Svårstavat i USA?

Att stava har alltid varit lätt för mig. Till och med här i USA frågar amerikaner mig ibland hur ord stavas. ;) När jag gick i skolan fanns inga särskrivande mobiltelefoner och vår lärare körde med mycket svensk grammatik.

I USA har man varje år en så kallad "National Spelling Bee" där unga tävlar om att kunna stava bäst. Ett svårstavat ord läses upp och sedan får den tävlande stava ordet bokstav för bokstav efter att kanske ha ställt några frågor kring ordet. Att skriva ett svårstavat ord är en sak men att läsa upp det är en helt annan. Här finns en lista över de ord som man vunnit med och jag ser att jag skulle gå bet på många av dessa. Stichomythia till exempel känns rätt obekant. :)

Den här videon är från förra årets Spelling Bee. Inte alldeles enkla ord.



Eftersom "mitt" kontor inom skolan är en central för videokonferenskurserna får vi en hel del dokument som skall skickas mellan elever och lärare och ibland har jag läst en mening eller två och ofta ser jag stavfel. Skolan har ett så kallat "Writing Lab" dit man kan gå och få hjälp med sina uppsatser. Jag gick alltid dit efter det att Michael läst igenom det jag skrivit och kommit med några förslag. Och numera finns det väl alltid stavningshjälp i ordbehandlingsprogram som Word.

Google hade alldeles nyligen gjort en sammanställning över ord som folk söker stavningshjälp för och det var en intressant sammanställning. I Kalifornien sökte man ofta på ordet "desert" = öken vilket kanske inte är så konstigt. Varför man i Arizona sökte på diarrhea = diarré känns litet mer oklart. Och ännu konstigare är Utah och Arkansas som sökte på leprechaun! Man kan undra varför. Jag tycker inte det finns någon riktigt bra översättning för det ordet. Min ordlista säger pyssling, tomte, troll. Leprechauns i USA har en stav och en kruka med guld vid regnbågens slut. :)

Här kan man läsa om alla olika ord som amerikaner sökte stavningshjälp för. Nog är de rätt enkla. :) http://abcnews.go.com/Technology/google-reveals-top-misspelled-word-state/story?id=39406176

Kartan går att klicka på för att se litet större - lånad från ABC News/Google.

Långhelg för minnen

I USA har vi långhelg med en helgdag i morgon måndag. Det är Memorial Day weekend och många amerikaner träffar familj och vänner och åker på camping. Jag var inne och handlade i Mt Shasta igår och hörde ett par personer prata i mataffären om att de skulle campa i Mt Shasta-området. Min vän R (som bor i sin RV) befinner sig uppe på Mt Shasta just nu och har rapporterat om massor med turister som har besökt berget. Han skall komma till mig litet senare idag och hälsa på.

Memorial Day är en dag då man minns de som omkommit i olika krig. Som Wikipedia säger "Memorial Day is a federal holiday in the United States for remembering the people who died while serving in the country's armed forces." Och man är noga med att påpeka att det är skillnad mellan Memorial Day och Veterans Day "Memorial Day is not to be confused with Veterans Day; Memorial Day is a day of remembering the men and women who died while serving, while Veterans Day celebrates the service of all U.S. military veterans." I USA finns ett helt annat fokus på de som deltagit i krig jämfört med till exempel Sverige (av naturliga skäl).

Och i Sverige firar man Mors Dag idag. Vi har ju redan firat mammorna här i USA den 8 maj i år tillsammans med många andra länder i världen.

I sommar blir det tre år sedan min mamma gick bort. Ibland fattar jag inte att det redan gått tre år. Min mamma sade alltid att jag var pappas flicka vilket stämmer (mycket beroende på våra gemensamma intressen och allt vi arbetade med tillsammans) men självklart hade min mamma och jag mycket roligt tillsammans också.
Jag minns framför allt flera semesterresor som min mamma och jag gjorde till Kreta och Rhodos i slutet av 70-talet och början av 80-talet. På den tiden var Kreta inte alls så "turistigt" som det nu har blivit och vi trivdes fantastiskt bra. Vi trivdes så bra att vi faktiskt besökte samma hotell tre gånger. :) Vi blev till och med goda vänner med en av kyparna som serverade mat i restaurangen och blev hembjudna till honom och hans familj. En av hans familjemedlemmar (minns nu inte exakt deras släktförhållande) var en tjej i min ålder och hon och hennes syster blev brevvänner till mig. Vi blev som sagt hembjudna till dem och det var för att fira någons namnsdag. I Grekland tycks man fira namnsdagar mer än födelsedagar och det var verkligen ett trevligt kalas.

Resan till Rhodos var också riktigt lyckad efter det att vi fick byta rum. Av någon anledning hade man bokat oss i ett rum ovanpå hotellet som användes som något slags avställningsrum och det fanns ingen luftkonditionering och det var inget riktigt hotellrum. Vi klagade hos researrangören och fick sedan bo i ett trevligt rum i själva hotellet. Vi blev bekanta med en annan svensk mamma med dotter och umgicks litet med dem.
Där var vi också inne i en av deras paraplyaffärer och häpnade över alla paraplyer som verkligen inte kommer mycket till användning. :) Man hade (kanske fortfarande har) ett par industrier som tillverkar paraplyer på ön.

Jag tänker litet extra på min mamma idag och som avslutning får det bli litet fina blommor från Mt Shasta.

Kaliforniens statsblomma "California poppy."

Avsked

Idag var det pizza och tårta när ett par av skolans anställda hade sin sista arbetsdag. När jag slutade i höstas anställdes en kvinna som till viss del skulle göra det jag hade gjort. Hon var bara tills vidare deltidsanställd precis som jag har varit nu under flera månader och när jag kom tillbaka blev hennes arbetsuppgifter annorlunda eftersom jag tog över mycket av det jag hade gjort tidigare. Av olika anledningar flyttar hon nu från Kalifornien till Austin i Texas och hoppas att kunna börja arbeta som mäklare så småningom.

En annan kvinna som bland annat varit min chefs assistent men också gjort mycket för IT-avdelningen har varit fast anställd sedan strax före jul förra året. Hon har tydligen träffat sitt livs kärlek och flyttar nu till Anchorage i Alaska. Hon och jag pratade häromdagen om hur mycket längre norrut Alaska ligger jämfört med norra Kalifornien och att hon kommer att få uppleva ljusa somrar och mörka vintrar.

Och i början av oktober kommer som sagt min chef att gå i pension så då blir det ytterligare ett avsked.

Jag minns min första resa till Mt Shasta och hur jobbigt det var att åka från Michael då. Vi visste inte riktigt hur länge vi skulle vara från varandra och den månaden jag var i Sverige kändes mycket lång.

Eftersom jag alltid har varit den som åkt till Sverige har avskeden mest varit på svensk mark. För det mesta har det gått bra men visst har det känts litet jobbigt ibland när man inte vetat hur länge det skulle dröja innan man skulle kunna ses igen.

Numera är det mycket enklare att ha en mera kontinuerlig kontakt jämfört med hur det var när jag kom till USA 1997. Med email, Skype, Facebook och liknande medier känns inte avstånden så stora.

Och även om man tar avsked från vissa kommer andra in i ens liv. Många jag har kontakt med nu är personer som blivit mina vänner (trots att vi aldrig träffats) via min blogg och deras bloggar. En av Michaels klienter har jag haft kontakt med sedan han gick bort och hon och jag har aldrig träffats men blivit goda vänner via telefon och email. Och visst kan man bli vänner även om man aldrig träffats personligen.

Hur tycker ni som läser det är att ta avsked? Hittade det här citatet som jag tycker passar idag. Visst är det så att man måste våga säga "hej då" ibland och sedan kommer nya vänner och bekantskaper in i ens liv.

Bilden lånad från nätet.

AFGO

Man kan se på saker och ting från olika perspektiv. Antingen ser man det som händer som en möjlighet att växa och utvecklas som människa eller så förbannar man sin livssituation.

De senaste 19 åren har egentligen bara bestått av en lång serie utmaningar i mitt liv och jag har valt att alltid se dem som möjligheter till att växa. Kanske inte alltid just i stunden men alltid i det stora perspektivet. Det finns ingen annan möjlighet som jag ser det att leva mitt liv.

Hur ser ni på era liv? Möjligheter? Utmaningar? Ve och pina? ;)

En av mina bästa vänner i Sverige skickade mig en länk till en video med den svenska artisten Fredrik Swahn och jag kunde verkligen identifiera mig med hans budskap. Tack M för att du skickade den!

AFGO = Another Fabulous Growth Opportunity. Enligt Urban Dictionary "Problems! Drama! Stress! Turn it around and whatever it is, it's really just AFGO - Another Fabulous Growth Opportunity."

Fredrik Swahn använder ett litet starkare ord ;) men samma sak.



Den gångna helgen har bestått av mest moln men några solglimtar samt en del skurar. Skönt säger jag. Och jag har promenerat i skogen och bland annat sett denna fina blomma som heter "Indian paintbrush. Tycker mycket om den.

Det här blir ett litet kortare inlägg eftersom jag skall iväg till jobbet alldeles strax men ville ge litet "food for thought" och bjuda på en ny svensk låt.

Riktiga dammsugare

Först måste jag berätta om skrämselhicka vi Weed-bor fick i torsdags. Vår chef för Human Resources skickade ut ett email till alla anställda på senare eftermiddagen att det brann i närheten av Weed! Minnen av storbranden 2014 kom genast tillbaka för mig och när jag kom hem från jobbet gick jag in på olika hemsidor för att se vad jag kunde hitta och följa händelseförloppet.

Det brann i ett litet mera otillgängligt skogsområde alladeles utanför Weed och tydligen hade man en hel del brandpersonal på plats snabbt för att bekämpa branden. Självklart att man satte in ordentligt med resurser med tanke på förödelsen under branden för ett par år sedan. Jag såg mörk brandrök från skolan och det hela kändes litet olustigt minst sagt. Men efter några timmar verkade man få branden mer under kontroll och när jag gick och lade mig var kontrollen uppe i 35%. Någon "där uppe" måste ha hört våra önskningar om regn eftersom det satte igång att regna under natten och fortsatte att regna även under delar av fredagen. Dessutom blev det mycket kallare vilket säkert hjälpte till också. Det hade till och med snöat litet där det brann. Man tror att branden helt skall vara under kontroll idag. Här finns en länk där man kan läsa mer. Nu är det bara att hålla tummarna att Weed haft sin del av bränder för i år.
http://inciweb.nwcg.gov/incident/4742/

Häromdagen fanns en diskussion hos en av Facebookgrupperna för svenskar i USA om tips på riktiga dammsugare. Som jag skrivit om tidigare har man ofta dammsugare som är upprätta i USA i stället för den "liggande" (eller "canister") varianten som vi är vana vid i Sverige. De som är upprätta suger inte alls lika bra tycker jag och det verkar de flesta svenskar som bor här också tycka. Michael och jag hade en sådan när vi bodde utanför Mt Shasta och det blev bara måttligt rent med den.

När jag flyttade tillbaka till Mt Shasta-området efter det att Michael gått bort tog jag med mig den han hade köpt. Det är en "canister" eller "liggande" dammsugare. Trots att den har snart 10 år på nacken använder jag den fortfarande och undrar hur länge den kommer att hålla eftersom den köptes hos Walmart och inte var någon av de dyrare modellerna. Jag dammsög precis och var tacksam att den fungerade även idag. Den har faktiskt tejpats med silver- gorillatejp där slangen möter en hårdare del men det verkar fungera. :)

Någon fyndig person i Facebookgruppen lade in en bild med sötsaken dammsugare (eller punschrulle) och tyckte att det väl var riktiga dammsugare. :) Tydligen säljs de på en del IKEA-varuhus utomlands. Det är intressant med IKEAs namn på varor i alla fall i utlandet. De här kallas "Sötsak dammsugare". Deras lingonsylt heter "Sylt lingon". Verkar litet bakvänt tycker jag.
Det var länge sedan jag åt dammsugare och minns knappt hur de smakar.

Bilden lånad från nätet.

Att ha en bra chef

Som jag nämnt i ett par inlägg har jag arbetat deltid inom skolan som tillfälligt anställd inom samma avdelning där jag arbetade innan jag reste till Sverige. Min plan var absolut inte att stanna i Weed när jag kom tillbaka till USA men för att kunna flytta till en annan plats insåg jag att jag var tvungen att "regroup" efter mitt beslut att inte satsa på Sverige. De senaste månaderna har jag tillbringat mycket tid med att försöka hitta eventuella jobbmöjligheter som kanske är litet mer flexibla som till exempel att arbeta hemifrån via datorn men jag har ännu inte hittat något riktigt bra som är legitimt och betalar något så när okej. Men att fortsätta inom skolan ser jag nog inte riktigt som ett alternativ eftersom de fortfarande inte har fattat vissa beslut som skulle göra att jag kunde tjäna mer än vad jag gör nu. Att det inte går ihop just nu rent ekonomiskt är ett "understatement".

Och i förra veckan kom min chef - som jag haft som chef sedan hösten 2005 - med ett mindre "bombnedslag". Hon går i pension från och med oktober i år. Det blir en tidig pension för henne eftersom hon bara fyller 60 i juli men tydligen har det varit en del problem med de nya chefer som kommit de senaste 1-2 åren och att det inte riktigt varit så enkelt att samarbeta som tidigare. N (min chef) har alltid sett till mitt bästa och varit mån om att jag skall ha det så bra som möjligt eftersom hon uppskattar min arbetsinsats och alltid har gjort det.
Nu känns det ännu mera "akut" att faktiskt kunna hitta något annat eftersom jag inte kommer att ha N som håller mig om ryggen.

Att ha en bra chef är inte alla förunnat men jag har som sagt haft N under alla mina år inom skolan här i USA. I Sverige var det litet si och så med de chefer jag hade på de två arbetsplatser jag hade där. Att vara en bra chef innebär flera olika saker som att kunna hantera människor på ett bra sätt, vara kompetent och kunnig och att kunna delegera till de man har under sig i organisationen. Jag skulle vilja påstå att N har alla de kvaliteterna. Cheferna i Sverige hade kanske en eller ett par av dessa kvaliteter.

Att vara sin egen chef har jag aldrig provat på men det lockar mig. Självklart är det utmanande och läskigt och ett stort ansvar. Jag hade ett nära exempel med Michael eftersom han hade sin egen rörelse som terapeut och författare. Om jag skulle klara av att ta det steget vet jag inte i dagsläget. Men jag funderar litet på att kanske kunna göra något mer med min blogg än vad jag hittills gjort. Kanske jag till och med lägger till någon enstaka annons eftersom min blogg lär vara godkänd redan hos Google för just detta. Sedan kommer jag nog att utnyttja min "status" som 55-åring litet senare i år och börja ta ut pengar från en privat pensionsförsäkring jag har i Sverige. Det är den som ställt till det mest för mig i och med det jag gick igenom förra våren visavi USAs skatteverk. Det finns även litet annat jag funderar på som vi får se hur det blir med.

Det finns många olika typer av "jobba hemifrån"-arbeten i USA men många är inte legitima eller betalar riktigt dåligt. Exakt vad jag kommer att hitta på är alltså litet oklart just nu. Men att få igång något relativt snart känns viktigt och har ni som läser tips och funderingar får ni gärna dela med er.

Mina kollegor blev lika chockade som jag beträffande Ns beslut och vi kommer alla att sakna henne. Att ha en bra chef är verkligen viktigt. Eftersom de inte växer på träd är det kanske dags att bli sin egen chef snart. :)

Här kommer litet fler blommor från trädgårdar och skogen i Weed.

Butter me up ;)

Jag som inte hade tänkt att alls titta på Eurovision Song Contest blev "indragen" i en Facebook-chat och det var litet kul att chatta med andra svenskar om vad som pågick. Eftersom planen var att inte titta kom jag in först när alla låtar hade spelats så det jag såg var Justin Timberlakes framförande (han skulle ha vunnit :)) och omröstningen.
Tydligen var det ett nytt format med själva omröstningen för i år och nu blev det ju så att Ukraina vann. Möjligen en politisk vinst. Tänk så nära det var att Australien vann. Jag fick "googla" eftersom jag inte alls fattade varför de var med.

Justin Timberlake var i en klass för sig och jag har lyssnat på hans nya låt flera gånger under helgen. Den har redan nästan 22 miljoner "views" hos YouTube. Jag tycker inte om alla hans låtar men den här var riktigt bra. En låt att dansa till. :)



Mitt förra inlägg handlade om vikt och kroppsideal och då kom jag att tänka på att jag under mina tidigare år i USA försökte hitta smörersättning för att inte äta alltför mycket fett. Det var en dålig idé eftersom de smörersättningar som finns här är rena "hopkoket" av en massa konstiga ingredienser.

En jag åt heter "I can't believe it's not butter" och den har jag övergett för länge sedan som tur är. Den innehåller: PURIFIED WATER, SOYBEAN OIL, PALM KERNEL AND PALM OIL, SALT, LECITHIN (SOY), NATURAL FLAVORS, VINEGAR, VITAMIN A PALMITATE, BETA CAROTENE (COLOR).
Sojaolja är nästan till 100% alltid GMO här i USA såvida den inte är ekologisk. Palmolja har mest negativa effekter när den finns i en sådan här produkt. Natural flavors är nästan alltid MSG i mat här i USA och Monosodium Gluthamate skall man undvika om man kan. MSG tillsätts för att mat skall bli saltare och skapar ett beroende så att man vill ha mer salt mat.

Numera äter jag bara smör och det tror jag inte alls är farligt i måttliga mängder. Litet salt är gott i smöret men annars innehåller det smör jag köper bara grädde. Det blir litet blandat av smör i kuber och "whipped butter" vilket är smör man fört in luft i för att det skall bli litet fluffigare och luftigare.

Smör har tyvärr blivit rätt dyrt i mina trakter så man får passa på att köpa om det säljs litet billigare. En god vän hade hittat ekologiskt, litet finare smör riktigt biligt och köpte ett par små förpackningar till mig också.

När jag är i Sverige brukar jag köpa Bregott normalsaltat och det är givetvis mjukare än smör eftersom det innehåller rapsolja. Såg nyligen hos Dagens Nyheter att Arla kallat en Bregottprodukt för smör (Bregott Gourmet) vilket de nu inte får göra längre. http://www.dn.se/ekonomi/arla-far-inte-kalla-bregott-for-smor/

"Butter me up" som rubriken säger, betyder att "to shower someone in compliments in order to gain favour with them (AKA sucking up to someone)." Det behöver ni inte göra ;) men ni som läser får gärna kommentera och säga vad ni tycker om smör och vad ni äter.

Kroppsideal och att vara "för" smal

Kroppsidealet har verkligen växlat under århundradena där man ibland tyckt att en litet rundare kropp varit att föredra medan man under andra tidsperioder skulle vara trådsmal. De flesta av modellerna som syns i annonserna idag verkar oftast höra till den trådsmala varianten och många både yngre och äldre känner pressen att försöka se likadana ut.

Jag har aldrig ägt någon våg och väger mig i stort sett aldrig. När jag var i Sverige i höstas hade någon av de jag hälsade på en våg så då passade jag på. :) Vikten var i stort sett densamma som den var för några år sedan.

När jag var yngre var jag "för" smal vilket jag led av ibland så det är inte alls alltid bra att vara riktigt smal. Om jag inte åt regelbundet gick jag ner i vikt med en gång och jag var faktiskt tvungen att äta ungefär lika mycket varje dag. Jag blev till och med mobbad i skolan för att jag var så smal. Och när jag drabbades av en överaktiv sköldkörtel och andra problem i kroppen när jag var runt 24 blev jag sjukligt smal och var lika smal som många anorexiker kan vara - utan att vara anorexisk. Att ha litet hull och kroppsfett skall man ha om man till exempel blir sjuk.

Sedan när jag kom i 30-årsåldern blev min kroppsvikt mer normaliserad. Fortfarande var jag smal men inte så att jag var tvungen att äta lika mycket varje dag utan jag kunde faktiskt hoppa över ett mål utan att gå ned i vikt. :) Fortfarande är jag smal och känner mig nästan mager jämfört med många överviktiga amerikaner. I ett lägenhetsområde tvärs över gatan bor det ett par systrar som är så överviktiga att det är ett under att de fortfarande lever. Jag har sett dem under många år och de tycks inte minska i vikt. Många i USA är överviktiga på grund av dålig kost och mycket stillasittande. Vissa tillsatser i maten gör också att många går upp i vikt. High fructose corn syrup (som även finns i maten i Sverige, bland annat i det älskade lösgodiset ;)) är en av de tillsatser som orsakar viktuppgång. Och många dricker olika slags köpta drycker som innehåller onödigt mycket socker. För några år sedan gick jag igenom all mat jag åt och uteslöt allt som innehöll high fructose corn syrup och jag dricker nästan alltid bara vatten.

Häromdagen hade Dagens Nyheter en artikel om kvinnor som är "modell större" och visar bilder på sig själva. De får tydligen ta emot alla möjliga sorters kommentarer - både positiva och negativa. Men de har många följare och det verkar som om många tycker de är modiga som visar andra slags kroppar än de vi ser i annonserna med de trådsmala modellerna.
http://www.dn.se/nyheter/kroppsaktivismen-vaxer-i-sverige/

Jag trivs rätt bra med den kropp jag har nu och känner inte att jag måste gå varken ner eller upp i vikt. Hur känner ni som läser inför det här med kroppsideal och hur man "skall" se ut? Väger ni er?

På 1600-talet målade Rubens tavlan "De tre gracerna" och där var det minsann inga trådsmala kvinnor. :)

Bilden lånad från Wikipedia - Peter Paul Rubens [Public domain], via Wikimedia Commons.

På 60-talet kom modellen Twiggy som var smal och såg litet allmänt anorexisk ut tycker jag. Det gäller att man är rätt trygg i sig själv tror jag för att inte påverkas alltför mycket av trenderna och hur man "bör" se ut.



Det lär vara Melodifestival - eller Mello, vilket låter rätt konstigt i mina öron - den här helgen. Inget jag kommer att ta del av men där finns det nog mycket av hur man "skall se ut" inom musikbranschen. Vi får se hur det går för Sverige.

Kalifornien - locked, loaded and ready to roll ;)

Nej, det här kommer inte att handla om vapen ;) utan om jordbävningar. Alldeles nyligen uttalade sig någon expert om att Kaliforniens förkastningsspricka San Andreas var "locked, loaded, and ready to roll." http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-san-andreas-fault-earthquake-20160504-story.html

Flyttar man till Kalifornien är det inte helt fel att lära sig en del om geologi. Ett av mina favoritämnen i skolan var just geologi och jag lärde mig massor som jag inte kunde när jag bodde i Sverige. Även om urberget i Sverige ibland kan ha mindre jordbävningar är det litet mera oroligt här på västkusten i USA.
Sverige hade en rätt stor jordbävning för inte så länge sedan långt norrut. I mars i år kom det ett skalv strax söder om Luleå som uppgick till ca 4,2 på Richterskalan. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/jordskalv-i-norra-sverige-2

San Andreas är en förkastningsspricka som är mycket lång. Den lär vara ca 1300 kilometer och går genom en stor del av Kalifornien. Den är gränsen mellan två kontinentalplattor - Stilla Havsplattan i väster och Nordamerikanska plattan i öster. De rör sig åt olika håll och ibland blir det jordbävningar. Enligt experten är San Andreas mer än "mogen" för en mycket stor jordbävning. 1875 var det en stor jordbävning i södra Kalifornien och 1906 var det en i San Francisco-området. Och nu kan det alltså vara dags igen.

Bilden lånad från nätet - USGS.

Att bygga ett kärnkraftverk i närheten av San Andreas sprickan låter helt befängt men det har man gjort. Diablo Canyon Power Plant är Kaliforniens enda kärnkraftverk och det ligger inte alls långt från San Andreas. Hur man tänkte där kan man ju verkligen fråga sig.

Min första upplevelse av en jordbävning var i huset som Michael och jag hyrde utanför Mt Shasta. Det var min första höst i USA och helt plötsligt började huset skaka och jag hann nog inte ens fatta vad som skedde innan jordbävningen var över. Jag blev inte rädd men tyckte givetvis att det var litet obehagligt.

Siskiyou County har inte haft särskilt stora jordbävningar så nästa gång jag skulle känna av skakningar var på Hawaii. Vi bodde på den östra sidan av The Big Island och hade den enorma vulkanen Kilauea som granne. Vid ett par tillfällen kom en knall och det skakade till litet. Kilauea är en av världens mest aktiva vulkaner och har ständiga utbrott. Den finns i Hawaii Volcanoes National Park.

När jag bodde i Lake Shastina kom en jordbävning som hade sitt epicentrum i närheten av staden Eureka vid kusten här i norra Kalifornien. Helt plötsligt kände jag golvet gunga och stora persienner som fanns i den bostaden svängde. Det var en rätt påtaglig jordbävning även hos oss.

Även om det kan komma en stor jordbävning i Kalifornien kommer troligen en mycket större ute i havet utanför Oregons och Kaliforniens kust. Där skulle det kunna bli en megajordbävning med en enorm tsunami som följd. Det tänker jag inte ens gå in på nu utan det kan bli ett annat inlägg vid tillfälle.

Jag brukar faktiskt kolla på en karta över jordbävningar varje dag. Tycker det är intressant att följa vad som händer. http://www.emsc-csem.org/#2w

Dessutom har man märkt att vulkanen Mount St Helens i Washington har haft många små jordbävningar på sista tiden. Vem vet, kanske även Mt Shasta vaknar till liv!

Den här bilden tog jag för flera år sedan i Lake Shastina.

Är Kanada en föraning om sommaren?

Den senaste veckan har jag njutit av regn och den friska och underbara doften som kommer efter regn. Flera dagar har det åskat och regnat här bland bergen. Fortfarande är det grönt och det spirar i skogen av den där späda grönskan som hör våren till.

Kalifornien befinner sig fortfarande i torka trots att det regnat och snöat mer den gångna vintern jämfört med de senaste 2-3 åren. Att det är torka kan man se på den karta jag har i högerspalten på bloggen. Och nu till veckan utlovas det högsommarvärme och torrt väder.

Att det är varmare och antingen torrare eller blötare på olika håll i världen står väl klart för alla. I Kanada brinner en jättebrand i Albertaregionen. Den växte till det dubbla igår och ingen tycks tro att den kommer att gå att få under kontroll inom en överskådlig tid. Och den kommer att bli den dyraste branden i Kanadas historia. Runt 80,000 människor fick evakueras från staden Fort McMurray i oljeregionen i Alberta. Elnätet har skadats och vattnet går inte att dricka. Och nu tror att man branden kanske till och med kommer till Saskatchewanregionen som ligger granne med Alberta.
En svensk expert hos MSB tror att bara regn kan stoppa och släcka branden. Skrämmande när vi nu går in i den torraste perioden i USA och Kanada.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/kanadabranden-fullstandigt-okontrollerad/
http://www.dn.se/nyheter/varlden/expert-bara-vadret-kan-stoppa-kanadabranden/

Ofelbart kommer minnen av branden i Weed när jag ser bilderna på olika nyhetssajter. Har man varit med om en stor brand finns bilderna fastetsade i minnet. Jag förstår precis hur de som flytt branden känner och vad de går igenom.

Den gångna veckan skrev LA Times om vad som kan komma att vänta Kalifornien under sommaren. CalFire Chief Ken Pimlott hade varit ute på en resa i delar av Kalifornien och hade sett tecken som omedelbart gav honom varningssignaler. Regnen under vintern har gett "bränsle" och gräset har vuxit sig högt men börjar redan torka ut. 29 miljoner träd i Sierra Nevada har tydligen blivit angripna av barkborrar och träden håller på att dö. Uttrycket "tinder box" ("krutdurk") kommer med en gång när jag läser artikeln.

Jag har en känsla av att skogsbränderna kommer att bli många, stora och långvariga under sommaren. När jag kom till USA hade vi bränder ibland men det var sällan de fick den omfattning de har idag.

http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-california-fire-drought-el-nino-outlook-20160504-story.html

Här kommer några bilder från the Bear Trail kring skolan. De är tagna de senaste 1-2 veckorna. Och jag har bara sett växter - inga brandmän, björnar eller pumor. ;) Alla bilder går som vanligt att klicka på.

Dogwoodträden blommar nu. En mycket fin blomma tycker jag.

False Solomon Seal heter den här växten.

Wild strawberries utmed stigen.

The Bear Trail med en del grönska. Mest är det barrträd, barr och växter som klarar torkan relativt bra.

Eftersom jag inte är bra på namn vet jag faktiskt inte vad denna söta, gula blomma heter. Kanske någon annan som vet?

Och idag är det Mors dag i USA. När man är svensk-amerikan kan man fira två Mors Dag. :) Tänker litet extra på min mamma idag.

Ingen långhelg här inte

Helgerna duggar tätt i Sverige just nu. Förra helgen var det Valborg och första maj och nu är det Kristi Himmelfärdsdagen med helgdag idag och klämdag i morgon. Här i USA jobbar vi glatt vidare ;) och har inga helgdagar alls. Nästa helgdag är 30 maj då vi har Memorial Day då vi minns de som omkommit i krig - eller som Wikipedia säger "remembering the people who died while serving in the country's armed forces."

Som jag skrivit tidigare om på bloggen har USA väldigt få kristna helgdagar vilket kan tyckas vara konstigt då många människor i USA är mer religiösa än vad man är i Sverige.
Skolan har öppet som vanligt alltså och det är en helt vanlig vecka hos oss.

Att ha klämdagar är mycket ovanligt i USA. Jag minns att vi brukade ha mycket ledigt på en av mina arbetsplatser i Sverige just kring helgerna med klämdagar och vi behövde ofta inte ta ledigt om jul- och nyårshelgerna låg så att man fick långledigt. Vår chef var rätt generös just med lediga dagar.
Att bo i USA innebär att man inte alls har lika långa ledigheter och att det oftast är "business as usual" ute i samhället.

Jag berättade om The American Community Survey i mitt förra inlägg och nu fick jag till och med ett brev från dem som uppmanade att jag skulle göra enkäten om jag inte gjort den redan. Men vad de håller på!
Och i brevet står återigen "Your response to this survey is required by law. Responding propmptly will prevent your receiving additional reminder mailings, phone calls, or personal visits from Census Bureau interviewers."
Tala om att man lägger ner mycket tid, energi och pengar på att tvinga folk att svara. Jag behöver ju inte bry mig om detta brev eftersom jag redan "gjort min plikt." Klicka på bilden om ni vill läsa vad som står.

Vårt kära berg är ju så stort att det skapar sitt eget väder och moln. Häromdagen hade berget lagt till en vacker "gloria" över toppen. :) Ofta blir det litet enahanda under sommaren eftersom det oftast är bara sol, sol och sol varje dag men under hösten, vintern och våren kan det bli litet mer spännande molnformationer.

Ha en fin helg i Sverige! Jag skall strax gå till jobbet.

Vilken ras har jag?

Förhoppningsvis är jag inte alltför politiskt inkorrekt när jag nu skriver om ras eller "race" som det kallas i USA. Eftersom man fortfarande talar om detta i USA - vilket självklart inte skulle gå i Sverige, det skulle bli ett ramaskri utan like - är det inte fullt lika konstigt här när man tillfrågas om ens ras på olika blanketter.

Första gången jag såg detta med ras var när jag ansökte om mitt Social Security Number (USAs motsvarighet till personnummer) när jag var elev inom skolan. Då reagerade jag och tyckte det var väldigt underligt och iögonfallande. Senare såg jag samma fråga på andra blanketter och allteftersom åren har gått har detta blivit en del av att bo här.

I USA använder man denna information (påstår man i alla fall) till (från Wikipedia): "many federal programs are put into effect based on the race data obtained from the decennial census (i.e., promoting equal employment opportunities; assessing racial disparities in health and environmental risks). Race data are also critical for the basic research behind many policy decisions. States require these data to meet legislative redistricting requirements. The data are needed to monitor compliance with the Voting Rights Act by local jurisdictions. Data on ethnic groups are important for putting into effect a number of federal statutes (i.e., enforcing bilingual election rules under the Voting Rights Act; monitoring and enforcing equal employment opportunities under the Civil Rights Act). Data on Ethnic Groups are also needed by local governments to run programs and meet legislative requirements (i.e., identifying segments of the population who may not be receiving medical services under the Public Health Act; evaluating whether financial institutions are meeting the credit needs of minority populations under the Community Reinvestment Act)."[5] https://en.wikipedia.org/wiki/Race_and_ethnicity_in_the_United_States_Census

Alldeles nyligen fick jag en blankett från U.S. Department of Commerce, US Census Bureau. Vart tionde år genomför man en så kallad "census" här i USA när alla hushåll får fylla i en blankett med olika frågor om hushållet. Den här var något annat, nämligen "The American Community Survey." Den skickas ut till en adress och inte en specifik person och runt 3 miljoner adresser får denna varje år. Eftersom det stod med stora bokstäver på kuvertet "YOUR RESPONSE IS REQUIRED BY LAW" fyllde jag i denna maratonundersökning via deras hemsida. Man verkar tycka om här i USA att hota med "the law" i olika sammanhang. Skatteverket i USA har också den tonen i det de skriver.

"The American Community Survey (ACS) is an ongoing statistical survey by the U.S. Census Bureau. It regularly gathers information previously contained only in the long form of the decennial census, such as ancestry, educational attainment, income, language proficiency, migration, disability, employment, and housing characteristics. These data are used by many public-sector, private-sector, and not-for-profit stakeholders to allocate funding, track shifting demographics, plan for emergencies, and learn about local communities. Sent to approximately 295,000 addresses monthly (or 3.5 million per year), it is the largest survey after the decennial census that the Census Bureau administers.[1]"

Självklart fanns det frågor om min "ras" men inte så många som jag trott. Och de vet nu väldigt mycket om mig - var jag jobbar, inkomst, hur bostaden värms upp, telefon/internet osv. Jag har ju inget att dölja så det var bara att svara på frågorna.
Eftersom jag gjorde denna via deras hemsida tog jag "screenshots" av alla frågor och vad jag svarade eftersom jag vill ha bevis på att jag gjort denna och också om det skulle bli en eventuell uppföljning. Jag räknade antalet frågor och det var inte dåligt - runt 75 frågor fick jag gå igenom.

De två frågor jag fick svara på om mitt ursprung och ras var de ni kan se på biderna. Klicka på dem så att det går att läsa.

Återigen en stor skillnad mellan USA och Sverige som många som inte bor här kanske känner till.