Välkommen 2014!

Ytterligare ett år har gått till sitt slut. Idag rings det nya året in med nyårslöften, raketer och lyckönskningar om ett Gott Nytt År.

Nyårsafton kommer att gå i stillhetens tecken hos mig. Igår var det däremot en riktig festafton med en skandinavisk träff i Mt Shasta. Det "halvsvenska" paret jag träffade i slutet av november hade bjudit in amerikaner, svenskar och norskättlingar. Vi var tre svenskar där och så många svenskar har jag aldrig varit i samma rum som under alla mina år i USA! Vi fick höra flera komiska historier från en svenska som bott i USA under ca 50 år. Hon arbetade för den svenska regeringen när hon först kom till USA (var förtäljde inte historien) och en av historierna var att hon fick ta emot samtal från amerikaner, där hon jobbade, som ifrågasatte slutet på svenska filmer "why do your movies always end with 'slut'?" Slut på svenska har ju en helt annan innebörd än vad det har på engelska. ;)

Vi hade ombetts ta med oss något som vi tyckte om och som hade skandinavisk anknytning. Jag bakade en sconeskaka som uppskattades. Det var ett välfyllt bord med Janssons frestelse, inlagd sill, gravad lax, köttbullar, rödbetssallad, och mycket annat gott. Det var en trivsam kväll.

Jag kommer inte att göra någon årskrönika som jag vet att många andra bloggare gör. Det känns som om 2013 mest har varit ett år med stora, litet utmanande förändringar. Och jag avlägger inga nyårslöften - det är bättre att göra förändringarna successivt under året. :)
Men nu är det dags att välkomna 2014 och se vad det har att bjuda på. Och jag vill tacka alla fina bloggläsare som fortsatt att följa min blogg under 2013!

Ett riktigt gott slut och Gott Nytt År önskar jag från Weed!

En klassiker som jag brukade titta på när jag bodde i Sverige - "Grevinnan och betjänten" eller "Dinner for One" - "The same procedure as every year." ;)

Minnen från 80-talet

Kniiiiip ;) - en hel nation tittade förundrat på kvinnan i rosa benvärmare och tajta, glansiga träningskläder. Det var 1983 och Susanne Lanefelt gjorde gympa till underhållning. Visst är det här 80-tal. :)



Jag gick ut gymnasiet 1980 och undrade vad jag skulle göra med mitt liv. Det blev en chefssekreterarlinje på Frans Schartaus eftergymnasiala utbildning. Zinkensdamsskolan var mitt andra hem under 1,5 år. Vi lärde oss affärsengelska, affärstyska, stenografi !!! - jodå, jag har kunnat stenografera på svenska, engelska och tyska, dock inte nuförtiden - maskinskrivning på vanlig skrivmaskin med tippex-remsa. Ibland känner jag mig som en dinosaurie. ;)
Samma dag utbildningen var över fick jag mitt första jobb. Tala om timing! Det var ett svenskt kemiföretag i Solna där jag tillbringade 5 år och lärde känna en god vän som jag fortfarande har kontakt med. 1987 bytte jag jobb och började arbeta inom ett amerikanskt företag som hade kontor i Europa, bland annat i Stockholm. Oj, vad jag lärde mig mycket där.

1985 gjorde jag min första resa till USA och Los Angeles. Efter 3 veckor var jag "såld" men det tog ytterligare 12 år innan jag faktiskt kom att bo i USA.

Den kanske största händelsen i Sverige 1986 var att Sveriges statsminister, Olof Palme, mördades. Jag minns fortfarande när jag hörde nyheten och den sorgesamma musiken som spelades i radion. Och berget av rosor som växte för varje dag på Sveavägen.

Jag har varit med om två stora kärnkraftsolyckor under min livstid - Tjernobyl och Fukushima. 1986 exploderade en reaktor i Tjernobyl och i Sverige varnades vi för att bland annat äta svamp, renkött och bär. Nu säger man att Fukushima troligen är en större olycka än Tjernobyl.
En annan stor världshändelse var att Berlinmuren föll. Det kändes nästan litet overkligt med scenerna som visades på TV när denna "konstruerade symbol" försvann mellan öst och väst.

Mobiltelefonen började komma så smått men de första modellerna var stora och klumpiga. Synen av människor i Stockholm med de stora mobilerna har jag fortfarande. Då var det en exklusiv vara, nu är det var mans ägodel.

Klädmodet var, ja 80-tals mode. ;) Det var axelvaddar (hade själv sådana plagg) och pastellfärgat. Benvärmare lär också ha varit populärt även om jag aldrig hade sådana.

På TV slog "Dallas" igenom med den elake JR. Det var en serie jag följde under ett bra tag men tröttnade när JRs bror Bobby kom tillbaka från de döda - eller var det en dröm hans fru hade haft? Då gav jag upp.
Svensk tennis fortsatte sin storhetsperiod med Mats Wilander och Stefan Edberg. Det var många timmar jag tittade på tennis på TV när svenskarna var framgångsrika. Och Ingemar Stenmarks storhetstid fortsatte alldels i början av 80-talet - han tog guld i OS 1980. Minns ni att man ändrade reglerna i olika grenar i utförsåkning - troligen mest beroende på att Stenmark vann allt - och att Sverige faktiskt avstannade när han åkte?

Tre jättehits från 80-talet - "Sommartider" med Gyllene Tider, "Like a Virgin" med Madonna och "Öppna Landskap" med Ulf Lundell. Här kommer Madonna. :)

Movie buff

Michael tyckte inte om att titta på TV. Däremot älskade han att titta på filmer. Det var ett gemensamt intresse som gjorde att vi såg hundratals filmer tillsammans. I stort sett varje kväll blev det en ny film eller del av en film hemma via videon eller DVDn. Vi var riktiga "movie buffs" (filmfantaster). ;) Även innan jag kom till USA tyckte jag om att titta på filmer. Tyckte det kunde vara roligt att dela med mig av en del filmer som jag sett under årens lopp och tycker om. Jag har länkat till alla om någon vill läsa mer.

En av de filmer som blev min favorit som liten flicka var "The Sound of Music" med Julie Andrews. Jag såg den flera gånger på bio med min pappa och min farmor. De tröttnade på den, men inte jag. :) LP-skivan gick varm hemma och det är nog den enda skiva jag slitit ut. När jag besökte Salzburg 1979 fick jag se vyer som jag mindes från filmen. Faktiskt tittade jag på filmen bara härom kvällen på TV.

I slutet av 70-talet och början av 80-talet kom några filmer som min pappa och jag verkligen uppskattade och tyckte om - "E.T The Extra-Terrestrial", "Star Wars"-serien (de tidiga filmerna) och "Close Encounters of the Third Kind". Filmer jag sett flera gånger.
Andra favoriter på 80-talet var "Die Hard"-filmerna med Bruce Willis (där han för varje scen blir allt smutsigare och blodigare ;)), "Back to the Future" med Michael J Fox och "Ghostbusters".

Några riktigt bra filmer från 90-talet är "Titanic" (musiken och scenerna är imponerande), "Independence Day" (Will Smith är "the American Hero :)), "Home Alone" (en rolig och litet söt film om en mycket finurlig kille), "Thelma & Louise" ("you go girls" ;) - två hemmafruar som blir alltmer "road warriors" allteftersom filmen går), "The Matrix" (det är en av mina absoluta favoriter av alla filmer jag sett - vilket piller väljer du?), "A Time to Kill" (en stark film om hur ras spelar roll i södern i USA) - bara för att nämna några.

Julia Roberts och Sandra Bullock har gjort många bra filmer och jag tycker om båda skådespelerskorna.

Några filmer där Julia Roberts är riktigt bra är "The Pelican Brief" (en film om konspiration på hög nivå), "Pretty Woman" (gatflickan som blir en fin dam :)), "Ocean's Eleven" (denna film har många bra skådespelare förutom Julia Roberts, bland annat George Clooney och handlar om ett otroligt sofistikerat rån i Las Vegas), "Erin Brokovich" (en sann historia om en helt vanlig mamma som får ett kraftbolag här i Kalifornien att bli indraget i en av de allra största rättegångarna i USA), "Flatliners" (en grupp medcinelever som experimenterar med döden).

Sandra Bullock har gjort många bra filmer - några är "The Net" (identitetsstöld och konspiration som leder till att Sandra får bygga upp sitt liv igen), "Miss Congeniality" (FBI-agenten Gracie Hart förvandlas från ful-snygg agent till deltagare i Miss USA-tävlingen - gillar hennes charmiga roll i den här filmen), "The Blind Side" (en fin historia om en hemlös ung pojke som tas om hand av Sandra och hennes familj. Pojken blir till slut en All American Football-spelare). Sandra spelar också med i filmen "A Time to Kill" som jag redan nämnt.

På den manliga sidan är Tom Cruise, John Travolta, Matt Damon, Kevin Spacey, Will Smith och Leonardo DiCaprio några som gjort många bra och sevärda filmer. Några som fångat mitt intresse är:
Tom Cruise - "Mission Impossible - Ghort Protocol" (de specialeffekter som finns i den här filmen är rätt otroliga), "Minority Report" (en fascinerande film om så kallade "pre-crime" poliser, dvs man kan förutse brottet innan det sker).
John Travolta - "Saturday Night Fever" (mest för musiken som 70-tals diskomusik), "Phenomenon" (en charmig och gråtmild film om en man som utvecklar övernaturliga förmågor och den förföljelse som han utsätts för).
Will Smith - "Men in Black" (superhemliga agenter som bekämpar utomjordingar här på Jorden), "Enemy of the State" (trots att den här filmen kom ut redan 1998 är den nog mer aktuell än någonsin eftersom den visar övervakningssamhället som finns genom NSA - omfattningen av denna övervakning har ju framkommit det här året - och hur man som oskyldig kan råka riktigt illa ut om man har otur), "The Pursuit of Happyness" (en film med mycket "feel-good" och med ett buskap att man faktiskt kan förändra sitt liv).
Leonardo DiCaprio - har redan nämnt "Titanic", en av hans senare filmer "Inception" är fascinerande där mycket utspelas i drömmens värld där man stjäl hemligheter från människors undermedvetna och det "perfekta brottet" planeras.
Kevin Spacey - han spelar också med i "A Time to Kill", "K-Pax" - ytterligare en "hjärntänjande" film ;) där Kevin Spacey säger sig vara från en annan planet (K-Pax) och man aldrig riktigt vet om han är en person som har tokiga idéer eller om en utomjording tagit över hans kropp.
Matt Damon - han var med i "Ocean's Eleven", de tre "Bourne"-filmerna: "The Bourne Identity", "The Bourne Supremacy" och "The Bourne Ultimatum". Jason Bourne, en profesionell mördare, med action på högsta nivå.

Känner att det finns fler filmer jag vill dela med mig av men listan har blivit tillräckligt lång idag.

Igår var det knytkalas inne i Mt Shasta. Mycket god mat och trevliga pratstunder. Jag var litet tidig så tog en promenad i omgivningarna.

God fortsättning!

I Sverige önskar vi varandra god fortsättning nu under helgerna. Har aldrig hört något liknande uttryck här i USA. Kanske någon annan vet? Merry Christmas och Happy Holidays är det man oftast säger till varandra.

Idag firar amrisarna sin jul och det märks här i Weed. Knappt några bilar syns till och det verkar väldigt lugnt. Däremot såg jag märkligt nog sopbilen svänga förbi tidigare! Trots att Christmas Day (juldagen) är en allmän helgdag finns det nog fler som arbetar här i USA än vad man gör i Sverige.

Igår tittade jag faktiskt både på Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson. Såg att Nalle Puh och the Lion King hade fått komma med i Kalle Anka-programmet. Har inte sett det på många år eftersom SvT Play inte har det - det jag tittade på igår fanns hos YouTube. Karl-Bertil är en klassiker och jag har nog sett programmet i stort sett varje jul sedan det kom ut 1975.

Det slog mig igår att det var första gången jag inte kunde prata med min mamma på julafton. Även om jag inte fick prata med henne blev det ett trevligt samtal med en av mina kusiner. Telefonen ringde på eftermiddagen och det var en av mina Stockholms-kusiner som ville önska God Jul. Vi är bara 5 kusiner - min släkt är som sagt liten. :)

Min julafton förflöt som i stort sett vilken dag som helst men på kvällen kokade jag i alla fall risgrynsgröt. Arborioris tycks fungera lika bra som grötris. Gott med litet tomtegröt. :)

Eftersom tomtens stora dag är den 25 december i USA tycker jag att den här fina dikten passar - "Tomten" av Viktor Rydberg.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Det var då en välsignad jul ...

Åh vad det är skönt att inte behöva ställa väckarklockan och att kunna göra saker hemma som jag inte annars riktigt hinner med. Men dagarna går för fort tycker jag. Har redan varit ledig litet drygt 3 dagar. Jag har absolut inga problem att sysselsätta mig även om jag hittills mest varit hemma.

Julen i Weed känns inte särskilt påtaglig. Det finns inte mycket julpynt och i mataffären idag såg det ut som det brukar göra. Ovanligt låg profil känns det som. Mitt lilla julpynt har tagits fram och pryder i sin enkelhet. :)

Dan före dopparedan är det fortfarande här på västkusten. De flesta amerikaner gör ingen stor sak av den 24 december utan det är den 25 som är den dag då man öppnar julklappar och äter julmat. I morgon är affärerna öppna som vanligt och posten delas ut som vilken vardag som helst.
Jag har köpt arborioris för att kunna koka risgrynsgröt i morgon. Det blir nog det mest juliga jag äter. Eftersom vi har så få affärer här finns inte mer "exotisk" mat som man annars kan hitta i större mataffärer och kanske i specialaffärer. Jag tänker då på inlagd sill, kanske till och med skandinavisk, rökt lax osv.

Planerna är att titta på Karl-Bertil Jonssons julafton och höra hans ömma moder säga "Det var då en välsignad jul". :) Jag har faktiskt inga direkta planer för morgondagen men på juldagen - Christmas Day - blir det troligen att jag åker till ett stort knytkalas inne i Mt Shasta. Det brukar vara många som kommer och det serveras mycket god mat.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Nuförtiden kommer de flesta julhälsningar via epost och Facebook. Det här julkortet kom dock via vanliga posten från Sverige. :)

Nu blir det ljusare

Tänk att det vänder nu och blir ljusare. Idag är det årets mörkaste dag - vintersolståndet eller winter solstice på engelska.
First Day of Winter kallar man också den här dagen i USA. Trots att vintern började för flera veckor sedan.

Idag känns det mer som vår i luften med runt +10 än en vinterdag. Förra året vid denna tiden var hela Mt Shasta-området täckt av ett tjockt lager snö, vi hade flera mycket stora vinteroväder - ett av dessa blåste av delar av taket i det hus jag då hyrde och många hus skadades i Weed på grund av vindarna. Det var kallt och snön och isen låg intakt under flera veckor.

En av de saker jag verkligen uppskattar med att bo litet längre söderut (Weed ligger på ungefär samma breddgrad som Rom) är att det aldrig blir så mörkt som det är i Sverige. Här i Weed går solen upp runt halv åtta på morgonen och det blir mörkt runt 17-tiden. Det är skillnad mot hur det är i Stockholm så här års. Det är dagsljus under 9 timmar i Weed - i Stockholm just nu är det ljust under bara 6 timmar.

Berget idag med bara litet snö högst upp.Ovanligt att se så litet snö så här års.

Många människor börjar bli oroliga för att hela Kalifornien och delar av västra USA är inne i en "mega drought", dvs en torka som pågår under många år. Eftersom Kalifornien får stora delar av sitt dricksvatten från snötäcket uppe i bergen vet man inte vad som kommer att hända om det inte kommer ordentligt med snö under denna vintern. Jag har en karta i högerspalten på bloggen som visar torkan och hur märkligt det än låter så har vi alltså en omfattande torka även mitt i vintern.

Besökte Mt Shasta idag och litet jul var det allt även om julpynt och prydnader har en låg profil.

West Miner Street - Yreka

Yreka - den stad som är störst här i Siskiyou County med runt 7700 personer. Staden som är den påtänkta huvudstaden för State of Jefferson.

När C och jag var där i september tog jag några bilder på West Miner Street. Den del av Yreka som klassats som ett "Historic District".
I USA finns något som heter "The National Register of Historic Places". En lista över områden, byggnader, objekt osv som anses vara värda att bevara. West Miner Street i Yreka finns med på den listan.
Många byggnader uppfördes i slutet av 1800-talet och det anses vara gammalt här i "the Wild West". ;) För en svensk person är det ju nästan "nybyggnation" - det som "bara" är litet drygt 100 år. Gamla Stan i Stockholm har gamla byggnader!

Yreka - uttalas "/waɪˈriːkə/ wy-REE-kə" är en helt vanlig, litet intetsägande stad med Walmart, JC Penney, McDonald's osv. Men så helt plötsligt kommer man till den gamla delen som är helt annorlunda. Det finns en del affärer, ett par restauranger - till och med en "sports bar".

Jag åker till Yreka egentligen bara när jag behöver handla litet mer. Då blir det ett besök hos Walmart och kanske JC Penney. Men West Miner Street är också verkligen värt ett besök.
Man bör se upp när man talar om Yreka i telefon. Jag hade bokat en hyrbil - Hertz har faktiskt hyrbilar i Yreka - som jag skulle hämta i Yreka. Det visade sig att damen jag pratat med hos Hertz centrala kundservice hade bokat min bil i staden Eureka i stället! Eureka ligger i Kalifornien men vid kusten.

Yreka var också ett säte för guldruschen på 1800-talet. Många kom till de här trakterna för att finna guld.
På tal om guld. I USA finns ett lotteri som heter Mega Millions. Igår var prispotten uppe på $648 miljoner! Tydligen var det två personer som hade de vinnande numren - en kvinna från Georgia och en person från Kalifornien - och de får dela på denna enorma prissumma.Jag kanske borde ha köpt en lott.

Snart jullov

Fortfarande minns jag känslan när jullovet närmade sig och några veckors ledighet var det som alla såg fram emot.
Så känner jag nu när vi bara har två dagar kvar innan skolan stänger för jullov.

Jag går enbart på vilja nu. Känner mig väldigt trött efter denna sensommar och höst och alla de förändringar jag varit med om. Egentligen skulle jag ha behövt vara ledig efter min resa till Sverige men det gick ju inte då semestern inte riktigt räckte till det också.
Nu har vi nästan exakt två veckor då vi är lediga. Vi har förmånen att vara lediga utan att behöva ta semester men att ändå få betalt. I alla fall får vi betalt för de flesta dagarna.
Två dagar är faktiskt så kallade "furlough days" som alla inom skolan skall ta. Det är dagar då vi inte får betalt - det var ju det beslut som fattades tidigare inom skolan, dvs att lönerna sänktes på grund av den dåliga budgeten. Man valde att ta två "furlough days" kring jullovet när terminen är slut och eleverna inte har fler kurser. Det finns fler "furlough days" som kommer under våren.

Min skola har ett så kallat "semester" system. Man har en höst- och vårtermin och en kortare sommarsession. En del college och universitet har så kallade "quarter" system och det innebär att de har fyra "terminer" under ett år. Mycket kortare terminer givetvis än vad vi har.

Det skall bli skönt att inte behöva stiga upp när det är mörkt ute och att inte behöva jobba sent. Att kunna styra dagarna och inte behöva finnas till hands för lärare och elever.
Förhoppningsvis skall det finnas tid och energi till att gå inombords och känna efter vad jag skall göra framöver. Eftersom i stort sett allt är klart kring min mammas dödsbo har jag större frihet. Tror inte att jag egentligen riktigt fattat det ännu.

Det blir inga resor under jullovet utan jag skall vara i Weed och använda tiden till funderingar och att återhämta mig.
Vi har ingen julrusch här och det kommer säkert att bli mycket lugnare kring skolan när terminen är över.

Den här veckan har alla elever "finals", dvs slutprov för varje kurs. Det är en helt annan stämning inom skolan eftersom alla räknar ner och många elever åker hem till sin familj när slutproven är klara.
Snart är det jullov. :)

En av Carl Larssons fina målningar - jullov från en svunnen tid.

Bilden lånad från Wikigallery.org

Julmusik och julpynt

Som trogna läsare av bloggen troligen vet vid det här laget är att jag inte direkt firar varken jul eller andra stora helger. Litet risgrynsgröt på julafton och YouTubes Karl-Bertil Jonssons underbara julsaga tycker jag hör till men annars blir det inte mycket julfirande.

Så här "konstig" ;) har jag inte alltid varit utan jag firade jul med julklappar, julpynt och julmat tills jag var i övre tonåren. Men när jag var runt 20 bestämde mamma, pappa och jag att vi inte skulle ha julklappar längre. Vi tyckte det mest var jobbigt faktiskt att trängas ute bland folk i affärerna i Stockholm så vi skippade den traditionen. Vi hade julgran ett tag till och litet julpynt. Julmaten hade vi faktiskt ända tills det att jag kom till USA - inga stora mängder men litet inlagd sill, rökt lax, risgrynsgröt och skinka.

Eftersom Michael också var en "konstig typ" ;) och inte firade jul blev det inte att jag anammade amerikanska jultraditioner. Vi gick faktiskt ut och åt middag på Christmas Day på en restaurang. I USA firar man ju inte julafton utan den stora dagen infaller på Christmas Day, dvs Juldagen. Michael och jag hade ingen gran och jag satte upp bara litet julpynt.
När Michael gick bort och jag sedan har levt själv har det blivit ännu mindre jul i mitt hus.

Min mamma firade jul själv vilket jag också gjort de senaste åren. Eftersom jag inte bryr mig så mycket om att det är jul går det riktigt bra. Troligen blir det litet risgrynsgröt även i år och Karl-Bertil vill jag gärna se. Men annars är det som vilken annan dag som helst tycker jag. Eventuellt kommer jag att vara med på ett knytkalas på juldagen - det har jag varit med på under flera år. Folk tar med sig god mat och det bjuds på musik.

I USA pyntar man med julpynt och julgran redan i slutet av november. Thanksgiving-helgen är startskottet för den tidiga julstarten. Jag tittade idag i min kartong med det lilla julpynt jag har och kommer troligen att sätta upp några saker. Men det blir först helgen innan julafton.

En liten tomte att hänga upp.

Ett fint hjärta som kan hänga i ett fönster - en gåva från min mamma.

Två fina halmstjärnor som också hängs upp.

En julklapp som jag gav min mamma för några år sedan. Eftersom jag tyckte mycket om den tog jag med mig den till USA nu efter mammas bortgång.

Och så öppnar man dörren. ;)

Litet julmusik kan vara kul - det är ju bara en gång per år som det är jul. Igår gick P4 Bjällerklang-programmet genom min dator - tyckte riktigt bra om deras val av musik: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3034

YouTube hade också en trevlig mix av amerikansk julmusik:

Natten går tunga fjät ...

Smyger igång litet i förväg med Lucia redan idag. Denna fina högtid som inte alls finns i USA. Tänk vad man går miste om när det gäller stämning och skönsång.

Min barndoms Luciamorgnar bestod av att mamma och jag klädde oss i fina, vita "nattlinnen". Jag fick vara Lucia och mamma tärna. Det bullades upp med lussebullar och kaffe och så väckte vi pappa. Det var ju bara vi tre så det blev ett litet Luciatåg.

När jag sedan började i skolan var det självklart Luciatåg även där. Jag var tärna flera gånger men jag blev också utsedd till Lucia.
Till och med när jag jobbade hade vi ett Luciatåg och jag fick återigen vara Lucia.

En av de absolut finaste Luciakonserter jag varit på var i Globen i Stockholm där Adolf Fredriks musikklasser sjöng. Det var mycket gåshud och pirr under den konserten. :)
Och jag har sett otaliga Luciakonserter på TV. Under några år på 70-talet skulle det vara litet mer alternativt och man hade småbarn som inte riktigt kunde hålla tonen (helt förståeligt). Nu har man, som tur är tycker jag, återgått till de mer traditionella Luciatågen med mycket duktiga körer.
Jag är mycket tacksam över att SvT Play lägger ut denna konsert på nätet. Den skall jag titta på över helgen eftersom det brukar vara mycket stämningsfullt.

Lucia är nog en av de mest älskade svenska högtiderna. Och med rätt. Jag läste för flera år sedan att Nobelpristagarna blev helt tagna av Luciatåget som kommer och lussar. Och jag kan förstå varför. Det är exotiskt och stämningsfullt med alla ljus och de fina sångerna.

Här är ett litet klipp från en av Luciakonserterna i Globen med Adolf Fredriks musikklasser.



Igår kom min chef med en liten julgåva till mig och min kollega. Vi fick varsin kartong med Comice Pears från en av de mest kända amerikanska företagen som säljer frukt"korgar" - Harry & David. Comice Pears lär vara en av de sötaste päronsorterna som finns. Det blir gott med litet frukt som dessert. :)

Amerikanska bostäder

Efter ytterligare en riktigt kall natt känner jag mig litet utmattad av kylan - både kroppsligt och mentalt. Jag är absolut ingen vintermänniska utan mår mycket bättre när det är varmare. Och jag reflekterar över skillnaden mellan till exempel amerikanska och svenska bostäder.

Min hyresvärd betalar för kabel-TV där jag nu bor och bland annat kan jag se kanalen HGTV - Home & Garden Television. Kanalen där man renoverar bostäder, letar efter bostäder och tar upp allt som överhuvud taget har med bostäder att göra. Ett av programmen tycker jag är rätt kul att titta på - House Hunters. Där letar folk efter bostäder här i USA och i utlandet. Och jag slås av hur olika man bygger i USA och i andra länder. Nu har jag ju bara bott i Sverige förutom i USA men jag tycker det är rätt solklart att byggstandarden i Sverige är så mycket bättre än i USA. Något som sades i ett avsnitt av House Hunters häromdagen var (ett yngre par letade bostad) att man hellre ville ha ett fristående hus eftersom man annars skulle höra grannar och grannarna kunde höra vad som pågick i deras bostad. Självklart kan man höra grannar även i Sverige i flerbostadshus men det är ändå ett mycket dämpat ljud för det mesta. I USA är väggarna oftast papperstunna. Det är inget påhitt utan ett faktum - jag har personlig erfarenhet från flera bostäder med papperstunna väggar. När jag var i mammas lägenhet i augusti hördes litet ljud från andra lägenheter men det var så obetydligt att jag inte ens tänkte på det.

Och det där med fönstren som också skiljer sig. Ungefär hälften av USAs bostäder lär ha englasfönster (single paned windows). Numera har man väl ofta i Sverige till och med tre glasrutor. När jag nämnde det på jobbet alldeles nyligen fattade ingen vad jag pratade om - treglasfönster är nog okänt i Kalifornien.

Det är inte bara standarden på bostäder (som oftast verkar vara mycket högre i Sverige) som skiljer sig mellan länderna utan också hur bostäderna är "upplagda". Här i Kalifornien är en hall mycket ovanlig. Man kommer oftast rakt in i vardagsrummet - som oftast också har heltäckningsmatta. Praktiskt heller hur? ;)
Vardagsrum och kök hänger oftast ihop. Det kanske är det vanligaste nuförtiden även i Sverige. När jag bodde i Sverige bodde jag bara i bostäder med separata rum.
I USA är det vanligt i en litet större bostad med ett så kallat "master bedroom". Och i direkt anslutning till detta "master bedroom" ligger ett badrum. Och har det "his and her sinks" är lyckan total ;) om man får tro prorammet "House Hunter". Sedan finns det oftast ett eller flera ytterligare sovrum och möjligen även flera badrum.

I Sverige säger vi ju till exempel 3 rum och kök. I USA säger man "3 bedroom home". Man nämner oftast inte vardagsrum, kök eller andra rum. Jag har ett "2 bedroom townhouse". På nedre plan finns ett kombinerat kök och vardagsrum med ett så kallat "half bath" (dvs toalett och tvättställ). På övre plan har jag två sovrum och ett "full bath" som också har badkar/dusch.

I min lilla lägenhet i Kärrdal fanns en stor klädkammare men i USA är oftast garderober inte riktigt lika vanliga och stora. De hus"jägare" man ser hos HGTV blir fullkomligt överlyckliga när de ser en stor "walk-in closet" - där oftast kvinnan säger att den är hennes! ;)

Något annat som är mycket stort i USA (kanske det är det även i Sverige) är "granite countertops" och "stainless steel appliances" i köket. Finns dessa är det nästan en garanterad succé. Jag har aldrig bott i ett hus här i USA med varken det ena eller det andra.

Ibland känner jag att vanliga bostäder känns väldigt fyrkantiga och förutsägbara på något sätt. Kanske ett så kallat "hobbit house" vore något. :)

Bilden lånad från nätet.

Arktisk rekordkyla i Kalifornien

Efter litet drygt 16 år här i "höglandet" i nordligaste Kalifornien kan jag nog lugnt påstå att den gångna natten var den kallaste jag varit med om. När jag bodde i nordöstra Oregon innan Michael gick bort hade vi några riktiga kalla nätter men här i Weed och Mt Shasta har jag inget minne av att det varit så kallt under de år jag bott här.

Dagens Nyheter har till och med en artikel om kylan i Kalifornien - som nått långt söderut - och dödsfall som skett på grund av det mycket kalla vädret. http://www.dn.se/nyheter/varlden/kylan-tog-fyra-liv-i-kalifornien/. Det stora jordbruksområdet längre söderut i Kalifornien, där man odlar frukt och grönsaker året runt kommer nog att drabbas hårt av kylan.

Det verkar faktiskt som om största delen av USA kommit in i en "miniistid". Den här kartan från The Weather Channel visar hur kallt det är just nu i USA (runt 12/13-tiden på söndagen Pacific time/västkusttid - alla temperaturer är i Fahrenheit så de måste räknas om. Men det är bara några få plusgrader till ned mot -20/30 i nästan hela USA mitt på dagen. Med vindfaktorn lär det vara runt -50 i staten Minnesota. Noteras kan att hela kontinentala USA ligger mycket längre söderut än till exempel Sverige. Stockholm ligger på samma breddgrad som nordligaste Kanada.

Bilden lånad från The Weather Channel.

Att ha en sådan stark kyla i början av december är mycket ovanligt och man talar om köldrekord som bryts på löpande band.
Hus i Kalifornien är inte byggds för riktigt låga temperaturer. Inte ens i nordligaste Kalifornien där vi har vinter ca 5 månader/år. Jag var uppe med jämna mellanrum under natten och kollade de, redan låga, inomhustemperaturerna och jag hade en kran som hade ett litet vattenflöde så att ledningarna inte skulle frysa. Det verkar som om vattenledningarna klarat sig men det är fortfarande kallt inomhus. Jag hade till och med en del is på insidan av fönstren. Och detta trots att jag nu har tvåglasfönster. Som tur är skiner solen så litet varmare blir det.
Det ovanliga är att kylan har hållit i sig så länge och den kommande natten skall också bli kall. Kanske inte fullt lika kall men jag kommer fortfarande att behöva kolla huset med jämna mellanrum. Min stackars bil startade knappt i går kväll när jag startade upp den för att värma upp den. Skall ge mig ut om en stund igen och se om den startar.

Efter fredagens snöoväder blev det otroligt halt. När jag gav mig ut för att skotta igår var det läge att ta fram mina Yaktrax igen. Den här vintern måste jag hålla mig på fötterna.

De här kängorna fick jag faktiskt av en bekant för några månader sedan. Hon behövde de inte längre. Allt trevligt med gratis skor. :) De var perfekta i halkan och snön.

Det hade inte kommit särskilt mycket snö men det blev vitt i Weed.

Många har stora vedstaplar eftersom de har vedspisar. Tyvärr har inte jag en sådan spis.

Jag bor precis vid en korsning innan man kommer fram till skolan och där blev det glashalt. Tyvärr har collegeungdomarna missbrukat halkan med sina bilar. Dumdristigt är milt och snällt uttryckt. Vill inte använda allt för fula ord här på bloggen. :)

Spårbar post

Oj vad det är svårt att hålla min bostad varm nu när det blivit rekordkallt i hela västra USA. I morgon natt talar de om nya köldrekord. Nästan hela USA verkar vara nedfryst just nu. En stor isstorm lämnade ett par hundra tusen personer strömlösa i Texas. Hos Dagens Nyheter läste jag om stormen Svens framfart och människor som tragiskt omkommit i Sverige.
Idag har det snöat för första gången sedan förra vintern. Det har blåst kallt och vägen utanför huset ser väldigt hal ut. I morgon får jag nog ge mig ut och skotta. Och då kommer mina Yaktrax fram eftersom jag absolut måste stå på fötterna denna vinter!

Den senaste tiden har jag beställt en del från olika företag och att kunna följa paketens färd över USA är perfekt tycker jag. Och som jag alldeles nyligen berättade om tog ett av paketen en extra omväg av någon anledning via Texas och New Mexico. Hade jag inte kunnat spåra paketet hade självklart jag undrat vart det tagit vägen. Nu kunde jag följa "resrutten".
Just nu väntar jag på ett par saker och FedEx har ett meddelande på sin hemsida "A winter storm is causing delays and disruptions across the U.S." Detta oväder kommer säkert försena mycket post.

Postgången mellan Sverige och USA tycks ha varit litet i "obalans" för mig i alla fall eftersom en viktig försändelse från begravningsbyrån inte kom fram utan fick skickas på nytt. Den hade skickats med vanlig post och det fanns alltså ingen möjlighet att spåra den. När den andra uppsättningen papper kom fram till mig och jag skulle skicka tillbaka till ett försäkringsbolag i Sverige tvekade jag inte att betala extra för snabb post med spårning för att få skjuts på det hela. Det var inte billigt - runt $45 för något som heter Priority Mail Express. Spårningsnummer fanns och jag följde kuvertet till San Francisco. Sedan tycktes det ha försvunnit ut i tomrymden men som tur var dök det upp hos tullen i Sverige och igår kom det fram till mottagaren.

När jag skickade in papper för mitt green card och för att ansöka om amerikanskt medborgarskap använde jag alltid spårbar post. I stort sett alla paket i USA, från företag där man beställt varor, sänds så att man kan spåra via antingen posten (USPS), UPS, FedEx osv.
När jag bodde i Sverige fanns inte alls denna möjlighet i den utsträckning som den verkar göra idag. Efter en snabb koll hos Posten i Sverige ser jag att man kan skicka en hel del med spårning.
Tycker om den här tjänsten eftersom man annars inte har en aning om vad som kan hända med brev och paket som är viktiga.

Det har hänt mycket sedan The Pony Express. :) Det var en postservice som leverade brev, tidningar, paket osv mellan östra och västra USA, bland annat Sacramento i Kalifornien, mellan 1860-1861.

Bilden från Wikipedia.

Brev från Nordea och fin julklapp

Bloggvärlden är allt rätt fantastisk. För några veckor sedan fick jag ett mail från en bloggläsare där han skrev att han väldigt gärna ville skicka den svenska väggalmanackan min mamma brukade skicka - som tack för en trevlig blogg. Sådana mail är roliga att få! :)
Jag skrev tillbaka att jag ju nu hade en svensk almanacka (den jag köpte) men att han självklart fick skicka den som jag brukat få om han ville. Igår var det julafton i förväg när jag gick till min postbox och fann en svensk almanacka där! Så fantastiskt snällt och omtänksamt. Tack P! Svenskare än så här kan det väl knappt bli. :)

Inte bara den svenska almanackan fanns i min postbox utan även ett brev från Nordea med rubriken "Amerikanskt regelverk påverkar dina banktjänster". Jag läste men blev inte riktigt klok på exakt hur det skulle komma att påverka mina bankkonton. Tur att Nordea har "amerikansk kundtjänst", dvs öppet 24/7. Jag ringde via mitt svenska telefonnummer jag har hos Skype - gillar verkligen att man kan ha ett svenskt telefonnummer via Skype - och mannen jag pratade med kunde bekräfta att för mina vanliga bankkonton skulle det inte bli några förändringar. Jag drog en lättnadens suck.
Det intressanta i brevet var att vissa tjänster som de skulle fortsätta att tillhandahålla gällde överallt i USA - förutom Kalifornien! Denna stat med så många regler och bestämmelser som gör att vi faktiskt särbehandlas. Inte konstigt att allt fler som bor i Kalifornien flyttar till andra stater - framför allt Texas (kanske blir ett inlägg om detta). Bland annat skriver Nordea "Kunder som har kreditkort från Nordea kan fortsätta att använda sina kort och vi kan sluta nya kreditkortsavtal eller förlänga befintliga krediter, förutsatt att kunden inte befinns i Kalifornien".

För inte så länge sedan skrev jag om nya bestämmelser - FATCA (Foreign Account Tax Compliance Act) - och hur de kommer att påverka personer som är amerikanska medborgare. Brevet jag fick igår har med liknande lagar att göra. FATCA gäller om man har utländska bankkonton oavsett var man bor i världen. Och bodde jag i Sverige skulle jag (om jag förstått det hela rätt) även då omfattas av dessa bestämmelser då jag är amerikansk medborgare.
http://bo-i-usa.blogspot.com/2013/10/avsaga-sig-sitt-medborgarskap.html
FATCA skrevs under som lag redan under 2010 men det blir först från den 1 juli 2014 som det blir mer påtagligt för amerikaner med utländska bankkonton. Eller amerikanska medborgare som bor i utlandet.

Den arktiska luften har nu nått Weed och norra Kalifornien. Och det kommer att bli ännu kallare. Mycket kallare. Saknar välisolerade svenska hus just nu!

Minnen från 70-talet

Nyligen skrev jag om mina (och massmedias) minnen från 60-talet. Varför inte även friska upp minnet från 70-talet? :)

Jag gick på högstadiet och gymnasiet i Mörbyskolan i Danderyd. Dit fick vi, som bodde i Enebyberg, ta vanlig buss och det var en stor omställning från att kunna ha promenerat till skolan.
Min mamma började yrkesarbeta igen som lärare och det var också en stor omställning att hon inte längre var hemma.

Miljörörelsen växte sig starkare på 70-talet och vi hade även något som hette "oljekris" i Sverige när många gatulampor var släckta i Enebyberg och alla sänkte inomhustemperaturen.

Dagens Nyheter har haft några artiklar om vad som hände under olika decennier och för 70-talet nämndes bland annat att tågluffandet växte och att "medelklassbarnen åker på språkresa". Jag har faktiskt aldrig tågluffat men språkresor blev det flera stycken. Min första språkresa gick 1977 till Isle of Wight strax söder om England. Jag och min kompis K åkte och det var första gången jag flög utomlands utan mina föräldrar. Vi bodde hos en enkel arbetarfamilj där föräldrarna ibland pratade "cockney"! Inget man ens förstår om man inte kan cockney. Trots viss cockney blev min engelska helt klart bättre under den resan.
Sommaren därpå åkte M och jag på språkresa till Frankrike. Vi valde att åka till Medelhavet och staden St Raphael där vi såg akvedukter från romartiden, palmer och det blå Medelhavet. Jodå, vi lärde oss en hel del franska trots allt. ;) Där träffade jag en tjej från Schweiz som jag faktiskt fortfarande har kontakt med och som jag hälsat på i Schweiz.

Och självklart skulle även tyskan tränas. 1979 åkte M och jag till Salzburg i Österrike. Troligen den trevligaste och mest intressanta av språkresorna. Salzburg är en mycket mysig stad och där åt vi Liverwurst och knödeln och vandrade i isgrottor och gjorde annat trevligt.

I Sverige fick man den femte semesterveckan på 70-talet och jag minns att det fanns sommarjobb som inte var särskilt svåra att få. Jag arbetade några veckor under sommaren 1979 i ett par olika affärer. Bland annat en mycket trevlig bokhandel som tyvärr inte finns kvar längre.

Fortfarande använde man fasta telefoner, skrev brev och vykort. Those were the days. ;)

Tydligen öppnade Sveriges först McDonalds 1973. Intåget av "fast food" började. Och Dagens Nyheter påminde mig om något som var populärt på 70-talet - Hawaiikassler. Det minns jag att jag åt.

Minikjolar och platåskor var trendigt. :) Jag hade faktiskt platåträskor! Och minikjolen minns jag också. Och man handlade hos Gul & Blå. Minns ett par mycket utsvängda och lågt sittande jeans som jag var stolt över. Ja ni. ;) Och mönstrade kläder var stort på 70-talet.

Bilden lånad från nätet.

Populära TV-serier var "Familjen Macahan", "M.A.S.H" och "Monty Python's Flying Circus. Jag har tittat på alla dessa.
Och musiken blomstrade - ABBA slog igenom och David Bowie och Rod Stewart var stora.
Och det här var en riktig "landsplåga" - In the Summertime med Mungo Jerry.

Första advent med dubbdäck

Hela november har varit ovanligt varm och solig. Ingen snö och inga stora oväder som dragit in. Nu skall det bli "andra bullar" tydligen. En arktisk luftmassa från Gulf of Alaska kommer att svepa ner över västra USA och de talar om rekordkallt! Jag kommer med säkerhet att huttra under den närmaste veckan - både utomhus och inomhus. Att värma ett hus i Kalifornien när det är -10 grader går inte särskilt bra. Temperaturerna kommer säkert att vara mycket svala inne i mitt hem. Det blir många lager och mycket fleece. Tur att mitt arbete i alla fall är varmt.

Eftersom de också talar om snö var det därför hög tid att sätta på dubbdäcken. Jag har faktiskt kört med sommardäck ända fram tills nu då det varit så varmt och vi har haft barmark. Igår gjorde jag emellertid slag i saken och tog min bil till Les Schwab utanför Mt Shasta. Den i Weed var stängd.
Jag blev omhändertagen med en gång av M, som hjälpt mig med mina däck under flera år. Trevligt att bli igenkänd och M tar sig tiden att göra ett riktigt bra jobb. Nu smattrar dubbarna mot vägen när jag kör. Som trogna läsare av bloggen vet kan vi få enorma mängder med snö och ha snö, halt och kyla under flera månader. Att köra med sommardäck skulle jag aldrig göra. Dubbdäck eller 4-wheel drive är nödvändigt här i bergen.

Solen sken igår och det var riktigt varmt så jag stod utomus och väntade på att jobbet skulle bli klart. Ingen dålig utsikt jag hade. :)

Les Schwab/Bill Ackerman - där man kan få däck bytta utan kostnad om man köpt hos dem.

Utsikt över Mt Eddy-bergen

Black Butte - en liten "kopia" av berget Mt Shasta fast i svart, vulkanisk bergart.

Och så berget! :)

Min fina, lilla adventsljusstake har återigen fått komma fram idag. Jag har litet svårt att fatta att det faktiskt redan är första advent idag. Men almanackan visar 1 december. Kan tyvärr inte ställa den i något fönster eftersom jag måste kunna dra ner persiennerna när det blir mörkt - bor nu så att det är mycket insyn.

En dag för tacksamhet

Solen skiner och vi är lediga idag. Thanksgiving-helgen har svept in över USA. Kanske USAs största helg. En helg som nästan är större än julen.

Idag samlas familjer och äter kalkon och andra godsaker. Jag skulle egentligen ha hälsat på hos J men av olika orsaker blev det inte så. Jag kommer ändå njuta av en ledig dag. :)

Det är lätt att ta mycket för givet men en dag som Thanksgiving är en bra tid för reflektion över saker att vara tacksam för. Att ha hälsan, vänner, en bostad, ett arbete, en bil, mat på bordet, osv.
Jag fick goda nyheter från begravningsfirman i Sverige - de kommer att snart skicka en redovisning som egentligen är det sista som skall ske - förutom deklarationen nästa år som de också tar hand om. Något att också vara tacksam för. Att kunna lägga allt detta bakom sig och börja se framåt. Och jag kommer att kunna betala av ett studielån jag har sedan min tid som elev här i USA. Det ser jag verkligen fram emot att kunna göra. :)

I morgon är det USAs största readag under året - Black Friday. Läste hos Dagens Nyheter att man skall införa Black Friday även i Sverige. En anledning till att man har Black Friday i USA är att många är lediga just kring Thanksgiving-helgen. Eftersom vi knappt har några affärer här lär det inte märkas direkt men man kan fynda just denna dag. Numera kan man också fynda via nätet.

Fick också veta att min blogg kommit med i en topplista för bloggar även i år. http://www.cisionnewsroom.se/kategori/bloggtopplista/
Jag startade min blogg i november 2006 och ett av mina första inlägg handlade just om Thanksgiving. Jag är tacksam att fortfarande känna lusten att skriva och att det finns ett intresse att läsa min blogg. :)

Och i kväll går en av mina favoritfilmer på TV - The Matrix!

Happy Thanksgiving till alla!

Den här lilla glasprydnaden skickade jag till min mamma som en gåva (hon tyckte mycket om just rödhakar) och när jag var i Sverige tog jag den med mig som ett fint minne. Den är jag också tacksam för.

Snigelfart

Har ni också varit med om att saker och ting ibland tycks gå väldigt långsamt? Nästan går åt andra hållet?
Just nu verkar en hel del i min tillvaro ha kommit in i snigelfart.

För ett par veckor sedan beställde jag en del från Amazon.com och det allra mesta har dykt upp i Weed utom ett paket. Det var på rätt väg men helt plötsligt gjorde det en märklig avstickare till Texas och New Mexico!?! Nu tycks det närma sig Weed igen så jag håller tummarna. Fördelen med att paket och liknande skickas med "tracking numbers" är ju att man faktiskt kan följa paketets "resa". Sidan hos UPS för just det paketet har en mycket lång lista vid det här laget över städer som mitt lilla paket besökt. Kanske det kommer innan Thanksgiving. Det vore ju ett riktigt Thanksgiving mirakel. ;)

Jag är den sortens person som vill att saker och ting skall bli gjorda och avklarade så att man kan gå vidare med annat. När jag själv kan ta tag i olika saker är det så jag fungerar. Men när man är beroende av andra kan det bli litet tålamodsprövande ibland.
För ungefär en månad sedan hade jag fått besked från begravningsbyrån (som hjälper mig med allt det praktiska efter mammas bortgång) att jag skulle få en redovisning i början av november. Nu är vi i slutet av november och den har fortfarande inte kommit. Jag har emailat min kontaktperson och jag antar att han haft fullt upp. Nu verkar det vara på gång i alla fall - hoppas jag.
Men i förra veckan fick jag ett email från min kontaktperson där han sade att han fått ett påminnelsebrev från ett försäkringsbolag eftersom de inte fått papper som skulle skrivas under av mig. Vilka papper undrade jag. Ingenting hade dykt upp i min postbox i Weed. Hela den försändelsen måste ha kommit bort. Och det är ju inte riktigt den sortens papper som man vill skall komma i orätta händer. Nu kom en ny uppsättning idag som tur var. Återigen var snigeln framme!

Att skicka papper så här via vanliga posten (eller "snail mail" som det kallas på engelska ibland) verkar väldigt gammaldags tycker jag. Skulle man inte kunna skicka via PDF/epost eller någon slags express- eller kurirpost och med "spårning"? Mina brev med underskrifter - som jag kommer att skicka tillbaka till Sverige - kommer i alla fall att gå via snabb post och med spårning. Finns ingen anledning tycker jag att inte skicka med den typen post. Då vet man ju i alla fall var försändelsen befinner sig om den inte kommer fram. Kanske Inre Mongoliet eller Sydpolen. ;)

I morgon är det dag före röd dag här i USA. Skolan har öppet som vanligt men vi har i alla fall inga kvällskurser. Jag ser verkligen fram emot att ha litet långledigt eftersom vi har Thanksgiving. :)

br/> Bilden lånad från nätet.

Besökare från rymden

Att titta upp på natthimlen har människor alltid gjort. Man har förundrats över stjärnor, kometer, och kanske gröna, små män. ;)

Bor man i en storstad är det inte lätt att se stjärnhimlen på grund av all belysning. Här i Weed däremot är det imponerande med alla stjärnor som syns. När jag bodde i Lake Shastina syntes Vintergatan väldigt tydligt och jag stod ibland och bara tittade upp på den svarta himlen med alla dess stjärnor.

Kometer ansågs förr ofta vara budbärare om krig och andra händelser som påverkade jorden. Vissa har blivit väldigt starka och man har kunnat se dessa "resenärer" utan att ens ha ett teleskop.
En sådan komet var Hale-Bopp. Den syntes i april 1997 både i Sverige och här i norra Kalifornien. Den var en följeslagare på min första resa till Mt Shasta.

Nu har vi en annan komet - Ison - som många hoppas skall bli storslagen under december. Men den skall först överleva närheten till Solen. På själva Thanksgiving (28 november) kommer den som närmast Solen och om den klarar sig, finns det bra chanser att kunna se Ison. Det verkar som om tidiga morgonen är den bästa tiden att se denna komet som många hoppas skall bli en "great comet", det vill säga en komet som blir ovanligt ljusstark.

Så här tolkade man den stora kometen från 1577.

Bilden från Wikipedia.

Toscakaka

Solen sken och det var en fin novembersöndag. Efter en riktigt kall natt var det nästan litet vårlikt i Mt Shasta.

Det var idag jag skulle träffa svenska C och hans amerikanska fru S. Jag förstod att jag var vid rätt hus eftersom en söt liten skylt med "Välkommen" fanns vid ytterdörren. Deras hus låg med en fantastisk utsikt över berget och jag välkomnades in i ett mycket vackert Mt Shasta hem med stora ytor och mycket ljus genom alla fönster. I vardagsrummet stod en praktfull flygel.

Att prata svenska här i Mt Shasta har jag bara gjort några få gånger när det varit svenskar som kommit på ett kort besök. Mina föräldrar kom tyvärr aldrig hit - något jag fortfarande saknar. Men idag fick jag prata svenska - blandat med engelska - och det var verkligen trevligt. På något sätt känns det litet konstigt att prata svenska här, nästan litet overkligt - kanske för att jag pratat engelska under i stort sett hela min vakna tid sedan jag kom hit för litet drygt 16 år sedan.

Vi satt i deras vackra vardagsrum och tittade ut över berget och pratade om Sverige och USA och allt mellan himmel och jord. Jag bjöds på te, kakor och hembakad toscakaka. Det smakade gott. :)

Det lär finnas några andra svenskar här i trakterna men de är utspridda. Vi konstaterade att inte många dras till detta område - troligen beroende på att det finns så få arbetstillfällen. Bor man i San Francisco, Los Angeles eller andra större städer finns det en hel del svenskar och organisationer där man kan träffa varandra och vara med om svenska högtider och helger. Här finns inget sådant.

Därför var det extra trevligt att få en liten svensk "injektion" idag. Tack S och C för att ni bjöd mig till er. :)

Bilden lånad från ica.se - kameran fick stanna hemma idag.

Händelser som skakat USA

Den gångna dagen var det många som mindes vad som hände här i USA för 50 år sedan. Den 22 november 1963 mördades John F Kennedy i Dallas, Texas. De allra flesta amerikaner minns fortfarande var de befann sig när de fick höra nyheten. Många människor grät öppet och var chockade när nyheten spreds. Han var en mycket omtyckt president och de allra flesta verkar överens om att USA, som land, förändrades efter mordet.
http://www.cnn.com/2013/11/19/living/jfk-assassination-memories-irpt/index.html?iid=article_sidebar

John F Kennedy och hans fru Jackie var väldigt populära och är nog det närmaste man kan komma något som liknar vår kung och drottning. JFK var en man med fel och brister (som vi alla har) men trots detta var han en person som personifierade förändring och förhoppningar. Han blev inte populär efter sin död utan var mycket omtyckt redan när han var president. Därför var mordet så chockerande för de allra flesta amerikaner. Hans karisma var påtaglig och människor påverkades i hans närvaro.
http://www.csmonitor.com/USA/DC-Decoder/Decoder-Wire/2013/1121/Why-is-John-F.-Kennedy-still-so-popular-video

Bilden lånad från Wikipedia.

Jag var för liten för att minnas mordet på Kennedy men däremot minns jag mycket väl den andra händelsen som verkligen skakade om USA.
Det var den 11 september 2001. Jag höll på att göra mig i ordning för att gå till skolan (där jag var elev 2001) när telefonen ringde. Det var min pappa som undrade om jag hade sett vad som hade hänt i New York. Jag visste ingenting då men satte på TVn och såg hur Twin Towers brann och man berättade även om andra flygplan som kraschat. Ett i Pentagon och ett i en annan del av östra USA. Jag hann inte titta så mycket men det jag såg på TVn var overkligt och jag trodde att alla skulle prata om detta när jag kom till skolan. Det märkliga var att ingen sade ett ljud om vad som hänt - kanske inte alla hade hört nyheterna men jag tror att de flesta var chockade. Det var samma slags chock som när JFK sköts.
Rapporteringen fortsatte hela dagen med bilder av tornen som rasade och vidden av det som hänt blev mer och mer påtaglig. Michael trodde knappt att det var sant när jag pratade med honom.

Eftersom jag hade bott i USA under flera år innan 11 september-händelserna vet jag att USA som land förändrades den där dagen i september. Människor var märkbart påverakde och omskakade. Många verkade bli rädda och trodde att hela världen var ute efter USA. Som resultat av 11 september kom the Patriot Act till som vi idag bland annat ser resultatet av i USA. De alltmer omfattande kontrollerna till exempel på flygplatserna men även ute i samhället. Det talas allt oftare om att USA mer och mer har blivit en polisstat och rädslan har blivit större inom alla samhällsområden.
USA idag är inte samma land som det USA jag flyttade till.

Minnen från 60-talet

För det mesta tänker jag inte på hur gammal - eller snarare ung - jag är. :) Men ibland blir det påtagligt att jag hör till en annan era än till exempel de som är elever inom skolan där jag arbetar.
När någon säger att de är född på 90-talet känner jag mig helt plötsligt rätt gammal. ;)

60-talet var mitt första decennium här på Jorden. Världen verkade litet enklare då än vad den gör nu. Eller är det bara något jag har fått för mig? Ibland är det litet roligt att tänka tillbaka på hur det var då. Att det var en annan tillvaro står helt klart.
Eftersom jag var liten på 60-talet minns jag kanske inte så mycket av händelser i omvärlden men i min värld var det flera flyttar som dominerade. Från Kungsholmen gick lasset till Näsby Park och sedan till Enebyberg. Sedan blev det Enebyberg under mycket lång tid. Min pappa arbetade jämt och min mamma var den som var min fasta punkt i tillvaron. Jag gick i lekskola och senare i lågstadiet i Enebyberg på 60-talet. De allra flesta mammorna var hemma och Enebyberg var faktiskt litet av en idyll.

Det hände dock en hel del i omvärlden - Berlinmuren byggdes, Kubakrisen var i full gång, Martin Luther King mördades, Vietnamkriget rasade och en mycket stor händelse skedde som skakade hela USA - presidenten JF Kennedy mördades i Dallas. I morgon (den 22 november) är det 50 år sedan på dagen som han mördades. En av USAs mest älskade presidenter. Detta mord är av samma magnitud som 11 september-händelserna 2001. http://www.cnn.com/2013/11/14/us/jfk-assassination-5-things/

Min mamma var duktig på att laga mat och vi åt alltid vällagad, hemlagad mat. Kostcirkeln lanserades på 60-talet men den tror jag att vi inte brydde oss om så mycket eftersom vi åt minst lika bra eller bättre. Så här skriver DN om 60-talsmat "På restaurang äter man halstrad gravlaxtoast med hovmästarsås och grillspett med blandade köttsorter. På Hamburgerbörs i Stockholm kostar piggvar på planka, i december 1968, 20 kronor." Det ni, 20 kronor för piggvar!

Jag har nästan glömt hur det är att ha 5 veckors semester. Jag hade det medan jag bodde i Sverige men det var länge sedan nu. I Sverige fick man den fjärde semesterveckan 1963. Och nu har ju alla åtminstone 5 veckor.

Den brittiska modellen Twiggy slog igenom - minns ni henne? Trådsmal och anorexisk. Och kläderna var, ja 60-talskläder. ;)

Bilden lånad från nätet.

Det fanns inga datorer hemma i hemmen, inga mobiltelefoner. Man skrev brev, vykort och ringde via vanliga telefoner. Nu undrar kanske några - hur klarade vi oss? Ja, rätt bra. Vi var inte ständigt tillgängliga och det gick bra det också.

Hemma i mitt barndomshem stod radion nästan alltid på. Vi lyssnade på P3 och den musik som var aktuell. Beatles var stora. Och Anna-Lena Löfgren sjöng "Lyckliga gatan". Den spelades så mycket att den fortfarande finns i mitt huvud.

Läsglasögon - jo då :)

När jag var runt 25 fick jag gå till en optiker eftersom mina ögon ibland blev väldigt trötta och jag hade svårt att fokusera när jag läste. Optikern berättade att jag var långsynt. Glasögonen har hängt med under ytterligare 25 år ;) men när jag var i Sverige i augusti fick ena plastramen (den del som håller ena linsen på plats) en spricka. Eftersom jag inte hade tid med några optikerbesök kom litet klister till hjälp. Fortfarande kan jag använda glasögonen men det är självklart en tidsfråga innan det blir mer klister som behöver användas. Och glasögonen har helt klart ett 80-tals "stuk". ;)

Arbetar man mycket framför en dator, vilket jag gör, verkar det påverka ögonen och jag märker att jag numera måste hålla en bok eller tidning på längre avstånd och ibland kan det vara svårt att läsa väldigt liten text. Annars ser jag i stort sett som jag gjorde för 25 år sedan.

Här i Weed och Mt Shasta kan man köpa läsglasögon, med olika styrka på linserna, i vanliga affärer. Det är litet som hos Apoteket i Sverige. Jag kollade där innan jag åkte tillbaka till USA i augusti men glasögonen var för starka samt att de var rätt dyra. Här kan man köpa glasögon till exempel hos Walmart för bara några dollar.

Eftersom mina glasögon uppenbarligen har sett sina bästa dagar blev det nödvändigt att kolla efter nya. Jag hade ingen lust att gå till en optiker (det kanske är det allra bästa) och de som fanns i affärerna var för starka. +1.00 är den lägsta styrkan och jag blev nästan omgående yr och illamående när jag provade den typen.

Så hittade jag en hemsida där man säljer högkvalitativa glasögon. Helst skall man ha ett "recept" men jag lyckades faktiskt beställa utan. Zennioptical.com heter hemsidan. Deras priser är verkligen förmånliga och de har mycket bra recensioner (nästan 65,000 personer har recenserat det här företaget det senaste året: https://www.google.com/shopping/seller?q=zennioptical.com&hl=en&sa=X&ei=ueuLUsLYC4fJiQKpgoGwBQ&ved=0CDUQwQY).
Dessutom hade folk på jobbet pratat väldigt positivt om Zennioptical.

Som sagt, jag lyckades beställa utan ett "recept" och glasögonen kom i lördags. Jag valde ett par som var rätt billiga eftersom jag inte alls visste om jag hade lyckats förstå hur jag skulle beställa (utan recept) men de var riktigt bra. Jag beställde med +0.5 styrka och till och med det verkar nästan litet väl starkt så jag kommer nog att beställa ytterligare ett par som är litet svagare. Trots att företaget ligger i Kalifornien behövde jag inte betala "sales tax". Vet inte hur det gick till. De billigaste glasögonen kostar $6.95 plus frakt - det var ett sådant par jag köpte. Trots det billiga priset verkar de vara väldigt välgjorda.
Det blir tummen upp för det här företaget. :)