Lördag i Union

Idag åkte jag till soptippen och det var mitt sista lass. Jag har varit där sex gånger med en fullastad "pick-up" bil.
När man bor på en mindre ort kan man välja om man vill ha sophämtning eller om man själv åker med sina sopor till soptippen. Undras just om man överhuvud taget skulle kunna göra det i Sverige? Jag bodde ju bara i Stockholmsområdet och där hade ju alla sophämtning. Den här soptippen ligger nästan inne i La Grande och de senaste gångerna jag har varit där har det varit otroligt mycket folk. Det märks att det är vår och alla håller på att fixa i sina trädgårdar. Har man möjligheten att själv åka med sina sopor kan man nog spara en hel del pengar.

På kvällen var jag faktiskt bjuden till mina närmaste grannar igen på middag. Återigen var det mannen i huset som hade gjort en mycket god "Chicken Teriyaki". Han har verkligen talang för att laga mat. De berättade en hel del om det här området (Union och La Grande) och det känns litet konstigt att få veta en massa om trakten när jag precis är på väg att flytta. Jag fick också veta hur de träffats när de bodde i Portlandområdet och att de nu inte skulle kunna tänka sig att bo någon annanstans än här i Union.

Nu har jag bara tre dagar kvar i Union och det känns riktigt skönt. Jag ser faktiskt fram emot att åka härifrån och komma till trakter som känns mer som hemma.

Åska och regn på Safeway

Idag var jag inne i La Grande och träffade min advokat. Det var nog sista gången vi sågs innan jag flyttar härifrån. Det känns tryggt och bra att ha en kunnig person på plats som kan ta hand om allt det praktiska när jag inte är här.

Som jag skrivit tidigare har vi inte något stort utbud av affärer här men det finns en rätt så stor Safeway som jag brukar åka till och jag passade på att besöka den idag.
Safeway är USAs näst största kedja med "supermarkets" och det finns mer än 1750 affärer i centrala och västra USA och i Canada.

Till och med i Hilo på Hawaii fanns en Safeway. Deras grönsaksavdelning var nog det sorgligaste jag har sett. Salladen såg ut som om den legat framme i flera veckor och likdadant var det med de andra grönsakerna. Konstigt nog producerar Hawaii väldigt litet inhemska grönsaker vilket ju är litet underligt eftersom man kan odla året runt.

Här i La Grande är grönsaksavdelningen mycket bättre. Med jämna mellanrum sprutar det vatten över grönsakerna och detta kommer med ljud av åska och regn. Har aldrig hört det någon annanstans. I Mt Shasta har den största matvaruaffären också vatten som regelbundet sprutar över grönsakerna men där kommer det helt utan förvarning och jag har blivit riktigt blöt ett par gånger. Jag skrev till och med ett brev till affären i Mt Shasta och sade att det vore trevligt att få en förvarning. Mitt brev måste ha hamnat i papperskorgen eftersom man fortfarande får vara inställd på att bli blöt. Kanske det vore ide att ha med sig en regnjacka!

Snart bär det av

Den senaste månaden har varit, minst sagt, utmanande och annorlunda på många sätt. Mitt liv har, som jag tidigare skrivit om, bestått av donationer, resor till soptippen, städning, packning - ja, listan kan bli lång.

I nästa vecka flyttar jag. På onsdag kommer flyttbilen och hämtar upp mina saker. Jag kommer också att åka härifrån på onsdag. Det blir en resa på två dagar eftersom det är ungefär 95 mil (svenska) att köra.

Något som hjälpt mig under den senaste månaden är alla trevliga bloggare jag fått kontakt med under en tid. Även om jag inte träffat er personligen så känns det som om jag känner er litet grand och att få ta del av era liv är lika roligt varje dag.

Bloggvärlden var i stort sett något okänt för mig tills relativt nyligen. Nu har det blivit ett måste att varje dag kolla in vad som hänt på olika håll i världen.
Listan över bloggar jag läser blir längre och längre. Kul!

Posten i USA

Jag brukar betala mina räkningar via internet. Det är så skönt att slippa skriva checkar (många använder fortfarande checkar i USA) och man slipper undra när kuvertet med räkningen och checken skall komma fram med posten.
Min erfarenhet är att posten inte är så där jättesnabb i USA. Ibland kommer också kuvert bort eller så tar de flera veckor att komma fram.

Anne skrev nyligen om ett paket från Sverige som hon väntat på i flera veckor. Min mamma brukar skriva brev till mig då och då och de kan ta allt från 4 dagar till 2 veckor. Samma sak om jag skickar något till Sverige. När jag skulle skicka ett kuvert till Sverige för ett par år sedan frågade de på posten vad kuvertet innehöll. När jag undrade varför de var tvungna att veta det sade de att all post från USA till utlandet röntgas efter 11 september. Kanske det är likadant åt andra hållet. Anne, hoppas att tullen inte tagit ditt paket utan att det kommer.

Det finns några positiva skillnader mellan posten i USA och Sverige - till USAs fördel:

- Det finns fortfarande en massa postkontor (t o m på en liten ort som Union) där man kan uträtta alla möjliga ärenden och personalen vet vad de håller på med. Alltså inte någon liten hörna i en ICA-affär där man i stort sett inte kan göra någonting.
- Det är lördagsutdelning av post här i USA. Så var det i Sverige när jag var barn.
- Man kan skicka paket från USA till Sverige med ytpost. Det kan man inte göra från Sverige till USA utan man måste skicka allt med flygpost vilket blir jättedyrt. Visst är ytpost långsamt men om man har ett tungt paket blir det mycket billigare.
- Där jag har bott kan man lägga utgående post i sin egen brevlåda. Det finns en liten röd flagga på brevlådan som man fäller upp och så tar brevbäraren med sig brev som man är för lat att gå till posten med. Väldigt praktiskt!

Det är också mycket billigare fortfarande att skicka brev i USA jämfört med Sverige.



Bilderna från Wikipedia

Att deklarera i USA

När jag var barn minns jag att min pappa alltid brukade göra deklarationen och det var många olika blanketter som skulle fyllas i. Nuförtiden är det ju hur enkelt som helst för de allra flesta. Informationen är förtryckt och det är bara att kontrollera att uppgifterna stämmer.

Här i USA är det inte alls så enkelt. Jag har aldrig gjort deklarationen eftersom M alltid brukade göra den. Det är massor med blanketter och sidor som skall fyllas i och det verkar otroligt komplicerat. Kanske det inte är så svårt som det ser ut men för en novis som mig är det rena grekiskan.

Efter Ms bortgång stod jag här med deklarationen och visste inte vad jag skulle göra. Min advokat kom med tips på ett företag i La Grande och där togs det hela hand om av en trevlig och duktig kvinna.

Jag var där idag och skrev på blanketterna. Tyvärr blir det inget över efter det att jag betalat in restskatt och deklarationsföretaget fått sina pengar. Nästa år blir det att anlita någon annan eftersom jag är väldigt tveksam till om jag själv kan klura ut hur man skall fylla i dessa krångliga blanketter. Det är ju inte bara de statliga (federal) skatterna utan också skatterna för den stat man bor som skall klaras av. Internal Revenue Service kanske skulle behöva åka på studiebesök hos svenska Skattemyndigheten.

För att avsluta med något helt annat. Så var det första paret bortröstat i Dancing with the Stars. Det blev Paulina (en fotomodell) och Alec (proffs). Inte helt oväntat kanske. Paulina såg litet stel ut tyckte jag när hon dansade sin mambo.

Spring break

Här i La Grande området i Oregon är det spring break den här veckan. Troligen är det lov på de flesta skolor i Oregon just denna veckan.

Sring break motsvaras nog mest av det svenska påsklovet. Här i USA firar man inte alls påsken som man gör i Sverige. Det är ju rätt många helgdagar i Sverige kring påsken vilket det inte är här.

Spring break i USA förknippas ofta med mycket festande och många tonåringar åker bort till olika exotiska orter. De största resmålen 2007 tippas att bli Mexico, Florida, Jamaica och Bahamas.
Tydligen finns det företag som chartrar flygplan och köper upp massor med hotellrum som de sedan erbjuder till rabatterade priser.

När jag gick i skolan och det var påsklov var det en del som åkte till olika skidorter i Sverige och kanske till Alperna. Det var inget för mig eftersom jag aldrig gillat att åka utför.

I kväll var det dags för andra omgången av "Dancing with the Stars". Vilken skillnad från förra veckan när de flesta verkade litet nervösa. Nu var det full fart och hög kvalitet på de flesta. Några som nog blir favoriter den här säsongen: Laila Ali (Muhammad Alis dotter), Joey Fatone (tidigare NSync stjärna), Heather Mills (charity activist - hon dansar med ett konstgjort ben och inte kunde man se det i hennes mambo), Apolo Ohno (guldmedaljör i skridskoåkning) och Ian Ziering (han som spelade en av rollerna i Beverly Hills 90210). Det blir nog spännande framöver.

Våffeldagen

I Sverige är det Våffeldagen idag (25/3). Den saknar namnsdag och kallas också för Marie Bebådelsedag. Jag visste egentligen ingenting om den här dagen så Wikipedia kom till min räddning.
Förr var den 25 mars en helgdag och den firas nio månader före jul. Det sägs vara den dag då Jesus "blev till". Den hette tidigare Vårfrudagen (Jesus mor Maria kallades Vår fru). Man tror att namnet Våffeldagen är en missuppfattning och förvanskning av namnet Vårfrudagen och att det skulle vara anledningen till att man äter våfflor den här dagen.

Det var länge sedan jag åt våfflor men jag minns att min mormor brukade göra våfflor. Om det var just den här dagen tvivlar jag på. Min mamma och jag brukade åka och hälsa på min mormor och morfar på en del skollov och då vankades det ofta våfflor. De serverades med vispgrädde (det var riktig vispgrädde som vispades) och någon sylt. Min mormor brukade plocka bär - både blåbär, hjortron och hallon. De där våffelstunderna var riktiga högtidsstunder och jag njöt av min mormors goda våfflor.

Jag har för mig att jag har sett paket med Waffle mix här i USA men jag vet inte riktigt hur man kan göra våfflor utan ett våffeljärn. Jag brukar köpa Lund's Pancake mix ibland. Denna mix gör svenska pannkakor och de är faktiskt rätt goda. Det får vara i stället för våfflor.

Bilden från recepten.se

Att tävla i skönhet

I går kväll satt jag faktiskt och tittade på Miss USA. I vanliga fall brukar jag inte titta på den sortens program, men som jag skrev häromdagen har jag inte så stort utbud av TV-kanaler här.

Visst är det konstigt att de här tävlingarna finns eftersom man ju egentligen inte kan tävla i skönhet. Det finns ett ordspråk som säger att "skönhet ligger i betraktarens ögon" och visst är det så. Det jag tycker är vackert kanske någon annan inte alls finner vackert.

När jag tittade på Miss USA reagerade jag över att de flesta av deltagarna var väldigt lika varandra. Det var svårt att skilja dem åt tyckte jag. De hade samma sorts frisyr, samma leende och alla var givetvis supersmala.

Här i USA finns det en hel del så kallade "beauty pageants" för barn. De kanske även finns i Sverige numera. I dessa skönhetstävlingar blir småtjejer uppklädda och sminkade som vuxna. Tänk vilken vikt vårt samhälle lägger vid utseende och kläder.

I natt ställer Sverige om klockan till sommartid så nu är det återigen nio timmars tidsskillnad mellan Sverige och USAs västkust (Pacific time).

Bilden från Wikipedia - Rachel Smith 2007 års Miss USA

Oregon Trail

Många svenskar har ju flyttat till USA under årens lopp. Vilhelm Mobergs böcker beskriver detta otroligt bra. Här i USA gick en stor förflyttning av människor under 1800-talet. Runt 300,000 människor flyttade 2000 miles (ca 320 svenska mil). De flesta utgick från Missouri och kom många månader senare fram till Oregon. Den väg som de gick och åkte kallas Oregon Trail.

Idag var jag i Baker City och besökte ett museum som heter Oregon Trail Interpretive Center. Jag skulle uträtta några ärenden i Baker City och tänkte passa på att besöka det här museet och det var verkligen värt ett besök.

Innan jag besökte museet visste jag egentligen ingenting om den här stora folkförflyttningen som pågick under många år. De som reste var människor som sökte ett nytt liv i västra USA. De lämnade allt bakom sig och det enda de hade med sig var en vagn med mat och några personliga tillhörigheter. Tydligen fick många lämna både mat och saker utmed vägen eftersom hästarna och oxarna inte orkade dra de tungt lastade vagnarna. Många dog utmed vägen men de flesta kom fram och skapade sig ett liv i det som nu är Oregon. En del fortsatte till Kalifornien eftersom de hade hört ryktas om att de kunde finna guld där.

Intressant att lära sig mer om en del av USAs historia. Helt klart är det ett land med en "pioneering spirit" som fortfarande håller i sig.

TV-program

Jag minns när jag växte upp och det fanns två!! kanaler i svartvitt. Nu kan man ju få i stort sett hur många kanaler man vill.

Här i USA är det mer reklam än vad det är i Sverige (i alla fall i de kanaler jag tittat på i Sverige) och det är helt klart ett irritationsmoment. Tittar man på t ex American Idol är det oftast bara en deltagare som hinner sjunga innan det är dags för reklaminslag. Det tycks också vara så att alla kanaler har reklam i stort sett samtidigt så det hjälper inte att slå över till en annan kanal.

När jag kom hit till Oregon var det litet som att förflyttas några år tillbaka i tiden eftersom M inte direkt tittade på TV och det enda han hade köpt var en vanlig TV-antenn (en sådan där antenn man hade för 20-30 år sedan). Jag har alltså inte många kanaler här och nu när jag varit själv här i huset under de senaste veckorna hade det varit trevligt att ha litet mer att titta på. Jag får in de nationella kanalerna (CBS, ABC, FOX osv) och kan se mina favoritprogram som tur är.

I kväll fanns ju varken American Idol eller Dancing with the Stars så jag tittade på ett småtrevligt program som heter "Are you smarter than a 5th grader?" Det är roligt att se barnen som är med eftersom de verkligen är duktiga. Något som jag tänkt på är att amerikanska barn verkar så mycket mer frimodiga och öppna än svenska barn. Det är givetvis en generalisering. Svenska barn får ofta inte fram mycket om de intervjuas på TV medan amerikanska barn ofta kan komma med både roliga och intressanta historier.

Kanske det beror på att barn i USA tidigt lär sig att tala inför andra i t ex skolan. I Sverige, när jag växte upp, var det något som kanske skedde en gång per år och då var det ju så STORT att det blev jätteläskigt och nervöst. När jag gick på college här i USA gick jag en kurs som hette "Public Speaking". Vi fick hålla små anföranden inför övriga kursdeltagare och det var otroligt nyttigt. Jag kom helt klart över en del av min nervositet.

Bilden från Wikipedia - Braun TV från 1959

Vårdagjämningen / First day of Spring

Idag är det vårdagjämningen i Sverige och i USA heter det Spring Equinox eller First day of Spring.

När jag först kom till USA tyckte jag det var litet lustigt att kalla det för First day of Spring. Som om våren skulle komma en viss dag. Men det är ju samma sak som i Sverige. Nu blir det bara ljusare fram till sommarsolståndet i juni. När man bor i "mörka Norden" blir en dag som vårdagjämningen något speciellt. I alla fall tyckte jag det. Jag gillar inte mörkret och mår mycket bättre på våren och sommaren.
Här i USA har jag aldrig känt av mörket lika mycket beroende på att hela USA ligger så mycket längre söderut än Stockholm.

Kan den stundande våren och sommaren vara anledningen till att GB lanserat en ny glass som heter "Girlie"? En chockrosa glass med glittersmink i pinnen. Tydligen har det här retat en del i Sverige som säger att glassen är en könsschablonisering. GB å andra sidan tycker att "glassen signalerar 'sommarkänsla', 'stjärnstatus' och 'discokänsla'. Jag minns när jag var en liten tjej och köpte jordgubbsglass eller isglass. Allt verkade litet enklare förr.

Les Schwab i La Grande

Här i Oregon är sista dagen för att kunna ha dubbdäck den 1 april. Så idag skulle jag åka till ett ställe som heter Les Schwab. För de av er som bor på USAs västkust vet ni säkert vad det är för ett företag. För er andra som bor på andra håll är Les Schwab ett ställe där man kan få sin däck bytta och roterade, få nya bromsar osv. De har tydligen ca 400 "butiker" i Kalifornien, Oregon, Idaho, Montana, Nevada, Washington och Utah.

När jag bodde i Mt Shasta området brukade jag åka till en Les Schwab "butik" på den ort där skolan ligger. De var jättetrevliga och tog sig tid att lösa olika slags bilproblem. Jag vet att Les Schwab har policyn "first come, first serve" men jag har aldrig behövt vänta mer än någon eller ett par timmar. När jag kom till Les Schwab i La Grande i morse fick jag en smärre kalldusch när de sade att det skulle vara en väntetid på 7-8 timmar!!! Eftersom jag inte har någon som kan skjutsa mig så var det ju bara att acceptera. Jag frågade litet försynt om det fanns någon möjlighet att få litet snabbare service eftersom jag var tvungen att vänta där. Troligen inte, sade kvinnan som hjälpte mig.

Det var ju inte precis vad jag hade väntat mig att sitta hela dagen hos Les Schwab. Men, till min glädje, såg jag min bil bara efter 1.5 timme och dubbdäcken togs av och jag hade också köpt två nya sommardäck som skulle ersätta två däck som började bli gamla. De kanske tyckte synd om mig. Jag var i alla fall glad att jag kunde komma hem och ha kvar en del av dagen för att göra annat.

I kväll är det dags för American Idol igen. I morgon är det resultatprogram och om Sanjaya stannar kvar blir jag nog litet förvånad. Jag kan förstå om han är många tonårstjejers favorit men han kan ju faktiskt inte sjunga särskilt bra. Skall bli roligt att se vad Lakisha och Melinda sjunger.

Dancing with the Stars

Ett av mina favoritprogram på TV är "Dancing with the Stars". Den svenska varianten, som jag aldrig sett, heter "Let's Dance".

Här i USA har det här programmet blivit otroligt populärt. Förra säsongen, som gick i höstas, var spännande eftersom det fanns två mycket duktiga manliga dansare. Min favorit var Mario Lopez som kunde både dansa och var snygg. Många tjejer skulle nog hålla med mig. Tyvärr vann han inte.

I kväll startade den nya säsongen och det skall bli roligt att se om någon kan nå upp till den nivån som var i höstas. Jag såg ingen ny Mario men det kan ju bli bra när de blir litet varmare i kläderna.

För många år sedan gick jag på flera danskurser i Stockholm. Det var en dansstudio på söder och där lärde jag mig både s k ballroom (vals, foxtrot, tango osv) och latinamerikanska danser (samba, cha cha, rumba, jive och paso doble). Jag hade ingen partner när jag började kurserna men jag kom att dansa med en kille som verkligen kunde dansa.

Kanske det är dags att lära sig några typiska amerikanska danser.

Bortbjuden på middag

Under de senaste två veckorna har jag fått litet hjälp av mina närmaste grannar. Det är ett yngre par med en helt underbar liten dotter. Mannen har hjälpt mig med några tyngre saker och häromdagen kom vi att prata en hel del med varandra.

I kväll var jag bjuden på middag till dem och det var verkligen trevligt och skönt att sätta sig till ett dukat bord. Jag har försökt att äta ordentligt under de senaste veckorna men det har nog inte blivit fullt så bra som jag brukar äta.

Vi fick en otroligt god vegetarisk lasagne som mannen i familjen hade lagat. Han är tydligen kocken i familjen. Om någon vecka skall de få besök av släktingar och han har tydligen redan börjat planera menyn för det besöket.

Jag har fått veta en hel del om det här området sedan jag fick litet mer kontakt med den här familjen. Att ha bra grannar är verkligen något positivt. Hoppas verkligen att jag skall hitta något trevligt hus eller lägenhet att hyra i Mt Shasta och att jag får trevliga grannar där.

Jag fick till och med en "doggy bag" med mig och kan mumsa på mer lasagne i morgon.

Mount Shasta, California

Eftersom mina dagar är väldigt lika varandra - jag slänger saker i sopsäckar och när jag har en last åker jag till stoptippen, jag har börjat packa och städning väntar - tänkte jag berätta litet mer om Mount Shasta.

Berget och staden har alltså samma namn. Innan jag kom till USA och gick flera geologikurser (geologi är intressant tycker jag) visste jag i stort sett ingenting om vulkaner. Mount Shasta är alltså en vulkan som fortfarande anses vara aktiv. Den hör till bergskedjan "The Cascade Range" och det finns flera vulkaner i den bergskedjan. Alla har den egenskapen att de kan få otroligt våldsamma utbrott. Filmen "Dante's Peak" visar hur ett sådant utbrott kan se ut och det är inget att leka med. Berget Mount Shasta är otroligt imponerande och man kan se det på långt håll. Det är ca 4000 m högt.

Många turister kommer till Mount Shasta för att åka skidor på vintern och för att bestiga berget på sommaren. Jag har varken åkt skidor eller vandrat uppför berget. M och jag åkte upp på berget ett par gånger med bil och det finns ett fantastiskt fint naturområde som heter Panther Meadows (bilden till höger).

På 1800-talet levde flera indianstammar i närheten av Mount Shasta och de ansåg att berget var heligt. Idag kommer många "vanliga" människor som också känner att det här området är något speciellt. Det finns ett buddhistiskt kloster (det ligger alldeles i närheten där M och jag bodde) och många söker sig till andra andliga rörelser.

Trots att det bara bor ca 4000 människor i staden känns den väldigt internationell och större än vad den är. Många som bor där är intresserade av att äta hälsosamt så det finns faktiskt två rätt stora hälsokostaffärer som har allt möjligt. Det har jag verkligen saknat här i La Grande. Det finns bara en sådan affär här och den har inte alls samma utbud som de i Mount Shasta.
Det finns ett college, College of the Siskiyous, i en stad som heter Weed (det var där jag var elev och där jag jobbade) och som ligger litet längre norrut.

I den här byggnaden arbetade jag.





De flesta människor jag har pratat med här på västkusten tycks känna till var Mount Shasta ligger. För mig känns det som om jag precis lämnat området och nu är jag på väg dit igen.

St Patrick's Day

Jag försökte lägga in svenska och amerikanska helgdagar och andra viktiga dagar på bloggen men det funkade inte. Därför skriver jag litet om St. Patrick's Day som firas idag i USA. Det är en högtid som ju inte finns i Sverige och mig säger den inte så mycket men här i USA firas den däremot på många håll.

St. Patrick's Day hedrar St. Patrick, Irlands speciella helgon. Han föddes i Wales och studerade religion för att kunna bli präst. Det finns tydligen en hel del berättelser om honom, en del är troligen sanna medan andra inte är det. En berättelse som tydligen inte är sann är att han drev ut alla ormar från Irland. Detta skedde alltså inte men många irländare berättar gärna att man inte kan hitta några ormar i Irland.

Den 17 mars var den dag han dog och det firas bland annat med parader här i USA. Den största äger rum i New York där ca 150,000 människor deltog förra året. Grönt är den här dagens färg och många människor klär sig i gröna kläder. Men på många håll går man längre än så och t ex målar grönt på gatorna. I Chicago häller man grön färg i floden som går genom staden och i Savannah får fontänerna grön färg.

Här i Union lär det nog inte bli några festligheter. Det finns nog knappast några irländare här.

Chicago River som färgats grön.

Bilden från Wikipedia

Mt Shasta here I come - again

Jag tycks alltid återvända till Mt Shasta. Det var dit jag först kom när jag kom till USA 1997, jag återvände dit när jag flyttade från Hawaii och nu är det dags igen.

Idag har jag bokat datum för min flytt. Första veckan i april bär det av. Jag hade hoppats att kunna ordna flytten på egen hand men med allt som hänt och att jag har både saker och en bil som skall flyttas valde jag att anlita en flyttfirma. Det är inte billigt men det känns som om det är värt att använda sig av en sådan service.

Något jag verkligen känt under min tid här i Oregon är att Mt Shasta är en speciell plats på många sätt. Även om det är en liten stad (ca 4000 invånare) känns den inte så liten och det beror nog på att det kommer väldigt många turister dit. Sedan finns det också många olika sorters människor där som verkar mer fritänkande och öppna än de som bor här i La Grande området.

Jag kommer i alla fall till Mt Shasta när det börjar bli vår och slipper snön. Det känns faktiskt som att åka hem. Union och La Grande hann aldrig bli något hem.

Bilden från Wikipedia

Donationer

Eftersom jag inte kommer att ha min egen bostad till att börja med när jag flyttar tillbaka till Mt Shasta området (jag kommer att bo hos en eller flera vänner) har jag fått göra mig av med väldigt mycket.

Många, många sopsäckar har fyllts med allt mellan himmel och jord och jag är tacksam att M hade en s k "pick-up truck" så att jag kan åka till soptippen. Jag har varit där ett par gånger och det blir fler resor.

Det jag inte slänger har jag donerat till framför allt ett par organisationer. M hade en hel del verktyg och de donerade jag till en organisation som heter Habitat for Humanity. De hjälper till att bygga hus för människor som är i nöd. De har byggt ca 225.000 hus i olika länder och hjälper också människor som förlorade sin hus efter orkanen Katrina. Sedan har jag också donerat till en organisation som är knuten till en katolsk kyrka.

Det känns bra att kunna hjälpa andra och jag är verkligen tacksam för att de här organisationerna finns.

Att flytta

Amerikaner flyttar mycket oftare än vad svenskar gör. Jag antar att jag håller på att bli mer amerikaniserad eftersom jag flyttat flera gånger på de senaste åren. Och inte är det slut på mitt flyttande eftersom jag, när jag kommer tillbaka till Mt Shasta området, bara kan bo tillfälligt hos ett par vänner.

Häromdagen kände jag att det vore härligt att bara ha en ryggsäck och kunna ta den med sig. Nu har jag ju mer än så och när jag snart flyttar kommer jag troligen att anlita en flyttfirma eftersom det är svårt att koordinera en så lång flytt på egen hand. Min bil vill jag ju gärna ta med mig och eftersom jag aldrig kört en U-Haul och än mindre haft en bil på släp tror jag att det är säkrast att jag låter andra transportera mina ägodelar och jag kör min bil.

I Sverige är det vanligt att man bor i samma hus och på samma plats under många, många år. Visst finns det säkert många amerikaner som också gör det men jag minns från min tid i Mt Shasta att det var mycket större "omsättning" på folk än vad jag var van vid från Sverige. Kanske det kan vara en anledning till att många amerikaner är litet svåra att komma inpå livet eftersom de ofta är "on the go."

Stora avstånd

Ibland glömmer man bort hur stora avstånd det är här i USA. Bor man, som jag gör, på en mindre ort kan man nästan få känslan av att det är allt som finns.


Nu när jag börjar planera för att återvända till Kalifornien har jag en mycket lång resa framför mig. Det är ca 600 miles (ca 96 svenska mil) mellan La Grande och Mt Shasta. Det är ingen resa man gör på en dag utan man måste övernatta på vägen. Det var ju inte länge sedan jag gjorde denna resa - det var i slutet av november förra året så det känns litet drygt minst sagt. Men jag vill inte bo kvar här så då är det bara att sätta sig bakom ratten igen.

Det är som sagt väldiga avstånd i USA och det märker man till exempel när man flyger till Sverige. Jag har flugit via Chicago flera gånger och flighten mellan Kalifornien och Chicago tar litet drygt fyra timmar. Det är som mellan Sverige och Grekland.

Det kanske inte är så konstigt att bara ca 27% av amrisarna har pass eftersom de har så otroligt mycket som de kan se inom USAs gränser. Jag skulle gärna se mer av USA men det får väl bli litet längre fram.

Sommar!?

Idag har det varit sommarvarmt här i Union. När jag tittade på termometern på eftermiddagen var det runt +20 grader. Kan det bero på att vi ställt om till sommartid?
Troligen inte. Men skönt är det att inte behöva ha tjocka vinterkläder.

Eftersom jag aldrig upplevt vår och sommar i den här delen av Oregon vet jag inte om det här är normalt. Men det verkar tidigt tycker jag.

När jag växte upp på 60-talet minns jag att det var fyra, tydliga årstider. Nu verkar de gå in i varandra på något sätt. Jag minns hur det successivt blev varmare på våren och hur man kunde plocka tussilago, vitsippor osv under rätt lång tid. Nuförtiden blir det sommar nästan på en gång och allt blommar över väldigt snabbt.

Jag har hört berättelser om hur otroligt mycket snö som kom i Mt Shasta för 20-30 år sedan. Fortfarande kan det komma mycket snö men inte så att orten blir avstängd från omvärlden under ett tag.

Något håller på att hända med klimatet - det är ju helt klart.

Sommartid

I natt ställer vi om klockan i USA till sommartid. Aldrig har jag väl gjort det så tidigt. Från och med i år kommer vi i USA att ställa om klockan den andra söndagen i mars.

Jag har delade känslor kring det här med sommartid. Det är härligt att ha längre och ljusare kvällar men det tar mig alltid ett tag att vänja mig vid att klockan egentligen inte är det den borde vara.

Det här med sommartid har tydligen pågått rätt länge i olika länder. I England t ex började man 1916. Vi i Sverige var senare - efter ett försök 1916 som var impopulärt bland bönderna dröjde det till 1980. I år ställer Sverige om till sommartid sista söndagen i mars.

Natten blir helt klart kortare idag men om ca 6 månader får vi tillbaka den där timmen.

Jag har blivit med advokat

I USA finns det otroligt många advokater. Tittar man i gula sidorna är det många sidor med olika sorters advokater. Till och med på en mindre ort som La Grande.

Eftersom jag inte stod med på några papper betyder det att Michaels ägodelar inte direkt går till mig utan de måste först gå igenom en process som heter "probate". Den kommer att ta några månader och innan den är klar kommer det inte gå att göra speciellt mycket. Jag behöver inte bo här under hela tiden vilket jag är glad för eftersom jag har bestämt mig för att flytta tillbaka till Kalifornien.

Jag har aldrig behövt använda mig av en advokat men nu behöver jag en. Den här processen är långt bortom vad jag förstår. Så fr o m idag har jag en advokat som skall se till att det här går så smidigt som möjligt.

Jag har börjat att gå igenom huset här i Union och slänga mycket och bestämma vad jag skall donera. Jag känne mig litet ensam eftersom jag ju inte hunnit träffa någon egentligen sedan jag flyttade hit. Det är mycket att ta tag i så här med en gång.

Overkligt

Det har varit tyst på min blogg under en vecka och det beror på att mitt liv i onsdags i förra veckan totalt förändrades på ett mycket tråkigt sätt.

Min man gick helt oväntat bort. Han fick en hjärtinfarkt för ca 1.5 vecka sedan men han åkte aldrig in till sjukhuset eftersom han inte trodde att det var en infarkt. Eftersom den inte behandlades fick han besvär att andas. Han trodde att det var astma eftersom det påminde om hur hans astma var när han var barn. Till slut åkte vi in till sjukhuset i måndags för en vecka sedan och där konstaterade man att han hade vätska i lungorna och kring hjärtat. Eftersom de inte kunde behandla honom här i La Grande flögs han till en stad i Idaho (staten öster om Oregon). Han intensivvårdsbehandlades men det gick inte att rädda honom.

Jag har haft en vän från Kalifornien här under några dagar men nu är jag själv. Det känns helt överväldigande just nu med allting. Att ordna allt praktiskt och att hantera mina känslor. Som jag skrev om i ett av mina första inlägg hade vi inte bott tillsammans under ca ett år och det berodde på att vi inte visste om vi skulle fortsätta att leva tillsammans. Jag flyttade till Oregon i december för att vi i alla fall skulle kunna bo närmare varandra. Men det hade blivit klart under mina månader här att vi inte skulle fortsätta att bo tillsammans. Trots detta känns saknaden svår eftersom vi stod varandra nära som vänner.

Jag kommer göra allt för att flytta tillbaka till Kalifornien men det är mycket jag måste ta hand om nu. Allting var i hans namn och i Oregon måste egendom i ett sådant fall gå igenom en process som heter "probate" trots att vi fortfarande var gifta.

Troligen kommer min blogg att bli litet annorlunda nu eftersom mitt liv blivit så annorlunda. Jag kommer nog att dela med mig mer av mina känslor efter min mans bortgång och hur det är att vara efterlevande här i USA.