Wal-Mart i Yreka

Som trogna läsare av bloggen känner till bor jag i ett glesbygdsområde. Städerna Mt Shasta, Weed, Dunsmuir, Mc Cloud osv har i stort sett inga större affärer. Mataffären Ray's i Mt Shasta är den största affären. Så om man behöver köpa litet annat måste man åka till Yreka. Många åker också till städerna Medford i södra Oregon och Redding ca 1,5 timmes bilfärd söder om Mt Shasta - båda är "storstäder" med mellan 75,000 och 100,000 invånare och de har riktigt många affärer.

Yreka är inte någon stor stad (det bor ca 8000 människor där) men det finns i alla fall en Wal-Mart. Wal-Mart är världens största företag med över 2 miljoner anställda och affärer i hela USA och faktiskt även i Mexiko, England, Japan och Indien. Just den här Wal-Mart affären i Yreka är inte någon särskilt stor affär men man kan i alla fall hitta mer där än vad man kan i lilla Weed. Det finns riktigt stora Wal-Mart affärer som kallas "Super Wal-Mart". De har ofta stora matavdelningar och har öppet 24 timmar om dygnet. Ibland kan jag verkligen sakna Stockholms stora utbud av affärer. Till och med på Hawaii fanns det många affärer i Hilo där Michael och jag bodde. Och i La Grande (i nordöstra Oregon) fanns det faktiskt en Super Wal-Mart.

Idag gjorde jag en utflykt till Yreka för att handla litet. För ungefär ett år sedan gjorde de om i Wal-Mart i Yreka och de tog bort en hel del saker av någon anledning. Eftersom det här är den enda litet större affären som finns här åker jag dit någon gång ibland men jag saknar den gamla affären och det som fanns där. Alldeles i närheten finns också en liten JC Penney affär (de säljer kläder) och en Dollar Store - där allt kostar bara en dollar. Att hitta kläder är inte alldeles lätt eftersom utbudet är så begränsat. Jag hittade inte ett par saker jag letade efter. Men Wal-Mart hade ett par canvas-skor som passade och jag slog till eftersom de bara kostade $5!! De hade kostat $10. Får se hur länge de håller. ;) Att köpa skor på nätet är svårt tycker jag.

Jag brukar köra "bakvägen" till Yreka, dvs den väg som folk använde innan I-5 fanns. Här kommer några bilder från min utflykt idag. Man kan se hur halvökenartat det faktiskt är här. På sommaren blir gräset brunbränt och alla kullar ser gulbruna ut.


De svarta "prickarna" är kor som är ute på bete. Det finns många åkrar på vägen till Yreka.




På vägen till Yreka finns en bensinstation som är litet billigare än resten av "maffia-stationerna" (skrev nyligen om att alla priser i stort sett är lika höga och att vi betalar mycket mer än andra områden). Här betalade jag "bara" $3.19/gallon idag till skillnad mot $3.25/gallon i till exempel i Weed.






Dollar Store där allt kostar 1 dollar!!


På väg tillbaka hem - berget Mt Shasta syns från alla håll.

Okej så jag flyttar...

Fick häromdagen en kommentar på ett inlägg att jag skulle kunna skriva en bok om att flytta här i USA. ;) Tro inte att jag flyttar på grund av att jag tycker det är kul. Nej, jag är egentligen en person som gillar att rota mig. Jag bodde 25 år i samma hus i Enebyberg utanför Stockholm, ägde en bostadsrätt i Sollentuna under 10 år, Michael och jag bodde i ett och samma hus under 7 år. Men efter det har det gått "utför". Vårt år i Hawaii var ett "äventyr" som vi inte trodde skulle ta slut så snabbt, min korta tur till Oregon innan Michael dog var något jag aldrig kunnat förutse osv. Och att bli utkastad på grund av en "foreclosure" har tyvärr blivit vardagsmat i Kalifornien - jag trodde väl inte att jag skulle drabbas av det. Naivt kanske.

Den lägenhet jag flyttade in i, när jag fick brevet i januari i år att jag var tvungen att flytta från Lake Shastina på grund av ägarens ekonomiska bekymmer, var en nödlösning. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med tid att hitta något riktigt bra. Tidigare i våras och somras tittade jag på andra bostäder eftersom mitt 6 månaderskontrakt skulle gå ut nu i slutet av juli. Ingenting blev av. Det var som om det inte var meningen att jag skulle flytta. Jag tror att saker och ting ofta sker av en anledning och det här var ett sådant tillfälle. Går inte in på några detaljer eftersom det är alltför personligt.

Så jag gav upp och sade att jag skulle fortsätta hyra där jag bodde även om det innebar att jag var tvungen att skriva på ett årslångt kontrakt. För litet drygt två veckor sedan flyttade det in två unga killar i lägenheten under mig och på den korta tiden insåg jag att det troligen skulle bli ohållbart att bo här ett helt år - framför allt när alla lägenheter fyllts. Mina hyresvärdar har ett fristående hus i Weed och jag visste att det stod tomt. Det är ett äldre hus med vissa brister, som t ex enkelglasfönster (det är inte alldeles ovanligt här i Mt Shasta området och i övriga USA) men att bo själv utan ungdomar runt omkring mig verkade som en lösning. Jag behövde inte bryta mitt kontrakt, vilket kunde ha blivit väldigt dyrt utan jag fortsätter att hyra från samma personer men det kommer troligen att bli ett helt annat slags liv att bo själv i ett hus. Det kommer att bli dyrare så jag får leva sparsamt framöver.

Flytten går redan nästa vecka eftersom mina hyresvärdar ville ha tillgång till min lägenhet nu när skolan börjar snart igen. Packlådorna får göra en tur igen och min adressändringslista börjar bli en trotjänare. Det finns inget bolag här i USA som t ex motsvarar Svensk Adressändring som gör att man enkelt kan meddela många företag och myndigheter utan man får själv kontakta alla olika ställen som har ens adress.

Det vore härligt att kunna hitta ett "perfekt" boende men det tror jag inte ens finns i det här området. Tankarna på att inte bo kvar här har funnits ett tag men ännu finns inga konkreta planer. Nu får det bli ett hus i Weed tillsvidare.

"Fattig"rabatter

USA har en mer påtaglig fattigdom än vad till exempel Sverige har. Jag ser det varje dag här i pyttestaden Weed. Och jag har sett det i alla storstäder jag besökt. Fattigdomen brer ut sig mer och mer och fler människor har svårt att klara av "vanliga" utgifter. Det skrivs en del om att medelklassen i USA håller på att försvinna. Många människor får gå från sina hem och med stigande matkostnader (det gäller väl även Sverige att matkostnaderna skjutit i höjden de senaste 1 till 2 åren) får fler och fler hjälp med matkostnaderna genom något som heter "food stamps" - skrev litet om det i det här inlägget.

Varje år publiceras siffror som kallas "Federal Poverty Guidelines" som ligger till grund för olika slags beräkningar. För året 2009-10 gällar till exempel årsinkomsten $10,830 för en person (siffran blir högre ju fler som finns i familjen) - ligger man under den siffran lever man officiellt i fattigdom. Hur någon klarar sig på så litet pengar vet jag inte. I inlägget som jag länkat till ovan skriver jag om "slav"lönerna här i USA. Det lär finnas runt 40 miljoner i USA som ligger under fattigdomsnivån.

Här i Kalifornien (och även i andra stater) har telefonbolaget AT&T - en av jättarna på telefonmarknaden i USA - ett program som heter Lifeline. Detta program ger låginkomsttagare möjligheten att få en rätt stor rabatt på sina telefonkostnader. När jag först kom tillbaka från Hawaii jobbade jag väldigt få timmar på skolan och kvalificerade för det här programmet. Numera jobbar jag ju fler timmar så jag ligger litet över deras gräns.
Även elbolaget har rabatter för låginkomsttagare. Det här programmet kvalificerar jag för eftersom de ligger litet högre än vad telefonbolaget gör. Det ger en rätt bra rabatt per månad och tydligen kan man även få hjälp med olika slags åtgärder för att isolera sin bostad och på så sätt spara el. Också här är det inkomstprövat - för låginkomsttagare.

Här i Weed har vi ett bostadsområde där bara låginkomsttagare kan bo. Jag hörde mig för om lägenheter där vid en av mina många flyttar ;) men jag låg för högt för att kunna bo där. Jag minns att kvinnan som jag pratade med sade - "you earn a lot of money". Nja, det kan jag ju inte alls påstå med tanke på att jag kvalificerar för elbolagets rabattprogram.

Numera känns det här med olika slags "rabattprogram" självklart på något sätt och jag vet att jag reagerat över hur "rika" folk ser ut i Sverige. Referensramar kan ändras rätt snabbt.

Motorvägen I-5

Sedan mitten av februari har jag bott granne med motorvägen I-5. De senaste veckornas värmebölja har gjort motorvägsbruset (eller snarare oljudet) mycket mer påtagligt när jag varit tvungen att ha fönstren öppna. Så här nära går faktiskt vägen lägenhetshuset jag bor i.


Den här bilden togs i våras.

I-5 är en så kallad Interstate Highway som går från gränsen till Mexiko i södra Kalifornien till Kanada i norr. Den är mer än 2000 km lång och går genom alla stora städer utmed USAs västkust. Och den passerar genom både Mt Shasta och Weed och alltså alldeles utanför mitt hus. ;)

Här har motovägen "bara" två filer i vardera riktningen men i Los Angeles området finns det 5 filer i vardera riktningen på vissa sträckor. Åker man bil i Los Angeles är det alltid massor med bilar, dygnet runt. Här avtar trafiken litet i alla fall på natten.

De här stora motorvägarna finns i alla stater i USA och kom till på 50-talet. Hastighetsgränsen ligger mellan 65-75 miles/hour, dvs 105-121 km/timme. Nere i San Francisco-området kör folk väldigt fort. Här är det litet mer "laid back". Så här ser skylten ut för I-5. Alla interstate highways har den här typen skylt.


I Kalifornien finns en highway patrol inom polisen. Deras bilar ser man ofta parkerade bakom buskarna utmed vägen. Rätt många bilister stoppas för fortkörning.

Snart kommer jag inte längre att ha I-5 som granne. Mina nuvarande hyresvärdar har ett hus i Weed som jag faktiskt kommer att flytta till (ja, nu igen ;)). Jag insåg att ett helt år i huset jag nu bor i troligen inte skulle fungera med bara collegeungdomar (redan har det varit stökigt i huset med bara två killar som bor i en annan lägenhet och snart kommer de andra två lägenheterna att också vara fyllda med ungdomar) så hyresvärdarna lät mig föra över hyreskontraktet till huset. Jag kommer att skriva litet mer om det i ett annat inlägg.

Man hör I-5 i stort sett överallt i Weed men det skall bli skönt att vara litet längre från den här stora vägen.

Annorlunda bostäder

Yahoo har en del spännande nyheter och idag när jag loggade in såg jag att de skrivit om ett trädhus i Sverige. När det är nyheter som nämner Sverige känns det litet speciellt. I USA skrivs det inte mycket om andra länder - såvida inte USA är i krig med dem.

Det här trädhuset har speglar på ytterväggarna vilket gör att det i stort sett är osynligt i skogen. Det är del av ett Treehotel som ligger en bit söder om polcirkeln. Alla "hus" har olika teman och ännu så länge finns det sex olika byggnader: Mirror Cube, The Cabin, The Nest, The UFO, A Room with a View och The Blue Cone.

Det kostar en del. Om man vill bo i Mirror Cube kostar det 4200:- men det inkluderar frukostbuffe. Jag kan tänka mig att det här kommer att bli populärt precis som ishotellet har blivit.

Det är spännande med annorlunda byggnader. När Michael och jag bodde på Hawaii skulle vi troligen (om vi hade stannat där) ha bott i något som heter Yomes. Det är en blandning av en yurt och en dome. Michael var helt inne på att leva annorlunda och "off the grid", dvs utan vanlig elektricitet. Jag var väl litet mer avvaktande men vi hade faktiskt köpt tre yomes som vi skulle ha på den bit land (snarare djungel) som Michael köpte.

Nu blev det inget av det hela eftersom vi båda flyttade från Hawaii men fortfarande har jag ibland en känsla av att det skulle var roligt att bo i en helt annan slags bostad än den vanliga fyrkantiga som vi är vana vid. Visst är yurts, domes och yomes otroligt annorlunda men här i USA finns det en hel del människor som bor i väldigt annorlunda bostäder. En anledning till att Michael och jag var inne på just yomes var att de är relativt billiga och på Hawaii går det självklart att bo enklare och utan isolering. Vi var inne i en yome som ett par har här i Mt Shasta och det var en annorlunda känsla jämfört med en vanlig bostad men yomen kändes väldigt rymlig och avslappnande.

Folk bor i husbilar så varför inte en Yome. :)


Så här kan det se ut inomhus i en yurt - (bilden från Suburban Resistance).


Geodesisk dom som bostad - bilden från Timberland Geodesic Domes


Insidan av en yome - bilden från Red Sky Shelters

Paketlogik?

I USA finns det en stor affärskedja som heter Sears. De säljer allt från långbyxor till kylskåp. Eftersom stora affärskedjor ofta går ihop med andra stora affärskedjor är Sears inget undantag. Sears arbetar tillsammans med Kmart.

Jag beställde ett par enkla tanktops i förra veckan via Sears hemsida men de skulle komma från Kmart.

Idag kom paketet. Var logiken finns vet jag inte - stort paket - små varor. Varför inte skicka i en påse i stället som många andra gör? Kanske KMart bara har en paketstorlek. ;) Vad vet jag. Resursslöseri. Ja, det tycker jag nog.

Skola i förändring

De senaste dagarna har visat att man aldrig vet vad som kan hända på en arbetsplats.

I fredags kom ett epostmeddelande från personalchefen. Det var sänt till all personal och sade att Weeds polis hade kommit till skolan i fredags och att de hade arresterat en anställd! Vi vet fortfarande inte vem det är även om personalchefen sade på vilken avdelning personen hade jobbat. Det har jag aldrig varit med om tidigare under mina år på skolan.

Varje månad kommer en information om vilka som fått nya anställningar eller slutat. I den senaste informationen som kom igår fanns flera personer med som hade lämnat in sin avskedsansökan. Så många har jag inte heller sett på mycket länge. Vissa verkade helt oförklarliga egentligen.

Och idag var det ett "krismöte" på morgonen där min chef var med. Arbetsuppgifter skulle omfördelas som en man tidigare gjort - allra troligast har han fått sparken. Han är på semester just nu men har nog inget jobb att komma tillbaka till. Hans namn togs bort från olika sidor på skolans hemsida och min chef kunde inte säga (ännu) vad som egentligen hade hänt. Anställningstrygghet i USA är som bekant i stort sett med noll. Man kan få sparken och själv sluta sin anställning i stort sett omedelbart. Inga månadslånga perioder där inte som det kan vara i Sverige.

Dessutom har skolan fått en ny vicechef (en av två vicechefer) och han kommer troligen att "röra om i grytan" ordentligt. Vi får se vad som händer och hur vi kommer att arbeta och vem vi kommer att rapportera till. Den avdelningen som jag jobbar på verkar i alla fall ha högt betyg inom skolan - både videokurserna och vårt arbete med skolans hemsida - så det känns ju bra. Men man vet aldrig. Vi fick träffa den nya chefen för några veckor sedan och han verkade ha några band till Sverige så det bådar kanske gott. :)

Eftersom Kalifornien inte har någon budget för närvarande vet ingen egentligen vad som kommer att hända. Statsanställda inom Kalifornien kanske får gå ner till minimilön om Arnold får som han vill. Det är $7.25/timme - inte mycket med tanke på hur dyrt det är att bo här. Som tur är verkar vi inte vara statsanställda inom skolan.

Det har sagts att det enda konstanta är förändring. Det ligger mycket i det.