Det blåser i Weed

Som jag säkert tidigare nämnt här på bloggen är Weed en mycket blåsig stad under hösten, vintern och tidiga våren. I kväll och i morgon är ett intensivt lågtryck på väg - tydligen skall det värsta ovädret inte komma in över vårt område. Trots detta har det för Weed till och med utfärdats "High Wind Warnings".

Idag var det en riktig sommardag med sol och värme men det har blåst. När jag var ute på min promenad fick jag mig ett gott skratt. Här i USA finns det något som heter "leaf blowers" och de använder man för att flytta på löv och liknande. Trots att det alltså har blåst kraftigt hela dagen var en kvinna ute och jobbade med sin "leaf blower". Det såg komiskt ut när hon försökte blåsa löven, som givetvis redan blåste runt av vinden. Varför hon var ute med sin "leaf blower" en sådan här dag blev jag inte riktigt klok på. Det verkade inte som om det var någon större idé. :)

Jag är faktiskt glad att jag inte bor kvar i Lake Shastina (där jag bodde innan jag flyttade till Oregon) eftersom det huset skakade när det blåste. Ingenting stoppade vinden och det var flera gånger som det blåste och jag kände hur hela huset gungade. Vi får se hur huset är där jag bor nu. Det har inte varit något riktigt oväder sedan jag flyttade in.

Bilden från Wikipedia.

Cykla till Redding

När jag var ute på min promenad var det en man som frågade mig om vägen. Han var liten, smal och hade inte många tänder. Jag vet inte vilken nationalitet han var men amerikan var han inte.

Han hade troligen de flesta av sina ägodelar fastspända på sin cyckel och han var på väg söderut. Det var vad han sade i alla fall. Han undrade om en viss väg skulle kunna leda honom till Redding. Det är från den staden jag skulle ha kunnat flyga. Jag sade att han troligen var tvungen att färdas på motorvägen för att komma dit. Det sade han att han inte fick eftersom han ju cyklade.

Tydligen hade han frågat någon annan om vägen och då fått förslaget att ta en viss väg. Jag sade att han ju kunde pröva men att jag inte trodde att han kunde cykla på mindre vägar för att komma fram. Det är en bra bit mellan Weed och Redding, ca 11 mil (svenska).

Tänk vad många olika sorters människor det finns. Han var definitivt en annorlunda person. Förhoppningsvis kommer han fram till Redding.

Några slutliga tankar om mitt Stockholmsbesök

När jag bodde i Stockholm reagerade jag inte särskilt ofta över att det är en riktigt stor stad. Det gör jag nu när jag kommer på besök. Efter att ha bott på mindre orter i så många år har jag vant mig vid en mindre stads lugnare tempo. Många människor i Stockholm verkar otroligt stressade och, som sagt, inte alltid så artiga. Visst finns det en hel del fördelar också med att bo i en stor stad som t ex utbudet av affärer. Sedan uppskattar jag givetvis alla bussar, tunnelbanor och tåg. Det är fantastiskt att kunna åka inom ett så stort område och komma i stort sett vart man vill.

Stockholm är absolut en av världens vackraste städer, framför allt på sommaren. Jag har en plansch hemma med en vy av Stockholm och i förgrunden finns Gamla Stan. Andra som sett den här planschen har haft kommentaren att Stockholm är fantastiskt vackert.

Jag känner fortfarande rätt ofta att jag saknar naturen som finns i Stockholmsområdet. Under mitt besök gick jag ut i skogen som finns i närheten av min mammas lägenhet och kände att jag skulle vilja bo där det finns den sortens natur. Det är ju helt klart inte på 1000 m över havet (som jag nu bor på).

Människor i Stockholm är ofta väldigt trendigt klädda och jämför jag med där jag bor är Stockholm rena modestaden. Mobiltelefonerna tycks gå hand i hand med denna livsstil. Att alltid vara tillgänglig verkar litet överdrivet tycker jag och man kan ju inte åka buss eller tunnelbana utan att behöva lyssna på dessa samtal. Visst har folk här i Mt Shasta området också mobiltelefoner men det verkar vara litet mer så att de inte används hela tiden.

Jag är verkligen glad att jag åkte när jag gjorde. Hade jag väntat ett par veckor hade jag nog inte kunnat åka med tanke på det som hänt på jobbet. Vi får se när jag kan åka igen.

Att prata och höra svenska och engelska

När jag var på besök i Sverige förra året märkte jag att jag reagerade över att höra andra prata svenska, t ex i affärer och restauranger, och att jag pratade svenska med dem. Det här låter kanske jättekonstigt. Jag tycker själv det är underligt. Likadant var det nu när jag var i Sverige.

Nu tror ni kanske att jag blivit en ny Dolph Lundgren. :) Så illa tror jag inte att det är. Undras just om det finns någon "magisk gräns" när man blivit så van vid ett annat språk att ens eget modersmål kan verka litet främmande innan man hunnit vänja sig vid att höra det talas runtomkring en?

Efter alla år i USA har jag ju vant mig vid att jag pratar engelska med folk i t ex affärer och att de pratar engelska med mig. Det verkar dock vara en skillnad beroende på vem jag pratar med. Om jag pratar med min mamma eller mina vänner i Sverige reagerar jag inte.

Eftersom jag var så kort tid i Sverige den här gången hann jag nog aldrig ställa om mig. Hade jag stannat flera veckor hade det säkert varit annorlunda. Men jag tyckte i alla fall att det var intressant att jag reagerade över detta. Och det hände flera gånger, inte bara en gång.

Jag har också märkt att jag omväxlande tänker på svenska och engelska. Troligen tänker jag mer på engelska vid det här laget än vad jag faktiskt tänker på svenska. Min drömmar växlar nog också mellan båda språken. Med tanke på drömmar berättade min pappa något som jag tyckte var litet kul när han och jag reste runt i USA 1986. Vi sov i samma rum och en natt hade han vaknat av att jag pratade i sömnen - på engelska. Givetvis pratade han och jag svenska med varandra så jag måste verkligen ha påverkats av min omgivning.

Skillnader mellan USA och Sverige

Idag blir det ett inlägg som inte handlar om mitt besök i Sverige. Något hände igår på skolan som fick mig att fundera på skillnader mellan anställningsförhållanden i USA och Sverige.

När jag kom till jobbet i går på eftermiddagen sade min chef att min kollega hade lämnat skolan. Detta hade skett på ungefär en timme. Han hade gått på lunch och kom aldrig tillbaka utan hade sänt ett email och sagt att han lämnade sin anställning!

Så vitt jag vet skulle det troligen inte kunna hända i Sverige. Jag vet inte vad som hänt under mina år i USA men jag kan inte tänka mig att det har ändrats så mycket sedan jag arbetade.
Det jag minns är att, beroende på anställningstid, hade man olika lång uppsägningstid. Och detta gällde också om arbetsgivaren skulle säga upp någon.

Häromdagen fick jag höra av en vän här i Mt Shasta att en av hennes vänner hade blivit avskedad. Det skedde från en minut till nästa. Han hade ingen aning om att något var på gång. Tala om total shock.

Jag har alltid tyckt att anställningsförhållandena här i USA känns litet väl "lösa" och att man inte har någon särskilt stor trygghet och det har jag ju fått bevis på. Givetvis kan det finnas fördelar också, t ex att en anställd som vill sluta på jobbet inte behöver stanna kvar i månader.

Ja, det var ju verkligen tur att jag åkte till Sverige när jag åkte! Nu hade det väl varit i stort sett omöjligt. Vi får väl se om något händer med de här tjänsterna nu när det bara är min chef och jag. Kanske det var den väckarklocka som behövdes.

Resan till Sverige

Min resa till Sverige förtjänar ett eget inlägg eftersom jag nog aldrig rest så länge bara för att komma fram till Stockholm.

Den första sträckan från Weed till San Francisco gick med Greyhound. Det finns ju en svensk film som heter "Vi hade i alla fall tur med vädret" - jag får väl säga "Jag hade i alla fall nära till busshållplatsen" eftersom det bara var att gå tvärs över vägen från min lägenhet. Att åka med Greyhound är en upplevelse i sig. Det är helt andra människor som åker med de här bussarna än vad man t ex ser på flygplatser. Bussen jag åkte med hade rätt gott om plats men trots detta var det en kvinna som absolut skulle sitta bredvid mig. En annan kvinna sade helt plötsligt (jag vet egentligen inte vem hon pratade med, troligen vem som helst som ville lyssna) att en busschaufför hade förföljt henne. Fast i nästa mening fick vi höra att hon var en ättling till Drottning Elizabeth i England! Hm. Jag säger inget mer. :)

Jag kunde inte åka direkt till San Francisco utan hade ett uppehåll i Sacramento (Kaliforniens huvudstad). Det var ett trevligt avbrott i min långa resa eftersom jag fick chansen att träffa en annan bloggare. Tack JaCal för att du föreslog att vi skulle ses. Det var verkligen roligt att träffas.

När jag väl kommit fram så småningom till San Francisco tog jag en lokalbuss till flygplatsen. Jag åkte genom staden och trots att San Francisco är en fantastiskt vacker stad är den också fylld av fattiga och utslagna människor och mycket skräp. På lokalbussen trodde jag nästan att tredje världskriget skulle utbryta när några asiatiska kvinnor blev riktigt upprörda. De trodde att det kostade mindre än vad det gjorde att åka med bussen och de skrek till busschauffören. Som tur var fanns det en man på bussen som talade deras språk så de lugnade ner sig så småningom.

Jag hade bokat ett hotell eftersom min flight gick tidigt morgonen därpå och det var riktigt skönt att få lägga sig ner efter att ha suttit på bussar hela dagen. Det var inte så många timmar jag var på hotellet men litet sömn fick jag i alla fall.

Jag flög med Continental och de är helt okej. De serverar fortfarande mat på sina flighter som man inte behöver betala för. Jag hade bara ett byte i New York och när jag kom fram till gaten för Stockholmsflyget kände jag mig helt plötsligt förflyttad till Sverige. Människor var långa, blonda och talade svenska. Det var en nattflygning som gick till Stockholm och jag hade givetvis hoppats på att kunna sova litet grand. Men tji fick jag och många andra passagerare. I raden framför mig satt en ung mamma med en liten baby (som man inte hörde ett pip från) och en dotter på 2-3 år. Denna lilla flicka "underhöll" planet under många timmar genom att skrika och gråta och alla som satt i närheten tittade menande på mamman som inte verkade bry sig. Tråkigt när sådant händer.

Ett par iakttagelser som jag gjorde på planet var att svenskar tyvärr inte är lika artiga som amerikaner. Sorry, men det verkar vara så. Det fanns tidigare i somras en artikel i Dagens Nyheter som också beskrev detta "fenomen". Här finns en länk till denna artikel. Den andra iakttagelsen var att det fanns många kassar med klirrande flaskor bland svenskarna. Har nog aldrig sett amerikaner köpa med sig sprit. Men det är klart, kan man köpa alkohol i mataffären kanske man har en litet annan inställning.

Det var ett gråmulet Stockholm som vi möttes av och taxichauffören jag åkte med sade att det redan blivit höst.

Efter nästan två dagar på resande fot kom jag till slut fram till Hägernäs i Täby. En lång resa och ett långt inlägg men jag tyckte det var roligt att dela med mig av min maratonresa.

Tillbaka igen

Nu äntligen är jag tillbaka till bloggen. Jag kom tillbaka till USA i torsdags i förra veckan och började jobba igen samma dag vilket var litet väl intensivt kanske efter att ha rest 1,5 dag ungefär. Det var även jobb på fredag som gällde och jag har ägnat helgen att vila upp mig efter denna maratonresa.

Helt klart kommer jag inte att göra om en sådan bussresa med Greyhound och andra lokalbussar. Enda anledningen till att jag gjorde det var att flygbolaget United, som flyger från en liten flygplats i staden Redding ungefär 1,5 timmes bilresa söder om Mt Shasta, hade höjt sina priser så otroligt mycket sedan förra året. Men det var det inte värt.

Jag kommer nog att ägna de närmaste inläggen åt att återge litet upplevelser och intryck från min resa och mitt besök i Stockholm. Det var väldigt kort tid, litet väl kort faktiskt. Det kändes som om jag aldrig riktigt "landade" i Sverige utan jag visste hela tiden att jag bara hade några dagar och så var det dags att resa igen.

Vädret var i alla fall bra. Jag lyckades nog pricka in en riktigt fin period med mycket sol och inte alltför kallt väder. När jag kom tillbaka till Kalifornien var det sol och sommarvarmt men jag och alla andra fick nog en mindre shock eftersom det dagen efter, i fredags, blev ett väldigt omslag till kallare väder och det till och med snöade!!!! Ena dagen var det +25 och nästa alltså snö. Tvära kast minst sagt.

Nu skall jag börja läsa mina favoritbloggar igen och försöka uppdatera mig om allt som hänt. Och, som sagt, det blir några inlägg med intryck från min resa.