Tandläkarbesök

Förra veckan var väldigt intensiv så fick hushålla med min energi. Mycket att göra på jobbet och olika ärenden efter jobbet varje dag. Bland annat ett tandläkarbesök i torsdags.

Jag har inte någon tandläkarskräck men tycker inte om att gå till tandläkaren. Vet inte om någon faktiskt tycker om att att gå till sin tandläkare.
Har nog haft fler tandläkarbesök än de flesta har jag en känsla av. Inte på grund av dåliga tänder utan på grund av att jag hade tandställning under många år. Under ca 10 år hade jag någon slags tandställning - antingen en som jag hade på natten eller en fast. Tandläkaren jag gick till var inte den vanliga tandläkaren utan en specialist och jag vet att han efter många år fortsatte att kalla mig även om jag inte behövde gå. Bra att kunna tjäna mer pengar antar jag. En dag sade jag till honom att jag inte skulle komma tillbaka eftersom jag ansåg att jag inte behövde fler behandlingar. Hans svar var “Okej.” Helt otroligt.

Min pappa och jag har haft samma problem med tänderna vilket har varit mer “slitage” än vad som kanske är normalt. Ingen har kunnat förklara exakt vad detta beror på. Det har gjort att jag fått “laga” tänderna med vit fyllmassa då de blivit försvagade. Jag har bara haft några få hål under hela mitt liv och har inget amalgam numera. Hur man kan sätta in gift i munnen är obegripligt för mig.

Tandsten är också något som jag har och när tandläkaren i Sverige tog bort tandstenen var det rätt plågsamt och jobbigt. Under de flesta av mina år i USA har jag faktiskt besökt tandläkaren i Sverige.
Nu har jag hittat en tandläkare i Mt Shasta som jag har börjat gå till. Han och hans mottagning är öppna för litet mer “alternativa” metoder vilket jag uppskattar.

Jag har haft ett par besök redan hos tandläkaren och det kommer att bli ytterligare några besök på grund av att jag hade väntat litet väl länge och har en hel del tandsten. Men hittills har det inte alls varit lika plågsamt som hos tandläkaren i Sverige. Jag fick bedövning - bara halv dos eftersom jag är väldigt känslig - och det var nog bra även om det är obehagligt tycker jag innan bedövningen släppt.

Jag kommer att göra litet mer aktivt för att kunna förhindra tandsten till viss del hoppas jag. Tror att det skiljer sig från person till person hur mycket tandsten man har. Jag skaffade ett homeopatiskt medel innan jul som jag inte riktigt kom igång med innan jag fick den otrevliga influensan så jag skall sätta igång igen.

Hade fått tipsat om Xylitol som skall vara bra för tänderna och som också lär förhindra tandsten så har köpt även det och har börjat använda. Löser upp pulvret i litet varmt vatten och sköljer munnen.

I morgon måndag sätter skolans vårtermin igång så då blir det full fart och elever igen.

Tjuvar och banditer

De senaste 2-3 dagarna har varit litet utmanande eftersom min bil blev utsatt för stöld. Som tur var fanns bilen kvar men nummerplåten med registreringslappen som sitter baktill på bilen blev stulen. Det har tagit tid med kontakt med polisen och med DMV (Department of Motor Vehicles) plus känslan av att inte ens kunna känna mig säker att ha min bil parkerad precis bredvid huset där jag bor. Tyvärr har jag inget garage där jag kan parkera min bil.

Jag upptäckte stölden i måndags och fick en mindre chock. Jag har haft samma nummerplåt sedan jag kom tillbaka från Hawaii i augusti 2005 och ingen har tagit den. Det blev ett samtal till Polisen och ett par polismän kom och de skrev en rapport. Att en av polismännen gav felaktig information gjorde inte processen enklare precis.

Dagen därpå ringde jag tidigt på morgonen till Weeds polisstation och frågade om jag inte behövde en kopia på polisrapporten när jag skulle åka till DMV. Polismannen hade sagt att jag inte behövde en kopia men efter att ha kollat olika hemsidor på nätet verkade det som om en rapport var nödvändig. Kvinnan som svarade på polisstationen bekräftade att jag visst behövde en rapport så det blev ett besök där innan jag åkte in till Mt Shasta och DMV. Vilken tur att jag ringde!

DMV är ökänt här i USA för att ha helt sanslöst långa väntetider och mindre trevlig personal. Det har sina fördelar att bo på en mindre ort eftersom vi inte har några långa väntetider och personalen är vänlig. Jag behövde inte vänta särskilt länge innan jag fick hjälp. Jag fick frågan om jag hade polisrapporten vilket jag kunde svara “ja” på som tur var. Jag fick visa mitt körkort och lämna in den blankett jag hade fyllt i om att få nya nummerplåtar och en registreringslapp. Polismannen som kom till mitt hus hade sagt att jag inte skulle få mina nummerplåtar förrän efter flera veckor. Det var också fel eftersom skyltarna fanns hos DMV.

Innan besöket hos DMV hade jag gått till en affär som säljer biltillbehör för att köpa skruvar. Tjuven hade ju tagit även skruvarna. Tyvärr var det fel skruvar jag köpte så jag fick åka tillbaka och fick hjälp av en av expediterna att sätta fast skyltarna.

Här i Kalifornien kan man inte ha något som täcker registreringsskylten och de skruvar jag har haft sedan 2005 var inga säkerhetsskruvar vilket man tydligen måste ha nuförtiden. Jag har försökt hitta skruvar lokalt men hittade bara några som är litet svårare att få av än de jag hade. Skall beställa via nätet eftersom jag tror att jag hittat skruvar som är litet mer säkra. Självklart har tjuvarna olika slags verktyg men man kan ju göra det litet svårare i alla fall. Ingen rolig upplevelse alls men tydligen är detta vanligare än vad jag har vetat om med stulna registreringsskyltar.

Det är obehagligt tycker jag att bli utsatt för en stöld och jag kom att tänka på ett par andra tillfällen när jag blev bestulen på en läderjacka och på pengar. Detta var i Stockholm och jackan hängde där andra jackor hängde medan jag och mina kollegor åt lunch. Tala om chock när jag skulle gå tillbaka till jobbet och jackan var borta. Som tur var fick jag tillbaka på hemförsäkringen och min chef tyckte så synd om mig (jag hade precis börjat på det jobbet) att han gav mig pengar till självrisken. Jag kunde köpa en bättre och finare jacka med pengarna jag fick. Har faktiskt fortfarande den jackan och använder den varje år. Med andra ord en antik jacka vid det här laget. ;)

Pengarna försvann på en restaurang i Stockholm innan jag och en kompis skulle gå på bio. Vi åt middag på en restaurang och vi satt mitt emot varandra och jag hade en väska på golvet vid stolen. Min plånbok fanns i väskan och där försvann pengarna - dock ingenting annat i plånboken. Jag ringde till restaurangen dagen därpå för att berätta att de hade ficktjuvar och svaret jag fick var litet uppseendeväckande. De visste om ficktjuvarna och hade civilklädda poliser som “patrullerade” i restaurangen och dessa poliser hade till och med blivit bestulna på pengar. Skickliga ficktjuvar med andra ord.

Ikväll hoppas jag att tjuvarna håller sig inomhus eftersom vi har ösregn och mycket blåst. Det har regnat "cats and dogs" sedan mitt på dagen. Hoppas att Mt Shasta får snö.

En av mina idoler (när jag var liten flicka) var Pippi Långstrump. Hon får också besök av tjuvar. Dock verkar dessa tjuvar rätt ofarliga. :)

Händelser vi minns

Ibland är det intressant att fundera kring stora och omvälvande händelser som påverkar människor på olika sätt.

De flesta amerikaner minns var de befann sig och vad de gjorde när presidenten John F Kennedy (JFK) sköts i Dallas, Texas den 22 november 1963. Det var en händelse som påverkade hela USA och som etsade sig fast hos de allra flesta. Precis som 11 september 2001 som helt förändrade USA och som fortfarande påverkar hela samhället. Man kan även dra parelleller till mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986 och hur det påverkade Sverige och det svenska samhället.

Jag var för liten för att minnas något av mordet på JFK när det skedde 1963. Jag minns 11 september och Palmemordet mycket väl. Alla dessa omvälvande händelser har omgetts av spekulationer och frågor kring händelseförloppen och vad som skedde.

John F Kennedys familj gick vidare så gott de kunde och sonen JFK Jr växte upp till en av de mest påpassade kändisarna i USA. Den 16 juli 1999 gick JFK Jr bort alldeles för ung i en flygplansolycka där även hans fru och hennes syster omkom.
Alldeles nyligen visade man ett 2 timmar långt program hos TV-kanalen ABC om JFK Jr och hans fru Carolyn. Jag tittade på detta eftersom jag av någon anledning inte mindes särskilt mycket av rapporteringen 1999 när JFK Jr omkom. Jag bodde i USA då men följde inte dessa nyheter direkt.

https://people.com/politics/the-last-days-of-jfk-jr-exclusive-trailer/

Däremot minns jag mycket väl nyheterna sommaren 1997 (min första sommar i Mt Shasta) när prinsessan Diana omkom. Jag blev chockad när jag hörde om vad som hade hänt och kunde inte riktigt förstå att hon inte fanns längre.

Vissa händelser påverkar hela samhällen och till och med länder och ändrar för alltid kursen på något sätt. Mordet på John F Kennedy är ett exempel på en sådan händelse.

En kort video om JFKs begravning och hur människor reagerade inför denna händelse som skakade USA.



Igår lördag åkte jag till Mt Shasta för att handla mat och när jag körde såg jag fantastiska moln (lenticular clouds) men hade givetvis ingen kamera. Eftersom jag har inte har egna bilder får jag länka till ett foto som ligger ute hos Facebook och som visar molnet från motorvägen I-5 när man åker norrut mot Mt Shasta. Dessa moln är verkligen speciella och häftiga.

https://www.facebook.com/KCRAMarkFinan/photos/a.336177666448056/2158961480836323/?type=3&theater

Den stora jordbävningen i Alaska

Skolan öppnade igen i onsdags och jag var på plats. Det märktes att jag inte var riktigt återställd men jag “överlevde”. ;) I fredags pratade jag med en av de lärare jag jobbar en hel del tillsammans med beträffande Distance Learning - det är ju den avdelningen jag arbetar inom och har gjort sedan jag började arbeta inom skolan 2005. Läraren jag pratade med hade varit sjuk längre än mig och hon var heller inte helt återställd. Tydligen var det något riktigt “ettrigt” virus som gör att det tar tid.

Jag tittar väldigt litet på TV numera. På morgnarna brukar jag titta på nyhetsutsändningen från Medford i södra Oregon för att se väderprognosen och eventuella lokala nyheter. Det blir ju ingen längre stund och på kvällarna blir det inget TV-tittande alls egentligen. Men innan jullovet gick det ett program som handlade om den stora jordbävningen i Alaska 1964 och det ville jag gärna se. Jordbävningar, vulkaner osv fascinerar mig eftersom jag bor i ett område som har en intressant geologi.

Den 30 november, 2018 hade Alaska en rätt stor jordbävning (7.0) som orsakade en hel del skador men den 1964 var mycket mera omfattande. Jordbävningen 1964 i Alaska uppgick till 9.2 på Richterskalan och “Lasting four minutes and thirty-eight seconds, the magnitude 9.2 megathrust earthquake remains the most powerful earthquake recorded in North American history, and the second most powerful earthquake recorded in world history.” (Wikipedia).
Att en jordbävning pågår under så lång tid är mycket ovanligt och bilderna som visades i TV-programmet gjorde att man verkligen förstod den enorma förödelse som jordbävningen orsakade. Marken “löstes upp” på olika platser och hus “kantrade”. Runt 140 personer lär ha omkommit på grund av jordbävningen och den tsunami som kom.
Programmet fokuserade på ett par personer som var barn när jordbävningen skedde och som tappat kontakten med goda vänner. Vännerna hade lämnat Alaska och flyttat till andra städer i USA. Med hjälp av TV-teamet fick de kontakt med varandra igen efter många, många år.

Det finns några stora jordbävningar efter denna i Alaska som påverkat stora områden: San Francisco 1989, 6.9 i styrka (minns att jag såg på svenska nyheterna en del av vägarna/broarna kring SF som kollapsat), Indonesien 2004, 9.1-9.3 i styrka (Michael och jag bodde på Hawaii då och det var litet svårt att ta in att så många svenskar omkommit. Såg ett TV-program även om denna jordbävning vilket väldigt tydligt visade hur havsbotten “bröts itu” och orsakade de enorma tsunamis som följde jordbävningen) och Fukushima 2011, 6.6 i styrka (inte någon enormt kraftig jordbävning men med fullständigt katastrofala följder på grund av kärnkraftverket som fick härdsmältor. Jag vet att man borde ha utrymt hela västra USA - så mycket radioaktivitet kom det - men det gjordes givetvis inte och man tystade och mörkade katastrofen. Stora delar av Stilla Havet är döda på grund av radioaktiviteten och jag äter aldrig fisk numera som kommer från detta hav).

Jordbävningar kommer oftast helt utan förvarning och i programmet om jordbävningen i Alaska pratade man om att de som klarade sig visste vad de skulle göra, som att till exempel stå i/under en dörröppning. Här i allra nordligaste Kalifornien tycks vi inte ha förödande jordbävningar (inte ännu i alla fall) utan här lever vi i skuggan av en vulkan som, om den skulle få ett utbrott, skulle leda till att alla vore tvungna att ge sig av och troligen skulle man inte kunna återvända på mycket lång tid. Mt Shasta är den “värsta” sortens vulkan med mycket våldsamma utbrott.

Jag vet inte om det går att se programmet om jordbävningen i Alaska i Sverige via amerikanska PBS men jag lägger ut länken. Programmet går att se till och med den 16 januari i år. Sevärt!

https://www.pbssocal.org/programs/well-meet-again/great-alaskan-earthquake-z53ouv/

"Damage to Fourth Avenue, Anchorage, Alaska, caused by the Good Friday Earthquake." Bilden lånad från Wikipedia "U.S. Army [Public domain], via Wikimedia Commons"

Igår började det snöa här och det har fortsatt idag. Inga riktigt stora mängder snö men det är vitt. Detta är första snön på "marknivå" denna vinter. Jag hoppas innerligt att det har snöat mycket uppe på Mt Shasta eftersom det hade börjat töa en hel del.

Nytt 2019

Jag ser att det var mycket länge sedan jag skrev på bloggen. Hade tänkt skriva ett kort inlägg tidigare men har inte orkat och haft inspiration på grund av att jag blev sjuk precis innan skolan stängde för jullovet.

Mest troligt var det en influensa som drabbade mig. Har inte haft influensa på kanske 30 år och brukar inte vara sjuk. Har inte haft sjukdagar på jobbet på väldigt länge, flera år troligen. Men hösten har varit mycket intensiv på jobbet och jag var nog slutkörd helt enkelt. En av mina FB-vänner skrev på sin sida (hon jobbar inom skolan som Public Relations Director) att hon åkt på samma skit som jag fick. Och flera personer som jobbar inom skolan hade skrivit och berättat att de också blivit sjuka.

Jag hade sett fram emot att vara ledig och frisk under ett bra tag nu när skolan stängde. Men det gick tydligen inte i år. Känns rätt kymigt och trist faktiskt skall jag villigt erkänna. Har inte varit sängliggande men hållit mig inomhus till stor del eftersom detta virus är segt verkar det som. Det har också varit ovanligt kallt under den senaste veckan med ofta riktigt kalla nätter. Har proppat i mig alla tillskott jag har för att stärka immunförsvaret men det tar tydligen sin tid. I morgon öppnar skolan igen och det är bara att gilla läget och börja jobba igen.

Nytt år igen och jag har tagit fram mina 2019-almanackor. Jag avlägger aldrig nyårslöften utan gör förändringar när de behövs allt eftersom. Känns enklare tycker jag.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!

Den här låten har ett par år på nacken men tycker om den fortfarande och den får sätta tonen för det här året. :)