Ljus

Ljus - det behöver vi alla. Både inomhus och utomhus. När man bor i Sverige blir det lätt brist på utomhusljus under vintern. I Kalifornien (och troligen i stora delar av USA) är det inte riktigt lika illa eftersom dagarna är längre överlag under vintern.

Inomhusljus är också viktigt. Många amerikaner drar gärna för gardinerna (som jag tidigare skrivit om här på bloggen) så de måste nog ha fler lampor tända, även på dagtid. Jag har inga gardiner fördragna på dagarna eftersom jag vill ha så mycket utomljus som möjligt. Jag gillar punktbelysning med mysiga lampor - de tänds på kvällen.

Vem som egentligen uppfann glödlampan verkar vara lite oklart. Thomas Edisons version är den vi levt med under mer än 100 år, men det fanns tydligen flera versioner före hans som var inne på samma idé. Nu håller glödlampan vi vant oss vid (och som jag tycker om) på att helt försvinna. Man har redan, till viss del, ersatt den i Europa/EU och samma sak håller på att hända i USA. Ersättningen (fluorescent heter den på engelska) lär vara mycket mer energisnål (vilket säkert är helt korrekt) men ljuset den avger känns kallt, den innehåller kvicksilver och allt fler rapporter kommer att den avger vissa frekvenser som kan vara skadliga i längden.
Jag tappade en energisnål lampa för ett par år sedan och har ingen aning om hur mycket kvicksilver jag fick i mig men trevligt var det inte.

Läste idag om att Philips nu lanserar en energisnål lampa som liknar den gamla hederliga glödlampans ljus men sparar el. Har ingen aning om hur ljuset egentligen är men det låter ju lovande. Jag tror att många människor, inklusive mig, skulle föredra en sådan lampa.

Sedan måste jag nog också sticka ut hakan och säga att jag inte riktigt tror på alla skriverier om den globala uppvärmningen. Självklart pågår en omfattande klimatförändring som vi människor har snabbat upp men jag tror inte alls att det är så enkelt som vissa vill påstå. För många år sedan gick det ett program i svensk TV om att mer koldioxid i atmosfären kan lika gärna leda till en istid som till uppvärmning. Och det kanske bland annat är det vi såg under den gångna vintern med rekordkalla temperaturer i stora delar av USA och Europa. Allt fler säger att Golfströmmen (som gör att Skandinavien är beboeligt även på vintern) håller på att sakta av eller till och med stanna upp och det har bland annat att göra med all sötvattensis som håller på att smälta.

Kanske filmer som till exempel "The Day After Tomorrow" inte bara är Hollywood-produktioner utan har en del sanning. Har sett filmen flera gånger och tror att den har flera korn av sanning. Kan rekommenderas.

Idag är det Valborg. Ingenting som uppmärksammas här i Kalifornien men jag minns många fina Valborgseldar i Sverige. Ljusa eldar i det återvändande vårljuset. :) Ha en fin valborgshelg!

Vårväder

Idag var det faktiskt riktigt vårväder. Solen sken, vinden kändes till och med litet varm och kvicksilvret kröp upp till hela +16! :)

Att ha en hund i sin tillvaro förändrar helt klart ens schema. Jag jobbar till 21 på tisdagar och torsdagar eftersom vi har kvällskurser som behöver support. Därför blev det en sen kvällspromenad för Joey igår. Trots sent jobbpass börjar jag tidigt dagen efter så det blev att kliva upp tidigare än normalt för att hinna med en promenad.

Eftersom solen sken passade jag på att fota litet på eftermiddagen. Det får bli litet bilder från omgivningarna idag.

I amerikanska filmer och TV-serier syns ofta tidningsbud, antingen på cykel eller i bil, kasta tidningar in på tomter och framför hus. Så är det även i verkligheten. Eftersom man inte har brevlådor vid husen i Lake Shastina (brevlådorna finns i "klumpar" med jämna mellanrum utmed vägarna) kastas tidningarna framför husen. I morsen låg tidningen på marken utanför huset där C och T har sin lägenhet.


Eftersom C och T äger sin bostad kan de göra vad de vill, både inom- och utomhus - den här annorlunda porten har de placerat mitt ute på sin tomtdel vid vattnet. Kul med texten som till och med vi svenskar kan läsa. :)




Bor man vid en sjö skall man självklart ha en båt.


Många som bor här har båtar och under sommaren är det full fart ute på sjön med båtar, vindsurfare osv.


Några, för mig, okända små vårblommor. Våren har inte kommit särskilt långt så det finns inte särskilt många blommor just nu.

Hundvakt

Det har varit litet glest mellan inläggen här på bloggen de senaste dagarna. Orsaken - Joey. Jag är hundvakt under ca 10 dagar och bor i mina gamla grannars bostad ute i Lake Shastina. Nu har jag lyckats få igång mina datorer genom deras internet. Yes!

När jag bodde i Lake Shastina, innan jag blev utkastad för litet drygt 1 år sedan - nej, det var inget jag gjort utan ägaren gick in i "foreclosure" och jag fick inte bo kvar - fanns det i stort sett inget vatten i sjön. Nu är den nästan full! Hade inte varit helt fel att bo här nu. Vädret har verkligen inte inbjudit till utomhustid under den gångna helgen - det har regnat, blåst och varit kallt - så det har inte blivit många bilder. Hoppas på att vädret skall bli bättre så att jag kan ta litet fler bilder.

Här kommer i alla fall några bilder från helgen då solen visade sig en liten stund. Joey är en mix av lhasa apso och bijon. En mycket charmig hund och vi kommer väldigt bra överens. Blir litet annorlunda rutiner för mig nu eftersom jag inte brukar gå ut och gå med en gång på morgonen. Att jobba och ha hund är något som inte riktigt går ihop men 10 dagar skall nog gå bra. :)




Här flaggas det hos C och T. :)


Trogna läsare av bloggen kanske minns att mina bilder från Lake Shastina inte hade något vatten direkt. Nu är det en stor sjö.

Dagens plus

Det som tidigare på dagen var orsak till frustration blev på kvällen dagens plus. Jag hade åkt till mataffären här i Weed innan jag började jobba igår på eftermiddagen. När jag kom till jobbet upptäckte jag att ena handsken hade försvunnit. Och det var inte några billiga handskar utan riktiga skinnhandskar. Inköpta i Stockholm för många år sedan men fortfarande "still going strong". Man kan inte ens köpa sådana handskar i mina trakter.

Hade TV hört mig hade de fått sätta in flera "bleep" ;). Jag blev irriterad på mig själv eftersom jag inte kollat innan jag klev in i bilen att båda handskarna fanns med. Jag ringde till affären och frågade om någon redan hittat dem men så turligt var det inte. Eftersom jag skulle vara på jobbet till 21 på kvällen var det bara att hoppas på ett mirakel. Mitt jobb är sådant att jag inte bara kan ge mig iväg eftersom vi har kurser som måste ha support hela tiden,

Till slut blev klockan 21 och jag kunde åka förbi affären och se om handskarna fanns där någonstans. När jag svängde in på parkeringen tittade jag mot parkeringsrutan där jag stått och döm om min förvåning när jag såg något svart som låg där på marken. Min handske!!! Jag blev så glad att jag nästan dansade fram till bilen. ;)

Nu är de ett par igen. :)


Och på vägen hem spelades en perfekt "glad-låt" på radion - I Wish med Stevie Wonder. Hittade den på YouTube och kunde inte låta bli att lägga ut den här också. Ett bra slut på gårdagen. Glad Påsk önskar jag alla!

Att svära i amerikansk TV

Igår kväll blev det stort "pådrag" när Steven Tyler, en av domarna i American Idol, yttrade ett svärord under direktsändningen. Han var helt enkelt entusiastisk inför ett av uppträdandena.
Man gick genast till ett reklaminslag och när programmet kom tillbaka hade de andra domarna skämtsamt tejpat Steven's mun.

Att svära i amerikansk TV är ungefär lika med att man begår ett brott. Jag är absolut ingen förespråkare av svordomar (när jag växte upp svors det aldrig i min familj) och jag tycker att man svär alldeles för mycket i svensk TV, men det här med USAs inställning till svordomar i TV är faktiskt rätt extrem. Det är ju inte så att folk svär mindre än vad man gör i andra länder. Men i TV körs "bleep"-signalen så fort någon säger ett svärord. Ibland kan det faktiskt bli rätt komiskt om någon har ett "färgstarkt" språk och använder svärord litet då och då. Att följa ett program med många "bleep" blir då inte alldeles lätt. ;)

USA har en konstig inställning kring vissa saker. Svärord är ett område. Nakenhet är ett annat. I Sverige är det ju inget konstigt att man ser nakna kroppar och kroppsdelar. Här i USA är det mer hysch hysch och utsuddade rumpor och bröst. Jag vet egentligen inte varför det är så här men efter 14 år har jag vant mig och blir litet förvånad nästan när jag kommer till Sverige på besök och hör folk svära till höger och vänster och ser nakna människor på TV.

Det ord som Steven yttrade rimmar med "duck" (inte Aflac-ankan ;)).

Här är videon som fick Steven att bli censurerad. Hoppas ni även utanför USA kan se den. Casey Abrams är en person som faktiskt förändrat American Idol eftersom han hittar på nya saker varje vecka och är både musiker och sångare. Gillar man Casey och Maroon 5 är det här en kul kombination. Och så fick han pussa Jennifer Lopez på slutet ;) - Jennifer som nyligen utsågs till världens vackraste kvinna.

Aflac - anka med sjukförsäkring

Det verkar ha slutat regna efter en kall och blöt dag. Jag ser bilder på andra bloggar där vårblommor och blommande träd har slagit ut. Så långt har våren inte kommit i norra Kalifornien. Just nu är det 3 plusgrader!

Att ha sjukförsäkring i USA är nödvändigt. Antingen måste man ha en privat försäkring (vilket kan bli väldigt dyrt) eller så har man en försäkring genom sitt jobb. Jag har numera turen att ha min försäkring genom mitt arbete.
Sjukförsäkringsmarknaden i USA är en djungel och jag skall inte ens försöka förklara hur allt fungerar. Helt enkelt beroende på att jag inte kan tillräckligt.

Varje år kommer representanter från försäkringsbolaget, Aflac, till skolan för att vi anställda skall kunna få den typen av försäkring som bäst passar var och en. Aflac är USAs största "supplemental health insurance company". Idag skrev jag på ett papper som ligger till grund för den typen av försäkring som jag har.

Aflac har, precis som andra företag, en välkänd symbol. Aflac-ankan har gjort det här företaget känt och har man en TV känner man till Aflac och deras anka. :) Här kommer en reklamsnutt som lär vara bland de första. Förhoppningsvis går den att spela även utanför USA.

Påskvecka

Den här veckan har många skolor påsklov i Sverige. En del skolor i USA har också påsklov. Däremot har min skola inget lov. Vi jobbar på som vanligt - inga helgdagar och inga lediga dagar.
Långfredagen är faktiskt en helgdag, precis som i Sverige, i vissa stater i USA. Dock inte Kalifornien.

Påsken i Sverige känns som en rätt stor högtid men det har jag aldrig upplevt att den är i mina trakter här i norra Kalifornien. Den går rätt obemärkt förbi och jag får faktiskt påminna mig själv att det faktiskt är påsk den här veckan. Eftersom vi inte ha några helgdagar blir det något helt annat jämfört med Sverige där det är en långhelg med fyra lediga dagar.

I Sverige har påskkärringarna en stark "marknad" - inte i USA. Här är det påskharen som dominerar. Han kommer med ägg och godis till barnen på påsken. Och man kan äta haren - det finns många chokladharar i affärerna.

Om man klär ut sig till en påskhare skall man inte flyga. TSA-kontrollanterna vet inte riktigt hur de skall hantera påskharar och deras ägg. :) Jag läste nyligen om en kvinna som jobbar som clown (det var ett par månader sedan nu som det här hände) och som blev arresterad på flygplatsen när hon skulle visa kontrollanterna att hon inte hade något farligt i påskäggen. Tydligen hade hon litet väl tydligt visat att äggen bara innehöll konfetti genom att knäcka ägget och hälla konfettin över en av kontrollanterna. Kanske inte så lämpligt i dessa tider. I förra veckan cirkulerade en YouTube video som visar hur en 6-årig flicka blev ordentligt kroppsundersökt vid säkerhetskontrollen. Flera stater i USA har planer på att försöka förbjuda det som nu sker på flygplatserna. Bäst att inte utmärka sig på något sätt när jag flyger till Sverige om några veckor. :)
http://news.travel.aol.com/2011/04/11/bunny-lady-v-s-the-tsa/

Frihetsgudinnan

En av frågorna som man kan få under sin medborgarskapsintervju (det är en av de 100 frågorna man skall plugga) är var Frihetsgudinnan finns. De flesta kanske vet att den står på Liberty Island i New Yorks hamn. Statyn är en gåva till USA från Frankrike och har blivit en frihetssymbol. Det är den första synen som mötte många av USAs tidigaste immigranter när de kom med båt. Det finns också en liten staty av Frihetsgudinnan i Paris som är en exakt kopia av originalet. Förutom denna finns det hundratals små kopior över hela världen.

När jag besökte New York för många år sedan hann jag tyvärr inte med att besöka detta kända turistmål. Mer än 3 miljoner människor beger sig till Liberty Island varje år. Frihetsgudinnan var stängd under en längre tid efter 11 september 2001 och kommer tydligen att stänga senare i år så att man kan installera ytterligare en trappa till den övre delen av statyn.

Statyn finns med i filmer, musik, registreringsskyltar, logos osv. Och den har funnits med på olika frimärken. Nu i år kom ytterligare ett frimärke ut med Frihetsgudinnan. Det är det "Forever" frimärke som man numera kan köpa i USA (det gäller oavsett om portot går upp). Det visade sig emellertid att bilden inte alls var ett foto av den "riktiga" gudinnan utan av en av kopiorna - nämligen den som står utanför New York-New York Casino i Las Vegas! Det kanske inte var riktigt vad postverket tänkt sig. Man har sagt att man nu kommer att "re-examining our processes to prevent this situation from happening in the future."

Postverket har tryckt upp tre miljarder frimärken men planerar att fortsätta sälja dem trots detta. Det var inte postverket som upptäckte det hela utan en frimärksexpert. Oops! ;)

Bilden från nätet.

Pink Slime

...låter kanske som en mindre bra rockgrupp. ;) Men det har inget med musik att göra. Häromdagen sändes ett fantastiskt bra TV-program med Jamie Oliver som bland annat berättade om pink slime.
Jamie Oliver är en engelsk kock och TV-personlighet och har kanske mest blivit känd för sitt TV-program "Food Revolution" där han försöker påverka folk att äta bättre. För något år sedan gick fler program i samma serie.
I programmet häromdagen besökte han Los Angeles skoldistrikt där det fanns en del att önska i fråga om vad barnen fick till lunch. Kanske det var därför Jamie inte blev insläppt någonstans inom skoldistriktet.

I programmet visade han bland annat hur "pink slime" blir till. Det är "avfallet" som blir över när allt annat kött använts och som används till till exempel hundmat. Pink slime innehåller bland annat bakterier men genom att man tvättar det med ammoniak anser man helt plötsligt att det går att blanda in i köttfärs som utfyllnadsmedel! I USA ingår det i 70% av hamburgerköttet som serveras i framför allt "fast food"- menyerna (McDonalds, Burger King) men det ingår även i skolluncher och också köttfärs man köper i affären. Pink slime ser ut som köttfärs så det går inte att upptäcka.

BPI (Beef Products Inc) som är en stortillverkare av pink slime säger att de planerar att fortsätta tillverkningen och även sprida sitt "slime" till andra delar av världen: "ultimate goal is to have our products incorporated in all ground beef and other further processed meats produced in the United States. Our products can also be found in Canada, Mexico, and Japan with expansion plans for Central America, Europe, and Pacific Rim countries."

Äckligt minst sagt och även om jag aldrig äter hamburgare ute på restaurang kommer jag nog inte att äta någon köttfärs alls utanför mitt eget kök. Jag vet inte hur stor del av köttfärsen man köper i affären som har pink slime men vill man vara på den säkra sidan skall man nog köpa från en lokal bondgård eller helt enkelt be att få köttfärsen mald när man är i affären. Redan innan jag såg det här programmet hade jag börjat köpa köttfärs som kommer från en lokal bondgård så jag hoppas att den är "ren".

Yahoo News hade detta reportage häromdagen. Det verkar som om USAs köttfärs är under en "pink slime" attack!

Så här ser BPIs ammoniakbehandlade kött ut innan det mals till en köttfärsliknande substans. Bilden från New York Times.

Tecken på att man bott utomlands ett tag

Den 21 april är 14-årsdagen när jag kom till Mt Shasta första gången. USA var inte okänt för mig eftersom jag hade varit här flera gånger tidigare som turist men inte kunde jag väl i min vildaste fantasi föreställa mig hur stor omställningen skulle bli när jag faktiskt bodde här. Jag, precis som många andra svenskar, trodde att det var väldigt likt Sverige men det är det inte. Inte när man bor här och försöker komma in i den amerikanska vardagen.

Under flera år gjorde jag nog motstånd till att USA var annorlunda. Jag var en "motvalskärring" helt enkelt. :) Efter ett tag insåg jag att det ju faktiskt var här jag bodde och att det inte hjälpte att göra motstånd och det var absolut ingen idé att försöka ändra på saker och ting. Med acceptans kommer mer flyt och inre lugn.

Nuförtiden kommer jag på mig med att ha lagt mig till med fler och fler "amerikanska vanor". Självklart är det inget konstigt med det men ett tecken på att jag bott här ett bra tag.

Tydliga tecken på att man bott utomlands ett bra tag är när man :

- Använder 12-timmarsdag istället för 24 timmar. Jag använder i stort sett alltid a.m. och p.m. nuförtiden.

- Inte minns hur man skriver svenska datum utan skriver månad-dag-år som man gör i USA.

- Tycker att det är självklart att kundtjänsten inom större företag skall vara öppen 24 timmar/dag. Många större företag i USA har öppet även under natten.

- Äter sin lunch vid sitt skrivbord och inte alltid lämnar kontoret för den "obligatoriska" lunchrasten som jag alltid gjorde i Sverige. Jag har lunch men den är bara 30 minuter och man hinner inte mycket på bara en halvtimme.

- Inte längre tänker på att det borde vara dags för fikarasten. :)

- Säger hej i stort sett utan att tycka det är konstigt till helt främmande människor man stöter på ute på gatan. (har man vuxit upp i Stockholm kan det vara konstigt att göra så ;)).

- Inleder samtal med folk i olika sammanhang - utan att man känner dem och tycker att det faktiskt är rätt naturligt. (återigen Stockholmsbakgrunden kan spela in här).

- Inte minns hur svenska elkontakter och eluttag ser ut. Jag vill ta med mig min batteriladdare för kameran när jag åker till Sverige och då måste den ju gå att sticka in i uttaget.

- Tycker att svenska papper ser konstigt stora ut jämfört med de amerikanska. Amerikanska standardpapper är mindre än de svenska.

- När vi ändå är inne på papper - tycker att tre hål i papper är helt normalt. Håslag i USA har tre hål - inte fyra som väl är standard i Sverige.

- Tycker det är helt normalt att hela tiden försöka klura ut vad saker och ting väger, hur långa de är, vad temperaturen egentligen är genom att ha omräkningstabeller eller ha dubbla uppsättningar av mått osv.

- Inte längre tycker det är konstigt egentligen (bara opraktiskt) att det är kallt inomhus på vintern och vet att det är så det är här beroende på otäta hus och fönster.

- Tycker att det faktiskt låter konstigt att höra svenska runtomkring sig när man är i Sverige. Verkar kanske hur underligt som helst, men så var det när jag var i Sverige senaste gången.

Listan skulle nog kunna bli mycket längre men det får vara bra för denna gången. :)

Japaner i USA

Japan har verkligen varit i blickfånget den senaste månaden sedan den förödande jordbävningen och tsunamin. Och de lär nog fortsätta att vara i blickfånget under lång tid framöver eftersom ingen verkar tro att det finns någon snabb lösning på kärnkraftverkshaveriet och strålningen kommer att fortsätta både till havs och i luften. Fler och fler amerikanska stater rapporterar radioaktivitet i vatten, grönsaker och mjölk.

Japan har funnits i blickfånget även tidigare i USAs historia. Något jag inte alls kände till innan jag kom till USA var att man under flera år hade så kallade Japanese-American Internment Camps i olika delar av USA. Detta var efter andra världskriget. Man internerade runt 110,000 japan-amerikaner och japaner som bodde utmed USAs västkust efter det att Japan attackerat Pearl Harbor. På USAs fastland internerades i stort sett alla som hade något japanskt påbrå. Mer än 60% av alla som internerades var amerikanska medborgare!

USA drabbades av "japan-paranoia" och president Franklin Delano Rosevelt utfärdade en "executive order" som sade att i stort sett alla människor av japanskt ursprung skulle interneras - de bodde utmed hela USAs västkust - hela Kalifornien och stora delar av Oregon och Washington. De enda platser där människor med japanskt ursprung fick bo var i dessa interneringsläger. Efter det att Pearl Harbor attackerats fick man för sig att Japan planerade en stor attack på USA och det beslutades att japaner i USA var en säkerhetsrisk även om många alltså var amerikanska medborgare och bara hade mycket litet japanskt påbrå. Ett frågeformulär som hade att göra med deras lojalitet låg också till grund för denna massinternering.

Det största interneringslägret (Tule Lake Segregation Center) fanns faktiskt inte alls så långt från Weed och Mt Shasta, ca 12 svenska mil. Det låg i närheten av staden Tulelake i Modoc County. Jag har aldrig besökt denna plats men har hört mycket om den eftersom en av skolans anställda varit en eldsjäl för att väcka medvetenhet om vad som pågick här i USA under flera år och alla de orättvisor som begicks gentemot de som internerades. Tule Lake Segregation Center utsågs för ett par år sedan till ett så kallat National Historic Monument vilket anses vara en stor seger. Det finns idag ett besökscenter och en del av de gamla barackerna. Dessutom planerar man att bygga ut centret för att visa på denna del av USAs historia.

Bild på en del av barackerna i Tule Lake Segregation Center - från http://www.discovernikkei.org/en/

Måndagsundran

Efter en natt med sömn som var si och så och en något kaotisk dag på jobbet känns mitt huvud och mina ögon alldeles för trötta för att skriva ett djuplodande inlägg. ;)

Därför blir det en kort undran - varför börjar veckan i almanackan i USA med söndag och inte måndag? I den svenska almanackan är det måndag som är veckans första dag. Efter en koll hos Wikipedia blev jag inte särskilt mycket klokare. Så för tillfället nöjer jag mig med denna förklaring som jag hittade ute på nätet. Den duger för i kväll. :) Det finns säkert läsare som har en mer vetenskaplig förklaring. Skriv gärna i så fall.

"Don't think too much about it. They are Americans. They measure in inch, weigh in pounds, and get a cold when it's 40°.Time has the format month-day-year, and the week starts at its last day. The only lifetime task of Americans is to confuse Europeans."

Dags att gå och lägga sig kanske eftersom jag känner mig så här.:)

Hemlagad mat vinner i längden

Till att börja med ett par kortare uppdateringar beträffande mitt förra inlägg. Man lyckades komma till en överenskommelse så det blev ingen "government shutdown". Skolchefen skrev ett mail till alla skolanställda i fredags att det nu är officiellt att det inte blir någon sommartermin utan bara kurser via internet. Dessutom kommer skolan att vara stängd på fredagarna under sommaren så alla kommer att arbeta fyra dagar/vecka. Jag jobbar bara 32 timmar/vecka så för mig blir det litet längre dagar än normalt. De som jobbar 40 timmar/vecka får antingen jobba 10 timmar/dag eller frivilligt gå ner i antal timmar under sommaren eller ta semester. Stora förändringar och jag tror att det bara är början eftersom det fortfarande är otroligt mycket pengar som skall sparas.

När jag handlade mat i fredags slogs jag av hur otroligt mycket färdiglagad mat det finns. Det är så kallade "TV-dinners", "convenience food" osv. Och när jag ser på folks varukorgar ser de väldigt annorlunda ut jämfört med min. En stor del av deras korgar har just färdiglagad mat. Jag brukar för det mesta köpa ingredienserna och sedan laga till min egen mat.

Självklart "syndar" jag också ibland och kan köpa en färdiglagad paj eller pizza. Jag skrev tidigare om Marie Callender's pajer och de är bland de "värsta" rätterna - massor med kalorier, fett och salt. En "chicken pot pie" innehåller mer än 1000 kalorier och har hela dagsvärdet av salt. En annan storsäljare i USA är Pillsbury's färdiga degpaket som man kan baka "cinnamon rolls" av. Den har inte så många kalorier som Marie Callender's pajer men massor med socker och mättat fett. Samma sak med Häagen Dazs glass.


Jag kollade igenom en vanlig veckas matmeny för mig själv och det mesta jag äter är faktiskt gjort från "scratch". Något jag gillar är potatismos och det lagar jag alltid till själv. För mig är det obegripligt att köpa paket med potatismosmix. Något jag brukade baka i Sverige var matbröd men det har jag inte fortsatt med här i USA. När jag först kom hit och såg att det inte fanns någon färsk jäst och inte samma slags mjöl kom jag av mig och när jag hittade ett mycket gott bröd i en av hälsokostaffärerna här som har få ingredienser och är så likt ett hembakat bröd man kommer har jag faktiskt fortsatt att köpa det.

Här i USA har mycket av den färdiglagade maten sitt ursprung i militären. Efter andra världskriget hade företagen som tillverkat mat för militären lager kvar och sedan har den här marknaden exploderat.
I Sverige lagades fortfarande det mesta av maten hemma när jag växte upp. Eftersom de flesta mammor var hemmamammor fanns det mer tid att laga mat. Nuförtiden har familjer i både Sverige och USA mindre fri tid och många väljer att köpa färdig mat. Även om det är snabbare att värma en paj i mikron är det ofta både dyrare och mindre hälsosamt än att göra en egen paj.

Tydligen äter amerikaner runt 31% mer färdiglagad mat än vad de äter färsk mat. Och de äter mer färdiglagad/förpackad mat än de allra flesta andra länder. En stor del av måltiderna i USA består av frusen, färdiglagad mat (pizzor, mat som värms i mikron osv) och söta och salta "snacks".

Igår till lunchen blev det en omelett med litet lök, kalkonkött, persilja och cilantro. Gott och enkelt och jag vet precis vad det är för ingredienser. :)

Arbete i Kalifornien

TACK för alla uppmuntrande och stöttande kommentarer!! De värmer gott skall ni veta. Som jag skrev igår är vi alla olika och det är bara så det är. Punkt slut.

Att ha ett arbete i Kalifornien idag är inte en självklarhet utan faktiskt ett privilegium och något att vara tacksam över. Jag försöker komma ihåg att påminna mig själv varje dag att vara tacksam för mitt jobb - som faktiskt är ett riktigt bra jobb.

Den ekonomiska krisen i Kalifornien är påtaglig, och den verkar bli mer och mer påtaglig, eftersom skolan måste spara mycket pengar. Igår fick vi reda på att det troligen bara kommer att bli kurser via internet i sommar. Det brukar vi alltid ha men det brukar också finnas många andra kurser. Det blir första gången i skolans historia tror jag som man slopar en stor del av kursutbudet.

Min chef sade att ännu är det ingen fara för mitt och min kollegas jobb men självklart känns det litet svajigt just nu. Vi kommer att arbeta hela sommaren även om vi inte har några kurser att ta hand om eftersom vi har massor med saker som vi skall göra för skolans hemsida. Vi får se vad som händer till hösten. Förhoppningsvis rullar det på med kurser som vanligt.

Många i Kalifornien är inte så lyckligt lottade som jag är. Hela 12% i Kalifornien är arbetslösa. I hela USA är den siffran 9%. I mitt område är mer än 20% arbetslösa. Det är en hög siffra och den ligger stadigt högt. Jag tror inte att någon egentligen vet vad som kommer att hända framöver mer än att det är kärva tider. Och då är det viktigt också att komma ihåg att priserna inte står still utan de fortsätter att gå upp. Den grupp anställda som jag hör till har inte haft någon löneförhöjning på flera år medan till exempel lärarna och cheferna fått löneförhöjningar. Sådant har jag litet svårt att acceptera och hade det här varit i Sverige skulle det nog sett annorlunda ut. Fackföreningar i USA har inte särskilt stor påverkan och kraft.

Något annat som är stora rubriker här i USA idag är att det troligen kommer att bli en så kallad "government shutdown". Om de olika delarna av USAs regering är alltför långt ifrån varandra när det gäller hur budgeten skall hanteras kan en "government shutdown" ske. Det har tydligen hänt flera gånger sedan Jimmy Carter var president. De flesta har bara varat några få dagar. Den längsta varade 21 dagar. Blir det en "government shutdown" påverkas många delar av det amerikanska samhället - utfärdande av visum och pass försenas, statligt anställda kan inte arbeta (tydligen får de någon slags ekonomisk kompensation trots allt), statliga parker och museer får stänga, osv. Kommer man inte överens träder det här i kraft senare idag.

Skönt att det är fredag idag. Ha en fin helg allihop!

Att ha en blogg

Eftersom jag fått en kommentar på mitt förra inlägg att jag är främlingsfientlig på grund av den bild (som nu är borttagen) jag lade ut kändes det viktigt att bara skriva litet kort om det här att ha en blogg.

Jag är absolut inte främlingsfientlig. Absolut inte. Om den bilden jag lade ut har det budskapet beklagar jag det - för mig var det en litet rolig bild med tanke på alla illegala invandrare som vi faktiskt har i Kalifornien. Det var absolut ingen elak baktanke jag hade med bilden. Jag hade lika gärna kunnat lägga ut en bild med en person från ett Arabland eller Sverige.

Eftersom jag själv är invandrare i ett land vet jag hur det kan kännas att inte bli förstådd och känna sig utanför. Det har jag känt under 14 år. MEN det betyder inte att jag inte kan skämta om mig själv och se saker och ting med humor. Det är otroligt viktigt att kunna göra det tycker jag. Kanske nästa inlägg får bli en lustig bild av en svensk. Vad vet jag. Eller en lustig bild av mig själv! :)

Att ha en blogg och att kunna skriva om eller ha bilder om olika saker så att det tillfredsställer alla personer är en omöjlighet. Det är en balansgång som inte kommer att fungera alla gånger. Och det har också att göra med den och de som läser det jag skriver. En person kommer inte att ha samma reaktion som en annan person beroende på den bakgrund man har och de tankar, känslor och erfarenheter man har.

Jag har vissa åsikter om saker och ting och det kommer ALDRIG att tillfredsställa alla personer. Det är ett faktum. Och jag kommer aldrig att hålla med alla i min omgivning. Det är också ett faktum. Så är vi människor och det är något vi får leva med.

Eftersom jag planerar att fortsätta med bloggen finns nog tyvärr risken att det kan bli fler upprörda känslor hos de som läser.

Något jag missade att skriva om i gårdagens inlägg var att Kalifornien numera - när nya körkort ställs ut - har ett annat slags körkort som skall vara säkrare. När jag skall förnya mitt körkort i höst blir det den nya varianten.

Det här med bil

I mer än tre decennier klarade jag mig utan bil när jag bodde i Stockholm. Bussarna, tunnelbanan och pendeltågen var helt tillräckliga. Vi hade aldrig någon bil i min familj eftersom mamma och pappa tyckte att det var för dyrt och vi behövde ju egentligen ingen bil eftersom vi hade alla allmänna kommunikationer. Det blev inga bilsemestrar men det gick ju bra ändå.

Att komma till landsbygden i USA utan körkort och utan möjlighet att ta ett körkort till att börja med var en utmaning. Jag var i stort sett bunden till huset där vi bodde under mitt första år när jag åkte fram och tillbaka som turist. Det var många gånger jag var frustrerad att inte kunna ta mig dit jag ville, när jag ville på egen hand. När man bor som jag gör måste man ha ett körkort och en bil. Bussarna går några få gånger per dag och aldrig på helgerna.

När jag fick mitt studentvisum blev tillvaron helt plötsligt litet roligare eftersom jag kunde ta körkort. :) Här i Kalifornien skall man klara av teoriprov och uppkörning, precis som i Sverige, men det är mycket enklare. Jag tog några körlektioner i en trafikskola i Edsberg, för att vara litet mer förberedd, och när jag berättade för körläraren att jag skulle ta körkort i USA fick han sig ett gott skratt. Han tyckte att det knappt var ett "riktigt" körkort eftersom det är så mycket enklare. Och troligen mycket billigare. Det kostar bara $31 för ett första körkort. Man kan gå till DMV (Department of Motor Vehicles - de har hand om allt i Kalifornien som har med bilar, bilregistrering, körkort osv att göra) och hämta upp ett gratishäfte med all teori. Pluggar man det brukar man klara sig. Man får två chanser samma dag att klara av teorin. Jag blev nervös och gjorde löjliga fel på det första provet men kunde sedan göra det andra med en gång och fick 100% rätt. Sedan dröjde det ett litet tag innan jag gjorde min uppkörning. Den måste man klara med ett visst antal procent för att få körkortet. Som tur var klarade jag uppkörningen första gången.

I Kalifornien gäller körkort 5 år och man använder körkortet, precis som i Sverige, som en ID-handling. När man flyger kan man visa sitt körkort som ID, såvida man inte flyger utomlands förstås. Kommer man med ett visum kan det ta ett tag innan man får sitt körkort och man får köra med ett papper som talar om att man väntar på körkortet. För mig tog det flera månader innan mitt riktiga körkort kom och det hade kanske dröjt ännu längre om jag inte skrivit till chefen för DMV i Sacramento. Jag ringde dit och fick veta att de hade massor med kartonger som stod i ett rum med ansökningar som inte tagits om hand! Då fick jag nog och skrev till högsta chefen. Körkortet kom efter ett par veckor. :) Har man väl fått sitt körkort kan man förnya det antingen genom att gå in på ett DMV-kontor, per post eller internet. Det är litet olika krav för hur man kan göra förnyelsen.

Eftersom Kalifornien i stort sett är bankrutt höjde man sina trafikböter tidigare i år. Jag har sett massor med Highway Patrol bilar som står och lurar i buskarna utmed I-5 sedan i januari. Det finns en del saftiga böter - om man inte stannar för en skolbuss som har blinkande röda ljus kostar det $616, att köra och prata i mobiltelefon kostar $256, att parkera i en handikappruta går på $976 osv. Får man en trafikbot kommer bilförsäkringen att gå upp som ett brev på posten. Och bilförsäkring måste man ha. Och i Kalifornien är den förstås - jamenvisst, dyr!

Att ha en liten bensinsnål bil är bra nu när bensinen går upp i stort sett varje dag. Alla som har stora SUV-bilar och pickup-trucks får verkligen betala vid pumpen. Vi får se var smärtgränsen går. Samtidigt, vad gör man när det inte finns bussar, tunnelbanor och tåg? Att inte få trafikböter är också viktigt eftersom man kan få rabatt på bilförsäkringen.

Nu skulle jag ha svårt att tänka mig att inte ha en bil. Om jag skulle klara av att få ett svenskt körkort om jag kom tillbaka till Sverige, det är en helt annan fråga. :)

Hälsa

Idag ringde Public Health igen från Sacramento! De som jag talade med för några veckor sedan - samtalet med väggen. ;) När samtalet kom idag var jag mycket mer bestämd och gick inte in på några frågor alls utan sade bara att min uppfattning om hälsa verkade skilja sig väldigt mycket från den som de har att det inte verkade särskilt meningsfullt att ha ett samtal. Mannen som ringde lät litet snopen men han gjorde en anteckning i alla fall.

Det slog mig efter samtalet hur annorlunda jag faktiskt ser på det här med hälsa jämfört med många andra människor. Visst skall man använda sig av traditionell medicin i vissa fall när det behövs men det finns många tillfällen när en litet mer alternativ behandling går precis lika bra. De flesta människor verkar acceptera mediciner för precis allting. Ett piller tror man skall lösa ett större hälsoproblem. Allt hänger ihop - kropp och sinne - och en helhetssyn är något som ofta inte finns hos vanliga läkare.

När man ansöker om grönt kort måste man gå igenom en läkarundersökning. Jag var litet nervös inför undersökningen eftersom jag inte riktigt visste vad den innebar. De kollade blodtryck, lyssnade på hjärtat, tog blodprov osv så det var inga problem. Det jag var mest nervös inför var alla vaccinationer som de säger att man måste ta. Jag blev vaccinerad som liten men efter det att jag fick en otroligt stark reaktion och blev ordentligt sjuk efter en vaccination i Sverige för många år sedan undviker jag vaccinationer. Har läst mycket om dem och det jag läst har stärkt min uppfattning. Eftersom jag var barn på 60-talet fick jag flera barnsjukdomar. Trots att jag inte hade intyg på att jag haft dem godtog läkaren min information. Sedan var jag också för gammal för vissa vaccinationer. Men det var ändå några vaccinationer som jag skulle vara tvungen att ta för att få mitt gröna kort. Det finns en möjlighet att komma ur det här genom en "waiver". Jag såg till att jag skickade in denna waiver (med en saftig avgift) men vid intervjun räckte inte det utan jag var tvungen att skriftligen komma med bevis för det jag sade att jag trodde på. Det blev en mindre avhandling som jag skickade in men det hela gick igenom och jag slapp att ta vaccinationerna.

Som jag skrivit om tidigare har jag börjat äta viss mat för att hjälpa kroppen nu när vi här på USAs västkust får mer radioaktiv strålning från Japan. Om det hjälper lär väl framtiden utvisa. Men att bara sitta passivt och inte göra något alls känns inte som ett alternativ. Eftersom den här katastrofen kommer att ta mycket lång tid att få ordning på kommer det att fortsätta att komma strålning hit i större doser än vad som är normalt. Eftersom USAs regering sagt att det hela är ofarligt verkar många människor inte bry sig alls. Jag tror personligen att omfattningen av det som kommer hit troligen är högre än vad man officiellt vill säga och EPA (US Environemental Protection Agency) har nu ett förslag att höja gränserna dramatiskt för vad som anses vara säkert gällande radioaktiv strålning! Inte alls misstänkt. ;)

I USA finns uttrycket "An apple a day keeps the doctor away". Ja, vem vet. :)


Bilden från http://www.natural-holistic-health.com/

Fiskbrist

Att bo i vissa delar av USA innebär fiskbrist. Bland annat i Mt Shastaområdet. Eftersom jag bara bodde i Stockholm vet jag inte hur det är på mindre orter i Sverige - orter som ligger längre från havet. Mt Shasta ligger en bra bit från havet även om vi ligger mycket närmare havet jämfört med andra städer i stora delar av USA. Men trots detta är det inte mycket i fiskväg som finns i matdiskarna.

Vi åt rätt mycket fisk när jag växte upp och jag tycker om fisk av olika slag. Jag vet att många människor inte tycker om fisk och framför allt tycker de inte om lukten av tillagad fisk. Det har jag aldrig haft något emot.
Min första tid här i USA gjorde att jag fick en viss fiskabstinens ;). Nu har jag motvilligt vant mig vid att inte alls äta så mycket fisk som jag var van vid i Sverige.

Vi har till exempel nästan ingen fryst fisk alls. Det enda jag sett är fryst lax och den amerikanska typen räkor (som inte alls är lika goda som de som säljs i Sverige). Det finns en del "färsk" fisk. Jag citerar "färsk" eftersom den troligen inte alls är särskilt färsk. Den köper jag inte efter att ha hittat maskar vid ett par tillfällen i denna typen fisk. Jag ryser fortfarande när jag tänker på de krälande maskarna. Usch! Att hitta inlagd sill, sardiner, ansjovis, rökt lax osv är ett mindre "detektivarbete". Vi har litet rökt lax men inte alls den goda sorten som jag brukade äta i Sverige. Inlagd sill, sardiner och ansjovis är verkligen sällsynta. Av någon anledning fanns det mer sardinburkar i mataffären i Hilo på Hawaii än vad det gör här. Och det var sardiner som var av ett skandinaviskt märke!?!

Det verkar alltså som om mindre orter på den amerikanska landsbygden inte har särskilt många människor som tycker om fisk. Jag vet att till exempel inlagd sill är något man äter mer av i Skandinavien så det kanske inte är så konstigt att det är ont om just den typen fisk, men det finns ju så mycket annan sorts fisk. Amerikaner äter MYCKET kött. Stora stekar som steks på barbequen. Det finns stora köttdiskar och massor med olika slags kött.

Idag var jag och C iväg till Medford i södra Oregon för att handla och jag ville bland annat se om jag kunde hitta olika fiskprodukter. I en av affärerna hittade jag rökt lax, inlagd sill (inte den svenska, men en tysk variant) och sardiner. Litet långt att åka men vi hade en trevlig dag med shopping, tjejsnack och ett härligt vårväder.:)