The Biggest Loser

Ett av de TV-program jag tittat på under hösten heter "The Biggest Loser". Det har säkert gått, eller går, i svensk TV. Det handlar om mycket överviktiga personer som genomgår ett rigoröst träningsprogram. Igår kväll var det finalkväll och det var fantastiskt att se hur totalt förändrade de flesta var. De flesta av deltagarna hade gått ner mellan 50-100 kg.

Att ett sådant här program görs i USA är inte konstigt eftersom det finns väldigt många överviktiga människor här. I TV-programmet "The Biggest Loser" hade de en fråga om hur stor del av USAs befolkning som kommer att vara överviktig om några år och svaret var 75%! Det är en skrämmande siffra tycker jag.

När Michael kom med mig till Sverige i slutet av 90-talet var en av hans kommentarer att människor i Stockholm var så smärta. Och jag kan förstå hans reaktion. Varje gång jag kommit tillbaka till USA efter mina Sverigebesök har jag reagerat över hur man, redan på flygplatsen, ser alla dessa överviktiga personer.

Vad jag förstått blir det fler och fler personer även i Sverige som är överviktiga och det beror väl på att många sitter mer och mer stilla framför t ex datorer och TV. Så är det även i USA. Men en stor skillnad tror jag är att restauranger här i USA ofta serverar väldigt stora portioner med mat. Jag vet att jag äter större portioner jämfört med när jag kom hit. Och sedan serverar många restauranger också friterad mat som ju inte alls är nyttig.

Även här på skolan finns det många elever som är mycket överviktiga trots att de bara är runt 20. Den kafeteria som finns här har ett begränsat utbud av mat och det är ofta hamburgare och friterad mat.

Förhoppningsvis kan den här trenden med onyttig mat och mycket stillasittande ändras så att människor kan vara friskare och ha ett mer aktivt liv.

2007 så är det nu

För att fortsätta litet på temat från listan för 80-talet tänkte jag lägga ut en annan rätt rolig lista som jag också hittade häromdagen.

Tänk vad mycket som hänt sedan 80-talet. Det där med mobiltelefoner till exempel. Jag använder min mobiltelefon väldigt sällan men många tycks ju inte klara sig utan den. Här i Mt Shasta området ser man inte fullt så många som tycks ha sin mobiltelefon "fastväxt" vid örat :) som det kan vara i Stockholm. Jag har blivit litet full i skratt när jag besökt Sverige och Stockholm och man ser folk prata eller texta i sin telefon nästan oavbrutet. Okej, här kommer listan:

År 2007, du vet att du lever år 2007 när :

1. Du av misstag knappar in en pin-kod på mikrovågsugnen

2. Du inte har lagt patiens med verkliga kort på flera år

3. Du har 15 telefonnummer till en familj på 3 personer

4. Du skickar e-post till dem som sitter bredvid dig

5. Ursäkten för att du har tappat kontakten med gamla vänner är att du inte har deras e - postadresser

6. Du har jobbat vid samma skrivbord i 4 år men för tre olika företag

7. Din chef klarar inte av att göra ditt jobb

8. Din lunch består av rå fisk som du äter med pinnar

10. Du ringer familjen för att höra om de är hemma medan du kör in i garaget

11. All reklam på TV har en internetadress under

12. Du får panik för att du lämnat huset utan mobilen (som du inte hade de första 20-40 åren av ditt liv) och måste åka tillbaka för att hämta den

13. Det första du gör när du kliver upp på morgonen är att gå 'online' innan du hämtar kaffet i espressomaskinen

14. Du lägger huvudet på sidan för att le :)

15. Du läser detta och nickar och ler

16. Ändå värre; du vet precis vem du ska skicka detta mail vidare till

17. Du är för upptagen för att lägga märke till att nr 9 saknas i denna lista

18. Du scrollade upp för att kolla att den faktiskt inte var där

19. Och nu sitter du och ler åt dig själv

Filmtips

Igår kväll sändes en film på TV som jag tittade på. Jag hade hört talas om den här filmen och den var faktiskt riktigt bra.

Den heter "The Notebook" och bygger på en roman av Nicholas Sparks. I filmen spelar bland annat två äldre filmstjärnor, James Garner and Gena Rowlands. Garner börjar att läsa för Gena ur en anteckningsbok. Det han läser är en kärlekshistoria mellan två tonåringar, Noah och Allie, som tar sin början under sommaren 1940 i Seabrook, North Carolina. I slutet av filmen visar det sig att det är mycket mer än bara en historia.

Den verkar ha fått litet blandad kritik men jag tyckte den var väl värd att se.

Nu tycks vintern ha kommit hit. Idag har det börjat snöa och prognosen ser inte så där väldigt lovande ut för veckan. I morgon natt har man till och med talat om mycket snö. I går var jag iväg och fick dubbdäcken påsatta på min bil och det var nog tur det.

Den kommande veckan är den sista på terminen och det enda som pågår då är alla slutprov som varje kurs har.

Var det så på 80-talet?

Eftersom mina jobb tar all min tid just nu har jag inte riktigt inspiration och energi att skriva så mycket. Hittade emellertid följande på Facebook - tyckte det var rätt rolig läsning. Var det så här på 80-talet? Troligen.

80-talet, visst är det ofattbart att:

Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero

Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem

Seglarskon betraktades som 'klassisk' och 'tidlös'

En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar

Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig

Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett

En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii

Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four

Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan

Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.

Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel

Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård

Tights och storskjorta var en naturlig kombination

Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar

Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten

'jag skriver en check' var en vanlig replik i shoppingsammanhang

Snabbmat var detsamma som 'en grillad med mos'

Roliga bilder

Som jag tidigare skrivit om här på bloggen står jag med på en epost-lista som sänder ut information om olika evenemang här i Mt Shasta området. De skickar också ut litet kul email ibland. Idag fick jag ett med bilder som jag bara inte kunde motstå att lägga ut här.

"This is what bad spelling looks like"

"This is what sorry looks like"




"This is what 'oh shit' looks like"



"This is what your tax dollars look like"





"This is what I can wait looks like"

Julkort

Julen närmar sig med stormsteg. Jag kommer faktiskt att resa bort sista veckan i december. Skolan har stängt under litet mer än en vecka och jag känner inte för att sitta i Weed. Jag har ju ingen familj här och de jag känner har fullt upp med sina familjer och vänner. Jag kommer att resa till Arizona och hälsa på en person och det blir säkert ett skönt avbrott i vintern. Där är det mellan +15-20 grader nu.

Trots att jag egentligen inte firar jul brukar jag skicka julkort. Skall de komma fram till Sverige är det hög tid att posta dem nu. De flesta julkort jag skickar brukar jag sända via epost. Det är bara några få personer som får julkort via posten. Tänk vad mycket enklare det är att skicka elektroniska julkort.

Här i USA finns det några internetsajter som har olika slags kort, bland annat julkort. De har jag använt mig av några gånger men oftast brukar jag göra mina egna julkort. Det känns mycket mera personligt på det sättet.

Jag minns en jul i Sverige när vi några dagar innan julafton undrade varför posten aldrig kom så att vi kunde se om vi hade fått några kort. Runt tretiden på eftermiddagen låg det en tjock bunt med kort i vår brevlåda. De flesta var inte våra utan brevbäraren hade troligen tröttnat på att dela ut korten och bara lagt dem i vår låda. Litet snopet var det ju.

Mina julkort som jag postar är skrivna och skall bara läggas på brevlådan. Litet mer tid har jag för mina elektroniska kort.


Bilden från Julkort.nu

Biobesök

Jag går inte ofta på bio men igår var jag och såg en film som jag tidigare skrivit om här på bloggen - "The Golden Compass".

Filmen bygger på en bok med samma namn och jag läste boken för några år sedan och tyckte om den. Ibland kan det ju vara så att en film inte alltid lever upp till boken men den här filmen gjorde det tycker jag. Den var välgjord och hade många duktiga skådespelare.

Det verkar som om den redan kommit till Sverige och heter då "Guldkompassen". Jag minns när det dröjde månader innan filmer kom till Stockholm. Man hörde talas om bra filmer som haft premiär i USA men fick vänta ett bra tag innan de dök upp i Sverige. Nuförtiden är det tydligen inte så.

Dagen avslutades med ett restaurangbesök tillsammans med min vän J. Det finns faktiskt många restauranger i Mount Shasta trots att det ju är en liten stad. Vi gick till en kinesisk restaurang och åt en god middag.

Som tur är har vädret den här helgen varit lugnt jämfört med förra helgen. Det får gärna dröja innan det kommer ett nytt oväder.

Bilden från Wikipedia.