Monday, October 12, 2015

Att ha en liten släkt

Jag har märkt att jag inte är van att resa så långt som jag nu gör i Stockholmsområdet. Och jag saknar min bil ibland. :) Igår åkte jag söder om stan för att hälsa på en av mina fyra kusiner och det tog sin tid med Roslagsbanan och tunnelbanan.

Två av mina kusiner bor i Stockholmsområdet (två systrar) och två bor i Skåne (en bror och syster). Det var min yngsta kusin som jag hälsade på igår. Hon är fyra år yngre än mig och numera spelar den åldersskillnaden givetvis ingen roll. Så var det dock inte när jag var yngre. Då tyckte jag och systern C (vi är lika gamla) att A var väldigt liten och inte så rolig att leka med. Igår kom faktiskt C också dit utan att jag visste om det i förväg så vi hade en riktigt trevlig lunch. Jag stannade längre och jag och A kunde umgås på egen hand några timmar.

Vi är tre kusiner som är födda samma år och den enda killen bland kusinerna är ett år yngre och så “lilla“ A som är fyra år yngre.

De är min närmaste släkt numera efter det att mina föräldrar och Michael gått bort. Det finns dessutom en moster i Skåne och en “halv“moster i Småland.
Min mamma och jag brukade åka till Småland då och då och besökte min mormor och morfar och då brukade vi även hälsa på A och C med föräldrar. Min pappa hade inga syskon och det har givetvis bidragit till en liten släkt.

Även om man är släkt behöver det ju inte innebära att man har saker och ting gemensamt. Jag har mer gemensamt med A och C jämfört med kusinerna i Skåne och det är bara så det är. Vänner väljer man på ett annat sätt.

A och C träffade jag för två år sedan när min mamma gick bort och nu kommer vi kanske att hinna ses ytterligare en gång. Mina kusiner i Skåne har jag nog inte träffat på ca 25 år - mycket beroende på att jag bott i USA och eventuella träffar har skett när jag inte varit i Sverige.

Hur ser ni som läser på det här med släkt och hur mycket eller litet man umgås? Har ni en stor eller liten släkt?

A har en liten söt lägenhet (som jag av någon märklig anledning inte besökt tidigare) alldeles bredvid Globen. Ingen dålig utsikt!

26 comments:

Malin said...

Pappa är från skåne och mamma från göteborg men jag växte upp i Stockholm. De hade vars ett syskon (plus att min mamma har en mycket yngre halv-bror). Min faster gifte sig tidigt med en italienare och mina två kusiner på den sidan växte upp i Milano. Men vi firade jul ofta. Min mamma var inte så nära sin bror så trots att han och mina fyra kusiner fanns i Boden och sedan Uppsala så sågs vi sällan. Alltså har jag 6 kusiner. Min mammas halvbror har 4 barn och hela familjen utvandrade till Kalifornien för ca 10 år sedan. Vi har bara setts en handfull gånger. Någon som var väldigt viktig i mitt liv var istället min gammelmoster. Hon gick bort för 12 år sedan. Sedan står jag mina föräldrar och min bror nära. Numer är min bror gift och har en liten son dessutom. Vi bor långt ifrån både min familj och min makes familj så vi är ganska isolerade och visst blir man avis på de som har föräldrar eller syskon nära.

Pettas said...

Jag har många kusiner, de flesta i Sverige men vi har så gott som aldrig umgåtts, troligen på grund av havet emellan och livet som går sin gilla gång för oss alla.
Annars, inom den närmaste familjen är vi inte många längre. Jag är äldst, mina föräldrar och mina syskon är alla borta nu, så det är min egen familj, som inte heller är särskilt stor. Men vi bryr oss och tar hand om varandra desto mera.
Ha det gott Anne-Marie! Nu närmare än någonsin...:)
Kramar!

FREEDOMtravel said...

Jag har mamma och en bror och tre brorsbarn (alla i Stockholm). Har tre kusiner oxå i södra Sverige men har inte mycket kontakt med dem. Träffade dem på pappas begravning för några år sen, det är allt.

Desiree said...

Jag har ocksa en liten slakt. Mina foraldrar och min bror som bor I moskva med sin familj. Min pappas syskon har ingen familj och jag har Inga kusiner pa pappas sida. Jag har kusiner pa min mammas sida men de bor I mexico och dem har jag inte traffat pa lange.
Det var en valdigt fin utsikt din kusin A har.
Jag slogs ocksa av tanken just nu nar jag var I Stockholm forra veckan over hur lang tid det tar att ta sig runt om I staden kommunalt. Det tar betydligt langre tid an vad man tror. Jag inser att jag trivs valdigt bra I en mindre stad som Basel dar jag kan cykla overallt och det inte tar speciellt lang tid att ta sig fran ena anden till andra.
Varma kramar!

Steel City Anna said...

Jag är van att resa mycket i Stockholm, bott både norr om och söder om, pluggat på universitetet med otaliga färder längs röda linjen, praktikplatser över hela Stockholmsområdet, sen nattbussar och klubbliv under en period, pendeltåg, jobb ute i Fryshuset ... Finns nog ingenstans jag inte varit! Måste varit väldigt energisk på den tiden för sist jag var hemma blev jag trött av bara en enda pendeltågsresa. Dock var det ett helt annat tryck och mycket mer folk och det är tydligt att kollektivtrafiken inte håller för mängden människor som nu bor i Stockholm. Servicen var också extremt dålig. T ex ställdes alla pendeltåg in en kväll och det stod bara en sur man och muttrade och pekade åt nåt håll där det kanske skulle komma en buss. Det gjord det inte förrän fyra timmar senare, fast då var vi redan hemma efter att ha åkt kors och tvärs med tunnelbana och buss, det skulle man ju aldrig vetat som turist hur man skulle åka.

Många andra gånger tog resan trippelt så lång tid för att människor enligt SJ gick omkring på spåren. Folk satt som vanligt och glodde bara i sina tidningar, i England hade det varit fullt surr i vagnen över detta! Jag glömde bort mej och började prata med en främling som inte trodde jag var galen alternativt var galen själv, som sa att detta händer så ofta att detta med att gå på spåren verkar vara en ny folkrörelse. Jag kände att jag verkligen inte skulle vilja bo här, betala så mycket för pyttelägenheter och ödsla bort halva sitt liv i kollektivtrafiken. Om man inte jobbade skulle det ju vara en annan sak, eller bodde i city och inte behövde åka långt.

Globen är verkligen en fin och rolig byggnad tycker jag. Vacker bild!

Släkt har jag också en liten och lider inte av det :) egentligen är vi ju släkt med varandra allihop :)

Annika said...

Jag har inte heller så stor släkt. Under uppväxten var det bara min moster, som bor på Lilla Essingen, och mina flädrar. JA, och så de älskade morföräldrarna i Närpes, men dem såg vi ju bara på somrarna och under ett och annat lov. Sen tog släkten slut. Pappas släkt i Blekinge känner jag knappt alls. Eftersom jag har tre syskon har släkten vuxit. Kusiner har jag aldrig haft, tråkigt nog. Eller, de kusiner jag har har jag knappt träffat, ska jag säga (den på min pappas sida). Karolina har kusiner, och det är jag sååå glad över. Rikedom!!
Men nej, en smal liten släkt är det jag har också. Dock, naggande god.
Tycker om lokaltrafiken i Sthlm, men jag är å andra sidan nästan bara beroende av t-banan då jag är där. OCH bor jag hos min syster på Kungsholmen går jag överallt, sgs. Du får skaffa cykel sen AM då du har ett eget ställe, men att cykla i innerstan kräver nerver av stål. HIHI.
Kramar!!

Anonymous said...

Hej, nöjer mig att säga vacker bild.
Häsningar Stig.

Annica said...

Det var en härlig utsikt - man kan inte missa att man är i Stockholm när man tittar ut. ;)
Jag skulle inte kunna tänka mig att bo i en storstad. Besöka? Okej! Bo? Nej!
För att människor råkar vara släkt med varandra behöver inte betyda att de har en massa gemensamt. Med vänner är det en annan sak; vänner väljer man, släkten får man "på köpet". Vänskapsrelationer är ofta mindre komplicerade än släktditon.
Jag har också en liten släkt, två äldre bröder varav den äldste dog för många år sedan. Mina föräldrar är också borta sedan länge. Fyra brorsbarn som jag sällan träffar, de har fullt upp med sina egna familjer, vänner och heltidsjobb. Sex kusiner på min pappas sida, men bara en som jag har kontakt med och den är mycket sporadisk.
Må väl! Kram!

Andra året i Hjo said...

Jag är ingen släktkär person, umgås sparsamt. Nästan inget alls om sanningen ska fram. Kanske borde det vara annorlunda. Men jag har heller inte bott på hemmaplan på en massa år. Reste hem till mor och far några gånger per år, men det var också allt. Så är det.

Anne-Marie said...

Malin: Spannande att hora om dina familjeforhallanden. Ibland har jag saknat syskon eftesom man blir fler om saker och ting som hander. Men det ar som det ar. :)

Anne-Marie said...

Karin: Har ju last om era fina traffar nar ni ses och umgas. Man skall ta hand om varandra och det tycks ni gora. :)
Ja, det ar ett hav mellan oss nu bara. :) Vem vet, kanske det hinns med aven ett Alandsbesok. Hor av mig i sa fall.
Kramar!

Anne-Marie said...

Helena: Du har ocksa en liten slakt. Det ar intressant tycker jag att alla har sa olika forhallanden med antal slaktingar.

Anne-Marie said...

Desiree: Jag minns att du har berattat och skrivit om att du ocksa har en relativt liten familj. Roligt i alla fall att du fick traffa din bror nyligen.
Avstanden ar helt otroligt stora i Stockholm tycker jag aven om det finns massor med tag, bussar och tunnelbana. Man tillbringar alldeles for mycket tid egentligen med att resa. Forstar verkligen att du uppskattar Basel dar du kan cykla latt mellan olika platser.
Stor kram!

Anne-Marie said...

Anna: Vilka "aventyr" du varit med om i kollektivtrafiken. :) Har forstatt att det ofta ar strul med pendeltag och aven bussar och tunnelbanan. Det jag slas av ar att man tycks acceptera mycket som resenar i Stockholm. Roslagsbanan har till exempel stannat vid Universitet sedan juni tror jag och sa far man promenera en bra bit mellan Roslagsbanan och tunnelbanan. Det skall halla pa till 7 november. Och Lidingobanan har under 2 ar!! rustats upp och skall forst nu i slutet av oktober fungera som den skall.
Nej, jag skulle inte vilja tillbringa stor del av min vakna tid med att pendla vilket jag ju gjorde under ca 15 ar innan jag flyttade till USA.
Att vandra pa sparen later ju farligt tycker jag. Men folk ger val upp och tar till alla losningar de kan. :)
Globen ar en intressant byggnad och min kusin sade att den ofta har olika slags belysning/farger pa kvallarna.
Sa sant att vi egentligen ar slakt allihop. :)

Anne-Marie said...

Annika: Har man syskon som du har blir det annorlunda tror jag med en kansla av att det finns andra som star en nara. Och om de har barn blir det ju kusiner vilket maste vara kanon for Karolina eftersom hon inte har syskon.
Du har litet "graddfil" Annika ;) medan du ar i Stockholm. Min goda van som jag bor hos kommer att flytta annu langre fran Akersberga sa nu blir det annu langre att aka. Ev. kommer jag att bo hos ett par andra personer ocksa framover.
Cykla inne i stan skulle jag aldrig gora. Det verkar ju forenat med livsfara.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Stig: Tack!
Det behovs inte sa langa kommentarer alltid. :)

Anne-Marie said...

Annica: Globen ar val verkligen en fin Stockholmssymbol tycker jag. Och som sagt, jag visste inte att hon bodde sa otroligt nar.
Vanner blir pa ett annat satt eftersom de kommer in i ens liv vid olika tidpunkter och under olika omstandigheter. Och man valjer att vara vanner med varandra.
Det kanns litet annorlunda nu eftersom jag inte har nagra foraldrar som finns i min tillvaro denna gangen jag ar i Sverige. Och det ger en annan frihet ocksa.
Ha det gott! Och tack for det fina kortet du skickade for nagon vecka sedan. Hade inte hunnit skriva privat till dig. Kram!

Anne-Marie said...

Hans: Det var likadant med min mamma eftersom hon flyttade till Stockholm som ung och hennes foraldrar bodde kvar i Smaland. Vi akte dit nagre ganger per ar och halsade pa. Min farmor daremot flyttade till Stockholm fran Goteborg sa henne traffade jag relativt ofta.

Ninna said...

En till med en liten släkt här, jag har inga syskon och nu när mina föräldrar är borta så är det kusiner som är närmst. Jag har tack och lov en väldigt bra kontakt med en av mina två kusiner på min mamma sida, vi träffades på somrarna som barn och hon är två år äldre. Som vuxna har vi fått mer kontakt men har ändå lite gemensamt från barndomen som stöd. Nu ses vi kanske bara en gång per år eftersom vi bor på olika ställen i Sverige, eller två om det är något speciellt som händer men vi pratas vid säkert en timme varje helg. Hennes bror, min andra kusin är äldre och vi har i princip ingen kontakt. På min pappas sida finns det fler kusiner men jag har bara träffat ”halv-kusinerna” några få gånger och ”hel-kusinerna” träffade jag inte alls från 1967 till 2013 då min pappa gick bort. Då fick tack och lov den ena kusinens fru syn på dödsannonsen i tidningen och reagerade på namnet (de bor på annan ort och hade tillfällig en Stockholmstidning så ren slump) så min äldsta kusin kom till begravningen och vi har regelbunden kontakt även om det inte är jätte ofta och har setts några gånger sedan dess, har även lite kontakt med två av de andra tre kusinerna där nu vilket är roligt. Lite spännande att se släktlikheter som måste vara mer präglat av arv än miljö då den yngsta kusinen inte alls växt upp med sin pappa – min pappas bror utan med sin mors släkt.

Det är väl särskilt vid högtider som julen som det är tomt att inte ha släkt, då har vänner fullt upp med sina släkter så det är lätt att bli ensam. Och tyvärr lite för långa avstånd till kusin C och hennes familj som står mig så nära

Min plats i solen said...

Vad roligt att träffa kusiner och ha en trevlig dag tillsammans. Det där med familj är intressant tycker jag. För även om jag kommer från en stor släkt och tokgillar min bullriga stora släkt så handlar inte familj bara om släktband för mig. Familj är de människor som vi samlar nära oss. De som är en del av våra liv vare sig de delar gener eller inte. Det är fint tycker jag.

Kram på dig♥

My kids' Mom said...

Hej Anne-Marie,

Vad jättekul att du har kusiner i Stockholm som du kan träffa. Det är viktigt med familj och jag har ju en jättestor sådan som jag träffar mest vid födelsedagar och andra högtider och så firar vi alla jul tillsammans på vackra Fryksås Hotell här i Dalarna.

Hoppas du har det trevligt och trivs i vackra höst-Sverige.

Kram, Anneli

Anne-Marie said...

Ninna: Valklommen hit! Roligt att lasa om din slakt och den kontakt du har. Det ar fint nar man kan ha en sa nara kontakt med en slakting. Som flera av oss konstaterat har bland kommentarerna sa valjer man ju inte slaktingar och ibland kanske man inte har sarskilt mycket gementsamt med dem utan det blir vannerna som blir ens "riktiga" familj.
Eftersom jag inte riktigt firar jul, pask osv blir det inte nagon stor saknad for mig da men jag hor nog till undantagen som inte firar helger. :)

Anne-Marie said...

Lotta: Jag haller helt med dig. Nar mina foraldrar och Michael levde var de givetvis min familj men eftersom alla ar borta nu blir det andra personer som blir de narmaste. Sjalvklart blir det pa litet annat satt jamfort med foraldrar och en make men man kan sta varandra nara anda.
Kram till dig!

Anne-Marie said...

Hej Anneli,

Det ar trevligt att jag i alla fall har ett par slaktingar har i Stockholm eftersom de flesta av mina vanner bor har. Min kusin A har blivit den av mina kusiner som jag har mest kontakt med faktiskt. Hon var aven den som holl mest kontakt med min mamma nar hon blev aldre.

Hittills har det varit valdigt vackert vader i Stockholmsomradet. Snart skall jag ut pa litet resor norrover - Varmland och Dalarna - sa jag hoppas att det kan fortsatta vara relativt bra vader. Vaderprognosen ser dock litet osaker ut.

Kramar!

Mrs Clapper said...

Jag har 6 kusiner, tre par, och två av dem träffar jag några gånger om året. Två andra bor i USA, den ena träffar jag ungefär vart annat år och den andra träffade jag för första gången på tjugo år nu i veckan. Jättekul!
Just nu är jag i San Rafael med både min svenska och amerikanske sida, vi hyrde ett stort hus och strålade samman här för några dagar tillsammans efter ett bröllop. Det har varit fantastiskt! Just dessa är släktingar som jag väldigt gärna umgås med, det finns ju också andra som man inte känner ett överdrivet behov av att träffa allt för ofta... :)


Har du vägarna förbi Småland på dina utflykter så finns det gästrum, och bil, att låna!

Anne-Marie said...

Malin: Kul med kusintraffar. :)
Vad roligt att ni ar i USA just nu och har det fint. Att kunna hyra hus ar nog litet enklare och billigare i USA jamfort med Sverige.
Later som ni har det bra.
Jag skrev ett email till dig och skickade en vanforfragan via Facebook. Smaland kommer jag nog att aka till sa om det gar att jag kan bo i det smalandska gastrummet ;) vore det ju perfekt. Vi kan ju ha kontakt via email och FB.