Det här med bil

I mer än tre decennier klarade jag mig utan bil när jag bodde i Stockholm. Bussarna, tunnelbanan och pendeltågen var helt tillräckliga. Vi hade aldrig någon bil i min familj eftersom mamma och pappa tyckte att det var för dyrt och vi behövde ju egentligen ingen bil eftersom vi hade alla allmänna kommunikationer. Det blev inga bilsemestrar men det gick ju bra ändå.

Att komma till landsbygden i USA utan körkort och utan möjlighet att ta ett körkort till att börja med var en utmaning. Jag var i stort sett bunden till huset där vi bodde under mitt första år när jag åkte fram och tillbaka som turist. Det var många gånger jag var frustrerad att inte kunna ta mig dit jag ville, när jag ville på egen hand. När man bor som jag gör måste man ha ett körkort och en bil. Bussarna går några få gånger per dag och aldrig på helgerna.

När jag fick mitt studentvisum blev tillvaron helt plötsligt litet roligare eftersom jag kunde ta körkort. :) Här i Kalifornien skall man klara av teoriprov och uppkörning, precis som i Sverige, men det är mycket enklare. Jag tog några körlektioner i en trafikskola i Edsberg, för att vara litet mer förberedd, och när jag berättade för körläraren att jag skulle ta körkort i USA fick han sig ett gott skratt. Han tyckte att det knappt var ett "riktigt" körkort eftersom det är så mycket enklare. Och troligen mycket billigare. Det kostar bara $31 för ett första körkort. Man kan gå till DMV (Department of Motor Vehicles - de har hand om allt i Kalifornien som har med bilar, bilregistrering, körkort osv att göra) och hämta upp ett gratishäfte med all teori. Pluggar man det brukar man klara sig. Man får två chanser samma dag att klara av teorin. Jag blev nervös och gjorde löjliga fel på det första provet men kunde sedan göra det andra med en gång och fick 100% rätt. Sedan dröjde det ett litet tag innan jag gjorde min uppkörning. Den måste man klara med ett visst antal procent för att få körkortet. Som tur var klarade jag uppkörningen första gången.

I Kalifornien gäller körkort 5 år och man använder körkortet, precis som i Sverige, som en ID-handling. När man flyger kan man visa sitt körkort som ID, såvida man inte flyger utomlands förstås. Kommer man med ett visum kan det ta ett tag innan man får sitt körkort och man får köra med ett papper som talar om att man väntar på körkortet. För mig tog det flera månader innan mitt riktiga körkort kom och det hade kanske dröjt ännu längre om jag inte skrivit till chefen för DMV i Sacramento. Jag ringde dit och fick veta att de hade massor med kartonger som stod i ett rum med ansökningar som inte tagits om hand! Då fick jag nog och skrev till högsta chefen. Körkortet kom efter ett par veckor. :) Har man väl fått sitt körkort kan man förnya det antingen genom att gå in på ett DMV-kontor, per post eller internet. Det är litet olika krav för hur man kan göra förnyelsen.

Eftersom Kalifornien i stort sett är bankrutt höjde man sina trafikböter tidigare i år. Jag har sett massor med Highway Patrol bilar som står och lurar i buskarna utmed I-5 sedan i januari. Det finns en del saftiga böter - om man inte stannar för en skolbuss som har blinkande röda ljus kostar det $616, att köra och prata i mobiltelefon kostar $256, att parkera i en handikappruta går på $976 osv. Får man en trafikbot kommer bilförsäkringen att gå upp som ett brev på posten. Och bilförsäkring måste man ha. Och i Kalifornien är den förstås - jamenvisst, dyr!

Att ha en liten bensinsnål bil är bra nu när bensinen går upp i stort sett varje dag. Alla som har stora SUV-bilar och pickup-trucks får verkligen betala vid pumpen. Vi får se var smärtgränsen går. Samtidigt, vad gör man när det inte finns bussar, tunnelbanor och tåg? Att inte få trafikböter är också viktigt eftersom man kan få rabatt på bilförsäkringen.

Nu skulle jag ha svårt att tänka mig att inte ha en bil. Om jag skulle klara av att få ett svenskt körkort om jag kom tillbaka till Sverige, det är en helt annan fråga. :)