Därför bloggar jag

Den 22 november 2006 skrev jag mitt första inlägg på bloggen. Det är litet drygt 8 år sedan och det har blivit många, många inlägg sedan dess.
Litet trevande var det i början men efter ett tag kändes det som om jag hittade min stil och jag ångrar inte en sekund att jag startade den här bloggen.

Riktigt så gammaldags är jag inte men att blogga kräver att man tänker efter. Bilden lånad från nätet.

Bloggvärlden 2006 var kanske litet annorlunda än vad den är idag. Det fanns inte lika många bloggar och världen i stort såg annorlunda ut än vad den gör idag.
Eftersom jag alltid har bott på mindre platser sedan jag kom till USA och jag hade förstått att det finns många förutfattade meningar om hur det "är" och "skall vara" i USA ville jag dela med mig av min tillvaro och mitt liv i en del av USA som det inte skrivs om oftast i tidningar och talas om på TV. En del som de allra flesta svenskar inte hör talas om och som är mycket, mycket långt från "glamouren" i de större städerna. Vi kallas ibland "the extreme northern part of California" och det är verkligen den allra nordligaste delen av Kalifornien som är en glesbygd, mycket lantlig och fattig.

Den här bilden som jag tog och lade ut på bloggen för snart ett år sedan tycker jag sammanfattar Weed väldigt bra. Litet gammalt och nedgånget. :)

Om bloggarna hade funnits när jag kom till USA hade min omställning och anpassning till att bo i USA gått så mycket enklare än vad den gjorde. Med en amerikansk partner och inga svenskar i närheten befann jag mig i någon slags "omställningskris" under ett bra tag. Ingen fanns i min närhet som förstod vad jag gick igenom och som jag kunde prata med. Mina föräldrar och vänner i Sverige förstod ju inte vad jag pratade om eftersom de fortfarande bodde kvar i Sverige.
Jag hade massor med tankar och känslor under rätt lång tid och ingen egentligen att "bolla tankar" med. Men när jag kom i kontakt med andra svenskar i USA och började läsa deras bloggar förstod jag att det inte var "fel på mig" och att allt jag gått igenom under många år var samma tankar och känslor som de haft.
Nu har jag förmånen att även kunna ha litet mer privat kontakt med flera av mina svenska bloggvänner som bor eller har bott i USA. Ni vet vilka ni är. :)

Detta citat är helt korrekt - man förstår inte hur stor omställning det är att faktiskt flytta till ett annat land förrän man gör det. Bilden lånad från Meetville.com

När mina föräldrar levde blev det naturligt att 1-2 gånger i veckan (eller kanske ännu oftare ibland) prata svenska med dem och skriva epost på svenska. Sedan min mamma gick bort är min kontakt med svenskan mycket begränsad och det är ytterligare en mycket bra anledning att skriva bloggen på svenska och läsa andra bloggar som skrivs på mitt modersmål. Jag vill absolut inte tappa min svenska i tal och skrift. Efter snart 18 år i USA och nästan bara engelska under 99% av min vakna tid har jag trots allt behållit min svenska intakt både när jag pratar och skriver. Det enda som tycks hända ibland är att jag inte kommer på det svenska ordet omedelbart utan det engelska kommer först. Sedan finns det ju också sammanhang där det faktiskt inte riktigt finns bra svenska ord för att beskriva och prata om amerikanska fenomen så då får man ta till de engelska. Men jag vill absolut inte blanda engelska och svenska om jag inte känner att jag måste. Kanske vi utlandssvenskar värnar mer om det svenska språket än vad man gör i Sverige? Det verkar nästan så om man får tro många som bor i Sverige och som tycks vilja använda engelska i alla möjliga sammanhang.

Ett bra svenskt ord som måste uttryckas med fler ord i engelskan. Bilden lånad från nätet.

Så länge som jag känner att jag har inspiration och något att dela med mig av får ni dras med min blogg. ;)

Ni som läser, berätta gärna varför ni bloggar.