Vinter med regn och snö - ett minne blott

När jag växte upp på 60-talet var det alltid snörika vintrar och ordentlig kyla. Min pappa fotade mig utomhus bland snödrivorna där jag nästan försvann bland all snö. ;)
Vi åkte skidor och pulka och det gjorde vi varje vinter. Spark gick att åka på vägarna och det gjorde vi också.
Sedan började vintrarna bli mer "gröna" på 70-talet och det var inte lika självklart att man kunde åka skidor och utöva andra vintersporter.

Sparken har funnits under lång tid - bilden lånad från Runeberg.org

Eftersom jag alltid bodde i Stockholmsområdet var det relativt "snälla" vintrar - Stockholm ligger ju på havsnivå så det blir oftast inte lika kallt och snörikt som det kan bli på andra platser. Därför var jag rätt oförberedd på vad Mt Shasta hade att komma med - en plats som ligger ca 1000 meter över havet. Eftersom både Mt Shasta och Weed ligger så högt över havet kommer det snö varje vinter även om vi befinner oss i Kalifornien. Kom snö, vore kanske en mera korrekt beskrivning.

Min första vinter här var en så kallad El Nino vinter - det vill säga det kom väldigt mycket nederbörd. Under flera månader regnade det mest där vi bodde men i februari slog vädret om och det kom otroliga mängder snö under ett par dagar. Det snöade oavbrutet under 2-3 dagar och jag såg snötäcket växa för varje timme som gick. Vi blev i stort sett insnöade och det tog ett par dagar att skotta 1,5 meter snö.

Förra vintern var det knappt något regn eller någon snö i Mt Shasta-området. Och vi såg resultatet under sommaren - enorma skogsbränder som ödelade stora områden här i norra Kalifornien. Och som trogna bloggläsare minns brann 1/3 av Weed upp i den förödande branden i september förra året. Hade det inte varit så torrt som det var, hade möjligen effekterna blivit mindre.

När lågtrycken började komma i slutet av förra året hoppades nog alla att torkan skulle brytas - i alla fall till viss del. Hela december regnade det och det kom en hel del snö uppe på berget. Men i och med årsskiftet har vi återigen gått in i torkan. Hela månaden har varit torr förutom några få dagar med litet lätt regn. Skidanläggningen uppe på Mt Shasta öppnade men har fått stänga igen och människor står utan arbeten.

Jag blir ledsen när jag ser snön smälta uppe på berget under januari. En månad som borde kunna ha mycket regn och snö. Efter februari är vi i stort sett inne i våren och då är chanserna till regn mycket mindre.

Som jag skrivit om tidigare får stora delar av Kalifornien sitt dricksvatten från snömängderna uppe i Sierra Nevada och andra bergsområden. Finns det ingen snö där, blir det ännu mer katastrofartat med tillgång på vatten.

Jag tror att det inom en nära framtid kan bli så att människor blir tvungna att lämna Kalifornien på grund av brist på vatten. Flyktingar från torkan.

Just nu har jag många tankar och funderingar om vart jag skall ta vägen och att jag kommer att lämna Kalifornien - och kanske även USA - är del av de tankarna. Det är väldigt mycket att ta reda på och sätta sig in i. Men jag kommer att fatta ett beslut inom en nära framtid.

Här kommer några bilder från januari 2013 när det fortfarande snöade i Weed. Detta är alltså två år sedan - senaste gången då vi hade litet mera snö. Mycket skrämmande faktiskt. Bilderna är från skolan och min gata.

En del av det amerikanska landskapet - utility poles

Så roligt med alla kommentarer på mitt förra inlägg om frukostvanor. Tack till alla som skrev!

Utility poles - det vill säga stolpar som har ledningar för elektricitet, telefon, internet, kabel-TV och liknande - är en del av det amerikanska landskapet. I alla fall där jag bor. Vackert? Nej. Men jag har faktiskt vant mig nu och tänker för det mesta inte på dessa stolpar. Jag har ett svagt minne av att de fanns i Enebyberg när jag växte upp. Har de till största delen försvunnit numera i Sverige?

Såg detta skrivet på en hemsida "What’s the ugliest thing about America the Beautiful? Utility poles. And the wires strung between them. Those who have grown up in the U.S. generally don’t notice them––or how unsightly they look. But visitors from abroad are often astonished. In much of the rest of the rich world, utility lines are hidden, underground and out of sight." http://www.slate.com/blogs/the_eye/2013/10/30/utility_poles_should_we_send_them_underground.html

Dessa ledningar och stolpar är påtagliga när man lägger märke till dem. Och de finns i överflöd här i Weed utmed alla gator. Enligt hemsidan som jag länkade till byggs tydligen nyare områden i USA ofta med ledningar under markytan.
Av någon oförklarlig anledning har Lake Shastina inte dessa stolpar och ledningar utan där har man grävt ner dessa. Verkar smart framför allt då det kan blåsa ordentligt i det området. Jag minns att landskapet såg "rent" och fritt ut när jag bodde där.

En stor anledning till att man i USA ofta har stolpar och ledningar är att det kostar mindre. I ett land med en utspridd befolkning och stora områden som är glest befolkade anser man ofta att det är enklare och billigare att ha utility poles i stället för att lägga ledningarna under markytan.

När stora oväder drar fram över olika delar av USA (numera tycks de nästan bara förekomma i östra USA eftersom västra USA har ett ständigt högtryck) talar meteorologerna alltid om hur många som drabbats av strömavbrott. Självklart kan det bli många miljoner som drabbas om det blåser kraftigt och snöar mycket och stolparna och ledningarna drabbas. Jag har alltid förvånats över att Weed inte har fler strömavbrott på grund av vinden - när det blåser här.

Den enda gången jag irriterar mig på ledningarna och stolparna är när jag vill fota berget. Där jag bor hänger ledningarna tvärs över gatan och "skymmer" utsikten. Syns bra på den här bilden.

Och under en sen eftermiddagspromenad igår (därav de litet mörka bilderna) förevigade jag några stolpar och ledningar som Weed bjuder på. :)

Frukost - hemma och på hotell

Mina frukostvanor har sett ungefär likadana ut de senaste 35 åren. Varför ändra på något man tycker om? :)

Yogurt, banan, numera korngräspulver (innehåller massor med vitaminer, mineraler, antioxidanter, klorofyll och är alkaliserande, det vill säga hjälper till att normalisera kroppens bas/syra-balans), ibland någon ekologisk sylt, varmt vatten (varken kaffe eller te för mig) och en skiva knäckebröd med smör.

Yogurten ser grön ut på grund av korngräspulvret. :)

Jag köper korngräset (barley på engelska) i hälsokostaffären. Skrev om det här: http://bo-i-usa.blogspot.com/2014/06/korngras-och-krasse.html

Att äta frukost är en självklarhet och det har jag alltid gjort. Hoppar aldrig över frukosten. Vet att en del kanske bara dricker en kopp kaffe och tar något annat i hast. Nej, tack - litet nyttigare vill jag att det skall vara. :)

Jag har aldrig kunnat äta en bastant frukost med kött, ägg, potatis och annan mat som - för mig - passar bättre till lunch eller middag. Yogurt är bra för magen, banan innehåller många olika vitaminer och mineraler, korngräset har jag redan nämnt, vatten är för mig den ultimata drycken (dricker faktiskt bara vatten som dryck hela dagen), köper Wasas "light rye" knäckebröd (där jag bor finns nästan bara olika slags bröd gjorda på vetemjöl och jag saknar andra sädesslag - råg är gott) och på skivan litet smör. Gott och enkelt.

Det var mycket länge sedan jag bodde på hotell så jag äter nästan alltid min frukost hemma. Något jag reagerade över när jag kom till USA var att väldigt många amerikanska hotell och motell inte har någon frukostservering. Det finns givetvis en del som har frukost men ofta får man gå ut och äta på någon restaurang i närheten. Som svensk kändes det väldigt främmande till att börja med eftersom svenska hotell oftast har väldigt bra och varierade frukostbufféer.

Här i USA går man som sagt ofta till någon restaurang och beroende på var man befinner sig finns det litet eller mycket att välja på. Denny's är en kedja som finns över hela USA även på mindre orter. De finns dock inte där jag bor men jag har ätit frukost flera gånger hos Denny's. Deras frukostmeny ser litet annorlunda ut jämfört med vad jag är van att äta på morgonen. Det är pannkakor - ni vet den där tjocka, amerikanska varianten -, omeletter, bacon, "hash browns" (en slags stekt potatis), korv, rostat bröd osv. Det är mycket mat (stora portioner), stekt mat och sött. Några rätter som Denny's serverar som frukost (man kan oftast äta all deras mat oavsett tid på dygnet eftersom de är öppna 24/7): The Grand Slamwich, Lumberjack Slam, Belgian Waffle Slam, Ham & Cheese Omelette, Ultimate Omelette, Philly Cheesesteak Omelette.

När jag sov över i Sacramento på väg till Sverige i augusti 2013 fanns det en Denny's alldeles i närheten av hotellet.

Ligger hotellet nära en IHOP (INternational House of Pancakes) kan man äta pannkakor så att det räcker och blir över. Jag har bara ätit på en enda IHOP under alla år här. Såg nu när jag gick in på deras hemsida att det faktiskt finns en IHOP i Redding ca 1,5 timme söder om Mt Shasta. De har inte bara pannkakor utan även omeletter, olika slags smörgåsar, burgare osv. Typiskt amerikanskt skulle jag vilja påstå. :)

När Michael och jag besökte North Carolina åt vi på någon lokal restaurang eftersom motellet vi bodde på inte hade frukost. Då provade vi grits. Det är en slags frukosträtt som görs på små majsbitar. Det är en typisk rätt för "the South". Finns inte där jag bor. Inget jag föll för men många tycker om denna rätt som påminner om en slags gröt.

Bilden lånad från Wikipedia - By sashafatcat [CC BY 2.0 (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Ni som läser bloggen, vad äter ni till frukost? Är det viktigt med bra frukostvanor?

Att stanna uppe halva natten

Det gjorde jag den gångna natten. Inte roligt när man skall upp och jobba dagen därpå men skall man prata med Sverige och få tag på folk under svenska kontorstider då är det vad man får göra när man bor på USAs västkust. 9 timmars tidsskillnad gör att största delen av Sveriges dag infaller när jag sover.

Numera blir det sällan som jag "måste" ringa till Sverige och få tag på folk under deras kontorstider men det händer. Värre var det när min mamma blev sjuk och jag fick ringa väldigt många telefonsamtal tills allt fungerade som det skulle. Det var utmattande i längden.

Numera kan jag nästan räkna ut i sömnen vad klockan är i Sverige vid en viss tidpunkt här i Kalifornien. Det har blivit så självklart att alltid tänka på tidsskillnaden när jag har med Sverige att göra.
En av mina kusiner ringde för ett litet tag sedan och hon hade inte riktigt koll på tidsskillnaden eftersom hon ringde rätt tidigt på morgonen amerikansk tid. För henne var det ju eftermiddag i Sverige.

När Michael och jag bodde på Hawaii var tidsskillnaden till Sverige exakt 12 timmar under sommaren - Hawaii har inte sommartid vilket ju Sverige har - medan nu under vintern är den 11 timmar.

När man bor i USA blir det rätt naturligt att alltid tänka på vad klockan är i olika delar av USA. Många företag och myndigheter har ju ofta väldigt generösa öppettider jämfört med hur det är i Sverige men ibland kommer jag på för sent på dagen (min tid) att ett företag har stängt redan på östkusten.

USA har sex olika tidszoner - Hawaii time, Alaska time, Pacific time, Mountain time, Central time och Eastern time. Det skiljer 5 timmar mellan Hawaii time och Eastern time. Och det blir ju litet extra komplicerat om man bor i Hawaii och inte ställer om klockan mellan sommar- och vintertid medan andra stater gör det. Arizona har heller inte något byte av tid. Smarta människor. :)

Min vän R befinner sig i södra USA - det är han som bor i sin RV - och han befann sig alldeles nyligen på en plats som ligger nästan på gränsen mellan Kalifornien och Arizona. Kalifornien ligger i Pacific time medan Arizona ligger i Mountain time. Tydligen hade hans mobiltelefon svårt att veta vilken tidszon den befann sig i eftersom den ibland visade den ena tiden och helt plötsligt växlade den till den andra.

Tydligen finns det en del av Arizona som har vinter- och sommartid vilket gör det ytterligare litet komplicerat.

Bilden lånad från www.timetemperature.com

Även i Europa finns flera tidszoner - fyra enligt samma hemsida som ovan: Western European time, Central European time (som Sverige hör till), Eastern European time och Moscow time.

Så här känner jag mig idag. ;)

Bilden lånad från nätet.

Mat i tub

Ibland slås jag av små skillnader mellan Sverige och min del av USA som oftast går mig rätt obemärkt förbi. Häromdagen var det mat i tub som jag kom att tänka på.
I Sverige finns det en hel del mat i tub - ost, kaviar, senap, majonnäs osv. Där jag bor (skriver numera så eftersom jag vet att det kan skilja sig jämfört med andra delar av USA) har jag faktiskt inte sett till mat i tub alls. När jag var i affären igår tog jag en extra titt och, mycket riktigt, ingen mat i tub.

Här verkar det mesta finnas i olika slags plastbyttor, plastflaskor och andra plastförpackningar eller i konservburkar av olika storlek. En del mat finns i glas och kan jag hitta glasförpackningar köper jag hellre det eftersom all plast "läcker" och det lär inte vara bra för oss människor.

Den enda tubmaten jag har just nu är Kalles Kaviar. Min vän A i Oregon var snäll och handlade hos IKEA och skickade till mig. :) Jag avnjuter kaviaren mycket långsamt eftersom jag vet att det kan dröja innan jag kanske har nya tuber.

Ni som bor på andra platser i USA har ni mat i tub? Eller kanske det är så att man av någon anledning inte förpackar mat i tub här i USA. Har det blivit mer mat i tub i Sverige under de senaste åren eller är det ungefär som tidigare?

Amerikaner tycker mycket om majonnäs så affärerna har ofta många olika märken och olika slags majonnäs.
Jag brukade köpa en majonnäs i hälsokostaffären som var gjord på "grape seed" - druvkärnor - men för ett halvår sedan läste jag om olika slags ämnen som liknar MSG = monosodiumglutamat (detta är ett ämne som definitivt inte är bra att äta och det eller liknande ämnen finns i stora delar av maten som säljs i USA) och nog fanns ett av dessa ämnen som liknar MSG i majonnäsen jag åt. Ytterligare något som jag valt att sluta att äta.

Inga senapstuber så långt ögat når. Bara plast"flaskor".

Tomatpuré kan man ju hitta i tub i Sverige. Inte här. Konservburkar verkar vara det som finns.

Olika slags mjukostar med räkor, skinka osv är ju väldigt vanliga i Sverige och de brukar ofta finnas i tuber. Här har vi cream cheese i någon slags aluminiumfolie som finns i pappersförpackningar.

Något som inte alls har med tuber att göra men som jag alltid slås av är all denna färdigskivade ost som finns i USA. Jag måste erkänna att jag inte förstår varför folk köper denna, ofta rätt mycket dyrare, typen av ost. Kanske beroende på att de inte har våra förnämliga och bra, svenska osthyvlar? :) Jag skulle aldrig komma på tanken faktiskt att köpa färdigskivad ost.

Och en storfavorit hos många amerikaner - och som funnits sedan 1949 - är Singles som ofta används till "grilled cheese sandwiches." Flera generationer amerikaner har ätit denna "ost". Detta är inte "riktig" ost - titta bara på vad den kallas "prepared cheese product." Eftersom den innehåller en massa andra ämnen och mindre än 51% ost är det en "processed cheese". Nej tack, jag avstår. :)

Långhelg och helgdag

Efter första skolveckans rivstart är det extra trevligt med en långhelg.
På måndag har skolan där jag jobbar stängt eftersom det är Martin Luther King Day.

Det verkar vara litet olika hur skolor och andra myndigheter har öppet eller stängt just den här dagen men hos oss tror jag att alla skolor har stängt.
Banker brukar också ha stängt och posten likaså.
Men vanliga affärer och många kontor har öppet som vanligt.

Martin Luther King Day firas till minne av medborgarrättskämpen Martin Luther King. Den infaller alltid den tredje måndagen i januari och vill påminna människor om det Martin Luther King arbetade för att uppnå - att med icke-våld få ett slut på rasdiskrimineringen i USA.
Det är en relativt ny helgdag och det var först år 2000 som USAs alla stater firade dagen.

Alla jag pratade med i fredags kände som jag - att en tredagarshelg verkligen behövdes. Och vi tycktes vara eniga om att det var en av de stökigaste och mest intensiva första skolveckor som vi varit med om. Nu får vi hoppas att det lugnar ner sig successivt när kurserna satt igång och allt börjar falla på plats.

Det hade utlovats en hel del regn i fredags och lördags men det blev inte mycket av det. Däremot blåste det mycket och de stora träden som växer häromkring vajade betänkligt i vinden.

När jag var ute en stund igår på eftermiddagen tycktes berget ha olika delar med moln, skuggor och sol. Spännande med alla skiftningar.

Därför bloggar jag

Den 22 november 2006 skrev jag mitt första inlägg på bloggen. Det är litet drygt 8 år sedan och det har blivit många, många inlägg sedan dess.
Litet trevande var det i början men efter ett tag kändes det som om jag hittade min stil och jag ångrar inte en sekund att jag startade den här bloggen.

Riktigt så gammaldags är jag inte men att blogga kräver att man tänker efter. Bilden lånad från nätet.

Bloggvärlden 2006 var kanske litet annorlunda än vad den är idag. Det fanns inte lika många bloggar och världen i stort såg annorlunda ut än vad den gör idag.
Eftersom jag alltid har bott på mindre platser sedan jag kom till USA och jag hade förstått att det finns många förutfattade meningar om hur det "är" och "skall vara" i USA ville jag dela med mig av min tillvaro och mitt liv i en del av USA som det inte skrivs om oftast i tidningar och talas om på TV. En del som de allra flesta svenskar inte hör talas om och som är mycket, mycket långt från "glamouren" i de större städerna. Vi kallas ibland "the extreme northern part of California" och det är verkligen den allra nordligaste delen av Kalifornien som är en glesbygd, mycket lantlig och fattig.

Den här bilden som jag tog och lade ut på bloggen för snart ett år sedan tycker jag sammanfattar Weed väldigt bra. Litet gammalt och nedgånget. :)

Om bloggarna hade funnits när jag kom till USA hade min omställning och anpassning till att bo i USA gått så mycket enklare än vad den gjorde. Med en amerikansk partner och inga svenskar i närheten befann jag mig i någon slags "omställningskris" under ett bra tag. Ingen fanns i min närhet som förstod vad jag gick igenom och som jag kunde prata med. Mina föräldrar och vänner i Sverige förstod ju inte vad jag pratade om eftersom de fortfarande bodde kvar i Sverige.
Jag hade massor med tankar och känslor under rätt lång tid och ingen egentligen att "bolla tankar" med. Men när jag kom i kontakt med andra svenskar i USA och började läsa deras bloggar förstod jag att det inte var "fel på mig" och att allt jag gått igenom under många år var samma tankar och känslor som de haft.
Nu har jag förmånen att även kunna ha litet mer privat kontakt med flera av mina svenska bloggvänner som bor eller har bott i USA. Ni vet vilka ni är. :)

Detta citat är helt korrekt - man förstår inte hur stor omställning det är att faktiskt flytta till ett annat land förrän man gör det. Bilden lånad från Meetville.com

När mina föräldrar levde blev det naturligt att 1-2 gånger i veckan (eller kanske ännu oftare ibland) prata svenska med dem och skriva epost på svenska. Sedan min mamma gick bort är min kontakt med svenskan mycket begränsad och det är ytterligare en mycket bra anledning att skriva bloggen på svenska och läsa andra bloggar som skrivs på mitt modersmål. Jag vill absolut inte tappa min svenska i tal och skrift. Efter snart 18 år i USA och nästan bara engelska under 99% av min vakna tid har jag trots allt behållit min svenska intakt både när jag pratar och skriver. Det enda som tycks hända ibland är att jag inte kommer på det svenska ordet omedelbart utan det engelska kommer först. Sedan finns det ju också sammanhang där det faktiskt inte riktigt finns bra svenska ord för att beskriva och prata om amerikanska fenomen så då får man ta till de engelska. Men jag vill absolut inte blanda engelska och svenska om jag inte känner att jag måste. Kanske vi utlandssvenskar värnar mer om det svenska språket än vad man gör i Sverige? Det verkar nästan så om man får tro många som bor i Sverige och som tycks vilja använda engelska i alla möjliga sammanhang.

Ett bra svenskt ord som måste uttryckas med fler ord i engelskan. Bilden lånad från nätet.

Så länge som jag känner att jag har inspiration och något att dela med mig av får ni dras med min blogg. ;)

Ni som läser, berätta gärna varför ni bloggar.

Short and sweet

Vårterminen fick en rivstart och efter två dagar som gått i 110 km i timmen är energin litet låg. Därför blir det short and sweet idag. :)

Skolledningen beslutade att färre kurser - än vad någon trott - skulle strykas från schemat. Men i stället har man gjort många förändringar var kurser hålls och senarelagt flera kurser. Eftersom alla beslut fattades i fredags och vårterminen startade i måndags fanns i stort sett ingen tid att förbereda för alla dessa ändringar.
Jag hoppas att det lugnar ner sig litet snart. Alla säger samma sak - det har varit full fart och mer eller mindre kaotiskt.

En av bibliotekets medarbetare gick i pension idag och vi bjöds på tårta. Choklad och vanilj. Mmm. :) Jag unnade mig en bit av varje smak.

Efter jobbet tog jag en promenad kring kvarteret och efter ett par dagar med moln och en helt otrolig dimma på morgnarna lyste solen på eftermiddagen.

Berget lyste vitt i eftermiddagssolen och nog syntes det att det inte snöat på några veckor där uppe. Till och med Mt Shasta Ski Park har fått stänga tills vidare. De var igång under kanske en månad men hoppas att öppna igen.

Att lyssna på avslappnande musik tycker jag är perfekt när dagen varit intensiv. Den här "kanalen" hos YouTube, LoungeV Studio, har flera vackra och njutbara videor som jag gärna lyssnar på.



Nu är det dags för mig att lägga mig och ni i Sverige har vaknat till en ny dag. :)

Utvandring från Kalifornien

Kalifornien är en av de dyraste staterna att bo i här i USA. I stort sett allt kostar mer här jämfört med i andra stater - mat, bensin, hyror och huspriser.

Just kostnaderna för hyror och huspriser är påtagliga. Till och med lilla Weed tycker jag har höga huspriser för att vara i ett glesbygdsområde. Huspriser i de större städerna är rent astronomiska. Även hyror ligger mycket högt i till exempel San Francisco och Los Angeles.
http://la.curbed.com/archives/2015/01/expensive_housing_driving_all_the_poor_people_out_of_california.php

Det lilla huset jag tidigare hyrde (det jag flyttade från som husägarna inte kunde behålla på grund av oförmåga att betala huslånet) var ute till försäljning till att börja med för $73,000. Med dagens dollarkurs är det nästan 600,000 svenska kronor. Det var verkligen inte något stort hus och det hade ingen stor tomt. Jag såg för ett tag sedan att det till slut hade sålts för ca 400,000 svenska kronor vilket var ovanligt billigt. Tror att branden i Weed hade med detta att göra och att husmarknaden här har förändrats sedan branden.

Hyran jag har nu för bostaden jag hyr tycker jag ligger högt med tanke på standarden på bostaden och att den ligger i en liten stad. Min hyra ligger närmare 7,000 svenska kronor/månad. Självklart beror allt på hur dyr dollarn är i jämförelse med den svenska kronan. När dollarn var billigare var min hyra i svenska kronor "bara" runt 5,500/månad.
Efter en snabb titt hos Craigslist ser jag att även små bostäder kostar mycket i de större städerna. En bostad med ett rum och kök kostar ca 16,000 svenska kronor/månad i "the Bay Area" (litet söder om San Francisco).

Just de höga bokostnaderna gör det knepigt för människor att klara sig och därför flyttar många ut från Kalifornien. Det är de som tjänar litet mindre som flyttar i första hand och den stat som tagit emot många tidigare Kalifornienbor är Texas. Under 2013 lär litet drygt 66,000 människor ha lämnat Kalifornien för Texas.
Bor man kvar i Kalifornien och inte har någon hög lön gör man nog klokt i att bo på en mindre ort eller ha rumskamrater, pendla långt eller helt enkelt leva mycket knapert.

Bilden lånad från nätet - källa US Census Bureau.

Texas (the Lone Star state) har en helt annan prisnivå på hyror och huspriser. Hos Craigslist kan man se att i staden San Antonio finns det många bostäder som kan hyras till ungefär samma kostnad som vi har här i mina trakter. Och då är San Antonio en stor stad med ca 1,4 miljoner människor. Weed har ca 3000. :)
Huspriser i Texas har en genomsnittsnivå som ligger ca 200,000-250,000 dollar lägre än i Kalifornien. Det är stor skillnad för en husköpare.
Och annat är också billigare i Texas - bensin, mat och andra varor.

Ibland får jag email från svenskar som undrar vad till exempel mat och hyror kostar i USA. Märk att frågan specificerar USA. Det går inte att svara på en sådan fråga eftersom allt skiljer sig mellan städer, delar av en stat och olika stater. Tänk bara på hyrorna i Weed och San Francisco som jag nämnde. USA är en hel kontinent med stora skillnader.

Jag har aldrig besökt Texas och kan egentligen ingenting om den staten, trots att jag bor i USA. Texas är näst efter Kalifornien i befolkning. 26 miljoner har Texas som sin hemvist. Och Texas är den näst största staten i USA. Bara Alaska är större. En stor stat med många människor och där det är varmt stor del av året.

Bilden lånad från nätet.

Täppt i näsan

Förra vintern fick jag en mycket intensiv allergi under ett par månader. Cedar fever kallas den och jag nös, hostade och kliade mig i ögonen. Det var ovanligt varmt hela vintern med knappt någon nederbörd.
Många med mig drabbas av denna slags allergi under vintern. December till januari/februari är den värsta säsongen. Texas skall man inte åka till om man är allergisk.

Jag hade hoppats att denna vintern skulle vara allergifri men för någon vecka sedan var det dags igen. De välbekanta kittlingarna i näsan med intensiva nysattacker kom och jag insåg att jag även i år drabbats av allergin.

Att vara allergisk mitt i vintern är konstigt men det är då Juniperträdet har sin pollensäsong. Det är ett slags enbärsträd som vi har mycket av i mina trakter.
Jag var allergisk varje sommar när jag bodde i Sverige. Hösnuvan kom när jag var runt 18 och sedan var den en trogen "gäst" varje sommar under 2-3 månader. När jag jobbade inne i Stockholm lindrades besvären bland hus och betong men så fort jag var ute i naturen nös jag och snöt mig.
Eftersom jag har naturen runtomkring mig hela tiden där jag nu bor kommer jag inte undan denna vinterallergi. Det finns ingen stor stad att åka till.

Hela december regnade det här men nu har det blivit torrt igen. Mitt i vintern har vi torka. Inget regn har kommit på 2-3 veckor och ingen direkt nederbörd syns egentligen till i prognoserna. När det regnar och snöar är pollen från Juniperträdet inte så påtagliga.

Det verkar som om det bästa botemedlet är att inte vara utomhus särskilt mycket. Jag hoppas på mycket mera regn framöver. Inte bara för min allergi utan även för Kaliforniens natur.

Något positivt med min hösnuva under sommaren är att den har i stort sett försvunnit sedan jag flyttade till Kalifornien. Att byta miljö kan verkligen hjälpa. Alltid något att vara glad över. :)

Det här är "boven i dramat" - Juniperträdet. Bilderna är från juli 2013 från en campingplats jag besökte då i Lake Shastina.

Vem skall lägga pinnen på bandet?

När min mamma och jag pratade i telefon 1-2 ggr/vecka var jag litet mer uppdaterad på Sverige och vad som var på gång. Numera blir det mest nyhetstidningar på nätet som uppdaterar mig. Någon enstaka gång tittar jag på Rapport via SvT Play men det händer inte ofta.

Hos Dagens Nyheter finns "hyfs- och stilexperten" Magdalena Ribbing som ger tips om hur man skall bete sig i olika situationer. För ett tag sedan handlade hennes tips om hur man bör bete sig i affären. Självklara saker egentligen men nog ser man exempel på motsatsen både där jag bor och när jag besökt Stockholm.
http://www.dn.se/webb-tv/program/ribbings-etikettskola/vem-ska-lagga-kundpinnen-pa-bandet/

Något hon tog upp alldeles i slutet var att man bör inse att man inte är ensam i butiken. Ibland undrar jag om folk verkligen gör det eftersom de står med sina enorma kundvagnar mitt i gången och totalt blockerar för alla andra. Och då har vi ofta mycket bredare gånger i våra mataffärer än de gångar jag sett i svenska mataffärer. Jag brukar säga med hög röst "excuse me" och titta intensivt på dem. :) Självklart flyttar de på sig men egentligen borde man inte behöva säga till. Jag ställer mig alltid åt sidan så att andra kan komma förbi.

Ett par andra saker som togs upp var kundpinnen och hur man placerar varorna och deras streckkoder. Här råder skillnader mellan affärerna där jag bor och de svenska affärerna.
Hos oss händer det att folk lägger kundpinnen på bandet efter det att de lagt upp sista varan men lika ofta händer det att de inte gör det. Jag skall erkänna att jag också glömmer bort ibland. Men ingen tycks bli upprörd och sur här om kundpinnen inte ligger på plats när man kommer fram till bandet. Hur fungerar det egentligen i Sverige? Gör alla sin "plikt"?

Det där med streckkoder vet jag att man i Sverige ofta tycks följa med stor "lydighet" ;) och man placerar alla varor prydligt och i en viss riktning (och ja, jag vet varför) men här hos mig har jag aldrig - och jag kan nog säga aldrig med nästan 100% säkerhet - sett någon som lägger varorna som man "skall". Jag gör det inte och ingen annan heller. Kanske det beror på fackföreningarna och deras nästan minimala inflytande i USA. Inte vet jag.

Vi har en annan kultur i USA eftersom man inte gör i stort sett någonting vid kassan - ja, man lägger upp varorna - men sedan tar kassörskan och "packaren" hand om resten. Och ibland kör de till och med ut varukorgen till bilen. Det kallar jag "customer service". :)

Magdalena Ribbing tog upp att man skall visa hänsyn i affären och inte stå och prata i mobilen om andra väntar. Det håller jag helt med om. Man bör alltså inte bete sig som den gamla härliga klassikern med Hasse & Tage och Gösta Ekman "Aftonbladet eller Expressen". ;)

Nu har hönorna i Kalifornien lagen på sin sida

Matproduktion och djurhållning i USA är ett mörkt "kapitel" i det här landets historia. Har ni inte sett filmen "Food Inc" som kom ut 2008 så kan jag rekommendera den. Den är en väckarklocka som visar de svåra förhållanden som många djur lever under. Bland annat visar man hur hönor lever i mycket, mycket små burar där de i stort sett står på varandra och inte kan röra sig.

Som jag skrivit om tidigare tycks Kalifornien ha litet andra lagar och regler än de flesta andra stater och hönorna i Kalifornien har nu lagen på sin sida när det gäller litet mer utrymme. http://www.huffingtonpost.com/2015/01/01/egg-prices_n_6403688.html.
Nu måste hönorna ha tillräckligt med utrymme för att kunna röra sig mer och sträcka på vingarna. Självklarheter tycker jag men så är det alltså inte för många hönor.

Den här lagen som trädde i kraft 1 januari 2015 kräver även att andra stater som säljer ägg till Kalifornnien lever upp till samma standard. Det har inte fallit i god jord hos äggproducenterna och många har ilsknat till då det innebär stora kostnader för att följa lagen. En äggproducent i staten Iowa har fått minska antalet höns med ungefär hälften för att kunna sälja ägg till Kalifornien.
Kalifornien är USAs största äggkonsument och "importerar" 1/3 av sitt behov från andra stater.

Man tror att priset på ägg kommer att gå upp ordentligt i Kalifornien - mellan 10-40% - och det kommer givetvis att märkas i affärerna. Många låginkomsttagare (och det har vi många i Kalifornien) är beroende av ägg som en relativt billig proteinkälla och för dem blir det självklart mer kännbart.

Att djur skall ha det bra och leva under drägliga förhållanden känns självklart. Den nya lagen i Kalifornien är nog bara en droppe i havet men många bäckar små brukar det ju heta. :)

Och så kan man ju ställa sig den gamla frågan - vem kom först. Hönan eller ägget? ;)

Bilden lånad från nätet.

Jag brukar äta ägg varje vecka. Tror att larmrapporter kring faran med ägg är litet överdrivna. Om man äter ägg med måtta är det mest troligt helt okej. Ett par ägg/vecka brukar det bli hemma hos mig. Köper numera bara ekologiska ägg och Organic Valley lär ta väl hand om sina hönor så det är bra att de finns att köpa här.

Att sjunga i kör

Sjunger du i kör? Det gjorde jag när jag bodde i Sverige.
Att sjunga i kör lär vara en folkrörelse i Sverige. Wikipedia säger att runt 600,000 människor sjunger i kör. Imponerande siffror.

Musik har alltid haft en självklar plats i mitt liv. När jag växte upp stod radion nästan alltid på. Mamma och pappa tyckte också om musik. Redan på 60-talet fanns det "landsplågor" - Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren och Burt Bacharachs I'll Never Fall in Love Again.

Hemma i Enebyberg fanns också ett piano som jag lärde mig att spela på på egen hand med litet "instruktioner" från mina föräldrar. Senare blev det pianolektioner under nästan 10 år. Och jag älskade att sjunga till de sånger jag spelade på pianot. Till och med hos pianoläraren sjöng jag.

Det skulle dock dröja ända till början av 90-talet innan jag gick med i en kör. Jag hade flyttat till Kärrdal i Sollentuna och jag lärde känna M (en av mina allra bästa vänner som jag fortfarande har kontakt med :)) som bodde i huset bredvid mitt. Hon sjöng i en kör och jag bestämde mig för att också prova på den kören.

Ange Turell hette körledaren och han bjöd på en bra blandning av olika slags musik. Det var en hel del välkända sånger vi fick pröva på och ibland var det även litet mer okända verk.

Vi hade "uppvisning" i slutet av terminen med familj och vänner som fick komma men vi sjöng även på Cirkus i Stockholm under en konsert. Det var spännande. :)

Under ungefär ett halvår var jag också med i en gospelkör med sångerskan Malou Berg. Det var fullt ös med olika gospelsånger och det var en stor kör vad jag minns. Det här är länge sedan så minnena har blivit litet "suddiga".

Här i USA har det inte blivit någon körsång men jag sjunger ofta till musik jag lyssnar på. Jag lyssnar på musik varje dag och har nästan alltid på musik genom datorn.

En svensk grupp som sjunger a cappella är The Real Group. Även om det inte är ren körsång lägger jag in ett par musiksnuttar med dem eftersom de är bland de mest proffsiga och skönsjungande svenskar jag har hört. :)





Den här låten har ett väldigt bra budskap tycker jag.

UFO-moln

Det var precis lagom att arbeta en dag för att sedan ha helg. Fram för fler sådana arbets"veckor". :)
Som jag misstänkte var det mycket lugnt och stilla på jobbet idag. Nästa vecka däremot kommer det att bli mer att göra eftersom skolan sätter igång den 12 januari.

Den senaste veckan har det varit kallt och soligt. Förhoppningsvis har den värsta kylan lindrats och nätterna kommer att bli mer som de brukar.
Trots att himlen mest varit blå de senaste dagarna dök ett annorlunda moln upp häromdagen. Det var ett moln som stod stilla under flera timmar och ändrade utseende litet då och då. Som jag visat här på bloggen bildas ibland så kallade "lenticular clouds" (linsformade moln) i det här området. Det är stationära moln (de rör sig alltså inte) som bildas vid speciella väder- och vindförhållanden.

När molnen ligger över eller vid berget ser de ofta ut som rymdskepp. Även Wikipedia talar om att de här molnen har en UFO-form. http://en.wikipedia.org/wiki/Lenticular_cloud
Molnet jag såg häromdagen var mycket mindre men nog påminner det litet om ett UFO. Jag tycker det till och med har litet av Star Trek USS Enterprise "stuk" över sig.

En favorit bland UFO-filmer är "Close Encounters of the Third Kind". Jag minns fortfarande när min pappa och jag såg den första gången på bio i Stockholm 1977.