All Hallows' Evening - Halloween

I kväll är det årets "farligaste" kväll. ;) Kanske det är därför en av Weeds polisbilar har åkt gatan upp och ner sedan jag kom hem från jobbet. Troligen hjälper inte polisbilar när det är spöken och annat oknytt som är ute och rör på sig idag.

Halloween - eller All Hallows' Evening - har präglat dagen i Weed och troligen i hela USA. Lärare och elever hade målat ansikten och tagit på sig Halloweenkostymer. Efter en mulen morgon kom solen fram mitt på dagen och jag tog en promenad på min lunch. Vi har en stig som går genom skogen som finns runtomkring skolan och där var förberedelserna i full gång för kvällens "Haunted Bear Trail". Eftersom det kommer att bli kallt i kväll nöjde jag mig med lunchpromenaden.

Konstig, grön "spindelväv" fanns litet överallt bland träden :)

Här var man i gång med att sätta ut små gravstenar och givetvis fanns även en döskalle. Vad vore Halloween utan döskallarna.

Båda mina grannar tvärs över gatan hade litet Halloweenstämning på gång. Den stora uppblåsbara figuren lyser nu i mörkret.

När jag besökte ett av de andra skolkontoren hade de laddat upp med alla möjliga kakor och Halloween-godis. Jag plockade med mig en brownie och en "kakhatt". Skall nog prova hatten i kväll.

Alla trick-or-treaters har tur med vädret i Weed. Litet kyligt men uppehåll. Snön skall tydligen komma senare i veckan.

Promenad i höstsolen

Solen skiner från en klarblå himmel och det är runt +20 grader. Troligen är det en av de sista riktigt behagliga dagarna innan höst- och vinterkylan kommer. Prognosen ser kylig ut om några dagar. Eftersom jag inte behöver skotta mig ut från en historisk snöstorm som man haft på östkusten i USA gick jag en promenad på förmiddagen. Följ med på en liten höstpromenad:)

Ungefär 10 min från mitt hus finns ett skogsområde med ett par stigar. En bäck porlar på ena sidan om stigen. Efter en stund kom jag fram till golfbanan i Weed (hade faktiskt aldrig varit där eftersom jag inte spelar golf).

Något som är påtagligt här på USAs västkust är att träden är mycket höga och stora. Jämfört med Sveriges barrträd är våra träd jättar. Nu har jag vant mig vid dessa stora träd men i början var jag imponerad. Man känner sig liten när man tittar upp på trädkronorna.

Baseball och amerikansk fotboll

Bor man i USA går det inte att komma undan baseball och amerikansk fotboll. De här sporterna visas konstant på TV och gör att alla planer på att se vissa program snabbt går i kras eftersom matcherna är mycket långa och ofta pågår i många timmar.

Igår kväll gick den sista matchen i MLB (Major League Baseball). Det var den sista matchen i vad som kallas "The World Series" för MLB. De här matcherna har gått i TV under litet drygt en vecka och skjutit alla andra program åt sidan. Baseball går före det mesta i USA och är en del av den amerikanska folksjälen. Filosofen Morris Raphael Cohen skrev 1919 att baseball var USAs nationella religion. Fullt så populärt som amerikansk fotboll är inte baseball men det finns stora pengar i baseball - som filmen "Moneyball" visade (som jag såg förra lördagen). En av de mest kända baseballspelarna är Babe Ruth.

När jag kom till USA och litet förstrött tittade på några matcher insåg jag snabbt att av någon anledning skulle jag aldrig komma att bli en baseballfantast. Jag tyckte bara att matcherna var såååå långa och det hela var rätt ointressant och inte särskilt spännande. Annars gillar jag att titta på olika sorters sporter - ishockey, fotboll (alltså den europeiska varianten), tennis, friidrott, slalom osv. Men inte baseball. Gäsp! ;) Går man in hos Wikipedia står det att brännboll är en besläktad sport. Det var den första tanken jag fick när jag kom till USA och såg en baseballmatch att det liknade brännboll. Det spelade vi ofta när jag gick i skolan och var roligt tyckte jag.

Amerikansk fotboll liknar inte alls den europeiska varianten - som i USA kallas "soccer". Jag kunde alla regler för vår svenska fotboll och tittade gärna på matcher. Amerikansk fotboll är fortfarande ett stort mysterium efter snart 15 år. Jag satt bredvid Michael och bad honom beskriva reglerna. Trots detta fattade jag i stort sett noll. För mig är amerikansk fotboll mest stora killar som tacklar varandra och är en match som avbryts i stort sett var 30 sekund av olika anledningar. De här matcherna går också före allt annat på TV. Stora pengar finns det även här och amrisarna älskar att gå på matcher. Den här sporten är verkligen en del av den amerikanska kulturen.
Och det finns både proffsligor och ligor på college och universitet.

En rolig och charmig film - The Blind Side - med Sandra Bullock visar hur Sandra och hennes familj tar hand om en hemlös kille som senare, mot alla odds, blir en All American spelare inom NFL (National Football League). En riktigt "feel good" film som kan rekommenderas.

I kväll är det "bara" College Football på TV men jag har ett par andra kanaler där det visas filmer så det blir bra. :)

Bilderna från Wikipedia.

Äppel päppel pirum parum

"One apple a day keeps the doctor away" är ett uttryck som man ibland hör här i USA. Det är nog inte helt osant eftersom äpplen lär innehålla många olika ämnen som är bra för oss. Jag har alltid äpplen hemma och äter dem i stort sett varje dag. De äpplen som säljs i affärerna i Mt Shasta-området kommer oftast från Kalifornien, Oregon och Washington (staterna norr om Kalifornien). Äpplena har alltså, som tur är, inte behövts transporteras runt halva jordklotet innan de kommer till våra affärer.

För ett tag sedan skrev jag om all fallfrukt som finns i här i Weed. På mina promenader ser jag äpplen som ingen bryr sig om och jag undrar varför folk inte utnyttjar gratisfrukten som finns på deras träd. I utkanten av mina hyresvärdars tomt står ett äppelträd som har små, röda äpplen som ingen plockar. Eftersom jag aldrig sett någon vilja ta reda på frukten, och mina hyresvärdar har sagt att jag kunde plocka om jag ville, har jag plockat en del äpplen den senaste tiden. Tyvärr har jag ingen äppelhåv - en sådan där påse som sitter på en lång stav och som når upp till äpplen högt upp i trädet - och ingen hög stege så jag har bara kunnat plocka de som sitter långt ner. De finaste äpplena sitter (förstås) högt upp i trädet.
Äpplena är små jämfört med de man köper i affärerna men de är riktigt goda. Och de är ju gratis!

Även om jag inte kan få tag på särskilt många, njuter jag av de jag kan nå. Tänk vad goda äpplen är som plockas direkt från trädet. Det här påminner mig om mina föräldrars trädgård där vi hade flera äppelträd och kokade äppelmos och gjorde äppeljuice varje höst. Så många äpplen kan jag inte plocka nu men det är helt okej.

Det blev även en kaka bakad i söndags där äpplena kunde ingå. När jag hade hemkunskap i skolan (för mycket länge sedan alltså :)) bakade vi en sconeskaka som jag föll för direkt. Receptet har hängt med under alla år och sedan jag kom till USA har det blivit ett antal sconeskakor bakade. Mmmmm.

Filmhelg

Att gå på bio i USA är som att gå på bio i Sverige ;) - litet förväntan inför filmen, popcorn att köpa i foajén och en stor filmduk i salongen.

Mt Shasta har en biograf med flera salonger. Det är den enda biografen i hela det här området. När jag kom till Mt Shasta 1997 fanns det ingen biograf här utan man fick åka till den ännu mindre staden Dunsmuir söder om Mt Shasta. Senare lades den biografen ner och som tur var kom det en riktig bra biograf till Mt Shasta. Biografen hör till en kedja som heter Coming Attractions Theatre som har biografer i Washington, Oregon, Kalifornien och Alaska.

Helgen som gick blev en riktig filmhelg. På lördagen var jag och T på bio inne i Mt Shasta. Vi såg en ny Brad Pitt film - "Moneyball". Så bra han var i filmen! Jag var litet undrande innan om jag skulle hänga med eftersom filmen handlar om ett baseballag och deras träning och matcher och jag egentligen inte kan någonting om baseball. Men det var inga problem att hänga med. Brad är den som gör den här filmen till vad den är. Kan verkligen rekommenderas.

Tidigare på lördagen hade min chef ringt och undrat om jag ville låna en Netflix film som hon precis hade sett. Det var en svensk film som fått många nomineringar och som hon tyckte var riktigt sevärd. Jag hade fått den här filmen rekommenderad av ytterligare en person tidigare. Så på söndagen bänkade jag mig framför min TV och såg denna svenska film "Såsom i Himmelen"/"As it is in Heaven". Vad roligt att se en svensk film som omväxling och få höra svenska. Trots svenskan gick ögonen till den engelska texten - märkligt att man har så svårt att låta bli att läsa texten. Ytterligare en film som kan rekommenderas. Synd att den aldrig vann någon av alla de nomineringar som den fick.

I morse var det vitt av frost på taken. Den kommande natten lär bli riktigt kall också.

Temperaturskillnad

Nätterna börjar bli kalla nu. Hittills har jag inte behövt ha värme på under natten. Det blir kyligt inomhus men är man nerbäddad under ett tjockt täcke går det bra.

Nu till veckan har det utlovats riktigt kallt med minusgrader på nätterna. Väderlekstjänsten har utfärdat ett par "varningar" för vårt område - "Frost Advisory" och "Freeze Warning". Då måste jag sätta på i alla fall ett element. Den här typen bärbara elektriska element är vanliga här i Kalifornien. De är fyllda med olja och kan regleras med mer eller mindre värme. Som jag skrivit om tidigare har vi på västkusten ett "sammelsurium" av olika slags uppvärmningskällor.

Har man enkelglasfönster vilket jag ju har blir det mycket kondens på fönstren när det är kallt utomhus och varmare inomhus. Även när jag har mina extrafönster (ramarna med plast) brukar det bli kondens. Det finns många, många hus i Weed som fortfarande har enkelglasfönster. Inte riktigt samma standard som i Sverige.

Så här såg det ut på insidan av ett av mina fönster häromdagen.

Jag kunde hålla mina uppvärmningskostnader på en rimlig nivå förra vintern eftersom jag hade mina extrafönster. Snart är det dags att ta fram dem igen. Elpriserna har gått upp under sommaren så det blir att ta fram de varma kläderna och min stora pläd. :)

Kryddigt

Ekologiska kryddor i lös vikt har vi förmånen att kunna köpa i hälsokostaffären i Mt Shasta. Numera köper jag mina kryddor där om jag kan. Färdigpaketerade kryddor i burk är dyra och verkar inte alls vara lika färska som de hälsokostaffären har.

När man skruvar av locket till kryddburkarna i affären slår starka och intressanta dofter emot mig. Färdigpaketerade kryddor doftar inte alls lika mycket. Och kryddorna i lös vikt har mer intensiva och fina färger.

Hälsokostaffären har små mått som man fyller en påse med och sedan skriver man varunumret på lappen man tillsluter påsen med. Enkelt och man kan köpa precis så mycket man vill. Och det är mycket billigare.

Svartpeppar är en del av min matlagning. Den här svartpepparen fick mig att ta ett steg tillbaka ;), så färsk och stark var den.

Kanel hör också till mina favoriter och att kunna köpa ekologisk kanel är verkligen bra. Den här kanelen hade en fantastisk doft.

Salt är en självklarhet. Jag köper inte mitt salt i hälsokostaffären vi har i Mt Shasta utan har köpt via nätet. Jag har aldrig köpt så kallat bordssalt och har numera även frångått havssaltet. Det finns ett salt som kommer från bergen i Himalaya och som innehåller många, många olika slags ämnen. Dessutom innehåller det inte de kemikalier som skall förhindra att saltet klumpar sig. När jag var i Sverige såg jag att även ICA hade det här saltet - Himalayan Crystal Salt. Det finns kopior som man skall undvika men får man den rätta varan är det ett gott salt - det smakar faktiskt annorlunda än annat salt. Dessutom är det vackert att titta på - det är ett rosa salt.

En annan viktig krydda i min matlagning är vitlök. Denna medicinska universalkrydda som är bra för allt möjligt. Det vore inte helt fel att kunna odla sin egen vitlök. Mina föräldrar provade att odla vitlök i sin trädgård och fick en hel del.

Igår hade vi ytterligare en fin brittsommardag. Det är bara att tacka och ta emot. :)

Halloweenpynt i Weed - nja

Under de senaste veckorna har jag förgäves spanat efter det traditionella Halloweenpyntandet här i Weed. Det enda jag har sett är några enstaka pumpor här och där och litet annat pynt, men ingenting jämfört med hur det brukar pyntas.

Igår pratade de i ett nyhetsprogram om hur man kan spara in på just Halloweenpyntningen. Och det gavs tips på hur man kan fira och pynta med en liten budget. Många här på USAs västkust har helt enkelt inte pengar på grund av den ekonomiska krisen. Och det är troligen anledningen till det i stort sett obefintliga pyntandet i år. Jag minns hur trädgårdarna för ett par år sedan var helt överösta med olika slags dekorationer.

Vän av ordningen kan ju fråga sig varför inte jag pyntar. :) Jag har av någon anledning aldrig riktigt tagit till mig Halloween. Kanske beroende på att Michael inte firade den här helgen eller kanske beroende på att jag inte har några barn. Och när jag bodde i Sverige hade man ännu inte tagit till sig de amerikanska Halloweentraditionerna.

Här kommer i alla fall några bilder.

Vi har haft ett fantastiskt brittsommarväder den senaste veckan med sol varje dag och behagliga +20. Berget har inte mycket snö kvar nu från snöfallen tidigare i oktober. Det här är utsikten från skolans parkeringsplats.

Abner och hans timmer

Häromdagen gick jag igenom mina foton i datorn och såg några som aldrig hamnat på bloggen.
Abner Weed var den som startade Weeds timmerindustri. Abner tyckte Weedområdet var perfekt eftersom det, under vintern, ofta blåser väldigt mycket här. Vindarna var bra för att kunna torka timret.
1897 hade Abner köpt Siskiyou Lumber och Mercantile Mill för den avsevärda summan av $400. :) Runt 1940 lär Weed ha haft världens största sågverk.

Idag kan Weed inte ståta med att vara något så framträdande - timmerbruket har krympt men finns kvar än idag. Roseburg Forest Products heter företaget med huvudkontor i Oregon. Timmerbruket är, tillsammans med skolan där jag arbetar, de största arbetsgivarna i Weed. Det går ett tågspår in till timmerbruket och någon enstaka gång kan man höra man ett tåg som kommer genom Weed.

Många hus i Weed byggdes kring timmerbruket där timmerbruksarbetarna bodde. Dessa hus finns kvar än idag och tillhör de äldre husen. Det jag hyr kan mycket väl vara ett av dessa hus eftersom det inte är särskilt välisolerat och har enkelglasfönster. Snart dags förresten att ta fram mina ramar med plast som jag hade förra vintern som extrafönster.

Många som bor nära timmerbruket lider av olika luftvägsåkommor på grund av utsläpp. Det väsnas också mycket kring bruket. Som tur är bor jag litet längre bort och hör det i alla fall inte. Det har också talats om att det skall byggas ett så kallat "Wood Fired Power Plant" (alltså ett kraftverk som drivs med ved) på området för timmerbruket och det skulle innebära mycket stora utsläpp och stor påverkan på hela Weed-området. Många har protesterat och ännu har jag inte sett att det påbörjats något bygge.

Bilderna togs i november förra året.

Jag njuter fortfarande av sommarvärme. Inte någon hetta men behagliga +20. Jag är tacksam varje dag solen skiner och jag inte behöver sätta på värmen inomhus. :)

Pappa-mamma

Den mänskliga kroppen är ett mysterium och hur människor ibland upplever att de föds med fel kön. En kommentar på ett tidigare inlägg fick mig att konstatera att jag bor på en ort med människor som definitivt har placerat sig på kartan över det litet mer ovanliga.

Kommentaren sade att det i Weed bor en man som fött barn! Jag fick en länk till Aftonbladet där man berättade om paret (båda män som bytt kön) och att de fått ett barn. Där stod det Weed, North Carolina men efter litet efterforskningar visade sig att det faktiskt är Weed i Kalifornien där jag bor.

Scott Moore föddes som flicka men bytte kön. Han behöll dock sina kvinnliga könsorgan. Hans partner/man/fru, Thomas Moore, har också varit kvinna men bytt kön. Thomas har två barn från ett tidigare äktenskap - med en kvinna. Numera är Scott och Thomas ett homosexuellt par. Hängde ni med? :)

Scott Moore tillhör helt klart en exklusiv skara. Pappa-mammor. :) För några år sedan blev Thomas Beatie i Oregon (staten norr om Kalifornien) gravid och lär numera ha 3 barn. Han föddes också som kvinna, "blev" man men behöll sina kvinnliga könsorgan. Kanske det är ett västkustfenomen?

Att bo på en liten ort som Weed (det bor bara runt 3000 personer här) med många konservativa människor kan inte vara lätt för en så udda familj. Vi har inte riktigt samma mångfald som till exempel San Francisco-området. Att vara ett homosexuellt par som tidigare varit kvinnor och där den ena partnern blir gravid och föder ett barn kan nog få en del Weed-bor att "sätta kaffet i vrångstrupen".

I Sverige har vi haft en lag sedan 2009 som säger att personer av samma kön får gifta sig med varandra. Bara några få länder har samma slags lag.

I Kalifornien fick par av samma kön tidigare gifta sig men numera är det inte tillåtet. I USA är det bara några få stater som erkänner denna typ av äktenskap. Tidigare var många amerikaner emot samma-kön-äktenskap men inställningen har svängt alltmer under årens lopp.
Ellen DeGeneres (som har en stor "talk-show" här i USA och är en kändis som öppet gått ut med att vara lesbisk) berättade nyligen på TV om hur hon haft många motgångar men fått alltmer acceptans. Ellen är gift med Portia de Rossi.

Här kommer några länkar där man kan läsa mer om Scott Moore från Weed, Kalifornien. Lilla Weed har definitivt placerat sig på världskartan:

Aftonbladet
NowPublic
The Money Times

Bilden från Aftonbladet.