att genom detta har jag fått en nyanserad bild av hur vi är, och vad som är bra och dåligt med Sverige och den svenska kulturen. Men på något sätt också förstått mer om den svenska kulturen, särskilt efter att jag flyttat hem igen och upplevt det igen s a s.

Anne-Marie said...

InHungary: Den får jag ta och kolla in. Vet i stort sett ingenting om Ungern.

Anna: Det är alltid ett stort plus att ha olika kulturer i sitt "baggage".