Tuesday, May 10, 2016

Kalifornien - locked, loaded and ready to roll ;)

Nej, det här kommer inte att handla om vapen ;) utan om jordbävningar. Alldeles nyligen uttalade sig någon expert om att Kaliforniens förkastningsspricka San Andreas var "locked, loaded, and ready to roll." http://www.latimes.com/local/lanow/la-me-ln-san-andreas-fault-earthquake-20160504-story.html

Flyttar man till Kalifornien är det inte helt fel att lära sig en del om geologi. Ett av mina favoritämnen i skolan var just geologi och jag lärde mig massor som jag inte kunde när jag bodde i Sverige. Även om urberget i Sverige ibland kan ha mindre jordbävningar är det litet mera oroligt här på västkusten i USA.
Sverige hade en rätt stor jordbävning för inte så länge sedan långt norrut. I mars i år kom det ett skalv strax söder om Luleå som uppgick till ca 4,2 på Richterskalan. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/jordskalv-i-norra-sverige-2

San Andreas är en förkastningsspricka som är mycket lång. Den lär vara ca 1300 kilometer och går genom en stor del av Kalifornien. Den är gränsen mellan två kontinentalplattor - Stilla Havsplattan i väster och Nordamerikanska plattan i öster. De rör sig åt olika håll och ibland blir det jordbävningar. Enligt experten är San Andreas mer än "mogen" för en mycket stor jordbävning. 1875 var det en stor jordbävning i södra Kalifornien och 1906 var det en i San Francisco-området. Och nu kan det alltså vara dags igen.


Bilden lånad från nätet - USGS.

Att bygga ett kärnkraftverk i närheten av San Andreas sprickan låter helt befängt men det har man gjort. Diablo Canyon Power Plant är Kaliforniens enda kärnkraftverk och det ligger inte alls långt från San Andreas. Hur man tänkte där kan man ju verkligen fråga sig.

Min första upplevelse av en jordbävning var i huset som Michael och jag hyrde utanför Mt Shasta. Det var min första höst i USA och helt plötsligt började huset skaka och jag hann nog inte ens fatta vad som skedde innan jordbävningen var över. Jag blev inte rädd men tyckte givetvis att det var litet obehagligt.

Siskiyou County har inte haft särskilt stora jordbävningar så nästa gång jag skulle känna av skakningar var på Hawaii. Vi bodde på den östra sidan av The Big Island och hade den enorma vulkanen Kilauea som granne. Vid ett par tillfällen kom en knall och det skakade till litet. Kilauea är en av världens mest aktiva vulkaner och har ständiga utbrott. Den finns i Hawaii Volcanoes National Park.

När jag bodde i Lake Shastina kom en jordbävning som hade sitt epicentrum i närheten av staden Eureka vid kusten här i norra Kalifornien. Helt plötsligt kände jag golvet gunga och stora persienner som fanns i den bostaden svängde. Det var en rätt påtaglig jordbävning även hos oss.

Även om det kan komma en stor jordbävning i Kalifornien kommer troligen en mycket större ute i havet utanför Oregons och Kaliforniens kust. Där skulle det kunna bli en megajordbävning med en enorm tsunami som följd. Det tänker jag inte ens gå in på nu utan det kan bli ett annat inlägg vid tillfälle.

Jag brukar faktiskt kolla på en karta över jordbävningar varje dag. Tycker det är intressant att följa vad som händer. http://www.emsc-csem.org/#2w

Dessutom har man märkt att vulkanen Mount St Helens i Washington har haft många små jordbävningar på sista tiden. Vem vet, kanske även Mt Shasta vaknar till liv!

Den här bilden tog jag för flera år sedan i Lake Shastina.

29 comments:

Ann said...

Vulkaner och jordbävningar är läskiga tycker jag, speciellt då de är nära havet. Här i Alaska har vi flera hundra jordbävningar per vecka.

http://earthquake.alaska.edu/earthquakes

Många små och få stora. Första gången jag kände en jordbävning var i Costa Rica för massa år sedan. Men sedan jag flyttade hit har det blivit många fler. Den senaste väckte upp mig mitt i natten och jag var tvungen att springa ned på nedervåningen och stoppa mina fina svenska hand blåsta glas från att gå sönder. De hängde i fönstret och började svänga fram och tillbaka. Det är så intressant det där med harmonisk svängning, att de kan fortsätta att eskalera så fort de fått lite fart. Den jordbävningen var utanför Anchorage, och var M 7.1

http://earthquake.usgs.gov/earthquakes/eqarchives/poster/2016/20160124.php

Oftast brukar ju djur märka av jordbävningar i förväg men min katt verkade inte riktigt uppmärksam på vad som hände.

Om du gillar så kallade podcasts så kan jag verkligen rekommendera ljud inspelningen nedan från "Good Friday" earthquake 1964. Det är inspelat av en man med sin familj som upplevde jordbävningen. Jag tycker själv att den är helt fantastisk, och väldigt "eerie". Det är två avsnitt:


http://professorprince.com/PODCASTS/003_earthquake1.mp3
http://professorprince.com/PODCASTS/004_earthquake2.mp3


Gunnel said...

Jag har aldrig upplevt en jordbävning och hoppas att jag slipper det också. När min som bodde i San Diego tyckte jag det kändes lite oroligt efter allt man läst om Kalifornien. Jag måste säga att det känns lugnare nu när han bor i Dallas, fast där är det orkaner och annat elände. Fattar inte varför han flyttade från Sverige. Kram

Åsa said...

Vi hade ett jordskalv här förra sommaren. Lissabon hade ju en enorm jordbävning 1755 som förstörde 2/3 av landet och som kändes ända upp till norra Europa. Det är läskigt att tänka på när man bor här, precis som det måste vara i Californien. Det där med kärnkraftverket är ju galenskap. Kortsiktigt tänkande när det är som värst. Det är ju bara en tidsfråga! Lite som rysk roulette? /Åsa

Desiree said...

Geologi tycker jag ocksa ar spannande. Jag har upplevt jordbavningar nar vi bodde I Nicaragua, de var som tur relativt sma men tillrackligt for att kanna att marken gungade. Det ar laskigt med den stora jordbavningen som nagon dag kommer att drabba CA. Man hoppas att de upptacker den I tid och hinner varna och evakuera.

lenaiwales said...

Trevligt läsande, vet så lite o geologi.
Visst är det lite skrämmane med jordbävningar. Har känt lite skakningar i Spanien ibland, men inte mycket.
Ha det bra!

Annika said...

Usch, jag mår lite dåligt av att läsa detta, erkänner det. Skickar ju Karolina till LA i 8 veckor i sommar. OCH visst har jag tänkt på The Big One.
Men, som alltid, man kan inte leva om man ska oroa sig hela tiden, fugget it...
Vi hade jordbävning här för ngra år sen, tror det var 2011. USCH vad det var OTÄCKT och konstigt. Trodde det var ett plan som höll på att störta på golfbanan innan jag fattade vad det var.
Det är enda ggn jag känt av en sådan, och jag vill aldrig uppleva det igen. Den var på 5,8. Minns att mina nagellack for i golvet i badrummet. OCH att en tavla ramlade ner.
Den förförde Washington Monument och katedralen i DC, så bägge var stängda under lång tid efteråt.
Nej, jag orkar inte riktigt tänka på jordbävningar och tsunamis just nu.
PUST!!
kramar

Annika said...

Förstörde ska det stå. Förförde, va? HAHA!!

Annika said...

Jag läste också om det där med San Andreas vault. Ja, vi får väl se hur det blir och vad som händer. Det är ju i själva verket så att vad som helst kan hända när som helst i stort sett. Vildbränder, jordbävningar, bilolyckor, tornadosar, kärnkraftsolyckor, krig, skolskjutningar, osv.osv. Jag tycker man blir mycket mer medveten om det när man bor i USA ett tag men det gäller ju egentligen i Sverige också. Det är en älskad illusion att vi på något sätt kan immunisera oss från farligheterna och bli 100% trygga.
Det gäller alltså att fånga dagen och inte vänta tills man är pensionär med att göra sånt man vill och har drömt om.
Kram

Steel City Anna said...

Geologi vet jag ganska lite om. Vulkaner hade jag ett specialintresse för i skolan och såg många filmer och dokumentärer. Tyckte också att det var extremt fascinerande att se vulkanerna på Lanzarote. Men aktiva vulkaner är verkligen inget man vill ha i sin närhet! Lite oberäkneliga är de ju också ... Jordbävningar och jättevågor är otroligt obehagliga och så förödande. Det är ju inte mycket man kan göra för att skydda sej heller. När det finns så många naturkatastrofer och sjukdomar redan som skapar elände så är det underligt hur människor sedan skapar ännu mer elände som man faktiskt kan undvika. Jag tänker ofta på det när jag ser minnesmärkena i Sheffield över pesten på 1600-talet och koleraepidemin och den stora översvämningen på 1800-talet bland alla monument för världskrigens offer. De senare är så oerhört många fler.

Channal said...

Läskigt! Tänker på Japan. Vi var där förra året i april. Tänkte att en jordbävning skulle kunna ha kommit. De är det land som är mest drabbade av naturkatastrofer. Känns tryggt att bo på gnejs och granit. Jordbävningen i Luleå har jag missat.

KRAMAR Anna

Tredje året i Hjo said...

Naturen är lugn och sävlig här hemma. I Luleå bävade det till för ett tag sedan, men ingen större skada skedd. Såg på Aktuellt om Mosuldammen i Irak som hotar att brista. Med katastrof orsakad av människor som följd. Och dåligt underhåll. Har kontrollerats av IS-dårarna.

Rebekah M said...

Ja, det är läskigt med naturkatastrofer. Där känner man sin litenhet. Är Du rädd för The Big One?

Jag har bara varit med om en mindre jordbävning, men känslan och framför allt LJUDET glömmer jag aldrig. Den sträckte sig från Lac-St. Jean i Quebec ner till Boston. 5 komma nå'nting var den.

Anonymous said...

Usch jordbävning aldrig varit med om det och hoppas att slippa men man vet aldrig. Har vänner som varit med om det bland annat i Grekland allt gick bra och alla hann ut ur husen och det var ingen jätte jordbävning men ändock skador på hus och vägar.Laddar ner din länk där du följer jordläget.
Hälsningar Birgitta S

Anne-Marie said...

Ann: Jag har aldrig varit med om någon större jordbävning (7.1 låter stort) så har ingen egen erfarenhet av så dramatiska effekter du beskriver. Vulkaner har jag inte sett heller ha utbrott eftersom Kilauea var väldigt lugn medan vi bodde på Hawaii. Nu har den blivit mer aktiv igen och det kom lava nästan fram till den lilla stad där vi handlade och hade vår postbox. Det var för kanske 1-1.5 år sedan.
Djur brukar känna av jordbävningar och även om det kommer ett oväder. Kanske din katt vant sig. ;)
Tack för alla länkar. Skall kolla litet mer i detalj. Den där stora jordbävningen 1964 måste ha varit väldigt dramatisk att vara med om.

Anne-Marie said...

Gunnel: Ja, man vet aldrig vad de där barnen tar sig för. ;) I Texas finns det också väldigt dramatiskt väder med stormar, översvämningar och annat "kul". De kanske inte har så många jordbävningar men nog finns det annat de får ta del av. Kram!

Anne-Marie said...

Åsa: Det visste jag inte alls att det var en så stor jordbävning 1755 i Portual. Och att den påverkade så långt bort. Intressant.
Nej, att bygga kärnkraftverk precis vid en förkastningsspricka verkar vara bland det dummaste man kan göra. Mycket osmart.

Anne-Marie said...

Desiree: Hela Centralamerika har väl en del jordbävningar eftersom kusten ligger utmed "The Ring of Fire" som ju området kring Stilla Havet kallas. Som jag skrev tror jag att den riktigt stora jordbävningen inte kommer att komma inne i Kalifornien utan ute i havet. Och det kan bli en större jordbävningen pga plattorna och hur de rör sig.
Kram!

Anne-Marie said...

Lena: Geologi var jag inte alls intresserad av i Sverige men när jag kom till Kalifornien kändes det nästan nödvändigt att lära sig en del. Och det var intressant. :)
Jag har aldrig känt någon jordbävning i Europa men visst finns de där också.
Ha det fint!

Anne-Marie said...

Annika: Nej, man kan inte gå omkring och tänka på detta med jordbävningar. Det gör inte jag. Händer det så händer det. Men jag skulle nog tänka mig litet för var jag bor om jag bodde längre söderut i Kalifornien.
Minns mycket väl "din" jordbävning och att det var en mycket stor för att vara i dina trakter. Det måste ha varit omtumlande för alla som bor där.
Så stor jordbävning har jag aldrig varit med om. Inget jag står efter heller att uppleva. :)
Förförde. ;)
Nej, inte skall man hålla på att fundera på jordbävningar och tsunamis. Jag tycker bara det är intressant att följa med en del och hålla mig uppdaterad.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Annika: Helt rätt! Inte går jag omkring och tänker på alla dessa hemskheter. Händer det så får man göra så gott man kan.
Men det jag tycker är intressant - och det var det jag lärde mig genom geologikurserna - är hur saker och ting fungerar. Att jag sedan dagligen ser en vulkan som tornar upp sig litet längre bort är något man lever med. Mt Shasta anses fortfarande vara aktiv men har inte haft utbrott på mycket länge.
Man måste kunna leva utan att tänka på "jordens undergång". :)
Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Vulkaner är intressanta och det finns så många olika sorters vulkaner. Mt Shasta - och de flesta av vulkanerna i Kaskadbergen som går genom norra Kalifornien och Oregon - är av den "värsta" sorten med mycket förödande utbrott. Skulle Mt Shasta få ett ubrott skulle ingen kunna bo kvar här.
Sedan finns det "snällare" vulkaner som den på Hawaii där lavan mest kryper fram och det inte blir explosionsartade utbrott. I Yellowstone finns en annan "jordens undergång" typ vulkan och om den fick ett utbrott skulle troligen stora delar av USA bli obeboeliga.
Jag tycker det är bra att ha kunskap och hade flera haft kunskap i Thailand 2004 hade nog inte så många omkommit. Ser man vattnet dra sig tillbaka då går man inte ut på stranden utan beger sig högre upp så snabbt man kan!
Människan är rätt bra på att skapa sin egen "undergång" tycker jag.

Anne-Marie said...

Anna: Japan har ju alltid jordbävningar, precis som i Kalifornien till exempel. Större och mindre.
Urberget i Sverige kan vara rätt bra. :)
Det var en rätt stor jordbävning för att vara i Sverige. En annan bloggvän bor i Luleå och hon kände av den.
Kramar!

Anne-Marie said...

Hans: För det mesta håller sig marken i Sverige lugn. Någon expert i Sverige trodde att det kanske kunde ha uppstått långsiktiga skador på dammarna som finns i norra Sverige pga jordbävningen.
IS måste vara en av de mest "hjärnlösa" grupper som finns.

Anne-Marie said...

Rebekah: Jordbävningar, vulkanutbrott, tsunamis, orkaner, tornados osv visar hur små vi är.
Nej jag är inte rädd för The Big One. Om jag bodde vid kusten eller nära San Andreas kanske jag skulle känna annorlunda. Man måste vara litet medveten om var man bosätter sig om man bor i områden som kan få jordbävningar. Tycker att den kunskapen borde vara obligatorisk hos folk. :)
Just ljud tycks vara påtagliga under jordbävningar. Har aldrig upplevt det själv.

Anne-Marie said...

Birgitta: Grekland har ofta jordbävningar och där kanske husen inte är byggda lika bra som till exempel i Japan.
Det måste vara en hemsk känsla att se ett hus rasa i en jordbävning.
Länken uppdateras ofta. Minns inte hur ofta men kanske varannan minut eller liknande.

Anonymous said...

US Geological Surveys västkustcenter ligger i Menlo Park,
söder om San Francisco, där min make jobbade. Det lustiga (not)
var att flera av geologerna bodde alldeles i närheten av San
Andreas fault! Under de 20 år vi bodde i Palo Alto hade vi flera
små skakningar men ingenting allvarligt.

1989 kom Loma Prieta earthquake. Ett World Series game (ursäka min
Swenglish) hade just börjat vid Candlestick Park, när jordskalvet började.
Min dotter bodde i P.A. Hon föll i golvet och grannens pool skvalpade över,
men det var småsaker emot vad som hände i andra områden. Oakland Bay Bridge
delades i två. Vet inte hur många som dödades och skadades.

Enda ggn jag varit rädd, var vår första natt i Anchorage. Don skulle börja ett nytt jobb där, så tog in på hotell. Mitt i natten hörde vi nån som sprang i korridoren och skrek "earthquake, earhquake". Vi var på 12e
våningen och hela byggnaden svajade; trodde att var första natt skulle bli vår sista. Hörde att hotellet byggts på samma plats, där ett annat
hade raserats under den hemska jordbävningen 1964.

Glad att jag inte bor i området som kallas "tornedo alley".

Ruth i Virginia

Annica said...

Skrämmande. Jag har upplevt tre jordbävningar här i Norrbottens kustland och de var tillräckligt obehagliga. Inte så att jag blev särskilt rädd men vibrationerna och ljudet inger ändå en viss respekt. Och man vet ju aldrig hur kraftigt skalvet kommer att bli. Tack och lov så har vi ju inte haft några stora och förödande jordbävningar i Sverige. Men visst känner man sig oerhört liten inför naturens krafter.
Och egentligen borde man nog frukta människans framfart mer än naturens.
Glad pingst-kram från norr!

Anne-Marie said...

Ruth: Du har geologin "i blodet" nästan. :)
Kanske geologerna ville vara nära händelsernas centrum. Leva med faran kanske.
Minns mycket väl bilderna jag såg i svensk TV från jordbävningen 1989. Broar som kollapsat och mark som brutits upp. Det var ett skalv som fick stora konsekvenser. Hade en arbetskollega som var med om detta skalv och han berättade att han blev ordentligt omskakad och rädd.
Det var ju inte särskilt smart kanske att bygga hotellet på exakt samma plats där den tidigare jordbävningen var. Usch, det måste vara mycket obehagligt att vara med om en sådan stor jordbävning där hela byggnaden svajar.
Tur att man inte vet vad som kommer att hända.
Tornado alley kan inte vara roligt att bo inom. USA som helhet har ett rätt våldsamt väder tycker jag.

Anne-Marie said...

Annica: Det visste jag inte att ni haft flera jordbävningar i dina trakter. Man säger ju att jordskorpan fortfarande höjer sig i Sverige efter den senaste istiden. Men jag undrar om inte den senaste, relativt stora, jordbävningen kanske berodde på något annat.
Visst känner man sig liten i förhållande till naturens krafter. Glömmer aldrig en förödande storm som drog fram här i norra Kalifornien och Weed i december 2012 som skadade många tak och där jag föll omkull utomhus pga de starka vindarna.
Tror nog att människan är mer farlig än naturen.
Glad pingstkram tillbaka! Vi har givetvis ingen pingst här. ;)