Att avlöna sig själv

Eftersom jag har uppnått “seniorålder" ;) har andra möjligheter öppnat upp sig jämfört med tidigare. Bland annat kan jag börja ta ut pengar från min privata pensionsförsäkring i Sverige. Det var denna pensionsförsäkring som “ställde till det" mest när jag var tvungen att ta hjälp av advokaten visavi IRS under 2015.

Under ca 10 år betalade jag in till pensionsförsäkringen men när jag begav mig till USA 1997 gick det givetvis inte eftersom jag inte hade någon inkomst i Sverige. Pensionsförsäkringen har funnits där under ca 20 år men pengarna har varit låsta eftersom jag varit “för ung". Men nu när jag blivit “senior" kan jag helt plötsligt komma åt pengarna. Självklart får jag inte ut lika mycket som om jag väntar tills jag blir äldre men jag har bestämt mig att börja ta ut dem i år.

Bor man utomlands är det dock inte bara att be företaget sätta igång utbetalningarna utan man måste se till att man vet var och hur dessa skall beskattas. Efter ett par samtal med Skatteverket i Sverige, kontakt med ett företag i Sverige som har rådgivning beträffande skatter och efter att ha försökt läsa delar av skatteavtalet mellan USA och Sverige blev det klart att utbetalningarna bara skall beskattas i USA.

Innan jul skickade jag in blanketten man skall använda för att få detta beslutat hos Skatteverket och fick till slut klart för mig att den faktiskt kommit fram - den spårning som mitt kuvert hade tog slut efter Arlanda. Jag fick kontakt med den person som handlade mitt ärende och har mejlat fram och tillbaka en del med henne eftersom det inte alls var så enkelt att bara skicka in blanketten till Skatteverket. Trots tidigare samtal med personal där var det ingen som hade upplyst mig om att jag också var tvungen att skaffa ett så kallat hemvistintyg från IRS (Internal Revenue Service) plus att ytterligare en blankett skall skickas in till Skatteverket när jag väl fått hemvistintyget. Tidigare i veckan skickade jag in en blankett till IRS för att få hemvistintyget. Gratis var det dock inte utan de skall ha betalt för att ställa ut detta intyg.
Nu är det bara att vänta på intyget vilket kan ta flera veckor att få. Vi får se hur lång tid det tar innan jag kan börja få utbetalningarna att sätta igång.

Det är mina pengar som jag nu kommer att betala mig själv med. :) Inga stora summor per månad men det känns som ett första steg på vägen till (förhoppningsvis) något nytt.

Så här mycket pengar rör det sig inte om. :)

Weed i tidningen igen

Det skrivs om lilla Weed då och då. Självklart skrevs det efter den ödeläggande branden 2014 (the Boles Fire) och det har skrivits i New York Times om situationen med vattentillgången eftersom Crystal Geyser och företaget Roseburg (som har ett timmerbruk här) vill ta vårt fina och goda vatten och sälja på flaska. Ett uttalande lär ha gjorts som visar hur giriga dessa personer och företag är “Timber Company tells California town ’Go find your own water.’"
http://www.nytimes.com/2016/10/02/us/california-drought-weed-mount-shasta.html?_r=0

Senast idag skrevs det i LA Times om Weed. Donald Trump vann klart i Siskiyou County och av någon anledning har det varit ett starkt republikanskt stöd under lång tid i det här området. Trump vann med ungefär 55%. Flera andra "counties“ i nordligaste Kalifornien gav också sina röster till Trump till skillnad mot stora delar av Kalifornien där Hillary vann klart.

Jag vet faktiskt inte varför det är ett så starkt stöd för republikanerna här men det kanske har att göra med att demokraterna i Sacramento sitter och styr och ställer utan någon som helst koppling till och förståelse för de utmaningar och förhållanden som finns här i "utkanten“ av Kalifornien. Folk här är uppriktigt sagt urless på hur de som bestämmer i Sacramento beter sig. Kanske därför som State of Jefferson funnits som en möjlighet här under lång tid.

Artikeln handlar om hur "latinos“ i det här området inte har märkt någon skillnad mot hur det var före valet. Till skillnad mot stora delar av Kalifornien har Siskiyou County en mycket stor "white“ befolkning. Här talar man ju fortfarande om "white,“ "hispanic,“ osv vilket man ju absolut inte får säga till exempel i Sverige.

http://www.latimes.com/local/california/la-me-weed-counter-to-national-division-20161215-story.html

De senaste dagarnas oväder har verkligen ställt till det i Kalifornien med översvämningar, nedfallna träd, avstängda motorvägar och så vidare.
Ett stort och välkänt Sequoiaträd (ett av jätteträden) föll under helgen. Det var en stor turistattraktion som många besökte.

Den här videon visar trädet som föll. Tragiskt när en sådan jätte inte finns kvar längre tycker jag.

Listor och extremt väder

Men vilken vinter vi har. I morse när jag klev upp var det “snöstorm galore" och man såg inte långt. Det kom säkert ytterligare 30 cm eller mer även idag. Och det har blåst något helt otroligt. Jag var givetvis tvungen att ge mig ut och skotta - igen. Vi får se hur länge min axel håller. Tur i alla fall att jag skadade mig under sommaren och inte nu under vintern. Dessutom var det extremt kallt ett par dagar. I fredags morse var det runt -15 C på min termometer. I en stad en bit norrut (inte så långt från staden Yreka) var det -25! Det är mycket kallt för att vara i det här området.

Jag tycker varken om kyla eller snö men det är inte mycket jag kan göra mer än att försöka hålla undan snön så gott det går. De har talat om översvämningar i Kalifornien på grund av fler fronter som skall komma med regn de närmaste dagarna. De säger att det kan bli lika illa som det var 1997. Jag minns de översvämningarna eftersom jag var på väg hit och undrade hur det skulle gå. Om det regnar och all denna snö smälter finns det givetvis stor risk att det blir översvämningar.

Nog om vädret för denna gången. Att skriva listor tycker jag är perfekt och brukar göra det ofta för att komma ihåg olika saker. Den listan som jag nu skriver här på bloggen hittade jag på ett par, tre olika bloggar och tyckte det kunde vara litet kul att ha med även hos mig.

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Jag bestämde mig för att börja ta ut pengar under 2017 från min privata pensionsförsäkring i Sverige. Kommer att skriva mer om detta i ett separat inlägg eftersom det är ett projekt i sig.

Vilka länder besökte du?
Befann mig bara i USA under 2016.

Är det något du saknar år 2016 som du vill ha år 2017?
Ett eget hus som bara jag bor i. :)

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
28 juni när axelskadan uppstod. Denna segdragna skada som fortfarande gör att jag är litet handikappad.

Vad var din största framgång 2016?
Att jag inte blev “tokig" när skolan helt fick fnatt beträffande min tjänst.

Bästa köpet?
En handväska som jag gav mig själv som födelsedagspresent när jag fyllde 55. :)

Vad spenderade du mest pengar på?
Den person som gjorde min deklaration! Skall prova en annan tjänst i år och se hur det fungerar. Har redan bokat en tid. Gör de inte rätt vet jag ju i alla fall hur det skall vara. Vill ha en “mellanhand" som verkar som en buffert efter det jag gick igenom 2015 visavi USAs skatteverk.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag gjort vissa inre förändringar som jag hoppas kommer att hjälpa mig framöver. Blir litet väl personligt att gå in på dessa så skriver bara detta.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Mer frustrerad skulle jag vilja påstå på grund av hur skolan har agerat och att axelskadan gjorde att jag inte kunde göra särskilt mycket under lång tid.

Blev du kär i år?
Inte vad jag vet.

Favoritprogram på TV?
Jag tittar rätt litet på TV numera men jag gillar serien The Big Bang Theory och skrattar gott åt olika avsnitt.

Något du önskade dig och fick?
Något du önskade dig och inte fick?
Kan inte komma på något direkt för endera frågan.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Jag hade en helt vanlig lördag vad jag minns. Fick många födelsedagshälsningar via Facebook och email.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att få ha varit frisk hela året vilket inte blev fallet.

Vad fick dig att må bra?
Promenader i skogen och att äta nyttig och god mat.

Vem saknade du?
Jag tänkte en del på min pappa och kände att det hade varit roligt att ha haft kontakt med honom.

De bästa nya människorna du träffade?
Ett par trevliga och bra arbetskamrater som jag kommer bra överens med. Detta kändes extra viktigt när min chef gick i pension i oktober. Hon och jag hade jobbat tillsammans under 11 år.

Mest stolt över?
Att jag valde “the high way" i relation till en person som helt feltolkade en situation.

Högsta önskan just nu?
Att saker och ting skall börja falla på plats mera under 2017 så att jag kanske kan ha litet mer av ett liv som känns mer tillfredsställande än vad det gjort under 2016. Jag vet att det kommer att innebära en flytt och troligen stora förändringar.

Här kommer litet roliga scener från Big Bang Theory. :)

Snö i massor

Vi har inte haft några större mängder snö på länge. Det var vintern 2012/13 som vi senast hade mycket snö. Sedan kom torkan med flera vintrar när solen bara sken och det var +10 stora delar av vintern. Nu är det dock dags igen.

Det har snöat hela dagen och det fortsätter att vräka ner. Jag kan tänka mig att vi kanske kommer att ha en halvmeter minst i morgon bitti.

Jag fick skotta när jag kom hem från jobbet idag och måste nog ge mig ut igen innan jag lägger mig. Inte alls särskilt bra för axeln men det måste göras eftersom det blir jobbigare om man inte håller undan snön. Det blir tyvärr ingen bloggrunda för mig idag eftersom jag får tänka på hur mycket jag ansträger axeln men ville i alla fall skriva några rader.

Det snöar så mycket att man nu har stängt av den stora motorvägen I-5 som går genom Mt Shasta och Weed. Vid gränsen till Oregon söderut och strax norr om staden Reddning norrut. Vi ligger däremellan och är avstängda tills snön avtar och man kan röja på motorvägen. Det har inte hänt sedan december 2012.

Det intressanta är att man fortfarande kräver “chains", det vill säga snökedjor för att få köra vissa sträckor. Jag har aldrig satt på sådana och vet inte ens hur man gör.

Jag är mycket tacksam att jag bor 1 minuts promenad från jobbet. Vi får se om skolan ens är öppen i morgon. Är I-5 stängd brukar skolan stänga.

Från Caltrans hemsida (de har hand om vägarna här i Kalifornien):

Caltrans I-5:
IS CLOSED 10 MI NORTH OF REDDING /AT FAWNDALE/ (SHASTA CO) - DUE TO SNOW - MOTORISTS ARE ADVISED TO USE AN ALTERNATE ROUTE
IS CLOSED TO NORTHBOUND TRAFFIC AT THE JCT OF SR 3 /IN YREKA/ (SISKIYOU CO) - DUE TO SNOW - MOTORISTS ARE ADVISED TO USE AN ALTERNATE ROUTE
IS CLOSED TO SOUTHBOUND TRAFFIC AT THE OREGON STATE LINE - DUE TO SNOW - MOTORISTS ARE ADVISED TO USE AN ALTERNATE ROUTE
CHAINS OR SNOW TIRES ARE REQUIRED FROM WEED TO 3 MI NORTH OF WEED (SISKIYOU CO)
CHAINS OR SNOW TIRES ARE REQUIRED FROM 3 MI NORTH TO 8 MI NORTH OF YREKA (SISKIYOU CO) /ANDERSON GRADE/

Bild tagen för ca 30 minuter sedan nu på kvällen! Tur att jag har Yaktrax och “walking sticks." :) Det behövs nu.

Att blogga

Det känns bra hittills att vara tillbaka i bloggvärlden. :) Kul att så många tittat in här och kommenterat. Tack för det! :)

När jag kollade de bloggar jag brukar läsa och skriva kommentarer hos insåg jag att det var inte bara jag som tagit ett längre blogguppehåll. Flera av mina favoriter har också legat lågt eller kommer att ta en paus. Det kändes rätt bra att det inte bara var jag som varit borta från “blogglandia" en längre tid.

Jag har alltid varit ärlig med att jag bara skriver om jag känner att jag har något vettigt att skriva om och bara om jag har lust och inspiration. Nu kom ju en skada till som faktiskt gjorde det väldigt svårt rent fysiskt att skriva utan att få ont.
Att skriva för att man “måste" skriva och för att man inte kanske vågar släppa taget om bloggvärlden det känns fel tycker jag. Och jag har också litet svårt för de som bara bloggar om “feel good" och “myspys". Livet består av hela spektrumet av känslor och upplevelser och jag tycker det känns helt rätt att dela med sig av både det positiva och mindre positiva. Så har jag alltid gjort och kommer att fortsätta att göra.

Bloggvärlden är fantastisk eftersom man kan få kontakt med folk över hela världen som man annars aldrig skulle ha kunnat få kontakt med. Och jag som inte har direkt några svenskar omkring mig upplever att jag inte känner mig lika “ensam" här i USA eftersom jag fått kontakt med många fantastiskt trevliga svenskar som bor här och som bloggar. Jag upplever att vi blivit vänner även om vi faktiskt aldrig träffats “på riktigt". Jag hoppas att kunna få träffa flera av dem någon gång men avstånden är ju som bekant mycket stora i USA.

Idag är sista dagen på skolans jullov - tyvärr - och jag måste ringa till min hyresvärd eftersom mina grannar (återigen) inte varit särskilt “roliga" den senaste veckan. Ett mål jag har och som jag hoppas kunna uppnå under 2017 är att äga mitt boende och att jag bor helt själv där och inte har någon vägg i vägg.

Jag har lyssnat på Sveriges Radio Bjällerklang en hel del under december och hörde den här låten som jag har spelat en hel del sedan dess. :)

Att behöva söka sitt jobb flera gånger!

Jag kommer inte att skräda orden i det här inlägget eftersom detta går emot allt sunt förnuft i mitt tycke vad skolan håller på med och “utsätter" mig för.

När jag kom tillbaka från Sverige förra hösten hade jag turen och förmånen att min chef N (som nu gått i pension) hade möjligheten att få in mig som deltids- och korttidsanställd inom skolan igen. Jag jobbade bara ca 20 timmar/vecka till att börja med vilket självklart inte var tillräckligt för att få alla räkningar betalda men jag hade litet sparade pengar som jag också kunde ta av. Efter några månader lyckades N få upp antalet timmar till 28 vilket givetvis var mycket bättre. Fortfarande var det dock bara som korttidsanställd. Under juli (efter axelskadan) fick jag dessutom mer betalt per timme eftersom N hade lyckats att ge mig en annan jobbtitel. Detta var som en förberedelse innan N skulle gå i pension i oktober.

Några dagar innan N skulle gå i pension frågade vår nye chef T (han är chef för kontoret som sysslar med “instruction" - det vill säga allt som har med kurser att göra) mig om jag kunde tänka mig att jobba heltid 40 timmar/vecka. Javisst sade jag eftersom jag inte hann med allt jag skulle göra och jag hade fått mer ansvar och fler arbetsuppgifter. Det tog bara 1 eller 2 dagar innan personalavdelningen skickade ett mejl till mig och sade “we are sorry but you will not be able to work more hours as of .... but we have to advertise this job internally and you have to apply for it." Att T inte visste detta eller att personalavdelningen inte hade kunnat kläcka ur sig detta är under all kritik. Herregud vad dåligt.

Jobbet var som sagt bara för interna ansökningar OCH det var dessutom bara “interim". Det innebär att det inte var ett permanent jobb utan mer som ett vikariat. Jag sökte jobbet motvilligt eftersom jag annars hade fått sluta på en gång och fick skicka in en ansökan med brev, CV, referenser och så vidare. Eftersom jag var den enda som kunde söka jobbet (jobbeskrivningen var egentligen skriven för mig av N) var jag den enda som sökte jobbet. Men trots detta fick jag gå igenom TVÅ intervjuer - en med en liten grupp och en med “höjdarna" inom skolan. Beskedet jag fick under den sista intervjun var “we will check your references and let you know." Hur urbota korkade är de om de skulle kolla referenser när jag har jobbat där 11 år och folk känner mig och vet vem jag är? Det visade sig att inga referenser kollats (jag frågade mina referenser) men trots detta tog det ca 3 veckor!!! från mina intervjuer tills dess att jag faktiskt blev anställd. Totalt tog det 1,5 månad för detta interna jobb från utannonseringen tills dess att jag blev anställd! Jag har inte ens ord för hur dåligt och oprofessionellt detta sköttes.

Det har varit flera personer inom skolan som varit anställda som “interim" och haft dessa vikariat under kanske 6 månader till 1 år. Men så enkelt skulle det inte vara i mitt fall tydligen.
När jag och min kollega hade ett möte med chefen T bara ca 1 vecka efter det att jag blivit anställd på heltid och som “interim" sade han under mötet “I haven’t seen the job (alltså mitt jobb som jag precis blivit anställd för) being advertised as permanent yet. I have to make sure it gets advertised." Jag fick en obehaglig känsla i maggropen och mycket riktigt - bara ca 1 vecka efter det mötet var mitt jobb utannonserat igen. Men denna gången var det utannonserat externt och vem som helst kan söka. Tala om slag i ansiktet och förnedrande. Jag brukar inte svära på bloggen men det här kräver litet mer kraftord - vad fasiken håller de på med?

Om jag skall fortsätta att jobba inom skolan måste jag återigen söka mitt jobb med ansökan (brev, CV, referenser osv) och dessutom gå på intervjuer igen om de väljer att intervjua mig. Jag har ännu inte sökt jobbet och det tar emot något helt otroligt att göra detta. Dessutom vet jag ju inte om de vill bli av med mig eller om detta bara är en mycket oprofessionell byråkrati som inte tar någon som helst hänsyn till mig. Om jag inte söker utan helt enkelt lämnar skolan - vilket faktiskt känns som ett alternativ i det här läget - kommer de att få ett helvete rent ut sagt eftersom ingen kan en hel del av det jag kan efter det att N gick i pension. Och det vore faktiskt rätt åt dem när de behandlar folk på det här sättet.

Som sagt, jag skräder inte orden eftersom det här är under all kritik. Alla jag har pratat med inom skolan säger samma sak - vad håller de på med?

Jag kommer säkert att återkomma till detta men allt detta har gjort att min inspiration och lust (förutom axelskadan) legat på sparlåga under flera månader.
Så här kan det alltså gå till i “drömlandet" USA och ni som vill flytta hit - var medvetna om att det kan vara så här.. Jag tror tyvärr att jag inte alls är unik.
Och ni undrar kanske nu - varför söker hon inte bara ett annat jobb? Svar: Det är inte alls gott om jobb här och det är inte alls enkelt att få ett annat jobb. Men jag har en del andra tankar också kring vad jag eventuellt kommer att göra framöver vilket inte alls innefattar Weed och USA - får lov att återkomma till dessa framöver.

Okej “rant over" för denna gången. Mt Shasta är vackert med all snö nu. Tog denna bild igår när jag åkte till staden Yreka.

Lägesrapport

Jag lever fortfarande även om det kanske inte verkar så här på bloggen. :) Hoppas att kunna återuppta bloggandet efter en jobbig höst.

Axeln blir bättre och bättre och jag märker att jag blir starkare. Men fortfarande har jag litet ont inne i axeln och blir trött om jag skriver mycket så får vara försiktig - det gäller även hur mycket jag skriver på bloggen. Rörelseförmågan blir bättre men är ännu inte vad den var. Kommer att skriva litet mer om detta och vad jag gjort eftersom jag bara har gjort “naturliga" saker och vet att man kan bli frisk även utan mediciner.

Mitt arbete är rena, rama “dårhuset" och har gjort att min inspiration och lust har legat på sparlåga. Detta är en stor orsak till att jag inte skrivit på bloggen under hösten. Kommer att gå in på detta mer också i inlägg framöver. Skolan har stängt för jullov nu vilket känns skönt. Skönt att få litet andrum från denna miljö som jag varit i sedan januari.

Vi har full vinter här i nordligaste Kalifornien. Det snöade dagen före julafton och snön ligger kvar eftersom det varit ovanligt kallt. Med våra dåligt isolerade hus är det många lager kläder som gäller just nu. :)

Det här blir inget långt inlägg men ville ge ifrån mig ett livstecken. Har fått en del undringar under hösten hur jag har det. Tack till er som skrivit!

Mt Shasta har massor med snö och så här vintrigt såg det ut i lördags när solen sken en stund.