Badrumsfläktar

Att bo i USA innebär också att man vanligen har en badrumsfläkt som har alla möjliga slags "finesser". Under mina år i Sverige såg jag aldrig den typen fläktar som finns här (det innebär givetvis inte att de inte finns). I min lägenhet i Sollentuna fanns en rund "fläkt" i väggen som man kunde stänga eller öppna beroende på hur mycket man ville att den skulle suga, men det var inte en "fläkt" man satte på med en strömbrytare.

Här i USA är det vanliga att man har en strömbrytare och sedan kan det vara en fläkt som bara suger, det kan vara en fläkt som har sug och lampa (så när man tänder ljuset går fläkten också igång) och det kan också vara en fläkt som suger och som också värmer upp. Och vissa fläktar har alla tre varianterna, men då kan man välja om man vill ha fläkt och lampa eller "lägga till" värmen.

I min lägenhet i Lake Shastina hade jag faktiskt ingen fläkt utan fick öppna fönstret. Däremot hade de på nedre plan fläktar. Ofta är de amerikanska badrumsfläktarna högljudda. I en av lägenheterna på nedre plan bodde en man som av någon mystisk anledning var tvungen att ha på sin badrumsfläkt 24/7 vilket hördes väldigt väl i mitt sovrum. Vet inte varför han ville ha den på hela tiden men hans fläkt var helt utsliten när den fick bytas ut vid ett tillfälle.
Där jag bor nu har jag en fläkt som faktiskt har både sug, ljus och värme. Wow! :) Även i mitt nuvarande hus verkar folk ha en förkärlek att ha på sina fläktar timme efter timme. Kanske det är något amerikanskt, inte vet jag. De hörs i alla fall.

Eftersom fläktarna ofta låter mycket brukar jag bara ha min fläkt på när det behövs. Jag föredrar nog att ha fönstret öppet i stället. Har man inget fönster är det givetvis bra med en fläkt.

Min nuvarande hyresvärd hade ett 16 sidor långt hyreskontrakt! och där stod det bland annat att man skulle använda badrumsfläkten. Dessutom stod det att man skulle använda köksfläkten om man kokade på spisen - uppenbarligen har det inte bott särskilt många vuxna i de här lägenheterna eftersom de har totalt överflödiga instruktioner. :) Jag har faktiskt en bra köksfläkt i den här lägenheten. I Lake Shastina var det en fläkt som blåste ut, det den sög upp, rakt ut i rummet!?! Vet inte riktigt vilken nytta det gjorde.

Flygplansmat

Under min resa till England och Sverige blev det helt klart att flygplansmaten blir mer och mer sällsynt och när den finns blir det mindre av den om man inte flyger Business eller First Class.

Numera får man alltid betala för flygplansmaten i USA. Jag brukar köpa med mig något från flygplatsen vilket alltid brukar smaka bättre och man får oftast mer. På flighten mellan USA och England åkte jag United och där serverades det mat - fortfarande verkar de servera mat på internationella flighter. Jag satt så nära Economy Plus/Economy Extra att jag såg vad de fick och det var mer och godare mat än vad vi i "boskapsdelen" fick. :) Har ingen om vad de fick i First Class eftersom de alltid har ett draperi som ingen får gå förbi om man inte åker First Class. Kan tänka mig att deras middag och frukost var litet mer påkostad - och givetvis har de betalat mer för sin biljett.

Förra gången jag flög SAS Economy mellan Stockholm och Chicago var det mer mat och mer att välja på än vad det var den här gången. Det verkar som om SAS varit tvungen att dra ner på servicen i "economy". Får se hur länge det blir gratismat på de långa flighterna.

Läste häromdagen om att Ryanair planerar att införa en avgift för att gå på toaletten på de flighter som är kortare än 1 timme. Och strax innan jag åkte till Sverige hade det införts avgifter hos många amerikanska flygbolag även för den första väskan som man checkar in. Som tur var behövde jag inte betala den avgiften eftesom jag flög internationellt. Flyger man inhemska flighter tar till exempel United $25 för den första incheckade väskan och $35 för den andra väskan.

Mycket har hänt under de senaste 10-20 åren med flygbolagen. Jag minns en flight som min pappa och jag flög 1986 från Stockholm till New York. Vi fick sitta i "puckeln" på jumbon - av någon anledning lät SAS economy-passagerare sitta där. Man fick välja på ett par olika rätter och det serverades snacks, godis, frukt och en stor frukost. Och vi fick äta med "riktiga" bestick. :) Det var litet som First Class även om man flög billigt.

Det här kan man få om man flyger med ett Indonesiskt flygbolag - en Japaninspirerad måltid.

Amerikansk gränspolis

När jag var i Sverige gick en TV-serie i Kanal 5 som heter "Gränsbevakarna USA". Jag tittade på ett av programmen och det var intressant att se den vardag som USAs gränspoliser lever med. De har att göra med folk som försöker komma in illegalt i USA, folk som smugglar droger, de som har med sig alla möjliga konstiga saker över gränsen, osv, osv.

Varje dag försöker människor att ta sig in illegalt i USA och många lyckas. Att bevaka alla långa gränser är givetvis omöjligt och vad jag förstått är det många som helt enkelt går över gränsen. Eftersom USA fortfarande är ett attraktivt land för människor att komma till har gränspolisen i USA ett tufft jobb.

Det sägs alltid att även om man kommer lagligt till USA är det upp till gräns- och passkontrollanten att säga ja eller nej. Den makten har de faktiskt. Om man kommer med Visa Waiver eller ett visum kan det bli ett nej om de har någon som helst anledning att vara misstänksamma. Givetvis släpps de flesta in men det kan vara bra att komma ihåg att ingen egentligen är garanterad att bli insläppt.

Första gången jag kom till USA - det var 1985 - skulle jag hälsa på personer som jobbade med en stor miljörörelse i Los Angeles. Jag hade sanningsenligt skrivit var jag skulle bo på min I-94 blankett (den där gröna pappersblanketten som fortfarande delas ut på flygplatsen och flygplanet och som alla som inte har grönt kort eller är amerikanska medborgare måste fylla i) och det var på miljöorganisationens kontor där de även hade hus där anställda bodde. Genom att jag inte skulle bo på ett hotell eller hemma hos en privatperson blev passpolisen misstänksam. Jag var inte så van att resa själv och blev mer och mer nervös när de frågade var det var för organisation - de trodde att det var en religiös organisation av någon anledning och det var tydligen en röd flagga. Det tillkallades fler personer och jag trodde faktiskt att jag inte skulle bli insläppt. Jag reste med visum eftersom Visa Waiver inte fanns 1985. Till slut blev de övertygade att jag inte var något hot och jag blev insläppt.

Under mitt första år när jag hade träffat Michael reste jag som turist, med Visa Waiver, flera gånger och stannade tre månader varje gång. Det var alltså före 11 september och allt var annorlunda då. Jag hade varit i Mt Shasta under sommaren under 3 månader, rest hem till Sverige och stannat där ca 3 veckor. När jag sedan kom till passkontrollen i San Francisco undrade mannen varför jag rest ut och jag sade, sanningsenligt, att jag rest ut för att jag var tvungen. Hans attityd ändrades när jag sade det men han var misstänksam och hade nog varit litet tveksam att släppa in mig.

Efter att ha sett TV-programmet om amerikansk gränspolis förstår jag litet mer varför de är rätt hårda och tuffa. Men det är bra att vara förberedd att man kan bli utfrågad om de blir misstänksamma, även om allt egentligen är i sin ordning.

Som avslutning vill jag bara berätta om ett par "fall" där svenskar sökt turistvisum (B-2 heter det och det kan man söka om man vill stanna längre tid än 3 månader) och fått avslag hos Amerikanska Ambassaden i Stockholm. Det är personer som följt alla regler och haft både tillgånger och kopplingar till Sverige men som ändå blivit nekade visum. Vet inte om det här är något nytt eller om det överlag blivit svårare att få B-2 visum sedan Sverige gick med i Visa Waiver. Kan vara bra att veta att det krävs mycket bevis för att övertyga de som intervjuar på Ambassaden.

Bilden från Wikipedia - visar "immigration inspectors" 1924.

Snö i april

Tog dessa bilder för bara en stund sedan. De är tagna genom min ytterdörr. Så här såg det också ut i januari när all snö kom - inget man riktigt väntar sig i april.

Jag vill ha vår nu! Tycker det är dags. Pratade med min mamma idag och hon hade plockat tussilago. Längtar efter vårblommor här också.

Fredagstemat - I mitt påskägg vill jag ha

Fredagstemat har en ny värdinna för april - Taina - och hon har bestämt att vi idag skall skriva litet om vad vi vill ha i vårt påskägg.

Eftersom jag inte firar påsk blir det mitt imaginära ägg antar jag. :) Överhuvudtaget är påsken i USA inte alls samma stora helg som i Sverige. Idag har vi "Good Friday" - låter faktiskt mycket trevligare än Långfredagen tycker jag. När jag var liten var långfredagen en mycket lång dag eftersom radion bara spelade klassisk musik, de två! TV-kanalerna sände bara seriösa program och jag tror till och med att biograferna var stängda. Det här var alltså fortfarande på 1900-talet. :)

Jag vet egentligen inte vad amerikaner gör på påsken - Michael och jag firade aldrig påsk och jag har inte firat påsk själv. Kan tänka mig att de går i kyrkan eftersom man går i kyrkan här mycket mer än vad svenskar gör. Och så äter man säkert påskgodis. Sött påskgodis. Kan förresten nu med säkerhet säga att svenska, och till och med engelska, kakor och andra söta godsaker är mycket mindre söta än de amerikanska motsvarigheterna. Jag tänkte på det när jag var i England och Sverige.

Vad vill jag ha i mitt påskägg? Bra fråga. Vår, med litet värme och träd som börjar slå ut, är något jag skulle vilja ha eftersom det var full snöstorm tidigare idag. Vår stora motorväg hade massor med avåkningar och trafikolyckor och stängdes under ett par timmar.
Sedan skulle jag vilja hitta en bra bostad. Den lägenhet där jag nu bor är inte riktigt vad jag vill ha under lång tid framöver. Den var litet av en nödlösning och det jag kommit fram till är att jag inte vill bo ett par hundra meter från vår stora motorväg och jag vill inte bo med collegeungdomar. Att ha collegeungdomar omkring sig 24/7 är litet väl mycket. Det räcker så bra att jobba på skolan och "umgås" med dem när jag är där.

Det kanske verkar "heltokigt" att ens tänka på en ny bostad, men jag har faktiskt känt ända sedan jag flyttade in att det var en "nödlösning" och att jag vill ha något lugnare och trivsammare framöver.

Vi har inga helgdagar alls kring påsk så det är vanlig lördag och söndag som väntar och sedan är det dags att gå till jobbet igen på måndag. Glad Påsk!

Bilden från Vintage Holiday Crafts - en riktig Easter Bunny.

Tvätta kläder

Det finns vissa saker som aldrig "tar slut". Att tvätta kläder är en sådan sak. Där jag bor nu har jag inte "lyxen" att ha en tvättmaskin i min lägenhet. Den lyxen hade jag i Lake Shastina. I USA har lägenheter ibland så kallade "washer/dryer hookups" och då kan man ta med sin egen tvättmaskin och torktumlare när man flyttar in. Jag har inte ens "hookups" här. Däremot finns det faktiskt en liten tvättstuga i huset. MEN den kostar pengar. Det är man ju inte riktigt van vid från Sverige där tvättstugor i lägenhetshus brukar vara gratis. Den svenska tvättstugan där man bokar tid och som har sina alldeles egna regler :) finns inte här i USA. Bilden visar tvättstugan i "mitt" hus.

Tvättomater finns det däremot gott om (har skrivit om dessa tidigare) och numera kostar det $2 i Mt Shasta området att tvätta en omgång. Tvättstugan i mitt hus kostar litet mindre men den är som sagt inte gratis.

En av mina favoritkanalar på TV heter HGTV - Home and Garden Television. Där visas det heminredningsprogram, folk som köper osv, renoverar hus osv. Två program som jag har tittat en hel del på är "Property Virgins" (alltså folk som köper hus/lägenhet för första gången - och hur skulle man översätta det till svenska? :)) och "House Hunters". I dessa program har jag sett hur mäklare stolt berättar att ett hus eller en lägenhet har ett "laundry room". Då skulle man ju tro att det litet motsvarar våra svenska tvättstugor. Men icke. Det är oftast ett pyttelitet utrymme, typ garderob mindre, där det står en tvättmaskin och en torktumlare - ofta ställda på höjden. Kanske att det kan finnas ett par hyllor och något litet utrymme vid sidan av tvättmaskinen.

När jag såg dessa "laundry rooms" för första gången tänkte jag att de måste skämta. Men det gör man alltså inte. De är standard i många amerikanska bostäder. Ofta finns det ju ett helt rum i villor i Sverige där man får plats med tvättmaskin, torktumlare, tvättho, hyllor och skåp och diverse andra saker. Mina föräldrar hade ett stort rum i källaren där det fanns plats för allt möjligt och man kunde till och med hänga tvätten för att torka. Den sortens rum finns säkert i USA men är mycket mer ovanliga.

Jag kan nog sakna den svenska tvättstugan litet - det blir helt klart billigare att tvätta sina kläder. :)

Svenska Hollywoodfruar

Innan jag går in på fruarna ville jag bara göra ett tillägg till mitt inlägg om skatter i USA. Något som jag aldrig riktigt förstått är de olika skattesatserna för "single" respektive "married". Man beskattas mindre när man är gift och mer när man är singel. Jag får alltså ut mindre nu än när jag var gift. Det verkar helt bakvänt tycker jag. Och skillnaden är faktiskt rätt stor. En anledning kanske till att så många är gifta i USA?

När jag var i Sverige kunde jag inte låta bli att titta på TV-programmet "Svenska Hollywoodfruar". Hade hört talas om det men inte riktigt vetat vad det handlade om.

Blonda, rika svenskor i Kalifornien är vad det handlar om. Litet småkul (och samtidigt litet obehagligt) att titta på men långt från verkligheten för de flesta svenskor (och svenskar) som bor i USA. Det finns en hel del MYCKET rika människor i USA och det går att tjäna bra inom vissa yrken. Och säkert ännu mer om man har sitt eget företag. Mitt liv (och säkert de flestas liv) befinner sig ljusår från Hollywood och den rikedom som finns där.

När jag sitter vid mitt skrivbord i den nya lägenheten tittar jag ut över en brant skogsbacke där det finns en "workshop" (den hör egentligen inte till lägenheterna utan används av ett par personer som känner min hyresvärd). Där finns det en spis, "camper shells", byggmaterial och annat skräp. Långt från lyxen i Hollywood - och långt från min fantastiska utsikt i den tidigare lägenheten i Lake Shastina. Ja, jag saknar min tidigare utsikt. Jag skall ta litet bilder och lägga ut på bloggen men det är inte riktigt lika inspirerande som i Lake Shastina. Men jag ser i alla fall berget från ett par rum.

Som jag skrivit tidigare om på bloggen är skillnaden mellan rika och fattiga stor i USA. Det finns en enorm rikedom och en mycket stor fattigdom. Jag läste precis att arbetslösheten i mitt område ligger på 20%!! I och för sig har hela Kalifornien en hög arbetslöshet och är en av de stater som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Varje dag ser jag människor i Weed som helt klart har mycket ont om pengar. När jag var i Stockholm tänkte jag på hur mycket mer välbeställda människor verkade vara. De var välklädda och såg ut att ta hand om sig. Kontrasterna är mindre i Sverige - allt är helt enkelt mer lagom. :)

Mina besök i Los Angeles och Hollywod har visat på både lyx och fattigdom. Vissa kvarter kan vara värre än "slummen" i Weed medan andra områden är fantastiskt vackra och påkostade. Som svensk tycker jag att det fortfarande känns främmande med denna stora konstrast som man ser överallt i USA. Stockholms förorter skiljer sig också beroende på om man bor norr eller söder om stan men konstrasterna är mycket mindre. Jag brukar åka Roslagsbanan ibland från Täby in till Tekniska Högskolan och åker då bland annat genom delar av Djursholm. Det får väl vara Sveriges svar på Hollywood och det finns säkert en hel del rika, blonda Djursholmsfruar. :)