När ens arbete tar all tid och energi

Det har varit ett mycket långt uppehåll på min blogg. Längre än vad jag hade planerat men det blir så ibland när inspirationen och orken inte riktigt finns.

Jag skrev tidigare att vi skulle arbeta 10 timmar/dag, 4 dagar/vecka under sommaren. Dessa långa dagar som pågick under ca 2 månader gav ingen tid över på kvällarna. Jag kom hem, lagade mat, diskade och sedan var det i stort sett dags att lägga sig. På helgerna var det mycket annat som skulle tas om hand som jag inte hann med under arbetsveckorna.
Jag njöt av litet svalare väder än vad vi har haft de senaste åren. Sommaren påminde mer om hur det var när jag först kom till USA. Och vi hade inga stora bränder i närheten tack och lov. Många mindre bränder startade men inga jättebränder så som det var förra sommaren. Jag får lov att återkomma till de många och omfattande bränder som faktiskt startade i slutet av oktober och början av november i delar av Kalifornien och de enorma elavbrott som sattes igång.

När våra långa dagar var över kände jag att äntligen fanns litet mer tid över efter jobbet. Bara några dagar efter det att vi var tillbaka till de vanliga arbetsveckorna kom en kalldusch. Den person som arbetat för vår avdelning i Yreka under många år meddelade att hon hade hittat ett annat arbete. Detta var bara ca 1,5 vecka innan skolan skulle sätta igång. Jag utgick från att vi skulle kunna utannonsera tjänsten men det gick inte enligt skolans ledning. Man påstod att budgetsituationen var sådan att man inte ville anställa en permanent person. Detta trots att jag har pengar för den tjänsten i min budget. Vi var tvungna att ha en person i Yreka som supportade våra kurser under dagtid så vi har hankat oss fram med en korttids- och deltidstjänst. Min kollega har också fått vara i Yreka vid ett flertal tillfällen och det har lett till att vårt kontor i Weed varit underbemannat. Vår personalbrist har varit stressig eftersom det blir kaos om någon är sjuk eller borta av någon annan anledning. Det som pågår inom skolan är ett kapitel för sig.

Dessutom pågick ett större projekt under sommaren inom skolan som berörde vår avdelning väldigt mycket. De klassrum som har videokonferensteknologi skulle få ny och en annan slags utrustning. Det har varit dyrt att underhålla rummen med den tidigare teknologin så skolan ville spara pengar.

Skolans IT-avdelning skulle ha hand om projektet och vi utgick givetvis från att vår avdelning som supportar videokonferenskurserna skulle få information och vara inblandade till viss del. Nu visade det sig att IT-chefen (som har visat sig vara inkompetent och ovillig att dela med sig av information - han kommer att gå i pension inom en relativt snar framtid som tur är) inte ville dela med sig av det som pågick och den person som utsågs att leda projektet bestämde sig tydligen för att bete sig likadant. Vi fick ingen information och när vi själva tog initiativ att besöka ett klassrum och lära oss litet om teknologin togs vår feedback inte alls emot som hjälp utan snarare tycktes det irritera IT-folket. Den man som installerade den nya utrustningen är relativt nyanställd (jag var till och med del av den sk “hiring committee” som anställde honom) och som nyanställd tycker jag man bör vara litet ödmjuk. Framför allt då han inte supportat denna typen kurser utan det är min kollega och jag som kan och vet vad som gäller.

Min kollega och jag utgick från att vi skulle ha samma slags kontroll och support för kurserna som vi alltid haft men allteftersom tiden gick blev det mer och mer uppenbart att vi blev “utmanövrerade” av IT-mannen. Vi hade en kortare genomgång med honom och några andra från IT-avdelningen och när vi påpekade ett par saker blev vi i stort sett tystade. IT-mannens exakta ord var “I want to hear this from the instructors, not from you two.” Och fredagen innan skolans hösttermin satte igåg fick vi veta - enbart pga att vi ringde till IT-mannen - att i stort sett allt som vi hade lärt oss hade ändrats pga olika anledningar men vi fick ingen information om vad dessa förändringar innebar.

När skolan satte igång trodde vi fortfarande att vi faktiskt supportade kurserna men efter bara någon vecka framkom det att IT-mannen skulle ta över mycket av det vi hade gjort ifråga om problemlösning och annan, litet enklare teknisk support. Vi var mållösa hur vi behandlades. Att förändra personers arbetsuppgifter är inte bara något man gör hur som helst utan det finns processer för hur detta skall ske. Ingen av dessa processer hade följts.

En dag fick jag och min kollega ett email från min, relativt nya, chef. Hon visste ingenting och kom in mitt i denna röra och tydligen utnyttjade IT-chefen och hans “kumpan” detta och fick oss att framstå som okunniga och idioter. När vi fick detta email fick min kollega nog och han gick till sin fackförening. Han hade inte gjort något fel utan bara gjort det han trodde fortfarande var hans jobb. Jag har ingen fackförening pga den typen tjänst jag har. Han fick veta av fackföreningsrepresentanten att klagomål hade kommit även från andra avdelningar gällande dessa två inom IT-avdelningen. Det fick oss på litet bättre humör i alla fall. Facket skulle ta kontakt med HR-avdelningen för eventuellt vidare åtgärder. Jag hade ett möte med min chef och redogjorde i detalj för allt som hänt under sommaren - det var en kortare uppsats - och jag tror att hon insåg att vi hade behandlats mycket illa av IT-avdelningen. Hon måtte ha pratat med folk högre upp inom skolan eftersom IT-mannen kom till oss dagen efter mötet med min chef och sade att vi nu skulle återfå våra arbetsuppgifter! Vi fick spela med som om vi inte visste någonting vilket var litet lustigt. Och IT-mannen var sitt “gamla”, trevliga jag igen.

Något som också hade skett innan jag hade mitt möte med min chef var att IT-folket, jag och min kollega, ett antal lärare och min chef hade ett möte ca 2 veckor efter det att skolan hade satt igång. Lärarna framförde exakt allt det jag och min kollega hade sagt skulle kunna bli problem. Jag satt och bockade av på min “mentala checklista”. Allt jag hade sagt tog även lärarna upp. Tänk vad mycket som hade kunnat förhindras om IT-avdelningen hade betett sig som folk och lyssnat på oss. Det var många problem de första 2-3 veckorna av höstterminen.

Jag har jobbat 14 år inom skolan och kan mitt job. Att bli behandlad som jag blev var utmanande och stressigt och det kändes rent ut sagt för jäkligt att detta fick pågå. Nu har saker och ting lugnat ner sig som tur är även om personalbristen fortfarande finns eftersom vi inte kunnat anställa någon. Som sagt, arbetet har tagit all min tid och energi under lång tid och inspirationen har varit borta.

Kalifornien befinner sig i torka igen. Vi har inte haft någon nederbörd sedan i början av oktober och det är kruttorrt. Berget ser "naket" ut nu och jag undrar om det blir någon nederbörd eftersom alla långtidsprognoser visar på fortsatt torka framöver.