I mataffären

Igår när jag var och handlade såg och hörde jag följande som utspelade sig i mataffären.

En pappa var och handlade tillsammans med sina tonårssöner och efter en fråga från en av sönerna sade han: "Yes, you can get whatever you want."
Sönerna begav sig sedan snabbt bort till den stora avdelningen med potatischips, ostbågar osv. För att komma till de långa hyllorna med dessa "godbitar" passerade de avdelningen med frukt och grönsaker. Pappans kommentar: "You have lots of fruits and vegetables here." Ingen reaktion från sönerna. :)
Jag log för mig själv och tänkte att det är fantastiskt egentligen att potatischip och ostbågar har en sådan dragningskraft.

För ett tag sedan läste jag att ett ämne som heter MSG (monosodiumgluta-
mate) tillsätts till en stor del av den mat vi köper. Innehållsförteckningen kan säga MSG, "Natural Flavoring", "Hydrolized Vegetable Protein" osv, osv. Det lär ha ca 25 olika namn. Detta ämne ingår idag i en stor del av all mat som vi äter - både hemma och på restaurangerna. Jag vet inte hur det är i Sverige men i USA finns det överallt.

Studier har visat att det är beroendeframkallande (det tillsätts i stora doser till just "junk food") och att det ökar vikten hos de som äter mat med denna tillsats. Det är ett onaturligt ämne som inte alls är bra för oss. Och det är troligen väldigt svårt att undvika såvida man inte odlar sin egen mat.

Inte så konstigt kanske att killarna i mataffären helt struntade i frukterna och grönsakerna.

Prata i telefon

När jag var i Stockholm ringde jag till några olika myndigheter och företag för att ändra min adress här i USA. Verkade enklast att göra det när jag ändå var i Sverige i stället för att försöka passa in samtalen antingen otroligt tidigt på morgonen eller mitt i natten (min tid).

Något jag tänkt på tidigare och som jag tänkte på även nu var att jag pratar annorlunda med folk i telefonen när jag ringer till företag och myndigheter i Sverige jämfört med hur jag pratar här i USA.

Skillnaden är att jag pratar mer personligt med folk i Sverige. Oftast svarar man i Sverige med sitt namn även om man jobbar t ex på Skattemyndigheten. I USA gör vissa personer det men det är mer ovanligt. När jag ringer i Sverige och hör ett namn i andra änden brukar jag också presentera mig med mitt namn. När jag först kom till USA gjorde jag som jag gjort i Sverige och möttes oftast av en stor tystnad. De flesta sade ingenting. Numera säger jag aldrig vem jag är när jag ringer här i USA utan väntar på att den andra personen skall fråga efter mitt namn.

Jag gillar den svenska stilen bättre eftersom det känns mer personligt och helt enkelt trevligare. Undras just om den amerikanska stilen har något att göra med att man bara svarar "hello" när man svarar i telefonen hemma. I början hade jag tänkt säga mitt namn men Michael sade att ingen skulle förstå var de hamnat. Så jag började säga "hello" och numera tänker jag inte så mycket på det. På jobbet säger jag min avdelnings namn och mitt förnamn.

Sådana här skillnader märker man inte förrän man faktiskt bor i landet och har en vardag. Intressant är det i alla fall. :)

TV-avgift

När jag var i Sverige läste jag i tidningen att TV-avgiften skulle höjas under 2009. Jag fick en mindre chock när jag såg att avgiften nu är mer än 2000:- per år.

Jag har aldrig betalat någon TV-avgift sedan jag kom till Kalifornien. Och det beror inte på att jag smitit undan utan på att vi inte har någon avgift.
Här kan man alltså se på hur mycket TV som helst och "bara" betala för kabel eller satellit.
Vi har faktiskt en kanal som är en Public Service kanal - resten har annonser och väldigt många sådana. Public Service kanalen ber om donationer för att kunna fortsätta sitt arbete.

Det var rätt roligt att titta på svensk TV även om väldigt många program lika gärna kunde ha sänts i amerikansk TV. Något som jag slogs av var hur annorlunda svenska nyhetsprogram är jämfört med amerikanska. De amerikanska fokuserar på i stort sett bara USA medan de svenska har många inslag med nyheter om utlandet. Det är skillnad på ett land (Sverige) och en hel kontinent (USA).

Något annat jag också tänkte på var att det nog bara är i USA som man kan ha en kanal som endast sänder väder 24 timmar per dygn (The Weather Channel). Amerikanska meteorologer är faktiskt rätt underhållande eftersom de får vädret att framstå som något riktigt spännande.

Vill jag se svensk TV nu när jag kommit hem igen får jag göra det via internet - och där finns det ju ingen TV-avgift. :)

Bilden från Wikipedia.

Jul i Stockholm

Det var 11 år sedan jag var i Sverige över jul- och nyårshelgerna så det kändes nästan litet konstigt att vara där vid den tiden på året.

Något jag i stort sett hade glömt var hur mörkt det är. Trots att det var rätt många dagar med solsken kom solen knappt över horisonten. Vid tretiden var det mörkt igen. Inte konstigt att vi svenskar är litet tillknäppta och inbundna. :) Här i Kalifornien där jag bor blir det mörkt runt femtiden när det är som mörkast och på morgonen är det ljust vid halvåttatiden.

Fina adventsljusstakar och adventsstjärnor fanns det gott om. Det är något man inte ser här i norra Kalifornien och jag märkte att jag saknat just dessa julprydnader. Min mamma hade bara några få julprydnader och vi hade faktiskt inga julklappar. Det var många år sedan som vi slutade att ge varandra julklappar.

Men litet julmat blev det - risgrynsgröt, sill och skinka. Smakade gott. Nog tittade jag också på Kalle Anka (tillsammans med ungefär 3.5 miljoner andra svenskar) och Karl Bertil Jonssons julafton.

Det kom ingen snö när jag var i Stockholm men eftersom det var riktigt kallt blev rimfrosten tjockare och tjockare för varje dag. Och efter några dagar såg den faktiskt ut som snö.

Det kändes bra att hälsa på men det var också skönt att komma hem igen. Och hemma nuförtiden är i Kalifornien.

Tillbaka i USA

Jag är nu tillbaka i USA efter att ha varit i Sverige i nästan tre veckor. Det var trevligt att komma till Sverige och Stockholm och uppleva jultiden där.

Resan till Stockholm var minst sagt utmanande. Vädret, som var fantastiskt fint hela november och första halvan av december, bestämde sig för att helt plötsligt slå om och bli "istidslikt". Det blev väldigt kallt helgen innan jag åkte och det snöade utmed hela västkusten.
Min första sträcka på resan gick från Weed till Sacramento och det var Greyhound som skulle se till att jag kom fram. Bussen var 7 timmar försenad!! när den kom till Greyhounds lilla busshållplats i Weed. Det var långa timmar och litet oroligt eftersom vädret fortfarande inte visade sin bästa sida.

Men jag kom fram och tillbringade några timmar på det hotell jag bokat. Nästa dag skulle bli en upprepning av min första resdag. Mer förseningar och nervös undran om jag överhuvud taget skulle komma med mitt flyg över Atlanten. Chicago (som man helt klart bör undvika under vintertid) hade ett snöoväder och efter 3 timmars väntan i Sacramento, där vi omväxlande satt i planet vid gaten eller ute på flygplatsbanorna och faktiskt även gick av planet vid ett tillfälle, kom vi iväg. De tre timmarna jag hade i Chicago var borta och chanserna att hinna med planet till Köpenhamn verkade bortblåsta. När jag kom fram - 15 minuter innan planets avgångstid (15 minuter i Chicago är inte tillräckligt eftersom det är en mycket stor flygplats) - begav jag mig i alla fall till den internationella terminalen. När jag kom dit såg jag till min förvåning att Köpenhamnsplanet hade meddelandet "Go to gate". De hade alltså inte
lyft och jag tänkte att kanske, kanske att jag kunde hinna trots allt. Givetvis var det kö i säkerhetskontrollen och när jag passerat sprang jag till gaten och där stod planet! Jag var den sista personen som gick ombord och sedan stängdes dörrarna. Det kändes härligt att inte behöva tillbringa natten på flygplatsen. Flyget gick först efter 22 så det fanns inga fler flighter den dagen.

Eftersom det var bittert kallt i Chicago fick vi stå vid gaten både länge och väl eftersom planet skulle avisas och sedan var det var kö för att kunna lyfta. Efter 1,5 timme kom vi i alla fall iväg och då var det helt klart att jag skulle missa mitt plan i Köpenhamn. Men som tur är så går det ju rätt många flygplan från Köpenhamn till Stockholm. Efter två dagars resa (låter ju nästan otroligt att det skall ta så lång tid för att flyga till Sverige) kom jag äntligen fram. Tyvärr kom inte min väska vilket var en besvikelse. Den kom som tur var dagen därpå och det var nästan en högtidsstund. :)

Min tillbakaresa gick hur lätt som helst. Inga förseningar, inga snöstormar och jag kunde till och med ta en tidigare Greyhoundbuss till Weed.

Hela västra USA var mer eller mindre lamslaget till och från när jag var i Sverige. Greyhoundbussarna gick faktiskt inte under flera dagar och folk tillbringade julen på Greyhounds busstation i Sacramento. Roligare kan man ju ha. Den stora motorvägen I-5 var avstängd till och från på olika sträckor. Flygplatsen i Portland (i Oregon) var stängd vid något tillfälle. Flygplatsen i Chicago ställde in 500 flighter en dag! och folk fick tillbringa 2-3 dagar på flygplatsen. Från och med nu blir det nog bara resor under den varmare årstiden och inga fler Greyhoundbussar för mig.

Eftersom jag i stort sett inte hade någon tillgång alls till internet i Sverige har jag inte kunnat skriva något här på bloggen. Nu är jag uppkopplad till omvärlden igen och det känns bra. :)

Små kryp

Igår när jag kom hem från jobbet stod en bil från Terminix parkerad utanför huset där min lägenhet finns.

Terminix är ett företag som bekämpar små och litet större kryp av olika slag. Litet undrande blev jag ju. Ännu mer förvånad blev jag när mannen från Terminix helt plötsligt klev omkring med sin utrustning på mitt däck.

Jag gick ut och sade hej och undrade vad som var på gång. Tydligen är det så att den organisation som har hand om det här området har gett Terminix i uppdrag att komma ut och spruta då och då. Det var alltså inget akut och det var ju bra. Samtidigt tycker jag inte om gifter - tyvärr har jag nog inte så mycket att säga till om i det här fallet.

Terminix-killen sade att det finns många olika slags spindlar här och det kunde jag ju bara bekräfta. När jag bodde i min väns hus för ett par år sedan fanns det alltid spindlar i olika storlekar inomhus. Jag blev mer eller mindre van vid dessa och lyfte ut dem.

De allra flesta spindlar är ju ofarliga men vi har även giftiga. Bland annat Svarta Änkan - som jag fick påhälsning av under min bil. Det får vi hoppas att jag slipper där jag bor nu.

Jag föredrar nog vanliga husspindlar i stället för kackerlackor. Det var ju de "husdjur" :) vi hade på Hawaii. När mina bilsäten togs ut hittade jag förresten en kackerlacka under ett av sätena. Den var givetvis inte vid liv men såg förvånansvärt välbevarad ut.

Efter helgens kyla och snö undrar jag om spindlarna och andra små kryp klarar sig.

Bilden från Wikipedia - American cockroach.

Lucia

I morgon är det Luciadagen. Denna fina svenska högtid som jag kan sakna litet grand här i USA.

Det finns ingen Luciadag här alls. Igår pratade jag med en av mina arbetskollegor och berättade om Lucia. Han blev väldigt fascinerad av denna ljushögtid eftersom han aldrig sett något liknande.

Jag visade en video från YouTube med ett Luciatåg och han fick även höra Luciasången. För en person som aldrig sett detta ser det troligen rätt exotiskt ut. För oss svenskar är det en självklarhet.

Visst är det en fin tradition att lysa upp mörkret. Det är ju som mörkast nu - skönt att det snart vänder.

Numera kan man ju se på Luciaprogrammet via svensk web-tv. Det kanske är en bra start på min lördag. Lussekatter får jag väl vara utan eftersom jag inte bakat några. :)



Bilderna från Wikipedia.