Monday, May 23, 2016

AFGO

Man kan se på saker och ting från olika perspektiv. Antingen ser man det som händer som en möjlighet att växa och utvecklas som människa eller så förbannar man sin livssituation.

De senaste 19 åren har egentligen bara bestått av en lång serie utmaningar i mitt liv och jag har valt att alltid se dem som möjligheter till att växa. Kanske inte alltid just i stunden men alltid i det stora perspektivet. Det finns ingen annan möjlighet som jag ser det att leva mitt liv.

Hur ser ni på era liv? Möjligheter? Utmaningar? Ve och pina? ;)

En av mina bästa vänner i Sverige skickade mig en länk till en video med den svenska artisten Fredrik Swahn och jag kunde verkligen identifiera mig med hans budskap. Tack M för att du skickade den!

AFGO = Another Fabulous Growth Opportunity. Enligt Urban Dictionary "Problems! Drama! Stress! Turn it around and whatever it is, it's really just AFGO - Another Fabulous Growth Opportunity."

Fredrik Swahn använder ett litet starkare ord ;) men samma sak.



Den gångna helgen har bestått av mest moln men några solglimtar samt en del skurar. Skönt säger jag. Och jag har promenerat i skogen och bland annat sett denna fina blomma som heter "Indian paintbrush. Tycker mycket om den.


Det här blir ett litet kortare inlägg eftersom jag skall iväg till jobbet alldeles strax men ville ge litet "food for thought" och bjuda på en ny svensk låt.

32 comments:

Rebekah M said...

Det låter helt underbart att Du gjort valet att se dem som utmaningar.

I efterhand kan jag kanske se ett visst mönster, eller kedjereaktion. De så kallade möjligheterna/utmaningarna har helt klart gjort mig starkare, gett mig mer självförtroende, men just när "utmaningen" inträffade så kan jag villigt erkänna att jag sannerligen inte såg den som ännu en möjlighet att "växa". Vi har alla våra kors att bära, så vi kommer säkert att bli jättestora innan den här resan är över. Ingen av oss seglar fram på en räkmacka ... livet består av med- och motgångar ... det är som det är.

Channal said...

Fin låt! Tror det blir lättare att leva om man ser glaset halvfullt än halvtomt. Att vända tankarna - leva mindfulness gör det mycket mycket bättre. Motgångar gör en person starkare. Att man får kämpa och inte ta allt för givet. Vi lever här och nu! För tre år sedan trodde jag att jag skulle förlora min äldsta dotter i hennes traumafall med allvarlig skallskada. Idag är hon mamma till Frank och allt känns bara underbart! Livet har sina toppar och dalar.

KRAMAR Anna

Kattas Betraktelser said...

En fin låt som säger en hel del.Jag vet av egen erfarenhet att de lättaste vägarna i livet oftast är de minst utvecklande. Men utmaningar är inte till för alla. Många väljer ett liv som passar dom och består av både hängslen och livremmar men jagctror att man kan söka ändå.. Kram

Desiree said...

Jag tror att vi alla behover utmaningar for att vaxa och lara. Man blir starkare aven om man just dar och da I den situationen inte ser det. Manga ganger kanske kampandet berikar mer an framgangarna. Att pusha sig sjalv och testa nya granser ger mer an att valja det bekvama och invanda.
Kram!

Marianne said...

Roligt att budskapet i låten gillades. Min hållning är också att jag kan växa av det som sker i livet men det är viktigt att tillåta sig att tänka och känna det som kommer upp när man är mitt i något. Lika viktigt att låta andra få vara i det som händer och inte då fråga, "vad tror du att du lär dig av det här"? Allt har sin tid och det är mycket, kanske det mesta, vi inte förstår av det som sker. Tror inte att vi behöver förstå så mycket. Viktigare att vara och känna.
Fredriks Swahns låt är både humoristisk och allvarlig och det är ett budskap jag gillar. Att mitt i det jobbiga kunna se på sig själv med lite distans och humor.
Kram!

Steel City Anna said...

Ve och pina tycker jag mest. Levande ut kommer man inte heller oavsett inställning :) jag pratade med en kollega igår om utmaningar som väntar och en annan sa då att ni två, ni kan inte ens säga om glaset är halvfullt eller halvtomt, ni skulle bara fråga vilket jävla glas :) det tyckte jag var roligt. Med humor kommer man långt iallafall :)

Annika said...

Creature of habit. Hemmakatt.
Vill inte ha stora förändringar. Vill att allt ska flyta på ungefär som vanligt. Ju äldre jag blir desto mer bekväm blir jag, och desto minde vill jag ha utmaningar.
Så ve och pina, säger jag också.
Det viktigaste är att leva här och nu. Ta in livet. Bejaka det. Hänga med så gott man kan i dess berg-o-dalbana. OCH ja, med humor + att försöka se det mesta från den ljusa sidan. Men, utan humor kan man lika gärna lägga ner.
Kramar!

Annica said...

Livet är som ett lotteri, en mix av möjligheter, utmaningar och ve och pina. Hur man än väljer så kan det endera bli succé eller fiasko. Men oftast något mitt emellan.
Äventyrslysten har jag aldrig varit men nog vågade jag mer förr. Då var det mycket lättare att ta utmaningar. Nu, med tilltagande ålder har jag lättare att ta motgångar. Och jag hoppas och önskar att tillvaron nu ska vara lugn, trygg och gå i invanda hjulspår. Men ändå kommer dagar med både möjligheter och prövningar. Då gäller det att bemöta dem på bästa sätt. Med- och motgångar är att lära. Och växa.
Sagt av någon klok person: "Det beror inte på hur man har det utan hur man tar det."
Kram från en annan hemmakatt vid namn Annica! ;)

The Swedish Wildflower said...

Är det något jag har lärt mig av de senaste två åren och min cancerresa så är det just att livet tar oss med på vägar vi kanske önskar vi hade sluppit vandra. Det finns saker vi inte kan påverka. Livet som drabbar oss. Men vi kan alltid påverka hur vi väljer att gå vidare. Vår inställning till livet. Att se möjligheter istället för svårigheter. Tacksamhet över att få vara med på resan och göra det bästa av den tid som är vår.

Ta hand om dig Anne-Marie!♥

Kram Lotta

Anne-Marie said...

Rebekah: Jag försöker verkligen att se utmaningarna som möjlighet att växa och det tycker jag att jag lyckats rätt bra med.
Tror att de allra flesta har sina mönster och hur man väljer att hantera dessa. När Michael gick bort och jag inte kände en enda människa i Oregon då blev jag litet nedstämd ett tag. Men så kunde jag se "the bigger picture" och då blev det lättare. Jag måste kunna se varför saker och ting sker (som jag skrev till dig betr. min pappa) och då blir det mycket lättare. Men visst är det utmanande ibland.
Nej, räkmackan lyser med sin frånvaro. ;)

Anne-Marie said...

Anna: Visst var det en kul och fin låt med Fredrik Swahn.
Jag minns så väl när du berättade om din dotters olycka. Det måste ha varit en pärs.
Tror också att motgångar gör en person starkare. Barn som "curlas" mycket tror jag kan få det väldigt jobbigt som vuxna om de inte också får uppleva en del motgångar.
Kramar!

Anne-Marie said...

Katta: Visst var låten bra och med ett bra budskap.
Nej, att gå igenom utmaningar och se varför de sker och se det större sammanhanget är något som inte alla klarar av. Man måste vara litet av en viss typ av person tror jag.
Kram

Anne-Marie said...

Desiree: Tror precis som du att det ofta är så att man växer mer med utmaningar än om man väljer att inte "ta itu" med dem.
Nej, inte har det alltid känts berikande och roligt med vissa utmaningar men oftast i efterhand ser jag en röd tråd och kan se ett större sammanhang.
Kram!

Anne-Marie said...

Marianne: Vad kul att du kommenterade. :) Du som skickade låten till mig.
Absolut att man skall tillåta sig att känna det som pågår just då och inte trycka ner de känslorna. Och alla processar och hanterar känslor och saker de går igenom på olika sätt.
Ofta kan jag först i efterhand se varför något skedde och vad det ledde till. Ja, du vet ju det redan om mig. :)
Fredrik Swahn tycks verkligen kunna ha distans till sig själv och göra något underhållande av kanske en jobbig situation.
Kram!

Anne-Marie said...

Anna: Ve och pina har jag haft ibland också. Att gå igenom många närståendes bortgångar har varit minst sagt utmanande sedan jag kom till USA.
Haha, det var en kul kommentar från din kollega. :) Ja, ibland undrar man vilket jävla glas. ;)
Humor måste man ha, annars blir det jobbigt.

Anne-Marie said...

Annika: Jag skulle helst vilja vara "creature of habit" och inte ha några stora utmaningar alls men det tycks inte gälla sedan jag kom till USA. I Sverige var det mer så faktiskt.
Åldern tycks inte ha någon betydelse för mig eftersom saker och ting verkar dyka upp hela tiden som kräver någon slags anpassning till nya situationer.
Absolut att man skall försöka göra sitt bästa att hänga med, ta till sig och vara här och nu.
Med humor kommer man långt. :)
Kramar!

Anne-Marie said...

Annica: Det är intressant ibland att reflektera över hur olika människors liv är och hur olika alla tycks möta det som kommer i deras väg.
Äventyrslysten har jag nog aldrig varit utan mer en hemmakatt jag också. De gånger jag tagit stora kliv har det varit för att min intuition och inre vägledning varit så stark att det inte varit läskigt utan bara "nödvändigt" och något jag kände starkt att jag skulle göra.
Att ha humor, som du verkar ha, tror jag hjälper mycket i situationer som är litet jobbiga.
Kram till dig!

Anne-Marie said...

Lotta: Din resa de senaste åren har verkligen varit utmanande. Inget man önskar att någon skall behöva uppleva.
Absolut att man kan välja hur man möter det som kommer i ens väg och det tror jag verkligen är viktigt när man har en svår sjukdom. Och hur man väljer att se på livet och det man är med om tror jag har mycket stor påverkan på hur man till exempel blir frisk om man är sjuk.
Ha det gott Lotta!
Kram!

Inger said...

Vilken härlig video! Tack!

Rebekah M said...

Anne-Marie: Jag har lite svårt för det där med att "välja" hur jag ska känna.

Jag har inte (ännu) gått igenom det Du gjorde, men teoretiskt är kanske den dagen inte alltför långt borta. Då befinner jag mig i samma situation. Jag vet att jag klarar det också. Det oroar mig lite att tänka på det, och jag har svårt att välja bort den oron. Men det är som det är, och jag tar tjurarna vid hornen vartefter de kommer.

Ju mer jag tänkt på den där sången, desto bättre tyckte jag att den var. Framför allt titeln.

lenaiwales said...

Jag har ett underbart liv! Försöker så smått att dra ner på arbete och kunna njuta ännu mer. Utmaningarna är gjorda för mej och nu vill jag ha lugn och ro.
Visst har jag också fått hårda törnar i livet skola, men kommit över dem och gått vidare.
Ha det bra!

Maria said...

Intressanta tankar!

Tredje året i Hjo said...

Inte lätt att se utmaningar/problem ur positiv vinkel. Trots att svensken faktiskt är innovativ i världsmåttstock är han också en blygsam och tillbakadragen människa. Och har svårt att se positivt på tillvarons alla prövningar. I efterhand kan det kanske ändå ses som karaktärsdanande.
Förhoppningsvis. Nog skulle man/jag behöva lite mer guts. Tåga heter det på svensk.

Anne-Marie said...

Inger: Visst är videon bra! Varsågod.

Anne-Marie said...

Rebekah: Ja, det kan vara litet knepigt ibland att välja hur man skall känna och bearbeta saker och ting.
Att gå igenom en närståendes bortgång är en stor och omvälvande händelse. Jag trodde först att jag inte skulle klara av allt efter Michaels bortgång men det gjorde jag. Fick litet hjälp av en kvinna som kom under några dagar och gav mig en del tips och framför allt tog jag hjälp av en advokat så att allt blev korrekt gjort.
Visst är sången bra! Gillar också titeln. :)

Anne-Marie said...

Lena: Du verkar verkligen trivas med ditt liv och det du gör. Det märks när du skriver. :)
Utmaningar tror jag alla har och får och vi bearbetar dem på olika sätt.
Ha det gott!

Anne-Marie said...

Maria: Roligt att du tyckte om inlägget. :)

Anne-Marie said...

Hans: Nej, det kräver en viss inställning till livet och det man är med om.
Många amerikaner tror jag har litet mer guts än vad många svenskar har. Om man får tro Ingmar Bergmans filmer är det litet mer depressionstendenser hos svenskarna. ;)
Tåga är ett bra ord. Troligen få yngre som kan det.

Pettas said...

Jag tror att livet är en skola för var och en av oss.
Åtminstone för min del så är det så och allt som händer, även det som inte är särskilt trevligt inverkar på mitt liv i den meningen att jag ska lära mig av det också. Efter många år och mycket som har hänt så inser jag också att jag kan ta emot motgångar på ett helt annat sätt än tidigare på grund av den inställningen till livet.

Kramar!

Gunnel said...

En helt ny låt och artist för mig. När det hänt otrevliga saker kan jag villigt erkänna att jag förbannat allt och alla, men när jag nu tittar bakåt så har det hjälp mig att förändra mig själv en hel del. Vad jag märker som en stor skillnad idag är att jag reagerar inte lika starkt på negativa saker, utan försöker tänka efter om det är värt besväret att irritera sig eller inte. Dessutom blir man väldigt kreativ när man utsätts för olika sorts prövningar eftersom man måste hitta en lösning. Kram

Anne-Marie said...

Karin: Jag tror att du och jag har liknande sätt att se på tillvaron och livet och det som möter oss.
Ser man vad man kan dra för lärdomar av olika saker som kommer i ens väg tror jag att man kan komma mycket längre i sin utveckling än om man bara viljl ha status quo.
Kramar!

Anne-Marie said...

Gunnel: Jag fastnade direkt för Fredrik Swahns låt.
Det är inte alltid lätt att se det positiva och utvecklande i olika situationer. Ibland kan jag se det med en gång men andra gånger tar det ett tag innan "poletten trillar ner". :)
Kram!