Lära sig nya saker

Att flytta till ett annat land och en annan kultur är en stor omställning på många sätt. Vissa saker är uppenbara medan andra är mindre och tar tid att lära sig.

När jag satt på bussen på väg hem tänkte jag på en del av dessa skillnader:

- När man åker buss i Stockholm signalerar man att man vill gå av närsomhelst mellan två hållplatser och bussen stannar vid hållplatsen. Här i mina trakter (det är säkert annorlunda i storstäder i USA) signalerar man och då stannar bussen just där. Jag gjorde det misstaget i fredags. Vi hade släppt av en person och nästa stopp var där jag skulle kliva av. Jag var ju van vid hur jag gjorde i Stockholm och tryckte på "stoppknappen". Bussen stannade med en gång och jag fick säga att jag skulle gå av vid nästa "hållplats". Nu vet jag det.

- När kassörskan säger "Hi, how are you?" förväntas man egentligen inte att säga något. Det trodde jag i början. Numera säger jag "Fine, how are you?" och hon svarat något. Det skall inte vara några långa utläggningar om hur man egentligen mår. :)

- Om man går förbi någon i en gång i en affär hör det till god ton att säga "Excuse me." Överhuvudtaget säger folk "excuse me" i alla möjliga sammanhang - det är en del av kulturen här.

- Om man ser någon komma bakom sig hör det också till god ton att stanna upp och hålla upp dörren för den personen. I Stockholm verkar det tyvärr vara litet mer ovanligt och det har hänt flera gånger att jag fått en dörr i ansiktet. Amerikaner verkar faktiskt vara litet mer hänsynsfulla och hövliga.

- När man kör bil kan man svänga till höger även om det är rött i en korsning. Givetvis måste man lämna företräde åt bilar som har grönt. Eftersom jag aldrig körde bil i Sverige kan jag ju inte alla trafikregler men det är väl ändå inte något man kan göra i Sverige?

- När man beställer mat på restaurang gäller det att snabbt komma på vad man vill ha eftersom det oftast finns många olika varianter. Smörgåsar är ett bra exempel - det finns många olika sorters bröd, osttyper, om man vill ha "allt" (lök, sallad, tomat, senap, majonnäs osv) eller bara vissa.

Listan skulle kunna bli lång. Det här var bara några saker som jag lärt mig sedan jag kom hit.

Lyhört

Jag förvånas fortfarande över hur lyhörda amerikanska hus är jämfört med svenska hus.

Under rätt många år bodde jag i villa här i USA tillsammans med Michael och då hade vi ju inga främmande personer tätt inpå oss. Men i min tidigare bostad i Weed och den jag nu har i Lake Shastina hör man väldigt väl de andra som finns i huset.

I min gamla lägenhet var det mest mellan min lägenhet och den som fanns till sidan om min som det hördes väldigt väl. Under ca ett år bodde ett ungt par där och det hördes rätt väl vad de höll på med i sovrummet. :)

Den lägenhet jag nu har är övervåningen i en tidigare enfamiljsbostad i ett så kallat "townhouse". Vet inte riktigt vad townhouse egentligen står för men det är vad folk kallar dessa hus. Eftersom det var en enfamiljsbostad var det kanske inte så noga med isoleringen mellan över- och undervåningen så jag hör rätt väl när min granne på nedre plan pratar eller ser på TV. Nu är han en rätt tyst person men det hörs väl ändå.

I veckan som gick hade han besök av en yngre kille och då fick jag helt plötsligt bevis på att den dörr som finns på nedre plan (den är givetvis låst mellan våra lägenheter) och som bara är en "vanlig" dörr inte är bra på att dämpa ljud. En kväll trodde jag faktiskt att gästen var inne i min lägenhet, så högt hördes det.

Jag är inte ensam om att tycka det är "pappersväggar" utan det har jag även hört från andra USA-svenskar. Ett litet hus med grannar på litet längre avstånd vore faktiskt inte helt fel. Det är bara att hoppas att den ekonomiska krisen kanske kan pressa ner hyrorna litet grand - de är fortfarande höga här.

Slutet

Det är lätt att bli beroende av datorn och internet. Jag märker det själv. På mitt jobb sitter jag framför datorn och hemma blir det en hel del datoranvändande också. Hittade denna rätt tänkvärda sida. Har tagit mig friheten att kopiera den i stället för att bara länka till den. Den kommer från PR Reklambyrå Tänk om internet tog slut. Vilken tanke. :)

"Här slutar Internet
Du har nu kommit till den allra sista sidan på Internet. Vi hoppas du gillade surfningen. Nu är det hög tid att gå ut och leka.

Förslag till vad du kan göra utomhus:

- Gå en sväng. Dvs. använd benen att röra sig runt i terrängen. Kan även kallas att spatsera.
- Jogga lite. Dvs. att använda benen att röra sig runt i terrängen snabbare än när man går. Om du joggar fort kallas det för att springa.
- Cykla runt och kolla på den fantastiska naturen i äkta 3D! Stanna cykeln av och till och känn på träden och stenarna.
- Om det är varmt i vattnet där du bor, kan du ta en simtur. Detta bör du däremot inte göra om du inte kan simma. Då kan du istället göra något som kallas för att bada.
- Besöka någon du känner.

HTTP 101 - Ha en fin dag!
Hälsningar från Internet"

Smör

Smör verkar vara något som många amerikaner använder i alla möjliga sammanhang.

Att äta bakad potatis utan smör och "sour creme" är nog otänkbart för de flesta amrisar. Går man ut på restaurang får man alltid en ordentlig klick smör eller till och med en liten plastbytta med smält smör.

Kokade eller ångkokta grönsaker är också något som "måste" ha en klick smör. Michael åt alltid tillredda grönsaker med smör. Råa grönsaker får ofta litet majonnäs - för att det skall smaka godare? Inte vet jag.

Amerikanska pannkakor (som inte är som de svenska eftersom de blir mycket högre) äts alltid med smör och "maple syrup". Pannkakor finns alltid med på frukostmenyer om man går ut och äter.

Jag har inget alls emot smör. Har faktiskt börjat använda det i stället för något av de "konstgjorda" margariner som oftast är gjorda av soja och innehåller konstiga tillsatser. Men det verkar som om själva smörkonsumtionen gått litet till överdrift. :)

Läste alldeles nyligen om att man i Sverige nu börjat tänka om och anser att till exempel Bregott faktiskt är nyttigare än t ex Becel. Bregott består till stor del av grädde.

Här i USA kan man välja mellan smör i paket eller bytta. Jag brukar köpa byttan eftersom det går att bre smöret utan att det har rumstemperatur.

President"hysteri"

Många i USA ser fram emot den nya presidenten och hans familj. Det kommer säkert att märkas att det är en ny ledare och det är ju ett historiskt tillfälle eftersom Barack Obama är USAs första svarta president.

Amerikaner är ju bra på att skapa festligheter kring det mesta och det kommer nog att bli litet "presidenthysteri" ett tag framöver.

Det senaste jag såg på nyheterna var att en beauty salon någonstans i USA erbjöd sina kunder speciella "Obama med familj" nageldekorationer. Det skulle vara i Sverige det. Kan inte tänka mig att några svenska tjejer skulle ha Fredrik Reinfeldt med fru på sina naglar. :)
En annan nyhet var att det vid Penn State Universitey hade skapats särskilda glassmaker med Obamainspirerade namn - "BaRocky Road", "Biden Berry" och "Obama White House".

Vi svenskar håller helt klart en litet lägre profil. :) Inga överdrivna reaktioner där inte. Såvida inte Tre Kronor tar guld i ishockey - då blir vi helt plötsligt väldigt osvenska.

Snöbrist

Under min promenad idag i strålande solsken och runt +8 kunde jag bara konstatera att det råder snöbrist uppe på berget.

Det har ju varit en ovanligt hård vinter på många håll i USA (i går var det kallare i staten Alabama - som ligger i USAs söder - än vad det var i Alaska) med otroligt låga temperaturer och mycket snö. I mitt område däremot verkar det vara varmare temperaturer än normalt och mycket litet nederbörd som gäller. Visst var det kallt och snöade när jag var i Sverige men hela november och halva december var soliga och torra. Och sedan jag kom tillbaka för två veckor sedan har det varit uppehåll.

Mt Shasta är en turistort. På sommaren kommer folk för att titta på berget och även bestiga det. På vintern är det skidåkning som gäller. Tydligen håller Mt Shasta Ski Park öppet trots bristen på snö. Det finns en del snö som föll i december och sedan har de tydligen använt 36 miljoner liter vatten för att skapa snö!

Eftersom jag inte brukar åka skidor berör ju det här inte mig direkt men jag vet att många som bor här lever för skidsäsongen och för dem måste det vara trist med så litet snö. Det är skillnad mot förra året när det snöade i stort sett varje dag i januari och den stora motorvägen stängdes av flera gånger på grund av snöoväder.

Klickar man på Mt Shasta webkamera länken till höger på min blogg kan man se hur litet snö det faktiskt är på toppen.

Lurig annons

Som jag nog nämnt tidigare står jag med på en email-lista här i Mt Shasta området och det här kom igår:

"This has to be one of the best singles ads ever printed... It is reported to have been listed in the Atlanta Journal.

SINGLE BLACK FEMALE seeks male companionship, ethnicity unimportant.
I'm a very good girl who LOVES to play. I love long walks in the woods, riding
in your pickup truck, hunting, camping and fishing trips, cozy winter nights
lying by the fire. Candlelight dinners will have me eating out of your
hand. I'll be at the front door when you get home from work, wearing only
what nature gave me. Call (404) 875-6420 and ask for Daisy, I'll be waiting..

Please scroll down ....

Over 15,000 men found themselves talking to the Atlanta Humane Society!!!"

Ja, så kan det gå. :)

Vi har fått en otrolig dimma i Lake Shastina. Den lättade inte på hela dagen igår och igår kväll när jag körde hem efter mitt "kvällspass" på skolan var det som att köra i mjölk vissa delar av vägen. Inte alls så trevligt. Här i Weed däremot skiner solen.

Kyrkliga amerikaner

För många år sedan läste jag en artikel i en svensk tidning att en stor del av Sveriges befolkning var "privatandlig". Artikeln menade att många svenskar tror på något men att de inte direkt går i kyrkan.

Det finns säkert många privatandliga amerikaner också men många går också aktivt i olika kyrkor. Jag har förstått att många som arbetar inom "min" skola är flitiga kyrkobesökare och att de kallar sig religiösa.

De orter som finns här är små - bara några tusen personer på varje ort - och ändå finns det mer än två sidor i telefonkatalogen som visar de olika kyrkorna. Här kommer ett litet smakprov på de som räknas upp:

Baptist (och det finns olika inriktningar av Baptist som "American", "Southern")
Bahai
Buddhist
Catholic & Catholic Roman
Church of Christ
Church of Jesus Christ of Latter Day Saints
Eastern Orthodox
Interdenominational
Jehovah's Witnesses
Lutheran
Methodist
Nazarene
Presbyterian
Seventh Day Adventist

Listan skulle kunna bli längre men med risk för uttråkning :) nöjer jag mig med dessa. Jag är inte någon aktiv kyrkobesökare och har ingen aning om vad vissa av dessa står för.

Det finns sammanlagt ca 80 kyrkor !! inom mitt "närområde", det vill säga de orter som ligger närmast Lake Shastina. Med en befolkning på 20,000-25,000 kan man nog lugnt påstå att många är kyrkliga här.

Bilden visar Lake Shastina Community Bible Church och kommer från deras hemsida.

Rådjur i Lake Shastina

Lake Shastina verkar vara rena paradiset för rådjur. Jag har aldrig sett så många som jag gör här. De är inte särskilt rädda heller och man får verkligen se upp när man kör eftersom de passerar vägarna som om de ägde Lake Shastina. :)

Har ingen aning om varför det finns så många rådjur här. När jag bodde hos min vän för ett par år sedan var det ett par rådjur som litet då och då lade sig utanför huset vid entrén. De verkade vakta ingången till huset. :)

När jag var och tittade på den bostad jag nu har sade kvinnan som visade mig lägenheten att hon visat ett uthyrningsobject för en familj som inte var härifrån. Kvinnan i familjen hade litet förskräckt undrat om alla dessa rådjur gick omkring i trädgårdarna. Hon var tydligen inte van vid vilda djur.

Lake Shastina har en helt annan natur än vad Mt Shasta och Weed har. Det är en så kallad high desert med torrt och varmt klimat. Det växer i stort sett inga lövträd naturligt (vilket jag måste erkänna att jag saknar) - det som finns till största delen är olika slags barrträd och salviabuskar. Ja, de växer vilda dessa buskar. När man kommer ut till Lake Shastina är det en väldigt speciell doft av alla dessa barrträd och salviabuskar. Det luktar riktigt gott!
Det är varmare än i Mt Shasta och Weed både på vintern och sommaren. Jag har varit med om dagar när det varit snöstorm i Weed och när jag kommit ut till Lake Shastina har det varit soligt och inte en snöflinga! Det här området har verkligen olika klimatzoner. Bilden visar en salviabuske.

Lake Shastina har en sjö med samma namn. Den används till bevattning och på grund av den torka som rått sedan ett par år har nu sjön tyvärr i stort sett torkat ut. Jag har promenerat flera gånger på sjöbotten som nu är torr. Fanns sjön skulle jag se den från mitt vardagsrum. Vi får hoppas att det kommer litet regn och snö så att sjön kommer tillbaka.

Bilderna från Wikipedia och Las Pilitas Nursery.

Resa till USA

Från och med i morgon, den 12 januari, är det obligatoriskt att fylla i en ansökan via internet om att få resa in till USA under Visa Waiver programmet. Jag nämnde om detta redan i oktober 2008.

Denna ansökan heter ESTA (Electronic System for Travel Authorization) och här finns mer information:

Electronic System for Travel Authorization

När jag var i Sverige läste jag i DN att resebyråer inte upplyser särskilt bra om dessa nya regler. Det kan nog bli litet smått kaotiskt vid flygplatserna både i Sverige och i USA från och med i morgon.

Ytterligare en ny regel som dock bara berör de som har grönt kort, så kallade "lawful permanent residents" (jag hör till denna skara) är att de personerna, från och med den 18 januari 2009, måste bli fotograferade och lämna fingeravtryck varje gång de reser in till USA. Hittills har denna regel bara gällt de som inte bor i landet.

Många har upprörts över detta eftersom man anser att de som har grönt kort har fått gå igenom många säkerhetskontroller redan innan de fick sina gröna kort. Jag håller nog med om det. Att få ett grönt kort innebär att man måste lämna fingeravtryck och uppge en massa information om vem man är.

USA skärper alltså sina krav ytterligare. Blir intressant att se vad som händer framöver med en ny president här i USA.

I mataffären

Igår när jag var och handlade såg och hörde jag följande som utspelade sig i mataffären.

En pappa var och handlade tillsammans med sina tonårssöner och efter en fråga från en av sönerna sade han: "Yes, you can get whatever you want."
Sönerna begav sig sedan snabbt bort till den stora avdelningen med potatischips, ostbågar osv. För att komma till de långa hyllorna med dessa "godbitar" passerade de avdelningen med frukt och grönsaker. Pappans kommentar: "You have lots of fruits and vegetables here." Ingen reaktion från sönerna. :)
Jag log för mig själv och tänkte att det är fantastiskt egentligen att potatischip och ostbågar har en sådan dragningskraft.

För ett tag sedan läste jag att ett ämne som heter MSG (monosodiumgluta-
mate) tillsätts till en stor del av den mat vi köper. Innehållsförteckningen kan säga MSG, "Natural Flavoring", "Hydrolized Vegetable Protein" osv, osv. Det lär ha ca 25 olika namn. Detta ämne ingår idag i en stor del av all mat som vi äter - både hemma och på restaurangerna. Jag vet inte hur det är i Sverige men i USA finns det överallt.

Studier har visat att det är beroendeframkallande (det tillsätts i stora doser till just "junk food") och att det ökar vikten hos de som äter mat med denna tillsats. Det är ett onaturligt ämne som inte alls är bra för oss. Och det är troligen väldigt svårt att undvika såvida man inte odlar sin egen mat.

Inte så konstigt kanske att killarna i mataffären helt struntade i frukterna och grönsakerna.

Prata i telefon

När jag var i Stockholm ringde jag till några olika myndigheter och företag för att ändra min adress här i USA. Verkade enklast att göra det när jag ändå var i Sverige i stället för att försöka passa in samtalen antingen otroligt tidigt på morgonen eller mitt i natten (min tid).

Något jag tänkt på tidigare och som jag tänkte på även nu var att jag pratar annorlunda med folk i telefonen när jag ringer till företag och myndigheter i Sverige jämfört med hur jag pratar här i USA.

Skillnaden är att jag pratar mer personligt med folk i Sverige. Oftast svarar man i Sverige med sitt namn även om man jobbar t ex på Skattemyndigheten. I USA gör vissa personer det men det är mer ovanligt. När jag ringer i Sverige och hör ett namn i andra änden brukar jag också presentera mig med mitt namn. När jag först kom till USA gjorde jag som jag gjort i Sverige och möttes oftast av en stor tystnad. De flesta sade ingenting. Numera säger jag aldrig vem jag är när jag ringer här i USA utan väntar på att den andra personen skall fråga efter mitt namn.

Jag gillar den svenska stilen bättre eftersom det känns mer personligt och helt enkelt trevligare. Undras just om den amerikanska stilen har något att göra med att man bara svarar "hello" när man svarar i telefonen hemma. I början hade jag tänkt säga mitt namn men Michael sade att ingen skulle förstå var de hamnat. Så jag började säga "hello" och numera tänker jag inte så mycket på det. På jobbet säger jag min avdelnings namn och mitt förnamn.

Sådana här skillnader märker man inte förrän man faktiskt bor i landet och har en vardag. Intressant är det i alla fall. :)

TV-avgift

När jag var i Sverige läste jag i tidningen att TV-avgiften skulle höjas under 2009. Jag fick en mindre chock när jag såg att avgiften nu är mer än 2000:- per år.

Jag har aldrig betalat någon TV-avgift sedan jag kom till Kalifornien. Och det beror inte på att jag smitit undan utan på att vi inte har någon avgift.
Här kan man alltså se på hur mycket TV som helst och "bara" betala för kabel eller satellit.
Vi har faktiskt en kanal som är en Public Service kanal - resten har annonser och väldigt många sådana. Public Service kanalen ber om donationer för att kunna fortsätta sitt arbete.

Det var rätt roligt att titta på svensk TV även om väldigt många program lika gärna kunde ha sänts i amerikansk TV. Något som jag slogs av var hur annorlunda svenska nyhetsprogram är jämfört med amerikanska. De amerikanska fokuserar på i stort sett bara USA medan de svenska har många inslag med nyheter om utlandet. Det är skillnad på ett land (Sverige) och en hel kontinent (USA).

Något annat jag också tänkte på var att det nog bara är i USA som man kan ha en kanal som endast sänder väder 24 timmar per dygn (The Weather Channel). Amerikanska meteorologer är faktiskt rätt underhållande eftersom de får vädret att framstå som något riktigt spännande.

Vill jag se svensk TV nu när jag kommit hem igen får jag göra det via internet - och där finns det ju ingen TV-avgift. :)

Bilden från Wikipedia.

Jul i Stockholm

Det var 11 år sedan jag var i Sverige över jul- och nyårshelgerna så det kändes nästan litet konstigt att vara där vid den tiden på året.

Något jag i stort sett hade glömt var hur mörkt det är. Trots att det var rätt många dagar med solsken kom solen knappt över horisonten. Vid tretiden var det mörkt igen. Inte konstigt att vi svenskar är litet tillknäppta och inbundna. :) Här i Kalifornien där jag bor blir det mörkt runt femtiden när det är som mörkast och på morgonen är det ljust vid halvåttatiden.

Fina adventsljusstakar och adventsstjärnor fanns det gott om. Det är något man inte ser här i norra Kalifornien och jag märkte att jag saknat just dessa julprydnader. Min mamma hade bara några få julprydnader och vi hade faktiskt inga julklappar. Det var många år sedan som vi slutade att ge varandra julklappar.

Men litet julmat blev det - risgrynsgröt, sill och skinka. Smakade gott. Nog tittade jag också på Kalle Anka (tillsammans med ungefär 3.5 miljoner andra svenskar) och Karl Bertil Jonssons julafton.

Det kom ingen snö när jag var i Stockholm men eftersom det var riktigt kallt blev rimfrosten tjockare och tjockare för varje dag. Och efter några dagar såg den faktiskt ut som snö.

Det kändes bra att hälsa på men det var också skönt att komma hem igen. Och hemma nuförtiden är i Kalifornien.

Tillbaka i USA

Jag är nu tillbaka i USA efter att ha varit i Sverige i nästan tre veckor. Det var trevligt att komma till Sverige och Stockholm och uppleva jultiden där.

Resan till Stockholm var minst sagt utmanande. Vädret, som var fantastiskt fint hela november och första halvan av december, bestämde sig för att helt plötsligt slå om och bli "istidslikt". Det blev väldigt kallt helgen innan jag åkte och det snöade utmed hela västkusten.
Min första sträcka på resan gick från Weed till Sacramento och det var Greyhound som skulle se till att jag kom fram. Bussen var 7 timmar försenad!! när den kom till Greyhounds lilla busshållplats i Weed. Det var långa timmar och litet oroligt eftersom vädret fortfarande inte visade sin bästa sida.

Men jag kom fram och tillbringade några timmar på det hotell jag bokat. Nästa dag skulle bli en upprepning av min första resdag. Mer förseningar och nervös undran om jag överhuvud taget skulle komma med mitt flyg över Atlanten. Chicago (som man helt klart bör undvika under vintertid) hade ett snöoväder och efter 3 timmars väntan i Sacramento, där vi omväxlande satt i planet vid gaten eller ute på flygplatsbanorna och faktiskt även gick av planet vid ett tillfälle, kom vi iväg. De tre timmarna jag hade i Chicago var borta och chanserna att hinna med planet till Köpenhamn verkade bortblåsta. När jag kom fram - 15 minuter innan planets avgångstid (15 minuter i Chicago är inte tillräckligt eftersom det är en mycket stor flygplats) - begav jag mig i alla fall till den internationella terminalen. När jag kom dit såg jag till min förvåning att Köpenhamnsplanet hade meddelandet "Go to gate". De hade alltså inte
lyft och jag tänkte att kanske, kanske att jag kunde hinna trots allt. Givetvis var det kö i säkerhetskontrollen och när jag passerat sprang jag till gaten och där stod planet! Jag var den sista personen som gick ombord och sedan stängdes dörrarna. Det kändes härligt att inte behöva tillbringa natten på flygplatsen. Flyget gick först efter 22 så det fanns inga fler flighter den dagen.

Eftersom det var bittert kallt i Chicago fick vi stå vid gaten både länge och väl eftersom planet skulle avisas och sedan var det var kö för att kunna lyfta. Efter 1,5 timme kom vi i alla fall iväg och då var det helt klart att jag skulle missa mitt plan i Köpenhamn. Men som tur är så går det ju rätt många flygplan från Köpenhamn till Stockholm. Efter två dagars resa (låter ju nästan otroligt att det skall ta så lång tid för att flyga till Sverige) kom jag äntligen fram. Tyvärr kom inte min väska vilket var en besvikelse. Den kom som tur var dagen därpå och det var nästan en högtidsstund. :)

Min tillbakaresa gick hur lätt som helst. Inga förseningar, inga snöstormar och jag kunde till och med ta en tidigare Greyhoundbuss till Weed.

Hela västra USA var mer eller mindre lamslaget till och från när jag var i Sverige. Greyhoundbussarna gick faktiskt inte under flera dagar och folk tillbringade julen på Greyhounds busstation i Sacramento. Roligare kan man ju ha. Den stora motorvägen I-5 var avstängd till och från på olika sträckor. Flygplatsen i Portland (i Oregon) var stängd vid något tillfälle. Flygplatsen i Chicago ställde in 500 flighter en dag! och folk fick tillbringa 2-3 dagar på flygplatsen. Från och med nu blir det nog bara resor under den varmare årstiden och inga fler Greyhoundbussar för mig.

Eftersom jag i stort sett inte hade någon tillgång alls till internet i Sverige har jag inte kunnat skriva något här på bloggen. Nu är jag uppkopplad till omvärlden igen och det känns bra. :)