Thursday, March 6, 2014

Skriva på engelska

Skriver på engelska gör jag varje dag. Det är mest på jobbet jag skriver på engelska eftersom vi har en omfattande epost"trafik". Självklart blir det även en del privata email på engelska.
Jag har använt mig av skriven engelska under väldigt många år. Först i skolan och senare på alla mina arbeten. Eftersom jag jobbade på internationella företag i Stockholm var det engelska som gällde varje dag.
När jag bodde i Sverige blev det även en del skriven engelska på fritiden. Min pappa och jag hade ett bokförlag (som vi drev på fritiden) där vi översatte böcker från engelska till svenska och vi hade en hel del korrespondens med, framför allt, amerikanska författare. Vi drev det här bokförlaget under ca 25 år och jag tror att jag blivit litet "yrkesskadad" efter all korrekturläsning ;) - jag ser stavfel i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Inget jag egentligen vill men det blir så ändå.

Häromdagen såg jag de här grammatikexemplen i ett av rummen där jag jobbar. Konsten att skriva apostrof korrekt när man skriver engelska. Något många tycks "brottas med". Eftersom jag lärt mig engelska som främmande språk sitter de här reglerna "etsade" i mitt huvud.




Ibland känner jag mig som Grumpy Cat (ja, det är en riktig katt som blivit "kändis" genom att den ser sur ut. Man tar sig för pannan ;)) när jag ser "its" och "it's" och tokiga felskrivningar.


Grumpy Cat borde ha tagit sig an den här skylten. ;)


Båda bilderna lånade från nätet.

Det finns flera andra ord som ofta används fel: your/you're, there/their/they're, affect/effect, osv. Den här sidan förklarar väldigt bra: http://www.copyblogger.com/grammar-goofs/

Jag skall villigt erkänna att jag nog egentligen är bättre på engelsk grammatik än på svensk grammatik. Ofta frågar amerikaner mig hur man skriver olika ord. När jag gick i skolan tyckte jag att jag kunde den svenska grammatiken eftersom jag kunde svenska. Men så här i efterhand inser jag att det troligen hade varit bra att vara litet mer intresserad av den svenska grammatiken.

Som jag skrev om nyligen läste jag både franska, tyska och latin och jag kunde dessa språks grammatik utan och innan.
Kanske det är så med främmande språk. Att man lär sig regler och grammatik bättre eftersom man är tvungen för att kunna prata och skriva. Det roliga börjar när man kan ett främmande språk ordentligt och kan börja "leka" med det. :)

21 comments:

Freedomtravel said...

Jag skriver också mycket på engelska. Vi skriver vissa saker på svenska på jobbet, men det mesta är på engelska. Det går bra, men det svåraste tycker jag är att skilja amerikansk och brittisk engelska. Vi varvar hela tiden (beroende på vilken tidskrift man tänker skicka artikeln till) vilket gör att det blir svårt att hålla reda på...

T said...

En rolig detalj när dottern läste på WSU, hennes lärare i Communication (eller vad det nu var) gillade henne för hon skrev så mycket bättre engelska än amerikanska studenter. Hon drog inte ihop alla engelska ord som de övriga gjorde...
:-)

Annica said...

Härlig läsning för en "språkpolis" som jag. ;) Jag retar mig mycket på vissa journalisters urusla svenska. Jag tycker att man kan kräva att människor som har skrivandet som yrke borde veta bättre. I min dagstidning är det alltid något/några fel. Det är hans, hennes, deras, när det ska vara sin, sitt eller sina. (Kanske engelsk påverkan?) Ofta ser man `dem´ istället för `de´ och tvärtom. Och det är särskrivningar, stavfel och grammatiska grodor. Nej, annat var det förr. Då kunde tidningsfolk skriva. Och även andra.

I dagens samhälle verkar det som att när en eller flera börjar med något språk-tokeri så accepteras det ganska snart och hamnar så småningom i SAOL. Naturligtvis förändras språket, det är ju en spegel av sin tid i mångt och mycket. Men jag retar mig på trenden att "det inte spelar så stor roll hur man skriver eller talar, huvudsaken är att man gör sig förstådd". En av dumheterna på senare tid är t.ex. otyget att säga/skriva `minutrarna´ istället för `minuterna´. Har även hört/sett `sekundrarna´. Man tar sig för pannan.

Ja, jag skulle kunna rabbla upp hur många tokiga språkexempel som helst. Men jag slutar här. Denna kommentar blev ändå alldeles för lång. Men det här engagerar mig. Mycket! :)

Jo, en sak till: Jag försöker var lika noga och korrekt när jag skriver engelska som när jag skriver svenska.

Annika said...

Det där med you're your och their there they're är verkligen klassiska exempel på fel som man ser ofta, ofta.
JAG är bra på att skilja på det där. Tackar skolengelskan för det..
Sitter som berget, det liksom böjningar och annat som jag märker att amerikaner ofta gör fel på.
Peter brukar fråga mig om stavning , vissa regler etc. Lite kul.

På svenska är det illa, tycker jag. De och dem tex. Eller att skriva månad, dag etc med stor bokstav. Särskrivningar in absurdum. Listan kan göras lång.


Känner att jag vårdat svenskan så bra jag kan under alla år här. Jag har aldrig slagit mig till ro och börjat slarva. Har kämpat emot allt sådant. Får alltid höra då jag kommer hem att det inte alls hörs på mig att jag bott i USA länge. De jämför väl med Hollywoodfruar etc.

Ack ja, om detta kan vi tala länge :-)

Kramar!!

Marina said...

Ja, här finns en hel del att säga. Några saker när det gäller svenska språket som kan göra mig lite lätt irriterad är dels alla särskrivningar (som vi till stor del kan tacka datorernas rättstavningsprogram för) och alla svenska företag som plötsligt börjar använda apostrofer i sina namn.

Anne-Marie said...

Freedomtravel: Det vet jag inte ens om jag skulle kunna redogöra för i detalj vad som är amerikansk och brittisk engelska. Vissa ord vet jag att de stavas olika beroende på vilken engelska det är. Förår att det kan vara knepigt i ditt jobb om ni växlar så mycket.
Tack för länken från din/er blogg. :)

Anne-Marie said...

T: Jag tror nog att många utlänningar har en mycket bättre engelska än vad de "infödda" har.
Ibland ser jag elevuppsatser när jag skickar papper till våra lärare och blir då och då mörkrädd när jag ser alla fel eleverna gör.
Roligt att din dotter var så uppskattad. :)

Anne-Marie said...

Annica: Jag är imponerad av att du orkade skriva din kommentar här efter det du varit med om. Skrev en hälsning hos dig.
Väldigt trevligt med längre kommentarer. :)
Jag är nog också litet av en "språkpolis". Min mamma brukade säga - "jag tillhör handarbetets vänner eftersom jag märker ord". Hon var lärare.
Just det där att journalister inte kan skriva ordentligt tycker jag är mycket dåligt. De borde ju verkligen föregå med gott exempel.
Nog var människor bättre på grammatik förr i tiden. Just de där särskrivningarna förstår jag mig inte på.
Jag undrar om inte sociala medier och mobiltelefoner gjort att folk inte kan skriva. Man tycks förkorta många ord och uttryck.
Minutrar låter ju inte klokt.
Onekligen läge att ta sig för pannan. ;)
Man skall skriva ordentligt tycker jag. Både på svenska och engelska.

Anne-Marie said...

Annika: Jag tror att vi fick en bra språkutbildning när vi gick i skolan. Och visst sitter de där grammatiska reglerna som berg. Det kan ju bli väldigt fel och tokigt om man skriver its när det skall vara it's eller tvärtom. Och likadant med de andra orden.
Jag har alltid haft lätt för att stava så svenska ord var lätta att lära sig likaväl som de engelska.
Ja, varför har man börjat särskriva så mycket i svenskan? Det fattar jag inte. Jag har ingen aning om hur undervisningen är idag i svenska skolor men den är säkert inte bättre än när vi var elever.
Man undrar varför folk tror att vi skulle bryta eller prata som Hollywoodfruar. Jag skulle bli väldigt ledsen om jag tappade svenskan. Jättebra att skriva på bloggen och läsa din och andras bloggar.
Kramar!!

Anne-Marie said...

Marina: Nog finns det mycket att säga om hur det skrivs nuförtiden. Jag har en känsla av att språk inte alls vårdas som man gjorde förr i tiden. Trist utveckling faktiskt.
Men så mysko att svenska företag börjat lägga till apostrofer i sina namn. Räcker inte alla skyltar med engelska som finns? Ibland tror jag att jag inte är i Sverige utan utomlands.

Anonymous said...

Hej, gillar din skrivning. Den,
är lika vacker som dina bilder.

Ja, kul att läsa dina texter.
Men du har ju många års erfarenhet, av skriva.
Hälsningar Stig.

My beautiful daughters' mom said...

Det där med it is och ägande form är så lätt att blanda ihop men jag vet att när man börjar upptäcka sådant så är man rätt bra på målspråket :-)

Roliga exempel! Tack för att du delar med dig.

Kram Anneli

Anonymous said...

Det är verkligen sant, att man lär sej grammatik gm att studera språk. Men jag undrar, hur man förklarar "det" och "den", när man undervisar svenska språket. Det finns ju ingen logisk förklaring. Varför är bordet "det", när stolen är "den"?
Och HUR förklarar man, att bestämda artikeln hakas på på slutet av ordet?

Irriterande för mej är när folk säjer "I", när det skall vara "me". "He gave her and I a book." Problematiskt: further eller farther! - Men kul är det!

Ruth i Virginia

Lotta said...

Spell check är inte dumt ;)


Tycker det är roligt att skriva på engelska och lär mig hela tiden. Alltid något. Även på svenska måste jag tänka till ibland hur det är med både stavning och meningsuppbyggnad.

Tyska var mitt andra modersmål, men nu är jag bättre på engelska som jag har pratat och använt i skrift nästan dagligen i 18 år.

KRAM o trevlig helg!

Lotta

Gunilla said...

Alla som last sprak har val nagon gang svurit over grammatiken,men
den ar ju tyvarr ett nodvandigt ont for att lara sig spraket.
Hade sjalv latt for sprak i skolan, men var inte fortjust i grammatik precis.Nej det roliga kommer forst ,som du sager AM,
nar man kan "leka med spraket".
Numera efter manga ar i Frankrike
stoter jag fortfarande pa ord jag
inte hort tidigare.
Men franskan ar ju ett av de ordrikaste spraken.Fast det ar lite
frustrerande tycker jag,kanns som om man aldrig blir klar liksom!

Men jag har lart mig mycket inom olika omraden, som litteratur, fransk matlagning osv. Det ar ju nagot att vara tacksam over.

Ha en mysig weekend
Kram!!
Gunilla N

Anne-Marie said...

Stig: Tack! Blir glad för det du skriver. :)
Jag har verkligen inte alltid haft känslan av att jag kan skriva pga en lärare i grundskolan som helt krossade mitt självförtroende. Det var en svensklärare på högstadiet.
Ha en fin helg!

Anne-Marie said...

Anneli: Jag avsåg nog inte så mycket utländska personers ihopblandingar och felskrivningar utan mer hur många amerikaner skriver. Rätt många som faktiskt "borde" kunna skriva (journalister osv) skriver fel och det tycker jag borde kunna undvikas. Jag har nog "ärvt" litet av min mammas gener. ;) Jag tillhör Handarbetets vänner (märker ord) som jag skrev till någon annan här i kommentarsfältet. :)
Kramar!!

Anne-Marie said...

Ruth: Nej, att ge logiska förklaringar kan nog vara knepigt många gånger. Det är bara att lära sig - plugga och få det att sitta.
Precis som engelskan har sina grammatiska regler har ju svenskan det och kan vi lära oss den engelska grammatiken kan säkert utländska personer lära sig den svenska. Jag har dock förstått att det svenska språket inte är alldeles lätt att lära sig.

Det där med "I" och "me" kan låta väldigt tokigt om man skriver fel.
Det finns ord jag blir tveksam inför ibland men man kan ju alltid slå upp i ett hederligt boklexikon eller kolla via nätet.

Och Ruth nu vet jag hur du ser ut (hoppas du läser mitt svar här). Jag var inne på en annan blogg - Ama Casa - och såg att du träffat henne. Jättetrevligt att ha ett ansikte till ditt namn. :) Och vilket fint hus du verkar ha.

Ha en fin helg!

Anne-Marie said...

Lotta: Spell check är bra. Men troligen inte alltid korrekt. Jag vet att den inte alltid hittar fel som jag kan se bara genom att läsa det jag skrivit.
Jag fick ibland fråga min mamma när hon fanns bland oss. Hon var lärare och kunde den svenska grammatiken mycket bra. Nu får jag lita på mitt omdöme och kolla via nätet om jag blir tveksam.
Jaha, så du har till och med tyskan som ditt andra modersmål. Har jag frågor om tyska vet jag vem jag skall vända mig till. ;)
Ha en fin helg Lotta! Kram!!

Anne-Marie said...

Gunilla: Nej, grammatik är väl inte det roligaste man kan studera. Men kan man inte grammatiken står man sig rätt slätt.
Vi hade en lärare i engelska på gymnasiet i Danderyd och hans käpphäst var att vi skulle kunna böja verb. Vi hade en lista som var rätt lång och den tränade vi på. Tror att de fortfarande sitter rätt bra hos mig och jag blir sällan tveksam om böjningar av engelska verb.
Franskan tycker jag är ett svårt språk. Minns att jag stapplade på franskan en hel del när jag var på språkresa vid Medelhavet 1978. Men nu har jag glömt franskan. Kan inte ens läsa nuförtiden.
Tycker det är ett vackert språk.
Jag stöter också på engelska ord och uttryck som jag inte kan och får fråga ibland.
Jag märker att jag tycks kunna många litet ovanliga svenska ord och det beror nog på att min mamma var lärare och min pappa var en person som tyckte om ord.
Ha en fin helg Gunilla! Kram!!

Anonymous said...

Åh, ja, Ama och Anders var i här i juli vid början av en cross-USA resa; bodde här ett par nätter. Mycket trevligt.
Och när jag var i Sverige i september, bodde jag några nätter hos Veiken och hennes make i Göteborg. Bloggandet har en del fördelar, som du ser.´
Har tyvärr förlorat din e-mail address. Vill skriva, kanske du kan komma hit nån gg.
Idiotiska sommartiden börjar idag. :(

Ruth i Virginia