Thursday, July 23, 2015

Tecken

Vi har rök i luften idag från en eller flera skogsbränder. De senaste dagarna har vi haft flera och omfattande åskoväder med antingen inget regn alls eller skyfall. Ett par av de små städerna som finns i närheten av Weed har drabbats av översvämningar. Många mindre skogsbränder har satts igång men röken jag ser idag kommer troligen från en skogsbrand längre söderut. Den startade igår och växte explosionsartat över natten. Nu sticker den välbekanta rökluften i näsan igen och minnen från storbranden i Weed förra året kommer tillbaka.

Som jag skrev tidigare i somras skulle det troligen bli litet färre blogginlägg under sommaren på grund av allt jag måste ta reda på innan jag tar ytterligare steg härifrån. Åskovädren bidrog också till att jag fick stänga av datorn helt och hållet under flera kvällar.

Att lämna en bekant tillvaro och "hoppa ut" i det okända är utmanande och läskigt. Och det verkar vara det jag kommer att göra framöver. Och om jag dragit benen efter mig litet grand - helt enkelt för att det är läskigt - fick jag ett mycket tydligt tecken häromdagen att det nu verkligen är dags.

Min hyresärd hade lämnat ett meddelande på min telefonsvarare att hon och hennes man skulle visa min, och troligen grannens lägenhet, i huset där jag bor för en eventuell köpare av huset. Mina hyresvärdar har ekonomiska problem och vill sälja byggnaden. Jag har vetat att de tycks ha det litet kärvt genom en hemsida där man kan kolla "public documents" som finns hos Siskiyou County. Detta är alltså tredje bostaden jag hyr som är på väg att gå omkull. Idag skall de möjliga köparna komma och titta på lägenheterna. Tala om tydligt tecken att inte stanna kvar här!! Är man vaksam på sådana här tecken kan man ofta se en röd tråd efteråt som visar på den vägledning som kommer. Och det här var solklart.

Eftersom jag absolut inte vill bli fast i någon bostadskonkurs eller försäljning där man inte vet vad som händer med huset har jag nu satt upp målet att vara härifrån i slutet av september. Det finns fortfarande en hel del oklara saker kring vad jag skall göra med mina saker men jag har listor och massor med information som nu kan börja omsättas i praktiken. Och min chef vet om vad jag kommer att göra. Jag får skriva mer om allt som kommer att hända framöver.

Jag är i en unik situation och kan egentligen göra vad jag vill - om jag vågar. Jag har inga band till Weed/Mt Shasta mer än mitt arbete och jag har ingen familj jag behöver ta hänsyn till. Och tecknen finns där. :) Dags att hoppa!


Bilden lånad från nätet.

30 comments:

Taina said...

Så spännande! Och modigt av dig!!! Jag önskar dig all lycka med vad du än gör eller "hoppar" ut i.

Annika said...

Ja, så har det varit för mig också med stora förändringar: en dag är det liksom helt klart att allt har fallit på plats och alla tecken pekar på att det är dags för en förändring. Både att det blivit allt svårare eller till och med omöjligt att stanna där man är och/eller att det plötsligt öppnar sig en väg att följa framåt.

Då gäller det bara att ha modet att följa den trots att det är jobbigt och läskigt och framtiden är oklar. Lycka till! Det ska bli spännande att se var din väg för dig härnäst!

Annica said...

Förändringar är alltid skrämmande, speciellt stora sådana. Du har ett jättehopp framför dig och det är klart att det känns läskigt. Jag förstår att du redan har förberett en hel del och att du har planer för framtiden men det måste ändå kännas omskakande och oerhört spännande.
När man står inför tuffa/stora beslut så är det nästan som en gåva att få "tecken". På något sätt så kan de visa att man är på rätt väg. Det har jag själv upplevt. Ibland har jag behövt en sista, avgörande puff för att våga kasta mig ut.
Nu ska jag hålla både tummar och tår för att du ska landa mjukt och tryggt efter ditt stora hopp.
Sänder dig en stor kram!

Kattas Betraktelser said...

Förstår at det kan kännas läskigt men det är nog kanske ett tecken att röra på sig. Jag vet ju om att du redan rört på dig vad gäller bostadsfronten många gånger.

Usch dessa bränader, inte alls roligt. Jag hoppas l'get stabiliseras. Lycka till med allt.

Jag bloggar nu på wordpress och du finner min nya sida på www.kattasbetraktelser.se.

Kram

Gunnel said...

Jag tycker du är modig och verkar väldigt lugn. Jag tror jag hade haft svårt att hantera en situation liknande din. Hoppas du kommer att trivas med förändringen. Kram

Stina said...

Det är verkligen en spännande tid som ligger framför dig. Och det verkar ju onekligen som att universum är där och guidar dig på vägen. :)
Jag tror att det är bra för oss människor att byta miljö lite nu och då och att inte sitta fast för länge på en och samma plats. Och du borde verkligen njuta av den här friheten som du har att göra vad du vill utan att behöva kompromissa. Tuta och kör säger jag, det här kommer att bli bra. :)
Kram!

Anne-Marie said...

Taina: Tack! Det här kommer att bli en utmaning men det känns som om det egentligen är det "enda" jag kan göra nu. Får berätta mer framöver.

Anne-Marie said...

Annika: Tack för dina fina ord. Du förstår vad det handlar om. :) Eftersom jag följer min intuition och "magkänsla" mycket känns det som om jag nått den punkten du talar om.
Det är läskigt och oklart eftersom jag egentligen inte vet exakt vad som kommer att hända eller hur det kommer att bli. Det lustiga igår med de som kom för att titta på lägenheterna var att hustrun är en fd kollega inom skolan. :) Vi skrattade gott när vi såg varandra.

Anne-Marie said...

Annica: Det är ett stort hopp och oklart språng jag kommer att ta. Och jag har faktiskt väldigt få planer skall villigt erkännas. Det är som om jag måste ta hoppet först innan jag kan få mer konkreta planer. Låter kanske hur flummigt som helst men när man följer sin "inre vägledning" kan det ofta vara så.
Som jag skrev till Annika var det lustigt att jag faktist känner hustrun (det var ett gift par som tittade på lägenheterna) eftersom hon jobbat inom skolan tidigare. Vi skrattade när vi såg varandra och kramade om varandra. :) Världen är liten ibland.
Tack för dina lyckönskningar och tack för ditt fina Lawson-kort! Stor kram till dig!

Anne-Marie said...

Katta: Det har blivit alldeles för många flyttar här i Weed/Mt Shasta-området under årens lopp.
Tecken som kommer i min väg brukar jag vara väldigt uppmärksam på.
Nu kände jag faktiskt till och med hustrun som kom med sin man för att titta på lägenheterna vilket ju var litet lustigt. :)
Ytterligare en stor brand startade igår och har tydligen spritts snabbt. Kalifornien tror jag går en mycket mörk framtid till mötes med denna torka.
Såg att du skulle flytta din blogg - skall kolla nu när den är uppe "live". :)
Kram!

Anne-Marie said...

Gunnel: Jag är inte alls lugn. :) Långt därifrån men jag har lärt mig under årens lopp att lita mycket på min intuition och inre vägledning. När dessutom tecken kommer som de gjorde den gångna veckan blir det ännu klarare.
Kram!

Anne-Marie said...

Stina: Universum tycks ha en hand med i det hela. :) Spännande och läskigt samtidigt. Känner mig allt annat än lugn eftersom detta är ett så stort hopp att jag ibland undrar hur klok jag är. ;)
Tack för din uppmuntran! :) Jag har alltid haft litet svårt att enkelt röra på mig längre sträckor, dvs jag blir lätt nervös och orolig. Men det känns som om jag "måste" göra detta.
Kram!

Gunilla Nardin said...

Anne-Marie.. har tänkt på dig under min Sverige vistelse. Inte lätt att bryta upp och lämna allt. Att hoppa och börja om på nytt.Skriver mer när jag är tillbaka i Frankrike.
Bon courage!
Gunilla

bookings said...

Snygg blogg! Jag har rest 48 stater har Alaska och Hawaii kvar. Kolla gärna mina sidor www.davidthornell.com och www.wallstars.se

Mvh

David Thornell

Anne-Marie said...

Gunilla: Tack snälla du. Det här blir en intressant erfarenhet känns det som. Läskig också. Jag står inför ett stort vägskäl helt klart.
Ser fram emot fler kommentarer från dig. :)
Merci!
Stor kram!

Anne-Marie said...

David: Välkommen hit! Roligt att du tycker om min blogg - tack! :)
Det var inte dåligt vad du har hunnit att se här i USA. Kollade på din hemsida och att du tydligen har många kunder för dina foton.
Alaska har jag aldrig besökt men jag bodde i Hawaii - på ön Hawaii - under ca 1 år.

olgakatt said...

Håller tummarna att ditt hopp blir både mjukt och spänstigt!

lenaiwales said...

Spännande, men naturligtvis också skrämmande. Man vet vad man har, men vet inte vad man får. Men tänker man på andra liknande beslut man gjort genom åren, så vinner alltid (eller oftast) det nya man gör och efteråt förstår man inte varför man inte gjort det tidigare och vad som höll en tillbaka.
Lycka till!

Mrs Clapper said...

Verkligen spännande! Och det okända är ju alltid läskigt tills man väl gjort det.
Det ska bli roligt att hänga med på din resa och se vad det är för planer du har. Ett stort lycka till!

Anne-Marie said...

Olgakatt: Låter som ett simhopp! :) Tack för lyckönskningarna.

Anne-Marie said...

Lena: Så sant som du skriver att man ofta efteråt ser att allt gick bra. Men det hindrar inte att det känns läskigt att göra det man funderar på att göra innan det hela skett. Tack!

Anne-Marie said...

Malin: Spännande och läskigt. Eftersom jag har en helt annan situation nu än när jag kom till USA känns det här mycket mera utmanande. Även om flyttan till USA var ett hopp också var det mera "säkert" och jag gjorde den flytten i flera steg.
Roligt att du vill följa med. :) Tack!

Steel City Anna said...

Jag tycker det låter härligt, tänk att bara kunna slänga sej ut. Om jag skulle ta katten och flytta till Lanzarote och starta köttbullerestaurang kanske :) jag börjar bli lite sugen på att flytta till något nytt ställe, men i så fall fick jag lämna mannen för han är rotad här. Tror absolut att allting löser sej till det bästa! Det värsta tycker jag är allt krångel med praktiska saker, pengar, grejer, hitta bostad och jobb ... Sjukvård, pension, skatt, vad det nu kan vara. Hatar allt sånt där som är vuxet! Men det brukar gå att ordna ganska fort ändå. Ska bli spännande att se vart du hamnar!

Lisa said...

Ooh, så spännande! Jag önskar dig all lycka till med ditt äventyr. Ser fram emot att följa din resa :)

Anne-Marie said...

Anna: Ja, det finns ett moment av "skräckblandad förtjusning" i det hela men det är läskigt tycker jag. Det låter intressant med köttbullsrestaurang i Lanzarote. Det knepiga är om man har en familj och alla inte känner samma sak. Jag har inte den "begränsningen" just nu. Tack för dina uppmuntrande ord! De behövs nu. :) Praktiska saker är krångliga. Tycker att det vore enklare att bara tänka fram allt. :) På vissa sätt var det enklare att vara barn.

Anne-Marie said...

Lisa: Spännande och läskigt. Just nu känns det mest läskigt faktiskt. Tack för dina lyckönskningar! När jag kom hit för 18 år sedan fanns inte bloggar. Det hade varit helt annorlunda att ha bloggvärlden.

familjenlalloo said...

Både spännande och läskigt med flytt! Hoppas allt går bra!

Anne-Marie said...

Sara: Det känns faktiskt mest läskigt just nu. :) Jag har ju ingen naturlig "landingsplats" riktigt efter det att min mamma gick bort. Tack!

Pettas said...

Jaha, och här blir spänningen nästan olidlig :)

Nu måste jag läsa vidare.

Kramar

Anne-Marie said...

Karin: Jag vill inte skriva alltför många detaljer på bloggen just nu. :) Känns som om man måste hålla vissa saker mer privata.
Kramar!