Hej, hej!

När jag var i Stockholm i augusti 2013 blev jag överraskad och litet tagen på sängen över alla tiggare som satt på gatorna. Det var en ny gatubild som jag inte hade sett tidigare. Visst hade det funnits tiggare men inte alls på det sättet.

Jag hade läst om alla som nu sitter utanför mataffärer och på andra håll i vårt avlånga land innan jag kom till Sverige men visste givetvis inte hur det var. Nu har jag sett dem och det är många som kommit till Sverige på bara ett par år. Och de liknar alla varandra på något sätt - de hejar på de som passerar och har handskrivna skyltar som talar om hur många barn de har. De allra flesta passerar och det blir nog en naturlig reaktion efter ett tag.
Det sägs att de som kommer från till exempel Rumänien har det sämre ställt där än vad de har i Sverige. Jag vet inte exakt hur det är i Rumänien men att sitta på gatorna när det är kallt och kanske både regnar och snöar kan väl ändå inte vara bra det heller.

I Sverige är det tydligen lagligt att tigga vilket det inte är i en hel del andra länder och det är en orsak till att dessa människor kommer hit. I USA är det olagligt att vara hemlös i vissa områden och man kan bli bötfälld. Vi har inte särskilt många tiggare i nordligaste Kalifornien och de allra flesta står vid av- eller påfarterna till motorvägen I-5. De har också handskrivna skyltar och de allra flesta passerar även där.

Det har alltid funnits tiggare men i USA har det blivit väldigt många fler de senaste 10 åren. Eftersom allt fler amerikaner lever “paycheck to paycheck“, det vill säga de har inga besparingar alls, är det inte mycket som behövs för att de skall få det kärvt. I USA är det ungefär 50 miljoner människor som inte kan köpa mat om de inte får “food stamps“. I Sverige söker många också hjälp med bidrag till mat och liknande.

Häromdagen skrev man om ett stort läger i Malmö för romer och att lägret utgjorde en hälsofara, bland annat beroende på att människor hade börjat göra upp eldar. Politikerna hade beslutat att riva lägret och de som bodde där visste väl inte riktigt vad de skulle göra.

De svenska politikerna tycks stå handfallna, vilket de tycks göra rätt ofta numera, och ingen verkar veta vad man skall göra. Självklart vore det bättre om de som kommer till Sverige och tigger hade bättre förhållanden i sina hemländer så att de kunde stanna. Frågan är hur bra de har det i Sverige. Vad tycker ni som läser om tiggarnas situation i Sverige?

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/sanningen-om-tiggarna-ar-komplicerad
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-migranter-protesterar-utanfor-stadshuset/

Jag är nu tillbaka i Åkersbergaområdet igen efter min resa och har litet bättre uppkoppling till omvärlden. :) Avslutar med några bilder från den fina sjön Grycken som samhället Stjärnsund ligger vid.

Från Värmland till Dalarna

Att vara ute på resa och besöka vänner ger inte riktigt tid till att skriva på bloggen som jag skulle vilja. Dessutom är mitt mobila surfande inte alls lika stabilt som i Stockholmsområdet. Signalen tycks komma och gå.

Jag åkte till Värmland förra tisdagen med buss. Slutstationen för mig var Karlstad men bussen fortsatte ända till Oslo. Där blev jag hämtad av S och K och de närmaste dagarna tillbringades i ett av deras hus ett antal mil norr om Karlstad. Tyvärr blev det inget riktigt fotoväder eftersom det var mulet och regnade till och från större delen av tiden. Den där berömda solen i Karlstad dök upp först när jag åkte därifrån i fredags då det var soligt och riktigt varmt.
Men trots molnen och regnet åkte vi runt till några olika platser så att jag kunde få se litet mer av just de delarna av Värmland.
Tack S och K för er gästfrihet och välkomnande.

På fredagen tog jag tåget från Karlstad till Hedemora via Borlänge. Tåget från Karlstad såg ut att vara från 60- eller 70-talet och jag förflyttades till min barndom då jag och mina föräldrar åkte tåg rätt ofta. Om jag har förstått det hela rätt är tågen rätt opålitliga nuförtiden vilket de inte var när jag var liten. På avgångs- och ankomsttavlorna i Karlstad var det tåg som var både inställda och försenade. Som tur var gick mitt tåg i tid. Även i Borlänge, där det var tågbyte, var tåget bara några minuter försenat.
I Hedemora blev jag hämtad av min goda vän M som jag inte träffat på 2 år. Vi bodde i grannhusen i Kärrdal i Sollentuna under flera år.

M bor i Stjärnsund som är ett litet samhälle där jag varit flera gånger men det är trevligt att komma dit igen. Vi var ute på en biltur i lördags till bland annat Säter som var en fin liten stad. Idag var jag på “studiebesök“ tillsammans med M på hennes arbetsplats i Sandviken.

Fortfarande är vädret överlag riktigt bra. Löpsedlarna skrev idag om den fina, svenska hösten. Eftersom det just nu pågår älgjakt har jag inte varit ute och försökt hitta svamp och i Stockholmsområdet har det nog varit för torrt den senaste tiden för att svampen skall trivas. Och jag som hade hoppats på att kunna plocka trattkantareller.

När jag satt och väntade på bussen förra tisdagen på Cityterminalen i Stockholm satt en litet äldre kvinna bredvid mig. Vi började prata med varandra och hon var lika pratglad och öppen som de allra flesta är i USA. Det var en trevlig stund när vi satt och väntade på bussen. Hennes ena dotter bodde i USA så det blev en bra inkörsport. ;)

Bilderna är tagna från ett café som vi besökte igår (där M bor).

Resor och större bilar

I morgon bär det av till Värmland och besök hos ett par som hittade till min blogg för några år sedan. Bloggvärlden är rätt fantastisk tycker jag eftersom man kan lära känna människor som man aldrig skulle ha stött på annars.

Jag åker buss till Karlstad och blir hämtad där. Sedan stannar jag några dagar innan jag åker vidare till Dalarna och min kompis M. Henne har jag hälsat på några gånger sedan hon flyttade till Dalarna men det känns alltid rofyllt tycker jag att komma dit. M och jag bodde faktiskt grannar (husen bredvid varandra) i Kärrdal i Sollentuna.

Eftersom jag aldrig skaffade körkort i Sverige (behövdes egentligen aldrig eftersom jag bodde i Stockholmsområdet) känns det bättre att åka buss än att ge mig ut i en hyrbil. Jag kan inte alla svenska trafikmärken- och regler och skulle nog bli litet av en trafikfara ute på vägarna. ;) Mellan Karlstad och Hedemora blir det tåg och sedan buss tillbaka till Stockholm.

Skall bli trevligt att nu lämna Stockholm som känns alldeles för stort och stressigt. Tycker inte om att trängas med människor i till exempel tunnelbanan.

Något som slagit mig är att de bilar som man ser på vägarna - i alla fall i Stockholmsområdet - är större än vad de var för några år sedan. Det är faktiskt en rätt stor skillnad som jag har märkt. Har till och med sett några få pickup trucks och kände mig genast mer hemma. ;) Den här bilen stod parkerad inte så långt från Åkersberga Centrum när jag hade kommit till Sverige. Ni som bor i Sverige, har ni också märkt att man tycks köpa större bilar numera?

Jag lyckades öppna ett bankkonto

Jag fattar inte vart dagarna tar vägen eftersom jag inte tycks skriva så mycket på bloggen som jag vill. Dessutom märker jag att en begränsad mängd data/pengar som jag har med mitt kontantkort inte fungerar lika bra som min fasta uppkoppling i Weed. Men, men det får gå. Har även skrivit ett nytt inlägg på den engelska bloggen idag.

Den gångna veckan har jag köpt tåg- och bussbiljetter inför nästa vecka. Då skall jag till Värmland och Dalarna vilket blir trevligt. Får berätta mer om det framöver.
Dessutom har jag haft en mycket trevlig träff med en annan svensk USA-bloggerska som är i Stockholm just nu (vi hade aldrig träffats tidigare) och jag åkte till min amerikanska vän söder om Stockholm igår. Nu till helgen skall jag hjälpa min vän I (som jag bor hos) att flytta. Hon flyttar från en lägenhet i Åkersberga Centrum till Roslags Kulla-området (fortfarande inom samma kommun). Det blir helt klart längre att åka om man skall till någon affär men jag kommer ju att vara mer på resande fot framöver. Jag skall ju inte sitta här i Stockholmsområdet hela tiden eftersom jag vill se mer av andra delar av Sverige.

På den engelska bloggen berättade jag om att jag fick mitt nya pass och jag berättade även om hur det kan vara att försöka öppna ett bankkonto när man är en så kallad US Person vilket jag är. En US Person är en person som är skattskyldig i USA - green card och medborgare.

Som trogna läsare säkert minns har jag berättat om FATCA-reglerna som USA påtvingade övriga världen förra året. Sverige skrev in FATCA i svensk lag i februari 2015. Detta regelverk innebär att svenska finansiella institut som banker, pensionsföretag osv måste rapportera till Skatteverket i Sverige (som sedan rapporterar i sin tur till USAs skatteverk) konton som innehas av US Persons och där beloppet överstiger en viss summa. Svenska - och även andra banker i utlandet - tycker inte om det här vilket givetvis är förståeligt eftersom det skapar en mycket större administration. Jag tycker USA har gjort ett otroligt övertramp genom att egentligen tvinga världen att anta dessa regler. Men USA hotade med 30% skatt på alla transaktioner mellan USA och det andra landet om avtalet inte skrevs under.

Jag var rätt påläst och visste att det kunde bli litet struligt att öppna ett annat konto (har med arvet från min mamma att göra) och det var det till att börja med. Jag hade ringt runt i vintras och fått en känsla för hur bankerna såg på det här och jag kontaktade den bank som verkat mest positiv.
En kvinna på lokalkontoret i Åkersberga gick med på att träffa mig och jag gick även in på en annan banks kontor här i Åkersberga. Där fick jag ett minst sagt svalt mottagande.

Ett par dagar senare ringde den första kontakten tillbaka och sade i princip att de inte ville ha mig som kund trots att hon visste hur mycket jag ville sätta in på kontot. Jaha, tänkte jag det var det jag misstänkte.

Eftersom jag visste att de inte kunde neka mig ett vanligt sparkonto ringde jag till Svenska Bankföreningen och fick bekräftat att jag var korrekt och kvinnan jag pratade mig uppmanade mig att gå högre upp. Jag ringde till bankens huvudkontor och fick prata med en mycket trevlig assistent till regionchefen. Hon blev bestört när hon hörde vad som hänt och inom en halvtimme hade jag ett möte ordnat till dagen därpå. Jag åkte in till Stockholm och träffade ett par trevliga och tillmötesgående personer och kontot öppnades utan problem.

Så här har det alltså blivit och det spelar ingen roll att jag är svensk medborgare också. Så länge jag är en US Person kommer jag att bli behandlad litet styvmoderligt tror jag. Ni som gärna vill till USA - tänk på det här. Och man måste vara påläst och veta tillräckligt för att kunna prata för sin sak.
Det finns en organisation som heter ACA - American Citizens Abroad som jobbar för att FATCA skall behandla amerikaner utomlands annorlunda. Det finns alltså människor som bor i andra länder och inte kan ha bankkonton för sitt vardagliga liv. Om ACA lyckas vet jag inte men kan ju hoppas att en förändring kommer.

Vädret i Stockholm har hittills varit riktigt fint med mycket sol och runt +10-12. I Weed har det tydligen varit riktigt varmt med mellan +25-30 vilket jag inte minns att det brukar var i oktober. Häromdagen åkte I och jag till Näsuddens naturreservat och njöt av får, vatten, båtar och solsken. Man kan som vanligt klicka på bilderna så att de blir större men på den engelska bloggen är de större utan klickning eftersom layouten är annorlunda på den bloggen.

Att ha en liten släkt

Jag har märkt att jag inte är van att resa så långt som jag nu gör i Stockholmsområdet. Och jag saknar min bil ibland. :) Igår åkte jag söder om stan för att hälsa på en av mina fyra kusiner och det tog sin tid med Roslagsbanan och tunnelbanan.

Två av mina kusiner bor i Stockholmsområdet (två systrar) och två bor i Skåne (en bror och syster). Det var min yngsta kusin som jag hälsade på igår. Hon är fyra år yngre än mig och numera spelar den åldersskillnaden givetvis ingen roll. Så var det dock inte när jag var yngre. Då tyckte jag och systern C (vi är lika gamla) att A var väldigt liten och inte så rolig att leka med. Igår kom faktiskt C också dit utan att jag visste om det i förväg så vi hade en riktigt trevlig lunch. Jag stannade längre och jag och A kunde umgås på egen hand några timmar.

Vi är tre kusiner som är födda samma år och den enda killen bland kusinerna är ett år yngre och så “lilla“ A som är fyra år yngre.

De är min närmaste släkt numera efter det att mina föräldrar och Michael gått bort. Det finns dessutom en moster i Skåne och en “halv“moster i Småland.
Min mamma och jag brukade åka till Småland då och då och besökte min mormor och morfar och då brukade vi även hälsa på A och C med föräldrar. Min pappa hade inga syskon och det har givetvis bidragit till en liten släkt.

Även om man är släkt behöver det ju inte innebära att man har saker och ting gemensamt. Jag har mer gemensamt med A och C jämfört med kusinerna i Skåne och det är bara så det är. Vänner väljer man på ett annat sätt.

A och C träffade jag för två år sedan när min mamma gick bort och nu kommer vi kanske att hinna ses ytterligare en gång. Mina kusiner i Skåne har jag nog inte träffat på ca 25 år - mycket beroende på att jag bott i USA och eventuella träffar har skett när jag inte varit i Sverige.

Hur ser ni som läser på det här med släkt och hur mycket eller litet man umgås? Har ni en stor eller liten släkt?

A har en liten söt lägenhet (som jag av någon märklig anledning inte besökt tidigare) alldeles bredvid Globen. Ingen dålig utsikt!

Är jag verkligen svensk medborgare?

Ja, det kan man undra när man ansöker om svenskt pass numera som utlandsboende.

Jag ansökte som bekant om ett nytt svenskt pass och dagen efter det att jag besökt Täbys polisstation fick jag ett email att jag inte fått en blankett att fylla i som jag borde ha fått. Den handlar om att man skulle pröva mitt svenska medborgarskap.
Det var en mycket ingående blankett där jag skulle redogöra för mig själv med olika uppgifter men även mina föräldrars information skulle med som deras exakta födelseorter och datum för giftermål. Precis sådant som man har i minnet. ;) Jag hade tagit med mig ovanligt många dokument eftersom jag hade på känn att jag kanske skulle behöva använda dem så jag kunde fylla i blanketten med hjälp av dessa.
En av frågorna var mycket konstig tycker jag. Den handlade om att kvinnor skulle uppge om de var eller hade varit gifta med en utländsk man. Ingen fråga om att en man eventuellt skulle ha gift sig med en utländsk kvinna.

http://www.swedenabroad.com/ImageVaultFiles/id_3427/cf_347/Uppgifter-f-r-pr-vning-av-svenskt-medborgarskap.PDF

Eftersom jag har svårt att skriva ut papper just nu fick jag ringa och ta reda på om jag skulle kunna komma tillbaka till polisstationen och fylla i blanketten utan att ha bokat tid. Jo, det skulle gå sa jag fick göra ett extra besök hos Täbypolisen. Kvinnan som hjälpte mig gick igenom blanketten och jag frågade henne om varför jag behövde fylla i en blankett som skulle pröva mitt svenska medborgarskap. Hon var mycket kryptisk och sade att man kan förlora sitt svenska medborgarskap under vissa förhållanden och att alla utlandsboenden var tvungna att fylla i den. Men inga detaljer om hur det skulle gå till att förlora medborgarskapet.
Jag frågade henne rent ut om även jag skulle kunna förlora mitt medborgarskap och hon sade "ja, det skulle du kunna". Att säga A men inte B är inte okej tycker jag så jag kommer försöka att gå till botten med detta framöver. Det kändes litet obehagligt och nästan hotfullt faktiskt att en person som inte visste något om min unika situation ens uttalade sig på ett sådant sätt.

Sverige godkände inte dubbelt medborgarskap fram till 2001 så alla som blev medborgare i ett annat land innan dess förlorade sitt svenska medborgarskap men jag fick ju mitt amerikanska medborgarskap först 2011.

Jag skrev ett inlägg om det hela i en stor Facebookgrupp jag är med i (för svenskar som antingen bor i USA eller är på väg hit) och fick massor med kommentarer. Alla tycktes ha olika erfarenheter av att söka pass i Sverige som utlandsboende och ingen enhetlig hantering tycks råda hos Polisen vilket ju är mycket märkligt. En del hade fyllt i blanketten jag fick fylla i medan andra inte hade behövt göra det.

Hur som helst så har jag nu ett pass som gäller till 2020 vilket känns skönt. Synd att Sverige inte har tioåriga pass såsom USA har.

Tack till uppmärksamma bloggläsare som såg att länken till den engelska bloggen inte fungerade. Har korrigerat detta nu.
Och jag hoppas att jag framöver skall ha litet mer tid att besöka mina favoritbloggar vilket jag inte riktigt haft hittills. Dessutom måste jag ju ha kontantkort för min internetuppkoppling och då finns det ju vissa begränsningar ifråga om tid och pengar. Hemma i Weed har jag en obegränsad uppkoppling. Jag har inte glömt er. :)

I morgon skall jag gora något trevligare än att söka pass eller försöka öppna ett svenskt bankkonto som en "US Person" (det kommer mer om detta i ett annat inlägg) eftersom jag skall hälsa på en av mina fyra kusiner. Hon bor i Stockholmsområdet så det blir en trevlig utflykt.

Nya, engelska bloggen & passansökan

Har nu skrivit ett par inlägg på den nya bloggen på engelska och om någon vill läsa är adressen: Dare to Jump: http://take-that-leap-of-faith.blogspot.com/
Vissa bilder och texter kommer att likna varandra på bloggarna.
Har lagt till den också i högerspalten på den här bloggen.

Skall försöka skriva inläggen på Att bo i USA-bloggen med de svenska bokstäverna men mina svar på olika kommentarer får bli utan å, ä och ö eftersom jag inte har med mig mitt separata keyboard till Sverige och det tar litet väl lång tid att skriva med de svenska bokstäverna. Ja, jag vet att man kan ladda ner ett svenskt tangentbord till datorn men jag minns inte ens hur det svenska tangentbordet ser ut efter alla år i USA. :) “So bear with me” som man säger i USA, dvs var snälla och ha överseende med detta just nu.

Idag var jag hos den här svenska myndigheten.

Antar att de allra flesta kan gissa vad jag gjorde. Jo, jag ansökte om svenskt pass. Som boende i USA är det faktiskt “enklare” och billigare att göra det i Sverige. De enda alternativen som finns i jättelandet USA (alltså en hel kontinent) är att antingen åka till Washington DC på USAs östkust eller att försöka hitta en tid via den mobila passtationen som besöker olika storstäder i USA. Och det är mycket dyrare att ansöka om pass i USA än vad det är att ansöka om pass i Sverige. I Sverige kostar ett nytt pass 350 kronor och i USA kostar det a 1500 kronor.
Passpolisen i Täby Centrum fick ett besök och där hade jag bokat besök i förväg. I Stockholmsområdet måste man boka besök I förväg när man ansöker om pass. Det var nytt för mig – för fem år sedan behövdes inte det. Jag fick visa mitt svenska pass och även mitt “Naturalization Certificate” som visar att jag blev amerikansk medborgare efter 2001 (det år då Sverige godkände dubbelt medborgarskap) samt mitt amerikanska pass. Det togs foton, fingeravtryck och alla dokument gicks igenom noggrant. Efter 3-5 dagar skall jag kunna hämta passet.

Huset där jag bor nu. Svenska lägenhetshus är litet annorlunda än husen i Weed. :) Min vän I har en balkong och har flera blommor som fortfarande blommar fint. Idag var det dock riktigt kyligt i luften och basker och handskar passade bra.

Första dagarna i Sverige

Nu är jag på plats i Sverige. Resan – eller expedtionen - gick bra trots en viss försening i Medford på flygplatsen. Har aldrig sett så många personer som fick transporteras i rullstol av ett flygplan. Inte konstigt att de var försenade. Resten av flighterna gick bra och jag var glad när jag hade kommit till Köpenhamn efter en 10 timmar lång flight från San Francisco. Jag inser nu varför jag inte åkte till Sverige förra sommaren. Det är mycket långt.

Jag kom till Åkersberga i förrgår och sov helt okej. Känner faktiskt inte av någon jetlag alls egentligen. Min kropp tycks numera inte bry sig om tidsomställningen. Väldigt praktiskt. :)

Har hunnit med en del idag och igår och bland annat handlade jag mat vilket var intressant. Det finns en stor ICA-affär i Åkersberga centrum och jag tillbringade en hel del tid med att kolla in vilken mat som fanns. Uppenbarligen satsar man otroligt mycket på mjölkprodukter – vanlig mjölk, filmjölk och yogurt. Jag fattade inte riktigt skillnaden mellan alla sorter skall erkännas. Tycker att Ray’s i Mt Shasta har mycket att välja på men de tycks ligga i lä.

Eftersom jag inte handlat särskilt mycket i Sverige under de 18 år som jag bott i USA är jag onekligen litet bortkommen. Jag såg att folk gick omkring med scannrar och scannade in koder. Detta var helt nytt för mig och jag var tvungen att fråga killen i kassan som upplyste mig om att man nu kan scanna in maten och behöver inte gå genom kassan. Har någon sett detta i USA?

Sedan bjöd jag nog på dagens skratt i ICA. De gånger jag handlat de senaste åren har jag bara använt korgarna som finns. Idag behövde jag ha en mindre varukärra och min vän I hade gett mig en liten mojäng som man tydligen kunde använda i stället för ett mynt. Det skall tilläggas att när jag handlade för 18 år sedan kunde man bara ta en vagn utan att behöva bry sig om mynt och mojänger. Likadant är det fortfarande i Weed och Mt Shasta – vagnarna är “fria”. Det gick bra att ta ut vagnen men sedan fick jag problem när jag skulle lämna den – jag hade inte fattat hur man fick ut plastmojängen. Låter säkert hellöjligt men jag är som en turist numera.

Ett riktigt surkart till dam sade “kommer du att bli klar någon gång?” Hon kunde inte hjälpa till utan blev bara irriterad. Jag bad om ursäkt och sade att jag inte bodde i Sverige och inte visste riktigt vad jag skulle göra. Som tur var kom det en trevlig kvinna som var hjälpsam – mer som folk är där jag bor. Nåväl, nu vet jag vad jag skall göra. :) Språket kan jag i alla fall. ;)

Tog en promenad på eftermiddagen och njöt av den fina, svenska skogen. Insåg att jag kan promenera var jag vill till skillnad från USA. :)

Idag var jag inne i stan och köpte min första svenska mobiltelefon! Får gå in på det mer under nästa inlägg.

Början av skogsstigen.

Helt plötsligt såg det ut som om det kommit snö men det måste vara rester från någon produktion som troligen finns där. Såg en större byggnad där snön fanns.

Nyponbuskar.

Höstlöv.

Vackert grön och lummig natur.