Mörk affär

Efter en dag uppe på vårt fantastiska berg Mt Shasta skulle jag göra min veckohandling. Jag hade inte mer än kommit in i hälsokostaffären Berryvale när allt blev mörkt och tyst. Att det blir strömavbrott så här på sommaren är rätt ovanligt. Alla fortsatte att handla och betala för sina varor men inga nya personer släpptes in i affären. Vi fick höra att kassorna bara skulle vara på under 10 minuter innan de skulle slås av pga elavbrottet. Som tur var hann jag betala för mina varor.

Jag skulle också besöka mataffären Ray's. Dörrarna var öppna men det var påtagligt tyst även där. Det visade sig att strömmen hade försvunnit där också. Folk handlade fortfarande så jag gjorde detsamma. Längst in i affären var det mörkt men det gick fortfarande att se varorna. Tydligen har Ray's en generator som gör att de kunde fortsätta att ha öppet.

När jag kom till huvudgatan i Weed verkade det finnas ström eftersom trafiksignalerna fortfarande var igång. Men när jag kom till den andra trafiksignalen stod det en "Stop" skylt på marken och signalerna var släckta - fungerar inte trafiksignalerna gäller samma trafikregler som vid en "Stop"-skylt. När jag kom hem var det strömlöst även där. Eftersom jag har telefoner som fungerar även om inte elen är igång kunde jag ringa till elbolaget. Där fanns det redan ett inspelat meddelande som sade att runt 20,000 kunder i flera olika områden var utan el. De beräknade att det skulle ta ett par timmar innan elen skulle komma tillbaka.

Men efter bara en halvtime satte kylskåpet igång och jag kunde laga middag. :) Elbolaget visste inte exakt vad som hade hänt men trodde att ett omfattande åskoväder var orsaken. Till och med Mt Shastas tidning hade hunnit uppdatera sin nätupplaga med elavbrottet som berörde många människor.
http://www.mtshastanews.com/newsnow/x1158630099/
25-000-affected-by-July-31-power-outage

Varje gång det blir ett stort och litet längre strömavbrott känner jag att jag inte vill vara så sårbar och så beroende av att ha el. Men att leva "off the grid" är svårt när man hyr. Så småningom skulle jag emellertid vilja vara mindre beroende av att ha el. När det blir ett längre strömavbrott märker man snabbt att det inte går att göra särskilt mycket av det man är van att göra.

I kväll är det tyst i Weed. Folkskarorna från igår har försvunnit och Weed verkar ha återgått till att vara den litet sömniga småstaden.


Bilden från nätet.

Rockin' Weed

Bor man "downtown" Weed är det nära till "allt" (vi har inte mycket så det var en litet sarkastisk överdrift ;)). Idag har vi ett musikevenemang ungefär 200 m från det hus där jag bor. Musiken dånar ut över nejden och just nu spelar "Hollow Lane". Ingen musik jag skulle spela om jag själv fick välja men det har varit över +30 idag så man måste ha fönstren öppna.

Festivalen - som har ett långt och konstig namn, 4&20 Blackbird Music Festival - började redan vid 11-tiden idag och kommer att fortsätta till midnatt. Ingen tidig läggdags för mig inte.

Jag tog en liten promenad till mataffären i Weed och passade på att passera genom festivalen. Där fanns det stånd med olika saker till försäljning, folk som gjorde ryggmassage, mat till försäljning osv. En utomhusscen fanns och sedan lär det finnas ytterligare 4 scener inomhus där olika band spelar. En del intressanta namn - Electric Chair Repair Co, Air Dubai, Oil Can Harry, Invisible Animals, Castles in Spain, Naked in Public. Musiken utomhus är gratis men man får betala inomhus.

En av inomhusscenerna är en skivstudio som ligger på Main Street, som ligger ca 200 m från mitt hus - RadioStar Studios. De lär ha både litet mer kända som mindre kända artister som kommer och spelar in skivor. Min hårfrisör sade i fredags när jag var där för att klippa mig att vissa mer kända artister kommer hit eftersom vi inte har några paparazzi. Inte vet jag, men vad som helst kan hända i Weed. :) Jag visste faktiskt inte om att det var en "state of the art" skivstudio med flera studios med förstklassig utrustning. Ägaren Sylvia Massy Shivy har bland annat jobbat ihop med Johnny Cash, Red Hot Chili Peppers, Tom Petty och Prince. Jag skall nog kolla litet noggrannare när jag promenerar i Weed. Vem vet, kanske någon kändis dyker upp.

Min gata är delvis avstängd idag och används mest som parkeringsplats.


Bilder från Main Street.












Eftersom det var så mycket folk utanför skivstudion kunde jag inte ta någon bra bild så den här blir lånad.


>

Sjukförsäkring och lönesänkning

Här i USA är en av de största nyheterna just nu USAs enorma ekonomiska kris som kan komma till en mycket kritisk punkt nästa vecka. Den 29 juni 2011 var USAs "public debt" 14,46 biljoner dollar! En summa som egentligen inte går att förstå.

I mitten på maj i år nådde man det tak som USA lagligt kan låna pengar upp till. Och det taket ligger på runt 14 biljoner dollar. Just nu håller de två största partierna i USA, Democrats och Republicans, på att försöka komma till en överenskommelse om att höja det här taket så att USA lagligt kan fortsätta att låna pengar. Kommer man inte fram till en överenskommelse under nästa vecka kan det bli stora effekter i det amerikanska samhället. Exakt vad som kommer att hända vet nog ingen just nu.

http://news.yahoo.com/default-deadline-truly-aug-2-analysts-no-
000349079.html

Som jag också berättat om har Kalifornien sin egen budget som också har ett mycket stort underskott. Vi på skolan känner av det varje dag med stora förändringar inom personalområdet och att vi inte har fått några lönehöjningar på flera år. Priserna ute i samhället har ju inte precis stått stilla så att inte få någon lönehöjning blir rätt påtagligt. Tidigare har i alla fall våra löner stått stilla men nu i och med julis lönecheck har vi fått lönesänkning på grund av att den sjukförsäkring som vi har genom skolan har gått upp. Lönesänkning och höjda priser - ingen bra kombination. :( Sjukförsäkring måste man ha i USA - har man inte det kan man få betala hundratusentals kronor i sjukhusräkningar.

Vi har en rätt bra sjukförsäkring genom skolan som tidigare varit relativt billig. Men nu har den gått upp som sagt. Fortfarande är den billigare än de allra flesta sjukförsäkringar som man som privatperson kan köpa. Det är inte ovanligt att folk betalar mellan $300-$500 per månad! (ca 1900 - 3200 svenska kronor) i privata sjukförsäkringar. Det är mycket pengar.
Den här hemsidan kan ge en bra uppfattning om vad sjukförsäkringar kostar i olika stater. Kalifornien är bland de dyraste staterna när det gäller sjukförsäkringar.
http://www.ehealthinsurance.com/

Fler och fler lämnar skolan eftersom de har hittat andra arbeten och jag förstår dem. Jag har ännu inte gjort några definitiva planer men kan man inte längre försörja sig kommer det att bli nödvändigt att fatta stora beslut framöver. Nu under hösten.

Röd och grön gubbe

Precis som i Sverige trycker man på knappen för att få "grön gubbe". Men här är det inte en grön gubbe utan en vit, blinkande gubbe. Denna vita, blinkande gubbe brukar inte vara långvarig. Den visar bara att man kan sätta igång att korsa övergångsstället. Jag brukar inte ens hinna halvvägs över gatan innan den röda blinkande handen sätter igång som säger att man får fortsätta korsa vägen. Den fortsätter sedan en lång stund innan den röda handen som inte blinkar dyker upp. Då är det stopp. I USA finns också signaler som säger "Don't walk" och "Walk".


I Kalifornien finns det dessutom en lag som säger att bilister måste stanna både vid markerade och omarkerade platser där gångtrafikanter kan korsa en väg. Alltså gäller det inte bara övergångsställen med signaler. Och folk är faktiskt bra på att stanna. Självklart måste man se sig för men de allra flesta stannar om man har tagit ett par steg ut på vägen.

Ikväll tog jag en promenad till Ray's mataffär i Weed eftersom jag behövde köpa ett par saker. För att komma dit passerar jag ett par övergångsställen med signaler. Det är två av våra fyra övergångsställen med signaler som finns i Weed. Inget överflöd precis. :) Jag har nästan glömt bort hur det är att promenera i en stad med trafiksignaler i var och vartannat gathörn.

Efter promenaden avnjöts en mycket god ekologisk glass (Julie's) som de faktiskt hade här i mataffären Weed. Hade aldrig provat den tidigare men det kan nog bli fler gånger.

Sång av syrsor

Mina fönster är öppna eftersom det är varmt och utomhus hör jag syrsorna som sjunger. Det är ett sommarljud som jag numera vant mig vid. De sätter igång i maj/juni när det börjar bli varmt och fortsätter tills den första kylan kommer i slutet av september/början av oktober.

De sjunger dag-som nattetid och när jag först kom till Mt Shasta minns jag att jag tyckte det var högljutt när jag skulle somna. Nu är det ett ljud som jag vant mig vid och som jag kan koppla bort när jag lägger mig.

Det är lustigt med associationer som ljud kan ge. Det jag kommer att tänka på när jag skriver om syrsor är Benjamin Syrsa i Kalle Ankas jul. På engelska heter han Jiminy Cricket och var först med i Pinocchio. Han är en talande syrsa som också kan sjunga. :) "When you wish upon a star" är hans mest kända sång.

Jag är också tillräckligt gammal för att minnas en svensk artist och sångerska som heter Zarah Leander. Man spelade många av hennes sånger på radion när jag var liten. En av hennes mest kända sånger var "Sång om syrsor".

Nu skall jag lägga mig till syrsornas sång. :)


Bilden från movies.about.com

Dagar som förändrat världen

Den 22 juli 2011 är en sådan dag. En dag då 92 människor dog i vårt grannland Norge. En ofattbar tragedi.

Medan jag var inne i Mt Shasta och handlade igår hade min mamma lämnat ett meddelande på min telefonsvarare där hon sade att det skett en stor explosion i Oslo. Då tror jag inte att någon visste hur omfattande händelsen var med bomben inne i Oslo och skottdramat på Utöya. Jag har följt det hela via nätet sedan dess. Tittat på videosnuttar som visar förödelsen efter bomben - bilderna liknar mer Mellanöstern än Oslo - och läst artiklar från olika nyhetssajter.

När sådana här tragedier sker tar det ett tag att verkligen förstå vad som hänt. Och vi påverkas alla mer eller mindre. Mer kanske den här gången eftersom Norge känns så nära.

Jag tänkte tillbaka på mitt liv och händelser som varit lika omskakande och omvälvande. Eftersom jag bara var ett par år när USAs president John F Kennedy sköts minns jag inte själva händelsen men jag vet att många människor i USA fortfarande minns var de befann sig och vad de gjorde när de fick höra talas om attentatet. Den 22 november 1963 är en dag då världen också förändrades. Många amerikaner blev djupt chockade och man grät öppet ute i samhället.

Den 11 september 2001 ringde telefonen på morgonen. Det var min pappa som sade att det skett en terrorattack i New York. Jag var på väg till skolan här i Weed och kunde inte fortsätta att följa nyheterna men när jag kom hem igen tittade jag på de overkliga bilderna som kablades ut över världen. Jag minns att Michael hade svårt att först riktigt fatta vad som hänt. Han var inte ensam om att ha den känslan. Det har skrivits en hel del om att många amerikaner förändrades i grunden den dagen. USA verkade helt plötsligt inte alls lika säkert.

På morgonen den 28 februari 1986 vaknade jag till sorgemusik på radion. Under natten hade Olof Palme mördats. Många svenskar berördes djupt och en känsla av att Sverige förändrats smög sig in. Jag minns fortfarande berget av rosor på Sveavägen som växte sig större och större. Trygga Sverige var inte riktigt detsamma.

Julhelgen 2004 bodde Michael och jag på Hawaii. Den 26 december hörde vi om den enorma tsunamin och såg bilder som också var overkliga. Och allteftersom tiden gick stod det klart att väldigt många svenskar hade omkommit. Eftersom jag inte bodde i Sverige upplevde jag inte på plats hur Sverige påverkades men jag vet att många, många människor kände någon som omkommit eller blivit skadad eller så hade man en bekant som var direkt drabbad.

Idag går våra tankar till Norge och dess befolkning. Många har idag kommit ihåg det här citatet från en dikt av Nordahl Grieg: "Vi er så få her i landet, hver fallen er bror og venn.”



Bilden från min chefs trädgård här i Weed.

Namnsdag i fruntimmersveckan

Har man namnsdag i fruntimmersveckan är det många namnsdagar som varit regniga. Fruntimmersveckan lär också kallas Pisse-veckan och Bondepraktikan säger att det ofta brukar regna just den här veckan.

Min namnsdag är den 24 juli (Kristina-dagen) och sin vana trogen hade min mamma skickat ett vackert namnsdagkort. Det kom med posten idag. Min mamma heter också Kristina så ett kort från den här sidan Atlanten är på väg till Sverige.

Jag vet inte i hur stor utsträckning namnsdagar firas nuförtiden i Sverige men när jag växte upp var det vanligt att man firade med kort och presenter. Eftersom min bästa kompis hette Christina brukade det bli tårtkalas. Jordgubbstårtan som gjordes med jordgubbar från trädgården var en favorit.

I USA har man inga namnsdagar. Säger man att dagarna i Sverige har åtminstone två namn (mans- och kvinnonamn) tittar folk litet undrande på en. Ibland slås jag av hur lätt det är att ta saker och ting för givna som man vuxit upp med. En annan kultur, som inte har ett visst fenomen, förstår inte alls vilken betydelse en viss tradition eller företeelse kan ha för folk. Det är en av de saker man kanske aldrig lär sig när man byter land och kultur. Tänk bara på Kalle Ankas Julafton som flera miljoner svenskar tittar på varje år. För oss svenskar är det självklart att Kalle Ankas Julafton är en del av julen. I USA är det närmaste jag kan tänka mig som också drar bland de största tittarskarorna varje år "Superbowl" (American football) som sänds i amerikansk TV.

Nu är det långt kvar till julen så mitt namnsdagskort är höjdpunkten idag. :)