Sverige har otroligt många vackra, gamla byggnader. Och de har en alldeles speciell charm tycker jag. När jag tänker på byggnaderna vi har i Mt Shastaområdet finns det inga hus som kan mäta sig med de hus som finns i mindre städer i Sverige.
När jag var i Dalarna gjorde vi en utflykt till en stad i Västmanland som heter Norberg. Staden är litet större än Mt Shasta och har en lång historia. Trots moln, blåst och kyla var Norberg en trivsam stad som vi promenerade en del i.
Vårt första besök var på Elsa Andersons Konditori. Konditoriet har funnits sedan 1916 och ligger i en byggnad från 1700-talet. Elsa Anderson var en utbildad konditor och hon tog fasta på att kvinnor på den tiden hade tillstånd! att utöva konditorsyrket. Hennes första dagskassa lär ha varit på runt 75 kronor. Det var mycket pengar på 1800-talet. Elsa Andersons Konditori har till och med fått diplom från Gastronomiska Akademin.
Vi besökte också kyrkan, som faktiskt var öppen. Många kyrkor i Sverige är uppenbarligen låsta nuförtiden. Sedan var vi även inne i en mysig affär som sålde tvålar, teer, prydnadssaker osv. Jag köpte ett te som min mamma fick som Mors Dags-present. Klockargården heter de och har många olika produkter.
Har man vägarna förbi Norberg är den staden helt klart värd ett besök. :)
Idag var det dags att inviga trädgårdsslangen som inköptes i fredags. Tydligen var jag inte helt glasklar i mitt inlägg - slangen kostade tyvärr inte bara $1. Den kostade nästan $10 hos Fred Meyer. Men det var rätt billigt trots allt - det finns en hel del trädgårdsslangar som kostar runt $30.
Min bil blev tvättad och det var på tiden. Innan jag åkte till Sverige var det så kallt att jag inte kunde tvätta bilen men nu har vinterns smuts tvättats bort. Medan jag var ute vid vägen och tvättade kom glassbilen. Det var första gången jag såg den sedan förra säsongen. Glassbilen här har faktiskt fler trudelutter än Hemglassbilen. Jag hörde Hemglassbilen när jag var i Stockholm och påmindes om denna entoniga låt som man hört tusentals gånger.
Solen sken tidigare idag och jag såg då några California Poppies som blommar på den obebyggda tomt som finns bredvid mitt hus. Hade jag varit litet snabbare hade jag kunnat fota blomman helt utslagen. När jag var klar med biltvätten hade moln dragit in så blommorna hade stängts.
Här kommer en lånad bild (från Wikipedia) också på utslagna California Poppies.
Den här blomman är Kaliforniens statsblomma. Man tyckte att de gyllene blommorna passade Kaliforniens andra namn, "The Golden State". Poppy betyder vallmo på svenska. Vallmofrön använs ju inom matlagning. Den här blomman har även använts medicinskt av indianstammar i Kalifornien. Äter man vallmofrön kan det upptäckas i urinen vid provtagning och den substansen liknar opium. Det finns ett avsnitt av Seinfeld där Elaine äter mat med vallmofrön och testar positiv för opium vilket gör att hon inte kan åka med sin chef på en exotisk utlandsresa. Till slut får hon "låna" urin av Jerrys mamma. :) Ett avsnitt i sann Seinfeld-anda.
Kalifornien har en hel lista med olika statssymboler. Bland annat är Kaliforniens statsdryck vin, statsträdet är Redwood och färgerna är blått och guld. Dessutom har Kalifornien sin egen flagga, precis som alla andra stater.
Igår blev det en tur till södra Oregon och staden Medford tillsammans med C. Vi hade inte träffats på riktigt länge så det var roligt att ses.
När man åker till Medford passerar man den högsta delen av motorvägen I-5 (I-5 går från södra Kalifornien till Kanada) som heter Siskiyou Summit. Där kan det vara riktigt otrevligt på vintern med massor med snö och vägen stängs ibland av just där. En del lastbilar får problem i de branta backarna och igår såg vi resterna av en lastbil. Det enda som fanns kvar var hjulen och en del av botten på lastbilen. Resten hade brunnit upp. Tydligen hade hela bilen stått i lågor bara på några minuter och man hade till och med fått stänga av I-5 under en kortare stund: http://www.oregonlive.com/pacific-northwest-news/index. ssf/2011/06/commercial_truck_fire_closes_siskiyou_pass_ driver_uninjured_1.html
Vi hann med ett antal affärer, bland annat en affär som heter "The Dollar Tree". Allt kostar en dollar! och man kan till exempel köpa mat, presenter och rengöringsprodukter. Vi har faktiskt även en sådan affär i Yreka - dit jag åker ibland och handlar. Affären i Medford var emellertid mycket, mycket större och hade massor med bra saker. Jag köpte litet smått och gott, bland annat spagetti. Den här typen av affärer växer explosionsartat i USA eftersom många amerikaner har det kärvt ekonomiskt. Att kunna handla varor som bara kostar 1 dollar är egentligen rätt fantastiskt.
Vi besökte också en affär som heter Fred Meyer. De har allt mellan himmel och jord och vi besökte deras trädgårdsavdelning. Jag köpte en slang för att kunna tvätta min bil ;) och för att kunna vattna de rosenbuskar som växer utanför mitt hus. Dessutom har de bensin som ofta ligger lägre än de flesta bensinstationer. Bensinpriserna har faktiskt gått ner i Weed medan jag var i Sverige. Till största delen troligen beroende på att en bensinstation (som inte hör till bensin"maffian") började sänka sina priser och de andra stationerna följde efter.
Vi hann även med lunch på en restaurang som heter "Olive Garden" Det var en trevlig restaurang med snabb service och vänlig personal.
Trots att jag inte varit mycket i Weed på sista tiden var det trevligt att komma ut och se litet annat. :)
Några av de saker jag köpte i Dollar Tree affären.
Det går fortfarande att köpa vanliga glödlampor. 100W lamporna har försvunnit i år vad jag vet men 40 och 60 W går fortfarande att få tag på.
Hamburgare. Visst förknippas USA ofta med hamburgare, pommes frites och stora Coca Cola-drycker.
Hamburgaren lär ursprungligen ha kommit till USA när tyska immigranter tog med sig sina matvanor. Även om hamburgaren inte är "heläkta" amerikansk mat har man verkligen tagit till sig den här rätten i USA. Många amerikaner äter hamburgare flera gånger i veckan (vilket kanske syns ;)) och hamburgerrestauranger finns precis överallt. McDonald's är väl den mest välbekanta men det finns även många andra restauranger här i USA. McDonald's har faktiskt till och med en skola som heter Hamburger University.
Men det är inte bara i USA man gillar hamburgare. Sverige var en av de första länderna i världen med McDonald's restauranger och Sverige var också först i världen med en så kallad Ski-Thru McDonald's i Lindvallen. McSki heter den där man kan behålla skidorna på! Den enda kontinent i hela världen som inte har en McDonald's restaurang är Antarktis. Det är inte lätt att komma undan hamburgarna. :)
Jag äter inte hambrugare särskilt ofta men om jag gör det vill jag laga till den själv. Äter aldrig hamburgare på restaurang. Ikväll blev det en till middag. Inte alls dumt och man kan bestämma precis vad man vill ha på.
Lånade en kul bild från nätet eftersom min kamera bestämde sig för att inte samarbeta ikväll.
Som kanske framgått av tidigare inlägg är jag ingen "fan" av de "body scanners" som nu finns på många amerikanska flygplatser. Nu hade jag den otroliga turen att inte behöva gå igenom några scanners den här gången och jag blev heller inte kroppsvisiterad någonstans.
Under 2010 började Department of Homeland Security placera ut dessa scanners på de flesta stora amerikanska flygplatserna och planerna verkar vara att fler och fler flygplatser skall ha scanners. Jag har inte lyckats hitta någon officiell lista över vilka flygplatser som har scanners men det finns en del listor som skapats av privatpersoner och grupper om man söker på nätet.
Department of Homeland Security är den myndighet som skapades efter 11 september 2001 för att bekämpa terrorism. I USA verkar det finnas en stor rädsla för terrorister - kanske mer skapad än verklig. De som utför själva kontrollerna på flygplatserna heter TSA (Transportation Security Administration) och så här beskriver de sig själva:
"The Transportation Security Administration (TSA) was created in the wake of 9/11 to strengthen the security of the nation’s transportation systems while ensuring the freedom of movement for people and commerce. Within a year, TSA assumed responsibility for security at the nation’s airports and deployed a Federal workforce to meet Congressional deadlines for screening all commercial airline passengers and baggage. In March 2003, TSA transferred from the Department of Transportation to the Department of Homeland Security.
TSA employs a risk-based strategy to secure U.S. transportation systems, working closely with stakeholders in aviation, rail, transit, highway, and pipeline sectors, as well as the partners in the law enforcement and intelligence community. The agency will continuously set the standard for excellence in transportation security through its people, processes, technologies and use of intelligence to drive operations."
TSA handhar alltså inte bara flygplatskontroller utan de skall även ta hand om säkerhetskontroller för andra transportsystem. När man dödade det "största" terroristhotet för litet drygt en månad sedan kom det fram att nu planerar TSA att ha kontroller även vid så kallade "soft spots" - köpcentra, järnvägs- och busstationer, sportevenemang osv. Det finns en bok som heter "1984" av George Orwell som berättar om "storebrorsstaten" som kontrollerar och övervakar överallt. Nog börjar utvecklingen här i USA likna George Orwells bok. Skrämmande tycker jag.
Man kan fortfarande "opt out" (det är de ord man måste använda för att TSA skall godta ens begäran) ur body scanners här i USA. Det innebär att man i stället blir grundligt kroppsvisiterad och det har det skrivits och talats mycket om här i USA. Jag skulle själv inte vilja gå igenom en scanner och jag är inte ensam om att ha den känslan. Många läkare väljer att "opt out" eftersom de vet att strålning kan orsaka olika fysiska problem som till exempel cancer. Andra läkare säger att risken är obetydlig. Det finns två olika slags scanners - en som kallas "backscatter scanners" och en som använder "millimeter wave technology". Det är "backscatter scanners" som har fått mest kritik.
En del av de läkare som väljer att inte gå igenom "body scanners" säger till exempel att "There is really no absolutely safe dose of radiation." Och jag håller med. Vi är omgivna av strålning precis överallt nuförtiden - från mobiltelefoner, datorer, mikrovågor, radioaktivitet osv, osv - och kan man undvika det man inte behöver vara med om vill jag göra det. Sedan har det också talats mycket om de nakenbilder som skapas av alla passagerare som går igenom scanners. Och så kan man fråga sig om det egentligen har blivit säkrare att flyga. De body scanners som finns nu kan inte se det som finns i kroppens hålrum. Tänk om en terrorist för med sig något i de delarna av kroppen. Vad händer då med säkerhetskontrollerna? Skall vi få gå igenom undersökningar som liknar de man får t ex hos en gynekolog?
Att resa nuförtiden är inte riktigt vad det var för 20 år sedan. Kul? Nej, det tycker jag inte.
En liten förkylning smög sig på igår. Inte så konstigt kanske med tanke på den mycket långa resan och den torra luften när man flyger. Trots ett något luddigt huvud uppnådde jag mitt mål för dagen - att gå igenom alla email på arbetet. Runt 900! hade kommit medan jag var borta. De flesta behövdes inte åtgärdas men man måste ju ändå gå igenom alla för att veta vad som hänt. Nu kan jag börja arbeta "på riktigt".
Innan jag skrev det här inlägget kom jag att tänka på Astrid Lindgrens fina bok "Bröderna Lejonhjärta" där Skorpan och hans bror kommer till landet Nangijala när Skorpan dör. Jag hoppas att det här inlägget inte skall uppfattas som mörkt eller sorgset, det är inte min avsikt. Tyvärr verkar vi inte vara så bra nuförtiden på att kunna prata om döden på ett naturligt sätt. När jag var i Sverige fick jag bekräftat något jag anat under en tid - att en nära vän till mig inte längre finns här på Jorden.
Min kompis G var bara några år äldre än mig men han hade en mycket ovanlig medicinsk "åkomma". För litet drygt 10 år sedan var hans aorta nära att brista. Då klarade han sig men i november förra året gick det inte längre. Det kändes bra att få det jag anat bekräftat men litet konstigt var det att inte kunna ringa honom och ses som vi brukade göra när jag var på besök i Sverige. Eftersom jag tror att det inte alls är slut när vi dör tror jag att han är på en bra plats nu.
Dessutom gick min mammas bror bort när jag var i Sverige. Han hade drabbats av en mycket hastig demenssjukdom och hade redan ett svagt hjärta så det var väntat. Men, som min mamma sade, "nu är det bara jag kvar" eftersom båda hennes bröder nu är borta.
Sedan jag kom till USA har jag förlorat två mycket närstående personer - min pappa och Michael. Min pappa var bara 70 när han gick bort och det gick så snabbt att jag inte ens hann hem till Sverige. När det var Michaels tur var jag med hela tiden och det var något jag aldrig upplevt tidigare.
En skillnad mellan Sverige och USA som jag upplevt, när en person dör, är att man i USA ofta verkar begrava och kremera människor mycket snabbare än vad man gör i Sverige. Min pappa kremerades först flera veckor efter det att han dött och jag kunde vara med på hans begravning. Michael däremot kremerades dagen efter det att han dött och jag fick jag efter bara några timmar fatta massor med beslut som hade att göra med hans kvarlevor. Eftersom han dog på ett sjukhus i en annan stad och stat än där vi bodde hade jag redan lämnat sjukhuset när kremeringen skedde så hans aska fick skickas till mig med posten! Litet konstigt (och kanske makabert) var det att få en kartong i brevlådan. Tydligen kan man göra så i USA. Vet inte alls om man i Sverige skickar människors aska med posten.
I USA är det många som sprider askan på platser som betytt mycket för personen, till exempel ute till havs eller på en vacker plats i naturen. Jag begravde Michaels aska på en plats där han bott under några år. Det var en rätt stor bit mark/skog där ingen då bodde. Det kändes bra att han fick komma "hem" till en plats där han verkligen trivts.
Jag tror det vore bra om vi kunde ha ett mer naturligt förhållningssätt till döden eftersom den är en del av livet. Om man tror, som jag gör, att det inte tar slut blir det också kanske litet lättare.
Avslutar med ett par vackra bilder på liljekonvaljer som precis hade börjat blomma när jag var i Sverige.
Igår kom jag tillbaka till USA och Weed efter ha rest ungefär 1,5 dag. Igår försökte jag bara hålla mig vaken tills det var kväll. Inomhus var det +10! Eftersom jag givetvis trodde att det skulle vara relativt varmt under min vistelse i Sverige hade jag inte lämnat någon värme på inomhus. Norra Kalifornien har haft rent ut sagt skitväder under det att jag varit i Sverige. Kallt, regn och till och med snö ett par dagar. De har lovat litet varmare och soligare till veckan och det bara att hoppas att det blir litet mer sommarlikt. Det är ju i alla fall juni.
Eftersom jag nu har daglig tillgång till dator kommer jag att skriva på bloggen mer regelbundet igen. Har till och med kunna svara individuellt på kommentarerna på mitt sista Sverigeinlägg. :) Och jag lyckades äntligen komma in på min Yahoo email. Skall försöka svara så snart som möjligt på de mail jag fått via bloggen.
Resan tillbaka gick också enkelt förutom Greyhound som inte klarade av att hålla tidtabellen. Bussen skulle ha gått klockan 2 på natten från Sacramento men kom inte iväg förrän vid halvfyratiden. Det var inte kul eftersom jag var litet smått utmattad vid det laget. Kvinnan som körde bussen har inte kunnat hålla tidtabellen de gånger jag åkt och hon har kört och hon betedde sig allmänt konstigt igår. Tror att jag kommer att kontakta Greyhound så att de får veta vad en av deras förare håller på med.
En mindre trevlig överraskning var att postkontoret inte klarat av att följa instruktionerna att lagra posten tills jag var tillbaka. Det fanns en del post i brevlådan som är olåst. Vem som helst kan ha plockat post ur postlådan. Mycket otrevligt faktiskt med tanke på identitetsstöld osv. Skall ha ett allvarligt samtal med postmästaren i morgon.
Jag klarade mig undan body scanners även på hemresan vilket var en stor lättnad. Ute på Arlanda har de numera en rätt noggrann kontroll vid gaten för USA-flyg med genomgång av handbaggage och kroppsvisiteringar. Eftersom jag var väldigt tidig hade de inte satt igång med denna kontroll vid gaten så även det klarade jag mig undan. :) Det är bara att tacka och ta emot.
I morgon är det dags att gå till jobbet igen. Nu under sommaren kommer vi att arbeta 4 dagar per vecka eftersom man vill spara pengar genom att hålla skolan stängd på fredagarna. Jag har kollat min arbets email och det lär nog ta ett bra tag att komma igenom några hundra email.
Det blev tyvärr inte så många bilder som jag hoppats på från Sverige eftersom den grej jag tagit med mig för att kunna ladda kamerabatterierna inte fungerade som jag trott i de svenska eluttagen. Här kommer i alla fall några bilder från en härlig skogspromenad precis när jag kommit till Sverige.
Vitsipporna blommade fortfarande när jag kom.
Häggen blommade och doftade underbart gott. Tyvärr blev bilden litet oskarp av någon anledning.
Jag bor i norra Kalifornien. Har bott här i 22 år och delar med mig av hur det är att leva som svensk i USA. Om du vill skriva till mig använd: attboiusa@yahoo.com
